Handikappomsorg. Lägesrapport 2004

Handikappomsorg Lägesrapport 2004

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser med mera som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälsooch sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av till exempel reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. ISBN: 91-7201-932-8 Artikelnr: 2005-131-2 Omslag: Fhebe Hjälm Tryck: Ekonomi-Print, Stockholm, februari 2005

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN Förord Socialstyrelsen presenterar i år, för tredje året i följd, rapporter om tillståndet och utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen, handikappomsorgen samt vården och omsorgen om de äldre. Rapporterna tas fram på uppdrag av regeringen och ska inriktas på väsentliga förändringar i verksamheterna under det gångna året. Åren 2003 och 2004 publicerades också en rapport om hälso- och sjukvård och tandvård samt en om hälsa och sociala förhållanden. Dessa rapporter ersätts i år av de mer omfattande rapporterna Folkhälsorapport 2005, som publiceras under våren, samt Hälso- och sjukvårdsrapport, som publiceras under hösten. I årets rapporter har strävan varit att redovisa och kommentera skillnader mellan kommunerna vad gäller behov och efterfrågan av vård, omsorg, insatser och resultat. Mångfaldsfrågor, biståndshandläggning och ekonomiska analyser har lyfts fram mer än tidigare. I denna rapport om handikappomsorg redovisas också ett avsnitt om utbildning, arbete och sysselsättning för personer med funktionshinder. Arbetet har utförts av Anna Qvarlander, Karin Flyckt och Theofania Lazaridis vid Socialstyrelsens handikappenhet. Kristina Stig, vid Socialstyrelsens ekonomiska sekretariat, har bidragit med texter. Kunskap har inhämtats från olika delar av Socialstyrelsen och från andra aktörer. En dialog har förts med en referensgrupp med representanter för Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Handikappombudsmannen (HO), Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, Riksförsäkringsverket, Länsstyrelsen i Stockholm och Älmhults kommun. Det är Socialstyrelsens förhoppning att årets rapporter ska kunna ge underlag för omvärldsanalys och en snabb orientering om tillståndet och utvecklingen inom respektive område. Rapporterna vänder sig i första hand till politiker och andra beslutsfattare på central och lokal nivå. Andra viktiga målgrupper är alla som arbetar med vård och omsorg inom kommun och landsting, liksom inom brukar- och anhörigorganisationer. Kjell Asplund Generaldirektör 3

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN Innehåll Förord...3 Sammanfattning...7 Insatser till personer med funktionshinder ökar...7 Handläggningen kan förbättras...7 Utsatthet och utestängning...8 Socialstyrelsens slutsatser...9 Inledning...10 Översikt över stöd...11 Målgrupper och insatser...11 Verksamhetens omfattning...12 Utveckling över tid...14 Skillnader mellan kommuner...17 Kostnader för stöd...19 Framgångar och brister...21 Handläggning...24 Brister i handläggning vanligt...24 Brukare har ett perspektiv...24 förvaltningen delvis ett annat...26 Vägar framåt...27 Personer med funktionshinder och annan etnisk bakgrund...29 Samma behov?...29 Samma tillgång till insatser?...30 Svårigheter...30 Vägar framåt...31 Utbildning, arbete och sysselsättning...33 Utbildning...33 Situationen på arbetsmarknaden svår...34 Dagverksamhet och daglig verksamhet...35 Diskussion...37 Målet är jämlika levnadsvillkor...37 Insatser och kostnader ökar...37 Brister i handläggning och bemötande...38 Bristande samarbete...38 Behovet av socialtjänstens insatser...39 Personer med annan etnisk bakgrund...39 Referenser...41 5

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN Sammanfattning Insatser till personer med funktionshinder ökar Under 2003 fick cirka 48 000 personer insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och ungefär 21 000 fick insatser enligt socialtjänstlagen 1 (2001:453), SoL. Personer med funktionshinder får dessutom stöd från bland annat försäkringskassan, landstingen och från aktörer på arbetsmarknadsområdet. Kommunernas, landstingens och statens stöd till personer med funktionshinder ökar. LSS-insatserna har ökat med 17 procent sedan 1999 och SoL-insatserna med 5 procent. Antalet insatser enligt LSS och SoL varierar stort mellan kommunerna. En analys visar att varken kommunstorlek eller kommungruppstillhörighet påverkar antalet insatser. Kommuner där handikappomsorgen är en egen organisation ger i genomsnitt fler insatser än kommuner där handikappomsorgen är uppdelad mellan äldre- och individ- och familjeomsorgen. Antalet icke verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL minskar, men det ökade antalet avslag trots bedömt behov visar att problemet med icke tillgodosedda behov inte är löst. Tolkverksamheten för personer med funktionshinder som inte pratar svenska fungerar väl. Den sociala tillsynen visar på brister inom handikappomsorgen vad gäller till exempel planering, inventering av behov och samarbete om enskilda individer. När det gäller insatser från landstingen är det svårt att få något grepp om omfattningen av, och kvaliteten på, rehabiliterings- och habiliteringsverksamheten. Uppföljningar påvisar dock brister för både barn och vuxna. Handläggningen kan förbättras Den sociala tillsynen visar att det finns brister i kommunernas handläggning. Det är ofta svårt att i dokumentationen se vad personen anser sig behöva, har ansökt om eller hur handläggaren bedömt behovet. I brukarundersökningar 2 framkommer ett missnöje med handläggningen, bland annat vad gäller möjligheten att få reda på vilket stöd som finns och vad stödet konkret innebär. Dessutom vill brukarna ha hjälp med samordning som de tycker att handläggarna inte lever upp till. Socialnämnder och handläggare upplever i sin tur inte i samma utsträckning att de har ett informations- och samordningsuppdrag. Andra påtalade svårigheter är att brukarna tycker att deras behov ifrågasätts och att handikappomsorgen många gånger präglas av ett äldreperspektiv. Både handläggare och brukare anser att den kommunala ekonomiska situationen påverkar handläggning och beslut. Bilden av bristande handläggning är densamma även för personer med funktionshinder och annan etnisk bakgrund. Bristerna kan få större konsekvenser 1 Avser personer 0 64 år med hemtjänst eller särskilt boende. 2 Bland annat Nordisk familjekommitté, 2004; Länsstyrelsen i Västra Götaland, 2004; Socialstyrelsen, 2003f, 2004f, 2004i; Stockholms universitet, 2003. 7

