Hjälpreda för klassificering av ekologisk status i ytvatten

KOKBOK FÖR KARTLÄGGNING OCH ANALYS 2013-2014 Hjälpreda för klassificering av ekologisk status i ytvatten

Kokbok för kartläggning och analys 2013-2014 - Hjälpreda klassificering av ekologisk status Version: Version IV utgiven 2013-10-10 Diarienummer: Utgiven av: Ansvarig arbetsgrupp: Ansvarig projektledare: Författare: Illustrationer: Upplaga: 537-399-13 Länsstyrelsen Kalmar län 537-725-13 Länsstyrelsen Norrbottens län 537-301-13 Länsstyrelsen Västernorrland 537-145-13 Länsstyrelsen Västmanlands län 537-1073-13 Länsstyrelsen Västra Götaland Vattenmyndigheterna i samverkan Kartläggning och analys Juha Salonsaari Jenny Caruso, Agneta Christensen, Fredrik Gunnarsson, Lennart Johansson, Malin Kronholm, Ragnar Lagergren, Emanuel Nandorf, Jan Petersson, Anders Rimne, Juha Salonsaari och Katarina Vartia. Fredrik Gunnarsson och Katarina Vartia. Endast digital utgåva 2

KOKBOK FÖR KARTLÄGGNING OCH ANALYS 2013-2014

Innehåll 1 Bakgrund och syfte... 6 2 Övergripande information rörande ekologisk status... 7 2.1. Generella riktlinjer... 7 2.2. Parametrar som måste klassificeras... 8 2.3. Sammanvägning... 9 2.3.1. Fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer inklusive Allmänna förhållanden... 10 2.4. Tillförlitlighetsbedömning och expertbedömning... 11 2.4.1. På vilken nivå ska expertbedömningen framgå i VISS?... 12 2.5. Tillförlitlighetsklassificering av ekologisk status... 13 3 Biologiska kvalitetsfaktorer sjöar... 14 3.1. Växtplankton... 14 3.1.1. Klassificering... 15 3.1.2. Expertbedömning... 16 3.2. Bottenfauna... 16 3.2.1. Klassificering... 17 3.2.2. Expertbedömning... 17 3.3. Makrofyter... 18 3.3.1. Expertbedömning... 18 3.4. Fisk... 19 3.5. Övrig biologi som kan användas... 19 4 Fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer - sjöar... 19 4.1. Allmänna förhållanden Fys-kem... 19 4.1.1. Näringsämnen... 19 4.1.2. Ljusförhållanden... 23 4.1.3. Syrgasförhållanden... 23 4.1.4. Försurning... 24 4.1.5. Särskilda förorenande ämnen... 31 5 Biologiska kvalitetsfaktorer vattendrag... 41 5.1. Påväxt... 41 5.1.1. Klassificering... 41 5.1.2 Expertbedömning... 43 5.2. Bottenfauna... 43 5.2.1. Klassificering... 44 4

5.2.2. Expertbedömning... 44 5.2.3. Flodpärlmussla... 44 5.3. Fisk... 45 6 Fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer - vattendrag... 46 6.1. Allmänna förhållanden Fys-kem... 46 6.1.1. Näringsämnen... 46 6.1.2. Försurning... 47 6.1.3. Särskilda förorenande ämnen... 47 7 Biologiska kvalitetsfaktorer kust- och övergångsvatten... 48 7.1. Växtplankton... 48 7.1.1. Expertbedömning... 48 7.1.2. Här finns data... 49 7.1.3. Koppling till miljöproblem... 49 7.2. Makroalger och gömfröiga växter... 49 7.2.1. Expertbedömning... 50 7.2.2. Här finns data... 50 7.2.3. Koppling till miljöproblem... 50 7.3. Bottenfauna... 51 7.3.1. Expertbedömning... 51 7.3.2. Här finns data... 53 7.3.3. Koppling till miljöproblem... 53 7.4. Fisk i övergångsvatten... 53 7.5. Fisk i kustvatten... 53 8 Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer kust- och övergångsvatten... 54 8.1. Allmänna förhållanden... 54 8.2. Näringsämnen... 54 8.2.1. Expertbedömning... 55 8.2.2. Här finns data... 56 8.2.3. Koppling till miljöproblem... 57 8.3. Ljusförhållanden... 57 8.3.1. Expertbedömning... 57 8.3.2. Här finns data... 58 8.3.3. Koppling till miljöproblem... 58 8.4. Syrgasförhållanden... 58 8.4.1. Expertbedömning... 58 8.4.2. Här finns data... 59 5

