Engångsgrillen - Ett miljöproblem?

Engångsgrillen - Ett miljöproblem? Författare: Ahlborg, Helene Forshufvud, Jenny Helander, Ida Jenevall, Sandra Nilsson, Ida Pettersson, Elin Pettersson, Håkan Strömberg, Jens Welin, Matilda Handledare: Egnéus, Hans Gustavsson, Mathias Februari 2006 Samhällsvetenskapliga Miljövetarprogrammet, Göteborgs Universitet

Sammanfattning Denna studie behandlar ämnet engångsgrillar som fenomen i Sverige idag. Den ställer frågan huruvida engångsgrillar är ett miljö- och/eller hälsoproblem och innehåller fem delmoment: en livscykelanalys (LCA), en lagstiftningsdiskussion, en konsumentdel om attityder och beteenden, samt två lokala områdesstudier i Göteborgsområdet. Resultaten av studien visar att engångsgrillar är ett miljöproblem men inget hälsoproblem så länge användningen sker enligt anvisningarna. Miljöproblemen handlar om en mängd bakomliggande resursflöden i tillverknings- och distributionsprocessen, nedskräpningsproblem och brandtillbud i samband med användning och att materialet inte återvinns utan istället förbränns. Vi ser att användningen av engångsgrillar är kopplad till mer allmänna konsumentattityder till engångsprodukter. Det finns viss miljömedvetenhet men den slår inte igenom så att den påverkar beteendet. Vissa åtgärder är på gång från kommunens sida, för att komma tillrätta med bränder i soptunnor et cetera. Däremot vet de berörda inte riktigt hur man ska kunna öka materialåtervinningen av exempelvis aluminiumformen. Använda engångsgrillar betraktas idag som hushållsavfall vilket innebär att producentansvaret inte gäller. Våra rekommendationer handlar om att försöka få in engångsgrillen i befintligt återvinningssystem genom flera åtgärder: innefatta den i producentansvaret för förpackningar; tillhandahåll specialbehållare för återvinning på vissa populära platser; utveckla produkten till att bli mer miljövänlig och resurssnål; informera konsumenter om rätt hantering och återvinning; förbättra flergångsalternativ; välj lokalt producerade engångsgrillar med FSC-märkning; samråd mellan producenter och kommunen om vilka förbättringar som kan göras. i

ii

Förord Vi är en grupp på nio studenter som läser andra året på det Samhällsvetenskapliga Miljövetarprogrammet med humanekologisk inriktning på Göteborgs Universitet. Vi är både naturvetare och samhällsvetare från tidigare studier, vilket ger gruppen en dynamik som är relativt ovanlig inom program på universitet. Vi har av Svenska Naturskyddsföreningen fått uppdraget att undersöka huruvida, och på vilket sätt, engångsgrillar är ett problem för samhället och naturen. SNF har under en tid fått frågor från allmänheten om vad man ska göra av sin engångsgrill efter användning, och även varför de ligger och skräpar på stränder och i parker sommartid. Detta har vi i vår rapport undersökt och tittat på från olika håll. Vi vill tacka alla som ställt upp på intervjuer och delgett oss information till vår undersökning. Dessutom tackar vi våra handledare Mathias Gustavsson och Hans Egnéus för vägledning och stöd. Helene, Jenny, Ida, Sandra, Ida, Elin, Håkan, Jens och Matilda iii

iv

Innehåll 1 ENGÅNGSGRILLEN EN NYKOMLING 1 1.1 Bakgrund och nuläge 1 1.2 Marknaden i Sverige 1 1.3 Mediebrus 2 1.4 Engångsgrillen en brandfara 3 1.5 Engångsgrillar i Norge 3 2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 7 2.1 Metod 8 2.2 Upplägg och avgränsningar 10 3 LIVSCYKELANALYS AV ENGÅNGSGRILLAR 11 3.1 Syfte och frågeställning 11 3.2 Resultat 12 3.3 Effektanalys och Diskussion 15 4 LAGSTIFTNING 17 4.1 Import av engångsgrillar 18 4.2 Märkning 18 5 ATTITYDER OCH BETEENDEN 21 5.1 Syfte och frågeställning 21 5.2 Resultat 21 5.3 Diskussion 25 6 TVÅ OMRÅDESSTUDIER 31 6.1 Syfte och frågeställning 31 6.2 Urval 31 6.3 Slottsskogen 32 6.4 Västkuststiftelsen och Göteborgs skärgård 35 6.5 Analys 40 6.6 Diskussion 41 7 ENGÅNGSGRILLEN ETT MILJÖPROBLEM! 43 7.1 Avslutande diskussion 43 7.2 Alternativ och ansvar 44 7.3 Förslag till kompletterande studier 50 7.4 Slutord 52 8 REFERENSER 53 Appendix 1-5. v

vi

Kapitel 1 1 Engångsgrillen en nykomling 1.1 Bakgrund och nuläge De senaste åren har försäljningen av engångsgrillar tagit fart i Sverige. Med användningen av engångsgrillar följer ett antal konsekvenser som rör tillverkningen av produkten, konsumenternas användning och vad som händer med grillen när maten väl är lagad och det är dags att plocka ihop och åka hem igen. Efterfrågan på en produkt är inte bara en fråga om pris och funktion, till det kommer en mängd andra aspekter knutna till vår livsstil, våra värderingar, behov och beteenden. Engångsgrillen har gjort ett ganska plötsligt intåg i våra sommarkvällar i parken, skogen och på klipporna och en stilla undran infinner sig: är det verkligen en nödvändig produkt, med tanke på hur länge vi har klarat oss utan den? Vi har försökt kartlägga när de första engångsgrillarna kom till Sverige och hur försäljningen sett ut de senaste fem åren, då engångsgrillen blivit vanlig. Det är svårt att med säkerhet säga hur många engångsgrillar som produceras för den svenska marknaden. Det är också svårt att få fram exakta försäljningssiffror. 1.2 Marknaden i Sverige För cirka tio år sedan började engångsgrillen säljas i Sverige 1. Enligt våra beräkningar, som grundas på försäljningsuppskattningar från de återförsäljare vi talat med, kommer det att ha sålts minst en miljon engångsgrillar vid årets slut. Många har svårt att uppskatta sin del av marknaden då det finns många små importörer. Det finns ingen statistik på hur många engångsgrillar som säljs i Sverige årligen i en norsk artikel från juni 2004 finns en uppskattning på en halv miljon grillar (Aftenposten, 2005c). En svensk leverantör vi talat med, gjorde den betydligt högre uppskattningen att det sålts ungefär 1,5 miljoner engångsgrillar i Sverige i år (Otterborn, 2005). Styckpriset på en engångsgrill ligger mellan 10 och 29 kronor. Trenden är ökande försäljning för varje år, två återförsäljare tror dock att marknaden håller på att mättas, anledningen skulle vara den negativ medieuppmärksamhet som riktats mot grillarnas miljöpåverkan. En av dessa har valt att plocka bort engångsgrillar ur sortimentet av miljöskäl, den andra säljer endast svenskproducerade grillar, som man menar är de bästa ur miljösynpunkt. En annan trend, enligt en distributör, är att försäljningen går mot stora volymköp, det vill säga erbjudanden av typen 5 grillar för 100:-. Ungefär hälften av återförsäljarna uppger att de alltid eller under högsäsong erbjuder stora volymköp av engångsgrillar. De flesta engångsgrillar som säljs i Sverige idag produceras i Kina, men vissa av de återförsäljare vi talat med har även engångsgrillar från Polen och Sverige i sitt sortiment. 1 En återförsäljare uppger att de sålt engångsgrillar i 25 år. 1

