Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon 010-698 60 00 publikationer@havochvatten.se www.havochvatten.se/publikationer Skydd av marina miljöer med höga naturvärden Vägledning rapport 5739 oktober 2007
Skydd av marina miljöer med höga naturvärden Vägledning Naturresursavdelningen, Havsmiljöenheten NATURVÅRDSVERKET
Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-5739-1.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Gruppen AB Omslagsfoto: Stora bilden: Antonia Sandman/azoteimages Små bilder: Överst: Krister Fredriksson/Myra Nedre: Anders Salesjö/N
Förord Ett viktigt led i arbetet med att långsiktigt bevara marina livsmiljöer och arter är att stärka det marina områdesskyddet. Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt Levande kust och skärgård anger mål och inriktning för detta. Naturvårdsverket arbetar aktivt för att främja det marina skyddsarbetet och en del i detta är den vägledning för skydd av marina områden med höga naturvärden som nu tagits fram. Syftet med vägledningen är att vara ett praktiskt stöd för länsstyrelser och kommuner, vid val och prioritering av skyddsvärda marina områden samt vara ett komplement till tidigare handböcker för områdesskydd. Arbetet med det marina områdesskyddet är inne i en snabb utveckling, varför vägledningen kompletteras med exempel och material på Naturvårdsverkets hemsida. Projektledare för arbetet har varit Jorid Hammersland. Vägledningen har tagits fram i nära samarbete med bl.a. kustlänsstyrelserna genom ett antal workshops. En referensgrupp med ett stort antal aktörer har varit delaktiga i processen. September 2007 Björn Risinger Direktör Naturresursavdelningen - 3 -
- 4 -
Innehållsförteckning Förord 3 Innehållsförteckning 5 1.Inledning 7 1.1 Bakgrund 7 1.2 Behovet av marint områdesskydd 8 1.3 Vägledningens syfte och avgränsning 9 1.4 Miljömål och uppföljning 11 2. Kriterier för urval och prioritering av marina skyddsvärda områden 14 2.1 System för prioritering 14 2.2 Ekologiska/ biologiska kriterier 15 2.3 Andra bevarandevärden 23 2.4 Prioriteringskriterier 26 2.5 Exempel på användning av värderings- och prioriteringskriterier. 30 3. Styrande förutsättningar för marint områdesskydd 31 3.1 Definitioner 31 3.2 Verktyg för marint långsiktigt skydd 33 3.3 Övriga styrmedel för bevarande av marin miljö 35 3.4 Viktiga aktörer och deras roll 39 3.5 Val av verktyg skydd och förvaltning 43 3.6 Internationella åtaganden med betydelse för utformningen av marint skydd och förvaltning. 52 4. Naturreservatsbildning i marin miljö. 57 4.1 Ändamålsenliga reservatsbildningar särskilda förhållanden i marina områden 57 4.2 Översyn av befintliga naturreservat effektivt skyddsarbete 57 4.3 När är ett naturreservat även ett marint naturreservat? 58 4.4. Underlagsmaterial och avgränsning av området 59 4.5 Samrådsprocesser och delaktighet 64 4.6 Föreskrifter och reglering av vissa verksamheter 69 5. Förvaltning och skötsel av marint skyddade områden 73 5.1 Dokument för förvaltning och skötsel 73 5.2 Adaptiv förvaltning tillåter variation och förändring 74 5.3 Överensstämmelse mellan skötselplan och reservatsbeslut 75 5.4 Skötselplanens innehåll 75 5.5 Revidering av skötselplaner 80 5.6 Uppföljning 80 Ordlista 87 Referenser 90 Bilaga 1: Maringeografiska regioner. 93 Bilaga 2: HELCOM:s rekommendationer för innehåll i förvaltningsplaner 94 Bilaga 3: Exempel på föreskrifter för marina naturreservat 96-5 -
- 6 -
1.Inledning 1.1 Bakgrund Det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård lyder: Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Det finns höga mål och stora förväntningar på det marina skyddsarbetet. Inte minst visades detta i den senaste miljömålspropositionen 1 Svenska miljömål Ett gemensamt uppdrag, där det angavs ett nytt mål om inrättande av ytterligare 14 marina naturreservat senast 2010. Även en rad övriga skrivelser senaste åren som t.ex. havsmiljöskrivelsen 2, Aktionsplan för havsmiljön 3 och förslaget till EU:s marina strategi 4, pekar på vikten av att främja skydd och förvaltning i kust och hav. Sverige har även inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald åtagit sig att till 2012 skapa ekologiskt representativa och ändamålsenligt förvaltade nationella och regionala system av marint skyddade områden 5. Även OECD 6 har i sin utvärdering av Sveriges miljöpolitik framhållit att Sverige bör öka antalet marint skyddade områden och stärka representativiteten ytterligare. Sverige har även inom ramarna för HELCOM konventionen 7 och OSPAR konventionen 8 åtagit sig att skydda ett välförvaltat nätverk av marint skyddade områden till 2010. Sveriges kust- och havsområden har stora och mångsidiga problem som bl.a. övergödning, miljögifter, överfiske och fysisk exploatering. Övergödning och miljögifter behandlas i miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, respektive Giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård behandlar övriga miljöfrågor som rör hav, kust och skärgårdar och omfattar en mängd delmål som beskriver problemen och sätter mål för miljötillståndet. Områdesskyddet tas upp som delmål 1 under miljökvalitetsmålet. I regeringens regleringsbrev för 2007 fick kustlänsstyrelserna i uppdrag 9 att, efter samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket, kartlägga de mest skyddsvärda 1 Svenska miljömål Ett gemensamt uppdrag. Propp 2004/05:150. 2 En nationell strategi för havsmiljön. Ds 2004/05:173. 3 Naturvårdsverket(2006). Aktionsplan för havsmiljö, Rapport 5563. 4 Marine Strategy Directive. Council of the European Union, 2006. 5 CBD:s arbetsprogram för skyddade områden, 2004. www.biodiv.org 6 OECD:s rekommendation 13, OECD 2004 7 HELCOM Rekommendation 15/5 8 OSPAR Rekommendation 2003/3 9 Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Länsstyrelserna. Uppdrag nr 50-7 -
