JazzblaDet Nr 1/15 37 årg Det våras - även för jazzen!
Franska Les Jazzticots -ett av dragplåstren på årets jazzfestival! 2
3 JazzblaDet Organ för Föreningen Classic Jazz Göteborg Huvudredaktör och ansv utg: Bosse Alftenius Hovås Enebacke 7 436 58 Hovås Du är välkommen med bidrag till Jazzbladet! Material (helst i elektronisk form) bör vara red. tillhanda före 150601! Årsavgift: Senior: 200:- Junior (under 30 år) 30:- Pg 91 60 23-5 Classic Jazz Göteborg Ange namn, adress, tel, epost och om du spelar något instrument! Får du föreningens email? Om inte kan det bero på att vi inte har din aktuella emailadress. Skicka den till info@classjazz.se, så ska vi se till att du hålls fortlöpande informerad om våra aktiviteter. Tack på förhand! Tryckt hos Göteborgstryckeriet, Mölndal
4 Redaktörens spalt Årets första nummer av Jazzbladet som du nu har i din hand har fått sin prägel av att vi numera har en informell redaktionskommitté (medlemmar se nedan) som i högsta grad bidragit till innehållet. Vi hoppas och tror att vi med detta ska kunna ge innehållet ett lyft. På mittuppslaget kan du se att vår- och sommarprogrammet är späckat. Som vanligt kommer den traditionella utflykten till yttersta havsbandet, dvs Ö a, att gå av stapeln i början av juni, närmare bestämt fredagen den 5. Högklassig dansmusik, dans på en dansbana som brukar tilltala nostalgiker och servering av läckra grillrätter m m. Vik redan nu denna dag! Jazzkvällarna på Villa Belparc drar igång redan 2 juni med Caroline Wennergren, hennes kollega Leroy Armstrong och de oförbränneliga herrarna i Vintage Jazz Big Band. Föreningen kommer att medverka under Kulturkalaset; närmare detaljer får vi återkomma till. Planeringsarbetet för årets jazzfestival är i full gång och vi kan utlova ett fantastiskt program mer därom på annan plats i tidningen och på festivalhemsidan jazzfest.se Vi syns i jazzsvängen! Bosse Alftenius Medarbetare i detta nummer: Tom Hård af Segerstad Bert Slättung Leif Wockatz Pider Åvall
5 Har du fått ett medlemskort med detta nummer av Jazzbladet? I så fall tackar vi för att du betalat medlemsavgift för 2015! Har du fått ett inbetalningskort med detta nummer av Jazzbladet? Då är det nog dessvärre så att du inte har betalat årsavgiften. Detta kan snabbt rättas till om du sätter in 200:- på föreningens plusgiro 91 60 23-5 före 15 maj. Vi tackar på förhand!
6 Protokoll från årsmötet 150222 Föreningen Classic lazz Göteborg: Protokoll från årsmöte på Kapellet den 22 februari 2015 Närvarande: 30 medlemmar, däribland 6 styrelseledamöter. Mötet öppnades av föreningens ordförande Per Ekander, som hälsade alla välkomna. 1. Till mötesordförande valdes Robert Quiding. 2. Till mötessekreterare valdes Johnny Korner och till justeringsman och rösträknare Stig Nilsson. 3. Mötet förklarades av mötesdeltagarna vara stadgeenligt utlyst. 4. Dagordningen fastställdes med tillägg om ett förslag till ändring av stadgarnas paragraf 8:8 gällande antalet revisorer. 5. Per Ekander föredrog verksamhetsberättelsen, som finns att läsa på föreningens hemsida, och redogjorde i en PPpresentation för det ekonomiska utfallet (som likaledes finns att beskåda i detalj på hemsidan). 6. Revisor Christer Åkerskog föredrog revisionsberättelsen (finns på hemsidan), berömde föreningens kassör för en välskött ekonomi och rekommenderade ansvarsfrihet för styrelsen. 7. Mötet biföll förslaget och beviljade styrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2014. 8. Valberedningen {Johnny Korner, Lennart Werdell och Hans Westerström) lade fram sitt förslag till ny styrelse för verksamhetsåret 2015. Förslaget innebar omval av styrelsen med en förändring - nyval av Bo Johnson som ersättare för Jan Steneby, som valt att avgå. Mötet biföll förslaget till styrelse för 2015, som därmed består av: Per Ekander (ordf), Bo Alftenius, Birgit Gustafson, Bo Johnson, Margo Smulders, Per-Olof Wallner och Klas Wirdemo. Styrelsen har att själv besluta hur posterna vice ordförande, sekreterare och kassör ska fördelas vid ett konstituerande styrelsemöte.
