KLASSISKA MARIONETTDOCKOR Rödluvan / De tre små grisarna Ref. 65001
REF. 65001 KLASSISKA HANDDOCKOR SV INNEHÅLL Paket bestående av 8 handdockor + ljud-cd med MP3 (utan bilder) med två stycken kompletta sagor (musik och berättarröst) för kasperteater. Tillsammans med CD-skivan medföljer ett häfte med dialogen till de två sagorna. Tack vare CD-skivan kan läraren spela kasperteatern utan att behöva berätta sagan själv. Det enda hon/han behöver göra är att starta CD-skivan och röra handdockorna efter berättarrösten på CD:n och texten i häftet. Kan det bli enklare och mer praktiskt? BRUKSANVISNING OCH DEKOR I häftet ges alla scenanvisningar sett från baksidan av teatern, bakom dockorna, ut mot publiken. I den här guiden ges ett par rekommendationer om dekorer som kan användas som grund av läraren vid tillverkningen av dessa. Även om dekorerna inte är nödvändiga för att kunna spela pjäserna, så rekommenderar vi att de används. Vi rekommenderar även att du sätter fast tre block med modellera under teaterns fönster, på den bakre delens undre del, längs med basen på teaterns fönster för att kunna sätta fast delar av dekoren och/eller dockorna fastsatta på pinnar. Detaljerade anvisningar finns inom parentes eller i scenanvisningarna till sagorna i häftet. Följ dessa instruktioner för maximal rörelseförmåga med handdockan: Stoppa in tummen i en av armarna, långfingret och pekfingret i huvudet och ringfingret och lillfingret i den andra armen. Med hjälp av handdockornas rörelser kan en rad olika känslor uttryckas. Till exempel: - Med armarna:applådera, heja, smeka, uttrycka glädje och upphetsning med snabba rörelser, man kan gråta genom att täcka för ansiktet med armarna, osv. Med huvudet: prata, nicka, skaka på huvudet, osv. - Med kroppen:neka/vägra genom att ruska på hela kroppen Vi rekommenderar att du läser igenom de båda sagorna i häftet samt lyssnar på sagorna innan du spelar pjäsen för första gången. Det kan även vara bra att öva med handdockorna innan dockteatern ska spelas. Pjäsen kan även spelas utan CD-skivan. Läs då direkt ur häftet. CD-skivan innehåller även musik separat som man kan använda då man spelar pjäserna och själv läser texterna ur häftet. Dekor till "Rödluvan": Dekor 1 och 3 används som bakgrund medan dekor 2 används i förgrunden, alldeles intill karmen till fönstret/scenen till höger. Dekor 1, Skogen, används som fast dekor under hela pjäsen. - SCEN 1: Dekor 1, Skogen, används som fast bakgrund och dekor 2, Rödluvans hus placeras i förgrunden, alldeles intill karmen till fönstret/scenen till höger. - SCEN 2: Dekor 1, Skogen, som bakgrund. - SCEN 3: Dekor 3, Mormors hus, placeras till vänster på dekor 1, Skogen. Förbered en tygbit som ska användas som täcke. - SCEN 4: Samma dekor som i scen 3. Dekor "De tre små grisarna": Dekor 1, Skogen, används som fast dekor under hela pjäsen. - SCEN 1: Dekor 1, Skogen, används som bakgrund. - SCEN 2: På dekor 1 sätts dekor 4 fast, Halm- och trähuset. Till vänster på dekor 1 placeras dekor 3, Tegelhuset.
