SVAR PÅ GMO-FRÅGAN INFÖR EU-VALET

SVAR PÅ GMO-FRÅGAN INFÖR EU-VALET Margareta Lundström skickade iväg följande fråga till samtliga partier som ställer upp i EU-valet 25 maj, och här kommer svaren i originalskick, från de partier som ansåg det mödan värt att svara. Junilistan svarade efter påstötning, se separat inlägg. Hej! Inför EU-valet Jag skulle uppskatta information om partiets ställning när det gäller GMO (genmodifierade organismer). Ja eller nej till: 1. GMO i jordbruket? 2. GMO i livsmedel? 3. GMO i djurfoder? Ni får gärna motivera ert svar Jag kommer att ställa samma fråga till samtliga partier som ställer upp i EUparlamentsvalet. Svaren kommer att publiceras på www.kostdemokrati.se (där jag är krönikör) Vänligen Margareta Lundström Och nedan följer svaren från de partier som fann de mödan värt att svara Från: Centerpartiet <centerpartiet@centerpartiet.se> Ämne: SV: INFÖR EU-VALET Datum: 3 april 2014 10:25:04 CEST Till: Margareta Lundström Hej! Tack för ditt brev och för dina frågor! Centerpartiet vill tillåta GMO i jordbruket endast om det tillför påtaglig nytta och det är försiktighetsprincipen som ska vara ledande. Vi vill också att det ska finnas en tydlig märkning av livsmedel, som innehåller råvaror som tagits fram med hjälp av GMO, för att konsumenten ska kunna göra medvetna val. Vänligen, Inger Fredriksson Centerpartiets Riksorganisation www.centerpartiet.se centerpartiet@centerpartiet.se Centerpartiet är det långsiktiga alternativet i svensk politik. Vi strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva. 1

Från: info@enhet.se Ämne: Re: INFÖR EU-VALET Datum: 31 mars 2014 22:35:42 CEST Till: Margareta Lundström Hej Margareta! Enhet säger nej till samtliga tre frågor. Med vänlig hälsning, Sara Hamidi Widén, styrelseordförande i Enhet. Från: bo.jonsson@defria.se Ämne: Re: INFÖR EU-VALET Datum: 31 mars 2014 21:19:40 CEST Till: Margareta Lundström Hej Margareta! 1. NEJ 2. NEJ 3. NEJ Kommentar: Punkt 26. "Partiet De Fria vill att Livsmedelsverket ska ägna sig åt livsmedelsfrågor i konsumenternas intresse och arbeta aktivt för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen men inte lägga sig i folks matvanor." Punkt 27. "Partiet De Fria vill göra Sverige till en GMO-fri zon" Punkt 28. "Partiet De Fria vill skärpa kraven på djurskötsel och förbjuda GMO-foder till djuren." Med vänlig hälsning Bosse Jonsson, grundare Partiet De Fria Box 103 137 22 Västerhaninge www.defria.se 2

Från: Åsa Edvardsson <info@sverigedemokraterna.se> Ämne: SV: Inför EU-valet Datum: 1 april 2014 09:51:45 CEST Till: 'Margareta Lundström' Hej Margareta, PÅ SVERIGEDEMOKRATERNAS partistämma som stundar kommer det upp en motion som handlar om GMO (genmodifierade organismer) där motionären uttrycker starka farhågor om denna relativt nya teknik. Jag har i egenskap av mina uppdrag i partiet varit delaktig i att yttra mig i frågan till Partistyrelsen och alla som är ombud på Landsdagarna kan ta del av detta yttrande i anslutning till motionen i de utskickade handlingarna, mer specifikt på sidan 122. På grund av olämpligheten i att skriva allt för långa svar i yttrandena vill jag i och med denna artikel förtydliga och fördjupa resonemangen kring genmodifierade grödor. Om någon personligen vill diskutera GMO med mig så är ni välkomna att höra av er. Jag sitter med i något som heter Gentekniknämnden som är en statlig myndighet med uppgift att genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken. Gruppen består av 17 ordinarie ledamöter varav 8 riksdagsledamöter en från varje parti samt sju personer med varierande expertkompetens inom etik, juridik, växtförädling och många andra områden. I Gentekniknämnden bedrivs också fortbildning och seminarium för ledamöterna där man bjuder in olika sakkunniga. Som exempel härstammar jordgubbar från två vilda amerikanska smultron och de flesta sorters kål du kan tänka dig (blomkål, vitkål, broccoli, brysselkål, o.s.v.) är alla förädlade ur en och samma växt, nämligen vildkål, som inte alls liknar någon av det kålsorter vi till vardags stoppar i munnen. När jag blev ledamot i nämnden kunde jag väldigt lite om genteknik, även om jag redan på förhand hade läst en hel del om evolutionen på en populärvetenskaplig nivå men i och med att nämnden kontinuerligt diskuterar sakfrågor samt håller utbildningar har man fått en ganska god grund att stå på när det gäller genteknik, inte minst då man haft möjlighet att diskutera frågor med några av landets främsta sakkunniga. Det första jag kan konstatera är vilket gap det är mellan vetenskapen och folk i allmänhet. Det är kanske inte så konstigt då det krävs ganska mycket av var och en för att sätta sig in i denna vetenskapsgren. Jag skall nu göra en ansats och förklara varför man använde sig av genteknik för att få fram nya grödor och för att förstå detta är det bra med några fundamentala kunskaper om hur naturen fungerar. I naturen pågår en ständig kamp mellan olika organismer. Så har det alltid varit och det är det som för evolutionen framåt. Man skulle enkelt kunna uttrycka det som att om en population av någon art blir allt för stor så kommer populationen på naturlig väg att gå tillbaka, antingen för att det blir brist på föda/näring eller att någon helt annan organsim (djur, svampar o.s.v.) utvecklas på ett sådant sätt att den kan specialisera sig för sin egen överlevnad genom att leva av den första. Några skulle kanske kalla det naturlig balans, men egentligen är det snarare frågan om en ständigt pågående kamp för överlevnad. Människan har under hela vår historia, sedan vi först lärde oss att bruka jorden, påverkat utvecklingen av de djur och växter vi brukat. För sakens skull skall jag hålla mig till växter. Vi har under årens lopp, genom att odla vidare på de egenskaper hos en växt vi tyckt varit bra, fått fram mängder av sorter som inte finns i naturen. Sanningen är att nästan inget av det vi lägger på tallriken återfinns i något slags naturlig tillstånd. Som exempel härstammar 3

