Vägledning för arbetet inom samverkansområden. Att arbeta i samverkansområden enligt förordningen (2006:942) om kris beredskap och höjd beredskap

Vägledning för arbetet inom samverkansområden Att arbeta i samverkansområden enligt förordningen (2006:942) om kris beredskap och höjd beredskap

Vägledning för arbetet inom samverkansområden Att arbeta i samverkansområden enligt förordningen (2006:942) om kris beredskap och höjd beredskap

Vägledning för arbetet inom samverkansområden Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Enheten för Inriktning och planering Layout: Advant Produktionsbyrå AB Tryck: Danagårds Grafiska AB Publikationsnummer: MSB227 - Februari 2011 ISBN: 978-91-7383-115-4

Förord Förord En god krisberedskap kräver en effektiv samordning av samhällets samlade resurser. Vårt krisberedskapsarbete bygger på ansvarsprincipen som innebär att den som har ansvaret under normala förhållanden även har det under en kris. Ansvarsprincipen förutsätter också samverkan mellan alla viktiga aktörer, myndigheter, näringsliv, frivilligorganisationer med flera, för att nödvändig kraftsamling ska bli möjlig. Det är aktörernas gemensamma ansvar att samverkan blir verkningsfull. I krisberedskapssammanhang har regeringen nyligen uttryckt samverkan som dialog och samarbete mellan självständiga och sidoordnade samhällsaktörer för att samordnat uppnå gemensamma mål. MSB delar regeringens uppfattning att samverkan i praktiken innebär gemensamt arbete. I vår verksamhetsidé är inskrivet att vi arbetar i nära samverkan med kommuner, landsting, myndigheter, företag och organisationer. Det som räknas är till syvende og sidst de skarpa resultat som uppnås. Jag, liksom många andra, ser både stora möjligheter och utmaningar i att bli bättre på att samverka. Detta var i själva verket en viktig orsak till att MSB bildades. MSB ska enligt sin instruktion stödja och driva på denna utveckling. Jag menar att det är viktigt att ha respekt för komplexiteten och svårigheterna när många aktörer ska samverka. Under en kris kan tiden vara extremt knapp, medan det före och efter oftast finns mer tid till förfogande. Hur bra vi kan utnyttja tiden för samverkan före och efter påverkar direkt hur effektiva vi blir under. För att skapa helhetsperspektiv på samhällets krisberedskap har regeringen inrättat samverkansområden enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. I MSB:s uppdrag ligger att i samverkan med de myndigheter som ingår i samverkansområdena också utveckla formerna för arbetet. Denna vägledning är ett resultat av ett omfattande översynsarbete som MSB bedrivit i dialog med alla aktörer som deltar i samverkansområdena. Den har utvecklats efter en gemensam behovsanalys och innehållet formulerats i dialog med aktörerna i samverkansområdena.

VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN En vägledning är som namnet säger inte bindande. Detta till trots, hoppas och tror jag att den ska få det stöd från ledningsnivån hos aktörerna som krävs för att göra skillnad i arbetet. Självklart kan långt ifrån all samverkan ske i samverkansområdena, men min bedömning är att betydligt mer arbete kan och bör ske i dessa. För MSB:s del uppmanar jag alla mina medarbetare, när olika uppdrag och projekt ska initieras eller startas, att de så tidigt som möjligt i processen undersöker om de kan genomföras i samverkan inom ramen för samverkansområden. Det är viktigt att vi så mycket som möjligt använder samverkansområdena som forum för vårt krisberedskapsarbete. Helena Lindberg Generaldirektör, MSB

Innehållsförteckning 1. Inledning... 9 2. Samhällets krisberedskap... 13 3. Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet... 17 3.1 Funktion... 17 3.1.1 Ekonomisk säkerhet, SOES...17 3.1.2 Farliga ämnen, SOFÄ... 18 3.1.3 Geografiskt områdesansvar, SOGO... 18 3.1.4 Skydd, undsättning och vård, SOSUV... 18 3.1.5 Teknisk infrastruktur, SOTI... 18 3.1.6 Transport, SOTP... 18 3.2 Uppgifter för samverkansområden... 18 3.2.1 Grundläggande uppgifter... 20 3.2.2 Återkommande uppgifter... 21 3.2.3 Särskilda uppgifter... 25 3.2.4 Utveckling av samverkansområdena... 28 3.3 Överenskommelse om arbetsformer och uppgifter...29 3.3.1 Ansvarsområde... 29 3.3.2 Deltagande organisationer och representation... 29 3.3.3 Ledning... 31 3.3.4 Beredningsgrupp... 31 3.3.5 Arbetsgrupper... 31 3.3.6 Verksamhetsplan... 32 3.3.7 Möten... 32 4. Olika aktörer i samverkansområden... 35 4.1 Myndigheter som är utpekade att delta... 35 4.1.1 Centrala myndigheter och länsstyrelser... 35 4.1.2 Centrala myndigheter som MSB har beslutat att ska delta... 35 4.2 Samverkan med andra aktörer... 35 4.2.1 Länsstyrelser... 36 4.2.2 Kommuner och landsting... 36 4.2.3 Övriga aktörer... 37 4.2.4 Samverkan med andra nätverk... 38 4.3 Motiv för deltagande i samverkansområdena...39

5. MSB:s stöd till samverkansområden... 41 5.1 Generellt... 41 5.1.1 Kontaktpersonernas roll... 42 5.1.2 Cursnet... 43 6. Spridning av information om samverkansområden... 45 6.1 Generellt...45 6.1.1 Information om samverkansområdena på deltagande aktörers webbplatser... 45 6.1.2 Faktablad... 46 6.1.3 MSB:s nyhetsbrev... 46 6.1.4 Informationsutskick till kommuner och landsting... 46 6.1.5 Gemensamma möten för samverkansområdena... 47 7. Finansiering... 49 7.1 Finansiering av arbetet i samverkansområden... 49 7.2 Finansiering av krisberedskapsarbete generellt... 50 7.3 För krisberedskapsarbete särskilda satsningar... 50 Bilaga 1 Motiv för deltagande i samverkansområdena... 55 Bilaga 2 Geografiskt områdesansvar... 71 Bilaga 3 Exempel på struktur på verksamhetsplan...74 Bilaga 4 Arkivering och diarieföring...75 Bilaga 5 Sekretessreglering mellan myndigheter... 76 Bilaga 6 Mall för avsiktsförklaring om samverkan...77 Bilaga 7 Referenser... 78 Bilaga 8 Läs mer... 79