SAMMANFATTNING när en person inte talar svenska eller vet hur det svenska systemet fungerar. Kommunerna försöker på olika sätt att bemästra dessa svårigheter genom att ta fram information på fler språk, använda tolkar och vid behov se till att det finns utrymme för längre handläggningstider för att kunna förklara vad olika insatser innebär. Utsatthet och utestängning Personer med funktionshinder har i genomsnitt lägre utbildningsnivå och lägre förvärvsnivå än den övriga befolkningen. Det är också vanligt att personer med funktionshinder anser sig diskriminerade på arbetsmarknaden. Det finns flera olika aktörer (bland annat Arbetsmarknadsstyrelsen) som ansvarar för att hjälpa personer med funktionshinder att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. Andra (bland annat Samhall 3, försäkringskassan och kommunerna) ansvarar för att personer som inte kan ta ett vanligt arbete erbjuds annan anställning, rehabilitering, arbetsträning eller meningsfull sysselsättning. Det finns uppgifter som tyder på att färre personer med funktionshinder än avsett övergår från lönebidragsanställning till reguljär anställning (Arbetsmarknadsstyrelsen, 2004). Dessutom har antalet anställda inom Samhall minskat. Förändringarna i dessa verksamheter har inneburit att behovet av socialtjänstens dagverksamhet enligt SoL och den dagliga verksamheten enligt LSS ökat. 3 Samhall är ett statligt ägt aktiebolag som erbjuder arbete åt arbetssökande personer med funktionshinder. 8

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN Socialstyrelsens slutsatser Handikappomsorgen i Sverige fungerar till stora delar väl. Samtidigt finns det vissa områden som både i dag och i ett längre tidsperspektiv särskilt bör uppmärksammas. Personliga ombud för personer med psykiska funktionshinder är en verksamhet som fortsätter att uppvisa goda resultat. Men behovet av den formen av stöd kan samtidigt vara ett tecken på att det finns problem i samhället och inom socialtjänsten. När samarbetet mellan olika aktörer inte fungerar som det är tänkt, och när stöd i vissa fall inte ges, ökar behovet av personliga ombud. I den bemärkelsen kan behovet av personliga ombud vara ett uttryck för den ordinarie verksamhetens bristande tillgänglighet. Kommunernas kostnader för handikappomsorgen har ökat med 4 procentenheter sedan 1999 och uppgick 2003 till 31,6 miljarder kronor. Personlig assistans enligt LSS och assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS) står för den största kostnadsökningen. Sedan 1999 har kostnaden nästan fördubblats, vilket bland annat kan bero på att fler personer får insatser och att antalet timmar per person ökar (Riksförsäkringsverket, 2004d). Socialstyrelsen kommer under 2005 att göra en fördjupad analys av denna kostnadsökning. Kostnaden per person för daglig verksamhet och boende enligt LSS har minskat sedan 2000. Om det innebär en kvalitetsförändring går inte att säga utan fördjupade analyser. Handikappomsorgens organisatoriska tillhörighet påverkar antalet insatser. När handikappomsorgen är en egen organisation ges i genomsnitt fler insatser enligt LSS än om den är uppdelad mellan äldreomsorgen och individ- och familjeomsorgen. Anledningen är sannolikt att en egen organisation blir tydligare och ger bättre möjligheter att utveckla en specifik kompetens om funktionshinder. Biståndshandläggares ansvar för samordning, information och uppsökande verksamhet är sällan definierat. Det upplevs många gånger som en brist, framför allt av brukarna. Ansvaret behöver förtydligas. En utveckling som bör analyseras noggrannare är kravet på ökade kommunala insatser som blir följden av att andra minskar sina verksamheter, exempelvis kommunala dagliga verksamheter som ersätter arbete. 9

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN Inledning Utgångspunkten för svensk handikappolitik är principen om alla människors lika värde och lika rätt. Staten, kommunerna och landstingen har tillsammans det grundläggande ansvaret för att personer med funktionshinder tillförsäkras en god hälsa samt ekonomisk och social trygghet. I ansvaret ligger att stärka enskildas möjligheter till ett självständigt och oberoende liv. I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (regeringens proposition 1999/2000:79) fastställs de mål som politiken syftar till att uppnå. De nationella målen är: en samhällsgemenskap med mångfald som grund, att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet, jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, män och kvinnor med funktionshinder. I handlingsplanen anges också att det handikapppolitiska arbetet särskilt ska inriktas på: att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för personer med funktionshinder, att förebygga och bekämpa diskriminering av personer med funktionshinder, att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Denna lägesrapport innehåller en uppdatering av materialet som presenterats i de två tidigare lägesrapporterna om handikappomsorg (Socialstyrelsen, 2003f, 2004i). I årets lägesrapport har några faktorer analyserats som kan förklara skillnaderna mellan olika kommuner när det gäller antalet beviljade insatser. I den förra lägesrapporten beskrevs situationen för barn med svåra funktionshinder och deras familjer. Det temat belyses även i årets rapport, i avsnittet om handläggning. Ett annat tema i förra årets rapport var jämställdhet för personer med funktionshinder. I årets rapport fortsätter vår strävan att belysa eventuella skillnader i situationen för män respektive kvinnor med funktionshinder. Årets fördjupningsavsnitt tar upp handläggningen inom socialtjänsten, men även situationen för personer med funktionshinder och annan etnisk bakgrund. I förra årets statistik redovisades en markant minskning av insatsen dagverksamhet enligt SoL. Det har föranlett oss att titta närmare på den insatsen och även på situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionshinder. Årets redovisning är inte fullständig. Alla former av stöd till personer med funktionshinder finns inte med. Förhoppningen är att kunna vidareutveckla redovisningen i kommande rapporter för att få en bättre helhetsbild. I den avslutande diskussionen återges, i den mån det går, resultaten i relation till de nationella målen för handikappolitiken. 10

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGEN Översikt över stöd Det är svårt att se en tydlig och generell trend vad gäller utveckling och omfattning av olika insatser till personer med funktionshinder. Några iakttagelser i årets rapport: Under 2003 fick cirka 48 000 personer insatser enligt LSS. Det är en ökning med 17 procent sedan 1999. Under 2003 fick cirka 21 000 personer insatser enligt SoL. Det innebär en ökning med 5 procent sedan 1999. Fler män än kvinnor fick kommunala insatser 2003. Hur många som får insatser av socialtjänsten på grund av funktionshinder varierar mellan kommunerna. Varken befolkningsstorlek eller kommuntyp är faktorer som påverkar antalet insatser. Däremot ges fler LSS- och SoL-insatser i kommuner där handikappomsorgen är en egen organisation. Sedan 1999 har kommunernas kostnader för handikappomsorgen i fasta priser ökat med ungefär 23 procent, exklusive ersättning från försäkringskassan för assistansersättning enligt LASS. Den sociala tillsynen konstaterar att kommunerna brister när det gäller inventering av enskildas behov och planering för att kunna tillgodose behovet. De icke verkställda besluten och domarna enligt LSS och SoL minskar i antal men problemet kvarstår. Målgrupper och insatser Syftet med rapporten är att ge en aktuell beskrivning av situationen för personer som på grund av funktionshinder får olika insatser och stöd av kommun, landsting och stat. Eftersom inte alla personer med funktionshinder har kontakt med dessa myndigheter omfattar rapporten inte samtliga personer med funktionshinder. Anledningen till avgränsningen är att uppgifter om personer med funktionshinder och deras behov ofta hämtas in via dem som ansvarar för de specialiserade stöden. Då får man inte några uppgifter om dem som inte får stöd. Konsekvenserna av denna avgränsning har diskuterats i tidigare lägesrapporter, men det är relevant att även i år påvisa konsekvenserna. Figur 1 är ett försök att illustrera avgränsningen. Förekomst av funktionshinder Behov av insatser Får insatser Figur 1. Ett försök att problematisera förekomst av funktionshinder samt behov av insatser och tilldelning av insatser. Storleken på cirklarna och graden av överlappning speglar inte verkliga förhållanden utan bilden är enbart ett sätt att tydliggöra svårigheterna. 11

