Global marknadsöversikt

Global marknadsöversikt Värdet av världshandeln med jordbruksprodukter och livsmedel har ökat kraftigt de senaste åren, och utvecklingen väntas fortsätta. Sojabönor, vete, griskött och nötkött är de jordbruksprodukter som handlas till störst värden globalt. De traditionellt stora jordbruksexportörerna USA och Brasilien väntas behålla sina roller framöver, medan efterfrågan drivs av tillväxtländerna. Rapport 212:33

Global marknadsöversikt Detta är en uppföljning av en rapport från 27 som beskriver marknadssituationen för jordbruksprodukter och livsmedel i världen. Fokus ligger på världsdelar och utvalda enskilda aktörer. Utifrån detta lyfts huvudsakliga trender fram och påverkan på Sveriges jordbruk analyseras kort. FAO är huvudsaklig källa till statistiken i rapporten. Enheten för handel och marknad Författare: Jonathan Lukkarinen Malin Hagbardsson Foto: Roger Kirby

Sammanfattning Mellan 1991 och 21 har värdet av den internationella handeln med jordbruksprodukter och livsmedel ökat med 228 % till 1 78 miljarder US-dollar. Handeln väntas fortsätta tillväxa kraftigt de kommande åren. De jordbruksprodukter som står för störst exportvärden globalt är sojabönor, vete, griskött och nötkött inräknat rena bearbetningar. Den största andelen av handelsvärdet avser rena råvaror, men andelen vidareförädlade produkter ökar varje år. Efterfrågan på bearbetade livsmedel ökar kraftigt allt eftersom inkomsten i tillväxtländerna ökar. Den världsdel som handlar mest med jordbruksprodukter är Europa som står för nästan hälften av världens export och import. Asien och Afrika tillsammans når inte upp till motsvarande handelsvärden, även fast dessa världsdelar är mycket större både till yta och till befolkning. Flera länder som Brasilien, Sydafrika och Ryssland har goda förutsättningar att öka sin produktion genom satsningar på teknik, utveckling och infrastruktur. Dessa länder har god tillgång på produktiv mark och den begränsande faktorn väntas istället bli tillgång på vatten. Sveriges jordbruksimport är nästan dubbelt så stor som exporten. Importen utgörs främst av bulkråvaror medan exporten består av bakverk, spritdrycker och andra bearbetade varor. Förutsättningarna för Sverige är relativt dåliga för att kunna konkurrera med pris på jordbruksråvaror på världsmarknaden. Möjligheterna är bättre för att konkurrera med bearbetade produkter och produktegenskaper, som till exempel hög livsmedelssäkerhet och hållbarhet.

Summary The value of the global agricultural export has increased by 228 % between 1991 and 21 to 1 78 billion US dollars. Soy beans, wheat, pork and beef account for the greatest international export values among agricultural and food products. Most of the trade concerns unprocessed commodities, but trade in processed foods is increasing sharply every year as income rises in the emerging economies. Europe is the biggest agricultural trader among the continents, accounting for almost half of both imports and exports. Asia and Africa combined have significantly lower import and export values than Europe, even though Asia and Africa have larger populations and more land. Countries like Brazil, South Africa and Russia will be able to increase their agricultural productions through technological, social and infrastructural development. These countries have productive soils but are likely to be constrained by fresh water access. Swedish agricultural imports consist mainly of bulk commodities and are almost twice the size of exports consisting of pastry, spirit beverages and other processed goods. The chances for Sweden to compete with world market prices for agricultural commodities are small. Opportunities for exports lie mostly in in processed food and in products with specific properties, such as sustainability and food safety.

Innehåll 1 Inledning...1 1.1 Bakgrund och syfte...1 1.2 Metod...1 1.3 Avgränsningar...1 2 Den globala jordbruksekonomin...2 2.1 Afrika...3 2.2 Asien...4 2.3 Europa...5 2.4 Nordamerika...6 2.5 Sydamerika...7 2.6 Oceanien...8 3 Brasilien...9 3.1 Produktion...9 3.2 Export... 11 3.3 Import... 13 3.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 14 3.5 Marknadsandelar och handelsutbyte... 15 3.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 15 4 Ryssland... 17 4.1 Produktion... 18 4.2 Export... 19 4.3 Import... 21 4.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 22 4.5 Marknadsandelar och handelsutbyte... 23 4.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 24 5 Indien... 25 5.1 Produktion... 26 5.2 Export... 27 5.3 Import... 28 5.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 3 5.5 Marknadsandelar och handelsutbyte... 3 5.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 31 6 Kina... 33 6.1 Produktion... 33 6.2 Export... 35 6.3 Import... 36 6.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 37 6.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte... 38 6.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 38

7 Sydafrika... 4 7.1 Produktion... 41 7.2 Export... 42 7.3 Import... 43 7.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 44 7.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte... 45 7.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 45 8 USA... 47 8.1 Produktion... 48 8.2 Export... 49 8.3 Import... 5 8.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 52 8.5 Marknadsandelar och handelsutbyte... 52 8.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 53 9 Australien... 54 9.1 Produktion... 54 9.2 Export... 56 9.3 Import... 57 9.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 58 9.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte... 59 9.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 59 1 Nya Zeeland... 6 1.1 Produktion... 6 1.2 Export... 61 1.3 Import... 63 1.4 Jordbruksprogram och handelsavtal... 64 1.5 Marknadsandelar och jordbruksutbyte... 64 1.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar... 65 11 Den globala handelns påverkan på jordbruket i Sverige... 66 11.1 Brasilien... 66 11.2 Ryssland... 67 11.3 Indien... 69 11.4 Kina... 69 11.5 Sydafrika... 7 11.6 USA... 7 11.7 Australien... 71 11.8 Nya Zeeland... 72 12 Slutsats och prognos... 73 12.1 Produktion... 73 12.2 Konsumtion... 74 12.3 Handel... 74 13 Källor... 75 Publikationer inom samma område... 76

