HÄVDENS INVERKAN PÅ FENOLOGI OCH

Campus Gotland HÄVDENS INVERKAN PÅ FENOLOGI OCH ARTRIKEDOM I ÄNGEN Emelie Nilsson Examensarbete i biologi 15 högskolepoäng, 2015 Handledare: Karin Bengtsson Institutionen för Biologisk Grundutbildning Uppsala Universitet 751 24 Uppsala www.uu.se

Bilden på framsidan föreställer: Lojsta prästänge i blom den 29 maj 2015. Fotograf: Emelie Nilsson Denna uppsats är författarens egendom och får inte användas för publicering utan författarens eller dennes rättsinnehavares tillstånd. Emelie Nilsson

INNEHÅLL ABSTRACT. 2 INTRODUKTION.... 3 Syfte...4 Frågeställningar...4 Hypoteser...4 MATERIAL OCH METODER...5 RESULTAT...7 Täckningsgrad 7 Artantal och diversitet....8 Arter som växte utanför provrutorna.9 Fenologiskt stadium..10 Blomning...11 Temperaturförhållanden...12 DISKUSSION.....13 Slutsats.15 Framtida studier...16 TACK.. 16 REFERENSER....16 SAMMANFATTNING...18 BILAGA 1...21 BILAGA 2... 22 BILAGA 3...26 1

ABSTRACT Gotland is the richest place in the world when it comes to wooded meadows. Traditional management with haymaking and raking for centuries have turned wooded meadows into exceptionally species rich habitats in the agricultural landscape. Since the early 1900 s the area of managed meadows has decreased rapidly. The aim of this study was to investigate if there are differences between continuously managed areas and areas that had been left out, in Lojsta and Gerum on southern Gotland. The results show that there are significant differences in species diversity between the two types of management in both meadows. There was also a relationship between the two parameters temperature and growth. The conclusion of this study is that if it is of interest to conserve wooded meadows with all its species, it is important to continue with the yearly cycle of traditional management. 2

INTRODUKTION Våren kommer med ljus och värme som är nödvändig för alla levande varelser efter en lång vinter. Växterna använder ljuset till energi, men ljuset påverkar också deras fenologi. Fenologi är en vetenskaplig term som innebär undersökning av djurs och växters årliga återkommande händelsemönster (Dahl et al. 2008). Lövträdens knoppar är extra känsliga för ljus och känner av när det är dags att slå ut, när dagarna blivit längre. Temperaturen spelar också en viktig roll för utvecklingen (Hallbert & Holmberg 1994). Exempelvis hur tidigt blåsipporna börjar blomma från år till år eller när på året fåglarna återvänder till våra breddgrader. Klimatförändringarna har lett till förändringar i fenologin liksom förändringar i utbredningsområden. Fåglarna fortsätter att anlända samma tid som de alltid gjort, men det allt varmare klimatet har gjort att våren kanske börjar tidigare här, vilket leder till att fåglarna missar vissa delar av våren och därmed viss tillgång på föda. Det blir en så kallad mismatch (Durant et al. 2007). Förändringarna orsakar inte alltid det resultat som man skulle kunna tro. En biolog tänker kanske att med ett allt varmare klimat borde de ettåriga växterna, annuellerna, blomma tidigare på säsongen, att den ökande temperaturen skulle ha ett klart samband med en tidigare blomning, men så enkelt är inte fallet. Det finns flera faktorer som påverkar blomningen som vi ännu kanske inte upptäckt (Jonzén 2014). Ängesbruket tros vara över tvåtusen år gammalt och har använts främst för att få vinterfoder till djuren. Genom tiderna har bönder brukat ängena på traditionellt vis med fagning, slåtter med lie och klappning av träd. Även röjning och efterbete har gjorts (Martinsson 1999). Fagningen kallas även vårstädning och innebär att löv, pinnar och liknande räfsas bort. Dessa åtgärder underlättar för växterna att ta sig upp till markytan, då den inte längre är täckt av lika mycket förna som löv och pinnar. Räfsningen bidrar också till att marken luckras upp, vilket ytterligare underlättar etablering och tillväxt av olika arter. Att klappa träd är en gotländsk benämning för att hamla eller topphugga träden. Det innebär att lövverket sågas av och torkas till vinterfoder åt djuren. De vanligaste träden att klappa är ask, alm, lind och hassel (Martinsson 1999). Under 1700-talet fanns ca 40 000 ha äng på Gotland, vilket utgjorde mer än 10 % av Gotlands yta. Idag återstår bara ca 400 ha, vilket motsvarar 1 % av ytan. Den återstående procenten av ängena hävdas idag av tradition och naturvårdsskäl. Att ängsmarkerna minskat är främst på grund avatt marken nu används som åkermark, men trots detta finns ändå 44 % av Sveriges busk- och trädbärande ängsmark kvar på Gotland (Lekander 2003). Den kraftiga reduceringen av ängslandskapet har gjort att allt fler engagerat sig i att hjälpa till att bevara ängena, framförallt på Gotland, genom att utföra traditionell hävd. Gödsel var tidigare en stor bristvara, vilket gjorde att man inte tillförde gödsel på ängs- och betesmarker (Martinsson 1999). Förhållandena ser annorlunda ut idag. Idag handlar det mer om att man ska försöka undvika att tillföra näringsämnen till ängena och bevara den magra marken som byggts upp under många århundraden. Nedfallet av NO 3 och NH 4 från luften bidrar till övergödning av alla marker (K. Bengtsson, pers. komm. 2015), som vi direkt inte kan göra något åt, men indirekt i form av att minska våra utsläpp. I min studie undersöker jag likheter och skillnader i artdiversitet och utvecklingstakt mellan hävdade och ohävdade områden i två gotländska ängen. I båda dessa ängen, liksom de flesta av Gotlands ängen, finns delar/ytor som inte hinner fagas eller skördas hö från. Det finns en central yta i varje änge som alltid hävdas, vilken ofta ligger belägen i anslutning till parkering, skyltar eller liknande. Övriga delar ligger ute i periferin och prioriteras inte lika högt. Ideellt arbete är det som idag sköter om ängena. Detta gör att större delar av ängena inte hinner fagas 3

eller slås, vilket i slutändan kan leda till igenväxning. Sådant är fallet för många ängen idag, att de är på väg att växa igen på grund av minskad hävd. Konkurrens är en ständigt förekommande interaktion i naturliga växt- och djursamhällen, där det naturliga urvalet avgör vem som är den bäst lämpade. I ett hävdat änge hinner aldrig konkurrens uppstå på samma sätt, då det sker en kontinuerlig störning i form av fagning, slåtter och röjning. Det blir aldrig tillfälle för enstaka arter att ta över. Den traditionella skötseln gör att alla arter får liknande förutsättningar, som mottas och behandlas på olika sätt från art till art. Vissa arter gynnas, andra inte. Skötseln leder till att ängena blir artrika platser. Arter som inte tål slåtter växer inte i ängena (Lekander 2003). Syfte Syftet med detta projekt är att undersöka om hävden har någon påverkan på artrikedom och fenologi hos kärlväxter inom ängen. De ängen som ingåri studien är Lojsta prästänge samt Gerum prästänge, båda belägna på södra Gotland (Fig. 1). Frågeställningar Finns det skillnader mellan de hävdade och ohävdade rutorna vad gäller artantal och artdiversitet? Finns det skillnader i fenologi mellan de hävdade och ohävdade rutorna? Hypoteser Det är sedan tidigare känt att många ängsväxter gynnas av upprepad årlig hävd, viket också förutspås för denna studie. Hypotes 1 är att det finns fler växtarter och högre diversitet i de hävdade rutorna än i de som inte hävdas. Hypotes 2 är att växtligheten utvecklas snabbare i hävdade rutor än i ohävdade. MATERIAL OCH METODER Studien utfördes i Lojsta prästänge respektive Gerum prästänge (Fig. 1) mellan 7 april och 14 maj 2015. Ängena valdes utifrån kriterierna: innehålla områden som hävdats regelbundet under lång tid (i detta fall obruten hävd), och innehålla områden som inte är hävdade eller i alla fall inte lika mycket. Detaljerad placering av rutorna i respektive änge finns att studera i Fig. 2. Figur 1. Karta över Gotland med de båda studerade ängena markerade. 4