1.3 Mediebrus Vid en sökning på databasen mediearkivet, som utfördes 2005-11-10, förekom orden engångsgrill eller engångsgrillar i tidningstexter 181 gånger. (Figur 1) Vi sökte artiklar mellan 1990 och 2005, den tidigaste omnämningen av engångsgrillar är från 1996. Antal artiklar 60 50 40 30 20 Antal artiklar relaterat till engångsgrillar i mediearkivet 10 Vi har sorterat in artiklar i fyra kategorier; kultur 0 (resebeskrivningar, kåserier, Figur 1 matreportage), konsument (konsumenttester av Årtal engångsgrillar), nedskräpning (debattartiklar, insändare, reportage) och brand/brandrisk. Figur 2 visar att de tidigaste artiklarna vi hittar ingår i kategorin kultur, vilken sedan under följande år är vanligt förekommande. Kultur utgör det största antalet artiklar fram tills i år då det överskuggats av kategorin bränder/brandrisk. Kategorin konsument förekommer under åren 2002, 2003, 2004 för att sedan upphöra. Från år 2001 ökar artiklar som handlar om bränder och brandrisk kraftigt. Kategorin nedskräpning förekommer från år 1999. Det sammanlagda antalet artiklar visar på en tydlig ökning av engångsgrillar i media från år 2002. 1998 och 2001 var somrarna regniga vilket kan förklara avsaknaden av artiklar om engångsgrillar dessa år. 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Fördelning av artiklar om engångsgrillar i olika kategorier 30 Antal artiklar 25 20 15 10 5 0 Figur 2 1996 1997 1998 1999 2000 2001 År 2002 2003 2004 2005 Kultur Nedskräpning Konsument Bränder/brandrisk 2

Vid genomläsning är de tidiga artiklarna är i huvudsak positiva till engångsgrillar, då de i stor utsträckning är kopplade till kultur, mattips och sommarnöje. De senare artiklarna fokuserar mer på de negativa aspekterna av engångsgrillarna. Två problemområden är vanligt förekommande; nedskräpning och bränder/brandrisk. 1.4 Engångsgrillen en brandfara De senaste åren har det stått allt mer om brandtillbud som sätts i samband med engångsgrillar i medierna. Detta är förenligt med den bild brandorsaksutredare Claes Tornberg på Räddningstjänsten i Göteborg beskriver, där antalet tillbud orsakade av engångsgrillar ökat markant. Vidare menar Tornberg att bränder relaterade till engångsgrillar har ökat medan bränder i samband med andra grillmetoder ligger på samma nivå. Han tror det beror på att man lärt sig handha de stora grillarna medan engångsgrillarna är ett relativt nytt fenomen som man inte lärt sig hantera ännu. Användningen av engångsgrillar har också ökat och då många människor placerat grillen på ett olämpligt underlag under eller efter grillningen, och slänger grillen innan den hunnit svalna tillräckligt (vilket han uppskattar kan ta upp till 5-6 timmar) 2 för det med sig fler tillbud. Ett annat problem som inte är vanligt men ändå förekommer, är att människor grillar i dåligt ventilerade utrymmen, till exempel i ett tält, vilket kan leda till kolmonoxidförgiftning, i värsta fall med dödlig utgång. Tornberg menar att mycket handlar om att människor inte läser instruktionerna på engångsgrillarna, de varningstexter han sett anser han är tillräckliga, undantaget att det inte står hur lång tid det tar för grillarna att svalna. Claes Tornberg tror inte att förbud är rätt väg att gå utan menar att det som behövs för att komma till rätta med problemen är mer information, till exempel via media, till allmänheten. Bild 1 Engångsgrill som placerats på olämpligt underlag och orsakat tillbud 1.5 Engångsgrillar i Norge Frågan om engångsgrillarnas vara eller inte vara har pågått en längre tid i vårt grannland Norge. Där säljs ungefär lika många engångsgrillar som i Sverige trots en mindre befolkning. Vi har inte fått tag på någon officiell siffra men i norska Aftenposten nämns en siffra på 1.0 till 1.2 miljoner engångsgrillar per år 2 Briketter är varma längre än kol och tar således längre tid att svalna ( Ferdinandsson, 2005) 3

(Aftenposten, 2005a). Även enligt Norges Naturvernforbund rör det sig om mer än en miljon grillar om året. (Norges Naturvernforbund, 2005). Det verkar som att debatten har varit intensiv i dagspressen och en sökning på engangsgriller på www.nrk.no och www.dagbladet.no ger många träffar för de senaste åren. Trenden verkar vara densamma i Norge som i Sverige, användningen ökar hela tiden. Frågan har i Norge lagts på miljøverndepartementets bord och diskussionen gäller både eventuella miljö- och hälsorisker på grund av kemikalier i produkten, men också den nedskräpning av parker och naturområden som upprör många. I Statens offentliga utredningar NOU 2002:19 (Miljøverndepartementet, 2002) skriver man att problemen gäller nedskräpning, skador på berghällar, bränt gräs, brandrisk, olyckor med människor och djur inblandade. Många åtgärdsförslag har lagts fram som exempelvis kommunala förbud mot engångsgrillar, miljöavgifter på produkten, pantsystem, montering av fasta grillar, egna soptunnor för engångsgrillar, andra förpackningar för att kunna kasta grillen, bättre bruksanvisningar och informationskampanjer med mera. Krav på att branschen skulle ta sitt miljöansvar och täcka de samhällskostnader som orsakas av produkten, kom 2003 från dåvarande miljøvernminister Børge Brende. Ett förbud ansågs då inte önskvärt men samtliga importörer och producenter uppfodrades per brev till aktivt ansvarstagande. (Norges regering, 2005) Lokala förbud liksom samarbeten mellan branschen och kommuner och intresseföreningar har dock krävt klartecken från statligt håll. Detta har lett till att förre miljøvernminister Knut Arild Hareide den 11 juli 2005 beställde en redogörelse över miljö- och hälsorisker på grund av kemikalier vid användningen av engångsgrillar från SFT, Statens forurensningstilsyn. Rapporten har just blivit färdig och SFT meddelar i ett pressmeddelande 5 oktober 2005 (SFT, 2005) att: Kjemikaliene fra engangsgriller utgjør ingen vesentlig helse- eller miljøfare, men svevestøvet kan gjøre at følsomme personer opplever forverring av sin helsetilstand.( ) Engangsgriller i naturen er likevel et forsøplings- og avfallsproblem. Undersökningen baseras på uppgifter från importörer, Nasjonalt folkehelseinstitutt och Norsk institutt for vannforskning (NIVA). Huvudslutsatsen är att innehåll och användning inte medför några hälsorisker. Röken från grillarna kan dock vara ett problem för känsliga personer om koncentrationerna blir höga på en och samma plats. Risken att paraffin ska läcka ut från kolet i kasserade grillar och skada vattenlevande organismer bedöms som liten. Detta beror på att kolet väl absorberar paraffinämnen. Däremot utgör engångsgrillarna ett avfallsproblem som kommunerna har ansvar för att lösa i Norge. (SFT, 2005) Rapporten behandlar inte de andra aspekter av engångsgrillar som varit föremål för diskussion. Den ger heller inga rekommendationer för hur man ska gå vidare i frågan enligt det meddelande vi tagit del av, som SFT sänt till miljøverndepartementet i ärendet. I Norge handlar också debatten mycket om risken för bränder i samband med användning av engångsgrillar. Justis- og Politidepartementet meddelade 12 juli 2005 (Norges regering, 2005) att det rådde generellt eldningsförbud i skog och mark från 15 april till 15 september, och att man i Oslo infört totalförbud mot bruk av engångsgrillar, under vilken period förbudet gäller framgår ej. Nu (December 2005) ligger frågan återigen på miljøverndepartementets bord och nyblivna miljöministern Helen Oddveig Bjørnøy får ta hand om frågan. Vi har frågat 4