1 Inledning 1.1 Bakgrund och syfte En global marknadsöversikt i två delar publicerades av Jordbruksverket 27 (RA7:13). Mycket har hänt sedan rapporten gavs ut och en ny studie är därför befogad. Denna rapport ger en övergripande bild av den globala produktionen och handeln med jordbruksprodukter och livsmedel med fokus på BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) samt USA, Australien och Nya Zeeland. Syftet med rapporten är att ge en översikt av handeln med jordbruksprodukter och att beskriva sårbarhet, möjligheter och trender. Dessutom analyseras kort hur Sverige påverkas av aktörerna och deras handel. 1.2 Metod Denna rapport är framtagen genom studier av litteratur, tidskrifter och databaser. Källor anges vid figurer och vid vissa sifferuppgifter i texten. Faktauppgifterna har hämtats från en mängd olika rapporter och artiklar som inte anges exakt i texten, men hänvisningar hittas i källförteckningen. Valet av statistikkälla begränsades av att siffrorna måste kunna jämföras mellan världsdelarna och de aktuella länderna i rapporten. FAO valdes ut som främsta källa för att organisationen tillhandahåller alla nödvändiga uppgifter, även om vissa siffror för länder i Asien och i Afrika saknas eller bygger på uppskattningar. Dessutom har FAO:s statistik ett års extra fördröjning. USA använder stora resurser för att ta fram och analysera statistik vilket gör att många av de övriga uppgifterna tenderar att komma därifrån. FAO beräknar exportvärde och importvärde på olika sätt. Importvärden inkluderar fraktkostnader och avgifter, medan exportvärden bara avser kostnader som säljaren har fram till dess att köparen tar över frakten. Detta gör att importvärdet blir något högre än exportvärdet. Produktionssiffrorna i rapporten avser primärproduktionsledet, eftersom FAO beräknar produktionsvärdet på gårdarna. Produktionsvärdet räknar därför inte med vidareförädling, medan detta är med i import- och exportvärden. Värden på jordbruksproduktionen och handeln skiljer sig också åt i olika källor, beroende på hur de har tagits fram och vad som ingår. De siffror som används i denna rapport är inte justerade för köpkraft eller inflation. Detta betyder att siffrorna anger hur stort värdet var just det aktuella året, inte hur stort det skulle vara idag, och att siffrorna inte tar hänsyn till att en dollar kan köpa olika mycket i olika länder. 1.3 Avgränsningar Rapporten beskriver inga andra handelsaktörer i detalj utöver de tidigare nämnda, EU ingår inte 1. I beskrivningen av hur Sveriges handel påverkas av länderna är det dock nödvändigt att ta hänsyn till att Sverige är medlem i EU. Fokus i rapporten ligger på varugrupper och de största produkterna utan att gå in för mycket på detaljer. 1 För information om Sveriges handel med EU, se Jordbruksverkets rapport Utvecklingen av handeln med jordbruks- och livsmedelsvaror (RA11:37). 1

2 Den globala jordbruksekonomin Handeln med jordbruksprodukter och livsmedel hade ett totalt globalt värde på 1 78 miljarder US-dollar 21. Värdet av handeln med jordbruksprodukter har ökat med 228 % mellan 1991 och 21. De enskilda jordbruksprodukter som handlades till störst värde var i fallande ordning sojabönor, vete, griskött och nötkött. Dessa fyra produkter utgjorde 16 % av värdet av den totala jordbruksexporten. Siffrorna för enskilda jordbruksprodukter inkluderar rena bearbetningar men inte blandade produkter som sojasås och pajer. Det totala globala exportvärdet för sojabönor var 62,2 miljarder US-dollar varav 77 % avsåg handel med andra världsdelar (se figur 1). Ungefär en tredjedel av exportvärdet utgjordes av bearbetningar som sojakakor och pellets. Exportvärdet för vete var 36,6 miljarder US-dollar varav 84 % exporterades till andra världsdelar. Knappt 11 % av vetet hade malts till mjöl före det exporterades. Värdet av grisköttsexporten var 34,8 miljarder US-dollar men endast 57 % avsåg handel med annan världsdel. Drygt 28 % hade bearbetats till korv, bacon och liknande innan det exporterades. Nötköttsexportens värde var 34,7 miljarder US-dollar och 79 % avsåg handel med annan världsdel. Nötköttet handlas främst i form av olika styckningsdetaljer, och endast 8 % hade förädlats vidare innan exporten. Generellt för alla jordbruksprodukter går handelstrenden långsamt mot mer bearbetade livsmedel och mindre obearbetade jordbruksråvaror. Figur 1. Handelsströmmar mellan världsdelarna för sojabönor, majs, vete och nötkött 21 Not: Pilarna representerar inte mellan vilka enskilda länder som handeln sker. Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik) 2

Världsdelarnas handelsvärden i resten av detta kapitel inkluderar all handel, det vill säga även handel som sker mellan länder inom världsdelarna. 2.1 Afrika Afrika är både den näst folkrikaste kontinenten i världen med kring 15 % av den totala befolkningen 211 och den näst största kontinenten i världen. På den afrikanska kontinenten är handeln över gränserna begränsad jämfört med andra världsdelar. Afrikas andel av det globala importvärdet för jordbruksprodukter var endast 6 % 21 och exportandelen 3 %. Exp 4 3 2 Miljarder US-dollar 1-1 -2-3 -4-5 -6 Imp -7 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 2. Afrikas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991 21, miljarder US-dollar Animalisk och vegetabilisk olja Socker och honung Tobak Frukt och grönsaker Kaffe, te, kakao, kryddor Övrigt Spannmål Mejeriprodukter Handelsbalans Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar. 3

2.2 Asien Asien har världens överlägset största befolkning med över 6 % av den totala befolkningen 211 och är även den största kontinenten. Trots detta stod Asien endast för 31 % av världens importvärde av jordbruksprodukter och 2 % av exportvärdet 21. Asien har haft handelsunderskott på jordbruksprodukter de senaste tjugo åren (se figur 3). Sedan början av 2-talet har handeln ökat markant, men importen har vuxit fortare än exporten. Exp 2 15 1 Miljarder US-dollar 5-5 -1-15 -2-25 -3 Imp -35 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 3. Asiens handelsbalans för jordbruksprodukter 1991 21, miljarder US-dollar Livsmedelsberedningar Kaffe, te, kakao, kryddor Spannmål Animalisk och vegetabilisk olja Frukt och grönsaker Övrigt Oljefrön och sojabönor Kött Handelsbalans Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar. 4