8 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN

Inledning 9 1. Inledning För att förebygga och hantera kriser måste aktörer med ansvar för samhällsviktiga verksamheter samverka. I syfte att underlätta samverkan och en effektiv planering har regeringen pekat ut myndigheter med särskilt ansvar för samhällsviktiga verksamheter och ordnat dem i nätverk (grupperingar) benämnda samverkansområden. Mellan de samhällsviktiga verksamheterna råder oftast starka inbördes beroenden som har betydelse vid såväl planering som hantering av kriser. Samverkansområden regleras i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, krisberedskapsförordningen. Förordningen lägger också fast de utpekade myndigheternas skyldighet att samverka med övriga statliga myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda. Det finns många aktörer som inte är utpekade med särskilt ansvar för samhällsviktig verksamhet men som ändå spelar en viktig roll i krisberedskapen och samverkan. Detta inkluderar även samverkan med aktörer utanför Sverige. Nordisk, europeisk och internationell samverkan måste vara en naturlig del av krisberedskapsarbetet. Hösten 2009 genomförde Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i samverkan med myndigheterna i samverkansområdena en översyn av formerna för samverkan i samverkansområden. I april 2010 presenterade regeringen skrivelsen Samhällets krisberedskap stärkt samverkan för ökad säkerhet (2009/10:124). Såväl översynen som regeringens skrivelse bekräftar att samverkan och samarbete mellan aktörerna i krisberedskapssystemet är avgörande för möjligheterna att på bredden stärka och effektivisera det enskilda och det gemensamma ansvaret för krisberedskapsarbetet. För detta behöver bland annat arbetet i samverkansområdena förtydligas och fler aktörer involveras. Regeringens ambition är att samverkansområdena ska ha en tydligare roll i krisberedskapssystemet. Grundläggande är strävan att underlätta för aktörerna att ta gemensamt ansvar för krisberedskapen.

10 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN Samverkan definieras av regeringen som dialog och samarbete mellan självständiga och sidoordnade samhällsaktörer för att samordnat uppnå gemensamma mål. Samverkansområdena bör enligt regeringen utgöra en struktur som möjliggör samverkan, samordning och stöd till de enskilda aktörerna att uppfylla sina åtaganden. Regeringen anser att det är väsentligt att arbetet inom samverkansområdena karaktäriseras av ett helhetsperspektiv på samhällets krisberedskap och att hänsyn tas till möjliga synergier, beroenden och andra gemensamma frågor. Ett samverkansområde är inte någon egen myndighet eller självständig organisation, utan arbetet bygger på att ansvarsprincipen fortfarande gäller. För att arbetet ska ge önskad effekt, och för att samverkansområdena ska kunna fungera som forum och verktyg för koordinerat beslutsfattande mellan respektive aktör, fordras att de personer som utses att delta ges de rätta förutsättningarna. De bör kunna arbeta systematiskt med tydliga mandat, nödvändiga resurser och förväntningar från ledningsnivån i respektive myndighet samt kunna arbeta under något så när jämbördiga villkor. Det är deltagande organisationers ansvar såväl enskilt som gemensamt att skapa så goda förutsättningar som möjligt för arbetet i samverkansområden. Denna vägledning är framtagen i dialog mellan aktörerna i samverkansområdena. Syftet med vägledningen är att den ska vara ett stöd för deltagarna att kunna arbeta strukturerat inom ramen för samverkansområden; med tydliga uppdrag, mandat och förväntningar. Vägledningen beskriver därför samverkansområdenas ändamål, formella förutsättningar, deltagare, roller, arbetsformer och uppgifter m.m. Vägledningen ger även referenser och upplysningar om källor för fördjupningar inom olika delområden (bilaga 7 och 8). Eftersom revideringar ständigt sker är det viktig att gå till ursprungskällan för att vara säker på att ha tillgång till aktuella uppgifter. Mer information om samverkansområden finns på MSB:s webbplats: http://www.msb.se/sv/forebyggande/krisberedskapssystemet/ Samverkansomraden/

12 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN

Samhällets krisberedskap 13 2. Samhällets krisberedskap Samhällets krisberedskap är samhällets samlade förmåga att genom utbildning, övning och andra åtgärder samt genom den organisation och de strukturer som skapas före, under och efter en kris förebygga, motstå och hantera krissituationer. Målen för arbetet med samhällets krisberedskap är att: minska risken för och konsekvenserna av allvarliga störningar, kriser och olyckor trygga hälsan och den personliga säkerheten för barn, kvinnor och män hindra eller begränsa skador på egendom och miljö Arbetet bör även bidra till att minska lidande och skadeverkningar av allvarliga olyckor och katastrofer i andra länder. Det finns ett antal lagar och förordningar som reglerar de offentliga aktörerna i krisberedskapssystemet (se bilaga 7). Statliga myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapsarbetet, inklusive i samverkansområden, regleras i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Krisberedskapssystemets grundläggande struktur bygger på ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen samt på sektorsansvar och geografiskt områdesansvar. Ansvarsprincipen innebär att den som ansvarar för en samhällsviktig verksamhet under normala förhållanden gör det också under en krissituation. Ansvarsprincipen innebär även ett ansvar för varje myndighet att samverka med andra för att lösa uppgiften. Likhetsprincipen innebär att under en kris ska samhällsviktig verksamhet så långt som det är möjligt fungera på samma sätt som vid normala förhållanden. Närhetsprincipen innebär att en kris hanteras där den inträffar, av de närmast berörda och ansvariga.