miljøverndepartementet hur de tänker gå vidare med frågan och fått till svar att de anser det vara en fråga om att nuvarande lagstiftning (forurensningsloven) ska efterlevas. Enligt denna har kommunerna ansvar för städning och utplacering av sopbehållare på fritidsområden och flera kommuner har placerat ut specialbehållare för engångsgrillar. Vidare har näringslivet engagerat sig för bättre konsument- och bruksinformation. Dessutom finns etablerat en informationskampanj mot nedskräpning Hold Norge Rent som drivs av statliga aktörer i samarbete med frivilligorganisationer och näringsliv. Detta tror man kommer att minska nedskräpningsproblemen på sikt. En pantordning på engångsgrillar har departementet avfärdat som alternativ eftersom man anser att det inte fungerar ur ekonomiska, tekniska och hygieniska avseenden. (Arnesen, 2005) 5

6

Kapitel 2. 2 Syfte och frågeställning Syftet med vår studie är att problematisera engångsgrillar som samhällsfenomen i Sverige idag. Studien ämnar även analysera eventuella samband mellan attityder till detta fenomen och den eventuella miljö- och hälsopåverkan engångsgrillar kan ha. Det leder oss till en grundläggande fråga som vi tar som utgångspunkt för studien: - Är användningen av engångsgrillar ett miljö- och/eller hälsoproblem i Sverige idag? Ur denna övergripande fråga följer några underfrågor. Den första handlar om engångsgrillar och miljö: - Vilka miljöeffekter ger engångsgrillar från en polsk och en svensk producent genom dess råvaruanvändning, tillverkningsprocess och transporter? Här frågar vi oss vilka resurser de olika produktionsleden tar i anspråk, var och hur produkten tillverkas och på vilket sätt den kan påverka miljön eller vår hälsa. Den andra underfrågan rör engångsgrillar och människors inställning till produkten: - Vilka attityder och beteenden finns hos de olika grupper av människor som är inblandade? Vi skiljer här mellan producenter, konsumenter och de aktörer, i första hand kommunen, som tar hand om engångsgrillar som sopavfall? Dessa frågeställningar innefattar både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga delar. Vi har utifrån den grundläggande frågan försökt belysa fenomenets olika aspekter. Dessa kan ses i figur 3. En beskrivning av området visar att det är en komplex studie utan enkla svar, detta trots att den behandlar något som kan tyckas vara så banalt som engångsgrillar. Det blir emellertid snabbt komplicerade orsakssammanhang när människor kommer in i bilden, våra attityder och beteenden är sällan enkla att generalisera kring. Miljöfrågor har också den karaktären att de spänner över olika vetenskapliga discipliner och inte sällan ger oväntade och motsägelsefulla upptäckter. Engångsgrillar visade sig handla om betydligt mer än bara pris och funktion. Studien har sitt upphov i en förfrågan från Svenska Naturskyddsföreningen, SNF. Studien ingår som en fallstudiekurs i vår utbildning i humanekologi inom Samhällsvetenskapligt Miljövetarprogram vid Göteborgs Universitet. 7

Figur 1. 3. Problembeskrivning Bekvämlighet genusperspektiv Positiva effekter? Lagstiftning och producentansvar Sommarromantik Medvetenhet Var? Vem? Hur? Reklam Vem? Var? Beteende Behov Reellt behov? Alternativ? Varningstexter? Producenter Konsumenter Hälsa Produktutformning? Material? Vinstmarginal? Engångsgrillar Försäljningssiffror Transporter resursförbrukning Utsläpp Miljöpåverkan Omfattning? Avfallshantering Återvinning? Nedskräpning Farliga ämnen Förändrad natursyn Skador på klippor Påverkan på djur och växter Bränder Kostnader Skador Aluminium Kolrester Tungmetaller Kemikalier 2.1 Metod Som studenter inom humanekologi har vi en vilja och en ambition att vara tvärvetenskapliga i vårt arbetssätt. Vi vill belysa ämnen från det samhällsvetenskapliga hållet likväl som från det naturvetenskapliga. Detta hjälper oss att få en bred bild av hela problematiken, från den kemiska detaljinformationen till den stora helhetssynen i samhället. Strukturerade och semistrukturerade intervjuer per telefon och e-post har använts för att skapa en uppfattning om engångsgrillens bakgrund och problematik i Sverige. Efter att ha talat med tretton återförsäljare som vi bedömt vara bland dem som dominerar engångsgrillsmarknaden, såväl stora livsmedelskedjor som mackar och detaljister, har slutsatser dragits kring marknaden för engångsgrillar i Sverige. För att få en uppfattning om den mediala uppmärksamheten kring engångsgrillar har vi sökt efter träffar på engångsgrill eller engångsgrillar, under perioden 1990-11-11 till 2005-11-10, i databasen mediearkivet. Vi har också tagit del av rapporter, tidningsartiklar och pressmeddelanden. Faktainsamling från Internet, öppna telefonintervjuer med producenter, importörer och deras underleverantörer har använts för att få fram data om engångsgrillen och dess komponenter. Fax och e-post har använts för kontakt med mer avlägsna tillverkare. Studien inleddes med inläsning av det relativt begränsade skrivna material som finns om engångsgrillar. En rapport som har varit av stor betydelse som underlag för analys av träkolsproduktion är Verna Ekologis studie om hur grillkol påverkar miljö och hälsa. I denna redovisas två engångsgrillar, båda från Asien (Wijkmark, 2003). Ett antal engångsgrillar har köpts in för att titta på märkning, storlek och sammansättning. 8