Förslag på dekor 1. Skogen 2. Rödluvans hus
3. Mormors hus, Tegelhuset 4. Halmhuset, Trähuset
Rödluvan Vänster hand: -Rödluvan -Mormor Höger hand: -Mamma -Vargen -Skogshuggaren SCEN 1 (Vänster hand: RÖDLUVAN, höger hand: MAMMA) (Kommer in från höger) MAMMA: (vänd mot barnen) Hej alla flickor och pojkar! Vad söta ni är! Räck upp handen alla som vill ha lite skoj! (kort paus för interaktion) Okej, nu kan de mest alerta tjejerna och killarna räcka upp handen (kort paus för interaktion). Bra, bra, nu när jag ser att ni hänger med så ska jag presentera mig. Jag heter Adela och jag är mamma till en flicka som är 7 år gammal. Hon heter likadant som jag. Vad heter min dotter då? (kort paus för interaktion) Just det, Adela, jättebra! Hon är jättekänd men ingen känner till hennes riktiga namn. När hon var liten så sydde hennes mormor en kappa med en röd huva. Hon gillade den så mycket att hon tar på sig den varje gång hon går ut. Från och med den dan kallar alla henne för... Vet ni vad hon kallas för? (kort paus för interaktion) Just det, rätt! Vad listiga ni är! Hon kallas för Rödluvan. Jag bad henne gå och handla och hon har inte kommit tillbaka än, hon måste göra ett par småärenden till. Jag räknar till tre och så ropar vi på henne. Får se om hon kommer då: ett, två och TRE: (alla på samma gång) RÖDLUVAN! Hm, vi får nog ropa en gång till, hon verkar inte ha hört oss. Ett, två och TRE: RÖDLUVAN! (Man hör Rödluvans röst i bakgrunden) Ja, ja, mamma, jag kommer! (Rödluvan kommer inspringande från vänster, hon är stressad) RÖDLUVAN: Mamma, vilket tjat! Och vilken kraftig röst! Du skriker högre och högre för var dag som går, jag hör dig ända från parken. MAMMA: (till publiken) Tack för hjälpen kompisar! (Till Rödluvan) Vad gjorde du i parken Rödluvan? Jag sa ju åt dig att inte stanna någonstans och skynda dig hem. Du vet väl att mormor är sjuk och doktorn har sagt att hon måste ligga i sängen och vila. Jag var och hälsade på henne i morse och hon behövde handla ett par saker. Gå över till mormor med den här korgen. Var försiktig, stanna inte på vägen och håll dig på stigen. Och du måste komma hem innan det blir mörkt, skogen kan vara farlig på natten. RÖDLUVAN: Ja, ja mamma, oroa dig inte, jag har gått till mormor många gånger. (Mamman går ut till höger. Om det finns en dekor, plockar ni bort Rödluvans hus från scenen. Rödluvan börjar gå och kommer allt djupare in i skogen.) SCEN 2 (Vänster hand: RÖDLUVAN, höger hand: VARGEN) RÖDLUVAN: (går snabbt ut mot vänster) Jag måste skynda mig och inte stanna upp på vägen, skogen kan vara farlig. Åh! En snigel! Vilka långa känselspröt! Och vad slemmig den är... (Vargen kikar ut från höger [sticker ut huvudet]. Rödluvan vänder sig om men ser ingen. Hon fortsätter att titta på snigeln) VARGEN: (till publiken) Ser man på, vilken fet och fin flicka... Hon skulle bli en fin aptitretare innan middagen! (Till Rödluvan) Psst, psst! Hej på dig lilla tjejen! RÖDLUVAN: (Hoppar till av förvåning och backar bort från vargen några steg) Oj vad du skrämde mig Herr Varg...! (Rödluvan försöker gå ut från scenen till vänster)
VARGEN: (vargen stoppar Rödluvan och för tillbaka henne till mitten av scenen) Stopp där lilla Rödluvan, varför har du så bråttom idag? RÖDLUVAN: Jag är på väg till min mormor. VARGEN: Och vad har du i din lilla korg? RÖDLUVAN: Lite frukt till mormor. Hon är sjuk och ligger i sängen och därför kan hon inte gå och handla. VARGEN: Var bor din mormor om hon är så sjuk att hon inte kan gå och handla? RÖDLUVAN: Hon bor i en glänta i skogen, precis vid en liten å. VARGEN: Titta Rödluvan, vilka goda smultron! Ska du inte plocka lite smultron till din mormor? Hon skulle bli jätteglad. (Rödluvan böjer sig ner för att plocka smultron, hon har ryggen mot publiken. Vargen vänder sig mot barnen för att prata med dem.) VARGEN: (till publiken) Oj, vad bra, nu kan jag äta upp båda två! Först äter jag upp den lilla flickan som är mör