8.4.3. Koppling till miljöproblem... 59 8.5. Särskilda förorenande ämnen... 59 9 Referenser... 59 1 Bakgrund och syfte Hjälpredan för klassificering av ekologisk status är den första i serien av flera hjälpredor med syfte att förtydliga gällande handböcker inför arbetet med kartläggning och analys 2013. Hjälpredan är ett vägledande dokument framtaget av de fem vattenmyndigheterna och är tänkt att användas som stöd i länsstyrelsernas arbete. Hjälpredan ersätter inte några föreskrifter eller handböcker utan även fortsättningsvis gäller Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS2013:19) samt tidigare Naturvårdsverkets kartläggnings- och klassificeringsföreskrifter (NFS 2006:1 respektive NFS 2008:1 inklusive ändringar i NFS 2010:12) i de fall dessa inte ersätts av HVMFS2013:19 samt handboken för Kartläggning och analys av ytvatten (Handbok 2007:3) och handboken för Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon (Handbok 2007:4). Hjälpredan följer den hierarkiska ordningen i VISS (www.viss.lst.se). 6

2 Övergripande information rörande ekologisk status 2.1. Generella riktlinjer För en mer omfattande beskrivning av klassificering av ekologisk status hänvisas till Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS2013:19) samt till handboken för Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon (Handbok 2007:4). Generellt gäller att man vid klassificering av ekologisk status i första hand ska ta hänsyn till de biologiska kvalitetsfaktorerna och om de påvisar god status ska man ta hänsyn till även fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer. Om de biologiska kvalitetsfaktorerna visar hög status ska hänsyn tas även till hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer kan endast sänka ekologisk status från hög till god status, medan fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer kan sänka status från hög till god eller från god till måttlig. Hydromorfologi behandlas inte i Hjälpredan utan för mer information hänvisas till HVMFS 2013:19. Se flödesschema över samband i figur 1. Om resultatet av klassificeringen av ekologisk status inte är rimlig i förhållande till fysikalisk-kemisk eller hydromorfologisk status eller har en stor osäkerhet, kan en expertbedömning ligga till grund för att klassificera ekologisk status till måttlig eller sämre status, även om biologiska parametrar visar på god eller hög status. Expertbedömning av ekologisk status kan också göras då bedömningsgrunder eller de underlag som krävs enligt bedömningsgrunderna saknas för en vattenförekomst. Vid expertbedömning kan information om hydromorfologiska förhållanden användas för att klassificera ekologisk status till sämre än god. För stöd i föreskrifterna hänvisas till 9 och 13 HVMFS 2013:19. Motiv till expertbedömningen, genomförande och resultat ska alltid dokumenteras. 7

Figur 1. De relativa sambanden mellan biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer. Från CIS-guidance document 5 och 10. 2.2. Parametrar som måste klassificeras För ekologisk status i ytvatten är det obligatoriskt att klassificera nedanstående parametrar i VISS. Ekologisk status i naturliga vattenförekomster. Ska klassificeras som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig. Det är inte tillåtet att ange Ej klassificerat eller lämna det oklassificerat med undantag av nedanstående punkt. Ekologisk potential ska klassificeras i vattenförekomster som är definierade som kraftigt modifierade eller konstgjorda. Om ekologisk potential klassificeras ska ekologisk status anges som Ej klassificerat. Se figur 2. Figur 2. Exempel som visar att ekologisk status får lämnas oklassat enbart om klassificering av ekologisk potential är genomförd. Kvalitetsfaktorer där en underliggande parameter har klassificerats. T.ex ska kvalitetsfaktorn växtplankton klassificeras om klorofyll har klassificerats och om klassificeringen av klorofyll anses relevant för att ingå i 8

bedömningen av ekologisk status. Se figur 3. Samma gäller t.ex. KF Bottenfauna i sjöar. Figur 3. Skärmdump från VISS som visar att kvalitetsfaktorn Växtplankton ska klassificeras om parametern klorofyll är klassificerad. Allmänna förhållanden där underliggande fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer har klassificerats i sjöar, vattendrag, kust- eller övergångsvatten ifall underliggande KF anses relevant att ingå i bedömning av ekologisk status. Se figur 4 där Allmänna förhållanden i en sjö har klassificerats enligt principen sämst styr. För mer information hänvisas till kapitel 2.3. Figur 4. Skärmdump från VISS som visar att Allmänna förhållanden Fys-kem klassificeras enligt principen sämst styr. Kvalitetsfaktorn Hydromorfologi, som ska fyllas i om underliggande parametrar har klassificerats och om hydromorfologi ingår i bedömningen av ekologisk status. 2.3. Sammanvägning Grundprincipen är att klassificeringen av ekologisk status styrs av principen sämst styr. Om en biologisk kvalitetsfaktor är måttlig och övriga är god blir den ekologiska statusen måttlig. Allmänna förhållanden kan maximalt sänka den ekologiska statusen till måttlig. Principerna för sammanvägning till ekologisk status beskrivs i HVMFS 2013:19 2 samt Handboken 2007:4, kap. 4.3. Principer för sammanvägning till kvalitetsfaktor beskrivs i respektive bedömningsgrund med några förtydliganden i denna hjälpreda. 9