7 9. lnför frågan om val av revisorer hade en fråga om ändring av antalet ordinarie revisorer från två till en inkommit till styrelsen (stadgarnas paragraf 8:8). Årsmötet biföll förslaget, varför stadgarnas punkt 8:8 nu lyder: Val av 1 revisor och 1 revisorssuppleant: Utgående från valberedningens förslag till revisorer valde årsmötet därefter Christer Åkerskog som ordinarie revisor och Tomas Erlandsson som revisorssuppleant. 10. Mötet omvalde sittande valberedning att fortsätta 2015. 11. Årsavgiften fastställdes efter omröstning till 300 kr per hushåll. 12. övriga frågor.. lnga-lisa tackade styrelsen för ett otroligt trevligt jazzår och ett jättebra arbete med bl.a. festivalen. Robert Quiding ville med kraft instämma, varpå styrelsen applåderas av mötesdeltagarna.. Stig Nilsson vädjade till styrelsen att försöka snabba på processen från det att banden svarat på intresseförfrågningar till dess resultat meddelas om vilka band som ska spela var och när. Detta för att underlätta bandens egen planläggning. Per Ekander, Bo Johnson och Johnny Korner informerade om den kommande jazzfestivalen 28-30 augusti i Klippans kulturreservat (lokaler, marknadsföring, orkestrar). Se vida re festivalens hemsida www.jazzfest.se. 13. Avgående styrelseledamoten Jan Steneby avtackades för väl utfört jobb med present, blomma och skön tacksång av Margo. Bo Johnson välkomnades in i styrelsen med en ros, och Johnny Korner tackades med present och ros för arbetet med föreningens hemsida, varpå mötet avslutades med välsmakande räksmörgås och lättöl/vatten. Göteborg 2015-02-23 Vid protokollet Johnny Korner Justeras Stig Nilsson
8 Göteborg Classic Jazz Festival 2015 Även i år förvandlas Klippans kulturreservat i västra Göteborg till en sjudande häxkittel av klassisk jazz. Detta sker den 28, 29 och 30 augusti. Förra årets festival var en stor framgång och vi bygger nu vidare på samma koncept. Bra klassisk jazz i en underbar och väldigt göteborgsk miljö. Göteborgs Jazz Festival har ju totalt mer än 25 år på nacken. Föreningen Classic Jazz Göteborg beslutade förra året att fortsätta traditionen med en jazzfestival i Göteborg sedan de ursprungliga arrangörerna lagt ned den. Dels bytte festivalen namn till Göteborg Classic Jazz Festival och dels bytte den plats till att helt och hållet genomföras i Klippans kulturreservat. Där fick den klassiska jazzen ett väl sammanhållet område med ett av Göteborgs vackraste lägen alldeles vid foten av Älvsborgsbron där Göta Älv övergår i havet. Programkommittén har efter ett antal möten enats om vilka grupper som skall få delta i årets festival och håller just nu på med kontraktsskrivningen. Detta betyder att i år kan föreningen verkligen locka med ett fylligt och mycket spännande program. Årets största dragplåster är utan tvekan det franska bandet Les Jazzticots med de fantastiska systrarna Tropez på klarinett och slagverk. Googla dem på nätet och få ett smakprov. Imponerande, vi lovar. Papa Bue Memorial Band var ett av mest populära banden på förra årets festival och kommer därför självklart tillbaka också i år.
