Välkommen till Nyhetsbrev nr 12-2018 från Kalle Eriksson och Bjäreförlaget. Naturens dramatik - Hovs Hallar - har lockat våra filmregissörer. Julius efter Juno. Julius har redan gjort sin entré. Det känns som vore det alldeles nyss som jag välkomnade gudinnan Junos månad. Redan har hennes efterträdare, månaden som fått sitt namn av den romerske kejsaren Julius Caesar, gjort sin entré. Denne Julius Caesar har vi stött på i många sammanhang. Han levde under åren 100-44 f. Kr. Det var denne kejsare, som såg till att det romerska väldet utvidgades. Först tog han Gallien och kom därmed fram till Nordsjön. Sedan blev det dags att invadera Storbritannien. Julius månad juli - var till en början årets femte månad. Det var innan man i Rom flyttade nyåret från sin tidigare position. Hovs Hallar som fått vara med som vinjettbild i detta brev, har som bekant blivit miljö för flera filmer. Inte bara vår stora mästarregissör, Ingmar Bergman, föll för dramatiken i naturen vid Hovs Hallar. Det var bl.a. när han skulle finna en miljö som passade för filmen Det sjunde inseglet. Även Jan Troell tog nytta av den dramatiska naturen här ute på halvöns yttersta spets. Det gällde filmen om de djärva ballongfararna, som skulle ge sig iväg till nordpolen. (Det gick ju inte så bra med den turen i verkligheten )
Sensommar i landskapsbilden När jag blickar ut över bjärelandskapet, förnimmer jag bilden av sensommar. Fälten gulnar alltmer. Den långvariga och extrema torkan har satt sina spår. Betesdjuren där ute på fälten letar förgäves efter gröna strån. Sådana finns inte. Allt är för förtorkat. Det måste ha varit liknande förhållanden för hundra år sedan. 1917 hade varit extremt torrt, Ingenting ville växa. Betet tog slut. Inga reserver kunde sparas till 1918. Kris. Nöd. Halmtak revs ner för att bli nödfoder åt korna. Många lantbrukare tvingades senare att slakta även de kor, som ju behövdes för att ge mjölk. En bild av nöden under våren 1918 får vi i Birgit Nilssons självbiografi. Det var i maj 1918, som den mycket unge drängen - Otto - fått arbete hos Oles Nils i Svenstad och skickades in till granngården för att hämta lite mjölk. Trots att man själv var lantbrukare, rådde mjölkbrist i huset! Dessutom: Det hade blivit tillökning i familjen. En flicka hade fötts. Otto hojtade redan i dörren hos granngården: Maer melk. Vi har blaijed fleir (Stavningen till det här dialektala uttrycket har jag hämtat ur Birgit Nilssons egen beskrivning). Ljung och kvickrot fick bli foder åt djuren. I mitt arkiv hittar jag många exempel på berättelser om nödåret 1917 och dess följder 1918. Berättelserna ingår i en omfattande samling av skildringar av nöden i Bjäre. Det ämnet tycks vara oändligt. En sådan skildring utformade jag efter att ha intervjuat lantbrukare Filip Reimer i Kattvik. Jag bad honom också att själv skriva ner sina minnen för att publiceras i årsboken Bjärebygden, som jag då var redaktör för. Här är ett litet avsnitt av Reimers berättelse om fattigdomen: Det var svårt att få maten att räcka till. Det gällde såväl människor som husdjur- Särskilt bekymmersamt var det under 1:a världskriget. Allra värst var det under missväxtåret 1917. Från mars till 19 juli kom inte en enda droppe regn För att få foder till djuren blev det att slå ljung och samla visset gräs. Även kvickrot användes som foder. Filip Reimer berättade vidare: Marken var mager och stenbunden. Den kunde inte ge oss bärgning. Vi fick lita helt på fisket Far köpte en ko på Våxtorps marknad. Den tämjde han så att han även hade en dragare. Vårt hus var dåligt rustat för vintern. Det gick åt mycket ved Far fick hugga törnrosbuskar hos grannen. Det var kallt även inomhus. Vatten som stod i kärl på spisen var bottenfruset på morgonen. När vi började lämna mjölk till mejeriet var problemet, att ingen mjölkskjuts kom för att hämta mjölken- Far måste bära mjölken till Skallehöj. Dit var det ca tre kilometer. Far bar mjölkspannen i en sele på ryggen.