2.3 Europa Europa består av 5 stater 2 varav 27 ingick i EU 212. Värt att notera är att en del länder, som Ryssland och Turkiet, ligger delvis i Europa och delvis i Asien 3. Europa är den näst minsta världsdelen till markytan men har den tredje största befolkningen. Dessutom har världsdelen den överlägset största handeln med jordbruksprodukter där EU är den viktigaste aktören. Europas andel av världens importvärde av jordbruks- och livsmedelsprodukter var 45 % 21, huvudsakligen bulkråvaror. Andelen av exporten var 44 %, främst högvärdeprodukter och bearbetade produkter. Exp 5 4 3 Miljarder US-dollar 2 1-1 -2-3 -4-5 Imp -6 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 4. Europas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991 21, miljarder US-dollar Mejeriprodukter Kött Drycker Spannmål Frukt och grönsaker Övrigt Kaffe, te, kakao, kryddor Handelsbalans Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar. 2 Beroende på definition varierar denna siffra mellan 46 och 5. 3 I statistiken räknas Ryssland till Europa medan Turkiet och Cypern räknas till Asien. 5

2.4 Nordamerika USA, Grönland, Kanada, Bermuda, Mexiko, Saint Pierre och Miquelon, Centralamerikas sju stater samt Karibien utgör Nordamerika 4. Nordamerika är den tredje största världsdelen till ytan och har den fjärde största befolkningen. Nordamerika har haft en positiv handelsbalans mellan 1991 och 21 (se figur 5). Världsdelen stod för 14 % av det totala importvärdet av jordbruksprodukter 21 och 17 % av exporten. Exp 2 15 Miljarder US-dollar 1 5-5 -1 Imp -15 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Kött Kaffe, te, kakao, kryddor Spannmål Drycker Frukt och grönsaker Övrigt Handelsbalans Figur 5. Nordamerikas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991 21, miljarder US-dollar Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar. 4 Ibland räknas Centralamerika som en egen världsdel. Eftersom den då är en mycket liten aktör på världsmarknaden grupperas den här med Nordamerika. 6

2.5 Sydamerika Kontinenten Sydamerika består av 12 stater och är den fjärde största till ytan, och femte till befolkningsmängd. Handelsbalansen för jordbruksprodukter är kraftigt positiv (se figur 6). Världsdelen importerar jordbruksprodukter till ett jämförelse vis lågt värde, endast 3 % av världstotalen 21, medan exporten däremot motsvarade 12 %. Exp 14 12 1 Miljarder US-dollar 8 6 4 2-2 Imp -4 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Socker och honung Foder Frukt och grönsaker Kött Oljefrön och sojabönor Övrigt Spannmål Animalisk och vegetabilisk olja Handelsbalans Figur 6. Sydamerikas handelsbalans för jordbruksprodukter 1991 21, miljarder US-dollar Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar. 7

2.6 Oceanien Australien, Nya Zeeland och Stillahavsöarna brukar tillsammans sägas utgöra Oceanien som är den minsta världsdelen till ytan och näst minsta till befolkningsmängd, där endast Antarktis har lägre. Importen av jordbruksprodukter är mycket liten, endast 1 % av den totala importen 21. Exporten var däremot 4 %, vilket är stort med tanke på befolkning och yta. Exp 45 4 35 Miljarder US-dollar 3 25 2 15 1 5-5 -1 Imp -15 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Drycker Textilfibrer Spannmål Mejeriprodukter Kött Övrigt Frukt och grönsaker Livsmedelsberedningar Kaffe, te, kakao, kryddor Handelsbalans Figur 7. Oceaniens handelsbalans för jordbruksprodukter 1991 21, miljarder US-dollar Not: Exporten avläses ovanför tidsaxeln och importen under. Varugrupperna innehåller även bearbetningar. 8

3 Brasilien Brasilien är världens femte största land med en landyta på 8,5 miljoner kvadratkilometer och cirka 26 miljoner invånare 5 (se figur 8). Landet har stora naturtillgångar samt världens fjärde största jordbruksareal efter Australien, Kina och USA. Jordbrukssektorn har bidragit till en stark ekonomisk tillväxt i Brasilien under de senaste åren. Brasilien har genomgått den finansiella krisen väl, tack vare en hög global efterfrågan av råvaror samt statliga investeringar 6. Figur 8. Brasiliens främsta handelsflöden för de största brasilianska import- och exportprodukterna inom jordbruk och livsmedel 21 Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik) 3.1 Produktion Brasiliens jordbruksproduktion har stigit kraftigt sedan 197-talet då landet började med strategiska satsningar inom sektorn. Den positiva trenden har fortsatt och summan av det totala värdet av jordbruksproduktionen steg från 41 miljarder US-dollar 21 till 148 miljarder 21 7. Endast Kina, USA och Indien uppnådde ett högre produktionsvärde. De värdemässigt största jordbruksprodukterna i Brasilien mellan 21 och 21 var sojabönor, nötkött och sockerrör (se figur 9). Produktionsvärdet har fortstatt att öka och trenden har varit positiv i primärproduktionen. Brasilien är också världens största producent av kaffebönor, även om totalvärdet av kaffeproduktionen är låg jämfört med spannmål och kött. Värdet av nötköttsproduktionen har minskat 5 CIA World Fact Book 6 Landrapport Brasilien 211 7 FAO 9

något efter 27 vilket delvis förklaras av utbrott av mul- och klövsjuka. Under 21 slaktades 29,2 miljoner nötkreatur jämfört med 42,3 miljoner nötkreatur 27. Det totala antalet nötkreatur i Brasilien 21 var 29 miljoner 8. 16 14 Miljarder US-dollar 12 1 8 6 4 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Majs Komjölk Kycklingkött Sockerrör Nötkött Sojabönor Övrigt Figur 9. Totalvärdet av Brasiliens jordbruksproduktion 21 21 Globalt växer andelen människor som bor i städer och som har en inkomst istället för självhushållning via traditionellt jordbruk. Detta medför en växande köpstark medelklass som efterfrågar en varierad kost, både i Brasilien och i flera andra tillväxtländer. Brasiliens överlägset största jordbruksprodukt mätt i vikt är rörsocker (se figur 1). Produktionsökningen av rörsocker under perioden beror på en ökad etanolproduktion som främst tillverkas av socker i Brasilien. Andelen av sockret som används till etanolproduktion varierar, men ligger normalt kring 5 %. 1 9 8 Miljoner ton 7 6 5 4 3 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Ris Apelsin Kassava Komjölk Majs Sojabönor Sockerrör Figur 1. Brasiliens volymmässigt största jordbruksprodukter 21 21 8 FAO 1