Lojsta prästänge är tack vare Lojstaeken ett av de mest kända och besökta ängena på Gotland. Det ägs av Svenska kyrkan och brukas av Lojsta ängskommitté med ordförande Bernt Karlsson. Änget är 2,6 ha och har stora vidvuxna ekar och hade tidigare även mycket ask, men större delar av dessa har drabbats av askskottsjukan. Änget har hävdats under många år vilket gett upphov till en mycket örtrik och tät markvegetation. Lojsta prästänge är sedan år, 2000 del av ett kyrkoreservat (Ohlsson 2006). Lojsta prästänge är ekdominerat med inslag av hassel, tall och enstaka askar (Petersson & Ingmansson 2007). Markvegetationen består till största del av mossa på de skuggigare partierna. Gerum prästänge kallas också för Kullands högård, då det tidigare tillhörde gården Kullands. Det ägs av Svenska kyrkan och sköts av Anders och Ingrid Lingvall. Änget är 3 ha och har relativt öppen karaktär och är en av Gotlands rikaste marker när det gäller ängsväxter (Ohlsson 2006). Många personer insatta i ängesvärlden, tycker att detta är Gotlands vackraste änge. Gerum prästänge domineras av hassel med inslag av ek och ask. Änget är mycket mera öppet och känns luftigare och mer välkomnande än Lojsta. I änget finns också en slåtterbod som ligger belägen i närheten av parkeringen. Figur 2. Placering av inventeringsrutor i Lojsta (vänster) och Gerum (höger). Gul markering, hävdat, röd markering, ohävdat. I respektive änge markerades 10 inventeringsrutor (50 x 50 cm), fem i välhävdade delar (gul markering) och fem i ohävdade delar (röd markering) av ängena (Fig. 2). Rutorna valdes ut för att få så representativa områden som möjligt från änget, där både blötare och torrare områden ingick och markerades med en pinne i varje hörn. För varje ruta gjordes en GPS-mätning av koordinater i Sweref 99 (Bilaga 1). I varje ruta under lite vegetation placerades en temperaturlogger (Maxim integrated TM ibutton DS1921G) för insamling av temperaturdata under inventeringsperioden. De mätte temperaturen varje timme i 42 dygn. Vid första inventeringstillfället noterades täckningsgraden av andelen förna, mossa samt kärlväxter i varje ruta. Uppskattningen utfördes enligt Fig. 3. Metodiken följde Ekstam och Forshed (1996). Figur 3. Täckningsgradsmodell för andel förna, mossa samt kärlväxter. Vid varje inventering, en gång i veckan, noterades alla kärlväxtarter, och antalet av varje art, abundansen. Arter som inte kunde artbestämmas vid det rådande tillfället, antecknades med en beskrivning av dess utmärkande karaktärer. För varje art bedömdes också fenologiskt stadium genom att mäta den individuella höjden/tillväxten på växterna i varje ruta. Notering av blomning utfördes för varje art och 5

markerades med 1=blommar eller 0=blommar inte, samt antalet knoppar antecknades. Vid varje ruta togs GPS-koordinater. Varje ruta fotograferades vid första och sista inventeringstillfället. De hävdade rutorna fagades lite lätt kring den fjärde inventeringsveckan i form av bortplockning av löv, pinnar och liknande. I Lojsta räfsades det även lite försiktigt. Artbestämning och nomenklatur enligt Mossberg och Stenberg (2010), Nya nordiska floran samt Krok & Almquist (2012), Svensk flora, Fanerogamer och kärlkryptogamer. Data sammanställdes i tabeller och statistiska tester utfördes (Fowler et al. (1998). Antalet arter beräknades, dels för varje ruta, men också för varje område och för varje änge. Skillnad i artantal och diversitet mellan hävdade och ohävdade rutor beräknades med Mann Whitney U- test baserat på data från det sista inventeringstillfället. Med chi2-test undersöktes om det fanns någon skillnad i artantal mellan Lojsta och Gerum. För att ta reda på vilket område som hade högst diversitet och den jämnaste fördelningen av antalet arter användes Shannon-Wiener diversitetsindex. Temperaturdata utlästes och sammanställdes i tabeller. En ruta valdes ut för att undersöka om det fanns något förhållande mellan temperatur och tillväxt, vilket testades med regressionsanalys. RESULTAT Täckningsgrad Marktäcket bestod då studien började till största del av förna och även en del mossa i de ohävdade rutorna, för att vid slutet nästan helt upptas av kärlväxter. De hävdade rutorna bestod redan vid start till största del av kärlväxter, men andelen kärlväxter ökade även i dessa rutor under studiens gång (Fig. 4 och 5). Förna Mossa Kärlväxter Förna Kärlväxter Mossa Bart Förna Mossa Kärlväxter Förna Kärlväxter Figur 4. Täckningsgrad i Lojsta prästänge vid start (översta raden) och slut (understa raden) hävdat: vänstra kolumnen, ohävdat: högra kolumnen. 6

Andelen kärlväxter skiljde sig mellan hävdade och ohävdade rutor vid start, men vid slutet såg fördelningen relativt lika ut, både i Lojsta och i Gerum. Ängena skiljer sig åt vid jämförelse av andelen barmark i ohävdade rutor. I Lojsta ersattes all barmark av kärlväxter vid studieslutet, men i Gerum fanns nästan samma andel barmark kvar vid slutet. Andelen mossa förändrades inte markant i de hävdade rutorna i båda ängena. Förändringen var störst i Gerum där mossan ersattes av kärlväxter i en högre grad. Täckningsgraden är också ett mått på fenologin som tydligt visade tillväxten av kärlväxter i alla studerade rutor, både hävdade och ohävdade. Förna Mossa Kärlväxter Förna Kärlväxter Bart Förna Mossa Kärlväxter Förna Kärlväxter Bart Figur 5. Täckningsgrad i Gerum prästänge vid start (översta raden) och slut (understa raden) hävdat: vänstra kolumnen, ohävdat: högra kolumnen. Artantal och diversitet Totalt noterades 85 kärlväxtarter i Lojsta och Gerum prästänge (Bilaga 2). I Lojsta hittades 60 arter och i Gerum 66 stycken. Många arter var desamma i de båda ängena, men vissa var unika för respektive änge. De hävdade rutorna visade mycket högre artantal (2,641 ± s.e.0,067) i jämförelse med rutor med avsaknad av hävd (0,492 ± s.e.0,105). Skillnaden i antalet arter mellan hävdat och ohävdat var statistiskt signifikant (U=3, p<0,001, Mann Whitney U-test). I en hävdad ruta, ruta 16 (Fig. 6), uppgick artantalet till 29. Det högsta antalet arter i en ohävdad ruta var 11. De flesta ohävdade rutorna 7