marina områdena i varje län och utifrån denna kunskap, samt med stöd av miljöbalken, inrätta ytterligare sammanlagt fjorton marina naturreservat senast år 2010. Reservaten ska vara fördelade längs hela kusten och spegla den variationsrikedom som finns. Mot bakgrund i de politiska ambitionerna att bl.a. öka arbetet med marina naturreservat, anser Naturvårdsverket att det är befogat att ta fram en vägledning för detta arbete. 1.2 Behovet av marint områdesskydd De marina ekosystemen tillhandahåller en rad viktiga funktioner som är väsentliga för samhällsutvecklingen. Marina ekosystem har ofta en lång återhämtningstid och är känsliga för både yttre påverkan och nyttjande. Exploatering och förändringar i de marina ekosystemen har inneburit en förlust av värdefulla livsmiljöer. Vissa arter riskerar att helt försvinna och sammansättningen av arter har även ändrats p.g.a. dessa förändringar. Naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden är alla verktyg för att skydda marina livsmiljöers fysiska strukturer och funktioner, deras biologiska mångfald och ekosystemfunktioner, för att säkra ekosystemtjänster för framtiden. Områdesskyddet ger oss verktygen att reglera användningen av områden med hänsyn till all form av fysisk exploatering och påverkan. Även människans utnyttjande av områdena kan regleras, eller styras om det finns behov. Ekosystemansatsen ligger till grund för utformningen av framtida marint skydd och förvaltning. Ekosystemansatsen 10 11 innebär sammantaget en integrerad, tvärvetenskaplig förvaltning, som å ena sidan erkänner människans rätt att använda det som ekosystemen producerar, och å andra sidan säkrar att alla komponenter i ekosystemen (arter, bestånd, livsmiljöer och genetisk variation) finns i sådan omfattning att de kommer att fortleva i överskådlig framtid. Vid tillämpningen av ekosystemansatsen beaktar man konflikter mellan olika nyttjandeintressen, såväl som de totala effekterna på den regionala eller globala miljön. Generellt gäller att ekosystemansatsen ska tillämpas med utgångspunkt från försiktighetsprincipen. När osäkerhet råder, ska bevarandet av miljön sättas i främsta rummet. Avsikten är att man adaptivt ska agera på sådan påverkan, som är kritisk för ekosystemets struktur och funktion, inklusive biologisk mångfald, så att ett hållbart och rättvist nyttjande av ekosystemets produkter och tjänster uppnås och ekosystemets integritet upprätthålls. Skyddade områden är av stor vikt för att bevara och stärka den biologiska mångfalden. Eftersom marina system är öppna, bör det marina skyddet i många fall inriktas mot att skydda ekosystemets processer och funktioner, istället för enskilda arter. Genom bevarande av livsmiljöer säkras långsiktigt möjligheten till havets höga produktivitet. Ett exempel på detta är att skydda grundområden som är viktiga 10 Ekosystemansatsen på nationell och regional nivå. Walter M. 11 Hav i balans samt levande kust och skärgård. Fördjupad utvärdering, Underlagsrapport. Remissversion 2007. - 8 -
för fiskrekrytering, från fysiska ingrepp. Det är även viktigt att ha referensområden för att kunna mäta och utvärdera förvaltningsåtgärder i kust- och havsområden. Skyddade områden ska ses som en resurs för att öka kunskapen om marina miljöer och effekterna av olika skötsel- och förvaltningsåtgärder. Naturreservat och nationalparker bör ses som en stor möjlighet att föra ut kunskap till medborgare, boende och brukare om de marina värdena och vikten av att aktivt skydda och förvalta dessa. De marint skyddade områden bör spela en betydelsefull roll i den fysiska planeringen samt i förvaltningen av kust- och havsområden, såväl vad gäller nyttjande av naturresurser och andra socioekonomiska faktorer, som för turismoch besöksnäring. Ett långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av den marina miljön samt kusten och skärgårdarna, är dock helt beroende av att flera styrmedel används och samverkar, samt att flexibiliteten i områdesskyddet nyttjas i större grad. Det är viktigt att se områdesskyddet som en del av det samlade havsmiljöarbetet, där områdesskydd spelar en viktig roll i att skydda framförallt kärnområden från fysisk exploatering och påverkan. Kustnära områden påverkas kraftigt av aktiviteter på land. Marina skyddade områden är därför endast skyddade om de understöds av en aktiv kust- och markplanering. Val av verktyg ska styras av syftet/ målet med skyddet, de naturvärden som finns samt den hotbild som finns eller kan komma att finnas mot bevarandevärdena, där avgränsningen av skyddsobjektet är central. Vikten av att se till helheten och möjligheten att kombinera skyddsåtgärder och olika verktyg, måste ligga till grund för övervägandet av vilka rättsliga styrmedel som bör användas. 1.3 Vägledningens syfte och avgränsning Syftet med vägledningen är att vara ett stöd till framförallt länsstyrelser och kommuner, för att möjliggöra att miljömålet om skydd av kust- och skärgårdsområden samt marina miljöer kan uppnås till 2010. Vägledningen riktar sig till länsstyrelserna som har huvudansvaret för genomförande av områdesskydd, men även till kommunerna som underlag för planering och kommunal naturvård. Kommunerna har en nyckelroll genom att de både kan avsätta egna naturreservat, föreslå länsstyrelserna att skydda områden, samt genom tillämpning av plan- och bygglagen och miljöbalken, bidra till en planering och förvaltning kring de skyddade områdena, så att bevarandevärden säkerställs. Även interkommunala och regionala samarbeten som bl.a. syftar till regional utveckling, har en viktig roll i att integrera marint skydd och förvaltning i arbetet. Vägledningen riktar sig även till de sektorsmyndigheter som har föreskriftsrätt enligt annan lagstiftning, eller som är rådgivande myndighet till fastighetsägare. Dokumentet ska även sprida kunskap om marina miljöers naturvärden. Med en ökad kunskap om naturvärden i havet och längs kusterna kan vi öka allmänhetens förståelse för naturvårdsåtgärder och mark- och vattenägares vilja till insatser. - 9 -
Vägledningen är indelad i fyra block där målsättningen med de olika blocken kort kan sammanfattas som följer: 1. Kriterier för urval och prioritering av marina skyddsvärda områden: Underlätta prioritering och urval av skyddsvärda marina områden. 2. Styrande förutsättningar för marint områdesskydd: Klargöra definitionen och innebörden av begreppet långsiktigt skyddade marina områden enligt miljökvalitetsmålet samt översiktlig visa på de verktyg och olika styrmedel som finns att tillgå i bevarandearbetet och vilka roller olika aktörer och myndigheter har. 3. Bildande av naturreservat i marin miljö: Definiera förutsättningarna för att ett naturreservat ska kunna klassas som ett marint naturreservat. Blocket kompletterar befintliga handböcker som Handbok för bildande och förvaltning av naturreservat (Naturvårdsverket, 2003) och Handbok med allmänna råd för Natura 2000 (Naturvårdsverket, 2003), med de speciella förhållanden som råder för marin miljö och kust- och skärgårdsområden med fokus på de frågeställningar som är gemensamma för många av länen. 