Nötboskap har traditionellt fötts upp via gräsbete i Brasilien. På senare tid har dock uppfödning allt mer börjat ske med komplettering av kraftfoder, vilket har bidragit till att slaktvikten snabbare kunnat uppnås. Under 21 slutuppföddes uppskattningsvis tre miljoner nötboskap i uppfödningsanläggningar, vilket innebär en fyrfaldig ökning de två senaste decennierna. En anledning till koncentrationen av uppfödning är den ökade efterfrågan av nötkött och Brasiliens expansiva export. Uppfödningsanläggningar bidrar till att kunna upprätthålla en konstant tillförsel av nötkött även under torrperioden när betestillgång minskar 9. Naturbetesproduktionen utgör dock den fortsatt allra största produktionsformen i landet. Det nötkött som exporteras till EU kommer från certifierade gårdar som inte får använda jonoforer i tillväxtsyfte eller antibiotika i förebyggande syfte. All användning av implantat och betablockerare är förbjuden i brasiliansk nötuppfödning 1. 3.2 Export Brasilien är en av världens största jordbruksexportörer. Detta medför dock att landet är känsligt för svängningar i den globala ekonomin och för valutasvängningar. Den största exportmarknaden för Brasilien är EU, följt av Kina, Ryssland och USA. Framför allt har exporten till Kina och Ryssland ökat de senaste åren. Dessa fyra marknader tar emot 83 % av landets jordbruksexport. Exporten till Kina utgörs främst av sojabönor och sojabönolja medan exporten till EU består av en bredare produktmix av kaffe, sojabönor, tobak och apelsinjuice. Exportmarknaden till Ryssland består främst av socker, nöt- och griskött 11. USA, Brasilien och Argentina stod tillsammans för mer än 9 % av all export av sojabönor 21 och länderna bedöms fortsätta vara ledande i framtiden. Med högre priser och lönsamhet på proteingrödor än spannmål förväntas Brasilien att expandera sin produktion och öka sin andel av exportmarknaden. Exporten av jordbruks- och livsmedelsprodukter utgör tillsammans över 38 % av Brasiliens totala export 12. Brasilien har haft en kraftig tillväxt i exportvärdet de senaste åren (se figur 11). Mellan 21 och 21 ökade värdet från 16 till 62 miljarder dollar. De värdefullaste exportprodukterna har varit sojabönor och socker vars sammanlagda exportvärde har fyrdubblats under perioden. Andra viktiga exportprodukter för landet är kött, kaffe och tobak men även bomull och etanol har betydelse. Den positiva utvecklingen drivs av en stark global efterfrågan av råvaror och Brasiliens förmåga att exportera stora volymer till låga priser. De senaste åren har exporten dämpats något av den starka brasilianska valutan. 9 USDA Foreign Agricultural Service 211, International Agricultural Trade report 1 Animal Frontier Current Outlook and Future Perspective of beef production in Brazilian 11 USDA Foreign Agricultural Service 211, International Agricultural Trade report 12 OECD Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 211, OECD Countries and Emerging Economies 11

7 6 Miljarder US-dollar 5 4 3 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Tobak Nötkött Kaffebönor och kaffe Kycklingkött Råsocker och raffinerat socker Övrigt Sojabönor och sojakakor Figur 11. Totalvärdet av Brasiliens jordbruksexport 21 21 Exportvolymen för Brasiliens fem största jordbruksprodukter ökade med 81 % mellan 21 och 21 (se figur 12). Detta beror såväl på produktivitsökningar genom växtförädling som på ökad användning av konstgödsel, men även genom att mer mark brukas. Billig arbetskraft medför dessutom goda konkurrensmöjligheter på världsmarknaden. Exportvolymökningen utgörs främst av socker och sojabönor. Den stora exporten av sojabönor används främst i djurfoder till uppfödning i andra länder, främst Kina. Sockret exporteras till hela världen men Ryssland var den största enskilda mottagaren 21. 9 8 7 Miljoner ton 6 5 4 3 2 1 Kaffebönor och kaffe Kycklingkött Majs och majsmjöl Råsocker och raffinerat socker Sojabönor och sojakakor 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Figur 12. Brasiliens volymmässigt största jordbruksexportprodukter 21 21 12

3.3 Import Brasilien importerar främst från de närliggande länderna Argentina, Paraguay och Uruguay. Vete utgjorde den värdemässigt största importprodukten mellan 21 och 21 (se figur 13). Värdet av Brasiliens jordbruksimport har nästan tredubblats under perioden. 1 9 8 Miljarder US-dollar 7 6 5 4 3 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Ris Malt Naturgummi Vete och vetmjöl Övrigt Figur 13. Totalvärdet av Brasiliens jordbruksimport 21 21 Brasilien är en stor jordbruksexportör, och importen är liten i jämförelse. Även uttryckt i volym utgör vete den överlägset största importprodukten (se figur 14). Importvolymen av vete är mer än tredubbelt så stor som de nästföljande fyra största produkterna tillsammans. Vetet importeras främst från USA och Argentina. 12 1 Miljoner ton 8 6 4 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Korn Majs och majsmjöl Ris Malt Vete och vetemjöl Figur 14. Brasiliens volymmässigt största jordbruksimportprodukter 21 21 13