2.3.1. Fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer inklusive Allmänna förhållanden De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna behöver endast klassificeras när status eller potential för de biologiska kvalitetsfaktorerna har klassificerats som god eller hög status respektive god eller maximal potential. Anledningen är att de biologiska kvalitetsfaktorerna ska vara avgörande inom vattenförvaltningen. Om biologin är måttlig eller sämre spelar det mindre roll vad de fysikalisk-kemiska eller hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna visar. Det är dock mycket värdefullt att klassa dessa faktorer som stöd i det vidare arbetet med åtgärder, trots att information om biologiska parametrar finns, och i de fall ett dataunderlag finns bör detta göras. I sjöar omfattar de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna näringsämnen, siktdjup, syrgas/syrebalans, försurning samt särskilda förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd. I vattendrag omfattar de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna näringsämnen, försurning samt särskilda förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd. I kustvatten och i vatten i övergångszon omfattar de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna näringsämnen, siktdjup, syrgas/syrebalans samt särskilda förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd. Faktorerna näringsämnen, siktdjup, syrgas och försurning presenteras i VISS under begreppet Allmänna förhållanden. Allmänna förhållanden klassas i VISS enligt principen sämst styr av de underliggande kvalitetsfaktorerna och är det som rapportertas till EU. Särskilda förorenande ämnen bedöms och rapporteras enskilt och vägs inte in under Allmänna förhållanden. Samlingsparametern Allmänna förhållanden och dess underliggande parametrar ska rapporteras till EU. Det är således mycket viktigt att även samlingsparametern klassificeras i VISS om någon av de underliggande kvalitetsfaktorerna är klassificerade. För statusklassificering under 2013 gäller att: Länsstyrelserna ansvarar för att klassificera Allmänna förhållanden för fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Allmänna förhållanden ska klassificeras för ytvatten (sjöar, vattendrag, kustvatten, övergångsvatten). Parametern Allmänna förhållanden ska klassificeras i en tregradig skala från hög till måttlig. Det är ett krav att Allmänna förhållanden klassificeras om det finns en klassificering av underliggande kvalitetsfaktorer. Är underliggande kvalitetsfaktorer inte klassificerade och status utifrån de biologiska kvalitetsfaktorerna måttlig kan Allmänna förhållanden lämnas oklassificerat, dvs angett som ej klassificerat. För sjöar och vattendrag är syrgas, ljusförhållanden, näringsämnen och försurning underliggande 10

kvalitetsfaktorer. För kust- och övergångsvatten är det syrgas, ljusförhållanden och näringsämnen. Klassificeringen görs utifrån principen sämst styr, dvs. den lägsta klassificeringen av underliggande kvalitetsfaktorer styr klassificeringen av Allmänna förhållanden. Det är tillåtet att frångå principen sämst styr om man med goda motiv expertbedömer att någon underliggande kvalitetsfaktor inte är tillämpbar för att styra klassificeringen. Detta bör i så fall framgå av motiveringstexten för Allmänna förhållanden och kvalitetsfaktorn i fråga. Expertbedömningen görs i regel på nivån Allmänna förhållanden, dvs. den felaktiga klassificeringen av den underliggande kvalitetsfaktorn kan stå kvar i VISS. Se typexempel: o Siktdjup är klassificerat i en kustvattenförekomst utifrån mätdata och genom tillämpning av bedömningsgrund. Man vet dock att bedömningsgrunden inte fungerar så bra och man har annat underlag som tyder på att siktdjupet ger en oförjänt dålig klass. Klassificering av siktdjup får stå kvar, t.ex. måttlig status, men tillåts inte påverka klassificeringen av Allmänna förhållanden, som klassificeras till god status. Motiv framgår i motiveringstext. o Näringsämnen är klassificerade med S-HYPE eller kustzonsmodellen. Man bedömer med goda motiv att modellen gett för dålig klassificering, t.ex. måttlig status för näringsämnen. Måttlig status får stå kvar på KF näringsämnen, Allmänna förhållanden klassificeras dock som god. Motiv framgår i motiveringstext. o Data på näringsämnen finns, men uppgifter om salthalt saknas för att kunna tillämpa bedömningsgrund (kustvatten). En expertbedömning görs av salthalt utifrån uppgifter i närliggande vattenförekomster så att bedömningsgrunden kan tillämpas. Expertbedömningen görs då på KF-nivån och går vidare till klassificering av Allmänna förhållanden genom sämst styr. Motiv framgår i motiveringstext. 2.4. Tillförlitlighetsbedömning och expertbedömning I Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:18) 9 och 13 framgår följande om tillförlitlighetsbedömning och expertbedömning: Bedömning av rimlighet och osäkerhet vid klassificeringen 9 Bedömning av rimlighet och osäkerhet vid klassificeringen ska genomföras. Tillförlitligheten ska beskrivas. Bedömningen ska genomföras på de data som finns från ytvattenförekomsten eller från grupp av ytvattenförekomster. Om resultatet av bedömningen enligt första stycket ger anledning att anta att klassificeringen för en parameter inte är rimlig eller har stor osäkerhet ska orsakerna till detta utredas. Om utredningen bekräftar att resultatet inte är rimligt eller har stor osäkerhet får vattenmyndigheten bortse från resultatet av klassificeringen för berörd parameter. Genomförandet och resultatet av utredningen ska dokumenteras. 11