och fin och sen hennes mormor till efterrätt. Jag måste hitta på en plan för att hinna före Rödluvan till mormors hus. (Vargen vankar fram och tillbaka på scenen och tänker. Rödluvan fortsätter att plocka smultron med ryggen vänd mot publiken. Plötsligt stannar vargen upp och vänder sig mot publiken) VARGEN: Nu har jag det! (Till Rödluvan) Rödluvan, du borde fortsätta hem till din mormor. Det börjar bli sent och snart blir det mörkt. RÖDLUVAN: Det är sant, nu kommer jag försent igen. VARGEN: Oroa dig inte, jag ska hjälpa dig! Jag känner till skogen väl med alla vägar och genvägar. Du går alltid på stigen eller hur? RÖDLUVAN: Ja. VARGEN: Det finns en annan stig som går längs ån. Den vägen är mycket kortare och om du följer den kommer du fram till gläntan där din mormor bor. Du kommer att vara framme i ett huj! RÖDLUVAN: Men mamma har sagt att jag måste hålla mig på stigen, det finns många faror i skogen. VARGEN: Men din mamma känner inte till skogen lika bra som jag. Lyssna på mig så ska du se. Du går en väg så går jag den andra. Jag går den långa vägen, (till publiken) ha ha ha, det är vad hon tror, (till Rödluvan) och du tar genvägen. (Till publiken) Nu har jag lurat henne! (Vargen går ut till höger och Rödluvan till vänster) SCEN 3 (Vänster hand: MORMOR OCH RÖDLUVAN, höger hand: VARGEN, på pinne med modellera: VARGEN) (Vargen kommer in från höger) VARGEN: (till barnen) Har Rödluvan kommit fram? (publiken: Neeeej!) Vad bra, nu kan jag fortsätta med min plan! Nu ska jag låsa in mormor i garderoben. Sen väntar jag på att Rödluvan ska komma fram och då ska jag äta upp henne! (vargen knackar på dörren) Knack, knack! MORMOR: (kommer in från vänster) Vem är det som knackar på? VARGEN: Det är jag, lilla Rödluvan, kära mormor. Jag har med mig lite frukt till dig för att du ska bli frisk fortare. MORMOR: Vänta lite, mormor är gammal och går väldigt långsamt. (Mormor går fram mot dörren. Vargen kastar sig över henne och de både försvinner ut till vänster på scenen) (Man hör vargen utanför scenen) VARGEN: Ge mig nattmössan! Och sluta skrika! Himmel vad den gamla tanten är högljudd! (Man hör mormor utanför scenen) MORMOR: Hjälp, rädda mig!! (Vargen kommer in från vänster. Han har på sig mormors nattmössa. Han lägger sig i mormors säng och drar på sig täcket)
VARG med nattmössa: Nu har jag låst in henne i garderoben! Nu är det bara att vänta på att hennes barnbarn ska komma fram. Då ska jag äta upp henne! (Rödluvan kommer in från vänster och knackar på dörren: Knack, knack!) VARG med nattmössa: Vem är det som knackar på dörren? RÖDLUVAN: Det är jag, Rödluvan. Jag har med mig en korg med frukt till dig. VARG med nattmössa: Kom in Rödluvan, dörren står öppen. RÖDLUVAN: Hej mormor! (Rödluvan tittar på mormor, sedan på publiken och sedan på mormor igen. Hon säger förvånat...) Oj mormor, vad stora ögon du har! VARG med nattmössa: Det är för att jag ska kunna se dig bättre. RÖDLUVAN: Oj mormor, vilka stora öron du har! VARG med nattmössa: Det är för att jag ska kunna höra dig bättre. RÖDLUVAN: Oj mormor, vilka stora händer du har! VARG med nattmössa: Det är för att jag ska kunna krama dig bättre. RÖDLUVAN: Oj mormor, vilken stor mun du har! VARG med nattmössa: Det är för att jag ska kunna äta upp dig! (Vargen kastar sig över Rödluvan och hon försvinner ner under scenen) VARG med nattmössa: Oj vad trött jag blev. Jag tror jag vilar lite innan jag äter upp mormor. (Vargen lägger sig ner på scenen. Han somnar och börjar snarka som ett sågverk. Ta ut handen och låt vargen ligga kvar på scenen. Förbered Rödluvan, mormor och skogshuggaren) SCEN 4 (Vänster hand: MORMOR, höger hand: SKOGSHUGGAREN, på pinne med modellera: RÖDLUVAN, lutad mot scenen: VARGEN) (Skogshuggaren kommer in från höger) SKOGSHUGGAREN: Vilka snarkningar! Hur står det till med gamla mormor egentligen? (han knackar på dörren) Knack, knack! (Han kommer in från höger och ser vargen ligga och sova) Äntligen