3.4 Jordbruksprogram och handelsavtal Jordbrukssektorn i Brasilien sysselsätter omkring en femtedel av befolkningen och därför har jordbruket traditionellt varit en viktig inrikespolitisk fråga. Kombinerat med avsikten att hålla matpriserna nere ledda detta till stora jordbrukssubventioner i Brasilien från efterkrigstiden fram till 199-talet. Därefter marknads inriktades sektorn men några stöd som subventionerade lån till jordbrukare och lägstaprisgarantier på jordbruksprodukter finns kvar. Uttryckt som del av inkomsten var stödet till jordbrukarna 4,5 % i genomsnitt 21 13. En nationell produktionsstrategi styr den årliga jordbruksproduktionen. För att hålla etanolkonsumtionen uppe finns krav på inblandning i bensinen. Dessutom har byggnation av etanolanläggningar subventionerats och biobränslebilar belagts med skattelättnader. Brasilien är medlem i Mercosur som är ett handelsblock mellan länder i Sydamerika 14. Mercosur var från början tänkt att innebära fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och personer mellan demokratiska länder. Samarbetet har dock fått kritik för att utvecklas i protektionistisk riktning medan den demokratiska aspekten har försvagats. Handeln med de flesta jordbruksprodukter inom Mercosur sker tullfritt medan importtullen på jordbruksprodukter in till Mercosur är strax under 1 % i genomsnitt 15. Förhandlingar om ett handelsavtal mellan EU och Mercosur har pågått sedan 1999, men är just nu vilande och kommer troligen inte kunna slutföras de närmaste åren. Brasilien blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) vid grundandet 1995 och har bundit alla sina tullar för import av jordbruksprodukter på 35,4 % i genomsnitt 16. Bundna tullar avser den maximala tull som landet har möjlighet att ta ut, medan tillämpad tull avser den tullnivå som faktiskt har använts. Skillnaden utgör alltså landets möjlighet till tullhöjningar. Båda siffrorna utgör genomsnitt av ett stort antal varor varav vissa är tullfria och vissa kan ha flera hundra procents tull. Det kan därför förekomma att den tillämpade tullen är högre än den bundna, om till exempel främst varor med högre tull än det bundna genomsnittet importeras. Brasiliens genomsnittliga tillämpade jordbrukstull för import från mest gynnade nationer var 1,3 % 211. Mest gynnad nation är en WTO-status som medlemmarna ger varandra och som innebär att ingen annan medlem får ges lägre tull, undantaget utvecklingsländer och vissa handelsblock. Brasiliens högst förtullade jordbruksprodukter 211 var mejeriprodukter, med genomsnittlig tillämpad tull för andra mest gynnade nationer 18,5 %, sedan kom drycker och tobak med 17,2 % samt socker och godis med 16,5 %. Kvoter för import till lägre tullsats finns för att tillgodose behov av vissa produkter, men omfattar endast,2 % av jordbruksprodukterna. Landet har inga särskilda skyddsåtgärder att vidta. Dessa åtgärder skulle till exempel kunna vara tullhöjningar vid kraftiga importökningar. 13 OECD Producer and Consumer Support Estimates database 14 Mercosur består av medlemsländerna Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och Venezuela. 15 OECD Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 211, OECD countries and Emerging Economies 16 WTO Trade Profiles 14

3.5 Marknadsandelar och handelsutbyte De senaste tio åren har Brasilien haft ett kraftigt positivt handelsöverskott av jordbruksprodukter (se figur 15). Värdet av jordbruksexporten har nästan fyrdubblats under perioden och importvärdet har nästan tredubblats, dock från låga nivåer. Den starka tillväxten i exporten hör samman med produktionsökningen inom landet, stigande global efterfrågan på jordbruksprodukter samt att landets politik har gynnat export. Den positiva handelsbalansen har i sin tur stärkt valutan vilket tillsammans med den globala finansiella avmattningen har dämpat exporttillväxten de senaste åren. 7 6 Miljarder US-dollar 5 4 3 2 1 Import Export -1 21 23 22 24 25 26 27 28 29 21 Handelsbalans Figur 15. Brasiliens handelsbalans för jordbruksprodukter, 21 21 Brasilien har tagit en ökande andel av världens jordbruksexport och stod för 5,8 % av det totala jordbruksexportvärdet 21 enligt FAO 17. Ökningen har skett på bekostnad av traditionella jordbruksexportörer som USA, EU, Kanada och Australien, vilka har en stabil eller minskande export av jordbruksprodukter 18. Andelen av världens import var,8 %. 3.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar Brasiliens ekonomiska tillväxt väntas vara fortsatt hög de kommande åren. Inkomstskillnaderna i landet är stora och väntas bli ännu större. Uppodlingen av landets stora tillgångar på outnyttjad mark väntas också fortsätta, framförallt till produktion av sojabönor och sockerrör. Odlingsarealen för soja i Brasilien bedöms öka 2 % årligen 19. Under 211 uppskattas 2 hektar mark ha omvandlats till åkermark. Detta sker dock på bekostnad av bland annat betes- och skogsmark vilket har skapat konkurrens mellan produktionsformerna. För att dämpa konkurrenstrycket har försök gjorts med att kombinera betesmark med skogsplanteringar 17 USDA beräknar andelen till 9 %. Detta kan bland annat bero på att definitionen av jordbruksprodukter skiljer sig åt samt olika beräkningsmetoder. 18 USDA Foreign Agricultural Service 211, International Agricultural Trade report 19 USDA Long-term Projections 221 15

och åkermark. Den starka brasilianska valutan har dock gjort det billigt att importera från närliggande länder och mindre lönsamt att exportera, vilket har hållit tillbaka expansionen. En stor utmaning för Brasilien är att främja tillväxt i jordbrukssektorn samtidigt som ökad hänsyn tas till klimatet. Amazonas regnskog och andra orörda skogar har under lång tid avskogats för främst sojabönodling och boskapsjordbruk. Förutom förlorade naturvärden har avskogningen lett till ökade koldioxidutsläpp. Brasilianska regeringen har stramat åt klimatpolitiken och har satt som löfte att minska koldioxidutsläppen med 36 39 % fram till 22. För att uppnå detta mål har nationell lagstiftning utformats och flertalet branscher har fått krav som ska uppfyllas för att gemensamt minska utsläppen. Syftet med lagarna har varit att minska jordbrukets miljöbelastning samtidigt som jordbrukets intressen främjas. De regler och åtgärder som har vidtagits kan dock ha en åtstramande effekt på jordbrukets tillväxttakt. Under 211 uppmättes de lägsta siffrorna för avskogningen av Amazonas sedan 1988 då mätningarna påbörjades. Det långa avståndet mellan produktionen i Brasilien och de främsta exportmarknaderna Europa, Kina och Ryssland skapar viss problematik med transporter. Den begränsade inhemska infrastrukturen innebär svårigheter med att förflytta råvaror inom landet och till hamnarna för export. Effektiv och kostnadsminimerande logistik behövs för att vara konkurrenskraftig gentemot andra länder med ett mer väl utvecklat transportnät. Investeringarna i infrastruktur har minskat i landet de senaste årtiondena och långsam byråkrati gör det svårt att investera i nya anläggningar. En ensidig produktion i landet av sojabönor, sockerrör och majs kan leda till att jorden utarmas om samma grödor odlas efter varandra samt att risken för växtsjukdomar ökar. Dessa problem kan leda till ökad användning av bekämpningsmedel för att få samma kvalitet och kvantitet på skördar. Oftast väljs den gröda som har högst lönsamhet, därav den återkommande växtföljden. Strukturförändringar med större och mer industrialiserade jordbruk kan även leda till att mindre småbrukare har svårt att bära sig ekonomiskt gentemot större aktörer 2. 2 USDA Foreign Agricultural Service 211, International Agricultural Trade report 16

