Ersättning vid ledningsrätt Fallstudie av sträckan Alvesta-Hemsjö

Institutionen för Fastigheter och Byggande Examensarbete nr. 1 Samhällsbyggnad Kandidatnivå, 15 hp Mark- och fastighetsjuridik Ersättning vid ledningsrätt Fallstudie av sträckan Alvesta-Hemsjö Författare: Johanna Andersson Amalia Tjärnstig Stockholm 2010 Handledare: Thomas Kalbro

Bachelor of Science thesis Title: Compensation for Utility Easement Authors: Johanna Andersson and Amalia Tjärnstig Institution: School of Architecture and the Built Environment Bachelor Thesis number: 1 Supervisor: Thomas Kalbro Keywords: Utility easement, Compensation, Power line, Agreement Abstract When power lines are built or rebuilt the authority in charge, Svenska Kraftnät, need access to the land along the extent of the power line. Svenska Kraftnät gets, by the current law, the Utility Easements Act, access to the land. Property owners who surrender land are to be economically compensated. Land access and compensation can be based on an agreement between the property owner and Svenska Kraftnät. If no agreement is reached, the cadastral authority determines the compensation. In this thesis, we have chosen to study a power line between Alvesta and Hemsjö, located in the south of Sweden. We have looked at how issues of compensation have been solved. The focus has been on investigating how many people received compensation and what damages they received compensation for. We went through the signed agreements between Svenska Kraftnät and property owners. The power line land investigated, of which the owners received compensation, mainly consists of forest and is privately owned real estate. The majority of the property owners agreed with Svenska Kraftnät on level of compensation and then received a bonus. Most compensated damages were permanent damages on the forest. The cadastral authority had to decide level of compensation only in a few cases. 2

Examensarbete Titel: Ersättning vid ledningsrätt Författare: Johanna Andersson och Amalia Tjärnstig Institutionen för fastigheter och byggande Examensarbete kandidatnivå nummer: 1 Handledare: Thomas Kalbro Nyckelord: Ledningsrätt, ersättning, kraftledning, överenskommelse Sammanfattning Vid utbyggnad av kraftledningar på stamnätet behöver ledningshavaren tillgång till utrymme för ledningen, detta löses genom så kallad ledningsrätt. Lantmäteriet beslutar om ledningsrätt i en förrättning och beslutet kan grunda sig på ett markupplåtelseavtal eller ske tvångsvis. Fastighetsägare som upplåter mark till förmån för ledningen ska ersättas. I grunden är det expropriationslagens regler som tillämpas för ersättningen. Huvudprincipen för denna ersättning är att fastighetsägarna ska hållas skadeslösa. I uppsatsen har vi studerat hur ersättningsfrågan löstes på ledningssträckan Alvesta-Hemsjö i södra Sverige. Vi har undersökt hur många som fick ersättning och vad de fick ersättning för. Genom de avtal som tecknades mellan ledningshavaren och berörda fastighetsägare samt förrättningsakter kunde vi samla nödvändig information. Kraftledningen Alvesta-Hemsjö går huvudsakligen över skogmark och därför ersattes framför allt skogsskador. Majoriteten av fastighetsägarna kom överens med ledningshavaren om ersättning. En fördel för fastighetsägaren med en överenskommelse var att det tillkom en bonus på ersättningen. Ledningshavaren ville ha goda relationer med fastighetsägarna vilket en överenskommelse kunde vara en början till. I de fall man inte kom överens om ersättningen så beslutade Lantmäteriet om ersättningen. Längs den studerade sträckan var det få fall då Lantmäteriet behövde besluta om ersättningen. Ännu färre överklagade till fastighetsdomstolen. 3

Förord Detta examensarbete avslutar det tredje året av fem på civilingenjörsprogrammet i samhällsbyggnad på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Arbetet omfattar 15 högskolepoäng och är på kandidatnivå. Det är skrivet på institutionen för fastigheter och byggande. Vi vill tacka de på Svenska Kraftnät som hjälpt oss med dokumentation samt svarat på våra frågor. Vi vill också tacka vår handledare, Thomas Kalbro, för vägledning och konstruktiv kritik under arbetets gång. Ett tack även till våra korrekturläsare. Stockholm i maj 2010 Johanna Andersson Amalia Tjärnstig 4

Innehållsförteckning 1 Inledning... 6 1.1 Bakgrund... 6 1.2 Frågeställningar... 6 1.3 Metod... 6 2 Processen och aktuell lagstiftning vid byggande av kraftledning... 7 2.1 Förstudie med mera... 7 2.2 Koncession... 8 2.3 Ledningsrätt... 9 2.4 Ersättning vid ledningsrätt... 10 2.4.1 Expropriationslagen... 10 3 Kraftledningen Alvesta-Hemsjö... 13 3.1 Beskrivning av sträckan... 13 3.2 Markupplåtelseavtal... 14 3.3 Ersättning vid överenskommelser... 14 3.4 Beslut om ledningsrätt... 15 4 Vårt resultat av fallstudien för kraftledningen Alvesta-Hemsjö... 16 4.1 Markupplåtelseavtal och ersättning... 16 4.1.1 I hur många fall träffades markupplåtelseavtal?... 16 4.1.2 Vid vilken tidpunkt träffades överenskommelse?... 17 4.1.3 Hur många fick ersättning?... 17 4.1.4 Vilken typ av ersättning fick man?... 18 4.2 Ersättning genom officialvärdering... 19 4.2.1 Hur många fick ersättningen bestämd genom officialvärdering?... 19 4.2.2 Värderingen... 20 4.3 Utbrutna förrättningar... 20 4.4 Överklaganden till fastighetsdomstolen... 20 5 Sammanfattande kommentarer... 21 6 Referenser... 22 Bilaga 1... 24 5