innehöll dock ett lägre antal arter (flest antal rutor innehöll omkring 5 arter). Alla studerade rutor innehöll vitsippa i olika stor förekomst. Den artrikaste av de hävdade rutorna i Lojsta var ruta 2, och i Gerum ruta 16. Den ruta som hade högst diversitetsindex i Lojsta var ruta 5, med ett index på 2,81 beräknat med Shannon Wiener diversitetsindex. Ruta 9 hade den högsta diversiteten i det ohävdade området i Lojsta med ett diversitetsindex på 0,69. I Gerum var den artrikaste rutan på ohävdad mark ruta 12 Ruta 16, artfördelning Antalet individer 30 25 20 15 10 5 0 Vitsippa Maskros ssp. Humleblomster Knippfryle Sammetsdaggkåpa Ängsvädd Gräslök Brudbröd Hundäxing Gullviva Ängshavre Rödklöver Backsmörblomma Svartkämpar Luddstarr Arter Bockrot? Maskros ssp. släta Fårsvingel Fibbla ssp. sträva Fibbla ssp. Äkta höskallra Majsmörblomma Blodrot Tvåblad Vitmåra Rödklint Vispstarr Vårbrodd Käringtand Figur 6. Antalet individer av varje art i ruta 16 (hävdat Lojsta), den mest artrika rutan av alla 20 rutor. med ett index på 0,95. Slutligen rutan med högst diversitet på hävdad mark i Gerum var ruta 16 med ett index på 2,90. Enligt Shannon Wieners diversitetsindex hade ruta 16 i Gerum den högsta diversiteten i hävdat område av alla jämförda hävdade rutor, samt att arterna i denna ruta hade jämnast fördelning av alla 20 testade rutor. Den artrikaste rutan på ohävdad mark fanns även denna i Gerum, ruta 11. Det lägsta indexet av alla 20 rutor hade ruta 6 i Lojsta, med ett index på 0,07. En jämförelse av alla 20 rutor visade att det förekom en mycket signifikant skillnad i diversitetsindex mellan hävdade och ohävdade rutor (U=0, p<0,001, Mann Whitney U-test). Medelvärdet av alla rutor i respektive kategori var: hävdat 2,641 ± s.e.0,066 och ohävdat 0,492 ± s.e.0,105 (Fig. 7). Hypotes 1 att det finns fler växtarter och högre diversitet i de hävdade rutorna än i de som inte hävdas alls stämmer alltså. 8

3 2,5 Diversitetsindex 2 1,5 1 0,5 0 Hävdat Område Ohävdat Figur 7. Medelvärden ± s.e. av diversitetsindex baserat på alla 20 rutor (Hävdat 2,641 ± 0,066 ohävdat 0,492 ± 0,105) Arter som växte utanför provrutorna Utöver de arter som finns redovisade i artlistan (Bilaga 3) växer det också, i både Lojsta och Gerum, ytterligare arter som inte återfanns i någon av de 20 provrutorna som ingått i denna studie. Sankt Pers nycklar (Orchis mascula), tvåblad (Listera ovata), gullviva (Primula veris) och vårfryle (Luzula pilosa) är några arter som växer i de båda ängena. I de båda ängena växer också den mycket sällsynta svenska ögontrösten (Euphrasia stricta var. suecica). I Lojsta finns även krutbrännare (Neotinea ustulata), bergslok (Melica nutans), äkta förgätmigej (Myosotis scorpioides var. scorpioides), johannesnycklar (Orchis militaris), skogskovall (Melampyrum sylvaticum) med flera. I Gerum växer också kattfot (Antennaria dioica), spenört (Laserpitium latifolium), tätört (Pinguicula vulgaris), vit skogslilja (Cephalanthera longifolia), knägräs (Danthonia decumbens) och jungfrulin (Polygala vulgaris). Orkidéer som dominerar i de båda ängena är Sankt Pers nycklar och tvåblad, enligt egna observationer. I övrigt domineras de av svinrot (Scorzonera humilis) och skogsnäva (Geranium sylvaticum). Artökningen/vecka Antal arter 60 50 40 30 20 10 0 09-apr 16-apr 22-apr 29-apr 05-maj 14-maj Datum HL OHL HG OHG Figur 8. Ökning av antalet arter från varje inventeringstillfälle. HL: hävdat Lojsta, OHL: ohävdat Lojsta, HG: hävdat Gerum, OHG: 9 ohävdat Gerum.

Fenologiskt stadium Mellan varje inventeringstillfälle ökade det totala antalet arter i varje område (Fig. 8). Artantalet ökade mest i de hävdade rutorna vid alla tillfällen. Från det andra till det tredje inventeringstillfället ökade artantalet tre gånger så mycket i de hävdade rutorna (ökade med 6 arter) mot de ohävdade (ökade med 2) i Lojsta. De olika områdena var Lojsta hävdat, Lojsta ohävdat, Gerum hävdat samt Gerum ohävdat. I absoluta tal var artökningen mer än dubbelt så stor i de hävdade rutorna som i de ohävdade. Den totala andelen ökande arter i varje område från det första inventeringstillfället till det sista var följande i procent: Lojsta hävdat 59 % (ruta 1-5), Lojsta ohävdat 133 % (ruta 6-10), Gerum ohävdat 73 % (ruta 11-15) samt Gerum hävdat 45 % (ruta 16-20). Den procentuella ökningen var således högre i de ohävdade rutorna. Det totala antalet ökande arter i varje område från det första inventeringstillfället till det sista, beräknat på antalet individer av varje art, var följande: Lojsta hävdat 20 (ruta 1-5), Lojsta ohävdat 8 (ruta 6-10), Gerum ohävdat 8 (ruta 11-15) samt Gerum hävdat 17 (ruta 16-20). De båda ohävdade områdena ökade med samma antal arter totalt under studieperioden. Artantalet ökade alltså snabbare i de hävdade områdena. Vid beräkning av andelen ökande arter i procent blev skillnaden större i de ohävdade rutorna. Färre arter i varje ohävdad ruta gjorde att andelen i procent ökade med ett högre värde i de ohävdade rutorna än i de hävdade. Skillnaden var alltså större i de ohävdade rutorna vid beräkning i procent, men tvärtom vid beräkning av antalet individer, då de hävdade rutorna hade störst andel. Blomning En annan fenologisk egenskap som undersöktes var när olika arter började blomma och hur länge de gjorde det. Fig. 9 visar medelantalet blommande vitsippor (Anemone nemorosa) per 35 Genomsnittligt antal vitsippor/ruta 30 25 20 15 10 5 0-5 1 2 3 4 5 6 Tillfälle Hävdat Ohävdat Figur 9. Medelantalet (± s.e.) blommande vitsippor/ruta vid varje inventeringstillfälle. ruta vid varje inventeringstillfälle. Flest antal vitsippor blommade under fjärde inventeringstillfället. Av diagrammet kan utläsas att blomningen för vitsippa var som störst 10

