Översyn av systemet med särskilt verksamhetsstöd till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola samt vuxenutbildning

SKOLVERKET Rapport 1 Översyn av systemet med särskilt verksamhetsstöd till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola samt vuxenutbildning Regeringsuppdrag 11

SKOLVERKET 2 Innehållsförteckning Uppdraget...3 Bakgrund...3 Uppdragets genomförande...4 Resultat...5 Elevsammansättning...5 Intäkter och kostnader...6 Övervägande och förslag...9 Kommunal finansiering...9 Förutsättningar för statligt stöd...9 Förfarande...10 Bilagor... 12 Bilaga 1: Utbildningar som erhåller statligt stöd -en översikt...12 Bilaga 2: Tabeller över det statliga stödets fördelning...49 Bilaga 3: Information om vad som ingår i de olika posterna i intäktsredovisningen respektive kostnadsredovisningen...52

SKOLVERKET 3 Uppdraget Skolverket har av regeringen fått i uppdrag att genomföra en översyn av systemet med särskilt verksamhetsstöd till viss verksamhet motsvarande grundskola och gymnasieskola. Skolverket skall utreda huruvida det statliga riktade bidraget fortsättningsvis skall finnas kvar eller om alternativa vägar för finansieringen av dessa verksamheter skall sökas. Under förutsättning att Skolverket finner att systemet bör finnas kvar skall kriterier som utbildningarna skall uppfylla för att erhålla sådant statligt bidrag utarbetas. Skolverket skall vidare genomföra en motsvarande översyn av det statliga stödet till Katrineholms tekniska skola, Nordiska Scenografiskolan i Skellefteå samt Svenska hemslöjdsföreningarnas riksomfattande kursverksamhet. Bakgrund Det särskilda verksamhetsstödet till vissa riksrekryterande utbildningar motsvarande grundskola och gymnasieskola, tas första gången upp i propositionen Ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18). Detta ekonomiska stöd skall enligt propositionen riktas till de utbildningar som är särpräglade till sin karaktär och som initialt behöver stöd så att deras fortlevnad kan garanteras. Stödet skall emellertid upphöra när den interkommunala ersättningen fungerar tillfredsställande. Särskilt verksamhetsstöd skall även utgå till de utbildningar som behöver särskilt tunga och omfattande investeringar, enär ett minskat elevunderlag och därmed en lägre nyttjandegrad, kan innebära en risk för utbildningsanordnarens fortsatta verksamhet. I propositionen riktas också särskild uppmärksamhet mot de fall där hela skolenheter tillskapats med hjälp av statligt stöd. I sådana fall är statens uppgift att tillse att dessa utbildningars fortlevnad garanteras genom särskilt verksamhetsstöd. Särskilt verksamhetsstöd till riksrekryterande vuxenutbildningar behandlas i propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85). Verksamhetsstödet skall enligt propositionen utgå till de kommuner som kan påvisa ett försämrat utnyttjande av utbildningsplatser jämfört med tidigare år och där det tillika finns ett riksintresse av att säkerställa utbildningens fortlevnad. Det särskilda verksamhetsstödet skall dock endast utgå i ett övergångsskede tills det nya statsbidragssystemet fungerar tillfredsställande. Den riksrekryterande tekniska utbildningen för vuxna i Katrineholm uppmärksammas särskilt i propositionen. Föredragande statsråd påpekar att det är i statens intresse att vidmakthålla denna utbildning och att särskilda åtgärder bör vidtas för att uppnå detta syfte. Enligt propositionen Växa med kunskaper, skall det vara regeringens uppgift att besluta om vilka utbildningar som skall erhålla särskilt verksamhetsstöd samt dess storlek.

SKOLVERKET 4 Uppdragets genomförande Skolverket har tillsänt samtliga utbildningsanordnare som erhåller särskilt verksamhetsstöd en enkät. I enkäten efterfrågas uppgifter om elevantal och elevsammansättning samt en redovisning av de intäkter och kostnader som fördelats till utbildningen. I enkäten uppmanas även skolorna att uppge huruvida de anser att systemet med interkommunal ersättning fungerar tillfredsställande samt om de anser att det finns ett behov av fortsatt statligt verksamhetsstöd. Vad gäller elevuppgifter omfattar enkäten fyra läsår, medan redovisningen av intäkter och kostnader begränsats till tre kalenderår. Enkätens omfattning är ett resultat av en avvägning mellan den eventuella svårighet det kan innebära för utbildningsanordnaren att lämna fullständiga uppgifter för ett flertal år och önskan från Skolverkets sida att genomföra en heltäckande analys av hur förutsättningarna för utbildningsverksamheten förändrats under de år särskilt verksamhetsstöd existerat. De elevuppgifter som inhämtats har använts för att undersöka huruvida utbildningarna som erhåller särskilt verksamhetsstöd är de facto riksrekryterande eller om de är av mer lokal karaktär. Detta är av betydelse när man skall motivera statligt ekonomiskt stöd. I de fall utbildningarna inte i realiteten är riksrekryterande är det således tveksamt om det bör åligga staten att fortsättningsvis stödja dessa utbildningar ekonomiskt. De redovisade intäkterna och kostnaderna utgör underlag för analysen av de ekonomiska förutsättningar under vilka utbildningsverksamheterna bedrivs. Uppgifterna om intäkter, kostnader samt elever har använts för att beräkna intäkter och kostnader per elev. Antalet elever per läsår har härvid omräknats till antal elever per kalenderår. Intäkternas fördelning på intäkter från den egna kommunen, ersättning från andra kommuner, statliga bidrag samt övriga finansiärer 1 möjliggör en bedömning av hur verksamheten finansieras samt hur stor andel som utgörs av det statliga bidraget. Omfattningen av det statliga bidraget är av särskilt intresse eftersom ett statligt bidrag till viss verksamhet kan antas ha liknande effekter som en statlig subvention. Kostnadernas fördelning 2 och storlek har jämförts med de genomsnittliga kostnaderna per gymnasieprogram som redovisats i Skolverket rapport Kostnader samt priser enligt samverkansavtal per gymnasieprogram avseende år 1998, vilken avrapporterades till utbildningsdepartementet hösten 1999. Jämförelsen har till syfte att utröna huruvida de utbildningar som erhåller särskilt verksamhetsstöd har ovanligt höga kostnader bl.a. för utbildning, lokaler och inventarier respektive läromedel och utrustning. Detta är av intresse eftersom en av de anledningar till att ge utbildningar särskilt 1 Se bilaga 3 för information om vad som ingår i intäktsredovisningens olika poster. 2 Se bilaga 3 för information om vad som ingår i kostnadsredovisningens olika poster.