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Vilka som anses ha ett funktionshinder baseras ofta på administrativa definitioner. Olika grupper, som personer med färdtjänst eller personer med handikappersättning, blir således olika delmängder av det som samlat benämns personer med funktionshinder. Olika metoder och utgångspunkter används för att avgränsa och definiera de olika grupperna. Men eftersom det oftast saknas personbaserad statistik vet man sällan i vilken grad de olika grupperna överlappar varandra. Det påverkar kunskapen om vilka som får olika insatser. Även kunskapen om vilka som har behov av insatser är begränsad. I dag finns oftast bara information om beviljade insatser, inte om antalet ansökningar, bifall och avslag. Det finns givetvis också personer som behöver insatser, men som av något skäl inte söker kontakt eller begär sådana. Det kan bero på att man inte känner till insatsen, inte tror att man skulle få den beviljad, eller inte får det stöd som behövs för att man ska kunna formulera en ansökan. En annan anledning till att avstå från att ansöka om insatser är eventuella avgifter för dem. Verksamhetens omfattning Tabellerna på kommande sidor är ett försök att visa mångfalden av kommunernas, landstingens och andra aktörers insatser till personer med funktionshinder. Redovisningen är avgränsad till personer med funktionshinder som är under 65 år. I årets lägesrapport har redovisningen utökats med fler insatser, nämligen elever i specialskolan och försäkringskassans insatser till försäkrade med särskilt omfattande frånvaro. 4 Även redovisningen av stöd till gruppen övriga vuxna 5 är ny. I gruppen återfinns personer med funktionshinder, men det är okänt hur stor andelen är. Orsaken till detta är att bedömningen av vilka som ska räknas in i gruppen varierar mellan kommunerna, bland annat beroende på hur socialtjänsten är organiserad. I tabell 1 redovisas antalet personer med respektive insats 2003. I och med att en person kan ha flera insatser blir en summering av personerna med till exempel LSS-insatser missvisande. De redovisade uppgifterna gäller antalet personer med en viss insats under en viss mätdag under året. Mätdagen varierar för de olika insatserna. Insatserna enligt LSS och SoL avser antalet personer mellan 0 64 år. Kostnaderna gäller däremot för alla personer med respektive insats, oavsett ålder. Vilka som ingår i uppdelningen flickor och pojkar kan variera från 0 19 år och 0 22 år. Under 2003 fick cirka 48 000 personer insatser enligt LSS. Den vanligaste insatsen enligt LSS var daglig verksamhet och den vanligaste insatsen enligt SoL var hemtjänst. Där statistiken är uppdelad på kön visar tabell 1 att fler pojkar än flickor (cirka 60 procent) fick insatser 2003. När vuxna jämförs fick män oftast insatserna boende (enligt både LSS och SoL) och daglig verksamhet. Att fler män får insatsen daglig verksamhet kan bero på att de är överrepresenterade i personkretsarna 1 och 2, samtidigt som kvinnor är i majoritet i personkrets 3. Färdtjänst är den insats där andelen kvinnor var störst. I gruppen övriga vuxna fanns det ungefär 8 000 personer med individuell behovsprövad öppenvård. Beroende på kommunens organisationsstruktur kan insatser redovisas för den grupp som annars skulle redovisas som dagverksamhet enligt SoL. 4 Personer med arbetsförmågan nedsatt av medicinska skäl och med beslut om sjukpenning även för karensdagen. 5 Definieras som: personer som är 21 år och äldre med sociala eller psykiska problem, som inte är relaterade till eget missbruk, med individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. 12

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Tabell 1. Antal personer 1 med insats från kommunerna fördelade på kön, samt kostnad 2 för respektive insats år 2003. Kommunala insatser 3 Kvinnor Män Flickor Pojkar Totalt Kostnad Insatser enligt LSS 25,1 mdkr Personlig assistans 1 800 1 800 430 570 4 600 4,6 mdkr Ledsagarservice 3 000 2 800 1 300 2 000 9 100. Kontaktperson 6 200 6 600 1 100 1 300 15 200. Avlösarservice 130 140 1 200 2 200 3 670. Korttidsvistelse 740 930 3 300 5 400 10 370. Korttidstillsyn 2 1 1 600 2 400 4 003. Boende, barn 30 40 440 780 1 290. Boende, vuxna 8 000 10 300 280 380 18 960 13,3 mdkr Daglig verksamhet 9 700 12 100 580 790 23 170 4,1 mdkr Individuell plan...... Personligt ombud...... Insatser enligt SoL/HSL 4 5,8 mdkr Hemtjänst 8 000 7 200 90 100 15 400. Särskilt boende 2 200 3 000 8 14 5 200 2,8 mdkr Dagverksamhet 1 400 1 400.. 2 800. Kommunal hemsjukvård 3 400 3 900.. 6 500. Behovsprövad korttidsvård.... 800. Anhörigbidrag 770 730.. 1 500. Objektsanställning 600 520.. 1 120. Övriga vuxna 1,5 mdkr Bistånd som avser boende.... 6 300. Individuellt behovsprövad öppenvård.... 11 200. Frivillig institutionsvård enligt SoL.... 1 500. Familjehemsvård.... 300. Elever i skolan Obligatorisk särskola.. 5 900 9 000 14 900 3,1 mdkr Gymnasiesärskola.. 2 800 3 900 6 700 1,2 mdkr Särvux 2 300 2 400 4 700 147 mnkr Specialskola 5.. 310 390 700 445 mnkr Färdtjänst Kommunal 36 800 28 800 3 300 4 300 73 200. Bostadsanpassningsbidrag Antal beviljade bidrag 6......... Inga uppgifter tillgängliga. 1 Insatser enligt LSS och SoL redovisas för personer mellan 0 64 år. 2 Kostnad redovisas för personer i alla åldrar med insatsen (gäller även insats enligt LSS och SoL). 3 Samma individ kan ha fler insatser. Det innebär att man inte kan summera vertikalt i tabellen. 4 HSL, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). 5 Kostnader avseende specialpedagogiskt resurscentrum inklusive lokalkostnader ingår inte i totalkostnaden. Kostnaden uppgick 2003 till 31 901 tkr. I kostnaden för specialpedagogiskt resurscentrum ingick tidigare även kostnader för Tomtebodaskolans resurscenter. 6 Frågan ej ställd i Boverkets enkät för år 2003. Källa: Boverket, 2003; Skolverket, 2004b; Socialstyrelsen, 2004c, 2004d, 2004g, 2004j; Statens institut för kommunikationsanalys, 2004. 13