mellan tredje och sjätte inventeringstillfället som motsvarar datumen 22 april respektive 14 maj 2015. Blomningen för vitsippa år 2015 varade under hela studieperioden, vilket motsvarar minst sex veckor. Temperatur ( C) 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Ruta Dag 1 Dag 42 Figur 10. Medeltemperaturen i varje ruta dag 1 och dag 42. Temperaturförhållanden Temperaturen varierade i de 20 olika rutorna. Fig. 10 i visar variationen mellan de 20 rutorna dag 1 och den sista dagen, dag 42. Medeltemperaturen i 42 dygn i ruta 20 visas i Fig. 11. Den första dagen låg medeltemperaturen i ruta 20 på ca 7 C för att sedan ha stigit till ca 13 C sista dagen. I ruta 20 fanns ett tydligt samband mellan temperatur och tillväxt. Fig. 12 visar att med en ökande temperatur ökar också tillväxten/vecka. Sambandet är statistiskt signifikant (p=0,001) testat med regressionsanalys (r=0,926, n=6). 16 14 12 Temperatur ( C) 10 8 6 4 2 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 Dygn Figur 11. Medeltemperaturen i ruta 20 från dag 1 till dag 42. 11

16 14 12 10 8 6 4 2 0 06-apr 11-apr 16-apr 21-apr 26-apr 01-maj 06-maj 11-maj 16-maj Inventeringstillfällen Medeltemperatur Medelhöjd Figur 12. Medelhöjden på individer av brudbröd i ruta 20 visade ett starkt samband med temperaturen (r=0,926, n=6). DISKUSSION Täckningsgraden i de fyra områdena (Fig. 4 och 5) visar att de ohävdade rutorna till en början domineras av förna, för att vid studiens slut i många fall nästan helt bestå av kärlväxter. De hävdade rutorna bestod redan vid start till största del av kärlväxter. Anledningen till att täckningsgraden av kärlväxter (i de flesta fall av vitsippa) är större i de ohävdade rutorna är att växterna i de ohävdade rutorna vid denna tid har sitt maximum. Växterna i de hävdade rutorna hade ännu inte hunnit växa till sin fulla höjd då data samlades in, vilket gjorde att dessa rutor hade en lite mindre andel kärlväxter. Detta resultat motsäger min andra hypotes, som säger att växtligheten utvecklas snabbare i de hävdade rutorna. Om jag tittar vid olika tillfällen under våren visar det sig att: ja, vitsipporna gör att växtligheten utvecklas snabbare i de ohävdade rutorna, men när vitsipporna sedan vissnat, visar det sig att de hävdade rutorna ändå har snabbast tillväxt om man tittar på det högre antalet arter som utvecklas i de hävdade rutorna. Tillväxten i de hävdade rutorna håller på under en längre tid, varför det totala resultatet blir som hypotesen säger: att de hävdade rutorna utvecklas snabbare. Om jag istället hade mätt täckningsgraden i volym och inte i area hade skillnaden mellan hävdade och ohävdade rutor varit ännu större. Vitsipporna i de ohävdade rutorna tar exempelvis mycket större plats än fårsvingel (Festuca ovina) i de hävdade rutorna. Som tidigare förutspått och som skrivits i hypoteserna, innehöll de hävdade rutorna ett mycket högre artantal än de ohävdade. Vid beräkning med Mann Whitney U-test fann jag att det råder en signifikant skillnad i artantal mellan hävdade och ohävdade rutor men också att det råder en mycket signifikant skillnad vid jämförelse av diversitetsindex testat med Mann Whitney U- test. 12

Liksom även Svedberg (2003) funnit ökade artantalet mellan varje observation (Fig. 8). I takt med att temperaturen stiger klättrar också växterna mot höjden. Artökningen är ett mått på fenologin som visar tillkomsten av arter i varje område vecka för vecka. Antalet arter ökar i varje område mellan varje inventeringstillfälle. Fig. 7 visar att det är högre diversitet i de hävdade områdena än i de som inte hävdats alls (medelvärden av diversitetsindex för alla rutor ± s.e. hävdat 2,641 ± s.e.0,066 och ohävdat 0,492 ± s.e.0,105). Det rådde en mycket signifikant skillnad mellan hävdade och ohävdade rutor (U=0, p<0,001, Mann Whitney U-test). Detta visar att Hypotes 1 stämmer: det finns fler växtarter i de rutor där det hävdas än i de som inte hävdas alls. Vid jämförelse av den artrikaste rutan (ruta 16) med den artfattigaste (ruta 6) kan detta utläsas tydligt. Ruta 16 innehöll 29 arter och ruta 6 innehöll fortfarande bara 2 arter, båda räknade vid sista inventeringstillfället. Ruta 16 hade det högsta värdet även vid beräkning av diversitetsindex på 2,9 och ruta 6 var även här den med lägst värde med ett index på 0,07. Rutorna är förhållandevis representativa för varje område då skillnader finns. Skillnader mellan de olika rutorna kan vara andelen skugga/dag eller skillnad i fuktighet. Det är sedan tidigare känt att flera arter orkidéer finns i de båda ängena. Avsaknad i alla provrutor av Sankt Pers nycklar, som förekommer rikligt i övriga delar av de båda ängena, inte minst i Lojsta, visar att inte alla områden av änget täckts in i denna studie. Tvåblad, som annars också är vanlig i de båda ängena, återfinns endast i en provruta. Slåtterfibblan (Hypochoeris maculata) har även den, enligt egna observationer, en större utbredning än vad som representeras i rutorna. Om studien utförts under en längre period och i fler provrutor hade ett högre antal arter kunnat täckas in. Ängskovall (Melampyrum pratense) är också enligt min egen observation en sådan art som ökar i mängd vid minskad eller utebliven hävd (Ekstam & Forshed 1997). Den växer i Lojsta i de hävdade områdena och har ett högre antal i Lojsta än i Gerum, vilket skulle kunna betyda att Gerum hävdas bättre. Dock finns i Lojsta krutbrännare, som annars minskar i mängd vid en tidig successionsfas, det vill säga att den inte gynnas av minskad eller utebliven hävd (Ekstam & Forshed 1997). Som en motsats till ängskovallen tyder detta på att Lojsta ändå hävdas bra. Den kalla våren 2015 har bidragit till en förlängd blomningsperiod för många växter. Inte minst för de tidiga sipporna. Vitsipporna har denna vår enligt, Naturens kalender, blommat från den 4 mars till den 30 maj i hela landet, vilket är en mycket lång blomningsperiod. Sidan grundar sig i att privatpersoner skickar in sina egna observationer, som sedan sammanställs i en heltäckande karta över landet. Blomningstider är en viktig fenologisk brytpunkt som många människor upplever under sommarhalvåret och inte minst under våren när de första växterna sticker fram. Blomning är en faktor som vem som helst på egen hand kan observera, utan några speciella kunskaper. Som även Rignell (2004) funnit så är det de konkurrenssvaga arterna som gynnas av hävden. Arter som ökar i mängd vid utebliven hävd är vitsippor och älggräs (Filipendula ulmaria) (Ekstam & Forshed 1997), som båda finns i de ohävdade rutorna i båda ängena. Stor förekomst av sippor av olika slag tyder på att änget är på väg att växa igen (K. Bengtsson, pers. komm. 2015). Flest antal vitsippor hittades i de ohävdade områdena där det tillåtits att 13