SKOLVERKET 5 verksamhetsstöd som anges i Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) var betungande och omfattande investeringar. Resultat Samtliga 13 utbildningar 3 som är föremål för denna översyn har inkommit med svar på den enkät som Skolverket tillsänt dem. Enstaka utbildningsanordnare har dock haft svårigheter att redovisa de uppgifter som Skolverket efterfrågat. I de fall uppgifter saknas har således analysen begränsats till de uppgifter som faktiskt redovisats. Utbildningsanordnarna anger överlag att systemet med interkommunal ersättning fungerar väl och att det finns ett behov av fortsatt statligt stöd i form av särskilt verksamhetsstöd. Nedan följer några av de resultat som framkommit vid granskningen av utbildningarnas elevsammansättning samt utbildningens ekonomiska redovisning. 4 Elevsammansättning Utbildningar med industriell inriktning (gjuteriteknik, pappers- och pappersmasseteknik, sågverksteknik) har i genomsnitt räknat över åren 1997-2000 mellan 30 och 82 elever. Av de industriella utbildningarna uppvisar utbildningen i pappers- och pappersmasseteknik en stark nedgång i antal elever under den period översynen omfattar, medan gjuteri och sågverksteknik uppvisar en viss uppgång. För samtliga utbildningar är merparten av eleverna hemmahörande i andra kommuner. Av uppgifterna går dock inte att utläsa i vilken utsträckning elever från andra kommuner kommer från angränsande kommuner, kommuner i samma region eller kommuner i övriga riket. Detta gäller överlag för elevuppgifterna i översynen. Det genomsnittliga antalet elever på utbildningar med hantverksinriktning (glasblåsning, guldsmedsteknik, mikromekanik och mikroteknik) var mellan 44 och 116 elever. Under den period som enkäten omfattar har det totala antalet elever på utbildningen i mikromekanik och mikroteknik minskat med 50 procent. Antalet elever på utbildningen i guldsmedsteknik har minskat med 15 procent under perioden, medan utbildningen i glasblåsning uppvisat en ökning i elevantalet med 18 procent. Över 50 procent av eleverna på utbildningen i glasblåsning var folkbokförda i andra kommuner, medan närmare 90 procent av eleverna på utbildningen i guldsmedsteknik var från andra kommuner. Antalet elever hemmahörande i andra kommuner på 3 I bilaga 2 finns en tabell med information om vilka utbildningar som erhåller särskilt verksamhetsstöd samt erhållna belopp. 4 Se bilaga 1 för en beskrivning av samtliga utbildningars elevsammansättning och ekonomiska redovisning.

SKOLVERKET 6 utbildningen i mikromekanik och mikroteknik var 65 procent. Utbildningen i glasblåsning och utbildningen i guldsmedsteknik har också utbyteselever från andra nordiska länder. Utbyteselevernas andel av det totala antalet elever på utbildningen i guldsmedsteknik var cirka åtta procent och närmare 50 procent på utbildningen i glasblåsning. Till de estetiska utbildningar som erhåller särskilt verksamhetsstöd hör dansutbildningar på grundskolenivå i Göteborg, Malmö och Stockholm, utbildningen till yrkesdansare i Stockholm samt utbildningen i scenografi i Skellefteå. Dansutbildningen på grundskolenivå i Malmö, Göteborg och Stockholm har i genomsnitt ett elevantal på 49-129 elever. På samtliga dansutbildningar på grundskolenivå kan en minskning av antalet elever noteras. Elevantalet på dansutbildningen i Göteborg och Malmö har minskat med tre respektive sex procent, medan antalet elever på dansutbildningen i Stockholm minskat med 26 procent. Av det totala antalet elever på dansutbildningen i Göteborg var 22 procent från andra kommuner, medan motsvarande andel för dansutbildningen i Malmö och Stockholm var 30 respektive 40 procent. Det genomsnittliga elevantalet på utbildningen för yrkesdansare i Stockholm var 91 elever, där närmare 70 procent var från andra kommuner. Elevantalet på denna utbildning har minskat med tolv procent under perioden 97/98 till 99/00. Elevantalet på Nordiska scenografiskolan har i genomsnitt varit 30 elever och ligger i stort sett oförändrat under den period översynen omfattar. Närmare 60 procent av det totala antalet elever var från andra kommuner och åtta procent var utbyteselever från andra nordiska länder. Utbildningen i hästhållning med inriktning mot travsport i Krokoms kommun har sedan verksamheten påbörjades läsåret 97/98 haft ett genomsnittligt elevantal på 36 elever. Antalet elever har ökat med närmare 50 procent under de tre läsår verksamheten existerat. Efterfrågan på denna utbildning kan därmed sägas ha ökat relativt kraftigt. Av det totala antalet elever var cirka 96 procent folkbokförda i andra kommuner. Vuxenutbildningen i teknik vid Katrineholms tekniska skola (KTS) har ett genomsnittligt antal elever på 403 elever under de fyra läsår som berörs av översynen. Andelen elever från andra kommuner var i genomsnitt 50 procent. Antalet elever på KTS har minskat med 15 procent under den aktuella tidsperioden. Elever från andra kommuner har minskat mer än antalet elever hemmahörande i Katrineholms kommun. Elevsammansättningen har således blivit alltmer lokal till sin karaktär. Intäkter och kostnader De genomsnittliga intäkterna på de industriella utbildningarna varierar kraftigt. Utbildningen i gjuteriteknik har den lägsta genomsnittliga intäkten per elev på 29 900 kronor. Den genomsnittliga intäkten per elev på utbildningen i papper- och pappersmasseteknik var 92 300 kronor och