Vi har valt att avgränsa oss till att titta närmare på tillverkningen av kol, aluminium och tändpapper. Detta på grund av antagandet att den största miljöbelastningen ges av dessa komponenter. Någon historisk tillbakablick på tillverkningen har inte gjorts, utan fokus ligger på hur den ser ut idag. Det finns en mängd tillverkare av engångsgrillar i olika länder. Här redogörs för en polsk och en svensk producent. Kinesisk produktion kommer kort att beröras i analysen Vi har även varit intresserade av lagstiftningen runt bland annat sophantering av förpackningar och hur engångsgrillen klassas i denna fråga. Berörda aktörer har kontaktats via telefon och e-post för att få klarhet i denna fråga. Vidare har olika märkningar av engångsgrillar jämförts med varandra. Utifrån intervjuer har en bild av konsumenters inställning till engångsgrillen som produkt och varför de väljer att köpa eller inte köpa den bildats. 15 semistrukturerade intervjuer har genomförts med ett selektivt urval av personer i åldrarna 16 55 år, med olika bakgrund. Hänsyn togs till kön, etnicitet, boende och familjesituation. Urvalet var selektivt för att ge några olika perspektiv på attityder och beteenden kring engångsgrillar. Metoden gav oss också möjlighet att jämföra olika perspektiv med varandra. Användandet av semistrukturerade intervjuer innebär en djupare förståelse genom att de personer som intervjuades har möjlighet att diskutera fritt. Intervjuerna var ca 20 minuter långa och genomfördes av två intervjuare åt gången där den ena ställde frågor och den andra antecknade. Intervjuerna utgör endast ett underlag, som kan illustrera användandet av engångsgrillar ur ett konsumentperspektiv. För att förstå intervjusvaren bättre har vi tagit hjälp av litteratur om miljöpsykologi samt intervjuat Anders Biel, docent i psykologi, på psykologiska institutionen på Göteborgs Universitet. Även två mindre områdesstudier har utförts, en i Slottsskogen och en i skärgården på västkusten, med tyngdpunkt på Göteborgs kommun. I dessa har fyra semistrukturerade intervjuer har genomförts med ansvariga för strandstädning och skötsel och städning av Slottsskogen, inom Västkuststiftelsen respektive Göteborgs kommun. Vi har också tagit del av information och rapporter som kommunen och stiftelsen sammanställt, samt talat per telefon med flera av deras samarbetspartners angående sophantering och återvinning. För att under hela studien ha samma fokus inom de olika grupperna använde vi oss av en checklista som innehöll ord att använda sig av och tänka på i alla sammanhang (se box 1.). Box 1. -Tidsperspektiv -Trender -Samhällskontext -Attityder till ansvar och alternativ -Ansvar -Långsiktighet -Verkligt behov? -Hållbarhet -Användargrupper -Gender och 9

2.2 Upplägg och avgränsningar Rapporten är indelad i olika kapitel. Efter inledningskapitlet, där studien presenteras i stort, kommer Kapitel 2 vilket innehåller syfte och metod. I Kapitel 3 kommer en livscykelanalys av engångsgrillar från två tillverkare, kapitel 4 handlar om lagstiftning och märkning. Kapitel 5 är vår undersökning av attityder och beteenden hos konsumenter och producenter. Kapitel 6 består av två lokala områdesstudier som vi gjort i Göteborgsområdet, Slottsskogen i centrala stan, samt skärgården på västkusten. Därefter följer ett avslutande sjunde kapitel med sammanfattning och diskussion av samband, ansvar, alternativ och lösningar. Vi har valt att i första hand fokusera på engångsgrillar som fenomen här och nu. Vi har också begränsat oss till den i Sverige vanligaste typen av engångsgrill; med metallstöd, aluminiumlåda med kol eller briketter samt tändpapper och tändmedel i, och ett metallgaller att grilla på. 2.2.1 Andra rapporter om engångsgrillar Vi har inte funnit någon tidigare genomförd rapport/utredning enbart om engångsgrillar utan de studier vi har haft att tillgå är; Påverkar valet av grillkol miljön och din hälsa av Jan Wijkmark, Verna Ekologi som gjorts på uppdrag av Råd & Rön, Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Natur samt ett pressmeddelande rörande en norsk rapport som beställts av förre miljöministern Knut Arild Hareide av Statens Forurensningstilsyn. I den svenska rapporten görs en jämförelse av några av de olika kolfabrikat och briketter som finns på den svenska marknaden, där finns bland annat två engångsgrillar med i studien. Den norska rapporten utreder eventuella miljö- och hälsorisker med tillsatsämnena i engångsgrillar. 10

Kapitel 3. 3 Livscykelanalys av engångsgrillar Engångsgrillar produceras idag på många ställen i världen. I Sverige finns en producent, men i svenska butiker kan man även hitta grillar tillverkade i exempelvis Polen, Bulgarien och Kina. På grund av produktens sammansättning av flera olika komponenter måste hänsyn även tas till ursprunget för dessa. Platsen där grillen sätts ihop kan ligga mycket långt ifrån de ställen där råvarorna utvinns eller framställs, med negativ miljöpåverkan från långa transporter som följd. Således är engångsgrillen, som redogörelsen i detta kapitel kommer att visa, i högsta grad en global produkt. Det är idag relativt lätt att inhandla ett lager engångsgrillar. Under studien skickades fax och e-post till kinesiska leverantörer som var väldigt snabba med att lämna prisuppgifter. Vad som inte fanns med var svar på frågor som ställts angående miljöoch hälsopåverkan av produktionen samt redogörelse för råvaruursprung. Livscykelanalys (LCA) har valts som verktyg för att utröna engångsgrillens miljöoch hälsopåverkan, från vaggan till graven. Här redogörs översiktligt för inputs (energi- och materialinsättningar), outputs (restprodukter) och transporter (längd och typ) i varje produktionssteg för vad som anses vara de tre viktigaste komponenterna ur miljösynpunkt: Kol, aluminium och tändmedel. Papp, plast och järn/stål beskrivs kort under avsnittet allmän beskrivning av engångsgrill. Livscykelanalysen sammanfattas även i en figur som återfinns i appendix 1 och 2. Kapitlet avslutas med en analys av miljö- och hälsoeffekter av de olika produktionsstegen, och en sammanfattande diskussion. 3.1 Syfte och frågeställning Syftet är att undersöka innehållet i engångsgrillar och producenternas tillverkningsmetoder samt att undersöka miljöeffekterna från råvaruanvändning till kvittblivning. - Vilka miljöeffekter ger engångsgrillar från en polsk och en svensk producent genom dess råvaruanvändning, tillverkningsprocess och transporter? 11