börja växa igen. Vitsippan växer där det är både skuggigare och blötare. Konkurrenssvaga arters fenologi påverkas mycket av hävd (Rignell 2004). De är i behov av fagning, slåtter och röjning för sin fortlevnad. I ohävdade områden gör förnan att om hävdgynnade arter växer där, kan de inte växa sig lika stora lika snabbt, vilket kan leda till att de inte hinner att fröa av sig innan det blir för sent. Förhållandet mellan temperatur och tillväxten för brudbröd (Filipendula vulgaris) i ruta 20 (Fig. 12) visar ett tydligt samband. I denna studie har inte fler jämförelser gjorts mellan temperatur och tillväxt i flera rutor. Ruta 20 hade mestadels tillgång till sol. Olika växter stimuleras av olika faktorer. Vissa sätts igång av värme och andra av solljuset. Frågan är om det är temperaturen i ruta 20 som är sambandet eller är det solljuset? Hypotes 2, som förutspådde att växtligheten utvecklas snabbare i hävdade rutor än i ohävdade, stämmer delvis, som tidigare påpekats. Vårärten växte i både hävdade och ohävdade områden, men var störst och frodigast i de hävdade rutorna, som då visar att hypotesen stämmer. Vitsippan gör dock att denna hypotes inte alltid stämmer, då vitsipporna var störst i de ohävdade rutorna. Som tidigare nämnts så är sipporna ett tecken på att änget håller på att växa igen, vilket skulle kunna betyda att hypotesen inte borde jämföras med denna växt eftersom den inte syftar direkt på hävden. De ohävdade rutorna har dabbats av igenväxning vilket får som följd att markvegetationen blir skuggad. Växterna måste alltså kämpa mot både mycket förna och minskad tillgång på ljus. Dock är dessa områden fuktigare. Förutsättningen är helt enkelt annorlunda för dessa växter. De icke hävdade rutorna i Gerum har hävdats senare än de ohävdade rutorna i Lojsta. Detta kan vara förklaringen till att det växer fler arter i Gerum i de ohävdade rutorna än vad det gör i Lojsta. Den upphörda hävden har alltså inte hunnit påverka vegetationen i Gerum under lika lång tid som den har i Lojsta. Studien visar att den traditionella hävden med fagning, slåtter, efterbete, röjning och hamling är mycket viktig och har stor betydelse för antalet arter i gotländska ängen. Återkommande årlig hävd ger upphov till ett betydligt högre antal arter jämfört med artantalet i närliggande ytor inom ett änge där det inte hävdas. På Gotland finns många rika marker som innehar höga artantal, men som kraftigt minskar på grund av minskad eller upphörd hävd. Gotland är den ängsmarkstätaste kommunen i Sverige (Ohlsson 2006), vilket betyder att vi måste ta hand om de värdefulla marker vi har. Ängena har en begränsad utbredning och är därför mycket viktiga även ur naturvårdssynpunkt. Ängsmarkerna hör till de artrikaste markerna i vårt land, vilken är den viktigaste orsaken till att de bör bevaras och skyddas. Naturtypen har med sin artrikedom ett högt skyddsvärde (Rignell 2004). Det är viktigt att hävden fortsätter och kommer att göra det framöver. Det är viktigt att utföra de årliga åtgärderna vid rätt tillfälle på året, då växterna är ganska känsliga för förändringar i skötseln. Vi bör ta hand om det som våra förfäder lämnat efter sig och bruka markerna som de en gång gjorde, om än med modernare maskiner än tidigare. Det viktiga är att informationen förs vidare till yngre generationer. Ideellt arbete är det som driver ängesskötseln framåt idag, vilket betyder att verksamheten är i behov av bidrag från olika håll för att kunna upprätthålla skötseln. Ansökan om bidrag måste dock göras på egen hand av varje person som har ansvar för ett änge. Ersättning för 14

kompletterande insatser, som exempelvis slåtter med lie eller motormanuell minislåtterbalk, vilka klassas som likvärdiga redskap, kan ägaren också ansöka om. Klippande och skärande redskap är det som gynnar växterna mest (Jordbruksverket 2015). Slåttern skall göras över hela arealen, även intill träd och buskar (Länsstyrelsen 2015). Det hela grundar sig i att kunskapen om ängesskötsel genom tiderna förs vidare till kommande generationer. Bristen på tid i dagens samhälle kommer troligen på många ställen att leda till minskad skötsel och kanske till och med att hävden upphör på många ställen, vilket i sin tur leder till igenväxning och därmed minskad artdiversitet i våra ängen. Slutsats Denna studie visar att hävden spelar en oerhört stor roll för artantalet i Lojsta och Gerum prästänge på Gotland. Det är de konkurrensstarka arterna som påverkas mest av hävden, då de inte kan ta lika mycket plats när det finns många arter att konkurrera med samt att hävden påverkar deras tillväxt. Den årliga hävden är högst nödvändig för att kunna bevara ett högt antal arter i ett gotländskt änge. Bevarandet av ängen ska inte bara vara ett sätt att skydda och bevara de arter som växer där. Det är minst lika viktigt att bevara miljön och den fantastiska rikedom som ett änge innehar, så att vi för all framtid kan fortsätta att ha tillgång till att kunna ta med oss en fikakorg och slå oss ner i ett blommande änge och bara njuta av livet. Ett änge i full blom är livskvalitet för många människor. Inte minst här på Gotland. Och för att citera Erik W. Ohlsson om ängenas skötare (2006): Måtte de aldrig förtröttas!. Framtida studier Det skulle vara intressant att upprepa denna studie om kanske tio år för att jämföra eventuella förändringar i artsammansättningen. Det skulle då vara lämpligt att placera ut flera rutor för att kunna täcka in en större areal av änget än som gjorts i denna studie. Det skulle också vara nödvändigt att utföra studien under en längre tid, dels för att kunna säkerställa alla arter, men också för att täcka in fler arter som ännu inte vuxit upp under denna inventeringsperiod. Liknande inventeringar skulle kunna utföras i ett flertal ängen runtom på Gotland. Inte minst i några ängen som är artfattigare än Lojsta och Gerum, som är två av de artrikaste ängena på Gotland. Kanske skulle ett artfattigare änge kunna påvisa en ännu tydligare anledning att i framtiden fortsätta att hävda ängen. Det skulle också vara intressant att mäta varje art i biomassa istället. Resultatet av fördelningen skulle då se helt annorlunda ut. TACK Ett stort tack till handledare Karin Bengtsson för hennes handledning och stöd genom hela projektet. Tack till min mamma som stöttat mig och talat om när jag borde ta pauser. Tack till 15