SKOLVERKET 7 163 900 kronor på utbildningen i sågverksteknik. Samtliga utbildningar finansieras huvudsakligen genom interkommunal ersättning, där andelen ersättning från andra kommuner utgör mellan 54 procent (gjuteriteknik) och 87 procent (papper- och pappersmasseteknik). Statsbidraget motsvarar mellan sex procent (sågverksteknik) och 15 procent (gjuteriteknik). Den genomsnittliga totala kostnaden per elev var 94 000 kronor för pappers- och pappersmasseteknisk utbildning. Utbildningarna i sågverksteknik och gjuteriteknik har genomsnittskostnader som är i paritet med genomsnittliga intäkter. Totalkostnaden per elev kan lämpligen jämföras med industriprogrammets genomsnittskostnad för 1998 på 99 900 kronor, varvid utbildningen sågverksteknik framstår som förhållandevis dyr, medan utbildningen i gjuteriteknik å andra sidan framstår som billig. Utbildningar med hantverksinriktning har genomsnittliga intäkter per elev som varierar mellan 68 300 kronor (mikromekanik och mikroteknik) och 123 300 kronor (glasblåsning). Utbildningarna i mikromekanik och mikroteknik respektive utbildningen i guldsmedsteknik finansieras huvudsakligen genom ersättning från andra kommuner. Närmare 75 procent av de totala intäkterna för dessa utbildningar utgörs av intäkter från andra kommuner. Utbildningen i glasblåsning erhåller 47 procent av de totala intäkterna från andra kommuner. Statsbidragets andel av de totala intäkterna på utbildningen i mikromekanik och mikroteknik samt utbildningen i guldsmedsteknik var fem respektive tolv procent, vilket är förhållandevis lågt. På utbildningen i glasblåsning utgör statsbidrag en betydande andel av utbildningens intäkter och motsvarar 45 procent. Samtliga utbildningar har genomsnittskostnader som överensstämmer med de genomsnittliga intäkterna. De genomsnittliga kostnaderna för dessa utbildningar kan jämföras med den genomsnittliga kostnaden på hantverksprogrammet (82 400 kronor per elev), varvid det framkommer att utbildningen i mikromekanik och mikroteknik (68 300 kronor per elev) samt utbildningen i guldsmedsteknik (65 800 kronor per elev) har förhållandevis låga kostnader per elev, medan utbildningen i glasblåsning kostade 40 900 kronor mer per elev. Den främsta orsaken till denna skillnad i genomsnittskostnader är att utbildningen i glasblåsning har en hög kostnad för undervisning som vida överstiger motsvarande kostnad på hantverksprogrammet. En hög undervisningskostnad förklaras vanligtvis av hög lärartäthet eller höga lärarlöner. Utbildningarna med estetisk inriktning har genomsnittliga intäkter per elev i intervallet 53 200 kronor (dansutbildning i Malmö) till 176 500 kronor (scenografiskolan). Den genomsnittliga interkommunala ersättningen för dansutbildningen i Göteborg är 10 900 kronor per elev, vilket motsvarar elva procent av de totala intäkterna. Detta kan jämföras med andelen elever från andra kommuner på cirka 24 procent. Statsbidraget utgör 22 procent av utbildningens intäkter. Motsvarande andel för dansutbildningen på grundskolenivå i Stockholm var 27 procent. Av de totala intäkterna för

SKOLVERKET 8 dansutbildningen i Malmö utgörs närmare 90 procent av det statliga bidraget. Den höga graden av statlig finansiering beror sannolikt på att skolan endast redovisat intäkter för dansundervisningen och inte intäkter för grundskoleutbildningen som helhet. Om även intäkterna för grundskoleutbildningen inkluderas ökar rimligtvis de totala intäkterna och därmed sjunker det statliga bidragets andel. Utbildningen för yrkesdansare i Stockholm har en genomsnittlig intäkt på 150 500 kronor, där 26 procent utgörs av statligt bidrag och tolv procent erhålls från övriga finansiärer. Cirka 40 procent av utbildningens intäkter utgörs av intäkter från andra kommuner. Detta kan jämföras med andelen elever hemmahörande i andra kommuner på närmare 70 procent. Nordiska scenografiskolan finansieras till nära hälften genom interkommunal ersättning och 16 procent utgörs av det särskilda verksamhetsstödet. Utbildningen erhåller även statligt bidrag för utbyteselever från andra nordiska länder. I stort sett samtliga utbildningar har genomsnittskostnader som överrensstämmer med de genomsnittliga intäkterna per elev. Dansutbildningen på grundskolenivå i Stockholm utgör härvid ett undantag. Den genomsnittliga kostnaden per elev var 138 500 kronor. Detta kan jämföras med en genomsnittlig intäkt på 70 800 kronor per elev, vilket innebär att kostnaden per elev överstiger intäkten med närmare 67 700 kronor per elev. I jämförelse med de övriga dansutbildningarna på grundskolenivå har dansundervisningen i Malmö en förhållandevis låg genomsnittskostnad. Denna skillnad i genomsnittliga kostnader per elev kan dock förklaras av att dansundervisningen i Malmö inte inkluderat kostnaden för lokal i den totala kostnaden. Detta medför således att den totala kostnaden per elev underskattas. Jämfört med genomsnittskostnaden på det estetiska programmet (71 300 kronor per elev) framstår utbildningen i scenografi och utbildningen till yrkesdansare som särskilt dyra. För båda utbildningar är genomsnittskostnaden för lokaler och inventarier höga, vilket föranleder slutsatsen att det är lokalkostnaden som bidrar till de höga totalkostnaderna per elev. Travgymnasiet Wången i Krokom har en genomsnittlig intäkt per elev på 158 800 kronor. Närmare 80 procent av utbildningens intäkter består av ersättning från andra kommuner, medan 17 procent av intäkterna utgörs av statsbidrag. En utbildningsplats på Wångens travgymnasium kostar i genomsnitt 255 900 kronor per elev, vilket överstiger den genomsnittliga intäkten per elev med närmare 97 100 kronor. Skolan uppger härvid att utbildningen som startade läsåret 97/98 fortfarande är under uppbyggnad och därför i ett övergångsskede har höga kostnader. Totalkostnaden per elev kan jämföras med genomsnittskostnaden på naturbruksprogrammet (kommunal huvudman), varvid det framkommer att totalkostnaden per elev vid Wångens

SKOLVERKET 9 travgymnasium var 151 200 kronor högre. Vid närmare granskning av de olika kostnadsposterna framstår Travgymnasiet som dyrare i alla avseenden. Katrineholms tekniska skola (KTS) har en genomsnittlig intäkt per elev på 36 400 kronor, varav drygt 30 procent kommer från andra kommuner. Andelen statsbidrag utgör närmare 60 procent, vilket är anmärkningsvärt högt. Av de uppgifter som lämnats av skolan framgår att statsbidraget främst subventionerar elever från den egna kommunen. Detta har sannolikt inte varit avsikten med särskilt verksamhetsstöd och förhållandet förtjänar således särskild uppmärksamhet. Den genomsnittliga totalkostnaden per elev vid KTS var cirka 38 100 kronor. Detta är en förhållandevis låg kostnad per elev. Jämfört med den genomsnittliga kostnaden på det naturvetenskapliga programmet kostar en utbildningsplats vid KTS 16 000 kronor mindre. Den låga kostnaden kan åtminstone delvis bero på att det höga elevantalet möjliggör mer effektivt utnyttjande av lokaler och utrustning. Svenska Hemslöjdföreningarnas Riksförbund (SHR) står som huvudman för hemslöjdsföreningarnas riksomfattande kursverksamhet. SHR erhåller statligt bidrag i form av särskilt verksamhetsstöd. Det statliga bidraget utgjorde 110 kr per lektion 1999. Kurskostnaden finansieras i övrigt av kursdeltagarna. I en kurs deltar normalt mellan 7 och 10 personer. Det har under den tid som översynen omfattar anordnats cirka 70 kurser per år. Storleken på det statliga bidraget varierar under den aktuella tidsperioden mellan 323 000 kr och 348 000 kr per år. SHR har uppgivit att fortsatt statligt stöd är av stor vikt för verksamheten. Övervägande och förslag Kommunal finansiering Huvudprincipen för finansieringen av de riksrekryterande kommunala skolornas verksamhet är att dessa i likhet med kommunal barnomsorg, skola och vuxenutbildning i övrigt skall finansieras med kommunala medel. Detta är en konsekvens av gällande ansvarsfördelning mellan kommun och stat vad gäller huvudmannaskapet för barnomsorg, skola och vuxenutbildning. Kommunen har det yttersta ansvaret för hur dessa kommunala verksamheter bedrivs och finansieras. I de fall en kommun tar emot elever hemmahörande i andra kommuner skall finansieringen av utbildningen som huvudregel ske genom systemet för interkommunal ersättning. Förutsättningar för statligt stöd Endast under särskilda förutsättningar bör staten bidra direkt till finansieringen av kommunala verksamheter. Skolverket anser att de utbildningar som kan komma ifråga för statligt stöd bör vara utbildningar