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Tabell 2. Antal personer med stöd från andra instanser än kommunen fördelat på kön samt kostnad för respektive stöd år 2003. Stöd Kvinnor Män Flickor Pojkar Totalt Kostnad Landstingen Råd och stöd 4 000 4 800 1 100 1 700 11 600. Hörapparater 1...... Synhjälpmedel...... Manuell rullstol 1...... Elrullstol 1...... Elektronisk kommunikation 2 950 890.. 1 840 18,8 mnkr Försäkringskassan Vårdbidrag 3 31 600 3 900.. 35 500 2,2 mdkr Handikappersättning 33 000 28 100.. 61 100 1,2 mdkr Assistansersättning 5 600 6 300.. 11 900 11,2 mdkr Bilstöd 1 000 1 300.. 2 300 240 mnkr Aktivitetsersättning 2 800 2 600.. 5 400 456 mnkr Försäkrade med särskilt omfattande sjukfrånvaro 4,5.... 7 700. Sjukersättning 4 293 300 208 500.. 501 800 50,2 mdkr Färdtjänst Riksfärdtjänst 4 600 3 900 390 620 9 510. Arbetsmarknadsstyrelsen Anställning med lönebidrag 21 700 33 800.. 55 500 6,2 mdkr Offentligt skyddad anställning (OSA).... 6 100 748 mnkr Samhall Anställda med arbetshandikapp 6 10 400 12 200.. 22 600 4,1 mdkr... Inga uppgifter tillgängliga. 1 Uppgifter hämtas in nästa år. 2 Därav 180 barn och ungdomar under 21 år (uppdelning på flickor och pojkar saknas). 3 Avser föräldrar. 4 Redovisas för första gången i lägesrapporten. 5 Personer med arbetsförmågan nedsatt av medicinska skäl, med beslut om sjukpenning även för karensdagen. 6 Kostnad avser merkostnadsersättning från staten. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, 2004; Hjälpmedelsinstitutet, 2004; Riksförsäkringsverket, 2004d; Samhall, 2004; Socialstyrelsen 2004d samt en egen (intern, opublicerad) sammanställning (grundad på landstingens egna uppgifter): Redovisning av förbrukningen av statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation år 2003 (dnr 72-5669/2003); Statens institut för kommunikationsanalys, 2004. På grund av svårigheter att mäta omfattning och innehåll i landstingens habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet redovisas inte dessa verksamheter i tabellerna 2 och 4. Det är därför viktigt att vara medveten om att landstingens verksamheter för personer med funktionshinder är betydligt mer omfattande än vad tabellerna i detta avsnitt visar. Betydligt fler pojkar och män än kvinnor och flickor får landstingens insats råd och stöd enligt LSS. Inom försäkringskassans område får fler mödrar än fäder vårdbidrag och fler vuxna kvinnor med funktionshinder får handikappersättning än män. Däremot får fler män assistansersättning och bilstöd. För många insatser går det inte att se hur de fördelar sig vare sig mellan olika åldersgrupper eller mellan män och kvinnor. Det är önskvärt med sådana uppdelningar. Utveckling över tid För vissa av insatserna som presenteras här förändrades den statistiska mätmetoden 1998. Då detta leder till en viss osäkerhet i siffrorna från 1998 redovisas statistiken i år från och med 1999. Lägg även märke till att det inte finns någon redovisning för 2001. 14

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Tabell 3. Antalet personer med insats från kommunerna åren 1999 2003. Kommunala insatser 1999 2000 2002 2003 Förändring 1999 2003 (%) Insatser enligt LSS Personlig assistans 4 500 4 200 4 300 4 600 2 Ledsagarservice 7 400 7 800 8 500 9 200 24 Kontaktperson 13 400 13 600 14 500 15 200 13 Avlösarservice 3 600 3 600 3 500 3 600 0 Korttidsvistelse 9 400 9 800 9 900 10 400 11 Korttidstillsyn 2 800 3 000 3 400 4 000 43 Boende, barn 1 200 1 200 1 200 1 300 8 Boende, vuxna 16 500 16 900 18 000 19 000 15 Daglig verksamhet 19 800 20 500 21 700 23 200 17 Individuell plan. 2 400. 3 200. Personligt ombud.. 1 200 2 600. Insatser enligt SoL/HSL Hemtjänst 14 500 14 800 14 800 15 400 6 Särskilt boende 5 300 5 700 6 200 5 200 2 Dagverksamhet 3 000 3 400 2 900 2 800 7 Kommunal hemsjukvård 4 600 5 600 6 200 6 500 41 Behovsprövad korttidsvård 400 720 840 830 108 Anhörigbidrag 1 600 1 400 1 500 1 500 6 Objektsanställning 1 000 1 000 1 300 1 100 10 Övriga vuxna Bistånd som avser boende 4 800 5 300 6 700 7 000 46 Individuellt behovsprövad öppenvård 7 300 8 500 8 600 8 200 12 Frivillig institutionsvård enligt SoL 1 200 1 200 1 000 1 000 17 Familjehemsvård 130 130 120 140 8 Elever i skolan Obligatorisk särskola 12 500 13 500 14 800 14 900 19 Gymnasiesärskola 4 800 5 100 6 200 6 700 40 Särvux 4 200 3 400 4 500 4 700 12 Specialskola 800 800 780 760 5 Färdtjänst Kommunal 77 600 73 000 73 800 73 100 6 Bostadsanpassningsbidrag Antal beviljade bidrag 1 52 200 53 900 56 100..... Inga uppgifter tillgängliga. 1 Frågan ej ställd i Boverkets enkät år 2003. Källa: Boverket, 2000, 2003; Skolverket, 2004b; Socialstyrelsen 2000a, 2000b, 2000c, 2001a, 2001b, 2003a, 2003b, 2003c, 2003d, 2003g, 2004c, 2004d, 2004j, 2004k; Statens institut för kommunikationsanalys, 2000, 2001, 2003, 2004. Av tabell 3 framgår att samtliga insatser enligt LSS, förutom avlösarservice, ökade 1999 2003. Få redovisade kommunala insatser minskade. Korttidsvård enligt SoL fördubblades och kommunal hemsjukvård ökade med ungefär 40 procent. För gruppen övriga vuxna, där vissa personer med funktionshinder ingår, ökade biståndet för boende med 46 procent. Antalet elever i gymnasiesärskolan ökade med 40 procent. Den kommunala färdtjänsten minskade. 15