ansvariga för de båda ängena; i Lojsta, Bernt Karlsson och i Gerum, Anders Lingvall. Tack till Gustaf Svedjemo för hjälp med överföring av koordinater till sin dator då programmet var borttaget på skolans datorer. Tack till Yngve Jacobsson för information om Lojsta prästänge och allmänt om ängshävden. REFERENSER Dahl, Åslög, Bolmgren, Kjell och Langvall, Ola, 2008. Naturskoleblad nr 67:2009 Fenologi. Svensk Botanisk Tidskrift, 102:1. Durant, Joël M., Hjermann, Dag Ø., Ottersen, Geir & Stenseth, Nils Chr., 2007. Climate and the match or mismatch between predator requirements and resource availability. Climate Research, 33: 271 283. Ekstam, Urban & Forshed, Nils, 1996. Äldre fodermarker. Betydelsen av hävdregimen i det förgångna. Målstyrning, mätning och uppföljning Naturvårdsverket. Ekstam, Urban & Forshed, Nils, 1997. Om hävden upphör. Naturvårdsverket. Fowler, Jim, Coen, Lou & Jarvis, Phil, 1998. Practical Statistics for Feld Biology, second edition, John Wiley & Sons Ltd, Chichester, England. Hallbert Britt-Marie & Holmberg, Pelle, 1994. Naturen året runt. En inspirationsbok. Rabén Prisma. Jonzén, Niclas, 2014. Naturens klimatspel. Forskning och Framsteg, 8-2014: 46-51. Jordbruksverket, 2015, Villkor för miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar, http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/jordbrukarstod2014/miljoersattningar2014 /betesmarkerochslatterangar/villkor.4.45fb0f14120a3316ad780001756.html Senast uppdaterad den 26 maj 2015. Hämtat den 26 juli 2015 kl. 16.52. Krok, Th. O. B. N. & Almquist S., 2012. Svensk flora; Fanerogamer och kärlkryptogamer. Erik Almquist, Lena Jonsell, Bengt Jonsell och Liber AB. Lekander, Anders, 2003. Hur bevara det gotländska änget? Natur på Gotland, nr 1/2003. Länsstyrelsen Gotlands län, 2015. Slåtterängar, Skötsel av änget, Slåtter, http://www.lansstyrelsen.se/gotland/sv/lantbruk-och-landsbygd/lantbruk/eujordbruksstod/miljoersattningar/betesmarker-ochslatterangar/pages/slatterangar.aspx?keyword=ers%c3%a4ttning+liesl%c3%a5tter Hämtat den 26 juli 2015 kl. 16.45. Martinsson, Magnus, 1999. Böisårkar u daldargras. Naturvärden och vård i gotländska odlingslandskap. Länsstyrelsen i Gotlands län. Mossberg, Bo & Stenberg, Lennart, 2010. Den nya nordiska floran, Bonnier Fakta. 16

Naturens kalender, 2015. Vitsippans blomning 2015. http://www.naturenskalender.se/searchresults.php?species=%27anemone%20nemorosa%27 &phases=%27enstaka%20blommor%20utslagna%27,%27start%20(minst%2010-20%20utslagna)%27,%27blommor%20utslagna%27&daterange=2015-01-01,2015-12-31 Hämtat 12/6-2015. Ohlsson, Erik W., 2006. Det gotländska änget. Ödins Förlag AB, Visby. Petersson, Jörgen & Ingmansson, Gun, 2007. Gotlands flora en guide. Gotlands Botaniska Förening. Rignell, Magnus, 2004. Återinventering av gotländska ängen 2004. Länsstyrelsen i Gotlands län, Rapport nr 3, 2004 från Länstyrelsens livsmiljöenhet, Svedberg, Amira, 2003. Hävdens inverkan på kärlväxternas fenologi i en gotländsk löväng. Examensarbete i biologi, 10 poäng. Högskolan på Gotland. 17

SUMMARY The effect of traditional management on plant phenology and diversity in wooded meadows When the spring arrives the nature awakes again. Sunlight and higher temperature help many organisms to wake from their winter sleep. The plants use sunlight as energy to produce sugar, but sunlight also helps the plants to keep track of the seasons. Phenology is a scientific term involving the examination of animals and plants annually recurring pattern of events. Examples are when the hepaticas start to bloom in the early spring and when the migratory birds return to Sweden. Climate changes may lead to changes in phenology. The birds continue to return at the same time as previously, but changes could cause an earlier springtime than usual. This could mean for the birds that there is no food left for their nestlings. It has occurred a so called mismatch. For over 2000 years wooded meadows have been used by humans. For most of the time the fields were necessary for farmers all around Gotland. The hay was switched, dried and saved for the winter season as food for the animals. The wooded meadows were also used as pasture in the late summer. Raking facilitates growth for many plants. In the 1700 s 40 000 ha were wooded meadow on Gotland, which corresponded to 10 % of the total area of Gotland. Today only 1 % is left, which corresponds to about 400 ha. This sharp decline is mainly due to grassland converted into arable land. In today s agriculture there is no need for forage coming from the wooded meadows. Today, so small amounts of hay come from the wooded meadows, that it does not make much difference for the entire annual harvest. Despite the reduction of wooded meadows 44 % of Sweden s wooded meadows still remain on Gotland. Many people on Gotland want to preserve what is left and do so by performing traditional management. Manure was formerly a scarce commodity, which is why the meadows were not fertilized before. Today it is different. We try instead not to bring nutrients to the wooded meadows, and try to preserve the meager soil built up over centuries. In my study I examined similarities and differences in species diversity and rate of development between continuously managed and unmanaged areas in two wooded meadows on Gotland. I wanted to find out if there were any differences between the two wooded meadows in species diversity and phenology, and if there was any difference in species diversity between managed and unmanaged parts. Competition occurs between organisms naturally, but in wooded meadows it is not that common. Repeated disturbance prevents individual species to dominate and take over. The study was conducted in Lojsta- and Gerum prästänge between the 8 of April and the 14 of May 2015. The wooded meadows were chosen based on the following criteria: presence of areas regularly managed for a long time, with occurrence of areas that are not managed. Lojsta is a well-known wooded meadow not least for Lojsta-eken, a big oak. Gerum prästänge is one of the most species-rich wooded meadows in Sweden. In each wooded meadow 10 plots (0,5 x 0,5 m squares) were placed, 5 in the managed area and 5 in the unmanaged area. In each square a temperature logger was placed, to record 18

temperature every hour in 42 days. At the first inventory occasion coverage of vascular plants, litter and mosses was noted. The plots were inventoried once a week in six weeks. Every vascular plant was counted every week and growth was measured in height (cm). The number of flowers and buds were counted. Data were compiled in tables and statistical tests were performed. The coverage of vascular plants in the end of this study is a good measure of the phenology. The coverage in unclaimed squares was greater and that is because of the Anomone nemorosa, which were in their maximum growth at this time. If the distribution of vascular plants would have been measured in volume instead of coverage the result would have been different. The difference between managed and unmanaged plots would have been greater. The unmanaged plots would have a higher value because of a higher number of Anemone nemorosa. Totally 85 species were found in the two wooded meadows, 60 of them in Lojsta and 66 in Gerum. The managed squares showed a more diverse species composition. In one managed square the number of species amounted to 29, in square 16 in Gerum. The minimum number of species in a square, with only 2 species, was found in Lojsta (square 6). There was a significant difference in number of species between managed and unmanaged squares (U=3, p<0,001, Mann Whitney U-test). The number of species increased every week. Some of the species in both Lojsta and Gerum was not represented in any square, an example is Orchis mascula. Anemone nemorosa was found in every square and its blooming period was at least six weeks this spring, thus throughout this study. The cover at the beginning of this study consisted of moss and litter to consist most vascular plants in the end. This is a measure of phenology. In one investigated plot there was a connection between temperature and growth, which is also a measure of phenology. Absence of characteristic species like Orchis mascula tells us that if the study had comprised more plots and continued for a longer period, it had been possible to cover more species. The richest square was found in Gerum with 29 species, but there were also many species in Lojsta, with 28 in the richest plot. If the study had been conducted during a longer period I probably would have found more species in both wooded meadows, not least in Gerum. A compilation of Shannon Weiner diversity index resulted in averages based on index for every plot at the last inventory (managed 2,641 ± s.e.0,066, unmanaged 0,492 ± s.e.0,105). Comparing the species-richest plot in each area (managed and unmanaged) I found that plot number 16 in Gerum had the highest index (2, 90) and was thus the most diverse square with most even distribution. Plot number 6 in Lojsta had the lowest index (0, 07). I also found that there was a statistically significant difference between managed and unmanaged plots based on index for every plot (Mann-Whithey U-test: U=0, p<0,001). In one study plot there was a connection between temperature and growth. When the temperature rises the growth increases. The question remains, however, whether this connection is because of the temperature or the amount of sunlight? This study shows that a continuous management is important for the species diversity. Recurring annual traditional haymaking gives rise to a significantly higher number of species. 19