SKOLVERKET 10 som det finns ett nationellt intresse av att stödja. Vid en bedömning av vilka utbildningar som är av nationellt intresse bör hänsyn främst tas till utbildningens samhällsnytta. Som samhällsnyttig anses främst utbildning som tillfredsställer ett nationellt behov av viss kompetens eller yrkeskunnande. Utbildningen bör ge kunskaper som är till nytta på arbetsmarknaden. Statistiska Centralbyråns rapport Arbetskrafts barometern kan härvid utgöra ett underlag för bedömningen huruvida det finns ett behov av viss kompetens på arbetsmarknaden. I rapporten ges årligen en fingervisning om bl.a. vilken kompetens som riskerar bli en bristvara. Utvärderingar av tidigare elevers möjligheter till anställning efter avslutat utbildning kan också utgöra underlag för bedömningen huruvida den kompetens som erhållits genom utbildningen också efterfrågas på arbetsmarknaden. Även utbildning som förbereder för fortsatta högre studier eller som utvecklar kompetens i befintligt arbete kan betraktas som samhällsnyttig. Nationellt intresse kan föreligga även där samhällsnyttan inte är lika framträdande, t.ex. vid smala utbildningar för bevarande av traditionellt yrkeskunnande eller kulturarv. En omständighet som hittills har medfört att vissa riksrekryterande utbildningar har erhållit statligt bidrag är att utbildningen är särpräglad till sin karaktär och därför i ett övergångsskede behöver statligt stöd för att fortleva (se prop. 1990/91:18 s. 88). En utbildning kan anses vara särpräglad om den tillför unik kunskap eller kompetens inom smala yrkesområden. Genom att ge statligt stöd till dessa utbildningar kan utbudet av denna kunskap säkerställas. Skolverket anser därför att det även fortsättningsvis kan finnas ett behov av statligt stöd till särpräglade utbildningar. En annan omständighet som berättigar vissa riksrekryterande utbildningar statsstöd, är om dessa kräver särskilt stora investeringar i lokal och utrustning, eller där hela skolenheter tillskapats med statligt stöd (se prop. 1990/91:18 s. 88). Skolverket anser att det även framgent kan finnas ett behov av statligt stöd till vissa riksrekryterande utbildningar som är beroende av så tunga investeringar att kommunerna svårligen kan bära hela den ekonomiska bördan. Utbildningar som på grund av sin natur kräver tunga investeringar riskerar i annat fall att inte komma till stånd i kommunal regi. Förfarande Effekterna av statligt bidrag på utbildningsanordnarens agerande bör noga beaktas. Regelmässigt återkommande utbetalningar av statligt bidrag, utan krav på redovisning av behov eller uppföljning i övrigt, kan påverka incitamenten att bedriva en kostnadseffektiv verksamhet. Statligt bidrag kan således medföra en mindre effektiv användning av resurser. Det kan även skapa ett långsiktigt beroende av statligt stöd. Sådana effekter påverkar samhällsekonomin negativt, vilket sannolikt inte varit intentionen med det specialdestinerade statliga stödet. Skolverket föreslår därför att det särskilda verksamhetsstödet görs tidsbegränsat. Genom att införa ett formaliserat ansökningsförfarande kan utbildningsanordnaren förmås att återkommande

SKOLVERKET 11 redovisa aktuellt behov av statligt stöd och därtill visa att man uppfyller de krav och kriterier som ställts upp för att kvalificera den riksrekryterande utbildningen för särskilt verksamhetsstöd. Villkoren för att erhålla statsbidrag skall vara klart formulerade och tillgängliga för alla som kan tänkas ha intresse av att ansöka om detsamma. Utbildningsanordnare som efter ansökan inte erhåller statligt stöd bör erhålla ett motiverat avslagsbeslut. Från konkurrenssynpunkt är det tilltalande med ett ansökningsförfarande som ger olika utbildningsanordnare förutsättning att söka särskilt verksamhetsstöd på lika villkor. Genom att även införa ett krav på återredovisning kan stödets effekter utvärderas och följas upp regelbundet. Vid bedömningen om statligt bidrag skall utgå bör hänsyn tas till i vilken utsträckning utbildningen efterfrågas av rikets elever. Utbildningar som i allt lägre grad efterfrågas och som därför kommit att få mycket låga elevantal, bör endast i undantagsfall komma ifråga för fortsatt statligt stöd. Det särskilda verksamhetsstödet skall som huvudregel inte fungera som garanti för en utbildnings fortlevnad om densamma inte längre efterfrågas och detta inte enbart kan anses vara en tillfällig situation. Vad som skall utgöra ett minsta godtagbart elevantal bör bedömas utifrån utbildningens art och hur många elever som utbildningen traditionellt sett har omfattat. För utbildningar som efterfrågas i större utsträckning än vad som kan tillgodoses av utbildningsanordnaren bör krav i tillämpliga fall kunna ställas på att fler utbildningsplatser görs tillgängliga. På så sätt kommer det statliga bidraget fler elever tillgodo. Dessutom medför vanligtvis ett större elevunderlag en effektivare användning av lokaler och utrustning, vilket innebär att kostnaden per elev kan bli lägre. Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR) erhåller statligt stöd för den riksomfattande kursverksamhet som bedrivs av de regionala hemslöjdsföreningarna. Denna verksamhet bedrivs under former som skiljer sig väsentligen från de övriga utbildningarna som ingår i översynen. De synpunkter och överväganden som anförts i denna rapport angående de kommunala utbildningarna äger därför inte direkt tillämplighet för hemslöjdsföreningarnas kursverksamhet. Skolverket anser mot bakgrund av det material som SHR redovisat att det inte framkommit skäl att ifrågasätta fortsatta utbetalningar av statligt stöd till denna verksamhet.