14 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN Sektorsansvaret är ett något mer otydligt begrepp i krisberedskapssystemet. Sektorsansvaret bärs i stor utsträckning av de myndigheter som enligt krisberedskapsförordningen givits ett särskilt ansvar för krisberedskapen. Deras uppgift är att samordna och stödja de aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet inom de olika sektorerna (eller respektive myndighets verksamhetsområde). Beroendeförhållandena mellan olika funktioner som påverkar samhällsviktiga verksamheter är stora och är ofta avgörande i samband med allvarliga störningar i verksamheten. Vid dessa tillfällen krävs en god förmåga hos aktörerna att agera tillsammans. Sektorsansvar innebär att alla myndigheter inom sitt verksamhetsområde har ansvar vid en kris. Det finns även behov av att samordna de olika sektorernas arbete inom varje geografiskt område, en kommun, ett län eller nationellt. Det är där som geografiskt områdesansvar kommer in. Kommuner, länsstyrelser och regeringen har geografiskt områdesansvar. Det geografiska områdesansvaret innebär att säkerställa att samordningen fungerar mellan aktörerna inom det egna geografiska området. Regeringen utövar normalt sitt geografiska områdesansvar genom de centrala myndigheterna. Det geografiska områdesansvaret innebär inte att ta över ansvaret från någon verksamhetsansvarig. Den som har verksamhetsansvar har det fortfarande vid allvarliga störningar. Det geografiska områdesansvaret är ett stöd till sektorsansvaret och verksamhetsansvaret. Mer information om det geografiska områdesansvaret finns i bilaga 2. Vid en första anblick kan strukturen för krisberedskap och krishantering synas enkel och tydlig med de tre grundläggande principerna samt sektors- och områdesansvar. Verkligheten gör dock att det normala vid allvarliga störningar är att samverkan sker samtidigt mellan verksamhetsansvariga, sektorsansvariga och områdesansvariga på flera nivåer. Även tillämpningen av närhetsprincipen innebär i krislägen, att samverkan måste ske utanför det geografiskt lokala området. Syftet med arbetet samverkansområden är att aktörerna gemensamt ska skaffa sig helhetsperspektiv på samhällets krisberedskap och med gemensam planering fatta koordinerade beslut.

16 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN 3

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 17 3. Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 3.1 Funktion Myndigheter som deltar i samverkansområdena ansvarar för samhällsviktiga verksamheter, alternativt ansvarar för sektorer eller områden som är av stor betydelse för samhällets krisberedskap. För att verksamheterna ska kunna fungera vid en kris måste de ansvariga redan innan krisen ha förberett sig genom samverkan och samarbete. De måste även var för sig och gemensamt ha arbetat förebyggande i syfte att uppnå tillräcklig robusthet i verksamheterna för att tillgodose samhällets behov av samhällsviktig verksamhet även vid en kris. Genom att samverka i det förberedande skedet kring olika hot och händelser kan synergieffekter uppstå där aktörerna kan arbeta tillsammans och nyttja resurser på ett effektivt sätt och uppnå en förbättrad förmåga. Samtidigt synliggörs sårbarheter, beroendeförhållanden och risken minskar att åtgärder inte blir genomförda. Samverkan är således avgörande för hur väl samhällets krisberedskap fungerar. Samverkansområdena utgör en struktur som möjliggör denna samverkan både i syfte att hjälpa respektive aktör att uppfylla sitt ansvar och för att utveckla den gemensamma förmågan att klara krisberedskapen. Samverkansområdena beskrivs summariskt nedan. Vilka myndigheter som deltar i respektive samverkansområde och motiv för detta, framgår av bilaga 1. 3.1.1 Ekonomisk säkerhet, SOES Arbetet i samverkansområdet Ekonomisk säkerhet syftar till att minska sårbarheterna i det finansiella systemet. SOES ska verka för att det finansiella systemet har en sådan robusthet och flexibel organisation och verksamhet att riskerna för allvarliga skador i dessa system är minimerade, att konsekvenserna av sådana skador kan begränsas, samt att samhällets grundläggande behov av ekonomisk säkerhet kan tillgodoses.

18 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN 3.1.2 Farliga ämnen, SOFÄ Arbetet i samverkansområdet Farliga ämnen syftar till att samhället ska kunna förebygga risker och hot samt hantera inträffade händelser inom CBRN - området. 3.1.3 Geografiskt områdesansvar, SOGO Arbetet i samverkansområdet Geografiskt områdesansvar syftar till att stödja länsstyrelserna i att ta deras regionala geografiska områdesansvar och stärka deras stödjande och samordnande roll på krisberedskapsområdet. 3.1.4 Skydd, undsättning och vård, SOSUV Arbetet i samverkansområdet Skydd undsättning och vård syftar till att identifiera brister i förmågan hos de medverkande myndigheterna och gemensamt åtgärda dessa brister. 3.1.5 Teknisk infrastruktur, SOTI Arbetet i samverkansområdet Teknisk infrastruktur syftar till att den tekniska infrastrukturen elförsörjning, elektronisk kommunikation, gasdistribution, informationsförsörjning, mediedistribution samt kommunalteknisk försörjning har en sådan robusthet och att berörda aktörer har en sådan krishanteringsförmåga att konsekvenserna för samhällsviktig verksamhet begränsas vid allvarliga störningar. 3.1.6 Transport, SOTP Arbetet i samverkansområdet Transporter syftar till att säkerställa en grundläggande transportverksamhet som tillgodoser samhällets behov av transporter då samhället är utsatt för omfattande störningar från fredstida kriser och höjd beredskap. 3.2 Uppgifter för samverkansområden Samverkansområdena som arbetsform styrs av 8, Samverkansområden i krisberedskapsförordningen. Det är inte detalj reglerat i förordningen vilka uppgifter myndigheterna ska arbeta med inom ramen för samverkansområden.

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 19 Förordningens 11, Särskilt ansvar för krisberedskapen och 18, Särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap riktar sig till de utpekade myndigheterna med uppgifter som myndigheterna särskilt ska beakta. För att arbetet i samverkansområden ska fylla sitt syfte måste myndigheterna arbeta med dessa uppgifter även inom ramen för samverkansområdena. Ur förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap Samverkansområden 8 För att främja en helhetssyn i planeringen för krisberedskap och höjd beredskap ska planeringen för de myndigheter som anges i bilagan till denna förordning bedrivas inom samverkansområden. Samverkansområdena anges i bilagan. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får vid behov besluta att även andra myndigheter ska ingå i eller stödja arbetet i samverkansområdena. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska, i samverkan med de myndigheter som ingår i samverkansområdena, utveckla formerna för arbetet i områdena. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vidare årligen lämna en redogörelse för och en bedömning av arbetet som bedrivits inom områdena till Regeringskansliet. Redogörelsen och bedömningen ska lämnas vid samma tidpunkt som årsredovisningen. Förordning (2008:1003). Särskilt ansvar för krisberedskapen 11 Myndigheterna som anges i bilagan till denna förordning, länsstyrelserna samt i övrigt de andra myndigheter som regeringen meddelar föreskrifter om eller beslutar efter förslag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ett särskilt ansvar för att planera och vidta förberedelser för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarheter och motstå hot och risker. Myndigheterna ska särskilt 1. samverka med länsstyrelserna i deras roll som områdesansvarig myndighet, 2. samverka med övriga statliga myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda, 3. beakta det samarbete som sker inom Europeiska Unionen och internationella forum i frågor som rör samhällets krisberedskap, 4. beakta behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser och annan kunskapsinhämtning såsom erfarenhetsåterföring av inträffade händelser, 5. beakta behovet av säkerhet och kompatibilitet i de tekniska system som är nödvändiga för att myndigheterna ska kunna utföra sitt arbete,