1 Inledning 1.1 Bakgrund Många av oss ser tillgången till elektricitet som självklar. Inte lika många kan tänka sig att ha en kraftledning över sin mark. Men för att behovet av elektricitet ska tillgodoses krävs nyoch ombyggnad av kraftledningar. Det är en omständig process att bygga ut kraftledningsnätet och många enskilda fastighetsägare blir ofta inblandade. Kanske beslutas det att kraftledningen ska gå över just din mark, eller kanske förstörs utsikten från din uteplats? Det allmänna intresset av kraftledningen överväger i dessa fall oftast den enskildas intresse. Därför kan en fastighetsägare med lagstöd tvingas att avstå mark eller tåla andra intrång till förmån för en kraftledning. I Sverige består kraftledningsnätet av tre olika nivåer; stamnätet, regionnätet och lokalnätet. Stamnätet ägs av staten och förvaltas av det statliga affärsverket Svenska Kraftnät. För att säkra markåtkomsten för stamnätet bildas ledningsrätt till förmån för Svenska Kraftnät. Den markägare som får sin äganderätt inskränkt genom ledningsrättsupplåtelsen ska enligt lag ersättas. Ersättningen kan grundas på en överenskommelse mellan Svenska Kraftnät och markägaren eller på en officialvärdering av Lantmäteriet (LM). När ersättningen ska bestämmas måste intrångets storlek värderas. Det är osannolikt att de inblandade värderar intrånget till samma belopp. Ledningshavaren kommer troligen värdera skadan lägre än en fastighetsägare som till exempel ägt sin fastighet i 20 år. Detta problem är bara en av många olika intressekonflikter kring ersättningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur man löser ersättningsfrågan vid ledningsrätt. 1.2 Frågeställningar Vi kommer undersöka ersättningsfrågan för en kraftledning genom en fallstudie. I uppsatsen tänker vi behandla följande frågor: Hur många får ersättning? Hur bestäms ersättningen? Vad får fastighetsägarna ersättning för? 1.3 Metod Genom kontakt med Svenska Kraftnät har vi fått ta del av deras dokumentering för utbyggnaden av en sträcka mellan Alvesta-Hemsjö inom stamnätet. Med hjälp av avtal som tecknats mellan Svenska Kraftnät och fastighetsägare har vi samlat information om hur ersättningsfrågan lösts. Vi har också granskat ledningsrättsförrättningarna och domstolsbeslut från fastighetsdomstolen som rör den aktuella sträckan. Uppsatsen inleds med ett kapitel som beskriver processen vid byggande av en kraftledning med utgångspunkt i aktuell lagstiftning. Därefter följer ett kapitel som närmare beskriver ledningssträckan samt hur avtalen ser ut. Uppsatsen fortsätter sedan med själva sammanställningen och analys av den insamlade informationen. 6

2 Processen och aktuell lagstiftning vid byggande av kraftledning Processen vid en utbyggnad av kraftledningar på stamnätet kan beskrivas översiktligt med följande steg; förstudie, koncession, ledningsrätt samt ersättning, se figur 1. Förstudie med mera Koncession Markupplåtelseavtal Ledningsrätt Ersättning Figur 1. Översiktlig beskrivning av processen vid byggande av kraftledning. De så kallade markupplåtelseavtalen, som kan tecknas under olika tidpunkter i processen, är en överenskommelse mellan ledningshavare och fastighetsägare om markåtkomsten. Fastighetsägarna kontaktas innan ansökan om koncession för att underteckna ett eventuellt markupplåtelseavtal. Tecknas avtal kan det ligga till grund för ledningsrätt och ersättning. 1 Mer om dessa avtal följer i kapitel 3.2. 2.1 Förstudie med mera Processen med utbyggnad av stamnätet börjar med en förstudie där möjliga ledningssträckningar utreds. Förstudien skickas ut på remiss till berörda myndigheter och intresseorganisationer. Det hålls även olika samråd där markägare har möjlighet att yttra sig kring förstudien. Samråden dokumenteras i en samrådsredogörelse. För att sedan utföra förundersökningar behöver Svenska Kraftnät tillträde till berörda fastigheter, vilket fås genom skriftliga medgivanden från fastighetsägarna. Detta medgivande innebär dock inte att fastighetsägaren har godkänt ledningsdragningen på sin fastighet. Efter förundersökningarna ska miljökonsekvensbeskrivningar tas fram för de olika 1 Svenska Kraftnät, 2009. 7

utbyggnadsförslagen. Detta utgör sedan tillsammans med samrådsredogörelserna beslutsunderlag för den sträckning man ansöker om koncession för. 2 2.2 Koncession Som vi nämnde i inledningen är kraftledningsnätet i Sverige uppdelat på tre nivåer; stamnät, regionnät och lokalnät. Stamnätet består av ledningar med spänningar på 220 eller 400 kv som transporterar elektricitet från kraftverken i norra Sverige samt från kärnkraftverken. Regionnätet är uppbyggt av mindre överföringsledningar på mellan 20 och 130 kv. Strömmen distribueras ut till kunderna via lokalnät som har en spänning som understiger 20 kv. 3 Den centrala lagstiftningen på elområdet är ellagen (EL, 1997:857). Lagen innehåller bestämmelser om elektriska anläggningar, handel med el samt elsäkerhet 4. Av 2 kap. EL följer att det krävs ett särskilt tillstånd, så kallad nätkoncession, för att bygga och använda en elektrisk starkströmsledning. Med elektrisk starkströmsledning menas en anläggning som har sådan spänning att den kan orsaka person- eller sakskada 5. Kraftledningar på stamnätet klassas således som elektrisk starkströmsledning och för utbyggnad av stamnätet krävs nätkoncession. Det finns två typer av nätkoncessioner; linjekoncession samt områdeskoncession. För ledningar med bestämd sträckning som är avsedda för högre spänningsnivåer på stamnät och regionnät krävs linjekoncession. För lokalnäten krävs områdeskoncession som innebär rätt att anlägga ett ledningsnät inom ett visst område. 6 Bestämmelser om ansökan och handläggning av ärenden om nätkoncession återfinns i elförordningen (1994:1250). Ansökan om nätkoncession görs normalt till Energimarknadsinspektionen som bemyndigats av regeringen att pröva frågor om nätkoncession. Av 3 elförordningen följer dock att det finns några undantag då regeringen avgör ärenden som avser utlandsförbindelser eller expropriation. Även ledningar med en spänning som överstiger 145 kv där någon sakägare, kommun eller statlig myndighet motsatt sig ansökan måste avgöras av regeringen. Ansökan om nätkoncession görs hos Energimarknadsinspektionen och 5-6 elförordningen innehåller de krav som ställs på ansökan. Bland annat ska ansökan innehålla uppgifter om det överföringsbehov som ledningen är avsedd att tillgodose, resultat av samråd samt alternativa ledningsträckningar. Till ansökan ska bifogas en teknisk beskrivning, kostnadsberäkning samt miljökonsekvensbeskrivning. 7 EL anger ett antal förutsättningar som ska vara uppfyllda för att nätkoncession ska beviljas. Det krävs till exempel att anläggningen och ledningshavaren ska anses lämplig ur allmän synpunkt. Vidare får inte en linjekoncession strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. 8 2 Svenska Kraftnät, 2009. 3 Lantmäteriet, 2007. 4 1 kap. 1 EL 5 SOU 2004:7 6 Ekbäck, 2007. 7 Energimarknadsinspektionen, 2003. 8 2 kap. 6-10 EL 8