SKOLVERKET 12 Bilaga 1 Utbildningar som erhåller statligt stöd - en översikt

SKOLVERKET 13 Utbildning i gjuteriteknik i Jönköpings kommun Jönköpings kommun för utbildning i gjuteriteknik har sedan budgetåret 1991/92 erhållit särskilt verksamhetsstöd. Den utbetalda summan har varierat mellan 300 000 kronor och 449 000 kronor per år. Utbildningsanordnaren har totalt erhållit cirka tre miljoner kronor. Tabell 1. Elevsammansättning på utbildningen Läsår Antal elever Antal elever Andel elever Antal Andel totalt folkbokförda folkbokförda utbyteselever utbyteselever i andra kommuner i andra kommuner 1996/97 80 40 50% 40 50% 1997/98 74 27 36% 47 64% 1998/99 92 49 53% 41 45% 1999/00 83 48 58% 33 40% Det faktiska elevantalet varierar under läsåren 96/97 99/00, vilket medför att det är svårt att uttala sig om elevantalet förväntas öka eller minska i framtiden. Undersökningen visar att mer än hälften av eleverna kommer från andra kommuner, med undantag för läsåret 1997/98. En stor del av eleverna kommer även från andra länder (cirka 40 64 procent), men till skillnad från elever folkbokförda i andra kommuner har antalet utbyteselever minskat de senaste två åren. Tabell 2. Totala intäkter och fördelning av intäkter År Intäkter Totalt Egna Statligt Andra Övriga kommunen bidrag kommuner finansiärer 1997 2 082 000 451 000 346 000 1 285 000.. 1998 2 592 000 811 000 359 000 1 222 000 200 000 1999 2 730 000 493 000 370 000 1 467 000 400 000 Utbildningens totala intäkter utgörs huvudsakligen av interkommunal ersättning. Under den undersökta perioden är cirka 55 procent intäkter från andra kommuner. Det statliga bidraget utgör cirka 15 procent av de totala intäkterna under perioden. När det gäller finansieringen från Jönköpings kommun varierade beloppen mellan åren. 1998 ökade det kommunala bidraget med 360 000 kronor och 1999 minskade kommunen sitt stöd med 318 000 kronor. 1998 och 1999 erhöll huvudmannen även bidrag från Svenska Gjuteriföreningens Service AB.

SKOLVERKET 14 Tabell 3. Totala kostnader och fördelning av kostnader År Kostnader Totalt Undervisning Lokaler/ Läromedel/ Övriga inventarier utrustning kostnader 1997 2 082 000 369 000 880 000 588 000 245 000 1998 2 592 000 686 000 883 000 773 000 250 000 1999 2 730 000 799 000 884 000 787 000 260 000 De totala kostnaderna samt kostnader fördelade på olika poster framgår av tabellen ovan. Kostnaden för lokaler och inventarier utgör cirka 37 procent av de totala kostnaderna och är därmed genomgående den största kostnadsposten. Kostnaden för undervisning samt kostnaden för läromedel och utrustningen utgör ungefär lika stora delar av de totala kostnaderna. Dessa kostnadsslag utgör cirka 24 procent av de totala kostnaderna. Tabell 4. Kostnader per elev År Total kostnad Undervisnings- Lokalkostnad Läromedels- Övr. kostnader per elev kostnad per elev per elev kostnad per elev per elev 1997 27 039 4 792 11 429 7 636 3 182 1998 31 229 8 265 10 639 9 313 3 012 1999 31 200 9 131 10 103 8 994 2 971 Gjuteriutbildningens kostnader för lokaler och inventarier samt kostnader för läromedel och utrustning utgör kalenderåret 1998 cirka 64 procent av de totala kostnaderna. Industriprogrammets motsvarande delkostnad utgör cirka 46 procent av de totala kostnaderna. Ett skäl till att en utbildning skall vara berättigad till särskilt verksamhetsstöd är behovet av tunga och omfattande investeringar. Gjuteriutbildningens kostnader för lokaler och inventarier samt läromedel och utrustning utgör en stor del av de totala kostnaderna. Tabell 5. Statligt bidrag och intäkter från andra kommuner per elev År Statligt bidrag Intäkter från andra kommuner per elev (samtliga) per elev 1997 4 494 38 358 1998 4 325 32 158 1999 4 229 30 247 Det statliga bidraget utgör cirka 4 350 kronor för den aktuella perioden, vilket innebär att staten finansierar cirka 15 procent av det totala kostnaderna per utbildningsplats. Intäkterna per elev från andra kommuner varierar kraftigt under den undersökta perioden. 1997 erhöll utbildningen i gjuteriteknik ungefär 11 300 kronor mindre i intäkter per elev från andra kommuner än vad utbildningen kostade totalt per elev. 1998 rådde det motsatta förhållandet, intäkterna per elev från andra kommuner var cirka

SKOLVERKET 15 32 000 kronor. 1999 erhöll utbildningsanordnaren cirka 900 kronor mindre i ersättning per elev. Om intäkterna per elev summeras med det statliga bidraget per elev för det senaste året, erhåller utbildningsanordnaren ungefär 3 300 kronor mer i intäkter än vad utbildningen kostar per utbildningsplats. Utbildning i pappers- och pappersmasseteknik i Markaryds kommun Rikspappersskolan i Markaryd har erhållit särskilt verksamhetsstöd sedan budgetåret 1991/92. Det statliga bidraget har varierat mellan 300 000 kronor och 450 000 kronor per budgetår. Totalt har cirka tre miljoner kronor utbetalats till Rikspappersskolan. Tabell 6. Elevsammansättning på utbildningen Läsår Antal elever Antal elever Andel elever totalt folkbokförda folkbokförda i andra kommuner i andra kommuner 1996/97 42 41 98% 1997/98 30 29 97% 1998/99 25 24 96% 1999/00 22 21 95% Läsåren 96/97 till 99/00 är mellan 95 och 98 procent av eleverna från andra kommuner. Således har andelen elever från andra kommuner varit på en hög och stabil nivå under de fyra läsåren som enkäten omfattar. Det faktiska antalet elever har dock minskat något under denna period. Om detta är en trend som kan antas fortsätta är dock för tidigt att uttala sig om. Elevantalet på industriprogrammets processtekniska gren, som kan tjäna som lämplig jämförelse, har under perioden 96/97 till 99/00 minskat med 52 procent, vilket tyder på en allmän efterfrågeminskning på utbildning av detta slag. Detta kan bero på den förändrade arbetsmarknaden där anställning inom industrier ter sig mindre attraktivt. Samtidigt visar Statistiska centralbyråns publikation Arbetskrafts barometern 99 att det är brist på processutbildad personal och andelen industrier som söker personal med denna kompetens ökar. Ur samhällsekonomiskt perspektiv kan således statligt ekonomiskt stöd anses vara befogat för att stimulera tillgången på arbetskraft med processteknisk kompetens. Huruvida särskilt verksamhetsstöd kan bidra till ökad efterfrågan på processteknisk utbildning är dock tveksamt eftersom det är mindre troligt att elevers beslut angående utbildning påverkas av kommunens kostnad för utbildningen. Goda framtidutsikter och mer attraktiv lönenivå inom industrin torde istället vara det som påverkar efterfrågan på utbildningen. Statligt stöd till utbildningsanordnaren kan dock medföra att tillgången på utbildningsplatser ökar. Förutsatt att dessa utbildningsplatser också efterfrågas kan därmed tillgången på utbildad arbetskraft öka.