Imponerande sommarprogram Från Tussa Lanner och kommunens kulturavdelning har jag fått sammanställningen av de olika kulturprogram, som står till buds för oss under sommaren. Det är en imponerande mängd av arrangemang. Variationsrikt. Lockande. Somrigt. Kulturvandringar i spännande natur och lika spännande bebyggelse. Musik, Musik Musik..i långa banor. Storbandsjazz, kammmarmusik, trubadurer, Film. Mycket i filmavsnittet kretsar kring Ingmar Bergman med anledning av 100-årsfirandet. Hovs Hallar och inspelningen Det sjunde inseglet aktualiseras. På bjärehalvön bor ett annorlunda folk Att denna trakt, bestående av halvön med Båstad, Torekov Hov och V. Karup mellan Laholmsbukten och Skälderviken är tämligen skild från det övriga Skåne genom Sinarpsdalen, icke är befolkad så småningom genom genom inflyttningar från Engelholmstrakten utan genom någon från annan ort sjöledes kommande invandring är min fasta övertygelse. Den som skrev dessa rader hette Sven Rosenberg. Han hade kommit från Blekinge 1840 för att tillträda en tjänst som klockare och lärare i V. Karup och Hov. På äldre dar skrev han ner sina levnadsminnen bl.a. från sina år som klockare och lärare i V.Karup och Hov. Rosenberg betonar att kulturen, språket, sedvänjorna ja praktiskt taget allt är annorlunda i Bjäre än i omgivande områden. Sjöfarten satte sin prägel på Bjäre. Vid den tiden - dvs mitten av 1800-talet - var sjöfarten fortfarande ett dominerande inslag i bjärebilden. Det finns uppgifter om att i praktisk taget varje familj fanns det någon eller några, som gett sig till sjöss. Åtskilliga av dessa avancerade och blev styrman eller t.o.m. kapten. Bjärefartygen ägdes ofta av bjärebor. Vanligt var, att en grupp lantbrukare gick samman och blev ägare till något fartyg. Ofta var fartygen ute till sjöss under en stor del av året. Endast under några veckor kring jul låg man i hamn någonstans i södra Sverige. Då kunde sjömännen åka hem till familj och gård i Bjäre. Umgås med familjen. Sköta om gården... Dessa sjökaptener var ofta lantbrukare Under männens bortovaro var det kvinnorna som skötte gården. Anställde drängar och pigor. Byggde och reparerade, inköpte de varor som behövdes. Sålde gårdens produkter. Tog hand om ekonomin och allt det övriga. Allt detta var något som Sven Rosenberg noterade och beskrev. Han var så förvånad över att kulturen i Bjäre skilde sig så tydligt från det övriga Skåne, att det ledde honom fram till övertygelsen om att bjäreborna som nämnts ovan - hade en alldeles speciell bakgrund: Rosenberg noterade också, att den speciella kultur som han noterat i de yttra delarna av halvön, inte gällde i de socknar som låg närmre Ängelholm. Han skriver: -Inte ens närliggande socken, Grevie, har tillräckligt många likheter med folket i de nämnda bygderna för att kunna räkna med något närmare stamförvantskap med detta.