9 Bland de utombys banden kan vi också erbjuda Vestre Jazzvaerk från Danmark. Ett riktigt godt band som dessutom lovat ta med sig et stort dansk publikum. Från Stockholm kommer den formidable trombonisten och pianisten mm Ulf Johansson Werre med sin grupp Air Force, i vilken bland annat återfinns Klas Lindqvist den store lille saxofonisten. Ytterligare ett danskt band eller mer rätt danskt-svenskt band gästar årets festival. Storyville Jazz Band heter de och spelar s k revivaljazz. Ett mycket känt Göteborgsband kommer också med - Second Line Jazzband. Presentation onödig. I övrigt medverkar förstår gräddan av vad Göteborg kan erbjuda i genren klassisk jazz. För att vara helt neutrala listar vi dem i bokstavsordning: The Board Band, Foggy Bottom Classic Jazz Band, Instant Swing, Max Lagers New Orleans Stompers, Mysto s Hot Lips, Papa Pider s Jazz Band, Peoria Jazz Band, Red Wing Ragtime Band, Sir Bourbon Dixieland Band, Swing Brothers, Vintage Jazz Big Band. All information om festivalen hittar du på vår hemsida www.jazzfest.se Här kan du informera dig om spelscheman, biljettpriser och lokaler och mycket mer. Ta för vana att titta in på hemsidan lite då och då, den uppdateras fortlöpande. Pider Åvall
10 Historiens vingslag 1
11 Historiens vingslag 2
12 Modevisning i ett jazzigt tempo Onsdag 29/4 på Kapellet 16.30 insläpp jag bjuder på ett glas vin och du kan mingla runt en stund och även köpa mer vin om du vill 17.00 modevisning 17.30 försäljningen av kläder startar och pågår sedan till ca 19.30, kontanter och kort emottages Jag erbjuder kläder som passar alla jazzälskare i mogen ålder. Mycket dansk design men även svensk, tysk, finsk och brittisk. Herr och damkläder i ALLA storlekar. Inne och ute, sportigt och elegant. Här krävs ingen anmälan och ingen avgift. VARMT VÄLKOMMEN (Spelar du ett klarinettsolo under visningen får du en halv skjorta gratis) Titti Landgren 0704-783090 www.seniorshop.se ************************* Kl 19 tar föreningen Classic Jazz över ansvaret. Så när du ekiperat dig är du välkommen in i salongen igen för då börjar Peoria spela. Då bjuds härlig musik och möjlighet att dansa om man vill eller bara ta det lugnt och beställa lite god mat från restaurangen. Föreningen tar ut en avgift på 100:- och då får du ytterligare ett glas vin. Kapellet ligger på örlogsv 2 vid Nya varvet. Gör som Titti Seniorshop - sponsra jazzfestivalen! Mer info: ring ordf Per Ekander 0763-400959
13 Program vår/sommar 2015 Kapellet tel 031-29 77 00 15 apr Riverside Jazzband 29 apr Peoria Jazzband 13 maj Skoogzsällskapet 27 maj Vintage Jazz Big Band Marieholm tel 031-10 59 65 23 apr Swingx 07 maj Papa Piders 21 maj Tant Bertas Stena Danmark 30 apr Doc Johnson s Dixie Machine 28 maj Westjazz med johnny Korner Villa Belparc, Slottsskogen 2 jun Vintage Jazz Big Band 9 jun Max Lagers N.O. Stompers 16 jun Dixieland Rednecks II 23 jun Öckerö Big Band 30 jun Skoogzsällskapet 7 jul Riverside Jazzband 14 jul Swing Brothers 21 jul The Board Band 28 jul Peoria Jazzband 18 aug The Novelty Band Och naturligtvis Ö a fredag 5 juni!!
14 Adrian Rollini - min första jazzidol!
15 När mitt jazzintresse väcktes i början på sextiotalet var det för de flesta Charlie Parker, Dizzy Gillespie, Miles Davis m. fl. som var förebilder och idoler. Via en äldre musikerkompis i den blåsorkester där jag spelade essklarinett exponerades jag emellertid för storheter från en tidigare epok: Jelly Roll Morton, tidig Ellington och Bix Beiderbecke för att nämna några. Min kompis hade en speciell förkärlek för Bix och spelade ofta hans skivor. Visst var Bix mycket bra, men det som fängslade mig var bassaxspelet på inspelningarna med Bix and his Gang från 1927 Adrian Rollini blev en idol för mig! Vilket rytmiskt driv, vilka solon och vilken klasskillnad mot de övriga musikerna (utom Bix förstås!). Lyssna t ex på At The Jazz Band Ball drivande bassaxkomp och som grädde på moset ett fantastiskt solo med både lätthet och briljans. Dessutom karln kunde ju spela bassax fortare än vad jag kunde drömma om att göra på klarinett! Rollini föddes 1904 i New York. Han var ett musikaliskt underbarn som började med piano och xylofon han lär ha spelat Chopins pianomusik på Waldorf Astoria vid fyra års ålder! 1922 började han i California Ramblers, ett band som främst ägnade sig åt grammofoninspelningar. Här spelade han tillsammans med ledande vita jazzmusiker som Bix, Red Nichols och Frank Trumbauer. När Adrian gått med i bandet föreslog någon att han skulle ta hand om bassaxen, detta otympliga instrument som så många saxofonister med minst sagt blandat resultat brottats med. Rollini påstods ha lärt sig att spela bassax på en vecka. Antingen är detta lögn, eller också hade karln en exceptionell inlärningsförmåga. För det senare talar det faktum att han var en verklig multiinstrumentalist som kunde få det att svänga om sådana egendomliga instrument som goofus och hot fountain pen. Förutom de otaliga inspelningarna med Californa Ramblers gjorde han ett antal skivor med sin egen grupp Goofus Five. Han spelade som sagts ovan också med Bix, Trumbauer, Red Nichols och radarparet Eddie Lang och Joe Venuti.