SKOLVERKET 16 Tabell 7. Totala intäkter och fördelning av intäkter År Intäkter Totalt Egna Statligt Andra Övriga kommunen bidrag kommuner finansiärer 1997 3 075 000.. 349 000 2 726 000.. 1998 2 615 000.. 359 000 2 256 000.. 1999 2 344 000.. 370 000 1 974 000.. Utbildningen finansieras i stora delar via interkommunal ersättning. Under de tre budgetår enkäten omfattar varierar andelen intäkter från andra kommuner mellan 84 och 89 procent av de totala intäkterna. Under samma period var andelen elever från andra kommuner cirka 95 procent. Trots att elever hemmahörande i Markaryds kommun enligt redovisade elevuppgifter deltar i undervisning på Rikspappersskolan har inga intäkter från den egna kommunen redovisats. Det statliga bidraget utgör mellan elva och 16 procent av de totala intäkterna, vilket således subventionerar utbildningen både för de elever som kommer från andra kommuner och elever som är folkbokförda i Markaryds kommun. Tabell 8. Totala kostnader och fördelning av kostnader År Kostnader Totalt Undervisning Lokaler/ Läromedel/ Övriga inventarier utrustning kostnader 1997 2 857 000 1 533 000 507 000 421 000 396 000 1998 2 794 000 1 568 000 462 000 418 000 346 000 1999 2 531 000 1 402 000 461 000 339 000 329 000 Fördelningen av de totala kostnaderna på de olika kostnadsslagen visar att mer än 50 procent av de totala kostnaderna utgörs av kostnader för undervisning. Kostnader för lokaler och inventarier utgör cirka 18 procent, medan läromedel och utrustning motsvarar cirka 15 procent av de totala kostnaderna. På industriprogrammet år 1998 fördelades 35 procent av den totala kostnaden på undervisning, 26 procent på lokaler och 20 procent på utrustning. Jämfört med industriprogrammet utgör således kostnaden för undervisning en förhållandevis hög andel av de totala kostnaderna, medan det omvända förhållandet gäller för lokaler och läromedel. Tabell 9. Kostnad per elev År Total kostnad Undervisnings- Lokalkostnad Läromedels- Övr. kostnader per elev kostnad per elev per elev kostnad per elev per elev 1997 79 361 42 583 14 083 11 694 11 000 1998 101 600 57 018 16 800 15 200 12 582 1999 107 702 59 660 19 617 14 426 14 000

SKOLVERKET 17 Den totala kostnaden per elev har ökat från cirka 79 000 kronor till cirka 107 000 kronor, vilket är en ökning på 36 procent. Den estimerade genomsnittskostnaden per elev för industriprogrammet var 99 900 kronor. Den totala kostnaden per elev på utbildningen i pappers- och pappersmasseteknik skiljer sig således inte nämnvärt från den beräknade genomsnittskostnaden för industriprogrammet. Undervisningskostnaden per elev var cirka 22 000 kronor högre än den genomsnittliga undervisningskostnaden per elev på industriprogrammet. Denna skillnad i kostnad kan bero på skillnader i lärartäthet eller lönenivå. Både kostnaden per elev för lokaler och inventarier respektive läromedel och utrustning var emellertid lägre än den beräknade genomsnittskostnaden för industriprogrammet. Tabell 10. Statligt bidrag och intäkter från andra kommuner per elev År Statligt bidrag Intäkter från andra kommuner per elev per elev 1997 9 694 77 886 1998 13 055 85 132 1999 15 745 87 733 Det statliga bidraget per elev har ökat från cirka 9 700 kronor till 15 700 kronor. Denna ökning beror på att elevantalet minskat från 1997 till 1999, medan det statliga bidraget i stort sett varit konstant. Intäkterna från andra kommuner fördelat per elev har också ökat från cirka 78 000 kronor till 88 000 kronor. Samtidigt har antalet elever från andra kommuner minskat med cirka 36 procent. Det minskade antalet elever kan ha påverkat kostnaden per utbildningsplats, vilket sannolikt bidragit till att den ekonomiska ersättningen från andra kommuner ökat. I enkätsvaret uppges att systemet med interkommunal ersättning fungerar väl, men det framgår också en farhåga att den ökning i priset per utbildningsplats som sker vid eventuellt slopande av statligt bidrag kan medföra en efterfrågeminskning som allvarligt hotar utbildningens fortlevnad. Efterfrågan på utbildningsplatser torde dock inte påverkas av priset eftersom det är eleven som efterfrågar en utbildning, medan det är elevens hemkommun som betalar utbildningsplatsen, vilket hemkommunen har en skyldighet till om den inte själv anordnar motsvarande utbildning. 5 Efterfrågan baseras således inte på priset för utbildningen. På lång sikt kan dock utbudet av utbildning påverkas negativt om det statliga bidraget upphör. Anordnaren av en utbildning behöver sannolikt höja priset per utbildningsplats för att kunna täcka ökande kostnader. Om denna ökning i priset inte accepteras av andra kommuner kan det bli en fråga för förhandling. Om styrkeförhållandet i förhandlingssituationen är till de övriga kommunernas fördel kan det medföra att anordnarkommunen tvingas sänka 5 Se skollagen 5 kap. 22-26.

SKOLVERKET 18 priset med risk för att kostnaderna inte täcks. På lång sikt kan detta innebära att utbildningsanordnaren inte kan fortsätta sin verksamhet. Utbildning i sågverksteknik i Hammarö kommun Utbildningen i sågverksteknik i Hammarö kommun har erhållit särskilt verksamhetsstöd sedan budgetåret 1991/92. Det statliga bidraget har varierat mellan 400 000 kronor och 625 000 kronor per år. Sammanlagt har utbildningsanordnaren erhållit cirka 4,2 miljoner kronor i statligt bidrag. I stort sett samtliga uppgifter som redovisas nedan avser träprogrammet inom vilken utbildningen i sågverksteknik utgör en gren. Det har inte varit möjligt att erhålla redovisning av intäkter och kostnader som endast avser sågverksutbildningen. Det är dock rimligt att anta att de redovisade totala kostnaderna fördelar sig tämligen lika på samtliga elever inom träprogrammet. Därför har det totala elevantalet på träprogrammet använts för att beräkna kostnaderna per elev. Det är emellertid tveksamt om intäkterna också skall fördelas lika bland samtliga elever på träprogrammet. Intäkter från den egna kommunen och från andra kommuner avser sannolikt träprogrammet. Vad gäller det statliga bidraget råder större osäkerhet. Enligt regleringsbrevet skall det särskilda verksamhetsstödet utbetalas till utbildningen i sågverksteknik, men om denna fördelning görs inom kommunen är dock tveksamt. Således bör avsnittet nedan som berör utbildningens intäkter tolkas med stor försiktighet. Tabell 11. Elevsammansättning på utbildningen Läsår Antal elever Antal elever Antal elever Andel elever totalt sågverksteknik folkbokförda folkbokförda i andra kommuner i andra kommuner 1996/97 32 9 27 84% 1997/98 52 16 48 92% 1998/99 56 15 49 88% 1999/00 40 12 37 93% Av det totala antalet elever på träprogrammet utgör eleverna på utbildningen i sågverksteknik cirka 30 procent. Andelen har varit relativt konstant under den period som enkäten omfattar. Av samtliga elever på träprogrammet var mellan 84 och 93 procent av eleverna från andra kommuner. Under perioden 96/97 till 99/00 har det totala antalet elever på träprogrammet liksom antalet elever på utbildningen i sågverksteknik ökat med 35 respektive 33 procent. Även antalet elever från andra kommuner har ökat under denna period. Förändringen i antalet elever mellan läsåret 98/99 till 99/00 uppvisar dock en annan bild av efterfrågan på utbildning av detta slag. Antalet elever på träprogrammet har minskat med närmare 30 procent, medan antalet elever på utbildningen i sågverksteknik har minskat med cirka 20 procent. Även