20 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN 6. beakta behovet av deltagande i det samhällsgemensamma radiokommunikationssystemet för skydd och säkerhet (Rakel) som förvaltas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och 7. informera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om sin övningsverksamhet för att den ska kunna samordnas med den övningsverksamhet som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap planerar. Myndigheterna ska vidare delta i den övningsverksamhet som berör deras ansvarsområde. Förordning (2008:1003). Särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap 18 Av bilagan till denna förordning framgår vilka myndigheter som har ett ansvar att vidta de förberedelser som krävs inom respektive ansvarsområde vid höjd beredskap (bevakningsansvariga myndigheter). Dessa myndigheter skall särskilt 1. planera för att kunna anpassa verksamheten inför en förändrad säkerhetspolitisk situation, 2. genomföra den omvärldsbevakning och de risk- och sårbarhetsanalyser samt de utvecklingsinsatser som krävs för att myndigheten skall klara sina uppgifter vid höjd beredskap, 3. ta ut, utbilda och öva berörd personal för myndighetens verksamhet vid höjd beredskap om dessa aktiviteter inte kan anstå till en skärpt säkerhetspolitisk situation, och 4. av medel anvisade för höjd beredskap anskaffa de förnödenheter och den utrustning som myndigheten behöver för att klara sina uppgifter vid höjd beredskap om denna anskaffning inte kan anstå till en skärpt säkerhetspolitisk situation. 3.2.1 Grundläggande uppgifter Viktiga utgångspunkter för arbetet i samverkansområdena är att: identifiera brister i förmåga, speciellt brister i förmågan att samverka föreslå åtgärder följa upp att åtgärderna blir genomförda utvärdera om åtgärderna fick önskad effekt på krisberedskapen både vad gäller förmågan före, under och efter en kris vara kunskapsförmedlare och nätverksbyggare mot relevanta aktörer i hela samhället

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 21 Krisberedskapsförordningen ger inte samverkansområdena någon aktiv roll under en kris. Under en kris sker normalt operativ samverkan i den krets av organisationer och i de forum som har planerats för en sådan situation. Detta oaktat, för att aktörerna ska kunna verka under en kris, krävs gemensam planering före och utvärdering och uppföljning efter. Under en kris kan samverkansområdena ha en roll som källa till kunskap och bidra genom de uppbyggda kontaktnäten och den samlade kompetensen. Aktuella frågeställningar kan då tas upp på ordinarie eller extra sammankallade möten. 3.2.2 Återkommande uppgifter Det en nyckeluppgift för arbetet i samverkansområden att gemensamt planera arbetet utifrån den för området totala risk- och sårbarhetsbilden. Detta är vitalt för helhetssynen på hur samhällets resurser för krisberedskap används, men även som utgångspunkt för inriktning av särskilda satsningar såsom med medel från anslag 2:4 Krisberedskap. Inom ramen för de frågor som lyfts fram i krisberedskapsförordningen att myndigheterna särskilt ska göra, finns många uppgifter som myndigheterna (och andra aktörer) bör samverka och samarbeta om i samverkansområden. I vilken omfattning och på vilket sätt kan dock variera mellan samverkansområden och över tiden. Aktörerna i samverkansområdena bör följaktligen gemensamt över året både utföra vissa återkommande aktiviteter av strategisk karaktär, och vid behov genomföra särskilda projekt och aktiviteter gemensamt inom ramen för samverkansområden. Arbetet i samverkansområden kan sorteras i följande tre delar: 1. Strategisk inriktning och planering av krisberedskapsarbetet, både vad avser arbete enligt ansvarsprincipen (dvs. åtgärder som respektive aktör finansierar med eget anslag och ansvarar för) och för särskilda satsningar knutna till anslaget 2:4 Krisberedskap. 2. Initiering och genomförande av gemensamma projekt och aktiviteter som två eller fler aktörer deltar i inom ramen för samverkansområdet.

22 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN 3. Vara forum för ömsesidigt utbyte och förmedling av information och kunskap samt nätverksbyggande. Detta bör omfatta såväl information som kommunikation, utveckling av verktyg och metoder samt erfarenhetsåterföring av lärdomar från tidigare inträffade kriser både nationellt och internationellt. Kunskapsförmedling och nätverksbyggande mellan samverkansområdena bör även utvecklas. Återkommande aktiviteter Myndigheterna i samverkansområden bör årligen gemensamt analysera genomförda risk- och sårbarhetsanalyser, inklusive förmågebedömningar och andra analyser gjorda av myndigheter, kommuner, landsting m.fl. för att bidra till att få en helhetsbild av samhällets krisberedskap. MSB:s årsrapport om olyckor och kriser är också ett ingångsvärde till den gemensamma analysen. Pågående och genomförda arbeten i andra forum m.fl. bör även beaktas. Aktörerna i samverkansområdena bör: Skapa gemensam helhetssyn över hur aktörerna enskilt eller tillsammans kan påverka förmågan genom att åtgärda identifierade hot, risker och sårbarheter. Utarbeta och föreslå strategier som underlag för inriktning och planering av hur identifierade hot, risker och sårbarheter kan åtgärdas. Det gemensamma analysarbetet bör sammanställas till en helhetsbild, en gemensam kunskapsbas, utifrån vilken strategiska diskussioner kan föras som underlag för koordinerade beslut hos respektive myndighet. Myndigheterna bör gemensamt i samverkansområden även vara engagerade i att utarbeta hotbilder och scenarier som kan användas vid risk-, sårbarhetsanalyser och förmågebedömningar. För det gemensamma analysarbetet, kan det vara lämpligt att ta fram analysmetoder och modeller för delning av information. I anslutning till detta måste informationssäkerhet och sekretessfrågor hanteras.