Kvinnan ställning stärktes. Åter till de sjöfartsdominerade socknarna på den yttre delen av halvön: Rosenberg gör intressanta iakttagelser. Att kvinnorna tagit över när det gällde gårdens skötsel innebar, att de fick en mycket starkare ställning i samhällsgemenskapen än de haft tidigare. Även detta var något som Sven Rosenberg noterade. Och skildrade. Kvinnorna visade framfötterna inte bara när det gällde gårdens skötsel. De tog också del i det som rörde sjöfarten, fraktförhållandena och mycket annat av det som tillhörde sjöfararnas dvs männens - värld. Jag har själv med förundran hört icke blott kvinnor utan äfven flickor tala om kurs- och fraktförhållanden, om Petersburgerstandard, om engelska tonns, om sterling och francs raskare än att jag kunnat följa med. Banden med havet knöts allt fastare. Det var vanligt att dessa bjäreskutor låg i hamn någonstans i södra Sverige några veckor kring jul och nyår. Då passade man på att leva hemmaliv riktigt intensivt. Även detta noterar Rosenberg: Vanligen hemkomma sjömännen till julhelgen och stanna hemma några veckor, vilka tillbringas med att göra upp skeppsräkningar och likvider mellan delägarna i fartygen, samt kalaser, visiter, tobaksrökande och kortspel, Sjöväsendet, frakt och kursnoteringar var deras värld och samtalsämne. Cykel igen Cykeln och cyklingen är ett ämne som återkommit då och då i mina Nyhetsbrev. Sedan mitt förra brev har det hänt åtskilligt på cykelfronten i Bjäre. Flera mästerskapstävlingar har arrangerats här. Nya cykelvägar har tagits fram för oss vanliga cyklister. Dessa cykelleder tillsammans med våra fina vandringsleder gör Bjäre till en riktig höjdare för de turister, som söker en - fysiskt sett - aktivitetsrik vistelse. Att bjärehalvön dessutom har så många andra kvaliteter att erbjuda sina besökare, är förstås ännu ett plus: Havet, stränderna, naturen, landskapet, kulturen.. Nu låter det som att jag fått ett återfall till de gamla turistchefstakterna. Det är bäst att skifta spår. När Bjäre fick en röd fana. Sante Gudmundsson, ivrig forskare om sin hembygds historia och dess folkliga traditioner, har jag kunnat lära mig mycket av. Sante bodde i Förslöv, arbetade vid järnvägen och var intresserad av mycket. Sitt intresse för hembygden tog sig inte enbart till uttryck i lokal forskning och berättande. Han ville också vara med och omdana det dåvarande samhället. I början av 1900-talet återstod ju fortfarande mycket att göra för att skapa ett mera rättvist och mera jämlikt samhälle. Sante drogs till arbetarrörelsen. 1917 var han en av de drivande krafterna för att man i Förslöv skulle starta en socialdemokratisk organisation. Det lyckades. En socialdemokratisk ungdomsklubb bildades. Eftersom han var initiativtagare till föreningen blev det naturligt, att han också fick ikläda sig de tyngsta föreningsuppdragen. Ganska snart fann Sante, att det gick trögt med utvecklingen av föreningen. Motståndet mot socialdemokratin var kompakt i bjärebygden.
Vill du veta mera om Sante Gudmundsson, hans hembygdsforskning och han engagemang i samhällsfrågor, hittar du det i boken Bjärebor berättar om Bjäre. Se även Min boklåda på annan plats i detta Nyhetsbrev. Mängder av uppsatser. Under mitt arbete med det som blev boken Birgit i Bjäre hade jag ett omfattande material att välja bland som underlag. Bl.a. alla de skrivhäften från Birgits år i skolan i Svenstad, i vilka Birgit skrivit uppsatser. Birgit var minst sagt produktiv när det gällde att skriva. Berättelser om cykelutflykter, barnkalas, lekar, julfester. Uppsatsskrivning tycks ha varit ett viktigt inslag i undervisningen. De första uppsatserna skrev Birgit i årskurs tre. Eleverna har fått i uppgift att se sig om i klassrummet och skolan i övrigt och berätta vad de ser. Birgit skriver om innehållet i sin skolbänk, om skolsalen, om flaggan som hos ser där ute på