2.3 Ledningsrätt Koncession ger automatiskt inte någon rätt att ta mark i anspråk utan markåtkomstfrågan måste lösas för sig och det finns flera olika lösningar. 9 Enligt jordabalkens (JB, 1970:994) bestämmelser kan markåtkomstfrågan lösas genom nyttjanderättsavtal eller avtalsservitut. En nyttjanderätt upplåts till förmån för ledningshavaren och får endast upplåtas under en begränsad tid 10. Avtalsservitut kan upplåtas på obegränsad tid och är fastighetsanknutet med en härskande och en tjänande fastighet. För servitutsupplåtelser finns vissa krav, de så kallade servitutsrekvisiten i 14 kap. JB, såsom ändamålsenlig markanvändning och stadigvarande betydelse. 11 Både nyttjanderättsavtal och avtalsservitut kan säkras genom inskrivning i fastighetsregistret. 12 Av dessa två upplåtelseformer är det framförallt avtalsservitut som förekommer för att tillskapa rättigheten att ta mark i anspråk för att kunna dra fram en kraftledning. Den härskande fastigheten är då ofta den fastighet där kraftverket finns. Idag finns avtalsservitut främst vid lokalnät då avtalsservituten i region- och stamnätet oftast omvandlats till ledningsrätt. Svenska Kraftnät använder sig idag endast av ledningsrätt vid utbyggnad av stamnätet. 13 Ledningsrätt är en servitutsliknande rättighet som upplåts till förmån för en fastighet eller ledningshavare 14. Ledningsrätt skiljer sig från servitut genom att rättigheten inte behöver anknytas till en fastighet. Fördelen med ledningsrätt jämfört med andra upplåtelseformer är att den gäller med bästa rätt i fastigheten och obegränsat i tiden. 15 Ledningsrätt regleras i ledningsrättslagen (LL, 1973:1144). Ledningsrätt behandlas i en lantmäteriförrättning och ger ledningshavaren rätt att utnyttja ett utrymme inom en fastighet för att uppföra och underhålla en ledning 16. En markägare kan också tvingas avstå från visst utnyttjande av sin fastighet, som till exempel förbud mot att uppföra byggnader 17. Enligt 3 LL ingår även tillbehör till en ledning i ledningsbegreppet, till exempel en transformatorstation. Genom ledningsrätt kan därför även ta mark tas i anspråk för att uppföra en sådan anläggning. Då kraftledningar på stamnätet kräver linjekoncession får inte förrättningen påbörjas förrän koncessionen erhållits, om inte den som meddelar koncession godkänner det 18. Det slutliga ledningsbeslutet måste sedan följa koncessionsbeslutet vad gäller till exempel ledningens sträckning 19. I LL finns också säkerhetsföreskrifter som ska följas vid beslutet, gällande kraftledningar ska föreskrifterna i förordningen om elektriska starkströmsanläggningar (1957:601) tillämpas 20. 9 Lantmäteriet, 2007. 10 Högst 50 år utanför detaljplan och 25 år inom detaljplan, 7 kap. 5 JB. 11 Ekbäck, 2007. 12 23 kap. JB 13 Ekbäck, 2007. 14 Lantmäteriet, 2007. 15 Ekbäck, 2007. 16 1 LL 17 Prop. 1973:157 s. 88. 18 17 LL 19 11 LL 20 7 LL 9

Ett ledningsbeslut kan göras mot fastighetsägarens vilja, förutsatt att villkoren i 6-10 LL till skydd för enskilda och allmänna intressen är uppfyllda. Oftast kommer kraftbolagen överens med fastighetsägare redan innan ledningsrättsförrättningen påbörjas och denna tvångsmöjlighet används därför sällan 21. En överenskommelse om markåtkomst som ligger till grund för ledningsbeslutet blir då sakrättsligt skyddad mot tredje man i form av ledningsrätt. När ledningsrätt upplåts ska LM besluta om när ledningshavaren får tillträde till ianspråktaget utrymme. Huvudregeln är att ledningsbeslutet ska ha vunnit laga kraft och ersättning betalats innan tillträde får ske. 22 Undantag från huvudregeln kan göras om sakägarna medger det eller om förskott betalats på ersättningen. Om det av särskilda skäl är lämpligt kan LM besluta om förtida tillträde. Förutsättningar för detta är att behovet av tillträde måste vara påtagligt och att det är praktiskt taget omöjligt att ledningsbeslutet kan komma att ändras genom ett överklagande. Förutsättningarna kan uppfyllas genom att ledningsbeslutet grundas på en linjekoncession. 23 Om mark behöver tas i anspråk tvångsvis för kraftledningar ska i första hand LL användas då 2 kap. 12 expropriationslagen (ExL, 1972:719) anger att expropriationstillstånd inte ska lämnas då ändamålet kan tillgodoses på annat sätt. Speciallagstiftning som bland annat LL har alltså företräde framför ExL. 24 Ett ledningsbeslut kan överklagas till fastighetsdomstolen och högre instanser. Vid överklagan tillämpas bestämmelserna i 15 kap. fastighetsbildningslagen (FBL, 1970:988). 25 2.4 Ersättning vid ledningsrätt Markägare som enligt LL är skyldiga att avstå utrymme har rätt till ersättning. Ersättningsreglerna återfinns i 13 LL som hänvisar till 4 kap. ExL. Markägaren och ledningshavaren kan träffa överenskommelse om ersättningen eftersom 13 LL är dispositiv 26. Överenskommelser kan träffas både innan och under ledningsrättsförrättningen. Enligt en grov uppskattning träffas överenskommelse om ersättningen i ca 95 procent av fallen. 27 Mer om ersättning vid överenskommelser i kapitel 3.3. 2.4.1 Expropriationslagen I de fall en överenskommelse inte träffas så bestäms ersättningen genom officialvärdering. I officialvärderingen tillämpas, som ovan nämnts, ExL:s regler. Grundprincipen för ersättningsreglerna är att fastighetsägaren ska hållas skadeslös, det vill säga att han/hon ska vara i samma ekonomiska situation efter intrånget som innan. Affektionsvärden ersätts alltså inte. 28 21 Lantmäteriet, 2007. 22 24 LL 23 Ekbäck, 2007. 24 SOU 2004:7. 25 28 LL 26 14 LL 27 Lantmäteriet, 2007. 28 Bouvin & Stark, 1989. 10