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 23 Analys-, inriktningsoch planeringsarbete NOVEMBER MARS Analys-, inriktnings- och planeringsarbete Analysera gemensamma hot och risker utifrån: risk- och sårbarhetsanalyser, inklusive förmåge bedömningar den förmågebedömning som görs efter särskild begäran från MSB MSB:s årsrapport om olyckor och kriser genomförda aktiviteter och projekt annat underlag (rapporter, studier etc. inklusive internationella) Inrikta gemensamt arbete utifrån: identifierade hot, risker och sårbarheter Planera för åtgärder utifrån: identifierade hot, risker och sårbarheter sammanställning av pågående eller planerade åtgärder hos de i samverkansområdet ingående aktörerna Resultat Resultat Årligt inriktningsdokument med prioriterade områden för aktörerna inom samverkansområdet, lämpligen för 3-årig planering (underlag för inriktning av användning av egna anslag respektive anslag för särskilda satsningar, t.ex. anslag 2:4, Krisberedskap). Det inriktningsdokument som tas fram inom samverkansområdet delges MSB som underlag för MSB:s årliga beslut om inriktning för anslag 2:4, Krisberedskap. Verksamhetsplan innehållande: Sammanställning av planerade aktiviteter eller projekt (1-3 åriga) hos aktörerna inom samverkansområdet (som finansieras av anslag 2:4 eller ur eget anslag). Verksamhetsplan (1-3 årig) med planerade aktiviteter eller projekt som aktörerna bedriver gemensamt inom samverkansområden (som finansieras av anslag 2:4 eller ur eget anslag). Verksamhetsplaner kan förutom beslutade aktiviteter, även innehålla förslag till aktiviteter och projekt.

24 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN Arbetsmetod Anmärkning Arbetsmetod Aktörerna i samverkansområdet måste tillsammans besluta om hur arbetet ska bedrivas. Omfattningen på och djupet av analysarbetet kan variera över åren. Aktörerna har frihet att lägga upp arbetet, inklusive vilka som ska engageras, t.ex. extern kompetens. Inriktningsdokumentet och verksamhetsplaner bör belysas vid ett särskilt årligt orienterande möte där myndigheterna representeras av personer på chefsnivå. Syftet med mötet bör vara att skapa samsyn kring hot, risker och sårbarheter samt översiktligt om vilka åtgärder som bör vidtas och att detta så lång det är möjligt blir förankrat på ledningsgruppsnivå hos respektive aktör. Det slutliga resultatet bör förankras hos respektive myndighet som underlag för koordinerat beslutsfattande. Anmärkning Aktörerna inom varje samverkansområde bestämmer själv över sättet att sammanställa verksamhetsplaner. Emellertid rekommenderas en indelningsgrund i faserna förebygga, förbereda, hantera och lära. Inom varje fas kan t.ex. en indelning i enligt samverkansområdets prioriterade områden göras, dvs. områden som samverkansområdet prioriterat i sitt underlag till MSB för inriktning av anslag 2:4 Krisberedskap. Exempel på strukturering av verksamhetsplan framgår av bilaga 3. Uppföljning av årets arbete Resultat Arbetsmetod NOVEMBER JANUARI Uppföljning av årets arbete Uppföljning av årets arbete som underlag för MSB:s årliga redovisning och bedömning av arbetet i samverkansområdet till regeringen. Resultat Underlag till MSB:s arbete med årlig redovisning och bedömning. Arbetsmetod Aktörerna i respektive samverkansområde måste gemensamt hantera hur arbetet med att sammanställa årets resultat ska bedrivas.

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 25 3.2.3 Särskilda uppgifter Utöver de i föregående avsnitt årligen återkommande uppgifterna och aktiviteterna bör myndigheterna initiera eller gemensamt bedriva lämpliga projekt i den takt som passar respektive område. I regeringens skrivelse Samhällets krisberedskap - stärkt samverkan för ökad säkerhet (2009/10:124) anger regeringen flera områden inom krisberedskapsområdet som behöver utvecklas. I det följande ges några aktuella exempel på detta. Skrivelsen speglar regeringens bedömning våren 2010 och behoven förändras över tid. En hel del uppgifter är dock relativt tidsoberoende. Exemplen bör finnas med i åtanke när samverkansområdets aktörer arbetar med strategier, planering, inriktning, projekt och aktiviteter. I detta är också nödvändigt att engagera olika kompetenser från myndigheterna och från fler aktörer än de som är utpekade i förordningen eller beslutade av MSB att ska delta i samverkansområdena. Det nationella perspektivet Regeringen skriver att samverkan inom och mellan aktörer på samhällets olika nivåer: centrala, regionala och lokala aktörer behöver utvecklas. Exempel på frågor eller områden som faller under detta kan vara: anpassning till förväntade effekter av klimatförändringar användningen av Rakel behoven av och tillgången till förstärkningsresurser förebygga, indikera och hantera IT-incidenter krisberedskapen i betalningssystemen kriskommunikation nationell strategi för skydd av samhällsviktig verksamhet, se även separat stycke nedan* resultatmål, se även separat stycke nedan** samverkan inom området pandemiberedskap

26 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN implementering av Styrel säkerheten mot och vid CBRN- händelser övningsverksamhet *Nationell strategi för skydd av samhällsviktig verksamhet MSB har i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter till regeringen föreslå en samlad nationell strategi för skydd av samhällsviktig verksamhet. Strategin ska bland annat omfatta en tydligare definition av de centrala begreppen samhällsviktig verksamhet och kritisk infrastruktur. Likaså ska klargöras vilket skydd som avses och hur detta förhåller sig till sådant skydd som redan är ett ansvar för vissa myndigheter. Vidare ska strategin ge en långsiktig vision som vägledning för arbetet och vilka prioriteringar som bör göras. Denna strategi kommer att bli styrande för inriktningen av krisberedskapsarbetet och för arbetet i samverkansområden. **Resultatmål MSB har i uppdraget att i samverkan med berörda myndigheter till regeringen föreslå resultatmål för samhällets krisberedskap och hur dessa ska följas upp. Förslagen ska utformas med utgångspunkt i behovet av att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner när samhället befinner sig i ett krisläge och i individens grundläggande behov vid en sådan situation. Resultatmålen ska bidra till att uppföljning och styrning av samhällets krisberedskap ska kunna stärkas. Individens behov av till exempel vatten, värme, livsmedel och information blir styrande för resultatmålen. Krisberedskapen ska säkerställa att de nivåer som resultatmålen specificerar för de viktiga samhällsfunktionerna uppnås vid allvarliga händelser med potentiellt stora konsekvenser för samhället. För att säkerställa att resultatmålen nås krävs omfattande samverkan mellan aktörerna. Här är samverkansområdena viktiga forum för utveckling och uppföljning av relevanta resultatmål samtidigt som samhällets funktionalitet i övrigt fortsatt prioriteras.