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Tabell 4. Antal personer med stöd från andra än kommuner åren 1999 2003. Stöd 1999 2000 2002 2003 Förändring 1999 2003 (%) Landstingen Råd och stöd 18 600 15 900 11 900 11 700 37 Hörapparater. 14 900 22 600.. Synhjälpmedel. 10 100 8 500.. Manuell rullstol. 21 200 14 700.. Elrullstol. 3 200 2 300.. Elektronisk kommunikation.. 1 900 1 840. Försäkringskassan Vårdbidrag.. 31 800 35 400. Handikappersättning.. 60 700 61 100. Assistansersättning 9 100 9 700 11 600 11 900 31 Bilstöd 2 300 2 100 2 200 2 400 4 Aktivitetsersättning... 5 300. Försäkrade med särskilt omfattande sjukfrånvaro 1 6 600 6 800 7 300 7 700 17 Sjukersättning 1... 501 800. Färdtjänst Riksfärdtjänst 9 200 10 000 10 200 9 500 3 Arbetsmarknadsstyrelsen Anställning med lönebidrag 50 100 48 500 54 700 56 400 13 Anställning med OSA 5 800 5 300 6 100 6 100 5 Samhall Anställda med arbetshandikapp. 26 600 24 400 22 600.... Inga uppgifter tillgängliga. 1 Redovisas för första gången i lägesrapporten. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen, 2000, 2001, 2003, 2004; Samtal med anställd på Hjälpmedelsinstitutet 2004; Hjälpmedelsinstitutet, 2001a, 2001b, 2001c, 2003a, 2003b, 2003c; Riksförsäkringsverket, 2000, 2001, 2003b, 2004d; Samhall, 2001, 2003, 2004; Socialstyrelsen, 2000a, 2001a, 2003b samt en egen (intern, opublicerad) sammanställning (grundad på landstingens egna uppgifter): Redovisning av förbrukningen av statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation år 2003 (dnr 72-5669/2003); Statens institut för kommunikationsanalys, 2000, 2001, 2003, 2004. Tabell 4 redovisar utvecklingen över tid för insatser från annan huvudman än kommunen. Insatsen råd och stöd enligt LSS som landstingen ansvarar för har minskat med nästan 40 procent sedan 1999. En av orsakerna till minskningen torde vara osäkerheten på innehållet i råd och stöd, och konsekvenserna av Regeringsrättens tolkning att habiliteringsinsatser inte kan betraktas som råd och stöd (Socialstyrelsen, 2004d). Samtliga insatser från försäkringskassan har ökat sedan 1999. En särskild rapport från Riksförsäkringsverket visar dock att 1996 2002 minskade personlig assistans enligt LSS och assistansersättning enligt LASS för barn i åldern 0 6 år. Det kan delvis bero på att det totala antalet barn i den åldersgruppen har minskat (Riksförsäkringsverket, 2004c). Inom arbetsmarknadsområdet kan man se att insatserna lönebidrag och offentligt skyddad anställning (OSA) har ökat sedan 1999. Sedan 2000 har båda insatserna ökat med 16 procent. Insatserna från Samhall har däremot minskat med nästan lika mycket sedan 2000, nämligen med 15 procent. LSS ökar mer än SoL Under 2004 jämfördes utvecklingen över tid för insatserna enligt LSS och SoL (diagram 1). Sedan 1999 har antalet personer som får insatser enligt LSS ökat med 17 procent (till 47 800). Antalet män som fått insatser enligt LSS ökade med 19 procent och antalet kvinnor med 14 procent. Under samma period utgjorde kvinnorna 43 44 procent av dem med insatser enligt LSS. 16

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Antal personer 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 LSS 1999 2000 2001 2002 2003 SoL Diagram 1. Antal personer med insatser enligt LSS respektive SoL, 1999 2003. Källa: Socialstyrelsen 2000a, 2001a, 2003a, 2003b, 2004c, 2004d. Det exakta antalet personer som fått insatser enligt SoL går inte att ta fram, eftersom statistik på individnivå inte samlas in. En skattning 6 av antalet personer visar dock att antalet ökat till 20 600, en ökning med 5 procent, sedan 1999. Antalet män som fått insatser enligt SoL har ökat med 4 procent sedan 1999 och antalet kvinnor med 6 procent. Ungefär lika många män som kvinnor får insatser enligt SoL, en fördelning som varit konstant sedan 1999. År Skillnader mellan kommuner Andelen invånare som får insatser eller stöd till följd av funktionshinder skiljer sig åt mellan kommuner. Skillnaden kan bero på flera faktorer. Några av de faktorer som påverkar är antalet personer med funktionshinder, deras behov, hur gamla de är, huruvida de har annan etnisk bakgrund eller hushållstyp i förhållande till övriga kommuninvånare. Personer med funktionshinder bor oftare i kommuner där landstingens nu avvecklade vårdhem varit placerade. I en del kommuner finns vidare verksamhet med nationell eller regional upptagning som kräver extra resurser och särskild kompetens. Insatserna i, och kostnaderna för, handikappomsorgen beror också på kommunernas ekonomiska situation och på hur handikappomsorgen prioriteras i förhållande till annan verksamhet. Det kan finnas skillnader i hur man bedömer behov och utbud av insatser. Kommunerna kan bedriva verksamheten på olika ambitions-, kvalitets- och effektivitetsnivåer. Sedan 1991 har flera statliga utredningar försökt finna variabler för att kunna utjämna kostnaderna för LSSverksamhet mellan kommunerna. I SOU 2002:103 konstateras att kostnadsskillnaderna mellan kommunerna är så stora att de bör utjämnas, för att alla kommuner ska få likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva en verksamhet enligt intentionerna i LSS. Ett nationellt system för en sådan utjämning infördes 2004. Utjämningen för LSS-kostnader baseras på antalet verkställda beslut per insats enligt 9 kap. 2 10 LSS i varje kommun och på en genomsnittskostnad per person för respektive insats. Kostnaderna för de olika insatserna ska också multipliceras med ett koncentrationsindex och ett personalkostnadsindex. 7 Indirekt kan variablerna i utjämningssystemet även spegla i vilken omfattning LSS-insatser beviljas och hur många som får insatser. Socialstyrelsen har i år tittat närmare på några faktorer som skulle kunna förklara lokala variationer i antalet insatser mellan kommuner: kommunens befolkningsstorlek, kommungruppstillhörighet 8 och handikappomsorgens organisatoriska tillhörighet. Befolkningsstorlek påverkar inte antalet insatser Vid en analys av kommunernas insatser per 10 000 invånare enligt LSS och SoL framkommer att det finns skillnader i hur många insatser kommunerna ger, men att kommunstorleken inte förklarar skillnaderna. 6 Skattning görs genom att redovisa antalet personer 0 64 år med hemtjänst eller särskilt boende. 7 Koncentrationsindexet syftar till att ge indikationer på så kallade stordriftfördelar om kommunen har många personer med funktionshinder. Koncentrationsindexet baseras på hur mycket genomsnittskostnaden per insats påverkas av andelen personer med beslut enligt LSS inom en kommun. Personalkostnadsindexet ska spegla graden av omvårdnadsbehov och baseras på 70 procent av kommunens beräknade personalkostnader. 8 Avser Svenska Kommunförbundets kommungruppsindelning 2004. 17