Enligt 4 kap. 1 1 st. ExL finns tre olika ersättningstyper; löseskilling, intrångsersättning och annan ersättning. Löseskilling betalas ut då en fastighet exproprieras i sin helhet och ska motsvara fastighetens marknadsvärde. Görs det istället anspråk på en del av en fastighet ska intrångsersättning utgå med ett belopp som motsvarar minskningen av marknadsvärdet. Till sist kan fastighetsägaren få rätt till annan ersättning för övrig ekonomisk skada till följd av expropriationen. Någon bestämd metod för att fastställa marknadsvärdet finns inte i ersättningsreglerna, utan val av metod beror på vilket underlag som finns att tillgå. Oftast används dock ortsprismetoden för att bestämma marknadsvärdet. Ortsprismetoden innebär att man jämför med köp av liknande fastigheter inom samma område. 29 Intrångsersättning i jordbruks- och skogsmark Vid byggande av kraftledningar är det vanligt att endast en del av en fastighet bestående av jordbruks- eller skogsmark tas i anspråk för kraftledningsgatan. Då ska intrångsersättning utgå. För att kunna bestämma intrångsersättningen måste de skadeeffekter som uppstår identifieras. Flera olika typer av skador kan uppkomma och nedan följer en översikt. Intrångseffekterna av en kraftledning i jordbruksmark kan delas in i fem huvudgrupper: Bestående skador. Främst intrång i brukningen på grund av stolpar, bland annat genom ökade brukningskostnader och skördebortfall. Tillfälliga skador. Skador på gröda med mera till följd av byggande och underhåll av ledningen. Försämrade exploateringsmöjligheter. Fastighetsägaren kan gå miste om exploateringsmöjligheter på grund av ledningen. Intrång i tillåten ändring av markanvändningen. Till exempel förbud mot att uppföra ekonomibyggnader i närheten av ledningen. Företagsskador. Skador orsakade av själva ledningsföretaget, till exempel buller, förfulning och rädsla för ledningens inverkan. På liknande sätt som för jordbruksmark kan intrångseffekterna av en kraftledning i skogsmark delas in i följande fem huvudgrupper: 30 Effekter som påverkar fastighetens avkastning. Framtida intäktsbortfall på grund av förlorad skogsareal. Effekter som drabbar brukaren personligen. Till exempel försämring av underlag för eget arbete och uttag av husbehovsved. Försämrade exploateringsmöjligheter. Fastighetsägaren kan gå miste om exploateringsmöjligheter på grund av ledningen. Intrång i tillåten ändring av markanvändningen. Till exempel förbud mot att uppföra ekonomibyggnader i närheten av ledningen. Företagsskador. Skador orsakade av själva ledningsföretaget, till exempel buller, förfulning och rädsla för ledningens inverkan. Det är sällsynt med företagsskador i skogsmark. 29 SOU 2004:7 30 Sjödin, et al., 2007. 11

I praktiken är så kallad normtillämpning det dominerande sättet att bestämma ersättningen för ledningsintrånget. Normerna åkernormen och skogsnormen har tagits fram genom överenskommelser mellan Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och ledningsägarsidan. 31 Åkernormen består av framräknade tabellvärden för olika stolpstorlekar inom olika delar av landet. Vid tillämpning av skogsnormen ersätts vanligen huvudgrupperna effekter som påverkar fastighetens avkastning och effekter som drabbar brukaren personligen. Det brukar göras genom beräkning av följande delposter: 32 - Markvärde - Förtidig avverkning - Avverkning av farliga kantträd (träd som kan påverka ledningens driftsäkerhet) - Framtida storm- och torkskador (som kan uppstå på grund av kraftledningsgatan) - Övriga skador (t.ex. förlust av husbehovsvirke) Skogsnormen ska ersätta det framtida produktionsbortfallet och därför tillkommer ersättning för den nu växande skogen i den blivande kraftledningsgatan. Den ersättningen grundar sig på virkesvolym och virkespriser i det berörda området. 33 31 Lantmäteriet, 2010. 32 Sjödin, et al., 2007. 33 Lantmäteriet, 2010. 12

