Miljödepartementet 103 33 Stockholm Dnr M2012/2143/Ke Malmö den 30 november 2012 REMISSVAR: Mot det hållbara samhället resurseffektiv avfallshantering, Betänkande av avfallsutredningen SOU 2012:56 Avfall Sverige är bransch- och intresseorganisation för svensk avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommunmedlemmarna (kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag). Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom området avfallshantering. Avfall Sverige har genom remiss den 21 september 2012 beretts tillfälle att yttra sig över Avfallsutredningens betänkande SOU 2012:56 Mot det hållbara samhället resurseffektiv avfallshantering. 1. Inledande kommentarer Avfall Sverige har, på kommunernas uppdrag, under flera år arbetat för att få till stånd en översyn inom avfallsområdet, framför allt när det gäller producentansvaret för förpackningar och tidningar. Efter många påtryckningar tillsatte regeringen i fjol den avfallsutredning som nu resulterat i det aktuella betänkandet. De förslag som nu lämnas innebär den mest omfattande systemförändringen inom svensk avfallshantering på flera decennier. Det är därför synnerligen angeläget att det verkligen blir en bättre helhet som kan resultera i de resurseffektiva kretslopp som är syftet. Avfall Sverige välkomnar att utredaren har tagit till sig informationen om bristerna i dagens system för insamling av förpackningar och returpapper från hushåll och att utredaren nu föreslår en ny ordning med kommunen som huvudman för insamling av allt hushållsavfall. Det är en helt nödvändig åtgärd inte bara för att råda bot på de gångna årens brister utan framför allt för att anpassa regleringen till de krav som ställs i framtiden. I det nya landskapet för effektiv resurshushållning blir det av utomordentlig Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, 211 25 Malmö, Telefon 040-35 66 00, Fax 040-35 66 26 E-post info@avfallsverige.se, Hemsida www.avfallsverige.se, Bankgiro 985-9877, Organisationsnummer 556260-8553
vikt att hushållens avfallshantering blir en helhet. Då kan det skapas nya synergier och medborgarnas intresse och engagemang utvecklas. Utredaren föreslår en tydlig ansvarsfördelning som innebär att kommunerna har ansvar för hushållens avfall och verksamheterna för sitt avfall. Det gäller även verksamheternas hushållsavfall som kommunen tidigare haft ansvar för. Det finns fördelar med denna tydliga uppdelning. Avfall Sverige inser emellertid, av hälso- och miljöskäl, men också av geografiska och socioekonomiska orsaker, att det kan behövas någon sorts kommunalt grundansvar för hushållsavfall från verksamheter. Förslagen om insamling av förpackningar och returpapper samt om verksamheternas hushållsavfall bildar en helhet. De är sammanbundna med varandra genom den nya logiska ansvarslinjen. Olyckligtvis leder utredarens förslag om att låta entreprenörer bära ansvaret för en del av hushållens avfall, nämligen grovavfallet, helt fel. Det går stick i stäv med utredarens intentioner i övrigt och bidrar inte på något sätt till att utveckla avfallshanteringen, i riktning uppåt i avfallshierarkin. Logiken försvinner, förslaget riskerar att sätta den nyvunna ansvars- och rollfördelningen ur spel. Det är inte acceptabelt. 2. Sammanfattning Avfall Sverige tillstyrker utredarens huvudförslag om ett kommunalt ansvar för insamling av förpackningar och returpapper från hushåll. Förslaget innebär att medborgarna fortsättningsvis möter en huvudman för allt hushållsavfall och att de därmed kan utkräva ett politiskt ansvar för insamlingssystemet. Förslaget kommer därför att leda till att medborgarna får tillgång till ett bättre och mer bekvämt insamlingssystem. Analyser av plockanalyser visar högst andel återvinning av förpackningar och returpapper när kommunen tillhandahåller fastighetsnära insamling. Hushållens avfall kan på ett bättre sätt bli en helhet i samhällsplaneringen. Samordningen med annan avfallshantering gör att det blir en bättre helhet. Allt detta kommer sammantaget att underlätta strävandena att förebygga uppkomsten av avfall samt öka återvinningen. Principen om förorenarens betalningsansvar ligger fast eftersom producenterna behåller ansvaret för återvinningen och ska ersätta kommunerna ekonomiskt för insamlingsarbetet. Därför är producenternas betalningsansvar helt centralt även när ett kommunalt insamlingsansvar utvidgas till att omfatta förpackningar och returpapper. Producenternas betalningsansvar omfattar den kostnadstäckning som krävs för kommunerna ska kunna upprätthålla ett insamlingssystem med god service baserat på fastighetsnära insamling, utifrån utredarens intentioner, där så är lämpligt och 2