SKOLVERKET 19 antalet elever från andra kommuner har minskat med cirka 20 procent. Om detta är inledningen på en trend vad gäller efterfrågan på denna utbildning är dock för tidigt att uttala sig om. Elevantalsutvecklingen på industriprogrammets trätekniska gren kan ge en indikation på den allmänna efterfrågutvecklingen på denna typ av utbildning. Antalet elever på industriprogrammets trätekniska gren har minskat med 45 procent mellan läsåren 96/97 till 99/00. Denna minskning tyder på att det föreligger en generell minskning i efterfrågan på utbildning inom träindustrin. Det faktum att elevantalet på utbildningen i Hammarö minskat mindre än elevantalet på industriprogrammets trätekniska gren kan emellertid indikera att efterfrågan på utbildningen i Hammarö inte kommer att minska lika drastiskt som den generella efterfrågan på träteknisk utbildning. Tabell 12. Totala intäkter och fördelning av intäkter År Intäkter Totalt Egna Statligt Andra Övriga kommunen bidrag kommuner finansiärer 1997 7 668 000 1 635 000 459 000 5 574 000.. 1998 7 979 000 1 166 000 476 000 6 337 000.. 1999 7 962 000 2 662 000 490 000 4 810 000.. Träprogrammet finansieras huvudsakligen av intäkter från andra kommuner. Under perioden 1997 till 1999 var mellan 60 och 80 procent av intäkterna från andra kommuner. Andelen av intäkterna som kommer från andra kommuner har dock minskat kraftigt under perioden, vilket delvis beror på ett minskat antal elever från andra kommuner. Det statliga bidraget motsvarar cirka sex procent av de totala intäkterna på träprogrammet. Hammarö kommun bidrar med mellan 15 och 30 procent av de totala intäkterna. Vid en jämförelse med elevsammansättningen (per kalenderår) framgår det att intäkter från den egna kommunen är större en andelen elever från kommunen, medan det motsatta förhållandet gäller för intäkter från andra kommuner. Tabell 13. Totala kostnader och fördelning av kostnader År Kostnader Totalt Undervisning Lokaler/ Läromedel/ Övriga inventarier utrustning kostnader 1997 7 668 000 1 268 000 2 370 000 1 110 000 2 930 000 1998 7 979 000 1 650 000 2 370 000 1 054 000 2 905 000 1999 7 962 000 1 658 000 2 331 000 1 030 000 2 943 000 En fördelning av de totala kostnaderna visar att en cirka 20 procent utgörs av kostnaden för undervisning. Denna andel kan jämföras med motsvarande andel på industriprogrammet på 35 procent, varvid det kan konstateras att träprogrammet har en förhållandevis låg andel som utgörs av

SKOLVERKET 20 undervisningskostnaden. Orsaken till undervisningskostnadens låga andel av de totala kostnaderna kan vara en låg lärartäthet och/eller låga lärarlöner. Andelen av de totala kostnaderna som kan hänföras till kostnaden för lokaler och inventarier samt övriga kostnader är däremot förhållandevis hög (cirka 30 respektive 40 procent). Detta tyder på att utbildningen har relativt höga kostnader för lokaler samt kostnader för kompetensutveckling av personal, skolhälsovård, skolmåltider m.m. Tabell 14. Kostnad per elev År Total kostnad Undervisnings- Lokalkostnad Läromedels- Övr. kostnader per elev kostnad per elev per elev kostnad per elev per elev 1997 182 571 30 190 56 429 26 429 69 762 1998 147 759 30 556 43 889 19 519 53 796 1999 165 875 34 542 48 563 21 458 61 313 Mellan 1997 och 1999 har kostnaden per elev minskat med cirka tio procent. Den totala kostnaden per elev har dock varierat under den period som omfattas av enkäten. Kostnaden per elev på träprogrammet kan jämföras med den estimerade genomsnittskostnaden på industriprogrammet (99 900 kronor), varvid det framgår att träprogrammet har en total kostnad per elev som är cirka 50 000 kronor högre. Undervisningskostnaden är jämfört med den genomsnittliga undervisningskostnaden på industriprogrammet cirka 5 000 kronor mindre per elev på träprogrammet. Lokalkostnaden och övriga kostnader per elev var cirka 18 000 kronor respektive 35 000 kronor högre än på industriprogrammet. Tabell 15. Statligt bidrag och intäkter från andra kommuner per elev År Statligt bidrag Statligt bidrag Intäkter från andra kommuner per elev (samtliga) per elev (sågverk) per elev 1997 10 929 28 688 148 640 1998 8 815 31 733 130 660 1999 10 208 40 833 111 860 Som tidigare nämnts är det osäkert huruvida det statliga bidraget endast fördelas till elever på utbildningen i sågverksteknik eller om bidraget även kommer elever på övriga träprogrammet tillgodo. Separata beräkningar av det statliga bidraget per elev har därför genomförts. När det statliga bidraget fördelas på samtliga elever på träprogrammet motsvarar bidraget endast sex procent av den totala kostnaden per elev, medan cirka 15-25 procent av kostnaden per elev täcks då det statliga bidraget fördelas endast till elever på utbildningen i sågverksteknik. Intäkter från andra kommuner per elev motsvarar mellan 70 och 90 procent av den totala kostnaden per elev. I enkätsvaret uppges att systemet med interkommunal ersättning fungerar väl. Skolan påpekar dock att det statliga verksamhetsstödet varit en