4. Skötsel och förvaltning av marint skyddade områden: Blocket är ett komplement till befintliga handböcker och beskriver de delar i skötselplanen som bör tillkomma för marina naturreservat, som t.ex. hotbildsanalyser, beskrivning av påverkansområden och kunskapsluckor samt tar upp utformning och avgränsning av marina skötselområden. Bevarandemål och uppföljning behandlas men i begränsad omfattning. Vägledningen är i första hand riktad mot skydd av marina vattenbiotoper, eftersom det är där behovet av vägledning är störst. Det är dock viktigt att i både skyddsarbetet och i planeringen av kustzonerna, inte förlora helhetsgreppet, eftersom land och vatten är ömsesidigt beroende. Erfarenheterna från marint områdesskydd är begränsade och det finns få exempel att utgå ifrån. Flera projekt pågår dock för att öka kunskapen om den marina miljön samt att ta fram underlag för skydd och förvaltning. Det medför att vägledningen inom en nära framtid kommer att behöva revideras. Det bedöms dock som viktigt att komma ut med en första vägledning, för att kunna klargöra konkreta frågor kring reservatsarbetet, samla ihop och tillgängliggöra mycket av det underlag som finns i spridda rapporter och även få fram ett gemensamt tänk kring det marina skyddsarbetet. Vägledningen kommer att kompletteras med konkreta exempel och sammanställningar på Naturvårdsverkets hemsida där uppdateringar kan ske fortlöpande. - 10 -
Det finns viktiga frågeställningar som av praktiska skäl eller kunskapsbrist inte tas upp i vägledningen. Ambitionen är att så långt möjligt arbeta med dessa frågor parallellt och komplettera det nationella vägledningsarbetet på sikt. Vägledningen omfattar inte en bred strategi för det marina skyddsarbetet inklusive planering och förvaltning. Dessa frågor behandlas i samband med den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust- och skärgård. I vägledningen utformas ingen strategi för ett nationellt nätverk av marint skyddade områden. Frågan behandlas inom den fördjupade utvärderingen och kommer ytterligare att behöva utvecklas. De juridiska aspekterna kring områdesskydd i Sveriges ekonomiska zon behandlas inte. Vägledningen tar enbart översiktligt upp uppföljning av marint skyddade områden. Bättre vägledning i uppföljningsfrågor tas fram när projektet Uppföljning av skyddade områden och Natura 2000 avslutas 2008. Uppföljningens utformning är även beroende av det arbete som sker inom vattenförvaltningen. Övervakning och tillsyn är ett viktigt område att utveckla, men som inte tas upp i vägledningen. Det bör värderas om vägledning av tillsyn för marint skyddade områden bör tas fram genom ett separat projekt. Vägledningen tar inte upp skydd av marina kulturvärden, annat än där det direkt berör samordning med skydd av naturvärden. 1.4 Miljömål och uppföljning Delmålet för skydd i marin miljö syftar till att säkra att värdefulla miljöer både i den marina miljön och på land, längs kusten och i skärgården, ges ett långsiktigt skydd. Definitioner, utvärdering samt framtida förslag till vidareutveckling av marint områdesskydd, tas om hand i den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet 12. Här ges enbart en kort sammanfattning. 1. Senast år 2010 ska minst 50 procent av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 procent av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Med kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden avses; skydd och vård av kustens och skärgårdarnas unika natur- och kulturlandskap, liksom vård av det äldre byggnadsbeståndet samt miljöer knutna till sjöfarten och skärgårdens näringar 13. Målet avser främst skydd av större kust- och skärgårdsområden, där både land och vattenmiljöer kan ingå. Den pågående fördjupade utvärderingen tar utgångspunkt i hur arbetet har utvecklats med att skydda internationellt utpekade områden (HELCOM, OSPAR och Ramsar) samt nationella skyddsvärden med 12 Hav i balans samt levande kust och skärgård. Fördjupad utvärdering, Underlagsrapport. Remissversion 2007 13 Betänkande från miljömålskommittén, SOU 2000:52-11 -
underlag i Skärgårdsutredning 2000. Skärgårdsutredningen ger ingen fastställd lista på samtliga prioriterade skyddsvärda kust- och skärgårdsområden, men ger exempel på ett antal geografiska områden som kan användas för att indikera måluppfyllelse. I utvärderingen ingår ytterligare ett fåtal områden som länsstyrelserna har lyft fram för deras höga skyddsvärden. Skyddsvärda marina miljöer syftar på biotoper och livsmiljöer som är särskilt skyddsvärda 14. Miljömålskommittén nämner grunda vikar som en särskilt prioriterad naturtyp. I senaste miljömålspropositionen poängteras, att det i den marina miljön är särskilt viktigt att bevara, dels regionalt unika och sällsynta förekommande biotoper, dels sammanhängande områden som är representativa för olika kustområden. Även områden som har särskild betydelse som reproduktionslokaler eller som uppväxtområden för enskilda arter bör prioriteras. Havsmiljöskrivelsen noterar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt miljöer som korallrev, utsjöbankar, kustvåtmarker och grunda vikar med olika former av vegetation samt behovet av skyddade områden för hotade marina djurarter som sälar, tumlare och vissa fågel- och fiskarter. Målet är svårt att utvärdera eftersom det i dagsläget inte finns samlad kunskap över vilka, hur många och hur stora dessa områden är. Målet kan omfatta allt från skydd av enstaka objekt, som t.ex. en grund havsvik, till större skärgårdsområden eller utsjöbankar. Det finns behov av att ta fram ett system för klassificering av habitat som omfattar samtliga marina biotoper. Detta kan t.ex. ske genom en utveckling av det europeiska systemet EUNIS 15. Arbetet med marina karteringar måste utökas för att bättre kunna utvärdera målet. Arbetet med skydd av marina områden och kust- och skärgårdar har utvecklats mycket sedan miljömålen först antogs, bl.a. har arbetet med Natura 2000 kommit i gång i stor skala. I arbetet med att nå miljömålet har det varit stort fokus på inrättande av marina naturreservat, men det är också mycket viktigt att klargöra vilka övriga verktyg och skyddsformer som enligt miljömålet, kan anses ge ett långsiktigt skydd. I det framtida miljömålsarbetet är det viktigt att fokusera på det samlade marina skyddet och säkerställa att ändamålsenliga skyddsformer och åtgärder används. 2. Senast år 2005 ska ytterligare fem, och senast år 2010 därutöver ytterligare fjorton, marina områden vara skyddade som naturreservat och tillsammans utgöra ett representativt nätverk av marina naturtyper. Målet om fem nya marina naturreservat till 2005 har uppnåtts. Det reviderade målet om ytterligare 14 marina naturreservat visar på politiska ambitioner att öka det marina skyddet och även på insikten av vikten att skydda ett nätverk av områden, för att på så sätt bevara viktiga delar av typiska svenska ekosystem. Särskilt nämns att en ambitionshöjning är motiverad med tanke på att den marina miljön 14 Hav I balans samt levande kust och skärgård. Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet, Rapport 5321 15 www.eunis.eea.europa.eu - 12 -
