Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014
Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade till Kim, sin bästa kompis. - Vad är det? - Hörde du ljudet? - Nej, vad då för ljud? - Det var ett ljud som lät ungefär så här "pa pa pa". - Snälla sluta fantisera Mimmi, sa Tommy. Som hört vad de hade pratat om. Mimmi och Kim gillade inte Tommy för han brukade alltid säga dumma saker till dem. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy. - Ha, sa Tommy när Ulf tittade bort. Sen hörde Kim ljudet.
- Nu hörde jag det, sa Kim. - Vad då, sa Mimmi. - Ljudet, jag hörde det. - Vad kan det vara, undrade Mimmi. - Kim, kan du svara på vad vi pratade om? frågade Ulf argt. - Eeeemmm... nej, det kan jag inte, svarade Kim. Kim, varför har du inte lyssnat? Jag vet inte? Du får hemläxa! Nu var det musik och både Mimmi och Kim tyckte om musiken. Det var roligast att ha musik i femman, för nu fick man önskelåt varje musiklektion.
Kap. 2 Rädslan Mimmi var påväg till musiken. I den långa korridoren tyckte Mimmi att hon såg en lång svans slingra sig runt hörnet. Hon började darra. - Hemskt vad du ser rädd ut, sa Tommy. Mimmi vände sig om och där stod Tommy. - Vad gör du Tommy? - Ja, jag håller på att sätta upp skolnytt, svarade han. - Vad står det? undrade Mimmi. - Det kan du väl läsa själv! svarade Tommy och fällde krokben för Mimmi. Hon fortsatte att gå. Sen kom Britta den snällaste fröken på hela skolan. Mimmi fick följa med Britta till hennes kontor. Där berättade Mimmi allt för Britta och då fick hon saft och bulle som tröst. Britta jobbade på en förskola förut. Det var kanske därför Britta var så snäll. Britta var bildlärare och hon var superbra på det. Efter ett tag så gick Mimmi till musiken för att inte komma försent, så att Lars inte skulle bli arg.
Kap.3 Affischen När Mimmi var påväg ut på rast såg hon en affisch om disco stod det. En liten pil fick henne att vända på affischen och hon blev skrämd. Hon läste på baksidan och framsidan flera gånger.
Kap.4 Upptäckten - Kim, vi går ner till källaren och ser om vi kan hitta ljudet, sa Mimmi. - Okej, svarade Kim. - Det är bara en sak, sa Mimmi. - Vad då för något, undrade Kim. - Jag har hört att det finns ett monster där nere och det är farligt. En susning for genom den långa, mörka och kusliga korridoren, där de stod. - Det är nog inte sant, sa Kim lite darrigt. - Kom nu går vi ner, uppmanade Mimmi. De gick långsamt ner för trappa in genom den knarriga dörren. När de kom ner så... - Ahhhhhh ett monster!!! - Det var nog sant än då, sa Kim. - Aaaaaaaa, skrek Mimmi. Monstret var lila, grön, grå, vit och svart. Det liknade en varg lite grann. Den såg ut som en varg på ansiktet och svansen.
Ansiktet var grått och svart och svansen var jättelång. Den var ganska ful på resten av kroppen. Monstret lät inte så farligt det lät "pjav pjav" - Det var det som lät, sa Mimmi och Kim på samma gång. - Ljudet lät "pa pa" där uppe men egentligen lät det " pjav pjav ",konstigt? Monstret gick lite som en varg på två ben och var nog en blandning av en varg och ett troll. Mimmi kände sig lite rädd men ändå inte. - " pjav pjav ooooo " - Det är en varg, sa Mimmi hastigt. - Hur vet du det? undrade Kim. - Men den sa ju oooooo, sa Mimmi argt. - Nu vet jag, sa Kim. - Vad vet du? undrade Mimmi. - Jo, monstret är en... - Vadå vadå, undrade Mimmi. - En varg! - Jag sa ju det, sa Mimmi. - Men en förtrollad varg, svarade Kim. - Öööööööö!! - Det är sant, sa Kim.
Helt plötsligt började monstret att prata. Han sa att han var en varg egentligen, men att han hade blivit förtrollad. - Trodde väl det, sa Kim. - Avbryt mig inte, sa monstret. Förresten mitt namn är Mårten. - Kul, sa Mimmi och Kim samtidigt.
Kap. 5 Dikten Mimmi var på väg till biblioteket hon skulle låna böcker. Då såg hon att det stod väldigt många vid dörren in till idrotten. - Vad gör ni? undrade Mimmi. - Vi läser på dikten som någon har satt upp. - Får jag se, sa Mimmi? - Ja det får du. Mimmi läser, så här står det: När hon läst klart känner hon sig fånig. Det står att man är fånig om man tror på monster. Då kom Mimmi ihåg att hon faktiskt har träffat ett monster. Det är inte alls sant. - Mimmi, var har du varit, undrade Kim. - Jag hittade en dikt på väggen till idrotten. - Det stod att det är fånigt att tro på monster och det stod inte vem som hade skrivit dikten, konstigt, sa Mimmi. - Vi kan leta i en bok på biblioteket föreslog, Kim. - Bra ide, svarade Mimmi.