3.2 Resultat 3.2.1 Allmän beskrivning av engångsgrill: En engångsgrill består av: Kol av olika storlek, ibland brikettliknande (ca 500 gram). Detta ligger i en aluminiumlåda (ca 26 gram) täckt av ett järngaller (ca 3.5 gram) 3. Mellan kol och galler ligger ett tändpapper. Kolet är i vissa varianter inneslutet i en papperspåse. Tändpapperet och/eller kolet är indränkt med tändmedel som är olika beroende på tillverkare. Aluminiumlådan ligger sedan tillsammans med ett stativ av ståltråd förpackad i en kartong innesluten i plast. I vissa ligger även en soppåse medskickad. 3.2.2 Kol I en högteknologisk process är tillverkningen av kol ett närmast slutet system. Däri är engångsgrillen det sista steget. Den svenska och den polska tillverkaren använder sig i stort av samma tillverkningsprocess, skillnaden är att kolet pressas samman till briketter i Polen medan den svenska engångsgrillen fylls med vanligt kol. Kolets väg från träd till färdig grill går till så här: Den polska tillverkaren använder FSC-märkt björk och bok från fabrikens närområde. Den svenska tillverkaren tar även den huvudråvaran från fabrikens närområde i form av al, asp och bok. Avverkningen görs med skogsmaskiner vilket medför utsläpp av fossilt koldioxid. Virket förs efter ankomst till fabrik till ett stort lager för lufttorkning. Här tillförs energi i form av värme. Detta är den enda energi som tillförs i kolningsprocessen. Efterföljande led är självförsörjande. Efter torkning transporteras virket till en så kallad Lambiotte -reaktor för torrdestillering. Denna sker så att virket värms upp med gas. Först till 250-300 grader så att vissa ämnen ska förångas. Sedan vidare till 500 grader så att förkolningen blir fullständig och alla biprodukter bränns till vattenånga. Denna process tar cirka tolv timmar. Den polska tillverkaren använder briketter i sina engångsgrillar vilket gör att ett par ytterligare steg läggs till. Träkolsbriketter produceras genom att bitar av kol som inte passar i grillkolsblandningen sållas bort i ett finmaskigt nät. Dessa pressas därefter samman med vegetabiliskt bindemedel, som är livsmedelsgodkänt, till olika former. Kolet som sen blir över när briketter tillverkats blir till kol i engångsgrillar. (Skandivaror, 2005). Träkol kan innehålla varierande mängder tungmetaller, i Verna Ekologis studie innehöll det polska kolet höga krom- och nickelhalter, medan det svenska kolet hade något förhöjda värden på dessa tungmetaller. (Wijkmark, 2003) 3 Siffrorna baseras på vägning av engångsgrill på Chalmers 15/11-05 12

3.2.3 Aluminium Nyproduktion av aluminium kan sammanfattas enligt följande: Aluminium utvinns ur bauxit, vilket finns i riklig mängd i jordskorpan, som aluminiumoxid. Genom elektrolys bryts sedan oxiden ner i syre, som avges som koldioxid genom reaktion med en kolanod, och flytande aluminium, redo för produktion.(iai, 2003) Det största problemet med aluminium är att nytillverkningen kräver mycket energi. Jämförelsevis går det åt energi motsvarande tre liter bensin för att tillverka ett kilo aluminium (Metallkretsen, 2001). Återvinning av aluminium minskar energimängden med 95 procent jämfört med jungfruligt (nybrutet) material (FTI, 2005). Det är ett stort problem att aluminium läcker ur systemet, när formarna inte återvinns utan slängs i soptunnor och naturen. 4 Det aluminium som används av båda tillverkarna kommer från Italien, där formarna tillverkas. Härifrån köps i sin tur aluminium in från olika delar av världen. Formen består både av primärt (nytillverkat) och sekundärt (återvunnet) aluminium i varierande mängder (Alupack, 2005). För aluminiumformar för engångsgrillar finns inga krav på att det ska vara nytillverkat aluminium, vilket finns om aluminiumet ska användas till livsmedel. Ytterligare en betydande faktor för hur stor miljöpåverkan blir är vilken energikälla som används vid nyproduktion. Denna faktor finns även med vid återvinning. 3.2.4 Tändmedel Paraffin C12 (Fotogen) Det tändmedel som används i tändpapper i den polska tillverkarens engångsgrillar kallas paraffin C12 eller fotogen. Det framställs genom fraktionsdestillering av petroleum. Fraktionsdestillering går till så att man upphettar petroleum till mellan 150 och 275 grader. Vid denna temperatur förångas paraffinet och leds in ett rör där det kyls ner till flytande form (TheFreeDictionary, 2005). Om Paraffin släpps ut i jorden förväntas det brytas ner under både syrerika och syrefattiga förhållanden, värt att nämna här är att vissa sorters paraffin knyter sig väldigt hårt till jorden. Vid kontakt med vatten kommer paraffin att brytas ner under både syrerika och syrefattiga förhållanden. Ämnet bioackumuleras även i fisk, och det finns data som tyder på att 6 månader efter ett utsläpp finns mellan 1.45 14.2 ppm kvar i vävnaderna beroende på fiskart. Vid utsläpp till luften kommer paraffin att oxidera och reagera med fotokemiska substanser i atmosfären och bilda så kallade hydroxyradikaler med en livslängd på ungefär 2-4 dagar. När det gäller mänskliga hälsoeffekter finns det en rad olika bevis på symptom som främst uppkommer genom oral - eller hudkontakt. Fabriksarbetare som hanterar stora mängder paraffin är särskilt utsatta, något som vi dock inte ska gå in närmare på här. Det bör till sist nämnas att ämnet är extremt brandfarligt. (Toxnet, 2005) 4 Upp till 26 ton per år (1 miljon engångsgrillar gånger 26 gram). 13