3 Kraftledningen Alvesta-Hemsjö 3.1 Beskrivning av sträckan I slutet på 1990-talet beslöt Svenska Kraftnät att förstärka stamnätet genom att bygga ut en befintlig 130 kv-ledning i regionnätet mellan Alvesta i Småland och Hemsjö i Blekinge. 130 kv-ledningen uppfördes på 1950-talet och ägdes vid utbyggnaden av Sydkraft (numera E.ON). Markupplåtelsen för 130 kv-ledningen hade lösts med servitut. Den befintliga ledningen kompletterades med en 400 kv-ledning som i huvudsak fick samma sträckning och till stora delar sammanbyggdes med 130 kv-ledningen. Den nya 400 kvledningen ingår i stamnätet och ledningshavare är Svenska Kraftnät. 34 För sträckan Alvesta- Hemsjö var det regeringen som beslutade om koncession den 14 oktober 1999. 35 Sträckan är idag i drift och samtliga ersättningsfrågor är lösta. Den nya 400 kv-ledningen är ca 6,7 mil lång och sträcker sig främst över skogsmark, men i den norra delen finns en del jordbruksmark 36. Ledningen byggdes i ett så kallat julgransutförande där topplinan innehåller en inbyggd optokabel för telekommunikation som används för övervakning och styrning av kraftledningen. Optokabeln utgör ledningstillbehör, enligt 3 LL, och ingår därför i samma ledningsrätt som 400 kv-ledningen. 37 Området under en kraftledning kallas ledningsgata, den består i skogsmark av skogsgata och sidoområde (se figur 2). 38 Figur 2. Illustration över en ledningsgata, som består av skogsgata och sidoområde. 39 På sträckan Alvesta - Hemsjö omfattas skogsgatan av ett område som är 37 meter brett, alltså 18,5 meter på varje sida av ledningens centrumlinje. Genom markupplåtelseavtal eller ledningsrätt får ledningshavaren rätt att ta bort vegetationen i skogsgatan samt rätt att ta bort 34 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga A. 35 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga PR1. 36 Riksantikvarieämbetet, 2000. 37 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga A. 38 Svenska Kraftnät, 2010. 39 Ibid. 13

farliga kantträd från sidoområdena. Röjningsvirket tillhör fastighetsägaren men köps i regel av ledningshavaren. 40 3.2 Markupplåtelseavtal Innan Svenska Kraftnät ansökte om koncession kontaktades de fastighetsägare som berördes av ledningssträckningen för att underteckna ett markupplåtelseavtal. Genom detta avtal godkände fastighetsägaren att ledningen fick byggas med en bestämd sträckning på fastigheten under förutsättning att regeringen beviljade koncession. 41 Det varierade om och när fastighetsägare valde att skriva på markupplåtelseavtalet. Svenska Kraftnät var måna om att ha goda relationer med fastighetsägarna, vilket var en anledning till varför markupplåtelseavtal tecknades. 42 Svenska Kraftnät hade ett standardavtal som såg likadant ut för alla fastighetsägare, se bilaga 1. Avtalets första del handlade om markupplåtelsens omfattning, där Svenska Kraftnät fick rätt att anlägga och för all framtid bibehålla ledningen och tillhörande anläggningar. Angående ersättning sade avtalet att bestående skada skulle engångsersättas och tillfälliga skador ersättas i varje särskilt fall. Skador som inte kunde förutses när ersättningen bestämdes skulle prövas om fastighetsägaren begärde det. Svenska Kraftnät fick genom markupplåtelseavtalet rätt att fälla för ledningen farliga träd och buskar vilka inom skogsgatan engångsersattes som en bestående skada. Farliga träd utanför skogsgatan ersattes som tillfällig skada i varje enskilt fall. Vid avverkning skulle Svenska Kraftnät erbjuda fastighetsägaren att svara för avverkningen. Om fastighetsägaren avböjde erbjudandet eller om det ej var möjligt att lämna erbjudande, fick Svenska Kraftnät inlösa den skog som skulle avverkas. Avtalet medförde att Svenska Kraftnät genast fick tillträde till upplåtet markområde. Vidare innehöll avtalet föreskrifter för både ledningshavaren och fastighetsägaren. Markupplåtelseavtalet låg till grund för ledningsrätten. Avtalet sågs då som en överenskommelse enligt 14 1 st. LL. 3.3 Ersättning vid överenskommelser Överenskommelser om ersättningen grundades vanligtvis på markupplåtelseavtalet och de ersättningsbestämmelser som framgick av det. Svenska Kraftnät träffade även överenskommelser om ersättningen med fastighetsägare som ej ingick markupplåtelseavtal. Dessa överenskommelser rörde dock huvudsakligen tillfälliga skador. Det vanligaste var att de kom överens om både markupplåtelse och ersättning. Men i enstaka fall hänsköts någon del av ersättningsfrågorna till LM för officialvärdering. Ersättningen som betalades då Svenska Kraftnät kommit överens med fastighetsägaren delades upp i två poster. För det första ersattes bestående skador. För sträckan Alvesta- Hemsjö avsåg det huvudsakligen skada på skogen och i likhet med vad som angetts i kapitel 40 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga BE. 41 Svenska Kraftnät, 2009. 42 Lantmäteriet, 2007. 14

2.4.1 var det följande delposter som ersattes: markvärde, förtidig avverkning, kantträd, framtida storm- och torkskador och övriga skador. Svenska Kraftnät behövde göra en värdering av de olika skadorna. Med hjälp av bland annat information om arealer, trädslag och bonitet beräknades ersättningsbeloppet för den bestående skadan. För den markägare som träffade en överenskommelse om ersättningen för bestående skada tillkom även en bonus till följd av den frivilliga uppgörelsen. Bonusen bestod av följande: 1,5 % av prisbasbeloppet 43. Prisbasbeloppet fastställs varje år enligt lagen om allmän försäkring (1962:381). 10 % av grundbeloppet som den bestående skadan värderats till (max 10 % av prisbasbeloppet). Den andra posten som ersattes avsåg tillfälliga skador. I ersättningsöverenskommelserna förekom diverse typer av tillfälliga skador som ersatts, se vidare kapitel 4.1.4. 3.4 Beslut om ledningsrätt Ansökan om ledningsrätt för kraftledningen Alvesta-Hemsjö är daterad 6 maj 1999, alltså innan koncession beviljades. Vid tidpunkten för ansökan fanns markupplåtelseavtal tecknat med runt 60 av totalt cirka 160 fastighetsägare. I de fall där avtal inte fanns ansökte Svenska Kraftnät om förtida tillträde. Svenska Kraftnät antog dock i ansökan att ett flertal fastighetsägare skulle komma att ingå avtal då koncession beviljats. De menade därför att förtida tillträde förmodligen ej skulle behövas i lika stor utsträckning som yrkades i ansökan. 44 LM delade av administrativa skäl upp ledningsrättsförrättningen i fyra olika förrättningsärenden. LM gjorde ett ärende för varje kommun längs sträckningen; Alvesta, Älmhult, Tingsryd och Olofström. Beslut om ledningsrätt togs vid ett gemensamt sammanträde 9 november 1999. Inom samma förrättningar omvandlades också Sydkrafts servitut för 130 kv-ledningen till ledningsrätt. 45 43 Prisbasbeloppet år 2010 är 42 400 kronor. 44 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga A. 45 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga BE. 15