skiftar längs Sveriges långa kust, bl.a. med avseende på salthalt och geologiska förhållanden. Den höjda ambitionen bidrar även till att uppfylla internationella överenskommelser inom CBD, HELCOM och OSPAR. Delmålet avser i strikt bemärkelse reservatsbildning i marin miljö, där ett av huvudsyftena med naturreservatet är att skydda marina värden. Enligt miljömålet ska ytterligare tre områden med permanent fiskeförbud (kustnära och utsjöområden) inrättas till 2010 i vardera Östersjön och Västerhavet för utvärdering till 2015. Det är Fiskeriverket i samråd med Naturvårdsverket som ansvarar för arbetet med att införa dessa områden. Genomförande sker med stöd av Fiskelagen. Det är önskvärt att fiskeförbudsområden sammanfaller med områden som är eller kommer att bli marina naturreservat, men urval och genomförande för de olika skyddsformerna sker i separata processer, dock med samverkan mellan myndigheterna. Tidsperiod Åtgärd Syfte 2003- Kunskapshöjande projekt Underlätta urval och avgränsning av marint skyddade områden samt ge förutsättningar för en bättre förvaltning. 2005 Miljömålsdialog med samtliga kustlän 2007 Vägledning för skydd av marina områden 2005-2007 15 Mkr i riktade bidrag 2006-2007 Fördjupad uppföljning av miljökvalitetsmålen Främja länsstyrelsernas arbete med marint skydd samt få en bild av frågor och problem som finns på länen. Underlätta och samordna arbetet med skydd av marina områden Stärka länsstyrelsernas ekonomiska förutsättningar för att ta fram underlag för bildande av marina naturreservat Utvärdera måluppfyllelse samt ange strategi för det vidare arbetet med marint områdesskydd och nationellt nätverk 2007 Regionala workshops GIS Workshops för samtliga kustlän för att underlätta arbete med marint skydd och förvaltning Tabell 1: Naturvårdsverkets nuvarande större insatser i arbetet med delmålet om skydd av marina områden. - 13 -
2. Kriterier för urval och prioritering av marina skyddsvärda områden I miljömålet används begreppet skyddsvärda marina områden. Det är inte enkelt att definiera vad som är skyddsvärt, eftersom vi inte har en komplett kunskap om utbredning av habitat, vilka skyddsbehov som finns för olika livsmiljöer och hur olika livsmiljöers beroende av varandra ser ut. I följande avsnitt ges riktlinjer för kriterier och prioriteringar som bör ligga som grund för val av objekt. I avsnittet beskrivs viktiga utgångspunkter för urval av områden för formellt skydd. En prioriteringsmodell i tre steg presenteras. Prioriteringsmodellen bygger i grunden på internationellt vedertagna kriterier 16 som har använts av bl.a. Naturvårdsverket sedan mitten på 90-talet. En granskning av kriterierna som genomfördes 1997 17 ligger till stor del till grund för värderingen av kriterierna i denna vägledning. Det tidigare systemet tog utgångspunkt i två nivåer delade i värderingskriterier och prioriteringskriterier. 2.1 System för prioritering Naturvårdsverket rekommenderar att de befintliga grundkriterierna i något omarbetad form används, men delas in i en prioriteringsmodell i tre steg. 1. Ekologiska/ biologiska kriterier: Ekologiska/ biologiska kriterier används för att identifiera och värdera områden med utgångspunkt i naturvärden. Viktiga aspekter är ursprunglighet, representativitet samt ekologiska och biologiska värden. De ekologiska/ biologiska kriterierna ska utgöra grunden för urval när syftet är att peka ut marina områden med höga ekologiska/ biologiska bevarandevärden. 2. Andra bevarandekriterier: Andra bevarandekriterier används för att identifiera och värdera områden med hänsyn till andra miljökvalitetsmål och övriga samhällsintressen. Andra bevarandekriterier kan vara ett stöd i rangordning av skyddsvärda områden som pekats ut efter ekologiska/ biologiska kriterier. Det kan också vara så att beroende på syftet med skyddet, kan andra bevarandekriterier stå i konflikt med naturskyddet och leda till prövning av intressekonflikter. Ett område med låga ekologiska/ biologiska kriterier men med höga andra värden, kan mycket väl vara skyddsvärt, men då inte som ett marint skyddat område. 16 Guidelines for Establishing Marine Protected Areas, IUCN, 1991. 17 Kriterier för val av marina skyddade områden, Naturvårdsverket 1997. - 14 -
3. Prioriteringskriterier: Prioriteringskriterier är praktiska kriterier som används för att rangordna områden som har höga ekologiska/ biologiska bevarandevärden och för att upprätta prioriteringslistor. Syftet med det aktuella skyddet måste klargöras innan bedömningen utförs, eftersom detta är avgörande för bedömning och prioritering samt för vilka kriterier som ska tas med och hur de ska värderas. 2.2 Ekologiska/ biologiska kriterier De ekologiska/ biologiska kriterierna används för att identifiera och värdera områden med utgångspunkt i naturvärden. Viktiga aspekter är naturlighet, representativitet samt ekologiska/ biologiska värden. De ekologiska/ biologiska kriterierna ska utgöra grunden för urval när syftet är att peka ut marina områden med höga naturvärden. Ekologiska/ biologiska kriterier är indelade i tre huvudkriterier som har ett eller flera mer specificerade underkriterier. 1. Naturlighet Frånvaro av exploatering eller verksamheter i eller i anslutning till området med negativa effekter på de marinbiologiska värdena. De flesta marina system är i dag påverkade av människan, vilket gör det svårt att värdera hur tillståndet skulle ha varit utan antropogen påverkan. Ett annat faktum är att alla naturmiljöer förändras successivt i en naturlig process. Kunskapen kring naturliga svängningar och successioner i havsmiljö är bristfällig, vilket gör det svårt att definiera en nivå för naturligt tillstånd. Trots detta är det angeläget att skydda miljöer som har så naturliga förhållanden som möjligt, då dessa ofta har bättre förutsättningar för förekomst av en naturlig artsammansättning och sannolikt högre resiliens (motståndskraft, återhämtningsförmåga) vid introduktion av störningar, som t.ex. klimateffekter och övergödning. - 15 -