4 Ryssland Ryssland är världens största land med en total landareal på 16,4 miljoner kvadratkilometer och med 138 miljoner invånare (se figur 16). Av markytan utgörs 7 % av brukbar mark, världens tredje största brukbara areal inom ett land. Drygt hälften av jordbuksarealen används till spannmålsodling. Landet har stor variation vad gäller växtlighet, klimat, sociala och ekonomiska förhållanden. Jordbruksproduktionen bidrar med cirka 5 % till landets BNP och sektorn utgör 1 % av den totala sysselsättningen i landet 21. Den ekonomiska tillväxten har varit hög men drabbades hårt under den finansiella krisen 28 29. Ekonomin började dock återhämta sig 21. Figur 16. Rysslands främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna inom jordbruk och livsmedel 21 Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik) Efter Sovjetunionens fall 1991 har Rysslands jordbrukssektor strukturerats om drastiskt från att ha varit ett land med ett kollektiviserat jordbruk och självförsörjande på jordbruksprodukter till att bli nettoimportörer. Marknadsekonomiska reformer infördes i landet vilket den eftersatta jordbrukssektorn var dåligt förberedd på. Anpassningen till en fri marknad har gått långsamt och infrastrukturen är ännu inte helt utbyggd. Reformerna innebar minskad produktion som tog lång tid att återställa. Rester av det kommunistiska styret märks fortfarande då jordbrukspolitiken till stor del fokuserar på att bli mer självförsörjande och minska importberoendet. Investeringar och teknisk utveckling har gjort att produktionen ökat kraftigt sedan början av 2-talet. Den växande ekonomin i Ryssland har drivit på efterfrågan på jordbruksprodukter snabbare än produktionen, vilket har inneburit att landet 29 blev den näst största nettoimportören av jordbruksprodukter bland tillväxtländerna efter Kina 21. Ryssland är dock även en relativt stor jordbruksexportör, vilket gör landet till en viktig global aktör. 21 USDA Russia s growing agricultural imports 17

4.1 Produktion De värdemässigt viktigaste jordbruksprodukterna i Ryssland är mjölk, kött, potatis och vete (se figur 17). Mellan 21 och 21 har det totala värdet av jordbruksproduktionen ökat från 29 miljarder US-dollar till 69 miljarder. Flest produktionssatsningar har gjorts inom spannmålsodlingen som nu är den största källan till jordbrukssektorns utveckling och tillväxt. Animalieproduktionen har även ökat de senaste åren till följd av moderniseringar och investeringar inom sektorn. Produktionsökningarna ligger till grund för landets övriga inkomstökningar, utveckling av livsmedelsindustrin, marknadsorienterade jordbruksföretag, handelsrestriktioner, inkomststöd till jordbruket och en ökad efterfrågan på jordbruksprodukter. Jordbrukssektorn klarade sig relativt väl genom den finansiella avmattningen 28 29 jämfört med andra sektorer. En fortsatt utveckling inom sektorn beror på makroekonomiska effekter, tillgången på kort och långsiktiga krediter, ändrade konsumtionsmönster, växelkurser, prisutveckling av råvaror och politiska åtgärder 22. 9 8 7 Miljarder US-dollar 6 5 4 3 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Vete Kycklingkött Potatis Nötkött Griskött Komjölk Övrigt Figur 17. Totalvärdet av Rysslands jordbruksproduktion 21 21 Jordbrukets produktivitet har ökat markant efter Sovjetunionens fall, vilket hör till den satsning som gjorts för att bygga upp en produktiv inhemsk jordbruksindustri. Den största produktivitetsökningen har gjorts inom veteproduktionen. Den volymmässiga produktionen av vete har haft en uppgående trend sedan 23, men minskade kraftigt 21 (se figur 18). Denna minskning berodde dock på svår torka, och bortsett från detta år har produktionen ökat. 22 ICTSD Programme on Agricultural Trade and Sustainable Development, 212 18

18 16 14 Miljoner ton 12 1 8 6 4 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Korn Potatis Sockerbetor Komjölk Vete Figur 18. Rysslands volymmässigt största jordbruksprodukter 21 21 Jordbruksföretagens struktur är uppdelad mellan storskaliga jordbruksföretag och mindre familjejordbruk. Familjejordbruken är orienterade mot självhushåll och står främst för potatis och grönsaksodling. De båda jordbrukssegmenten står vardera för ungefär hälften av jordbruksproduktionen. En fjärdedel av Rysslands befolkning lever på landsbygden, områden som idag avfolkas. Ökningen i jordbruksproduktiviteten beror främst på de stora jordbruksföretagen som har finansiell möjlighet att investera i modern teknik och maskiner till skillnad från de småskaliga jordbruken 23. Den ryska nötköttsproduktionen har de senaste tio åren ökat med i snitt 6 % årligen genom att efterfrågan på kött har ökat i landet, tillgången på foder har stabiliserats, förädlingsindustrier har byggts upp, stödet till nötköttsproduktionen har ökat och importrestriktioner har genomförts 24. Förhoppningar finns om att landet ska bli en stor köttproducent, men för att genomföra detta krävs mer investeringar inom djuruppfödningen. 4.2 Export Rysslands huvudsakliga exportprodukter värdemässigt 21 var vete och solrosprodukter (se figur 19). Ryssland var det första landet i världen att tillverka solrosolja och är idag en av de större exportörerna på världsmarknaden. Sedan 22 är Ryssland också en av världens största spannmålsexportörer främst via export av vete. Mellan 21 och 21 har värdet av Rysslands jordbruksexport mer än femdubblats, vilket delvis också kan bero på valutaeffekter. 23 OECD Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 211, OECD Countries and Emerging Economies 24 ICTSD Programme on Agricultural Trade and Sustainable Development, 212 19

8 7 Miljarder US-dollar 6 5 4 3 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Cigaretter Choklad Livsmedelsberedningar Frön, olja och kakor av solros Vete och vetemjöl Övrigt Figur 19. Totalvärdet av Rysslands jordbruksexport 21 21 Även i volym domineras Rysslands jordbruksexport av spannmål (se figur 2). Eftersom skördarna varierar kraftigt med vädret så varierar även spannmålsexporten mellan åren. Ryssland är ett relativt nytt exportland som endast haft möjlighet till export under två decennier. En stor del av den ryska exporten går till utvecklingsländer i Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien, till stor del beroende på den geografiska närheten. De största mottagarna av den ryska veteexporten 21 var Turkiet och Egypten. 24 2 16 Miljoner ton 12 8 4 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Livsmedelsberedningar Frön, olja och kakor av solros Korn och kornmjöl Vete och vetemjöl Figur 2. Rysslands volymmässigt största jordbruksexportprodukter 21 21 Ryska exportrestriktioner har används vid dåliga skördar för att minimera risken att landet drabbas av spannmålsbrist. Restriktionerna grundas på behovet att tillgodose den inhemska efterfrågan på livsmedel och syftet är att stabilisera priserna 2