It is also important to carry on the tradition to younger generations and teach them how to hit with a scythe. It is after all what the best type of mowing is. I believe that this may complicate the management of many wooded meadows, because today there is little time for haymaking with a scythe. This in turn can lead to overgrowth and species loss in many wooded meadows. It is the competitively weak species that benefit from grassland management. Anemone nemorosa and Filipendula ulmaria are species that increase in volume at reduced management. Finally, it is very important to continue the traditional management in wooded meadows if you want to preserve their species diversity. Not only for the number of species should wooded meadows be preserved, but also because they are nice places for many people to visit for recreation. 20

BILAGA 1 Koordinater för respektive ruta samt för informationsskylt i båda Lojsta och Gerum. Koordinatlista Northing (N) Easting (E) Namn Lojsta prästänge vid informationsskylt 6 357 135 703 639 Ruta 1 6 357 051 703 586 Ruta 2 6 357 023 703 566 Ruta 3 6 357 000 703 577 Ruta 4 6 357 000 703 564 Ruta 5 6 356 985 703 559 Ruta 6 6 357 015 703 517 Ruta 7 6 357 036 703 526 Ruta 8 6 357 045 703 531 Ruta 9 6 357 046 703 525 Ruta 10 6 357 052 703 529 Gerum prästänge vid informationsskylt 6 354 327 699 579 Ruta 11 6 354 150 699 526 Ruta 12 6 354 156 699 525 Ruta 13 6 354 173 699 520 Ruta 14 6 354 181 699 509 Ruta 15 6 354 194 699 504 Ruta 16 6 354 244 699 507 Ruta 17 6 354 275 699 503 Ruta 18 6 354 277 699 518 Ruta 19 6 354 286 699 533 Ruta 20 6 354 307 699 543 21

BILAGA 2 Total artlista Lojsta Gerum Ruta 16-20 Ruta 11-15 Ruta 6-10 Ruta 1-5 Tillfälle 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 Alchemilla glaucescens Sammetsdaggkåpa 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Alchemilla monticola Betesdaggkåpa 1 1 1 1 1 1 Allium schoenoprasum var. schoenoprasum Gräslök 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Anemone nemorosa Vitsippa 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Anemone ranunculoides Gulsippa 1 1 1 1 Anthoxanthum odoratum Vårbrodd 1 1 1 1 Arabidopsis thaliana Backtrav 1 1 1 1 Arrhenatherum elatius Knylhavre 1 1 1 1 1 1 Briza media Darrgräs 1 Carex ericetorum Backstarr 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Carex montana Lundstarr 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Carex ornithopoda Fågelstarr 1 1 1 1 1 Carex panicea Hirsstarr 1 Carex sylvatica Skogsstarr 1 1 1 1 1 1 Carex tomentosa Luddstarr 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Centaurea jacea Rödklint 1 1 1 1 1 1 Cerastium fontanum ssp. vulgare Hönsarv 1 1 1 1 1 1 Corylus avellana Hassel 1 1 1 Crataegus rhipidophylla Spetshagtorn 1 1 1 1 1 1 Crepis ssp. Fibbla ssp. filtludna blad 1 1 1 1 1 1 Crepis ssp. Fibbla ssp. Lansettlika blad, rödaktiga, håriga, sträva 1 1 1 1 1 1 Cynosurus cristatus Kamäxing 1 Dactylis glomerata ssp. glomerata Hundäxing 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 22

Festuca ovina Fårsvingel 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Fibbla kala blad m hårig bladkant, ruta 20 1 1 1 1 1 1 Filipendula ulmaria Älggräs 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Filipendula vulgaris Brudbröd 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Fragaria viridis Backsmultron 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Fraxinus excelsior Ask 1 Galium boreale Vitmåra 1 1 1 1 1 1 Galium verum Gulmåra 1 1 1 1 Geranium sanguineum Blodnäva 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Geranium ssp. 1 1 1 1 1 1 Geranium sylvaticum Midsommarblomster 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Geum rivale Humleblomster 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Gymnadenia conopsea var. conopsea Brudsporre 1 Helianthemum nummularium ssp. nummularium Ljus solvända 1 1 1 1 1 1 Helictotrichon pratensis Ängshavre 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Hepatica nobilis Blåsippa 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Hypericum perforatum Äkta johannesört 1 1 1 1 1 1 Hypochoeris maculata Slåtterfibbla 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Krypande bladrosett, kala 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Krypande ranka, småluden 1 1 Lathraea squamaria Vätteros 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Lathyrus pratensis Gulvial 1 1 1 1 1 Lathyrus vernus Vårärt 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Linum catharticum Vildlin 1 1 1 1 1 Listera ovata Tvåblad 1 1 1 Lotus corniculatus Käringtand 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Luzula campestris Knippfryle 1 1 1 1 1 1 1 Melampyrum cristatum Korskovall 1 1 1 1 Melampyrum pratense Ängskovall 1 1 1 1 1 1 1 1 Paris quadrifolia Ormbär 1 1 1 1 1 1 1 Pimpinella saxifraga Bockrot 1 1 1 1 1 1 Plantago lanceolata Svartkämpar 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 23

Poa ssp. pratensis Ängsgröe 1 1 1 1 1 1 Polygala amarella Rosettjungfrulin 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Polygala vulgaris Jungfrulin, kransbladig 1 Populus tremula Asp 1 1 Potentilla erecta Blodrot 1 1 1 1 1 1 1 Primula veris Gullviva 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Prunella vulgaris Brunört 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Ranunculus auricomus Majsmörblomma 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Ranunculus ficaria ssp. ficaria Svalört 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Ranunculus polyanthemos ssp. polyanthemos Backsmörblomma 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rhinanthus serotinus ssp. vernalis Äkta höskallra 1 1 1 1 1 1 Rosa ssp. Ros ssp. 1 1 1 1 1 1 Rubus saxatilis Stenbär 1 1 1 Rumex acetosa ssp. acetosa Ängssyra 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Scorzonera humilis Svinrot 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Sesleria caerulea Älväxing 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Succisa pratensis Ängsvädd 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Taraxacum ssp. Maskros ssp. släta blad 1 1 1 1 1 1 Taraxacum ssp. Maskros ssp. flikade blad 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Trifolium pratense Rödklöver 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Trifolium ssp. 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Veronica chamaedrys Teveronika 1 1 1 1 1 1 Veronica officinalis Ärenpris 1 1 1 1 1 1 Vicia cracca Kråkvicker 1 1 1 Vicia sepium Häckvicker 1 1 1 1 1 1 1 1 Vinrött klöver 1 1 1 1 1 1 Viola mirabilis Underviol 1 1 1 1 Viola reichenbachiana Lundviol 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Viola riviniana Skogsviol 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Viola ssp. 1 1 24