jordgubbar från två vilda amerikanska smultron och de flesta sorters kål du kan tänka dig (blomkål, vitkål, broccoli, brysselkål, o.s.v.) är alla förädlade ur en och samma växt, nämligen vildkål, som inte alls liknar någon av det kålsorter vi till vardags stoppar i munnen. En av farhågorna med GMO är att vi oavsiktligt skall ta fram nya sorter som ohämmat skall sprida sig i naturen och slå ut naturliga arter. Det är dock en farhåga som man relativt enkelt bör kunna avfärda. Se bara på de växter som vi genom årtusendena anpassat till livsmedelsgrödor, vilka av de växterna återfinns fritt i naturen? Alla organismer har rent evolutionärt en enda uppgift: Överlevnad som art, i en mycket tuff konkurrens. När vi förädlar en växt och tillför egenskaper för att anpassa den för våra egna ändamål gör vi det oftast på bekostnad av dess överlevnadsegenskaper, varpå den i princip blir chanslös i ett naturligt tillstånd i den stenhårda konkurrensen. Den kommer med andra ord att vara beroende av mänsklig handpåläggning för sin överlevnad, precis som att det finns växter i naturen som utvecklats i symbios med specifika insekter eller djur och inte skulle kunna överleva utan detta samspel. Ett scenario skulle kunna se ut så att vi tar en vild växt som över tid optimerats för överlevnad i sin miljö och i sin samtid, förädlar den (med hjälp av selektiv befruktning eller genteknik) till att ha exempelvis större blad. Då tillför vi artificiellt egenskaper hos växten som inte ger den några fördelar utan nackdelar gentemot sin naturliga motsvarighet för artens överlevnad i form av större energiåtgång. Fulländning i en sektor måste köpas med en uppoffring i en annan sektor. Med det storskaliga jordbruket, som mänskligheten blivit helt och fullständigt beroende av för vår överlevnad, har det uppkommit problem där stora kvantiteter av en art/sort man odlar ger upphov till motsvarande stora mängder skadedjur, virus och svampar som specialiserat sig på de olika sorter vi odlar. Därför har vi blivit helt beroende av 1. Bekämpningsmedel, och (eller) 2. Nya sorter som ännu inte fått lika utvecklade och specialiserade fiender. (anm. Ett sätt att minska kemikalieberoendet är en väl anpassad växtföljd, där man varierar vad man odlar på sina fält. Det gäller givetvis både traditionellt förädlade sorter och GMO) Men en resistent sort (GMO eller inte) håller inte så många år. Om någon/några individer i en population av t.ex. skadedjur av ren slump får en mutation som gör att den klarar av växtens försvar så har dessa individer en fördel och den mutation de bär på som ger den fördelen sprider sig i populationen. Då är det dags för en ny sort. Växtförädling för att ge grödor bättre skydd mot insekter, svampar och virus kan ske både med och utan genteknik. Den stora skillnaden är att med den nya tekniken kan man rent tekniskt göra detta billigare, snabbare och med större precision. Tillståndsprövningar för marknadsgodkännande är dock en lång och kostsam procedur som tyvärr tvingar in branschen i stora multinationella företag. Växtförädling i laboratoriemiljö är inget nytt utan något vi sysslat med i årtionden. En metod som har använts under ganska lång tid är att man utsätter organismer för strålning eller kemikalier för att forcera fram mutationer där man hoppas på att kunna åstadkomma någon egenskap som man kan odla vidare på. Enligt direktivet (2001/18/EG) är en mutationsförädlad gröda förvisso en GMO, men i bilagorna till direktivet undantas dessa från den mycket komplicerade tillståndsprocessen. Denna teknik borde rent teoretiskt vara betydligt mer riskfylld än den genmodifiering som regleras eftersom metoden innehåller ett stort slumpmoment. Ändå står denna förädlingsform helt utanför de kontroller som genmodifierade växter måste underkasta sig. Det mest miljövidriga vi odlar i Sverige idag är sannolikt gamla klassiska potatissorter som till exempel King Edward. Med sina nittio år på nacken har sorten blivit känslig för framför 4