Stearin Tändpapper indränkt med stearin tillverkas på Hammarö för den svenska producenten. Det anses idag vara det bästa alternativet sett till miljöeffekter då det är tillverkat av förnybara råvaror och inte ger någon negativ miljöpåverkan vid förbränning (Linzie, 2005). Stearinet består av fettsyror från animaliska och vegetabiliska fetter. Det levereras med lastbil till Hammarö från en fabrik i Karlshamn (Svahn, 2005). Från tändpapperstillverkningen blir det inga restprodukter (Linzie, 2005). Stearintillverkningen ger nickelbeck som restprodukt, som dels återanvänds för upphettning och även säljs vidare (Svahn, 2005). 3.2.5 Sammansättning och Distribuering Både den polska och den svenska producenten sätter ihop engångsgrillen på den plats där kolet produceras. Därifrån distribueras den färdiga grillen till återförsäljare, den svenska tillverkaren producerar endast för den svenska marknaden, medan den polska tillverkaren har återförsäljare över hela världen. 3.2.6 Transporter Andelen av de båda företagens totala produktion som går till engångsgrillar är förhållandevis liten (Brömer, 2005) (Larsson, 2005). Mängden transporter som krävs för att alla delar av engångsgrillen ska kunna sättas samman blir därför desto viktigare för att kunna utvärdera grillens miljöpåverkan. Den polska tillverkarens transporter sker till 60-70 procent med tåg (Brömer, 2005). Den svenska tillverkaren använder sig till största delen av lastbilstransporter (Larsson, 2005). För en översikt över transportvägar se appendix 3. Det är stor skillnad i påverkan från transporter av närproducerade grillar och sådana som är tillverkade i andra världsdelar, i rapporten från Verna Ekologi står följande: I en utredning konstaterade man att utsläppen av koldioxid förorsakade av transport för importerat kol (ofta från andra världsdelar) var ungefär tio gånger högre än motsvarande utsläpp för lokalproducerad kol. En annan studie visar att luftutsläppen från småskalig kolning varierar relativt mycket beroende på till exempel kolningsanläggning, förbränningstemperatur, vattenhalt i träet, samt träslag. Det sker relativt betydande luftutsläpp vid småskalig kolning, men i relation till annan förbränning som sker i samhället är kolningens andel mycket liten. (Wijkmark 2003) 3.2.7 Användning av engångsgrillen Vid användning av en svenskproducerad engångsgrill utsätts inte konsumenten för några förhållandevis hälsovådliga gaser om ventilationen är god och grillen används som den ska. Hälsoriskerna är desamma som vid vanlig grillning. Vad gäller de polska engångsgrillarnas tändpapper är det däremot oklart om de mängder paraffin som används ger några negativa hälsoeffekter vid korrekt användning av grillen. Vid extrema fall, till exempel om ett barn skulle få tag på ett tändpapper med paraffin och äta det, finns påtagliga risker för allvarliga hälsoeffekter. 14

3.2.8 Kvittblivning Miljöpåverkan vid själva användningen är försumbar, problemen uppkommer vid kvittblivning av grillen. Endast ett litet antal grillar sorterades av Göteborgs kommun i år. Hur många konsumenter som återvinner vet vi inte, men uppskattar det till ett fåtal. De flesta engångsgrillar slängs som hushållssopor, en del lämnas dock kvar i naturen, vissa av dessa samlas in men inte alla. Det finns inga siffror på omfattningen. Problematiken kring ansvar för producenter och konsumenter samt rådande lagstiftning kring detta behandlas i kapitel fyra och sju. Vid förbränning av avfall i avfallsförbränningsanläggningar uppstår restprodukter i form av slagg och aska, som utgör ungefär 10-15 % av den totala mängden. Avfallsförbränning ger också upphov till dioxiner, tungmetaller, försurande ämnen med mera, även fast detta har kunnat begränsa genom modern rökgasteknik (Wikpedia.org). Detta leder till att en del av ämnena hamnar i aska i stället. När förbränningen är genomförd flyttas askan till en klass 1-deponi, en deponiplats med extra tät botten. Lakvatten samlas sen upp och skickas till ett lokalt reningsverk (Greenpeace, 2002). 3.3 Effektanalys och Diskussion Studien om engångsgrillen och dess komponenter visar att något som vid första anblicken kan verka obetydligt ur miljö- och resurssynpunkt, är beroende av mängder med olika steg för produktion och distribution. I slutändan visar det sig att omfattningen är global. Utsläpp av växthusgaser förekommer på flera ställen: vid nyproduktion av aluminium, avverkning av skog och allra främst vid transporter. Så länge kolet tillverkas med rökgasåtervinning är detta steg relativt rent. Om det är framställt med andra metoder, såsom milning, blir effekterna helt andra. Här är de lokala miljö- och hälsoeffekterna något som bör tas i beaktning. FSC-märkningen är viktig för att ha möjlighet att spåra ursprung och arbetarförhållanden. Rapporter som med jämna mellanrum kommer beskriver ofta svåra förhållanden för kinesiska arbetare (Chinasupport, 2005), tillsammans med de transporter som krävs för frakt till Sverige, gör att rekommendationerna inte kan bli annat än att välja lokalproducerade engångsgrillar framför asiatiska. Tändmedlets effekter beror helt på vilken sort som producenten väljer att använda. Stearin baseras helt på förnyelsebara råvaror, paraffin framställs av råolja. Undersöks produktionen ytterligare ett steg tillbaka ser man dock att råvarorna till stearin, bland annat palmolja, ibland kan ha ett ursprung som är väldigt problematiskt. Odling av oljepalmer är kontroversiell då den har stor påverkan på den lokala biodiversiteten. Att den sker i sydostasien gör att också påverkan från transporter får stor betydelse. 15

Val av transportmedel är viktigt, ju mer som sker med tåg desto bättre. Många återförsäljare och distributörer är dock mer angelägna om effektivitet och flexibilitet, vilket gör att lastbil ofta väljs framför Skillnaderna mellan sorterna är små. Ur tåg. ett Stockholmsperspektiv är transporten från Kvittblivningen av engångsgrillen Kilafors kortare än den från Polen. I gengäld ger olika miljöeffekter beroende på går transporten från Polen på båt och hur den ser ut. Värst är att bara kasta järnväg medan den från Kilafors går på den i naturen. Vad som då händer lastbil. Bor man däremot i till exempel med de olika delarna beror på Skåne är transporten från Polen faktiskt förhållandena i området, såsom biodiversitet, ph och kortare än den från Kilafors. klimatförhållanden. Järngallret rostar Briketter är effektivare (och därmed mer bort, kolet påverkar olika beroende miljövänliga) att transportera eftersom de är på hur stor mängd tungmetaller den sammanpressade och tar mindre plats per ursprungliga träråvaran innehåller, vikt- och energienhet. Å andra sidan åtgår aluminiumet oxideras (till en början), i id ill k i ilk k tändmedelsrester, plast och papp ger ytterligare miljöpåverka n i olika utsträckning. Kastas grillen i soptunna hamnar den i alla fall inte i naturen, men alla delar går till förbränning, vilket förhindrar återvinning av järngaller, aluminiumform, plasthölje och pappförpackning. Detta är ingen hållbar metod och vi ser hellre att materialet återvinns än att det bränns. Skonsammast för miljön är om alla delar sorteras. Rekommendationer till konsumenter och återförsäljare ges i kapitel 7. 16