4 Vårt resultat av fallstudien för kraftledningen Alvesta-Hemsjö Med hjälp av Svenska Kraftnäts dokumentering gjorde vi ett urval på 157 fastigheter fördelat på 137 fastighetsägare. Urvalet baserades på de som tecknade markupplåtelseavtal och/eller fick ersättning. Dessa fastigheter ägdes huvudsakligen av privatpersoner. Bland undantagen fanns tre stycken fastigheter som ägdes av Sydkraft, en fastighet som ägdes av Alvesta kommun samt två samfälligheter. I den fortsatta resultatdelen kommer vi utgå från antalet fastighetsägare eftersom de som ägde flera fastigheter oftast bara hade ett markupplåtelseavtal med Svenska Kraftnät. 4.1 Markupplåtelseavtal och ersättning 4.1.1 I hur många fall träffades markupplåtelseavtal? I vårt underlag på 137 fastighetsägare tecknade 134 stycken (98 procent) ett markupplåtelseavtal med Svenska Kraftnät. En av de tre som inte tecknade avtal var Sydkraft. Vi antar att ett markupplåtelseavtal inte behövdes eftersom Sydkraft ägde den 130 kv-ledning som den nya ledningen sammanbyggdes med. Sydkraft fanns inte heller med vid det beslut om förtida tillträde som togs vid förrättningssammanträdet. Förutom Sydkraft var det två fastighetsägare som inte tecknade markupplåtelseavtal. För dessa togs beslut om förtida tillträde samt förskott på ersättningen vid förrättningssammanträdet. Under vår genomgång förstod vi att dessa två personer varit aktiva motståndare till kraftledningen. Till exempel ifrågasatte de det energipolitiska beslutet att bygga ledningarna samt överlämnade en skrivelse till näringsdepartementet. 46 Vi kan konstatera att de 98 procent som tecknade markupplåtelseavtal var en stor andel av de berörda fastighetsägarna. Detta bekräftar den grova uppskattning på 95 procent som nämnts i kapitel 2.4. En anledning till att Svenska Kraftnät ville ha avtal med många fastighetsägare var att de ville ha goda relationer med fastighetsägarna. Goda relationer är viktiga då det underlättar ledningens underhåll, till exempel måste ledningsgatan röjas. Detta säkerställs i ledningsrättsupplåtelsen men det ska ske i samråd med fastighetsägaren och då underlättar goda relationer. En annan anledning till att ingå markupplåtelseavtal är att det kan förkorta tiden för att lösa markåtkomsten. Om överenskommelser ligger till grund för förrättningen går handläggningstiden fortare än om fastighetsägare motsätter sig. Kortare tid innebär också lägre kostnader både vad gäller förrättningskostnader samt handläggningskostnader för Svenska Kraftnät. När koncession beviljats är det som regel också angeläget för ledningshavaren att snabbt få ledningen på plats 47. Detta var fallet för Alvesta-Hemsjö eftersom man var tvungen att stänga ner Sydkrafts gamla 130 kv-ledning under delar av byggnadstiden. Gällande koncession är det också en fördel om alla berörda är överens om ledningsdragningen. Då kan Energimarknadsinspektionen medge koncession istället för att ärendet ska hänskjutas till regeringen för beslut. För sträckan Alvesta-Hemsjö var det regeringen som meddelade koncession. 46 Akt nr 0764-99/38, aktbilaga PR1. 47 MÖD 2004:78 16

4.1.2 Vid vilken tidpunkt träffades överenskommelse? Vi gick igenom samtliga markupplåtelseavtal för sträckan och antecknade när fastighetsägaren undertecknade avtalet, se sammanställning i figur 3. 40 35 30 25 20 15 10 5 0 jun-98 jul-98 aug-98 sep-98 okt-98 nov-98 dec-98 jan-99 feb-99 mar-99 apr-99 maj-99 jun-99 jul-99 aug-99 sep-99 okt-99 nov-99 Figur 3. Antal undertecknade markupplåtelseavtal per månad. När man tittar på diagrammet ovan syns det tydligt att november 1999 är den enstaka månad där klart flest avtal tecknades. Det beror på att sammanträdet då LM tog beslutet om ledningsrätt hölls den 9 november 1999. Regeringen hade den 14 oktober 1999 avgjort frågan om koncession och på så sätt godkänt ledningen och dess sträckning. Vid förrättningssammanträdet informerades också om att upplåtelsen av ledningsrätt var tillåten enligt LL. De markupplåtelseavtal som redan var tecknade låg till grund för ledningsbeslutet. De som inte innan sammanträdet tecknat avtal borde vid denna tidpunkt ha förstått det tvångsvisa moment som LL innehåller. Ett avgörande motiv för att teckna avtal var, som tidigare nämnts, den bonus fastighetsägare fick på ersättningen vid en överenskommelse. Denna bonus gick de miste om då LM tvångsvis fattade beslut om ledningsrätt samt ersättning. Svenska Kraftnät fick rätt i de antaganden de gjorde i sin ledningsrättsansökan (se kapitel 3.4), nämligen att många fastighetsägare valde att teckna markupplåtelseavtal först sedan koncession beviljats. Vi kan förstå att en fastighetsägare ville vänta på regeringens prövning innan de undertecknade avtalet. Oavsett om avtal tecknats krävs dock koncession för att Svenska Kraftnät ska få börja bygga ledningen. Innan koncession beviljats innebär ett undertecknat avtal att ledningshavaren omedelbart får tillträde till fastigheten. 4.1.3 Hur många fick ersättning? Av de 137 fastighetsägare vi tittade på fick 133 stycken ersättning (97 procent). Totalt utbetalades 7,7 miljoner i ersättning för sträckan Alvesta-Hemsjö 48. De fastigheter som inte erhöll ersättning var fastigheter som bestod av vattenområde, var samfällda eller kommunalt ägda. Samtliga vanliga fastigheter som ägdes av privatpersoner fick alltså ersättning. 48 SOU 2007:29. Detta belopp omfattar dock ersättning för något fler fastigheter än vad som ingår i vårt urval. Detta beror på att vi har bortsett från några få fastigheter som ligger utanför ledningsgatan där markupplåtelseavtal saknas. 17