på jordbruksprodukter och livsmedel på en låg nivå. Rysslands befolkning spenderar i genomsnitt kring en tredjedel av sin disponibla inkomst på livsmedel, vilket gör att snabba prisstegringar kan ge förödande effekter för landets hushåll 25. 4.3 Import Rysslands betydelse som exportland har ökat över tiden, men landet är en nettoimportör av jordbruksprodukter främst från Brasilien, USA, EU, Ukraina, Turkiet och Kina. Det är framförallt produkter som inte produceras i tillräcklig stor utsträckning inom landet som importeras. Kött, ost och socker utgjorde de värdemässigt största importvarorna 21, men även tobak och sprit hade stort värde (se figur 21). Den ryska importen är dock väldigt diversifierad, med en stor mängd olika varor. Det totala värdet av jordbruks- och livsmedelsimporten har ökat med 266 % sedan 21. 35 3 Miljarder US-dollar 25 2 15 1 5 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Spritdrycker Livsmedelsberedningar Tobak Råsocker och raffinerat socker Ost och ostmassa Griskött Nötkött Övrigt Figur 21. Totalvärdet av Rysslands jordbruksimport 21 21 De volymmässigt största importprodukterna i Ryssland är socker, soja och frukt (se figur 22). Sockret kommer främst från Brasilien och Argentina. Importvolymen varierar ganska mycket mellan åren. 29 såg en minskning som bland annat berodde på att rubeln försvagades mot flera andra valutor, att utbudet på inhemska produkter ökade samt att tillväxten i världsekonomin mattades av 26. 25 OECD Agricultural Policy Monitoring and Evaluation 211, OECD Countries and Emerging Economies 26 USDA Russia s growing agricultural imports 21

7 6 5 Miljoner ton 4 3 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Tomater Bananer Äpplen Sojabönor och sojakakor Råsocker och raffinerat socker Figur 22. Rysslands volymmässigt största jordbruksimportprodukter 21 21 Ekonomisk tillväxt i Ryssland stimulerar efterfrågan på både inhemska och importerade livsmedel. Då Rysslands inhemska produktion inte har ökat i samma takt som efterfrågan har importen kompenserat för den bristande produktiviteten. Bortsett från vissa år har import varit billigt jämfört med inhemskt producerade livsmedel. Importandelen från tillväxtländer har ökat medan import från industriländer har varit relativt stabil. Brasilien är det land som Ryssland importerar mest nötkött, kycklingkött, griskött och socker från. 4.4 Jordbruksprogram och handelsavtal Under Sovjettiden var Rysslands handel extremt begränsad. Efter Sovjets fall liberaliserades Rysslands handelspolitik inledningsvis vilket möjliggjorde import och export av jordbruksprodukter. Även om ändringarna innebar stora skillnader mot tidigare var den politiska styrningen av marknaden fortfarande omfattande. För att kunna öka den inhemska produktionen införde Ryssland diverse stödåtgärder till jordbruket. Stöden utgjordes till exempel av inkomststöd, prisstöd och subventioner av insatsvaror. Åtgärderna vidtogs delvis för att skydda och bygga upp den inhemska produktionen. Under 21 var jordbrukarnas genomsnittliga stödandel av inkomsten 21,4 %, relativt högt internationellt sett 27. Exportrestriktioner tillgodosåg till exempel tillgången på spannmål för ryska boskapsuppfödare samt säkerställde ett lägre spannmålspris än på världsmarknaden. Förutom stöd till jordbruket så har köttimporten till Ryssland reglerats genom höga tullar. För att tillgodose den inhemska efterfrågan på kött fanns landsspecifika tullkvoter för import från EU och USA. Mot slutet av 2-talet tillämpade Ryssland ytterligare importrestriktioner via sanitära och fytosanitära åtgärder och tullkvoterna fylldes inte. Restriktionerna var officiellt av livsmedelsäkerhetsskäl och på grund av sjukdomsutbrott i de exporterande länderna. I själva verket misstänks huvudskälet vara att Ryssland ville skydda sina producenter. 27 OECD Producer and Consumer Support Estimates database 22

Rysslands anslöt sig till Världshandelsorganisationen (WTO) i augusti 212 och har därmed förbundit sig till att följa bland annat SPS-avtalet och General Agreement on Tariffs and Trade (GATT). Landet måste lätta på sina handelshinder och öka insynen i produktions- och handelspolitiken. Detta medför ett ökat handelstillträde på Rysslands inre marknad och ytterligare ett steg mot marknadsinriktning. Avregleringen väntas bli ett hårt slag mot många ineffektiva ryska råvaruproducenter som i åratal har fått stort stöd av den ryska staten. För att mildra effekten sker viss avreglering stegvis. Full rysk anpassning till WTO väntas dock dröja lång tid. Rysslands genomsnittliga tillämpade jordbrukstull var 14,3 % 211. Högst tillämpad importtull hade drycker och tobak med 35,2 %, därefter animalieprodukter med 24,7 % och spannmål med 18,7 %. Efter Sovjets fall 1991 bildades Oberoende Staters Samvälde (OSS) som är ett löst samarbete mellan de flesta av de forna Sovjetstaterna 28. Ett frihandelsavtal slöts 29 mellan majoriteten av medlemmarna i OSS. Ryssland, Kazakstan och Vitryssland inledde frihandeln redan 21 och avtalet väntas träda i kraft för resten av länderna mot slutet av 212. Tidigare har forna Sovjetstater haft nära handelsrelationer och förbindelser men inget officiellt handelsavtal. En överenskommelse för att etablera ett djupare politiskt och ekonomiskt samarbete kallat Eurasiska Unionen 215 har skrivits under av Ryssland, Kazakstan och Vitryssland. 4.5 Marknadsandelar och handelsutbyte Ryssland importandel har ökat de senaste åren vilket har gett ett ökat handelsunderskott (se figur 23). Ryssland stod 21 för 2,9 % av den totala jordbruksimporten i världen medan motsvarande siffra för exporten var,5 %. Till följd av svår torka i Ryssland steg priset på spannmål kraftigt 21 och exportrestriktioner vidtogs för att minimera ytterligare prisökningar. Restriktionerna bidrog även till att säkra fodertillgången till den ökande köttproduktionen inom landet. 1 5 Miljarder US-dollar -5-1 -15-2 -25 Import -3-35 21 23 22 24 25 26 27 28 29 21 Export Handelsbalans Figur 23. Rysslands handelsbalans för jordbruksprodukter, 21 21 28 OSS utgjordes 212 av Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Kyrgyzstan, Moldavien, Ryssland, Tadjikistan, Uzbekistan, Vitryssland. Turkmenistan och Ukraina var deltagare men inte fullvärdiga medlemmar. 23