Kapitel 4. 4 Lagstiftning Lagstiftningen är i fallet med engångsgrillar en del av problematiken ur avfallssynpunkt. Producentansvaret gäller idag inte alla produkter utan endast förpackningar, tidningspapper, bilar, elektroniska och elektriska produkter, bildäck och batterier. Vad som räknas som en förpackning och vilka regler som gäller för dessa finns att läsa om i SFS, Rixlex Förordning (1997:185) om producentansvar för förpackningar. I fallet med engångsgrillar är Naturvårdsverkets tolkning att produkten inte är en förpackning utan hushållsavfall. Samma tolkning gör näringslivets materialbolag. 5 Därigenom blir återvinning av produkten konsumenternas och kommunens ansvar. Endast kartongen och ytterförpackningen av plast räknas som förpackning. Det innebär att producentansvaret för förpackningar inte gäller för t.ex. aluminiumformen. Det beror på att produkten består av så många delar som är svåra att ta isär och att kolet följer med under hela grillens livslängd (Due, 2005). Vi har flera gånger varit i kontakt med materialbolaget Svenska Metallkretsen AB för att få svar på hur de ställer sig till möjligheten att betrakta aluminiumformen i engångsgrillar som en förpackning till kolet. Tycker de att detta vore rimligt även om så inte är fallet idag? Vi har inte fått svar på den frågan utan Metallkretsen svarar istället efter att ha hört sig för med sina europeiska kollegor att aluminiumformen idag inte räknas som förpackning i vare sig England, Tyskland, Spanien, Tjeckien, Slovakien eller Belgien.(Görling, 2006) De konstaterar att producentansvaret inte gäller idag och kommenterar istället konsumentens ansvar: "Aluminium är det bästa exemplet på ett material som miljömässigt är ett mycket dåligt alternativ i ett slit och släng-samhälle, men som är en succé i ett kretsloppssamhälle. Vi bör därför uppmana alla konsumenter att lämna aluminium till materialåtervinning. Vi spar då 95% av den energi som annars skulle gå åt för nytillverkning från jungfrulig råvara. (Görling, 2006) Enligt lag är alla som innehar avfall skyldiga att återvinna detta, alltså har konsumenterna skyldighet enligt lag att sopsortera engångsgrillarna. När grillarna inte sorteras av användarna utan läggs i soptunnor eller lämnas i parker och natur blir de kommunens ansvar att bortskaffa. Det är upp till enskilda kommuner att dra upp riktlinjer och utforma en miljöpolicy som tillgodoser kraven i miljöbalken. De ansvarar för hanteringen av hushållens avfall och att detta sker på ett miljöriktigt vis. Enligt Sanna Due på Naturvårdsverket finns dock inga nationella riktlinjer eller krav på kommunerna vad gäller hur detta ska hanteras, i vilken grad återvinning ska ske 5 Producentansvaret för förpackningar innebär att tillverkaren ska ordna insamling och återvinning av förpackningen. Det har näringslivet löst genom att skapa materialbolag, som exempelvis Svenska Metallkretsen AB och Plastkretsen AB. Dessa bolag kräver, genom sitt servicebolag REPA, förpackningsavgifter från producenterna och sköter sedan om arbetet med att lösa insamlings- och återvinningsfrågan. Fyra materialbolag för förpackningsavfall samt ett för returpapper har tillsammans bildat serviceorganisationen FTI Förpacknings- och tidningsinsamlingen. De arbetar med informationsspridning och samordning av återvinningssystemen. Materialbolagen anlitar lokala entreprenörer för arbetet med tömning, transporter och sortering. Via FTI sluter de avtal med kommuner om markupplåtelse, städning, information och återvinningssystem. (Naturvårdsverket, 2005). Det handlar om ett frivilligt branschsamarbete eftersom enskilda producenter oftast inte klarar av de servicekrav som lagstiftningen ställer. 17

eller hur en produkt som engångsgrillar ska omhändertas. De har alltså inte skyldighet att sortera engångsgrillar bland soporna. De har inte heller skyldighet att tillhandahålla sorteringsbehållare i parker, badplatser och andra allmänna områden. Kommunen har också ett renhållningsansvar för stad och grönområden, inte heller här finns nationella riktlinjer eller krav på sortering av sopor. Naturvårdsverket har ingen operativ tillsyn utan tillhandahåller tillsynshandledning för kommunerna och handledning i miljölagstiftningen. (Due, 2005) Ansvar för att miljölagstiftningen följs fördelas alltså på flera aktörer. Tillsynen inom avfallsområdet utövas enligt Miljöbalken (1998:808) 26 kap. 3, av Naturvårdsverket, generalläkaren, länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna ( ), i enlighet med vad regeringen bestämmer. Kommunerna ska enligt lag underrätta Länsstyrelsen och Naturvårdsverket om sin avfallshantering (Avfallsförordning, 2001). 4.1 Import av engångsgrillar Det råder fri rörlighet för produkter inom EU och övriga världen i stort. Produkter som innehåller farliga ämnen ska redogöra för dessa i innehållsförteckningen. Producenten ska också anmäla sig till kemikalieinspektionens register över farliga ämnen. Ingen tillsyn sker innan en vara importeras, det finns ingen föregående granskning utan det är i så fall i efterhand som en granskning sker om produkten uppmärksammas som skadlig på något sätt. 4.2 Märkning Märkningen på engångsgrillsförpackningarna har betydelse för möjligheten att ta reda på råvarornas ursprung och miljömedvetenheten i produktionen. Därför beskrivs kortfattat de vanligaste märkningarna. FSC (Forest Stewardship Council) FSC är ett internationellt ramverk med principer för hur en skog kan skötas på ett hållbart och miljövänligt sätt. Märkningen innebär att kolen i engångsgrillen är spårbarhetscertifierad. Det finns alltså en länk till ett FSC-certifierat skogsbruk. Varje företag har fått ett COC-identifieringsnummer för att man ska kunna spåra kolet tillbaka till ursprungsskogen. Märkningen ger i övrigt inga garantier gällande att produktionen av engångsgrillen sker på ett miljöanpassat sätt eller att engångsgrillen i övrigt är miljövänlig. (Roberntz, 2005) SIS Den svenska standarden SS 1872 10 omfattar krav för prövningsmetoder av träkol och träkolsbriketter. Standarden innehåller bland annat att grillkolen ska ha en halt av fixerade kolämnen på minst 83 procent, att askhalten ska vara högst fyra procent och vattenhalten högst åtta procent. Dessutom ska minst 80 procent av kolbitarna vara mellan 20 och 150 mm stora. Råvaran får inte vara kemiskt behandlat trä. Det finns även bestämmelser för vilka främmande ämnen som får förekomma. När man väl ansökt om ett SIS-certifikat sker provtagning både på laboratorium och ute i butik. Detta är en dyr och omfattande process. (Wijkmark, 2003) 18

DIN (Deutsche IndustriNorm): DIN-normen påminner om SIS-normen beträffande krav på storlek, askhalt med mera, men med något lägre krav. Det görs heller inga stickprov i butiken eller ute på anläggningar. Vill man bli certifierad får man skicka ett prov till DIN i Tyskland. Även DIN-licensen är relativt dyr att erhålla. Ett problem är att en oseriös tillverkare kan låta prova en enstaka sändning och sedan hänvisa till detta test för hela sin produktion. (Wijkmark, 2003) PEFC PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification) är ett europeiskt system för certifiering av skogsbruk. Systemet bygger på att hela kedjan är involverad, från skogsbruk via sågverk till möbeltillverkare. Det finns två typer av PEFC certifiering, direktcertifiering och gruppcertifiering. Direktcertifiering görs på större skogsägare, entreprenörer och virkesorganisationer. Gruppcertifiering görs på så kallade paraplyorganisationer med anslutna mindre skogsägare och entreprenörer (PEFC, 2005). Skogsägare som gruppcertifierar sitt skogsbruk tecknar ett avtal om certifiering genom PEFC med paraplyorganisationen. Gruppcertifierade skogsägare och entreprenörer får ett bevis om att skogsbruket eller verksamheten har certifierats (DNV, 2005). Det direkta problemet med märkningen är att det inte ingår några utomstående organisationer i certifieringsleden utan endast skogsintressenter. Den stora svagheten I märkningen anser vi kan delas upp i två olika kategorier. Den första gäller insynen där man kan kritisera bland annat att dokument och rapporter inte är offentliga och sen att man inte behöver konsultera utomstående vid certifiering. Den andra kritiken gäller att PEFC på en rad områden är svagare än FSC bland annat inom områden som nyckelbiotoper, rödlistade arter och död ved (SNF, 2005). Der grüne Punkt Denna märkning är ett kvitto på att avgift har betalts till det tyska prodcentansvarssystemet, den visar även att förpackningsmaterialet går att återvinna och har således inget med innehållets kvalitet eller miljöpåverkan att göra (Wijkmark, 2003). 19