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 27 Det internationella perspektivet Solidaritetsförklaringen inom EU omfattar allt från civila till militära hot. Samarbete med Nato, inom ramen för EAPR/PFF (Euroatlantiska partnerskapsrådet/partnerskap för fred), blir också allt viktigare för krisberedskapen och kan därmed påverka arbetsuppgifterna i samverkansområdena. Även det nordiska samarbetet med Hagadeklarationen som grund och Östersjösamarbetet och Barentssamarbetet är viktigt. Arbetsuppgifter med internationellt perspektiv är på det sättet viktigt i samverkansområdenas arbete. Exempel på frågor med internationella aspekter som bör stödjas och utvecklas är: bilateralt samarbete om säkerhetsforskning med USA den i Sverige och i EU pågående integreringen av sjöövervakning EU:s CBRN - handlingsplan förmågan att ta emot och att ge internationellt stöd förmågan till kris- och konflikthantering samarbeten inom informationssäkerhetsområdet skydd av samhällsviktig verksamhet och kritisk infrastruktur övningsverksamhet Dessa utgör typfall på frågor som bör beaktas när myndigheterna i samverkansområden arbetar med strategiska frågor, planerar och föreslår inriktning av verksamhet samt gemensamma projekt och aktiviteter. Generellt gäller för såväl det nationella som det internationella perspektivet att det uppräknade områdena är exempel och att alla dessa frågor inte kan behandlas i samverkansområden. De bör finnas med i beaktande bl.a. när myndigheterna söker helhetsperspektiv på krisberedskapsarbetet och diskuterar prioriteringar av åtgärder, projekt etc.

28 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN 3.2.4 Utveckling av samverkansområdena I samband med en omfattande översyn av samverkansområdenas arbete som MSB genomförde tillsammans med myndigheterna i samverkansområdena hösten 2009, konstaterades att det finns brister i nuvarande struktur, men att det också finns en stor potential att bygga vidare på i nuvarande uppsättning av samverkansområden. Det rådde enighet om att samverkansområden som arbetsform haft stor och positiv inverkan på krisberedskapsarbetet och samhällets säkerhet. I regeringens skrivelse 2009/10:124 Samhällets krisberedskap - stärkt samverkan för ökad säkerhet konstateras att: Krisberedskapen bör stärkas genom att aktörernas roll i arbetet i samverkansområdena förtydligas och utgår från resultatmålen. Regeringen ger en rad argument för detta såsom att: Aktörerna inom samverkansområdena har ansvar för att planera för alternativa sätt att bidra till att resultatmålen uppnås om de inte kan tillgodoses inom ramen för ordinarie strukturer. Samverkansområdet bör utgöra en struktur som möjliggör samverkan, samordning och stöd till de enskilda aktörerna att uppfylla sina åtaganden. Beroenden finns även mellan verksamheter i olika samverkansområden, vilket medför att samverkan och dialog mellan aktörer i samverkansområdena är av vikt för att uppnå målen för samhällets krisberedskap. Regeringen anser att det är väsentligt att arbetet i samverkansområdena karaktäriseras av ett helhetsperspektiv på samhällets krisberedskap och att hänsyn tas till möjliga synergier, beroenden och andra gemensamma frågor. Arbetet i samverkansområdena bygger på att ansvarsprincipen fortsatt gäller. Det finns vidare anledning att kontinuerligt se över och analysera vilken sammansättning av samverkansområden som på ett effektivt och ändamålsenligt sätt stödjer målen för samhällets krisberedskap. Privata aktörers deltagande i arbetet i samverkansområdena bör uppmuntras. Det är alltså viktigt att aktörerna i samverkansområden kontinuerlig arbetar med utveckling av arbetsformerna inom samverkansområdena samt, som en del i detta, involverar eller stärker

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 29 kontakterna med andra aktörer och nätverk nationellt och vid behov även internationellt. Samverkan över områdesgränserna är på motsvarande sätt viktigt att utveckla. 3.3 Överenskommelse om arbetsformer och uppgifter För att arbetet i samverkansområden ska vara effektivt och förutsebart måste det finnas en grundstruktur, arbetssätt och organisation för arbetet som alla aktörer i samverkansområdena har möjlighet att ta till sig. Detta behövs för förståelsen för arbetets betydelse, förankring på ledningsnivå hos aktörerna och för vilka förväntningar och krav som kan ställas på arbetet i samverkansområdena. Aktörerna inom respektive samverkansområde bör därför gemensamt komma överens hur arbetet ska bedrivas. För att arbetet ska vara långsiktigt och transparent behöver överenskommelsen dokumenteras. I detta avsnitt redovisas ett minimum av frågor som deltagarna i ett samverkansområde behöver komma överens om. Det exakta innehållet måste dock aktörerna i varje samverkansområde gemensamt utforma. 3.3.1 Ansvarsområde Den viktigaste anledningen till att samverkansområdena finns är att de ska bidra till en helhetssyn och förhindra att viktiga ansvarsområden eller behov av åtgärder faller mellan stolarna i den befintliga ansvarsfördelningen mellan myndigheter och andra aktörer. Därför är det viktigt att identifiera de ingående myndigheternas sammantagna ansvarsområde och utifrån detta formulera inom vilka områden varje samverkansområde ska arbeta. 3.3.2 Deltagande organisationer och representation Det bör ske en ständig prövning inom samverkansområdena av vilka aktörer som bör delta i arbetet. Förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap samt beslut av MSB reglerar vilka myndigheter som ska ingå i respektive samverkansområde. Dessa myndigheter ska dessutom efter behov inbjuda andra centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner och landsting m.fl. till samverkan i samverkansområdet.