Sammanfattningsvis kan man säga att på de flesta inspelningarna från tjugotalet är Rollini den vars insatser framstår som tidlösa mycket övrigt på dessa skivor har inte på samma sätt åldrats i skönhet! 1927 till 1929 spelade Rollini i London med Fred Elizaldes orkester (se bilden). Efter hemkomsten fortsatte han att leda ett stort antal skivinspelningar med olika konstellationer. 1934 öppnade han en egen klubb, Adrian s Tap Room, och började samtidigt koncentrera sig på vibrafon. Under fyrtiotalet och in på 16 femtiotalet ledde han ett antal smågrupper på olika hotell. Han flyttade sedermera till Florida där han dog 1956. Adrian Rollinis bestående insats i jazzhistorien var som bassaxofonist hans vibrafonspel var OK men inte mer. På bassax kunde ingen samtida utmana honom - det är inte många bassaxofonister som sedan dess kunnat mäta sig med honom när det gäller stil och elegans. Bosse Alftenius
17 Kid Ory forever! Förr i världen var alla grammofonskivor 78-varvare. Stora och mycket fragila kakor av ett material som inte bara var bräckligt utan också slets något oerhört varje gång de spelades. På den tiden kunde man verkligen spela slut en skiva så att den till slut inte kunde skänka någon musikalisk njutning mer. Having said this, som engelsmännen säger, vill jag dock påstå att några av mina största musikaliska njutningar förmedlades av just 78-varvare. En av de första kickarna från en jazzskiva var någon gång under tidigt 50- tal. Jag var kanske 13 eller 14 år gammal och hade fått tag på en vevgrammofon som tyvärr saknade fjäder, varför motorn inte gick att dra upp och starta. När man skulle spela en skiva fick man lägga den på skivtallriken lägga på pickupen på skivan och sedan med hjälp av höger pekfinger på etiketten snurra runt skivan. Så uppstod ljuv musik och ljuvare blev den allt eftersom man lärde sig att snurra i rätt tempo. På det här viset fick jag mina första inblickar i det som är jazz. Jazz Selection En alldeles speciell skiva står fortfarande ut som något alldeles extra. Det var en 78-varvare av märket Jazz Selection, ett märke som hade en gulbeige etikett på vilket märket stod skrivet i någon slags konstnärlig stil som skulle påminna om handskrift. Nåväl den här skivan innehöll som de alltid gjorde två melodier, en på framsidan och en på baksidan. Huvudsidan var Tiger Rag och baksidan Eh La Bas och bandet var Kid Orys. Två fantastiska låtar och ett fantastiskt band.