flaggstången. Inga detaljer är för obetydliga för att skildras. T. om spisen i klassrummet blir föremål för en ingående skildring! Barnkalas Jag väljer en berättelse om ett barnkalas. Vi lägger märke till att Birgit är mycket noggrann med att leverera fakta. Exempelvis vilka kamrater som var med vid kalaset. Som de grammatiska reglerna vid den tiden reglerna föreskrev, använder hon den tidens pluralformer. Vi gingo, vi åto, vi sjöngo. Etc. I söndags voro alla skolbarnen bjudna till Asta. Vi skulle komma klockan halv tre. När klockan var två kom Hertha till mig, och då hade hon fått en ny klänning, som var mycket vacker.. När vi kommo fram till korsvägen, kom Ingrid. När vi var vid skolan, sågo vi, att Anna och Britt stodo och väntade. När vi kommo till Pauli Pålssons stod Greta, Asta samt Irma och pratade med Anna Jonsson. Då de sågo oss, gingo vi till den gården, där Asta och Greta bo. Den ligger mitt i byn. Utanför deras hem stodo många vackra träd, och en bäck rann rätt förbi. Då vi kommo in, voro där bara några komna. Dessa var Ella, Gunnel, Vera och Helena. Därefter skulle vi dricka kaffe. Och fingo många goda kakor. Då vi hade druckit kaffe, gingo vi in i salen och lekte ringdanser. Somliga gingo ut för att leka brännboll och efter en stund voro alla ute och lekte.. Så kom Elsa ut och ville att vi skulle leka ringdanser. Sedan skulle hon sjunga, och det gjorde hon. Därefter skulle vi gå in och och få smörgås, mjölk samt choklad. Då vi hade ätit, gingo vi upp i Pauli Pålssons backe för att plocka blommor. Där var fullt av vitsippor och vårlökar Därefter gingo vi dit igen och tackade. Sen skulle vi gå hem. Lägg henne på magen och giv henne sudden Uppmaningen kom från prästen i V. Karup. Året var 1918. Scenen var V. Karups kyrka vid dopfunten. Barndop, Makarna Justina och Nils Petters dotter skulle döpas. Barnet skrek så intensivt och så högt, att prästen till sist vände sig till den som bar fram barnet med uppmaningen: - Lägg barnet på magen och giv henne sudden.
De flesta som hörde detta i kyrkan visste vad det innebar, att ge det skrikande barnet sudden. Mor Justina visste det. Hon var förberedd. Hon tog fram en tygbit, doppade den i brännvin (!), som hon tagit med sig för just detta ändamål. Barnet sög på tygbiten och blev tyst Dophögtidligheten kunde fortsätta. Även detta har Birgit själv berättat i sina memoarer. Vi kan ju konstatera att det långt senare blev åtskilligt mer och annorlunda - ljud från Birgit i denna kyrka. Till en början när Birgit som mycket ung sjöng i kyrkokören. Vid vissa tillfällen fick Birgit vara solist. Ett sådant tillfälle fick jag som barn uppleva under en julotta i V. Karups kyrka i början av 1940-talet. Då sjöng Birgit som solist O, helga natt. En mäktig upplevelse. Långt senare skulle det bli åtskilligt mer av Birgit Nilsson och skönsång i denna kyrka. Den långa raden och konserter till förmån för Bjäre Härads hembygdsförening. Även dessa har jag haft förmånen att få avnjuta. Min boklåda Boktitel Ord.pris Rea-på-rea-pris Så blev Båstad tennis 225 60 BIlder av ett sekel i Bjäre Slutsåld Vår bjärehistoria i bild 350 70 Bjärebor berättar om Bjäre Slutsåld Strövtåg i Bjäres historia 330 70 NÄRA HAVET trivs jag bäst 350 Ny Kommentar: Enstaka ex av mina slutsålda böcker kan möjligen finnas på något av våra säljställen i Bjäre. Se tidigare Nyhetsbrev. Boken Birgit i Bjäre finns att köpa i Birgit Nilsson Museum. Ej slutsålda böcker finns i endast enstaka ex. Flera nya mottagare är det som vanligt till detta Nyhetsbrev. Tidigare Nyhetsbrev finns på Bjäreförlagets hemsida Bjareforlaget.com. Du hittar breven under rubriken Som jag ser det. Avslutningsvis kommer här den traditionella uppmaningen: Har du någon i din bekantskapskrets som du tror vill få mina Nyhetsbrev får du gärna tipsa. Jag behöver e-postadress. Med varma sommarhälsningar Kalle Eriksson