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Tabell 5. Insatser enligt LSS och SoL 1 i genomsnitt per 10 000 invånare i de olika kommungrupperna. Kommungrupp Insatser enligt LSS Insatser enligt i genomsnitt per SoL 1 i genomsnitt 10 000 invånare per 10 000 invånare Storstäder 50 27 Förortskommuner 46 23 Större städer 61 30 Medelstora städer 65 31 Industrikommuner 60 24 Landsbygdskommuner 60 26 Glesbygdskommuner 67 33 Övriga större kommuner 63 24 Övriga mindre kommuner 62 20 1 Avser personer 0 64 år med hemtjänst eller särskilt boende. Källa: Socialstyrelsen, 2004c, 2004d, 2004g. Organisatorisk tillhörighet påverkar Socialstyrelsen har skickat ut 365 enkäter till kommuner och stadsdelar för att ta reda på handikappomsorgens organisatoriska tillhörighet (Socialstyrelsen, 2004b). Resultatet visar att i 34 procent av kommunerna är handikappomsorgen en egen organisation. I 40 procent av kommunerna organiseras handikapp- och äldreomsorg i samma organisation. Ovanligare, 8 procent, är att handikappomsorgen samt individ- och familjeomsorgen organiseras tillsammans. I 9 procent av kommunerna är handikappomsorgen uppdelad, antingen med delar i en egen handikappverksamhet och delar inom äldreomsorgen (8 procent), eller mellan äldreomsorgen och individ- och familjeomsorgen (1 procent). Flera större kommuner, till exempel Stockholm, hade flera olika organisationsformer inom kommunen (3 procent). Det innebär att organisationen ser olika ut i olika stadsdelar. Flest insatser i glesbygdskommuner Om man tittar på de olika kommungrupperna utifrån Svenska Kommunförbundets indelning framgår att förortskommuner i genomsnitt ger minst antal LSSinsatser per 10 000 invånare och glesbygdskommunerna flest (tabell 5). Vid samma jämförelse för SoL-insatser visar det sig att variationen inte är lika stor. Även när det gäller insatser enligt SoL ger glesbygdskommuner flest insatser. Övriga mindre kommuner ger i genomsnitt minst insatser. Vid en fördjupad analys blir skillnaden för liten för att man ska kunna påstå att de faktorer som används för kommungruppsindelningen avgör hur mycket insatser kommunerna ger. Organisationsform Egen organisation 63 I samma organisation som äldreomsorgen I samma organisation som IoF Delvis egen organisation och vissa delar inom äldreomsorg Uppdelad mellan äldreomsorg och individ- och familjeomsorg (IoF) 35 40 45 50 55 60 65 Antal insatser Diagram 2. Genomsnittliga antalet insatser enligt LSS per 10 000 invånare i kommunerna fördelat efter olika organisationsformer. Källa: Socialstyrelsen 2004b, 2004d. Organisationsform Egen organisation 26 I samma organisation som äldreomsorgen Delvis egen organisation och vissa delar inom äldreomsorg I samma organisation som IoF Uppdelad mellan äldreomsorg och 21 individ- och familjeomsorg (IoF) 0 5 10 15 20 25 30 Antal insatser Diagram 3. Genomsnittliga antalet insatser enligt SoL per 10 000 invånare i kommunerna fördelat efter olika organisationsformer. Källa: Socialstyrelsen 2004b, 2004c. 55 56 22 57 22 59 25 18

ÖVERSIKT ÖVER STÖD Om man tittar på antalet LSS-insatser per 10 000 invånare framkommer skillnader mellan organisationsformerna (diagram 2). När handikappomsorgen är en egen organisation ger kommunen i genomsnitt mer LSS-insatser. När handikappomsorgen är uppdelad mellan äldreomsorgen samt individ- och familjeomsorgen ger kommunerna i genomsnitt minst LSS-insatser. En motsvarande analys av det genomsnittliga antalet insatser enligt SoL ger en liknande bild (diagram 3). Flest insatser i genomsnitt ges när handikappomsorgen är en egen organisation. Även här ges minst insatser när handikappomsorgen är uppdelad mellan äldreomsorgen samt individ- och familjeomsorgen. Det är viktigt att utveckla denna typ av analys för att hitta de faktorer som är orsak till skillnaden mellan kommunerna. Det är viktigt bland annat för att man ska kunna bedöma om skillnaderna innebär att personer med funktionshinder behandlas för olika eller om funna och belagda skillnader är berättigade. Kostnader för stöd Kostnader för socialtjänsten ökar Kommunernas kostnader för hela socialtjänsten (handikappomsorg, individ- och familjeomsorg samt äldreomsorg) fortsätter att öka, och uppgick 2003 till 142,9 miljarder kronor (Statistiska centralbyrån, 2004a). Det är en ökning i löpande pris med 7,2 miljarder kronor jämfört med 2002. Omräknat till fast pris innebär det en kostnadsökning på 0,5 procent 2002 2003. Handikappomsorgen är den kommunala verksamhet som tar i anspråk en allt större del av socialtjänstens resurser. År 2003 utgjorde den 27 procent av socialtjänstens kostnader. Handikappomsorgens andel av socialtjänstens kostnader har från 1999 ökat med 4 procentenheter. Handikappomsorgen utgör 10 procent av kommunernas verksamhet. Kostnader för handikappomsorg Kommunernas totala driftkostnader för handikappomsorgen uppgick 2003 till 31,6 miljarder kronor (tabell 6). Detta är exklusive ersättning från försäkringskassan för LASS, som 2003 uppgick till 6,4 miljarder kronor. Huvuddelen, 80 procent, av kostnaden för handikappomsorgen avsåg kostnader för insatser enligt LSS och kommunernas andel av kostnaden för LASS. Detta är en ökning med 2 procentenheter från föregående år. Resterande avser insatser enligt SoL och HSL (hälso- och sjukvårdslagen). Den öppna verksamheten enligt SoL för personer med funktionshinder uppgick 2003 till 0,7 miljarder kronor, vilket är samma som för 2002. Med öppen verksamhet avses generellt riktad verksamhet, där deltagande inte förutsätter individuell behovsprövning eller biståndsbeslut. Utanför socialtjänsten finns också kostnader för färdtjänst och riksfärdtjänst. Tabell 6. Kommunernas kostnader 1 för insatser till personer med funktionshinder samt för färdtjänst och riksfärdtjänst, 2003. Verksamhets- Miljarder Andel av totala område kronor kostnaderna (%) Insatser enligt SoL och HSL 5,8 18 Ordinärt boende 3,0 10 Särskilt boende 2,8 10 Insatser enligt LSS och LASS 25,1 80 Bostad med särskild service 13,3 42 Daglig verksamhet 4,1 13 Personlig assistans 4,6 14 Övrig verksamhet enligt LSS 3,1 9 Öppen verksamhet 0,7 2 Summa 31,6 100 Färdtjänst och riksfärdtjänst 1,7 1 Bruttokostnad minus följande poster: interna intäkter, försäljningsintäkter från andra kommuner och landsting samt ersättning från försäkringskassan för LASS. Källa: Socialstyrelsen, 2004g; Statistiska centralbyrån, 2004b. Andelen köpt verksamhet minskar Kommunerna köpte 2003 verksamhet till personer med funktionshinder av andra organisationer för 4,1 miljarder kronor. Det motsvarar 13 procent av kostnaderna för kommunernas insatser till personer med funktionshinder (Statistiska centralbyrån, 2004a). Mest köptes från företag (2,9 miljarder kronor), men en stor del köptes också från föreningar och stiftelser (0,7 miljarder kronor). Från 1999 har andelen köpt verksamhet minskat med 3 procentenheter. Kostnaderna ökar Sedan 1999 har kommunernas kostnader för handikappomsorgen i 2003 års fasta priser ökat med 23 procent, exklusive ersättning från försäkringskassan för 19