4.6 Jordbrukets möjligheter och utmaningar Omställningen från planekonomi till marknadsekonomi har påverkat jordbrukets struktur, som har gått från ett stort antal kollektivjordbruk till ett mindre antal stora, specialiserade jordbruksföretag med mer marknadsorienterad produktion. Köttproduktionen har främst ökat via investeringar och moderniseringar medan spannmålsproduktionen har koncentrerats till mer gynnsamma delar av landet. Antalet jordbruksföretag som brukar stora arealer har ökat i Ryssland vilket har medfört stordriftsfördelar och effektivare produktion. Stöd till insatsvaror och höga importtullar har uppmuntrat expansion och investeringar. I landet har dock systemet på sina håll kritiserats för att missgynna de traditionella småskaliga jordbruken på landsbygden för att istället gynna storskaliga, industriella jordbruk. De små jordbruken har också problem med att få lån vilket gör dem svåra att modernisera. Omodern teknik, dålig tillgång på insatsvaror och bristfälliga investeringar har lagt grund för en eftersatt jordbruksproduktion i Ryssland. Trots att investeringarna har ökat markant krävs fortfarande mer kapital för att komma ifatt utvecklingen i andra jordbruksländer. Växtförädlade grödor och markförbättrande åtgärder kan leda till större och jämnare produktion i framtiden. Produktionen begränsas även av dålig infrastruktur, för få bearbetnings- och förädlingsmöjligheter samt bristande exportmöjligheter. Jordbrukssektorn har de senaste åren har haft stora svängningar i priser och skördenivåer vilket har medfört ökad osäkerhet för producenter och för konsumenter. För att stimulera konkurrenskraft och för att stabilisera tillgång och efterfrågan behövs investeringar i hela livsmedelskedjan. En stor del av den ryska jordbruksmarken ägs fortfarande av kooperativ eller av ryska staten. Ett av målen med den nuvarande jordbrukspolitiken är dock att privatisera marken vilket skulle kunna innebära högre effektivitet och ge ökat incitament för investeringar. Detta hålls dock tillbaka av att skyddet för privat ägande är dåligt och av att korruption är utbrett. När möjligheten att äga sin mark gavs till ryska jordbrukare 199 så ökade antalet privata jordbruk inledningsvis varje år, men de senaste åren har antalet minskat. Detta är dock delvis kopplat till att den arbetsföra delen av den ryska befolkningen är minskande. Den totala arealen privatägd brukbar mark har däremot ökat vilket tyder på att jordbruken blir färre men större, som i de flesta länder. 24

5 Indien Indien är det näst folkrikaste landet i världen med 1,2 miljarder invånare och en landyta på 3 miljoner kvadratkilometer 29 (se figur 24). Landet har haft en kraftig ekonomisk tillväxt sedan 199-talet. Stapelfödan utgörs ännu av ris och veteprodukter, men ökad inkomst har bidragit till att efterfrågan på andra livsmedel har stigit markant 3. Antalet medelklasshushåll har ökat kraftigt i Indien och 211 fanns cirka 16 miljoner. Dessa hushåll driver efterfrågan på en mer varierad kost, till exempel kött och mejeriprodukter. Landet har dock fortfarande låg BNP per capita, 7 % av befolkningen lever på landsbygden och mer än hälften av hushållen är beroende av jordbruket för sysselsättning. I genomsnitt spenderas hälften av den disponibla inkomsten på mat och livsmedel vilket medför att pris- och inkomständringar kraftigt påverkar efterfrågan på jordbruksprodukter. Figur 24. Indiens främsta handelsflöden för de största import- och exportprodukterna inom jordbruk och livsmedel 21 Not: Indien hävdar territoriellt anspråk över Kashmir och delar av Tibet (rödmarkerade) vilket Pakistan och Kina bestrider. Källa: Vectorya (kartunderlag), FAO (statistik) Efter Indiens självständighet från Storbritannien 1947 och fram till slutet av 198- talet var Indiens utrikeshandel hårt reglerad. Den ekonomiska tillväxten var cirka 3 % årligen. I början av 199-talet genomfördes marknadsekonomiska reformer för industri, handel och valuta. Efter denna förändring ökade den ekonomiska tillväxten till i genomsnitt 8,6 % årligen mellan 26 och 21, till stor del driven av tjänstesektorns utveckling 31. 29 CIA World Fact Book 3 USDA ERS 31 USDA ERS 25

5.1 Produktion Det indiska jordbruket utökades kraftigt under 7- och 8-talen genom uppodling av stora landarealer, bruk av högavkastande vete- och rissorter samt ökat politiskt stöd. Landet satte och uppnådde ett politiskt mål för självförsörjning på spannmål och minskad svält. Indien har idag en stor och diversifierad jordbrukssektor som står för 17 % av landets BNP och för 1 % av exportinkomsterna. Landet är en av världens största jordbruksproducenter, men har en relativt liten andel handel eftersom huvuddelen av produktionen konsumeras inom landet. Värdet av Indiens jordbruksproduktion har mer än dubblats från 11 miljarder US-dollar 21 till 243 miljarder USdollar 21. Indien hade dock nästan 15 % inflation 29. De värdemässigt viktigaste jordbruksprodukterna i Indien är spannmål, mjölk och bomull (se figur 25). 25 225 2 Miljarder US-dollar 175 15 125 1 75 5 25 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 Mango, mangosteen, guava Komjölk Vete Bomull Buffelmjölk Ris Övrigt Figur 25. Totalvärdet av Indiens jordbruksproduktion 21 21 Den indiska populationen av nöt och buffel är störst i världen och även produktionen av mjölk är störst. Landet producerar en stor volymmässig andel av världens spannmål, socker och baljväxter men har även en betydande produktion av bomull, frukt och grönsaker (se figur 26). Indien är också världens största producent av bananer, och den näst största producenten av te efter Kina. Ris- och vetefält upptar cirka 5 % av Indiens jordbuksareal. Produktionen av matfågel och ägg har expanderat kraftigt till följd av högre efterfrågan på proteinrik mat. 26