18 Ory själv så klart på trombon, Teddy Buckner på trumpet, Joe Darensbourg på klarinett tror jag och så förstås Minor Hall på trummor. Piano, bas och gitarr är jag osäker på vilka som trakterade. Teddy Buckner Jag minns fortfarande hur otroligt bra jag tyckte att framför allt Tiger Rag var. Ensemblerna var kanonbra och Orys lilla gimmick att alltid låta alla blåsarna komma in i de sista takterna på solona var en fräck grej tyckte jag. Men framför allt kommer jag ihåg att det som imponerade allra mest var Teddy Buckners trumpetsolo. Herregud vilket tryck. Och så höga toner han kunde spela, vidunderligt. Han var så högt uppe i registret så jag minns fortfarande att jag tyckte att det lät som att han liksom sög ut de högsta tonerna ur trumpeten. Det var inte lätt att hålla rätt tempo på skivsnurrningen (se ovan) när man blev så här påtänd av musiken. Utan Ory ingen Armstrong Ja sanningen är den att jag fullständigt älskade Kid Ory och hans band och jag blev verkligen uppriktigt ledsen när jag omsider förstod att Kid Ory inte ansågs vara något att hänga i granen. Trots detta har jag alltid hållit honom fortsatt lika högt och jag vill bara påpeka att utan Ory vet vi inte vad som skulle ha hänt med Louis Armstrong för visst var Ory en av de första som tog sig an honom. Jaså är solona unika? En liten fånighet så här i slutet. Jag hade glädjen att se och höra Ory med band i Göteborgs konserthus, 1956 tror jag att det var. I min enfald trodde jag att låtarna på konserten skulle låta precis som på skivorna. Döm om min besvikelse när trumpetaren som då var Alvin Alcorn inte spelade som Teddy Buckner i Tiger Rag utan tog ett helt annat solo. Ett solo som han hittade på själv. Ridå! Pider Åvall
19 Eddie Durham - mannen som startade el-ändet! Under ett besök i the Big Apple i mars 1982 hamnade jag på restaurang O Neal s på Manhattan. Där bjöds det på jazzbrunch med the Harlem Blues & Jazz Band. I sättningen kunde noteras pianisten Gene Williams, han som kompade Coleman Hawkins på legendariska Body and Soul från 1939. Och gitarristen Al Casey, känd från många Fats Waller-plattor. Men framförallt var jag nyfiken på trombonisten. Jazzmusikalisk mångsysslare Det var nämligen Eddie Durham, född i San Marcos, Texas, 19 augusti 1906 och avliden 1987. Föräldrarna var huvudsakligen av afrikansk härkomst, men det rann också indianblod i deras ådror: mohawk i pappans och cherokee i mammans. Förtryckta folkgrupper söker sig ofta till varann. Förutom som trombonist var Durham en eftersökt kompositör/arrangör under swingeran. Till kunderna hörde de flesta av den tidens storband: Basie, Calloway, Kirk, Lunceford, Shaw, Glenn Miller etc. Att döma av kläderna på brunchgiget hade han dock inte fått många spänn i royalties för till exempel Millers megahit In the Mood. Mr Durham såg ut som om han hade sovit in the gutter natten innan. Värd en snyting? Eddie Durham spelade utsökt swingtrombon under brunchen. Men jag råkade också känna till att denne begåvade och ambitiöse gentleman hade ännu fler strängar på sin gura. Han var nämligen också
en duktig gitarrist och experimenterade tidigt med elförstärkning. Han spelade in några av de första kända skivorna med elgitarr i mars 1938. Tankarna for nu genom mitt huvud. Skulle jag gå fram och ge Eddie Durham en omgång som straff för att han lanserat den elektroniska pryl som med mördande volym och distorsion kommit att dominera en alltför stor del av nutidsmusiken? Ångrade mig snabbt. Nej, istället kände jag stor vördnad inför den mycket vitale 76-årige jazzdoldis som hottade dragbasun några meter framför mig. Tänk vilka bidrag han gett till jazzhistorien! Efter en stund kom jag i samtal med bandets manager, en jazztokig tandläkare vid namn Al Volmer som talade svenska. Efter brunchen hängde jag med honom upp till West End Café i Harlem där Eddie Durham hade nästa gig. Ett sunkhak där Al och jag var i stort sett enda vita gästerna. I en paus vågade jag prata lite med Eddie. Han var fåordig men oerhört förvånad över att en snubbe från Sverige kunde känna till hans namn och verk. Framåt halv två på natten började han klaga lite över ambisen. Även en 60 år yngre musiker torde få 20 problem med läpparna efter 12-15 timmars lirande. Ett oförglömligt möte! Tom Hård af Segerstad (rörblåsare gemenligen kallad Tompa Hård) Fotnötter 1 Eddie Durham spelade elgitarr på en platta med Jimmie Lunceford redan 1935. Men där använde han steel guitar, hawaiigitarr, så det räknas inte. Den finns på Youtube, sök på Lunceford Hittin the bottle. 2 Den allra första inspelningen med elförstärkt akustisk gitarr tillskrivs George Barnes. 1 mars 1938 spelade han in It s a low down dirty shame på en Gibson ES-150 tillsammans med Big Bill Broonzy. Sök Youtube på Barnes Big Bill. 3 Ett par veckor senare, 18 mars 1938, Eddie Durham & His Basie Four in fyra titlar som ofta angivits som de första vaxen med elförstärkt akustisk gitarr, även det en Gibson ES-150. De finns inte på Youtube, men samma gäng + Lester Young gjorde legendariska inspelningar 27 september samma år.