ÖVERSIKT ÖVER STÖD LASS (tabell 7). Mest ökade kostnaden för personlig assistans, nämligen med 92 procent. Orsakerna till ökningen är troligtvis flera. Bland annat har antalet personer med insatsen och antalet assistanstimmar per person ökat (Riksförsäkringsverket, 2004d). Socialstyrelsen kommer under 2005 att göra en fördjupad analys av kostnadsökningen. Kostnadsökningen för samtliga insatser enligt LSS har under perioden varit 23 procent. Även vård och omsorg enligt SoL och HSL i det egna hemmet har ökat med 20 procent sedan 1999. Av tabell 8 framgår den genomsnittliga kostnaden per person för några olika insatser till personer med funktionshinder. Jämfört med 2000 har kostnaden i 2003 års pris per person med hemtjänst i ordinärt boende ökat med nästan 10 procent. I kostnaden ingår Tabell 7. Kostnadsutveckling 1 för olika kommunala insatser till personer med funktionshinder, 1999 2003. Fastprisberäkning i 2003 års priser (miljarder kronor). Insats 1999 2000 2001 2002 2003 Förändring 1999 2003 (%) Vård och omsorg, ordinärt boende enligt SoL/HSL 2,5 2,6 2,8 3,0 3,0 20 Vård och omsorg, särskilt boende enligt SoL/HSL 2,8 2,7 2,7 2,9 2,8 0 Insatser enligt LSS och LASS, totalt 20,4 21,8 22,6 23,6 25,1 23 Därav boende enligt LSS 11,6 12,0 12,3 12,6 13,3 15 daglig verksamhet 3,7 3,7 3,9 4,0 4,1 11 personlig assistans enligt LSS och LASS (kommunernas kostnadsansvar) 2,4 3,5 3,6 4,2 4,6 92 övriga insatser enligt LSS 2,8 2,6 2,8 2,8 3,1 11 Öppen verksamhet 2......... 0,7 0,7... Summa 25,7 27,1 28,2 30,3 31,6 23 1 Bruttokostnad minus interna intäkter, försäljningsintäkter från andra kommuner och landsting, ersättning från försäkringskassan för LASS och öppen verksamhet. 2 Öppen verksamhet särredovisas från och med 2002. Tidigare låg kostnader för öppen verksamhet till äldre tillsammans med öppen verksamhet till personer med funktionshinder. Index: Statistiska centralbyråns konsumtionsindex för äldre och handikappomsorg, 2003 års pris. Källa: Statistiska centralbyrån, 2004a. Tabell 8. Kostnad 1 per person 2000 2003 samt förändring mellan åren för fyra insatser till personer med funktionshinder. Fastprisberäkning i 2003 års priser (kronor). Insats/år Kostnad per Kostnad per Kostnad per Kostnad per Förändring person 2000 person 2001 person 2002 person 2003 2000 2003 (%) Hemtjänst enligt SoL/HSL 2 170 900 177 900 194 700 187 600 9,8 Särskilt boende enligt SoL/HSL 449 100 468 000 456 000 475 400 5,9 Boende enligt LSS 656 900 629 200 626 500 625 200 4,8 Daglig verksamhet 182 400 183 400 183 600 175 600 3,7 1 Vägt medelvärde. Kostnad per person den 1 oktober. För år 1999 saknas uppgift om kostnad per person. 2 Kostnaden inkluderar hemtjänst, korttidsvård, kommunal hemsjukvård och dagverksamhet. Index: Statistiska centralbyrån. Konsumtionsindex för äldre- och handikappomsorg, 2003 års pris. Källa: Socialstyrelsen, 2004n. 20