30 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN Representanter med mandat Rutinen bör därefter vara att varje deltagande organisation årligen, efter förfrågan från MSB, anmäler en ordinarie representant och en suppleant för att delta i det löpande arbetet inom samverkansområdet. Erfarenheten visar att det finns ett generellt behov av att utsedda representanter har tydliga mandat. Kontinuitet i deltagandet är också centralt för arbetet i samverkansområden. Anmälan av representanter bör innebära att dessa har givits tydliga mandat från sin organisation att företräda organisationen i arbetet i samverkansområdet och möjlighet avsätta tid för arbetet. Detta är viktigt för att arbetet ska bli verkningsfullt. Mandat är vitalt för att arbetsresultat ska kunna bilda underlag för koordinerade beslut hos respektive aktör. Hur mycket tid som behöver avsättas för deltagande i samverkansområdena är svårt att uppskatta generellt, men för att arbetet i ska få effekt är väsentligt att de som utses har möjlighet att inte bara delta i möten, utan även arbeta med frågor relaterade till samverkansområdena mellan mötena. De som utses bör även ha möjlighet att från den egna organisationen avropa olika expertis i sakfrågor beroende på vad som aktörerna i samverkansområdet kommit överens om att arbetar med. Det kan gälla t.ex. deltagande i arbetsgrupper för projekt, diskussion om något särskilt tema, strategiska diskussioner m.m. Samverkansområden är inga egna organisationer och har inget eget beslutsmandat. Ansvarsprincipen gäller, dvs. deltagarna kan fatta gemensamma beslut utifrån de mandat var och en har med sig från sina respektive organisationer. Grundtanken är att deltagarna ska nå konsensus under arbetets gång i samverkansområdet och att resultatet kan tas hem som underlag för koordinerade beslut inom respektive organisation och därmed koordinerade åtgärder myndigheterna emellan. Det kan vara så att inte alla aktörer i ett samverkansområde kan eller bör stå bakom ett underlag till koordinerat beslut. Olika aktörer kan vara berörda i olika omfattning, vilket arbetet i samverkansområdena också måste kunna hantera.

Samverkansområden - funktion, uppgifter och former för arbetet 31 Förståelse och kunskap om andra organisationers ansvar, roll och förutsättningar är grundläggande för representation i samverkansområden. Samverkansområden bör kännetecknas av att förtroende och tillit råder mellan representanterna och att arbetet sker utifrån gemensamma intressen och mot fastställda mål. 3.3.3 Ledning Efter förslag från de myndigheter som ingår i samverkansområdet utser MSB en ordförande och en vice ordförande. Vanligast är att ordförande och vice ordförande väljs för ett år i taget (antingen från 1 januari eller från 1 juli). Vice ordförande blir i regel automatiskt ordförande när ordinarie ordförande avgår. Förslag lämnas till MSB senast en månad innan ordförandebytet ska ske. Behov och lämplighet bör styra valet. Inget hindrar att samma person är ordförande eller vice ordförande mer än ett år. 3.3.4 Beredningsgrupp En beredningsgrupp* bör finnas inom varje samverkansområde. Beredningsgruppen kan t.ex. bestå av ordförande, vice ordförande och MSB:s kontaktperson. Exakt vilka uppgifter och mandat beredningsgruppen ska ha bör aktörerna i varje enskilt samverkansområde komma överens om. En given uppgift är att bereda samverkansområdets möten. Det kan även vara lämpligt att gruppen har till uppgift att förbereda diskussions- och beslutsunderlag till mötena, t.ex. förslag till verksamhetsplaner och projekt samt att följa upp olika arbetsuppgifter samt att resultat sammanställs och sprids. När speciella arbetsgrupper tillsätts kan det vara lämpligt att beredningsgruppen har uppgiften att föreslå och följa upp dessa arbetsgrupper. *Benämningen på gruppen kan variera från område till område. Arbetsutskott används också för motsvarande funktion. 3.3.5 Arbetsgrupper För att öka effektiviteten i samverkansområdets arbete bör arbetsgrupper med relevant kompetens tillsättas för bestämda arbetsuppgifter.

32 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN 3.3.6 Verksamhetsplan För varje samverkansområde tas verksamhetsplan(er) fram, se vidare avsnitt 3.2.2, under Analys-, inriktnings- och planeringsarbete. 3.3.7 Möten Samverkansområdet bör hålla regelbundna arbetsmöten. En önskvärd minsta mötesfrekvens för det löpande arbetet är sex möten per år. Kallelse med dagordning till mötena samt viktiga diskussionsunderlag skickas till deltagarna senast en vecka i förväg. Mötena, inklusive deltagare protokollförs. Minst en gång per år bör aktörerna i respektive samverkansområde hålla ett möte där strategiska frågor som framtida inriktning, verksamhetsplaner etc. behandlas.

34 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN

Olika aktörer i samverkansområden 35 4. Olika aktörer i samverkansområden Detta avsnitt beskriver formella förutsättningar för olika typer av aktörers deltagande i arbetet inom samverkansområden. 4.1 Myndigheter som är utpekade att delta 4.1.1 Centrala myndigheter och länsstyrelser I förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap har regeringen pekat ut ett antal centrala myndigheter samt alla länsstyrelser och uttalat att dessa har ett särskilt ansvar för krisberedskapen. Som en av flera uppgifter ges de en skyldighet att samverka inom ramen för samverkansområdena. Dessa av regeringen direkt utpekade aktörer åläggs även andra uppgifter i förordningen, t.ex. att göra risk- och sårbarhetsanalyser. 4.1.2 Centrala myndigheter som MSB har beslutat att ska delta MSB har enligt krisberedskapsförordningen möjlighet att besluta att också andra myndigheter än de som regeringen pekat ut ska ingå i eller stödja arbetet i samverkansområdena. MSB har använt sig av denna möjlighet, så att ytterligare myndigheter idag ingår i samverkansområden. Dessa förväntas bidra till arbetet i samverkansområdena på samma sätt som de myndigheter som anges i förordningen. Den faktiska möjligheten till detta kan dock variera något beroende på myndigheternas olika finansieringsformer. 4.2 Samverkan med andra aktörer Inom varje samverkansområde ska myndigheterna enligt 8 i förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap samverka med övriga aktörer som är berörda. Det gäller statliga myndigheter, kommuner, landsting, sammanslutningar och privata näringsidkare. Hur sådan samverkan ska gå till är inte reglerat i förordningen, utan får hanteras från fall till fall mellan aktörerna i respektive samverkansområde och aktören i fråga. Det är av största vikt att parterna är överens om vad man ska uppnå med samverkan och vilka förväntningar man har på varandra. Av den anledningen bör avsikten med samverkan dokumenteras, lämpligen i ett sär-