allt bladmögel och måste sprutas med stora mängder bekämpningsmedel. Det finns en genmodifierad potatis framtagen, men som ännu inte är marknadsgodkänd, som är resistent mot bladmögel. Poängen är att genom bra växtförädling går det att minska kemikalieberoendet. Argumentationen från dem som är aktiva motståndare till GMO måste dock sägas vara under all kritik. Man använder ogenerat argument som är helt verklighetsfrämmande inom vetenskapen och det kan man hålla på med därför att folk i allmänhet har en allt för liten kunskapsbas. Många av de argument som vanligen anför emot GMO finns med i den motion som vi behandlar på Landsdagarna och jag skall försöka att belysa felaktigheterna i några av dem: Ett flitigt använt argument som bland annat anförs i motionen gör gällande att en [...] undersökning visat att när hamstrar matades med GMO soja ledde detta till missbildningar och att deras avkommor blev sterila. Denna vandringssägen bygger på inte som hävdas, En studie utan har med största sannolikhet sitt ursprung i två oberoende källor. Med största sannolikhet säger jag därför att det inte är helt lätt att följa upp detta påstående tillbaka till källan. Det finns dock starka skäl att tro att argumentet är ett foster av följande två källor: Det första gäller missbildningar som, mer precist, gäller hårväxt i munnen. Det finns en vetenskaplig artikel publicerad av den ryske vetenskapsmannen Surov A.V. som spekulerar i huruvida en observation av hårväxt i hamstrars mun skulle kunna bero på GMO. Han hävdar alltså inte att så är fallet och det finns heller inget annat vetenskapligt stöd för denna spekulation. Hamstrarna var förövrigt inte ens satta på någon form av GMO-diet, men sedan detta rykte fått spridning har det använts hämningslöst och fått nya dimensioner på vägen, vilket föranleder oss till den andra källan. Det andra påståendet gäller att hamstrar skulle bli sterila vid utfodring av GMO vilket med största sannolikhet har sitt ursprung i en rapport som publicerades på en österrikisk myndighets webbplats. Rapporten handlade om sterilitet i tredje generationen försöksdjur vilket var möss och inte hamstrar som ätit GMO-foder. Den visade sig dock vara felaktig, innehålla avgörande räknefel och togs sedan bort från webbplatsen. Sammanfattningsvis kan man säga att detta är forskningsrön som sedan inte kunnat vederläggas, men som ändå blivit till sanningar i debatten bland dem som har en antagonistisk inställning till GMO. Ett annat argument vanligt argument och som också framförs i den motion vi skall behandla på Landsdagarna är användandet av den antibiotikaresistenta gen (NptII), som används som markörgen vid växtförädling. Motionären skriver: GMO potatisen Amflora skall användas som stärkelse i bla pappersproduktion och innehåller en gen som är resistent mot antibiotika. Denna gen är ett hot mot de antibiotikum som används mot allvarliga sjukdomar som ex TBC. Om man släpper magkänslan över ordet antibiotikaresistent och tar till sig fakta träder en bild fram som gör argumentet näst intill fånigt. Till och börja med är nptii ingen antibiotikagen, dvs. den ger inte upphov till produktion av antibiotika i växten som bär den. Den är en antibiotikaresistensgen (den tål antibiotikan kanamycin/neomycin). Med andra ord så kan man inte jämföra ett födointag av denna potatis med överkonsumtion av antibiotika. Det är heller inte så att man använder antibiotika i bekämpningsmedel som man besprutar växterna med, utan antibiotikaresistensgenen används endast som markörgen vid förädlingsprocessen. 5

Den andra farhågan skulle då vara att bakterier skulle absorbera denna gen in i sin egen arvsmassa genom horisontell genöverföring. Detta är ett så pass extremt fenomen i naturen att sannolikheten blir försvinnande liten. Bakterier som bär på nptii-genen är dessutom rikligt förekommande i naturen, inte minst i jorden där potatisen växer. Det finns mycket att säga om debatten som förs kring GMO och den här artikeln skulle kunna bli betydligt längre. För att öka acceptansen för genmodifierade grödor är det avgörande att påvisa vilka mänskliga och miljömässiga vinster man kan åstadkomma och då kommer de som vill förbjuda all användning av GMO och som gömmer sig bakom begreppet sund skepticism få det betydligt svårare. Självklart finns risker med all teknik, genteknik inget undantag, men dessa risker måste alltid vägas mot fördelarna och för en god riskbedömning är det viktigt att man knuffar ut felaktigheter och villfarelser ur ekvationen. JOSEF FRANSSON Ledamot Miljö- och jordbruksutskottet Med vänliga Hälsningar Åsa Edvardsson Kanslist 6