ÖVERSIKT ÖVER STÖD kostnader för hemtjänst, korttidsvård, kommunal hemsjukvård och dagverksamhet. Kostnaderna per person i särskilt boende enligt SoL har också ökat något, medan kostnaderna för boende enligt LSS har minskat med knappt 5 procent. Kostnaderna per person för daglig verksamhet har också minskat sedan 2000. Tabell 9. Kommunala kostnadsvariationer i kronor per person för stöd och service till personer med funktionshinder, 2003. Kostnader för insatser till 10:e 90:e personer med funktionshinder Lägst percentilen 1 Median percentilen Högst Kostnad 2 per person med hemtjänst i ordinärt boende enligt SoL 44 200 108 800 199 100 320 100 514 300 Kostnad per person i särskilt boende enligt SoL (permanent) 64 000 328 700 457 700 635 600 1 029 300 Kostnad per person med LSS-boende 113 500 412 100 608 200 822 600 1 667 500 Kostnad per person i daglig verksamhet enligt LSS 30 300 96 200 151 600 240 100 419 900 1 Percentiler är variabelvärden som delar in datamaterialet i hundra lika stora delar. Den 10:e percentilens variabelvärde betyder att 10 procent av observationerna ligger under detta variabelvärde och den 90:e percentilens variabelvärde betyder att 90 procent av observationerna ligger under variabelvärdet av den 90:e percentilen, det vill säga 10 procent av observationerna ligger över variabelvärdet för den 90:e percentilen. 2 Kostnaden inkluderar hemtjänst, korttidsvård, kommunal hemsjukvård och dagverksamhet. Källa: Socialstyrelsen, 2004g. Kostnaden varierar stort i kommunerna Precis som för insatser är det stora variationer mellan landets kommuner beträffande kostnader för stöd till personer med funktionshinder (tabell 9). Kostnaden var som mest 16 gånger större i de kommuner med högst kostnad jämfört med kommuner med lägst kostnad. Kostnaden för insatser till personer med funktionshinder som bor i ordinärt boende är i genomsnitt något lägre än för motsvarande insatser för äldre. Däremot är den högsta kostnaden högre. Det är en effekt av att behoven varierar mer för personer med funktionshinder än för äldre. Kostnaden för särskilt boende enligt SoL ligger i genomsnitt på samma nivå som den för äldre i särskilt boende, men den högsta kostnaden är högre för personer med funktionshinder. Kostnaden per person i LSS-boende är också högre än för motsvarande boende enligt SoL. De som har insatser enligt LSS har ofta större behov av stöd och service. Framgångar och brister I många kommuner förbättras olika delar av socialtjänsten. Eftersom rapporter och utvärderingar ofta görs på lokal nivå är det svårt att redogöra för dem övergripande. Några exempel förtjänar dock att lyftas fram. Det har också under året framkommit brister i olika verksamheter. Personligt ombud fungerar bra Socialstyrelsens genomförande, uppföljning och utvärdering av verksamheten med personligt ombud pågår. En uppföljning av de 10 försöksverksamheter som startade under psykiatrireformens första år har publicerats under året (Socialstyrelsen, 2004l). Den visar en rad positiva förändringar för brukarna, främst psykosocialt. En relativt stor andel av brukarna hade stöd i form av daglig sysselsättning och boende enligt LSS. Områden med behov av vård och stöd var färre vid uppföljningen. En minskning av psykiatrisk slutenvård kunde också noteras. Brukarna har också mindre uttalade psykiatriska symtom, bättre livskvalitet och är mer tillfredsställda med sitt sociala nätverk. Ökad trygghet efter ändring i lagen om assistansersättning Ändringen i lagen om assistansersättning, som innebar att assistansersättningen får behållas efter 65-årsdagen 9, har enligt Riksförsäkringsverkets utvärdering lett till ökad trygghet på grund av kontinuiteten i ersättningen (Riksförsäkringsverket, 2004b). Det går dock inte att få utökat antal timmar efter 9 Ändring införd i lagen (1993:389) om assistansersättning från 1 januari 2001. 21

ÖVERSIKT ÖVER STÖD 65 år. Det innebär att anhöriga måste täcka upp när hjälpbehovet ökar. I augusti 2003 var det cirka 900 personer över 65 år som fick assistansersättning. Icke verkställda beslut minskar men avslag trots bedömt behov ökar Socialstyrelsen och länsstyrelserna har för tredje gången granskat antalet ej verkställda beslut och domar enligt LSS och SoL (Socialstyrelsen, 2004a). Det totala antalet icke verkställda eller tillgodosedda insatser enligt LSS uppgick den 31 december 2003 till 2 650, jämfört med 2 850 den 1 januari 2002. För insatserna korttidstillsyn, boende för vuxna och daglig verksamhet har antalet icke verkställda beslut ökat med 40 60 procent. Antalet icke verkställda beslut om råd och stöd, som landstingen ansvarar för, uppgick 2003 till 98, vilket är en minskning med 200 sedan föregående mätning. Antalet avslag trots bedömt behov enligt LSS har ökat med 27 procent. Ökningen gäller alla insatser utom korttidstillsyn och daglig verksamhet. Avslag för personlig assistans har ökat mest. Drygt 60 procent av dem som hade icke tillgodosedda insatser enligt LSS var män, vilket motsvarar deras andel av personer med insatser. De icke tillgodosedda insatserna enligt SoL till personer under 65 år uppgick till 255, vilket är en minskning jämfört med tidigare. Av dessa beslut rörde 39 personer under 22 år. Även när det gäller SoL är männen i majoritet av dem som inte fått sina behov tillgodosedda. Under 2003 lämnade länsstyrelserna in 48 ansökningar om särskild avgift gällande icke verkställda domar enligt LSS till länsrätten. Av dessa ärenden gällde 39 bostad med särskild service för vuxna. Motsvarande uppgifter för SoL är inte åldersuppdelade och det går därför inte att bedöma hur många ansökningar som rör personer med funktionshinder. Den sociala tillsynen visar på brister Socialstyrelsen har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt resultatet av den sociala tillsynen (Socialstyrelsen och länsstyrelserna, 2004). För personer med funktionshinder finns brister i inventering av enskildas behov och planering för att tillgodose framtida behov. Rapporten visar även att bedömningar många gånger blir snävare och att samarbete runt enskilda saknas eller fungerar dåligt, både internt och externt. Dessutom är det fortfarande svårt att rekrytera och behålla kontaktpersoner och ledsagare. Därutöver uppmärksammas att personer med funktionshinder och missbruksproblem ofta har svårt att få rätt stöd och service, och att det föreligger brister i rättssäkerheten för enskilda. Man konstaterar även att personligt ombud avvecklas på några håll i landet. Kommunala verksamheter samlokaliseras alltmer och förtätas dessutom oftare. En viktig iakttagelse är att de ekonomiska ramarna inom kommunernas socialtjänst krymper. Konsekvenserna av detta blir bland annat att det ställs högre krav på socialtjänstens bedömningar och att behovet av prioriteringar utifrån befintlig budget ökar. Handikapprådens barn- och ungdomsperspektiv bristfälligt Barnombudsmannen har i en undersökning i kommuner och landsting försökt kartlägga i vilken utsträckning handikappråden bevakar barns och ungas rättigheter (Barnombudsmannen, 2004). Undersökningen visar bland annat att barn och unga alltför sällan omnämns i instruktioner till handikappråden, och att frågor som rör barns och ungas situation inte behandlas i tillräckligt stor utsträckning. Landstingens råd är mer benägna att hämta in synpunkter genom direktkontakt med barn och unga än kommunerna. Svårt bedöma tillgång till habilitering och rehabilitering I en kartläggning av tillgången till habilitering och rehabilitering enligt HSL för vuxna personer med funktionshinder konstaterar Socialstyrelsen att det finns betydande brister (Socialstyrelsen, 2004m). Det har bland annat visat sig svårt att uppskatta hur många som får del av dessa insatser, hur behoven ser ut, hur långa väntetiderna är för olika insatser och hur de regionala skillnaderna ser ut. Brister i verksamheternas system och insamlingsrutiner för dessa uppgifter försvårar möjligheterna till såväl verksamhetsuppföljning som jämförelser mellan landsting. Det framkommer även att individuella habiliterings- och/eller 22