4.1.4 Vilken typ av ersättning fick man? Som vi nämnde i kapitel 3.3 förekom två typer av ersättning vid överenskommelser; ersättning för bestående skada samt tillfällig skada. De flesta fastighetsägarna fick ersättning för både tillfällig och bestående skada, se figur 4. Av de som fick ersättning för bara en typ av skada har de flesta fått för bestående skada. Detta betyder att hela 93 procent fick ersättning för bestående skador. Det var ovanligt att fastighetsägare enbart fick ersättning för tillfälliga skador, det fick bara fyra procent. 3% 24% Ej ersättning Enbart ersättning för bestående skada 4% Enbart ersättning för tillfällig skada 69% Ersättning för bestående-och tillfällig skada Figur 4. Procentuell fördelning över ersättningstyper vid överenskommelser. Den bestående skadan värderades alltid utifrån tidigare nämnda delposter, se kapitel 3.3. De tillfälliga skadorna var inte lika tydligt preciserade. Vi valde därför att titta mer på vilka tillfälliga skador som ersattes. Vi kategoriserade de olika tillfälliga skadorna och gjorde en sammanställning över hur många fastighetsägare som fick ersättning för respektive kategori. Sammanställningen redovisas i figur 5. (Observera att många fastighetsägare fick ersättning för flera olika typer av skador). Inom kategorin tillfälliga skador ersattes vitt skilda typer av skador men alla kunde på något sätt hänföras till kraftledningen. Skogsrelaterade skador var vanligast (vilket är naturligt eftersom ledningen framför allt går över skogsmark). De två största grupperna var stormskador, vindfällen och skadade träd och ersättning för nyttjande av skogsbilväg/tillfartsväg. För att värdera många av de tillfälliga skadorna hade Svenska Kraftnät en schablonmetod. Exempelvis ersattes nyttjandet av skogsbilväg med 3 kr/meter per stolpplats. Detta innebar att en viss skada värderades lika för alla. 18

Avverkning/förtidig avverkning/fördyrad avverkning Kantträd Kompensation för avverkning under lågkonjunktur Träd som påverkar driftsäkerheten Stormskador, vindfällen och skadade träd Ersättning för träd som fällts vid stakningen Skogsförsäljningsavtal/inlösen av skog på rot Ersättning för nyttjande av skogsbilväg/tillfartsväg Övriga omkostnader Uppställningsplats/ Upplagsplats Ersättning för skador vid projektering och bygget Minskad skörd/plantering och sådd/värdeförlust 2 4 10 15 15 22 29 30 34 45 52 66 0 10 20 30 40 50 60 70 Figur 5. Typer av tillfällig skada som ersattes. I gruppen övriga omkostnader utbetalades ersättning för till exempel deklaration, flytt av jakttorn, omarbetning av skogsbruksplan, nytt staket och hyresförlust. 4.2 Ersättning genom officialvärdering 4.2.1 Hur många fick ersättningen bestämd genom officialvärdering? För femton fastighetsägare utförde LM officialvärdering för att bestämma ersättningen 49. Den 30 september 2004, då kraftledningen färdigställts, togs ersättningsbeslut 50. I tabell 1 redovisas vilka skador de olika officialvärderingarna gällde. Fyra fastighetsägare fick sina ärenden utbrutna till särskilda förrättningar där det beslutades om ersättningen. För två av dessa fastighetsägare gjordes en gemensam förrättning; totalt blev det tre utbrutna förrättningar. Läs mer om de utbrutna förrättningarna i kapitel 4.3. Tabell 1. Typer av skador som officialvärderades och antal utbrutna förrättningar. Bestående Tillfälliga Miljöskador/ Utbruten skador skador miljöintrång förrättning Antal 1 4 6 4 49 Fler än dessa femton fastighetsägare hade yrkat ersättning under förrättningarna men kom antingen överens med Svenska Kraftnät eller så beslutade Lantmäteriet att ingen ersättning skulle utbetalas. 50 Med undantag för de utbrutna förrättningarna. 19

Miljöskada/miljöintrång är sådana skador som inte direkt grundar sig på att fastighetsägaren avstår mark utan grundar sig på de miljöförändringar som följer med kraftledningen. 51 Miljöskada/miljöintrång är en typ av företagsskada 52. Många fastighetsägare företräddes av ett ombud från LRF. Det var således LRF som bevakade fastighetsägarnas intressen och lade fram deras yrkanden. 4.2.2 Värderingen För att värdera de olika skadorna förordnade LM en sakkunnig från SVEFA. Vid de bestående och tillfälliga skadorna bestämdes ersättningen bland annat genom tillämpning av skogs- och åkernormen. Ett exempel var en tillfällig skada i form av stormfälld skog som ersattes enligt skogsnormen. 4.3 Utbrutna förrättningar I tre fall utbröts ersättningsfrågan till en egen förrättning. Dessa tre förrättningar avsåg endast ersättningsfrågan för fastigheterna då ledningsbeslutet vunnit laga kraft genom de tidigare fyra förrättningarna. De fastigheter som var sakägare i de utbrutna förrättningarna hade alla skrivit under markupplåtelseavtal och tidigare fått någon form av ersättning från Svenska Kraftnät. Vissa frågor kring ersättningarna var i alla dessa fall komplicerade vilket ledde till att de bröts ut till egna förrättningar. Samtliga sakägare i de utbrutna förrättningarna yrkade på ersättning för olika företagsskador, främst miljöskador. Skadorna värderades av SVEFA:s värderingsman och baserades bland annat på närheten till kraftledningen. Alla sakägare fick ersättning. I en av förrättningarna kom sakägarna och Svenska Kraftnät överens om ersättningen för miljöskadan under förrättningen. I de två övriga beslutade LM enligt SVEFA:s värdering. 53 4.4 Överklaganden till fastighetsdomstolen Sju stycken fastighetsägare överklagade LM:s beslut om ersättning till fastighetsdomstolen (FD) i Växjö som inte i något fall ändrade LM:s beslut om intrångsersättning. FD gjorde dock en ändring av de så kallade toleransavdragen med hänvisning till att en felaktig beräkningsgrund använts. 54 Toleransavdrag är ett genom rättspraxis bedömt avdrag som utgör den skada som en fastighetsägare rimligen anses borde tåla utan ersättning. I detta fall skulle det motsvara fem procent av marknadsvärdet. 55 Felet som gjordes var att man använde fel värdetidpunkt för beräknandet av marknadsvärdet. De belopp Svenska Kraftnät dömdes att betala var dock i sammanhanget små; i storleksordningen 1 000-2 200 kronor per fastighetsägare. 56 51 Akt nr 0764-06/15, aktbilaga C. 52 Sjödin, et al., 2007. 53 Akt nr 0764-09/24, 0764-06/15, 0763-06/10 54 Fastighetsdomstolen Växjö tingsrätt, 2007. 55 Akt nr 0764-06/15, aktbilaga C. 56 Fastighetsdomstolen Växjö tingsrätt, 2007. 20