har jag fått tag på dig! Jag har jagat vargen jättelänge men aldrig fått tag på honom. (slår vargen med en pinne) Här har du, och här en till! (Man hör mormors röst från garderoben) MORMOR: Hjälp, släpp ut mig! Jag är inlåst i garderoben! Släpp ut mig härifrån! (Skogshuggaren öppnar garderoben och mormor staplar ut från vänster på scenen, hon är rejält tilltufsad) MORMOR: Mitt barnbarn, du måste rädda mitt barnbarn! Hon är i vargens mage, han åt upp henne! SKOGSHUGGAREN: Jag skär upp hans mage. Den här vargen äter upp sina byten med hull och hår utan att tugga. (Rödluvan kommer fram under vargen. Sätt fast henne med en pinne med modellera och ställ henne bredvid mormor) MORMOR: Åh vad glad jag är att se dig igen, min lilla flicka! Mår du bra? (hon kramar om sitt barnbarn och släpper inte taget) RÖDLUVAN: Ja mormor, jag mår bra. Men jag var jätterädd! Det var så mörkt i vargens mage! SKOGSHUGGAREN: Och vad ska vi göra med vargen då? RÖDLUVAN OCH MORMOR: Ta med dig honom och bär iväg honom långt, långt bort härifrån. (Skogshuggaren tar upp vargen och bär iväg honom, han går ut till höger) (Sätt Rödluvan på HÖGER hand) RÖDLUVAN: Aldrig mer ska jag gå av stigen i skogen och aldrig mer ska jag lyssna på vad någon okänd säger. Jag ska alltid lyssna på vad min mamma säger! RÖDLUVAN OCH MORMOR: Snipp, snapp, snut så var teatern slut! (Applåder och SLUT)
De tre små grisarna Vänster hand: - Den äldsta lilla grisen- Lilla röd - Den yngsta lilla grisen- Lilla blå Höger hand: - Mellangrisen-Lilla gul - Vargen SCEN 1 (Vänster hand: LILLA BLÅ och LILLA RÖD, höger hand: LILLA GUL) (Gul dyker upp från höger. Om dockteatern har ridåer: öppna dem, först den ena och sedan den andra.) LILLA GUL: Oj, vad mycket tjejer och killar det var här! Ni frågar er säkert: Vad gör den här lilla grisen alldeles ensam i den här stora skogen? Hm, jag är faktiskt inte ensam. Jag är här med mina två bröder och även om vi verkar lika så är vi väldigt annorlunda. Titta, här kommer min lillebror! Brorsan, kom hit och hälsa på alla barn! (Blå sticker blygt ut huvudet från vänster och försvinner sedan igen) LILLA GUL: Min lillebror är lite blyg. Kom Lilla blå, kom och hälsa på barnen! (Lilla blå kommer in från vänster) LILLA BLÅ: Hej! Jag är Lilla blå. (han springer åt vänster och försvinner ut från scenen) (förbered Lilla röd på vänster hand) LILLA GUL: Vad blyg han är! Men jag har ju inte presenterat mig. Kan ni gissa vad jag heter? (interaktion) Vad listiga ni är! Just det, jag heter Lilla gul. (Lilla röd kommer in från vänster) LILLA RÖD: Lilla gul, Lilla gul, jag har en nyhet som jag vill berätta! LILLA GUL: (till publiken) Det här är vår storebror. (Till sin bror) Vad står på, Lilla röd? LILLA RÖD: Mamma säger att vi är jättegamla nu och att vi måste lära oss att klara oss på egen hand, hitta mat själva och lära oss att undvika faror. Vi får inte längre plats i vårt lilla sovrum. LILLA GUL: (till sin bror) Vad ska vi göra nu? (till publiken) Vad säger ni barn? Ja, det är en jättebra idé! Vi bygger oss varsitt hus. (Till sin bror) Vad bra, varsitt hus! Jag måste berätta det här för Lilla blå. (Lilla gul går ut till höger) LILLA RÖD: Eftersom det finns så mycket faror i skogen så ska jag bygga mitt hus av tegel och betong. Då kommer det att tåla både regn och blåst. Jag börjar nu direkt för snart är vintern här. (Lilla röd försvinner ut till vänster) (Förbered Lilla blå på vänster hand) (Lilla blå kommer in från vänster) LILLA BLÅ: Vi bygger våra hus nära varann. Då kan vi fortsätta och leka och gå ner till floden tillsammans. (Lilla gul kommer in från vänster) LILLA GUL: (till publiken) Har ni sett Lilla röd? Jaha, det kunde man ju ana... Vilken arbetsmyra vår bror är, han jobbar jämnt och ständigt! LILLA BLÅ: (också till publiken) Och vad håller han på att bygga sitt hus av månntro? Av tegel! Men det är ju jättesvårt och tar en himla tid! Jag bygger mitt hus av halm så går bygget snabbt. Jag går och hämtar lite halm nu och sen kan jag fortsätta att leka. Hi, hi! (Lilla blå lämnar scenen och stänger igen den vänstra gardinen, om det finns en ridå.) LILLA GUL: Jag säger då det, vår lillebror vill bara leka hela tiden! Jag ska bygga mitt hus av trä. Då kan inte de vilda djuren komma in i huset och regnet kan inte förstöra mitt nya hus. Jag går till sågverket för att skaffa lite bräder. (Lilla gul lämnar scenen och stänger igen den högra gardinen, om det finns en ridå)