Kap. 6 Boken Mimmi och Kim var i biblioteket. De letade efter en faktabok om vargar. - Jag hittade en, sa Kim efter en kvarts letande. - Bra Kim, ropade Mimmi från andra änden av biblioteket. - Vad håller ni på med, sa en arg röst? - Vem var det, sa Mimmi och Kim skrämt? - Nej det var nog inget, sa Mimmi efter en bra stund. - Nu läser vi. När de hade läst klart så. - Titta, det är små anteckningar i boken, sa Mimmi.
Kap. 7 Blandningen När de läst klart så gick de tillbaka till klassrummet. Det var ingen där när de kom dit. - Vi kan blanda ihop lite allt möjligt som vargar äter, sa Mimmi till Kim. - Bra ide, Mimmi! När de skulle hämta en sak som de behövde, kom Tommy. - Men hej, sa Tommy med retlig röst. - Vad är det, undrade Mimmi hastig. - Det är bara jag, sa rösten. - Nu vet jag vem det är, sa Kim. - Vem då? - Det är Tommy. Helt plötsligt hoppade Tommy fram och skrämde Mimmi och Kim. - Aaaaaaaaaaaaa!!! - Där fick ni, skrattade Tommy. Sen fällde han krokben på båda två. Mimmi började blöda på knät och Kim på armen. Men det gjorde inte så mycket.
Nu skulle de hämta sakerna som behövdes. - Har du boken, Kim? - Ja, den är här, svarade Kim. - Bra, vi behöver den för att se vad vi ska använda. - Okej, svarade Kim. - Man behöver "7 st hundben".
Kap. 8 Hämden Mimmi gick ner till källaren med det färdiga pajen. Hon skulle leta rätt på Mårten så att han skulle kunna skrämma Tommy. Hallå, Mårten är du här? Mimmi fick inget svar. - Hallå, Mårten är du här, sa Mimmi igen. - Vad vill du mig, skrek Mårten surt. - Jag har lite mat åt dig, viskade Mimmi lite darrigt. - Ge mig då, svarade Mårten. - På ett villkor, sa Mimmi. - Vad? undrade Mårten. - Att du skrämmer en kompis till mig. - Okej, men bara jag får maten sen, svarade Mårten lite surt. - Bra, då säger vi så. Mimmi gick upp för att hämta Tommy. Tommy var i biblioteket. - Snälla, Tommy kom med mig. - Varför det? undrade Tommy.
- Jag vill visa dig något. - Okej, jag kommer, svarade Tommy tillslut. De gick ner till källaren. Mimmi visade Tommy pajen som hon hade gjort. Då kom Mårten fram. Tommy blev aaaaaaassssssss rädd. - Ha ha ha ha ha ha ha, skrattade Mimmi, där fick du. - Bra gjort Mårten du var super, jublade Mimmi. - Jag tror att Tommy inte kommer göra så mycket dumt mot Mimmi mer, skrek Mårten. - Det tror inte jag heller. Men nu kan du äta upp pajen.
Kap. 9 Sanningen Mimmi gick och hämtade Kim. Hon ville tala om för henne att hon hade skrämt Tommy. - Bra! det skulle jag aldrig klarat, skrek Kim efter att Mimmi hade berättat. - Ja eller hur, ropade Mimmi tillbaka. Efter en liten stund kom Tommy. - Jag vill berätta en sak, sa han lite tyst. - Ja vadå, undrade Mimmi och Kim. - Det var jag som gjorde monstret. - Va, skrek Mimmi och Kim samtidigt. - Jag skulle öva på ett trolleritrick men det gick lite fel, viskade Tommy väldigt tyst denna gången. - Det kan man säga, svarade Mimmi. - Men jag trodde inte att det skulle gå så fel. Jag gömde monstret här i källaren för jag trodde inte någon skulle gå ner här. - Då hade du väldigt fel. Alla går ju ner här, skrattade Kim. - Ja vet, sa Tommy. De bestämde att Tommy skulle trolla tillbaka Mårten till en varg men att han fortfarande skulle kunna prata.
Sen skicka Mårten till en cirkus. Ett år senare... - Skynda så att vi inte kommer för sent till cirkusen, sa Mimmi. Mimmi, Kim och Tommy skulle gå på cirkusen där Mårten jobbar och bor nu. - Den här dikten förra året, det var jag som skrev den och det var jag som vände och skrev på baksidan av affischen, sa Tommy innan föreställningen. - Det förstod vi nästan, svarade Kim. - Tyst nu börjar det, sa Mimmi högt. När föreställningen var slut... - Vad bra du var Mårten, skrek de alla tre.
Slut