Expertbedömning 13 Om det vid klassificering av ekologisk status eller potential inte är möjligt att tillämpa en eller flera bedömningsgrunder enligt bilaga 1-5 på grund av att underlagsdata som krävs enligt bedömningsgrunden saknas för ytvattenförekomsten, ska vattenmyndigheten göra en expertbedömning av ytvattenförekomstens status eller potential. Även för enskilda kvalitetsfaktorer kan expertbedömning av status eller potential göras. Expertbedömningen ska utgå från bedömningsgrunderna och göras utifrån bästa tillgängliga kunskap om tillstånd och påverkan. Motiv till expertbedömningen, genomförandet och resultatet av den ska dokumenteras. Oavsett vilken typ av expertbedömning som görs är det ett krav att tillvägagångssättet dokumenteras och motiveras. Klassificeringarnas tillförlitlighet ska framgå i VISS, se mer om detta under kapitel. 2.5 Se även vidare om expertbedömningar under respektive kvalitetsfaktor. 2.4.1. På vilken nivå ska expertbedömningen framgå i VISS? I föregående cykel gjordes expertbedömningar i VISS på lite olika nivå. Detta behöver harmoniseras på ett bättre sätt. Som tumregel gäller att expertbedömningen görs så nära källan som möjligt, dvs. så långt ner i VISS-strukturen som möjligt där parameter avser den lägsta nivån och Ekologisk/Kemisk status ligger högst upp i strukturen. Här är några typexempel: 1) Expertbedömning på parameternivå, dvs. under kvalitetsfaktorn. o Expertbedömning av salthalt i kustvatten för att kunna tillämpa bedömningsgrund för DIN/DIP, TotN, TotP. Salthalten expertbedöms för att kunna tillämpa bedömningsgrunden. Expertbedömningen ingår således i klassificeringen på parameternivå (TotN, TotP osv) och vägs vidare in i klassificering av KF näringsämnen och vidare till Allmänna förhållanden och Ekologisk status. 2) Expertbedömning på kvalitetsfaktornivå. o Extrapolering av klassificering av en KF, t.ex. växtplankton, till intilliggande vattenförekomst. 3) Expertbedömning på nivån Allmänna förhållanden. o Siktdjup har klassificerats utifrån mätdata och bedömningsgrunder. Pga brister i bedömningsgrunden är klassificeringen av siktdjup oförtjänt dålig. Klassificeringen av siktdjup får stå kvar oförändrad eftersom bra mätdata finns och bedömningsgrund har tillämpats, men tillåts inte styra klassificeringen av Allmänna förhållanden. Expertbedömningen synliggörs således på den övre nivån Allmänna 12