SKOLVERKET 21 förutsättning för att kunna bedriva en utbildning med hög kvalitet samtidigt som elevantalet har varit lågt. Skolan uppger också att den överväger möjligheten att förlägga viss utbildning hos lokala företag i syfte att minska kostnaderna, men att det även framgent finns ett behov av statligt stöd för verksamheten. Utbildning i glasblåsning i Nybro kommun Nybro kommun har sedan budgetåret 1991/92 erhållit särskilt verksamhetsstöd för utbildning i glasblåsning. Storleken på stödet har varierat mellan 900 000 kronor och nästan två miljoner kronor. Totalt har huvudmannen erhållit cirka 13 miljoner kronor i särskilt verksamhetsstöd. Tabell 16. Elevsammansättning på utbildningen Läsår Antal elever Antal elever Andel elever Antal Andel totalt folkbokförda folkbokförda utbyteselever utbyteselever i andra kommuner i andra kommuner 1996/97 55 48 87%.... 1997/98 71 33 46% 25 35% 1998/99 72 32 44% 37 51% 1999/00 65 27 42% 36 55% Av det totala antalet elever kommer de flesta elever från andra kommuner eller är utbyteselever från andra nordiska länder. Elever från andra kommuner minskade under perioden, medan elever från Norden ökade kraftigt, förutom det sista läsåret. Det faktiska elevantalet har varierat under den undersökta perioden, vilket innebär att det inte går att uttala sig huruvida efterfrågan på utbildningen i framtiden kommer att öka eller att minska. Tabell 17. Totala intäkter och fördelning av intäkter År Intäkter Totalt Egna Statligt Andra Övriga kommunen bidrag kommuner finansiärer 1997 8 384 000 1 048 000 2 907 700 4 427 500.. 1998 8 431 400 551 800 3 998 100 3 881 500.. 1999 8 215 000 238 100 4 461 900 3 515 000.. Utbildningens totala intäkter utgörs till största delen av interkommunal ersättning samt av statliga bidrag. Särskilt verksamhetsstöd samt andra statliga bidrag har under perioden ökat, 1997 utgjorde de statliga bidragen cirka 35 procent av de totala intäkterna medan läsåret 1999 finansierades över 50 procent av utbildningen med statligt bidrag. Särskilt verksamhetsstöd utgör cirka 19 procent av de totala intäkterna under perioden. Finansieringen från Nybro kommun samt ersättningen från andra

SKOLVERKET 22 kommuner har minskat under perioden, vilket överensstämmer med elevsammansättningens utveckling. Tabell 18. Totala kostnader och fördelning av kostnader År Kostnader Totalt Undervisning Lokaler/ Läromedel/ Övriga inventarier utrustning kostnader 1997 8 384 000 3 416 000 1 773 000 1 465 000 1 730 000 1998 8 431 000 3 853 000 1 950 000 1 233 400 1 395 000 1999 8 215 000 3 975 000 1 950 000 910 000 1 380 000 Av utbildningens totala kostnader var kostnaden för undervisning den största kostnadsposten under perioden. Kostnaderna för lokaler/inventarier samt övriga kostnader utgör cirka 20 procent av de totala kostnaderna. Kostnadsposten läromedel/utrustning minskade från 17 procent till elva procent av de totala kostnaderna mellan 1997 och 1999. Tabell 19. Kostnader per elev År Total kostnad Undervisnings- Lokalkostnad Läromedels- Övr. kostnader per elev kostnad per elev per elev kostnad per elev per elev 1997 133 079 54 222 28 143 23 254 27 460 1998 117 916 53 888 27 273 17 250 19 510 1999 119 927 58 029 28 467 13 288 20 146 Tabellen ovan visar de totala kostnaderna per elev samt fördelningen av den totala kostnaden på olika kostnadsslag per elev. De totala kostnaderna per elev har minskat under perioden med cirka 13 000 kronor. Både läromedelskostnaden och övriga kostnader har minskat och är därmed den mest bidragande orsaken till att de totala kostnaderna per elev har minskat. Kostnaden för undervisning på hantverksprogrammet 1998 var 32 200, vilket innebär att utbildningen i glasblåsning har en undervisningskostnad per elev som är drygt 20 000 kronor högre. En förklaring kan vara en ökning av lärartätheten eller ett högre löneläge. I jämförelse med den genomsnittliga kostnaderna per elev på hantverksprogrammet var kostnaderna för utbildningen i glasblåsning cirka 35 000 kronor dyrare under kalenderåret 1998. Utbildningens kostnader för lokaler och inventarier samt kostnader för läromedel och utrustning utgör cirka 38 procent av de totala kostnaderna, kalenderåret 1998. En jämförelse med hantverksprogrammets kostnader för lokaler och inventarier samt för läromedel och utrustning visar att motsvarande delkostnader utgör mer än 50 procent på hantverksprogrammet. Kostnader för lokaler och inventarier samt läromedel och utrustning utgör således en relativt stor andel av de totala kostnaderna.

SKOLVERKET 23 I enkätsvaret framgår det att glasblåsutbildningen anses vara mycket väsentlig i ett lokalt, regionalt, nationellt och nordiskt perspektiv. Det driftbidrag som utgår för de nordiska eleverna täcker inte den faktiska kostnaden för dessa elevers utbildning. Utbildningen skulle därmed inte kunna erbjudas om stödet skulle försvinna. Det framgår också att de totala kostnaderna har ökat eftersom det har skett en efterfrågeökning bland elever folkbokförda i Nybro kommun. Tabell 20. Statligt bidrag och intäkter från andra kommuner per elev År Statligt bidrag Intäkter från andra kommuner per elev (samtliga) per elev 1997 46 154 109 321 1998 55 917 119 431 1999 65 137 119 153 Det statliga bidraget per elev utgör mellan cirka 46 000 kronor och 65 000 kronor, vilket innebär att för år 1999 täckte det statliga bidraget över hälften av de totala kostnaderna per elev. 1997 och 1999 erhöll utbildningsanordnaren ungefär 24 000 kronor respektive 800 kronor mindre i intäkter per elev från andra kommuner än vad utbildningen kostade totalt per elev. 1998 rådde det motsatta förhållandet, utbildningsanordnaren erhöll 1 500 kronor mer i intäkter från andra kommuner än vad utbildningen kostade totalt per elev. Utbildning i guldsmedsteknik i Mjölby kommun Särskilt verksamhetsstöd har sedan budgetåret 1991/92 utbetalats till Mjölby kommun för utbildning i guldsmedsteknik. Det årliga stödet har varierat mellan 300 000 kronor och 449 000 kronor. Totalt har Mjölby kommun erhållit drygt tre miljoner kronor. Tabell 21. Elevsammansättning på utbildningen Läsår Antal elever Antal elever Andel elever Antal Andel totalt folkbokförda folkbokförda utbyteselever utbyteselever i andra kommuner i andra kommuner 1996/97 47 42 89% 3 6% 1997/98 43 38 88% 4 9% 1998/99 47 39 83% 5 11% 1999/00 40 36 90% 2 5% Det totala antalet elever har under perioden varit relativt stabilt. Elevantalet har varierat mellan 40 47 elever, varav de flesta elever kommer från andra kommuner. Läsåren 96/97 till 99/00 var cirka 86 procent av eleverna