möjligt. Förslaget är i linje med hur andra, och bättre fungerande system, organiseras i andra delar av Europa. Tidpunkten för ikraftträdande av ett kommunalt insamlingsansvar bör vara den 1 april 2016. Redan innan dess bör dock kommunerna ha kunnat ikläda sig ett planeringsansvar för att kunna vidta nödvändiga förberedelser för upphandling med mera. Detta planeringsansvar kan enligt vår uppfattning träda i kraft den 1 januari 2014. I konsekvens med att Avfall Sverige tillstyrker huvudförslaget avstyrks det redovisade alternativförslaget. Detta förslag innebär i allt väsentligt en fortsättning på en systemkonstruktion som inte visat sig vara tillräckligt bra och inte heller för framtiden utgör den grund som samhällets avfallshantering ska baseras på. Ett utökat samrådsförfarande kommer inte att lösa bristerna i dagens system för insamling av förpackningar och returpapper. Inte heller en mer decentraliserad organisation av Förpacknings- och tidningsinsamlingen kommer att lösa frågan. Avfall Sverige accepterar utredarens förslag om en avreglering av kommunens ansvar för med hushållsavfall jämförligt avfall och att kommunens ansvar begränsas till avfall från bostäder. Förslaget ska ses tillsammans med förslag om att verksamheter ska sortera ut matavfall. Det finns en logik i den nya ansvarsfördelningen där kommunerna sköter hushållens/bostäders avfall och verksamheter sitt avfall. Emellertid, många verksamheter är små och har avfallsmängder som är mindre än i hushåll. Verksamheter finns spridda överallt i landet och det kan bli svårt att skapa en bra och effektiv logistik inte minst för insamling av matavfall från verksamheter. Hälso- och miljöaspekter gör att kommunen till slut ändå har ett ansvar. Mot denna bakgrund föreslår Avfall Sverige att det införs en bestämmelse som ger kommunen någon form av grundansvar även för verksamheternas hushållsavfall. Tidigare förslag om så kallat frival (se Ds 2009:37 Nya avfallsregler) eller möjlighet för verksamheter att kunna välja kommunens system är exempel på möjliga vägar till en lösning. Erfarenheter från liknande avregleringar i Norge och Finland bör tas tillvara. Avfall Sverige avstyrker bestämt utredarens förslag avseende avreglering av kommunens ansvar för hushållsavfall som utgör grovavfall. Förslaget är både ologiskt utifrån den tydliga ansvarslinje som utredaren vill skapa i övrigt mellan kommuner och verksamhetsutövare och är i sin helhet oacceptabelt. Förslaget skulle leda till nya gränsdragningsproblem, svårigheter att styra och följa avfallsflödena samt uppluckring av medborgarnas trovärdighet för kommunernas roll. Framför allt 3
motverkar förslaget strävandena att främja återanvändning. Avseende grovavfall förordar Avfall Sverige det alternativförslag som redovisas i utredningen och som syftar till att en myndighet ska kunna lägga fast vissa minimikrav när det också gäller kommunernas hantering av hushållsavfall. Avfall Sverige tillstyrker utredarens förslag om tydliggörande av avfallshierarkin i lagstiftningen. Bestämmelsen riktar sig till alla som verkar inom avfallshanteringens ramar. Inte minst innebär förslaget tydligare signaler till producenterna av varor att verka för att förebygga uppkomsten av avfall och att tillverka produkter som kan återanvändas och återvinnas. Kommuner och inte minst verksamhetsutövare möter nya utmaningar som kommer att kräva ett nytt förhållningssätt. Avfall Sverige tillstyrker utredarens förslag om ett kommunalt ansvar för information om förebyggande av uppkomst av avfall. Samtidigt måste finansieringsprincipen för kommunens uppdrag avseende förebyggande av avfall klargöras. Även andra aktörer med ansvar för avfallshantering, det vill säga producenter och avfallsinnehavare, bör på motsvarande ges ett tydligt ansvar för information om förebyggande av uppkomst av avfall. Avfall Sverige tillstyrker utredarens förslag om att kommunerna ska kunna finansiera åtgärder inom förberedelse för återanvändning via sina avfallsavgifter. Avfall Sverige delar utredarens bedömning om vikten av att främja frivilligorganisationernas roll i samband med förberedelse för återanvändning. Avfall Sverige anser emellertid att det är fel väg att