5 Sammanfattande kommentarer Vi konstaterade att på den undersökta ledningssträckan så fick alla privatägda fastigheter ersättning för markintrånget av Svenska Kraftnät. Precis som Svenska Kraftnät antog så kom de överens med de flesta fastighetsägare om markåtkomsten genom ett markupplåtelseavtal. I avtalet fanns ersättningsbestämmelser vilket medförde att de i de flesta fall också var överens om ersättningen. Vi märkte att många fastighetsägare gärna väntade till strax före ledningsbeslut meddelades innan avtalet undertecknades. Båda parter, Svenska Kraftnät och fastighetsägare, tjänade på en överenskommelse. Svenska Kraftnät fick viktiga goda relationer med berörda fastighetsägare och fastighetsägarna fick en bonus för den frivilliga överenskommelsen. Ersättningen för ledningsrätten grundades antingen på en överenskommelse eller officialvärdering. Då normtillämpning användes både vid överenskommelse och vid officialvärdering var skillnaden på ersättningen den bonus man fick för frivillig överenskommelse. Antalet officialvärderingar var däremot väldigt få. Av naturliga skäl var det till största delen skador på skogen som ersattes. En kraftledning genom skogsmark resulterar i ett permanent produktionsbortfall på grund av att skogsgatan måste hållas fri från vegetation. Därför är det också rimligt att nästan alla fastighetsägare fick ersättning för bestående skador. Det stämmer överens med vad lagstiftningen säger; intrång ska ersättas. Avslutningsvis kunde vi konstatera att väldigt få fastighetsägare överklagade till FD. Utfallet påverkade inte ersättningsnivåerna märkbart. Värt att notera var att de två fastighetsägare som motsatte sig att teckna markupplåtelseavtal också var bland de fastighetsägare som överklagade till FD. Majoriteten av fastighetsägarna kom dock överens med Svenska Kraftnät i ett tidigt skede och valde därför aldrig att yrka på officialvärdering eller att överklaga till FD. Trots att LL innehåller ett tvångsmoment så användes det sällan på den studerade sträckan. 21

6 Referenser Bouvin, Å., Stark, H., 1989. Expropriationslagen: En kommentar. Andra upplagan. Stockholm: Norstedts. Ekbäck, P., 2007. Lagstiftning om ledningar: särskilt om ledningsrättslagen. Stockholm: Tekniska högskolan. Energimarknadsinspektionen, 2003. Handbok för ansökan om nätkoncession. www.ei.se. 29 april 2010. Fastighetsdomstolen Växjö tingsrätt. Utslag 2007-08-30. Målnummer F 4343-04, F 4344-04, F 1090-06. MÖD 2004:78. Avgörandedatum 2004-10-25. Målnummer M3798-03. Lantmäteriet, 2007. Markåtkomst och ersättning för vägar, järnvägar och kraftledningar i Norden. LMV-rapport 2007:13. Gävle. Lantmäteriet, 2010. Rekommendationer. Ersättning vid intrång i skogsmark och jordbruksmark av kraftledningar och teleledningar. www.lm.se. 29 april 2010. Prop. 1973:157. Förarbete till ledningsrättslagen. Riksantikvarieämbetet, 2000. Alvesta-Hemsjö. Arkeologiska utredningar, förundersökningar m.m. UV Väst Rapport 2000:36. Kungsbacka. Sjödin, E., Ekbäck, P., Kalbro, T., Norell, L., 2007. Markåtkomst och ersättning för bebyggelse och infrastruktur. Andra upplagan. Stockholm: Norstedts juridik. SOU 2004:7. Ledningsrätt. Slutbetänkande av 2002 års ledningsrättsutredning. SOU 2007:29. Hur tillämpas expropriationslagens ersättningsbestämmelser. Delbetänkande av Utredningen om expropriationsersättning. Svenska Kraftnät, 2009. Samrådsprocessen när vi bygger ut stamnätet. www.svk.se. 29 april 2010. Förrättningsakter 0763-99/63 Kronobergs län 0764-99/38 Kronobergs län 0765-99/40 Kronobergs län 0763-06/10 Kronobergs län 0764-09/24 Kronobergs län 0764-06/15 Kronobergs län 1060-99/16 Blekinge län 22

Bildkällor Bild på försättsblad. Foto: Nixdorf, J., 2005. www.sv.wikipedia.org/wiki/stamnät_(el). 29 april 2010. Figur 1. Egen figur. Figur 2. Svenska Kraftnät, 2010. Faktablad avverkning av kantträd och underhållsröjning. www.svk.se. 29 april 2010. Figur 3. Egen figur. Figur 4. Egen figur. Figur 5. Egen figur. Tabell 1. Egen tabell. 23

Bilaga 1 24

25