förhållanden. o KF Näringsämnen har klassificerats med S-HYPE eller kustzonsmodell. Inga andra mätdata för näringsämnen finns att tillgå. Eftersom dessa resultat med fördel kan läggas in gemensamt för alla vfk så är det olämpligt att ändra på modellresultaten för KF näringsämnen ifall inte mätdata finns att tillgå. En eventuell expertbedömning görs därför på nivån Allmänna förhållanden istället. 4) Expertbedömning på nivån Ekologisk status bör undvikas så långt det är möjligt. 2.5. Tillförlitlighetsklassificering av ekologisk status Enligt HVMFS 2013:19 ska en bedömning av klassificeringarnas rimlighet göras. Detta är inte att förväxla med tillförlitlighet då rimlighetsbedömningen handlar om den övergripande rimligheten i bedömningen och en eventuellt efterföljande expertbedömning. Tillförlitlighetbedömningen handlar om att visa vilken tillförlitlighet bedömningen har oavsett om den bygger på mätdata eller är bedömd på annat vis. Se även kapitel 5.8 i Övergripande riktlinjer och information om arbetet med Kartläggning och Analys 2013-2014. Tillförlitlighetsklassificering är framtaget för i första hand ekologisk status. För tillförlitlighetsbedömning av kemisk status, SFÄ, försurning via MAGIC och hydromorfologi finns speciellt framtagna typfall. Detta eftersom tillvägagångssättet vid bedömning av dessa faktorer skiljer sig från bedömningen av övriga kvalitetsfaktorer för ekologisk status. För information om dessa system hänvisas till de kapitel i Kokboken som hanterar kemisk status, SFÄ, hydromorfologi och försurning. Nedan redovisas en sammanfattning av den generella metodiken för tillförlitlighetsklassificering (tabell 1). Inför den faktiska tillämpningen av systemet rekommenderas att läsa igenom den fullständiga metodbeskrivningen som bland annant redovisar viktiga källor till osäkerheter som måste beaktas vid en bedömning av en statusklassificerings tillförlitlighet. Metodiken i sin helhet redovisas i Bilaga 1aA. Tabell 1. I tabellen presenteras typfall för de fyra olika klasserna av tillförlitlighet för bedömning av ekologisk status. Klass Typfall övergripande ekologisk status Typfall enskilda kvalitetsfaktorer A Mycket bra Mätdata som används är representativa för vattenförekomsten och av så god kvalitet att bedömningsgrunderna kan användas för relevanta 13 Mätdata som används är tillräckligt representativa för vattenförekomsten och av så god kvalitet att

kvalitetsfaktorer. Utslagsgivande parametrar/kvalitetsfaktorer har god marginal till God-Måttlig-gränsen. Påverkansanalyserna och relevanta kvalitetsfaktorer stämmer väl överens och visar tydligt på samma statusklass. bedömningsgrunderna kan användas för kvalitetsfaktorn. Resultaten ligger med god marginal från God-Måttlig-gränsen för utslagsgivande parametrar. Ett dubbelsidigt konfidensintervall (95 %) bör inte överlappa denna klassgräns. B - bra Mätdata som används är representativa för vattenförekomsten och av god kvalitet. Dock saknas vissa indikatorer/kvalitetsfaktorer som skulle önskas för att helt säkerställa klassificeringen. Mätdata som används är bra och marginal finns till klassgränser. Någon statistisk analys enligt NV 2007:4 är dock inte genomförd. Utslagsgivande parametrar/kvalitetsfaktorer har marginal till God-Måttlig-gränsen. Påverkansanalyserna och relevanta kvalitetsfaktorer stämmer väl överens och visar tydligt på samma statusklass. Någon kvalitetsfaktor kan avvika men den bedöms som osäker eller att den inte visar på aktuella miljöproblem. C - Medel Statusklassificeringen baseras på extrapolering av provtagning av god kvalitet från närliggande vattenförekomst av samma typ och med samma påverkanstryck, eller Utslagsgivande parametrar/kvalitetsfaktorer är bra men är nära God-Måttlig-gränsen, eller statusklassificeringen baseras på en formell påverkansanalys samt annat underlag som styrker bedömningen, exempelvis viss mätdata, visuell bedömning, mätdata från övrigt vatten i området. D - Låg Statusklassificeringen görs enbart utifrån en grov påverkansanlys eller alternativt att det inte finns något alls att gå på. Inget annat styrker bedömningen som mätdata, visuella observationen eller extrapolering. 3 Biologiska kvalitetsfaktorer sjöar 3.1. Växtplankton Växtplankton avspeglar på flera sätt miljön i vattensamlingen. Både artsammansättningen och den totala mängden växtplankton är väsentliga. För vattenförekomster i sjöar är det fem aspekter på växtplanktonsamhället som bedöms i statusklassificeringen. Artantalet använd till att i första hand visa effekter av försurning och de övriga fyra, den totala biomassan (eller 14