SCEN 2 (Vänster hand: LILLA RÖD, LILLA BLÅ och LILLA GUL, höger hand: LILLA GUL, LILLA BLÅ OCH VARGEN) (Om det finns en ridå så kikar Lilla röd fram mellan gardinerna. Om det inte finns någon ridå så dyker han upp från vänster) LILLA RÖD: Himmel det här var mer jobb än jag trodde! Jag måste hämta mer tegel och mer betong för att göra klart mitt hus. (Försvinner ut till vänster) (Lilla gul kikar fram mellan gardinerna. Om det inte finns någon ridå kommer han in från höger). LILLA GUL: Ett par spikar till så är huset klart. (Försvinner ut till höger). (Lilla blå kikar fram mellan gardinerna. Om det inte finns någon ridå så dyker han upp från vänster) LILLA BLÅ: Äntligen klar! Vill ni se mitt nya hus? (han drar upp den högra gardinen för att visa halmhuset) Visst blev det fint? Nu ska jag ner till floden för att leka. (försvinner ut till vänster) Utanför scenen hörs Lilla guls röst: Nu är det nästan klart, en spik och så... AJ! Min tumme, aj, aj aj! (Kommer in från höger) LILLA GUL: Men titta (tittar på Lilla blås hus), Lilla blå har redan byggt klart sitt hus. Jag är också klar men det var jobbigare än vad jag trodde. Men det var värt besväret. Är ni beredda att se mitt nya hus? Här har ni det! (drar upp vänster gardin) Visst blev det jättesnyggt? Nu kan jag gå ner till floden för att leka med min lillebror. (Lämnar scenen till vänster. Förbered vargen på höger hand) (Vargen kommer in från höger) VARGEN: Hej alla barn! Har ni sett ett par fina och feta grisar här någonstans? (interaktion) De verkar riktigt, riktigt goda. Jag är säker på att de är nere vid floden och leker, jag går och tittar där... (Försvinner ut till vänster) (Förbered Lilla blå och Lilla gul genom att sätta dem på två pinnar) (Lilla blå och Lilla gul på pinnarna kommer in från vänster. De springer i full fart och verkar jätterädda). LILLA BLÅ: (till publiken) Har ni sett den stora stygga vargen? (interaktion) Vi tyckte vi såg honom gå ner mot floden. Gjorde han inte det? (interaktion) LILLA GUL: Vi låser in oss i våra hus, då kan den stora stygga vargen inte äta upp oss. (Grisarna går in i sina hus och låser dörren) (Vargen kommer in från höger och stannar mitt på scenen. Han tittar åt båda håll och går sedan fram till halmhuset) VARGEN: Vilket fint hus! Vem kan bo här? LILLA BLÅ: (Lilla blå, som sitter på pinnen, kikar fram och säger) Jag bor här. VARGEN: Jag känner igen den där rösten (till publiken). (Till Lilla blå) Öppna dörren så att jag kan se dig. LILLA BLÅ: Nej, jag tänker inte låta dig äta upp mig. VARGEN: Om du inte öppnar dörren så kommer jag ändå att äta upp dig. LILLA BLÅ: Nej, det kan du inte. VARGEN: Jag kommer att pusta och frusta och blåsa bort ditt lilla hus. (Vargen blåser tre gånger och huset försvinner från scenen. Lilla blå blir darrande kvar. Vargen står stilla ett ögonblick och vänder sig mot publiken. Då passar Lilla blå på att springa mot sin brors hus) VARGEN: Ha ha, jag lyckades blåsa bort det lilla huset. Nu ska jag äta upp den lilla grisen. VARGEN: (Till publiken) Han lyckades smita den rackaren. Jag provar i det här huset då. VARGEN: Vilket fint hus! Vem kan bo här? LILLA GUL: (Lilla gul, som sitter på pinnen, kikar fram och säger) Jag bor här. VARGEN: Jag känner igen den där rösten (till publiken). (Till Lilla gul) Öppna dörren så att jag kan se dig! LILLA GUL: Nej, jag tänker inte låta dig äta upp mig. VARGEN: Om du inte öppnar dörren så kommer jag ändå att äta upp dig.