Underlag som stöd till bedömning av kriteriet Naturlighet är bl.a.: Ingående Natura 2000 habitat bör uppnå Gynnsam bevarandestatus enligt definitionen i förordningen om områdesskydd 16. Gäller även landområden som ingår i objektet. Vattenförekomster i området bör uppnå minst God ekologisk status enligt bedömningsgrunderna för ramdirektivet för vatten. Bedömning av exploateringsgrad land och vatten: - Bryggindikator med exploateringsklassning t.ex. enligt rapporten Brygginventering i flygbilder längs Sveriges kust, Rapport för Naturvårdsverket; Metria 2006. Exploateringsklasserna 1 och 2 anses ge indikation på högt värde i kriteriebedömningen. - Bebyggelse inom 100 meter från strandlinjen. Kan beställas från SCB. - Regionala och lokala exploateringsindex där det finns. Påverkan från sjöfart och fritidsbåtar - Sjöfartens infrastruktur som farleder och hamnar (Sjöfartsverket, digitala sjökort) - Frekvens av trafik. Yrkestrafik kan beställas från Sjöfartsverket, och från Kustbevakningens databas SJÖBASIS när denna bli klar under 2008. Påverkan från fiske - Fiskeplatser (VMS data +landningsinformation, Kontrollavd., Fiskeriverket). - Trålningsgränser (Kontrollavd., Fiskeriverket). - Fisksamhällets naturlighet (provfisken, Kustfiske- alt Havsfiskelaboratoriet, nationell och regional miljöövervakning och recipientkontrollprogram www.fiskeriverket.se). - Historiska fiskedata (De kustnära fiskbeståndens utveckling och nuvarande status vid svenska västkusten, Finfo 2002:6, Utökad analys av historiska data för att säkerställa referensvärden för fisk, Hagberg, J. Fiskeriverket) Kartering av t.ex. punktutsläpp, och övrig mark- och vattenanvändning i objektet och i objektets påverkansområde, bör också kunna ge en god indikation på graden av naturlighet. - 16 -
2. Representativitet och biogeografiska värden Ett av huvudmålen med det marina skyddsarbetet är att bilda ett representativt nätverk. Representativitet är därför ett av de viktigaste kriterierna i arbetet med att prioritera områden på nationell nivå och lyfts därför fram i vägledningen som ett särskilt kriterium. Representativitet kan användas på olika skalor, från maringeografisk nivå ned till lokal nivå. Nätverk Arbetet med att definiera ett nätverk ryms inte inom vägledningen, men för att förtydliga syftet med kriteriet för representativitet presenteras här den definition för nätverk av skyddade områden, som används i den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålen: Ett ekologiskt sammanhängande nätverk av marint skyddade områden: - interagerar och stöder utanförliggande marina områden - upprätthåller processer, funktioner och strukturer för de definierade bevarandevärdena ; och - fungerar synergistiskt som en helhet, så att de individuellt skyddade områdena understödjer varandra och målen ovan nås. I tillägg kan, om möjligt, ett ekologiskt sammanhängande nätverk av skyddade områden planeras, så att bevarandevärden nås även vid ändrade förhållanden, t.ex. klimatförändringar. Representativa arter, biotoper och ekosystem Alla arter, livsmiljöer, marina landskap samt ekologiska processer som förekommer inom en maringeografisk region bör vara förekommande i ett representativt nätverk. Representativitet definieras i vägledningen, som proportionalitet av förekomst av en livsmiljö eller ett marint landskap, dvs. att x procent av samtliga livsmiljöer i till exempel en maringeografisk region ingår i nätverket. Det finns dock viktiga nyckelhabitat, eller särskilt hotade eller sällsynta livsmiljöer som behöver ett utökat skydd. Omvänt kan det finnas skäl för att vanligt förekommande livsmiljöer med en låg hotbild, kan ha en lägre procentuellt skyddad andel. Objekt som täcker in en stor del av för länets förekommande habitat, får därför höga värden i detta kriterium. Objekt som kompletterar nätverket med ej tidigare skyddade habitat, får också höga värden i bedömningen. För att värdera ett objekts representativitet kan det ofta vara nödvändigt att samarbeta med andra län, och i vissa fall andra länder, inom den maringeografiska regionen. Länsstyrelserna har ett ansvar att bidra till att den nationella representativiteten säkerställs, men också möjligheter och skyldigheter att se till att objekt av regional vikt säkerställs. På regional och lokal nivå är det ofta andra faktorer än representa- - 17 -
tivitet, som t.ex. hotbild och tillgång till närrekreationsområden, som styr behovet och viljan att avsätta skyddade områden. Sällsynta eller unika biogeografiska eller geologiska miljöer. Kriteriet poängterar framförallt vikten av att skydda marina landskap och företeelser som är sällsynta, eller unika regionalt (regionala ansvarsområden) eller unika för Sverige (dvs. Nordiska eller Internationella ansvarsområden). Några miljöer som är unika för Sverige är framförallt landhöjningsstränder och skärgårdar. Även Östersjöns fåartssamhällen marina öknar är internationellt unika. Underlag som stöd till bedömning av kriteriet representativitet är framförallt: Maringeografiska regioner: För att värdera internationell och nationell representativitet bör den maringeografiska regionindelningen ligga till grund. Det bör säkerställas att Sverige skyddar marina områden inom alla de tio regionerna. Karta finns som bilaga 1 och följer HELCOM:s indelning. Regionindelningen baseras på hydrologiska, geomorfologiska och fysiska faktorer som salthalt, landhöjning och biologiska förhållanden. Indelningen sammanfaller väl med indelningen av vattendistrikt. BALANCE- marina landskapskartor. BALANCE marina landskapskartor ger en grov översikt över olika fysiska och geologiska förhållanden så som djup, salthalt och sediment. Landskapskartorna kommer att vara tillgängliga som underlag för länsstyrelserna hösten 2007, och bör lämpligen kunna utgöra underlag för värdering av representativitet på internationell nivå och i områden utanför baslinjen. www.balance-eu.org SAKU sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljöer. SAKU-projektet har levererat GIS-data med skikt över djup, lutning, bottensubstrat, vågexponering samt