biovolymen), trofiskt planktonindex, viktsandel blågrönbakterier och klorofyll-a används för att indikera näringspåverkan/övergödning. Det är viktigt att provtagning skett under juli-augusti och att analysen gjorts enligt SS-EN 15204:2006, eller motsvarande, för att bedömningsgrunderna ska kunna användas. Det är främst om man misstänker att en sjö är utsatt för försurning som antalet växtplanktonarter ska bedömas. Indikatorn är svårtolkad och beror mycket på hur mycket energi som läggs på analysarbetet. När man har klassificerat parametrarna totalbiovolym, TPI och andel blågrönaalger görs en numerisk sammanvägning av dessa för näringsämnespåverkan, vilket i sig genererar en ny statusklass. Klassen som fås för den numeriska sammanvägningen ska klassificeras i VISS och heter Näringsämnespåverkan Växtplankton. Den sammanvägda statusen för kvalitetsfaktorn Växtplankton styrs av den sämsta av surhetsklassificeringen (artantal för växtplankton) och näringsämnespåverkan (den numeriska sammanvägningen) och eventuellt klorofyll. Se figur 5 nedan. Figur 5. Exempel på de olika nivåerna i VISS som via principen sämst styr bestämmer den slutliga klassificeringen av kvalitetsfaktorn Växtplankton. Metoderna beskrivs närmare i HVMFS 2013:19. 3.1.1. Klassificering I de fall artantalet har fallit ut som Surt, Mycket surt eller Extremt surt skall det enligt handboken 2007:4 göras en bedömning av om de sura förhållandena beror av antropogen försurning innan en statusklassificering kan ske. Detta görs utifrån ph-referensvärdet från MAGIC enligt sambanden överst på sidan 33 i bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag i handboken och kan leda till en korrigering av referensvärdet. Denna korrigering är dock inte relevant att göra för kalkade vatten. Observera också att det för artantal bara är en fyrgradig skala, sätt klassen Otillfredsställande i VISS om det är Extremt surt (Otillfredsställande eller Dålig status) enligt bedömningsgrunderna. För att bestämma vilket referensvärde som gäller behöver man kunna avgöra om sjöns Färg ligger över eller under 30 mg PT/l (eller motsvarande över eller under Abs 0,06 om provet är filtrerat). 15

Bedömningen av Färg bör göras genom att beräkna medelvärdet av tillgänglig data från den senaste 6-årsperioden. Observera att parametern Klorofyll endast bedöms till klasserna Hög, God och Måttlig. Om klassen är Måttlig och full växtplanktonanalys inte genomförts skall det nämnas i motiveringstexten att det finns behov av det. 3.1.2. Expertbedömning Erfarenheten från den första cykeln är bedömningsgrunden för växtplankton fungerar relativt väl och det finns då inga större skäl att använda expertbedömning, förutsatt att standardiserad provtagning och analys använts. Observera dock att i sjöar som domineras av Gonyostomum semen kan totalbiomassan ofta vara stor utan att det indikerar näringspåverkan. Naturvårdsverket rekommenderar att Gonyostomum-sjöar klassificeras enbart med hjälp av TPI eller genom en sammanvägning av TPI och andel cyanobakterier. Om klassificeringen för näringspåverkan ligger i närheten av God-Måttliggränsen finns det en del andra parametrar som kan användas för vägledning, och som också många konsulter använder om de gjort en expertbedömning. Biomassa och mångfald bland cyanobakterier, t.ex. antalet potentiellt toxiska släkten enligt Naturvårdsverket (1999) kan användas som ett stöd då det ofta finns mer och fler arter av cyanobakterier i näringsrika vatten. Hörnströms trofiindex (Hörnström 1979). Hörnströms trofiindex kan i teorin variera mellan 11 och 100. Ju högre värdet är desto vanligare är näringskrävande växtplanktonarter i provet. Förekomst av indikatorarter enligt OEI-systemet. OEI-systemets indikatorer (Oligotrofiindikatorer, Eutrofiindikatorer, Indifferenta) har sitt ursprung i en definiering av indikatorarter som gjorts vid Limnologiska institutionen, Lunds universitet. Expertbedömningen av klorofyll till lägre klass än Måttlig, exempelvis genom att använda de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999), skall inte göras. 3.2. Bottenfauna Bottenfaunan är en viktig indikator på miljön i vattnet och på/i bottnen i akvatiska miljöer. Bottenfauna består ofta av insektslarver, maskar, snäckor och musslor som fångas i såll och håvar. Bottenfaunan används som biologisk kvalitetsfaktor i sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Provtagningsmetodik och parametrar varierar dock mellan vattenkategorierna. Generellt används fångsten till att räkna ut olika index i stil med hur många arter finns det som tål låga syrehalter jämfört med dom som kräver mycket syre. 16