36 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN skilt dokument (avsiktsförklaring) eller i minnesanteckningar. En mall finns för avsiktsförklaring om samverkan, se bilaga 6. Det bör ske en ständig prövning inom samverkansområden av vilka aktörer som bör delta i arbetet. Försvarsmaktens deltagande i samverkansområdena har regeringen lyft fram som viktigt att utveckla. 4.2.1 Länsstyrelser Samtliga länsstyrelser ingår enligt krisberedskapsförordningen i samverkansområdet Geografiskt områdesansvar (SOGO). Därutöver finns samverkan mellan SOGO och de fem övriga samverkansområdena. Syftet med denna samverkan är att beakta det regionala perspektivet och länsstyrelsernas ansvar och uppgifter som geografiskt områdesansvarig i arbetet inom dessa samverkansområden. 4.2.2 Kommuner och landsting Kommuners och landstings ansvar för krisberedskap regleras i lagen (2006:544) om kommuner och landsting åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Kommunernas uppgifter i krishanteringssystemet följer till stor del den s.k. kommunöverenskommelsen. Arbetet med att utveckla samverkan med kommuner och landsting ska prioriteras. MSB:s kanslifunktion för samverkansområden tillhandahåller i samarbete med Sveriges kommuner och landsting (SKL) en referensgrupp med kommun- och landstingsrepresentanter som ingår i samverkansområdena. SKL har, i särskild överenskommelse med MSB, åtagit sig att efter behov föreslå kandidater till denna referensgrupp. Syftet med referensgruppen är att ha ett forum för gemensam diskussion om hur det lokala perspektivets behov bör speglas inom samverkansområden. MSB arrangerar även s.k. Mötesplats SO Kommuner och landsting två gånger per år för referensgruppen. De representanter som utses att delta i samverkansområdena kan inte anses representera alla Sveriges kommuner och lands-

Olika aktörer i samverkansområden 37 ting, utan väljs i första hand utifrån sin egen kompetens och erfarenhet. Om det finns fler än en representant från kommun respektive landsting utsedd inom ett samverkansområde beslutas, i samråd med ordföranden och MSB:s kontaktperson för samverkansområdet, om vem som är huvudansvarig respektive biträdande. Genom deltagande förväntas kommun- och landstingsrepresentanterna bidra med bl.a. följande i samverkansområdena: Sin erfarenhet och kompetens för arbetet med krisberedskap på den lokala nivån, bevaka att frågor som är relevanta på den lokala nivån behandlas och förs upp på dagordningen, tydliggöra sårbarheter och beroenden utifrån ett lokalt perspektiv, delta i MSB:s kommunikationsinsatser om samverkansområdena, bl.a. tillsammans med MSB ta fram text till informationsutskick till säkerhets- och beredskapssamordnare i kommuner och landsting, hjälpa till att aktivt sprida information om arbetet inom samverkansområdena, delta i projekt och arbetsgrupper. 4.2.3 Övriga aktörer Det är centralt att arbetet i samverkansområdena karaktäriseras av ett helhetsperspektiv på samhällets krisberedskap. Regeringen pekar särskilt på att samverkan med det privata näringslivet, branschorganisationer, frivilligorganisationer m.fl. inom ramen för samverkansområdena behöver utvecklas. De privata aktörernas deltagande i arbetet i samverkansområdena är ofta nödvändigt eftersom dessa hanterar stora delar av de samhällsviktiga verksamheterna. Privata aktörer kan dock inte delta i samverkansområden på samma villkor som myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapen. De kan och bör delta för speciella frågor efter dialog med myndigheterna i samverkansområdena.

38 VÄGLEDNING FÖR ARBETET INOM SAMVERKANSOMRÅDEN Det är inte alltid lämpligt eller möjligt, t.ex. av konkurrensskäl eller företagshemligheter att privata aktörer deltar i samverkansområdesarbetet. Inom vissa områden finns andra grupperingar för samverkan t.ex. FSPOS inom finanssektorn (finanssektorns privat offentliga samverkan) och NTSG (nationella telesamverkansgruppen). Dessa typer av grupperingar bör samverkansområdena ha upparbetade kontakter med för samverkan, samarbete och informationsutbyte, se 4.2.4 nedan. 4.2.4 Samverkan med andra nätverk Till bilden av samverkan inom krisberedskapssystemet hör att det förutom samverkansområden, finns många andra samverkanskonstellationer. Exempel på sådana är regionala råd för krisberedskap som länsstyrelserna enligt förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion ska ha. I dessa ingår representanter för länsstyrelsen och andra berörda aktörer för att skapa nödvändig samordning. På det regionala planet har länsstyrelserna bildat Sydlänssamverkan (sju länsstyrelser), ÖSAM (åtta länsstyrelser) och NordSam (sex länsstyrelser). Syftet är att länsstyrelserna ska höja sin krisberedskap genom att utbyta erfarenheter och kunskap, ha gemensamma aktiviteter, ta fram gemensamma inriktningar och ha samverkan vid planering och krishantering. Enligt den s.k. kommunöverenskommelsen ska kommuner ha ett krishanteringsråd (eller motsvarande) med representanter för de lokala aktörerna. Varje central och regional myndighet har, eller deltar i, ett flertal olika forum för samverkan inom sitt område eller sektor (el, tele, livsmedel, polis, etc.). Inom många områden finns dessutom forum för samverkan mellan offentliga aktörer och andra aktörer såsom branschorganisationer, det privata näringslivet med flera. Exempel på detta är Finanssektorns privat - offentliga samverkan (FSPOS), Nationella telesamverkansgruppen (NTSG) och Samverkansgruppen för informationssäkerhet (SAMFI).