strandkartering. GIS-skikten är ett grovt underlag som kan hjälpa länen att analysera förekomst och mängd av olika livsmiljöer. Projektet beskrivs i Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljöer, Naturvårdsverket 2006. GIS-skikten medföljer rapporten. Arbetet med att ta fram ytterligare GIS-underlag och modelleringar sker fortlöpande. Information om alla underlag kommer att finnas på www.naturvardsverket.se Vattenförvaltningens typindelning av Sveriges kustvatten: För att värdera nationell och regional representativitet av kustnära områden (ut till 1 nm utanför baslinjen) kan fördelning av skyddet i de olika typområdena användas. De viktigaste faktorerna för indelningen är salthalt, vattenutbyte, skiktning och vågpåverkan. I vissa områden är det dock andra faktorer som bestämt indelningen, främst ispåverkan, djup och bottensubstrat. Viss avstämning gentemot biologiskt styrda gränser har även gjorts. Typindelningen bedöms som den mest genomarbetade indelning av kustvattnen som genomförts. Antalet typer är så stort att det grovt täcker in de regionala variationerna kring kusten, samtidigt som antalet är så begränsat att det är översiktligt som grund för bedömning av nationell och regional representativitet. Kartor och beskrivningar finns på www.vattenportalen.se. - 18 -
MARBIPP - Marina biodiversitet, mönster och processer. MARBIPP ger bra underlag för att bedöma livsmiljöerna; sjögräsängar, grunda mjukbottnar, musselbottnar, tångbälten och korallrevs status samt representativitet inom olika regioner. www.marbipp.se. Natura 2000 definitionerna ska användas där det är möjligt, för att värdera ett objekts representativitet. Genom SAKU finns modelleringar av förekomst av följande Natura 2000 habitat tillgängligt; sublittorala sandbankar (< 30 m) (1110), estuarier (1130), laguner (1150), stora grunda vikar och sund (1160) samt skär och små öar i Östersjön (1620). Tillförlitligheten till de olika modelleringarna är dock varierande och bör alltid värderas. Övrigt underlag som kan vara ett stöd, men inte ensamt utgöra underlag för analyser av representativitet. I rapporten Kust- och skärgårdsområden i Sverige Huvudrapport, Naturvårdsverket 2001 ges en grov översikt över regionala ansvarsområden för kust- och skärgårdar dock med fokus till stor del på terrestra miljöer. Landmiljöer i kust- och skärgård (SNV rapport 5482) följer i stort sett Nordiska ministerrådets Naturgeografiska regionindelning av Norden. Regionindelningen är framtagen utifrån syfte att beskriva terrestra kustbiotoper och strandområden. Den lämpar sig därför inte som indelning för vattenmiljön, men kan användas för att värdera kustzonens representativitet. För de rent marina miljöerna finns ingen motsvarande lista på uttalade regionala ansvarsområden som för land, men rapporten Kustbiotoper i Norden listar vilka biotoper/biotopkomplex som kan anses representativa inom varje region, och kan framförallt andvändas som komplement till livsmiljöer som inte är definierade Natura 2000 habitat. 3. Ekologiskt/ Biologiskt värde Kriteriet för ekologiskt/ biologiskt värde delas in i ett antal underkriterier, för att enklare kunna värdera och beskriva de olika värdena i ett område. Stort antal växt- och djurarter Kriteriet är viktigt när målet är att bevara biologisk mångfald. I anknytning till områden med stort antal arter finns ofta även andra värden, som t.ex. estetiska värden, hög naturlig produktion, ekonomiskt viktiga arter etc. Det finns dock problem med att koncentrera sig för mycket kring hot spots. Områdena är i allmänhet inte representativa och mindre diverse system kan ha en högre produktivitet, eller vara mer hotade. Det är viktigt att sätta artrikedom i förhållande till den region området ligger i, som t.ex. artantalet i Skagerrak kontra Bottenviken. - 19 -
Artinventeringar i marin miljö är tidskrävande, vilket medför att det ofta är mer ändamålsenligt att arbeta med kriteriet för variationsrik botten och variationsrikedom av biotoper, se nedan. Variationsrik botten och variationsrikedom av biotoper. Bottentyp/ topografi kan karteras mer storsakligt än arter och är därför betydligt mindre arbetskrävande, samtidig som bottentyp/ topografi ofta är en god indikator på områdets förutsättningar för att ha en hög biologisk mångfald. Det kan därför vara mer realistisk att använda detta kriterium i urvalsprocessen. Kriteriet bör då värderas tillsammans med kriteriet för naturlighet, där t.ex. vattenkemi och fysiska störningar ingår, för att få en bild av områdets potentiella höga biologisk mångfald. Strändernas variationsrikedom kan även fungera som mer lättillgänglig indikator för den strandnära vattenmiljöns variation. Hög förekomst av prioriterade naturtyper. I de politiska dokument som styr miljömålsarbetet har vissa miljöer särskilt uppmärksammats som prioriterade naturtyper. Exempel på utpekade naturtyper är korallrev, utsjöbankar, kustvåtmarker och grunda vikar med olika former av vegetation. Naturvårdsverket anser att de habitat som ingår i Natura 2000 nätverket samt strukturerande livsmiljöer som tas upp i MARBIPP (tångbältet, sjögräsängar, musselbankar, korallrev och grunda mjukbottnar) initialt bör anses vara prioriterade naturtyper i skyddsarbetet. Ny kunskap kommer fortlöpande, varför värdering av vad som är prioriterade naturtyper kan utökas och ändras. Sällsynta arter, biotoper och biotopkomplex För svenska förhållanden är det viktigt hur man definierar sällsynt eftersom Sveriges långa marina gradient, särskilt med hänsyn på salthalt, medför att få arter har sitt utbredningsområde inom hela havsområdet. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja på allmänt sällsynta arter och det följande kriteriet för växt- och djurarter vid sina utbredningsgränser. I prioriteringen av skydd för sällsynta arter eller livsmiljöer kan det vara ett stöd att ha kännedom om förekomsten av arten eller biotopen i närliggande länders havsområden. Arter vid sina utbredningsgränser Skäl för att skydda randpopulationer anges ofta vara att randpopulationer kan ha en speciell genetisk sammansättning och därigenom vara skyddsvärd. Som nämnts ovan har de flesta svenska arter randpopulationer, varför det kan vara problematiskt att avsätta skyddsområden. I värderingen av detta kriterium kan det vara en hjälp att definiera geografiska områden, där flera arters utbredningsgränser sammanfaller, som t.ex. i övergången från Öresund till Egentliga Östersjön, Ålands hav och Kvarkenområdet. Det kan även vara viktigt att titta på nyckelarters utbredningsgräns, som t.ex. blåmussla och blåstång. Hotade arter, biotoper och biotopkomplex Att bevara utrotningshotade arter, biotoper och ekosystem är ett av Sveriges internationella åtaganden. Internationellt har vissa habitat uppmärksammats som sär- - 20 -