I sjöar är det parametrarna Average Score Per Taxon (ASPT), Benthic Quality Index (BQI) och Multimetric Index for Lake Acidification (MILA) som ska bedömas., MILA effekter av försurning och BQI effekter av näringspåverkan. ASPT visar i första hand ekologisk kvalitet och bygger på toleransskillnader hos olika familjer bottenfaunaorganismer. Bottenfaunafamiljerna har tilldelats indikatorvärden för toleranskänslighet. Indexvärdet är ett medelvärde av familjernas indikatorvärden. MILA är sammansatt av sex enkla index som reagerar på surhet. De är andelen dagsländor, andelen flugor, antal taxa av snäckor antal taxa av dagsländor, det engelska AWIC (Acid Waters Indicator Community index) indexet och andelen predatorer i provet. BQI index används för utvärdering av prover tagna i första hand profundal. Detta index är uppbyggt kring fjädermyggarters olika syrgasbehov. Förekomst och täthet av vissa indikatortaxa ger upphov till indexet. Anvädningen av BQI för sublitoralfauna är omtvistad och kan i vissa fall ge en överskattning av status då syrgasförhållandena generellt är bättre i sublittoralen än i profundalen. Mot bakgrund av detta avrådes användande av BQI för sublittoralprover. Närmare beskrivning av metod, beräkning av index och artlistor med indikatorvärden finns i HVMFS 2013:19. 3.2.1. Klassificering För MILA skall det enligt handboken göras en korrigering av referensvärdet i de fall MILA har fallit ut som Måttlig eller sämre status. I de fall artantalet har fallit ut som Surt, Mycket surt eller Extremt surt skall det enligt handboken 2007:4 göras en bedömning av om de sura förhållandena beror av antropogen försurning innan en statusklassificering kan ske. Detta görs utifrån ph-referensvärdet från MAGIC enligt sambanden i figur 6.2 i bilaga A i NV Handbok 2007:4 och kan leda till en korrigering av referensvärdet. Denna korrigering är dock inte relevant att göra för kalkade vatten. 3.2.2. Expertbedömning Om BQI-index fallit ut som måttlig eller sämre är det viktigt att göra en rimlighetsbedömning. I många mindre och humösa sjöar kan låga syrgashalter uppträda naturligt och ej bero på övergödning. Många konsulter ger numera färdiga expertbedömningar på hur bottenfaunan indikerar påverkan från olika miljöproblem. Man kan använda dessa som stöd till klassificeringen. I Medin m.fl. (2009) finns en gedigen genomgång av expertbedömning av bottenfauna. 17

3.3. Makrofyter Makrofyter eller växter i vattnet avspeglar flera aspekter av vattenmiljön. Vattenväxterna ger en bild av miljön under en längre tid jämfört med plankton som reagerar snabbt på förändringar. Makrofyter trivs olika bra i olika miljöer. Bland annat näringsstatus, ljusklimat, ph och alkalinitet avspeglas i vattenväxtsamhället. Den biologiska kvalitetsfaktorn makrofyter består av parametern trofiskt makrofytindex (TMI). Ett trofiindex avspeglar hur näringsrik vattenförekomsten är. Det finns ingen entydig koppling till artrikedom, naturvärde eller förekomst av sällsynta arter, utan ett lågt TMI betyder enbart att artsammansättningen är typisk för näringsrika förhållanden. Indexet baseras på att alla funna makrofytarter, utom helofyterna (övervattensväxterna), tilldelats ett index längs en näringsgradient. I det här fallet representerat av totalfosfor. TMI består av ett viktat medelvärde av dessa index. Artlistor med angivna index och närmare beskrivning av metoden finns i Handboken 2007:4, bilaga A, kapitel 4.5 3.3.1. Expertbedömning Makrofyter fungerar bra som indikatorer på regleringspåverkan och nedanstående metod kan användas som ett stöd i expertbedömning av status med avseende på makrofyter i regleringspåverkade vatten. Studier visar att det finns ett tydligt samband mellan vinternedsänkning av sjön, samt förekomst av känsliga/toleranta arter för vattenståndsvariationer (Hellsten & Mjelde, 2009; Mjelde m.fl, 2012). Genom att räkna hur många arter som finns i olika grupper för varje sjö kan dessa användas i ett referensindex (WIc Water level regulation index): WIc = (Nd Ni) / (N 100) där; Nd = antalet arter som minskar vid onaturliga vattenståndsvariationer, Ni = antalet arter som ökar vid onaturliga vattenståndsvariationer och N = totala antalet arter inklusive intoleranta arter (Hellsten & Mjelde, 2009) Indexet har indelats i olika statusklasser för att utvärdera regleringens påverkan på makrofytsamhället (Länsstyrelsen i Värmlands län, 2010). Dessa klassgränser stämmer relativt väl överens med resultat från undersökningar i norska och finska reglerade sjöar (Mjelde m.fl. 2012) och denna klassificering kan användas för expertbedömning av kvalitetsfaktornivån för makrofyter. Det finns många fler typer av regleringar än vinteravsänkning som potentiellt kan påverka makrofytsamhället, bland annat kan även onaturligt jämnt vattenstånd vara negativt. Och även mindre amplituder men där vattenståndet sänks och höjs med högre frekvens kan påverka. Sambanden 18