20

Kapitel 5. 5 Attityder och beteenden 5.1 Syfte och frågeställning Hur ser användningen av engångsgrillar ut? Vilka attityder finns bland konsumenter gentemot den nya typen av grill? För att få reda på det har vi genomfört intervjuer med ett antal människor som kommit i kontakt med engångsgrillar. Syftet med undersökningen är det följande: Att undersöka potentiella konsumenters grillbeteende och attityd gentemot engångsgrillar och deras alternativ, samt att undersöka hur engångsgrillar används. För att ta reda på det har vi använt oss av följande frågeställningar: Vilka attityder gentemot engångsgrillar har konsumenter? När, var och hur använder de dem? Varför använder de dem? Vilket ansvar ser konsumenter att de har? Hur ställer de sig till eventuella alternativ? 5.2 Resultat 5.2.1 Olika grupper Hur skiljer sig våra informanters användande av engångsgrillar åt? Vi har jämfört de svar som lämnats genomgående under intervjun från kvinnor och män, vilka är i ålderskategrierna under 30, mellan 30 och 50 samt över 50, människor med olika etnicitet samt de som bor i lägenhet respektive i villa och de som utanför respektive i staden. Inga anmärkningsvärda skillnader upptäcktes, vare sig i grillbeteende, synen på grillning i allmänhet eller hållningen gentemot eventuella alternativ till engångsgrillen. Detta beror troligen delvis på att informanterna är så få, då vi har gjort ett snävt kvalitativt urval, men vi kan också tänka oss att grillning är en generationsoch kulturöverspännande aktivitet som betraktas likadant hos de flesta människor. 5.2.2 Allmänt grillbeteende Våra informanter grillar främst på sommaren, från någon gång i veckan till någon gång per sommar. Man grillar för det allra mesta i sin egen trädgård, och de som bor i lägenhet ser negativt på de minskade möjligheterna att grilla som detta medför. Grillning sker också i parker, skogen eller vid havet. Vanligast är att grilla med familj och vänner. Alla informanter utom en tycker mycket om att grilla, och de skulle alla sakna det om inte möjligheten fanns. I vår undersökning återkommer nästan genomgående tre viktiga faktorer till varför man tycker om att grilla. Det handlar om den sociala faktorn med familj och vänner som umgås och som i och med grillen får en naturlig samlingspunkt, upplevelsen av sommaren och att grillen erbjuder ett skäl att vistas utomhus, samt att grillningen upplevs som ett avslappnat och anspråkslöst sätt att laga mat på. Alla står runt grillen med en öl i handen och diskuterar om det går bra med grillningen säger en av informanterna, och vidare: Alla samlas tillsammans, det blir en rolig dag. Det 21

handlar inte bara om att grilla. Man kan ju grilla inomhus i ugnen också. Men det är inte samma grej, för då går ju frihetskänslan bort. På frågan är det viktigt att kunna grilla? blir ett svar: Ja, det hör sommaren till. Annat nämns också när grillningens fördelar ska beskrivas: god mat, enkelt, trevlig stämning, svensk sommarfest, dofter, mer avslappnat. 5.2.3 Engångsgrillar Informanterna använder vanligen engångsgrillar ute i naturen: i parker, skogar eller vid vatten (vid havet, på fisketuren eller vid seglingen). Engångsgrillarna används inte i trädgården utan tas med till en plats man upplever som vacker eller lämplig. Av våra 15 informanter använde drygt hälften engångsgrill i somras mellan en och fem gånger. Precis som vanliga grillar använder informanterna engångsgrillar bara på sommaren. När den nya typen av grill användes för första gången varierade intrycken. En del var tveksamma mot den nya tekniken: Jag var lite skeptisk, ska det funka? Vi var ganska inne på att vi gjorde fel och en del minns att de ogillade engångsaspekten: Verkade ganska onödig, typisk slit och slänggrej. De flesta tyckte dock att engångsgrillen verkade vara smidig, bekväm, praktisk och snabb. Under de år man använt engångsgrillarna har fler aspekter kommit fram. Fördelar som informanterna ser med engångsgrillarna är att de är mobila, att man inte behöver planera (man måste inte köpa kol innan, man måste inte diska galler efteråt, som man måste med den vanliga grillen) och att de är billiga. De tar dessutom liten plats vilket ytterligare ökar möjligheten till rörlighet. Den är väldigt portabel. Man kan använda den hur som helst, när som helst. Den är bra för dem som är lata. Den största nackdelen är enligt många informanter att engångsgrillen är liten och skranglig och därför inte erbjuder samma grillmöjligheter som en vanlig grill. Du kan ju inte grilla allt på den. Det är snabbt och lätt men inget trevligt. Man återkommer också till engångsaspekten. Det är krångligt att göra sig av med grillen på vad man upplever som ett bra sätt (att slänga den som den är i soptunna), och många ogillar tanken på att det är en engångsprodukt de använder. Ibland är kunskapen om miljöeffekter låg och känslan vag, men den finns ofta med ändå. Informanterna säger: Man hajar väl alltid till när det är engångsartiklar, men eftersom det är samma saker som i en vanlig grill har jag inte tänkt så mycket på det, det känns inte som att det är så stor förbrukningsskillnad. Tändmedlet är jag tveksam till, och sedan att det är ytterligare aluminium. Fast i jämförelse med alla läskburkar är det kanske rimligt. En vanlig eld är naturlig. En engångsgrill kan aldrig försvinna av sig självt. Det kanske inte är så jättebra med aluminium. Jag kan inte sånt där. Oberoende av miljökunskap tycker informanterna att det är fult när engångsgrillar ligger och skräpar. 5.2.4 Kvittblivning Nästan alla intervjupersoner slänger engångsgrillen i närmsta papperskorg efter användning. Ingen tar hem den för källsortering, om än tanken på återvinning som en möjlighet är genomgående i många svar. De svarande skulle inte slänga sin engångsgrill i naturen, utan väljer om nödvändigt att ta med den tillbaka till stan. Det är inte så att jag slänger den i naturen. Jag skulle aldrig slänga dem i skogen. 22