skilt hotade eller hänsynskrävande. Sverige har åtagit sig att skydda de habitat som utpekats genom EU:s habitatdirektiv, varav Sverige har särskilt ansvar för dessa habitat. Inom OSPAR-konventionen har en lista över hotade marina habitat tagits fram 18. HELCOM utarbetade 1998 en rödlista över marina biotoper i Östersjön 19. Den var dåligt anpassad till nordiska förhållanden varför Nordiska Ministerrådet tog fram Kustbiotoper i Norden, i syfte att bättre beskriva de nordiska marina biotoperna och deras status. HELCOM arbetar med en ny rödlista över hotade biotoper för Östersjön. Ett problem är att kunskapen om utbredning och förekomst för många av de marina hotade och sällsynta arterna är mycket sparsam. Det kan än så länge vara svårt att avgöra om en art är hotad eller naturligt sällsynt. Artdatabankens rödlistor uppdateras fortlöpande och ska ligga till grund för att värdera olika arters hotstatus. För de arter där kunskapen finns, är det prioriterat att skyddsområden avsätts för dessa, om det finns sådana behov för att bevara arten. För dessa arter måste skyddsarbetet ske i samarbete med genomförande av insatser som anges särskilt i åtgärdsprogram för hotade arter 20. Det finns också flera marina livsmiljöer som har blivit allt ovanligare eller som har en hög påverkansgrad. Det kan antas att arter som är beroende av dessa miljöer riskerar att utrotas, varför det är hög prioritet att införa skydd för dessa livsmiljöer. Exempel på hotade strandmiljöer är lågvuxna strandängar och pionjärbestånd på saltskonor. För vattenmiljöer kan nämnas levande korallrev och opåverkade estuarier och laguner. Födosöks-, rast-, reproduktions- och uppväxtområden För en arts fortlevnad är det helt avgörande att även skydda alla de miljöer som arten är beroende av i sin livscykel. De flesta marina arter nyttjar olika livsmiljöer under olika levnadsstadier. Vissa av dessa miljöer kan förekomma i så begränsad omfattning, att tillgången till lämpliga habitat kan bestämma storleken på det beståndet. Det är först och främst för fiskar, fåglar och sälar som kunskapen är tillräcklig för att avsätta skyddade områden i dessa syften. Hos fiskar är de unga livsstadierna vanligen starkt knutna till speciella miljöer, medan vuxen fisk ofta är generalister med lägre krav på livsmiljön. Tillgången till lämpliga lek- och uppväxtområden kan därför starkt påverka storleken på bestånden av vuxen fisk. Merparten av alla fiskarter leker och/ eller växer upp i grunda kustnära områden, dvs. i områden där exploateringstryck och övrig påverkan från mänsklig verksamhet är som högst. Det är därför speciellt angeläget att identifiera och skydda dessa rekryteringsområden. Kunskapen kring vilka typer av habitat som nyttjas för rekrytering är ofullständig för många arter, men kunskapsuppbyggnaden pågår kontinuerligt genom inventerings- och modelleringsarbete. 18 2004 Initial OSPAR List of Threatened and/or Declining Species and Habitats. www.ospar.org 19 Red list of marine and coastal biotopes and biotope complexes of the Baltic Sea, Belt Sea and Kattegat. HELCOM, No 75, 1998 20 www.naturvardsverket.se - 21 -
T.ex. utgör grundområden med storvuxen vegetation, som ålgräs, nate, vass, tång och tare viktiga lek- och uppväxtområden för många arter. I dessa områden sammanfaller ofta skyddsvärdet för många olika trofiska nivåer, vilket gör områdena synnerligen intressanta ur ett bevarandeperspektiv. Nationella underlag som stöd till bedömning av kriteriet ekologiskt/ biologiskt värde är bl.a.: SAKU Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljöer. www.naturvardsverket.se MARBIPP Marin biodiversitet, mönster och processer. www.marbipp.se Natura 2000 definitionerna. Genom SAKU finns modelleringar av flera Natura 2000 habitat tillgängligt. Biotoper och biotopkomplex bedöms i rapporten Kustbiotoper i Norden, där de klassas i olika kategorier av förekomst och hot. BALANCE kartor och modeller för t.ex. olika fiskarters lek- och uppväxtmiljöer, förekomst av ålgräs och Natura 2000 habitat. Kartor med regional och lokal information finns dock oftast enbart för pilotområden. www.balance-eu.org. Fiskeriverkets karteringar av viktiga rekryterings- och uppväxtmiljöer (Kustfiske- eller Havsfiskelaboratoriet). Åtgärdsprogram för hotade arter anger vilka livsmiljöer, processer och strukturerande faktorer som har stort värde för arternas fortlevnad. Alla åtgärdsprogram finns uppdaterade och listade på Naturvårdsverkets webbplats. Artdatabankens rödlista ger underlag för att bedöma hotbilden för ett antal marina arter och artfaktabladen kan vara ett underlag som anger vilka livsmiljöer, processer och strukturerande faktorer som har stort värde för arternas fortlevnad. www.artdata.slu.se Habitat som tas upp på OSPAR:s lista över hotade marina habitat i Nordsjön är prioriterade i skyddsarbetet. www.ospar.org. Habitat som tas upp på HELCOM:s kommande listor över hotade arter och habitat i Östersjön är prioriterade i skyddsarbetet. www.helcom.fi Regionala och lokalt inventeringsunderlag är mycket viktigt. - 22 -
2.3 Andra bevarandevärden Dessa bevarandevärden bidrar inte primärt till att uppfylla delmålet om skydd av skyddsvärda marina miljöer, även om de kan ha stor betydelse för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Marina områden med höga biologiska värden, som samtidigt är viktiga för en eller fler av bevarandevärdena nedan, bör prioriteras högre än jämförbara områden som enbart bidrar till att uppfylla delmålet om marint områdesskydd. Vissa andra bevarandevärden kan stå i konflikt med naturskyddet. Hur de olika värdena då bedöms beror på syftet med värderingen. Är t.ex. syftet primärt att skydda biologiska värden som medför hårda besökregleringar, samtidigt som de ekonomiska värdena för turism är mycket höga, kan det vara bättre med en lägre prioritering, till fördel för ett likvärdigt område med lägre besökstryck. Andra bevarandevärden kan medföra såväl upp- som nedprioritering av områden. 