Ön Flickan som blir ensam https://c1.staticflickr.com/ 9/8072/ 8429441527_a294b47d2c.jpg http://orig00.deviantart.net/01d6/f/ 2012/030/9/8/ wiz_khalifa_by_qurkiegrl-d4o2c7x.jpg Daniela Jehrlander
Kapitel 1 De var en gång en tidig morgon. Jag har precis blivit klar med att packa. Då säger mamma: Nu åker vi. Vi sätter oss i bilen. Jag sa till mamma jag är nervös och vi kommer få sitta på planet i 10 timmar. Då sa mamma de är inget att oroa sig för och de är inget att tänka på för vi ska inte sitta så länge på planet. När vi kommer fram till flygplatsen så går vi till där man lämnar i väskorna för vi vill inte dra runt på dem. Vi behöver äta frukost för det var 2 timmar kvar tills flyger går. När vi kom till cafet är det en lång kö. Men efter ca 15 minuter så var det våran tur.
Jag vill ha macka med smör, ost och skinka och till att dricka vill jag ha oboy, mamma vill ha café och likadan macka som mig. Efter vi hade ätit så sa jag till mamma kan vi gå nu.vi har gåt igenom säkerhetskontrollen och allt gick bra. Jag och mamma sitter inte på samma rad. Honsitter bakom mig. Och bredvid mig sitter en gammal sur gubbe. Gubben som sitter bredvid mig skulle visst beställa sprit efter 10 minuter så att han somnar. Efter ett tag så börjar det bli turbulens och jag känner hur det luktar bränt. Jag blundar och när jag öppnar ögonen igen så är bakre halvan av planet borta. Och efter ungefär en minut så svimmar jag
Kapitel 2 Jag vaknar upp och är helt själv i det blåa fina havet. Jag har hamnat på en sten mitt i havet. Helt ensam. Jag känner mig ledsen och rädd. Jag undrar vart mamma är. Jag tittare mig omkring och jag grät så mycket som jag aldrig har gjort förut. Men lite längre bort så ser jag en ö. jag säger till mig själv jag ska dit. Jag vill inte riktigt simma ditt för jag vet inte vad som finns där. Men så säger jag till mig själv jag kommer klara det. Jag simmade jätte länge tills jag kom fram till ön. Det var varmt och grönt och vackert. Så mina ögon glänser.
Kapitel 3 När jag kom dit var jag mest orolig för mamma jag ställde mig upp och kikare mig omkring och sen går jag in i skogen. Jag går väldigt långt tills jag kom fram till ett hus. Jag tittade in i huset.jag knackade på dörren. Det var en man som öppnade jag säger: Hej, vad gör du? Hit är det inga som kommer för ingen vet att den ön ens finns jag är allt här ensam. Mannen/ killen heter Arvid Han frågade mig vill du komma in.mamma säger alltid till mig att jag inte få gå hem till någon om jag inte känner Människan och om inte mamma känner människan.men jag vågade inte säga nej så jag sa okej Visst och jag vet att det inte där och men jag struntade i det
När jag kom i så luktade det bajs. Jag tänkte jag i min hjärna det kanske är Arvid som luktade bajs i munnen. Jag insåg det började bli sent så jag fråga får jag sova över här och Arvid så att det var ok att jag sov där. Sen på natten så vaknade jag av ett ljus som lätt som en kniv. Jag gick ut och kollade och där stog han och höll i en kniv och var på väg till sovrummet.
Kapitel 4 Jag smyger in på toaletten. Jag tänkte vad ska han göra? När jag hör att Arvid går in till sovrummet så springer jag ut från toaletten. Arvid hör mig så han slänger kniven mot mig. Men som tur är så träffa han inte mig. Jag ramlar men jag ställer mig upp igen. Jag tar min hand på handtaget. Jag vrider om handtaget och öppnar dörren. Jag springer Arvid följer efter mig. Jag springer så snabbt så Arvid inte hänger med.
Men längre bort ser jag en stor stubbe på marken. Jag tänkte å vad bra. Arvid är ju precis bakom mig. Då kommer Arvid snubbla. Så när jag kommer fram till stubben så springer jag till höger. Jag hör bara en smäll. När jag kollar bak så ser jag att Arvid ligger helt blodig på marken. Jag fortsätter springa tills jag inte kunde mer. Jag stanna för att hämta luft. Sen fortsätter jag springa. Men jag var så trött för att denna ön är så stor men typ bara gjord av skog. Så jag hitta inte ut. Och det var jobbigt. Jag saknar min mamma så mycket. Så mycket så min tårar kom. Min ben gör så ont min fötter är så kalla. Men jag vill veta varför han ljög för mig. Men jag vill inte tillbaka dit. Jag fråga mig själv va ska jag göra för nåt.
Kapitel 5 Jag bli tröttare. För jag har sprungit hela dagen. Jag vill gärna gå tillbaka. För jag kom från det hållet när jag kom till huset. Så jag smyger tillbaka. Jag ser inte Arvid någonstans. Men jag tänkte han kanske inte heter Arvid han kanske heter något annat. Men jag hittar inte huset någonstans. Jag känner att jag går bara runt i cirklar. Men hur tänkte dem förut. Jag försökte komma på och det tog typ i en timme och försökte veta men jag kom inte på något sätt. Men långt borta så såg jag en människa. Jag såg inte riktigt vem det var. Men sen så såg jag att det var Arvid.
Jag gömde mig och gick. Jag gå emot han. Men det ser ut som han var på väg hem. Jag fick gå efter honom jättelänge. Men jag tänkte han kanske visste att jag går efter honom. Precis då så vände han sig om. Som tur så var det ett stort träd. Jag han och gå bakom trädet innan Arvid skulle kunna se mig. Efter så fortsätter Arvid gå. Tillslut så kom jag fram till huset. Jagger långt bak och runt huset. Så han inte skulle kunna se mig. Det tog långt din att komma fram men jag minns stigen. Tillslut kom jag till början. Långt bort så ser jag en människa personen spaning emot mig. Hon hade långt brunt hår. Jag såg att det var mamma. Jag började springa emot hennes också. När jag kom till mamma så kramade jag henne så hårt. Man jag sa kan vi inte bara åka hem. Mamma sa att det var en bra.