Sök Youtube på Lester Young Kansas City Six 1938. 4 I slutet av samma år debuterade en annan elgitarrist, Leonard Ware, i en Bert Slättung-favorit med Sidney Bechet och Ernie Caceres inspelad 16 november. Sök Youtube på What a Dream Bechet 1938. 5 Leonard Ware fick till och med spela med Benny Goodman några månader. Men 21 en dag dök underbarnet Charlie Christian upp och satte standarden för jazz på elgitarr för lång tid framåt. Julafton 1939 fick Christian jamma lite med Lester och Basiegänget på Carnegie Hall. Här snackar vi grabbar som kunde lira blues! Sök Youtube på Christian Good Morning Blues. Tyvärr avled Charlie Christian i tbc redan 1942 blott 25 år gammal. Leifs skivtips 1/15 Detta skivtips kommer att innehålla lika delar svenska och icke-svenska artister. Till att börja med ett par gamla parhästar från 50-talet nämligen tenoristerna Al Cohn (1925-88) och Zoot Sims (1925-85)som båda spelat i Woody Hermans band 1947-49. Dessa kvartett- och kvintettinspelningar är från 1956. Skivan heter från From A to Z and beyond. Märket är Bluebird ND86469. Nästa skiva är en hyllning till hur Arne Domnérus (1924-2008) influerades av Duke Ellington och hans medmusiker Billy Strayhorn och Johnny Hodges. Denna kvartettinspelning gjordes år 2000 i Hollywood och heter bara Dompan på märket Freshsound FSR 5032 CD. Med denna CD följer också en mycket informativ broschyr om Arne Domnérus. Nästa saxofonist blir Bud Freeman (1906-89) i en kvintettinspelning från 1984 i Chicago efter att han i många år varit i Europa. Tre av melodierna på denna CD är enbart duetter. Skivan heter The real Bud Freeman 1984, märke Principally Jazz PJP CD01.r
CD:n The great trombone party gavs ut 2001 för att fira Ulf Johansson Werre s (1956-) 30 år som trombonist. Orkestern innehåller bl.a. sex tromboner och fyra trumpeter. Skivan har utgetts av Uppsala Jazzclub, ujcd-1. Dubbel-CD:n The Big Sound Of Quincy Jones (1933-) innehåller egentligen delar från tre olika tidigare CD- eller LP-skivor nämligen Go West Man, This is How I Feel About Jazz och I Dig Dancers. Dessa album spelades in 1956, 57 och 60. Denna nyutgåva från 2011 är på märket Not Now Music, NOT2CD404-1 och 2. The Changing Lights är en relativt ny (2012, 2013) inspelning av vokalisten Stacey Kent (1968-). Det nya är egentligen att det förekommer en del bossa nova. Skivmärke Parlophone 5099943117529. Stockholm Swing All Stars är nog det mest intressanta som hänt på jazzfronten under senare år. Denna oktett inne håller ett flertal relativt unga mycket duktiga musiker som gör att man han tro på en framtid för jazzen. Den skiva som jag har framför mig heter Stockholm Swing All Stars Take Two och är inspelad 2011 på Lundgren Music LMCD005. 22 Ulf Johansson Werre dyker upp igen nu som medlem av Swedish Swing Society. Denna kvartett som förutom den förut nämnda bestod av Antti Sarpila, Lars Erstrand och Björn Sjödin spelade 2001 in en CD som hette Louis Goes To Church för att hedra Louis Armstrong på hundraårsdagen av hans födelse. Skivmärke Sittel SITCD 9277. Tyvärr dog den duktige vibrafonisten Lars Erstrand 2009 och därmed är Swedish Swing Society numera en trio. 2010 spelade denna trio in CD:n At Homepå Sittel SITCD 9321. Enda förklaringen till titeln är att CD:n spelades in hemma hos Ulf Johansson Werre. Som avslutning på detta skivtips en dubbel-cd med Putte Wickman (1924-2006). Dessa två CD-skivor speglar lite olika perioder i Wickmans karriär, Robert Edman Quartet (56, 57, 58), Putte Wickman Sextett (58), Putte Wickman och Nat Pierce Trio (58), Putte Wickman och Leif Asp (67) samt Putte Wickman Big Band (69). Skivmärke Universal 06025276943-6 och 7. Leif Wockatz
23 Entoniga trumpetare vid Hornborgasjön på påskdagen