Gerum Lojsta Ruta 1-5 Ruta 6-10 Tillfälle 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 Summa antal arter varje tillfälle 34 40 46 49 52 54 6 8 10 12 12 14 11 11 15 16 19 19 38 41 46 48 50 55 Ruta 11-15 Ruta 16-20 Totalt antal arter i Lojsta 60 Totalt antal arter i Gerum 66 Totalt antal arter i båda ängen 85 Lojsta Ruta 1-5 Ruta 6-10 Ruta 11- Gerum 15 Ruta 16-20 Tillfälle 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 Artantalsökningen från ett inventeringstillfälle till nästa 6 6 3 3 2 2 2 2 0 2 0 4 1 3 0 3 5 2 2 5 25

BILAGA 3 A. Lojsta prästänge 6 maj 2015 vid informationsskylten. B. Gerum prästänge 6 maj 2015 vid informationsskylt. 26

C. Ruta 1 i Lojsta 6 maj 2015. D. Midsommarblomster (Geranium sylvaticum) och svalört (Ranunculus ficaria) i tidigt stadium i ruta 1, Lojsta, 8 april 2015. E. Täckningsgrad vid start, 8 april 2015, i ruta 12 i Gerum. 27

F. Täckningsgrad vid slutet av studien 13 maj 2015, i ruta 12 i Gerum. G. Vätteros (Lathraea squamaria) ruta 9, Lojsta, 8 april 2015. 28

Examensarbeten i biologi vid Högskolan på Gotland (1-69) och Uppsala Universitet Campus Gotland (70-) 1. Enekvist, Elisabeth. 2003. Energy intake of Common Guillemot, Uria aalge, chicks at Stora Karlsö, Sweden. Influence of changes in the Baltic Sea. (20p). Handledare: Kjell Larsson, Henrik Österblom. 2. Britse, Gunilla. 2003. Hävdens betydelse för kärlväxtfloran i gotländska skogsbetesmarker. (20p) Handledare: Karin Bengtsson. 3. Larsson, Martin. 2003. Vandringshinders påverkan på produktionen av havsöring, Salmo trutta. (20p) Handledare: Bertil Widbom. 4. Johansson, Daniel. 2003. Rekryteringsproblem för kustbestånd av gädda, Esox lucius L., på Gotland. (20p) Handledare: Bertil Widbom, Peter Landergren. 5. Andersson, Morgan. 2003. Predationseffekter av fisk i limniska system. Fiskens strukturerande roll i bottenfaunasamhället. (20p) Handledare: Bertil Widbom. 6. Jacobsson, Marie. 2003. Selectivity in gill net fishery for turbot, Psetta maxima L. Adaptation of mesh size to minimum landing size. (20p) Handledare: Bertil Widbom, Anders Nissling. 7. Svedberg, Amira. 2004. Hävdens inverkan på kärlväxternas fenologi i en gotländsk löväng. (10p) Handledare: Karin Bengtsson. 8. Tjernby, Per. 2004. Tryffel och evertebrater. Den lägre faunans betydelse för spridningen av tryffelsporer. (20p) Handledare: Bertil Widbom, Christina Wedén. 9. Nilsson, Micael. 2004. Födoval hos juvenil piggvar, Psetta maxima, och skrubbskädda, Pleuronectes flesus, i grunda gotländska vikar. (20p) Handledare: Bertil Widbom, Anders Nissling. 10. Johansson, Ulrika. 2004. Reproduktionsframgång hos piggvar, Psetta maxima, i olika temperaturer och salthalter. (20p) Handledare: Bertil Widbom, Anders Nissling. 11. Ansén Nilsson, Marianne. 2004. Jämförande studie av anlagda och naturliga våtmarker på Gotland. Främst med avseende på kärlväxtfloran. (20p) Handledare: Karin Bengtsson. 12. Östbrant, Inga-Lena. 2004. Vegetation och fårbete på Stora Karlsö. (20p) Handledare: Karin Bengtsson. 13. Henningson, Eva. 2005. Predationens betydelse för habitatspecifik pigmentering hos sötvattensgråsuggan, Asellus aquaticus. (20p) Handledare: Bertil Widbom, Anders Hargeby. 14. Martinsson, Jesper. 2005. Skillnader i otolittillväxt och ålder vid metamorfos mellan olika populationer av skrubbskädda (Pleuronectes flesus). (20p) Handledare: Anders Nissling. 15. Dahlman, Gry. 2005. Äggproduktion i förhållande till fiskens storlek, ålder och kondition hos skrubbskädda (Pleuronectes flesus). (20p) Handledare: Anders Nissling. 16. Larsson, Kristin. 2005. Storlek och täthet hos årsyngel av havsöring (Salmo trutta) en studie relaterad till omgivningsfaktorer i sex närliggande vattendrag på Gotland. (20p). Handledare: Bertil Widbom, Lars Vallin. 17. Pennanen, Petri. 2005. Ägg- och larvkvalitet hos skrubbskädda, Pleronectes flesus, i relation till honans storlek, ålder och kondition. (20p) Handledare: Anders Nissling. 18. Hallberg, Nina. 2005. Födoval hos juvenil skrubbskädda (Pleuronectes flesus) och piggvar (Psetta maxima) i relation till födoutbudet: Föreligger födokonkurrens? (20p). Handledare: Bertil Widbom, Anders Nissling. 19. Larsson, Therese. 2006. Boplatsval, täthet och kläckningsframgång hos vadarfåglar på gotländska strandängar. (20p) Handledare: Kjell Larsson. 20. Björklund, Teresa. 2006. Etnobotanik och diversitet i köksträdgårdar på Kuba. (20p). Handledare: Bertil Ståhl. 21. Ridbäck, Ulrika. 2006. Botanical diversity in fragments of semidecidous forest in western Ecuador. (20p) Handledare: Bertil Ståhl. 22. Britse, Lina. 2006. Frö- och groningskaraktärer hos Styrax officinalis (Styracaceae) och deras samband med artens begränsade spridningsförmåga i Italien. (20p) Handledare: Karin Bengtsson, Francesco Spada. 23. Garnett, Jason. 2006. Best Environmental Practices and Technology on U.S. Golf Courses: Factors Affecting Implementation (Thesis in Coastal Zone Management, 10p). Handledare: Kjell Larsson 24. Persson, Måns. 2007. Reproduktionsbiologiska studier av salmbär, Rubus caesius. (20p). Handledare: Bertil Ståhl, Jette Knudsen. 25. Hallenfur, Lotta. 2007. Corydalis gotlandica (Papaveraceae) reproduktionssystem och morfologi i olika populationer. (20p). Handledare: Bertil Ståhl, Jette Knudsen. 26. Sundin, Josefin. 2007. Mating system and sexual selection of River lamprey, Lampetra fluviatilis, on Gotland. (10p). Handledare: Kjell Larsson, Nils Ljunggren. Institutionen för Biologisk Grundutbildning, Uppsala Universitet, 751 24 Uppsala Biology Education Centre, Uppsala University, SE-751 24 Uppsala www.ibg.uu.se