1. Forsknings/Undersökningsvärde Dokumentation från t.ex. art- och biotopundersökningar eller tidigare forskning. Kontinuerliga mätningar/övervakningsprogram. Pågående forskningsprojekt. Dessa kriterier pekar på betydelsen av att skydda referensområden och områden där kännedomen över tid är god, dvs. långa mätserier eller tidigare marinbiologiska undersökningar. Kriteriet har även en ekonomisk aspekt i och med att långa mätserier är mycket kostsamma och tidskrävande. Att få en lång tidsserie bruten t.ex. av en exploatering är en stor förlust. Vid bedömning av kriteriet bör även referensområden för fisk värderas. Det är önskvärt att dessa inte förändras nämnvärd vad gäller t.ex. exploateringsgrad. Regleringen av fiske inom dessa referensområden bör dock beslutas av Fiskeriverket, så att det inte sker oönskade förändringar i fisksamhällena och därmed i tidsserierna. 2. Internationellt/Nationellt betydelsefullt Upptagen på internationell lista över skyddsvärda områden Föreslaget som möjligt område i internationellt skyddsarbete Sverige har i enlighet med rekommendationer inom konventionerna HELCOM, OSPAR och Ramsar åtagit sig att skydda vissa områden, livsmiljöer och arter, eller representativa nätverk av marina områden. Skydd av nationella och internationella nätverk av marina områden är mycket viktigt i havsmiljö, där populationer kan ha stora utbredningsområden och många migrerande arter rör sig över länsgränser eller nationsgränser. - 23 -
Områden som har antagits eller föreslagits som skyddsvärda med stöd av följande direktiv eller konventioner bör prioriteras i arbetet med områdesskydd. Habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG ) Fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG ) HELCOM:s rekommendation 15/5 gällande BSPA (Baltic Sea Protected Area) med stöd i konventionen gällande skydd av marina områden i Östersjön, 1992, artikel 15. OSPAR:s rekommendation 2003/3 gällande ett nätverk av marint skyddade områden MPA (Marine Protected Areas). Ramsarkonventionen 3. Ekonomiskt viktigt Näringsområden/ födosöksområden Reproduktions-, lek- och uppväxtområden Områden med värde för turistnäring Den ekonomiska aspekten dvs. människans behov av resurser och ekosystemtjänster, blir allt viktigare i skyddsarbetet. Att resurs- och samhällsekonomiska kriterier kan användas som skäl för att skydda områden, kan i dag anses vedertaget. Däremot kan det diskuteras hur detta kriterium ställs mot andra kriterier, som har som mål att skydda naturen för naturens skull. I de flesta fall finns det få eller inga konflikter eftersom ekonomiskt viktiga områden ofta även har höga naturvärden. Konflikt kan dock uppstå, när det kommer önskemål om att restaurera, utföra produktionshöjande åtgärder eller inrätta anläggningar t.ex. för turism, som kan påverka övrig biologi i området. Det är därför mycket viktigt vid prioritering och urval av områden att tydligt definiera syftet med skyddet. Det är viktigt att i områden där ekonomiska eller sociala skäl ingår som del av skyddets syfte, klart avgöra den inbördes prioriteringen av vilket kriterium som väger tyngst. Från många håll ställs krav på skyddsområden i form av restriktioner för fiske, för att kunna upprätthålla bestånden och återskapa ett hållbart fiske. Prioriteringen av områden med det primära syftet att reglera fiske för beståndsförvaltning avhandlas inte vidare här, eftersom det ansvaret huvudsakligen ligger på Fiskeriverket. Områden med stor betydelse för fiskets bevarande ingår dock naturligt i urvalskriterier enligt ekologiska/ biologiska värden. Naturvården har ett stort ansvar för att bevara de biologiska och fysiska strukturer som fisk är beroende av. - 24 -
Till exempel kan skydd av en del grunda kustområden ge positiva ekonomiska effekter, eftersom dessa miljöer utgör viktiga rekryteringsområden för många kommersiella arter. Naturbaserad turism växer fram som en viktig ekonomisk faktor för regional och lokal utveckling i kust- och skärgårdsområden och bör därför värderas enligt det ekonomiska kriteriet. Områden som kan komma att omfattas av naturskydd får räkna med ett ökat antal besökare, och därmed behov av olika inventeringar i t.ex. anläggningar och informationssatsningar. Det är viktigt att vid inrättande, klart avgöra syften med skyddet samt ta fram föreskrifter som reglerar en utveckling av området. Turismen måste också ses som en möjlighet till att förmedla kunskap och förståelse för marina områden och deras värden och problem. Naturbaserad turism under kontrollerade former kan därför vara en stor tillgång vid införande av skydd. Områden med gynnsamma förutsättningar för kraftproduktion (vindkraft, vågkraft) har ekonomiskt värde, men behandlas i vägledningen som ett motstående intresse. Därmed inte sagt att kraftproduktion och skydd av marin miljö inte i vissa sammanhang kan förenas. 4. Sociala värden Lättillgängliga och slitagetåliga områden som genom sin struktur ger möjlighet till ökad kunskapsspriding och information om marinbiologiska värden. Områden viktiga för rekreation och turism som t.ex. bad, fritidsfiske, fritidsbåtar och dykning. Friluftsliv, turism och information får en allt större tyngd inom naturvården. Områdenas värde för mer kommersiell turism värderas i kriteriet ovan. För regional och lokal tillväxt är det viktigt att kunna erbjuda attraktiva och tillgängliga naturmiljöer, för både boende och besökare. Stränder, skärgårdar och hav är särskilt uppskattade av många, vilket medför att behovet av områden är stort, samtidig som det ofta är ett stort besökstryck på de lättillgängliga områdena. Det kan i särskilt känsliga områden finnas konflikter i, att skydda ett område både för socialt värde och för bevarande av biologisk mångfald. Det är då viktigt att klargöra den inbördes prioriteringen av, vilket kriterium som väger tyngst. Det kan vara ett stöd att undersöka om det finns likvärdiga naturområden med lägre besökstryck, som kan avsättas med primärt syfte att skydda biologiska värden. Information kring marin miljö och skydd av dessa kräver ofta större insatser än att informera om landmiljön, som är betydligt enklare att skåda. Det kan därför vara prioriterat att skydda platser som väl ägnar sig för marin information och lätttillgängliga marina studier. Det kan t.ex. vara områden med stor variation av strandbiotoper på ett begränsat område och tydligt trösklade vikar i olika stadier. Anläggning av dykstigar kan ses som en möjlighet till ytterligare utbildning och informationsspridning. - 25 -