är dock inte tillräckligt klarlagda för att komma med generella råd för expertbedömningar i dessa fall. 3.4. Fisk Fisken är en viktig del av djurlivet i vattnen och är därför en del av bedömningen av ekologisk status i sjöar och vattendrag. I sjöar används ett multimetriskt index, EQR8, som visar generell påverkan. De åtta ingående indexen kan beräknas ur fångsten med standardiserade fisken med bottensatta nät. De åtta indexen är: antal inhemska arter, Simpson:s Dn, Simpson:s Dw, relativ biomassa av inhemska arter, medelvikt i totala fångsten, andel potentiellt fiskätande abborrfiskar och kvot biomassa av abborre/karpfiskar. Metoden, krav på bakgrundsdata och klassificering mm., är närmare beskriven i Handbok 2007:4, bilaga A kapitel 8. 3.5. Övrig biologi som kan användas Påväxtalger/kiselalger i sjöar har börjat användas som underlag för statusklassificering på vissa håll. Metoden är densamma som för vattendrag och är interkalibrerad inom EU, men det finns ännu inte någon färdig bedömningsgrund för kvalitetsfaktorn. I avvaktan på färdiga bedömningsgrunder kan kiselalger i sjöar användas som underlag för expertbedömning. Resultatet ska i sådana fall redovisas i VISS som en expertbedömning direkt under Ekologisk status. 4 Fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorer - sjöar 4.1. Allmänna förhållanden Fys-kem Klassificering görs utifrån principen sämst styr, dvs den lägsta klassificeringen av underliggande kvalitetsfaktorer styr klassificeringen av Allmänna förhållanden. För sjöar och vattendrag är syrgas. ljusförhållanden, näringsämnen och försurning underliggande kvalitetsfaktorer. Se även kap. 2.3. 4.1.1. Näringsämnen För vattenförekomster där data på näringsämnen finns Dataleverenaser SLU kommer för alla nationella sjöar samt för vattendrag med mindre än 10% jordbruksmark i avrinningsområdet leverera klassade data för näringsämnen. Dessa kommer även att innehålla osäkerheten beräknad med verktyget OSIS. Dataleveransen 19

publiceras på sharepoint på samma plats som övrigt kokboksmaterial. Fosfor Beräkna medelvärde för totalfosforhalten för perioden 2007-2012. Observera att endast ytprover skall användas. Har man enstaka extremvärden kan dessa uteslutas ur medelvärdesberäkningen, men om det är mycket sneda fördelningar kan man välja att beräkna medianvärdet i stället för medelvärde. Fördelen med att använda medelvärde är dock att det det underlättar vid eventuell beräkning av klassificeringens osäkerhet. Referensvärde Medelvärde för absorbans beräknas för perioden 2007-2012. Uppgifter om sjöns medeldjup finns för många sjöar här: http://www.smhi.se/kdata/hydrologi/sjoar_vattendrag/sjodjup_svar_2009.pdf. Beräkna referensvärde med den första formeln på sidan 104, eller om det inte går att få fram uppgifter om medeldjup med den andra. I de fall det finns paleolimnologiska data kan referensvärdet sättas till den bakgrundshalt sjön hade innan den eutrofierades (se till exempel Gälman 2011). Detta referensvärde kan också användas av fler sjöar inom ett område som har liknande djupförhållanden och markanvändning. I grunda sjöar med naturligt höga partikelhalter kan följande alternativa fomel användas, logtotp = 0,191 + 0,15 * logabsf - 0,11 * log Alt(m) + 0,35 * Log AbsDiff (Huser och Fölster 2013). AbsDiff = Abs(ofiltrerat - Abs(filtrerad. All absorbans ska vara mätt med 5cm kyvett och 420nm. Har man turbiditet i stället för ofiltrerad absorbans gäller: LogAbsDiff = 0,8 * Log Turb (FNU) - 1,6. Alla loggar är 10-logaritmer. Klassificering Observera att tilläggskriteriet för Hög status (och tot-p<12,5 µg/l) togs bort i tillägget till bedömningsgrunderna NFS 2010:12. Kväve Kväve finns inte med som kvalitetsfaktor i nuvarande bedömningsgrunder, men kan användas som underlag för expertbedömning. Detta ska i sådana fall anges i motiveringstexten. Eventuell expertbedömning med hjälp av kväve ska ske under parametern Näringsämnen i VISS (se figur 6). 20