LILLA GUL: Nej, det kan du inte. VARGEN: Jag kommer att pusta och frusta och blåsa bort ditt lilla hus. (Vargen blåser tre gånger och huset försvinner från scenen. Lilla gul och Lilla blå blir darrande kvar och de står och kramar om varandra. Dockorna sitter på pinnarna, håll dem på samma plats men skaka dem lite) VARGEN: (Till publiken) Ha, ha! jag lyckades blåsa bort det lilla huset. Nu ska jag äta upp de två små grisarna. (De två små grisarna passar på att smita ut till vänster på scenen) VARGEN: De lyckades smita igen! (Han torkar tårarna med den vänstra gardinen och passar på att stänga den) (Han får syn på tegelhuset längst ut till vänster) VARGEN: (Till publiken) Jag ska minsann hitta dem och äta upp dem. (Han försvinner ut till höger) (Lilla röd kommer in från vänster) LILLA RÖD: Äntligen är jag klar med mitt hus! Vill ni se det?(han öppnar gardinen) LILLA RÖD: Har ni sett vad fint det blev? Och kraftigt och stabilt. Nu ska jag laga lite mat. (De två grisbröderna kommer inspringande från höger. Lilla gul och lilla blå sitter på pinnar som sedan kan ställas och sättas fast med t.ex. modellera. De knackar nervöst på dörren) LILLA GUL OCH LILLA BLÅ: Hjälp! Släpp in oss! Den stora stygga vargen jagar oss och han har blåst bort våra hus. LILLA RÖD: Kom in, kom in! Vad är det som har hänt? (De båda småbröderna går in i huset. Sätt fast pinnarna i modelleran) LILLA BLÅ: Jag byggde mitt hus av halm och den stora stygga vargen blåste bort det. LILLA GUL: Jag byggde mitt hus av trä men den stora stygga vargen blåste bort det också. Vi måste skynda oss att fly långt härifrån, den här stora stygga vargen är jättestark och jättefarlig. LILLA RÖD: Ni behöver inte vara oroliga. Det här huset kan han inte blåsa bort. (Vargen kommer in från höger och går fram till huset. Han knackar på: knack, knack, knack) VARGEN: Oj vilket fint hus! Vem kan bo här? ALLA GRISAR: Vi bor här. VARGEN: (till publiken) Jag känner igen de där rösterna. (Mot huset) Öppna dörren så att jag kan se er! LILLA BLÅ: Nej, vi tänker inte låta dig äta upp oss. VARGEN: Om inte ni öppnar dörren så kommer jag ändå att äta upp er. LILLA RÖD: Nej, det kan du inte. VARGEN: Jag kommer att pusta och frusta och blåsa bort ert lilla hus. (Vargen blåser tre gånger) (Lilla röd kramar om sina två bröder) VARGEN: Jag kommer att pusta och frusta och blåsa bort ert lilla hus... (Vargen blåser tre gånger) ( VARGEN: Pust och puh! Jag tappar andan. Hur mycket jag än pustar och frustar så kan jag inte blåsa bort det lilla huset. (Till publiken) Jag måste hitta på något annat sätt att ta mig in i huset. (Vargen går fram och tillbaka på scenen) Nu har jag det! Jag klättrar in genom skorstenen. (Han klättrar på väggen och upp på taket. Sedan stoppar han ner huvudet i skorstenen, dyker ner och försvinner ut till höger) Ett skrik hörs: Aj, det bränns! Jag brinner upp! LILLA GUL: Ditt hus har räddat oss. LILLA RÖD: Nu behöver vi inte oroa oss över den stora stygga vargen igen. Han kommer att låta oss vara ifred. (Grisarna kramar om varandra) LILLA RÖD, LILLA GUL OCH LILLA BLÅ: Snipp, snapp, snut, så var sagan slut! Applåder SLUT