gå att förbjuda kommunerna att när det behövs även reparera och rengöra avfall så att det kan återanvändas. Eventuella konkurrensrättsliga aspekter hanteras redan genom konkurrenslagen. Avfall Sverige tillstyrker förslag om att kommunen ska tillhandahålla insamlingssystem för matavfall. Förslaget innebär ett stöd för att nå etappmålet. Samtidigt måste tillämpningen utgå från att förutsättningarna är mycket skilda i Sverige och det är viktigt att kravet kombineras med en skälighetsregel. Avfall Sverige tillstyrker utredarens slutsatser angående avfallskvarnar, som innebär ett avrådande från fortsatt utbyggnad av direktkopplade avfallskvarnar. Avfall Sverige tillstyrker principen om att biologisk återvinning utan återföring till åkermark likställs med förbränning med energiutvinning. Avfall Sverige anser dock att begreppet produktiv mark ska användas istället för åkermark samt att jämförelsen med förbränning med energiutvinning istället ska uttryckas som 4
annan återvinning. Avfall Sverige tillstyrker förslag om att kommunen ska kunna meddela föreskrifter om att fastighetsägarna ska avsätta utrymmen för avfallshantering. Förslaget är logiskt mot bakgrund av ökade krav på mer utsortering och bättre tillgänglighet, exempelvis fastighetsnära insamling. Avfall Sverige ställer sig tveksam till förslaget att den som bedriver ett godkänt insamlingssystem får ansvar för att samla in statistik avseende insamlade mängder förpackningsavfall och returpapper från verksamheter samt att ge den som transporterar förpackningsavfall och returpapper från verksamheter möjlighet att lämna avfallet till en avlämningsplats. Avfall Sverige instämmer i utredarens bedömning att det är svårt att avgöra om producentansvaret har medfört att de negativa effekterna på miljön av förpackningar och förpackningsavfall har minskat eftersom jämförelsedata saknas. När det gäller förslagen om en effektiv uppföljning tillstyrker Avfall Sverige förslaget om en uppföljning av den nationella avfallsplanen vart fjärde år. Avfall Sverige tillstyrker också förslaget om avfallsrapporter som sådant men anser att det krävs ett nationellt uppföljningssystem samt ett motsvarande nationellt system för farligt avfall. När det gäller förslagen om en effektiv tillsyn avstyrker Avfall Sverige förslaget att länsstyrelsen tar över tillsynen över tillståndspliktiga verksamheter enligt avfallsförordningen. Avfall Sverige ställer sig tveksam till ännu en utredning om skatt på förbränning av avfall. Varken förbränningsskatten som fanns mellan 2006-2010, eller tidigare utredningar, har visat att en förbränningsskatt når sitt syfte. Dessutom ska handel med utsläppsrätter inom kort införas på avfall till förbränning. Avfall Sverige föreslår istället ökat fokus på skärpta krav för materialåtervinning och avfallsminimering. Avfall Sverige förordar att de viktiga förslagen om förpackningsinsamling m.fl. införs i lagstiftningen så snart det är möjligt. Det underlättar planeringen av nya insatser och gör övergången smidig. Av praktiska skäl kommer både genomförandet av förslag om insamling av förpackningar och returpapper såväl som fråga om med hushållsavfall jämförligt avfall att behöva övergångsregler. 5
3. Specifika kommentarer 3.1 Gällande regelverk och förutsättningar Avsnitt 2.3.3 Kommunerna s. 86: Det anges att det kommunala renhållningsansvaret i praktiken innebär att kommunen anordnar särskild insamling av hushållens utsorterade farliga avfall, såsom färgrester, oljerester m.m. Vidare anges att efter utsortering av farligt avfall och matavfall återstår dels en fraktion brännbart avfall samt en fraktion icke brännbart avfall som mellanlagras vid fastigheten för bortforsling till återvinning eller deponi. Det är en mycket märklig och bristfällig beskrivning av den kommunala renhållningsskyldigheten. Eftersom den kommunala renhållningsskyldigheten innefattar insamling, återvinning och bortskaffande av alla typer av hushållsavfall är den beskrivning som ges inte fullständig. Det är mycket fler avfallstyper än farligt avfall, som också utgör grovavfall, som kommunen anordnar särskild insamling av. 3.2 En gemensam målbild Avsnitt 3.2.3 Marknaden s. 115: Det anges att kommunala bolag kan skaffa sig konkurrensfördelar i förhållande till privata aktörer genom att de ofta medverkar i framtagandet av den kommunala avfallsplanen och renhållningsordningen. Det är en fullständig missuppfattning att detta skulle kunna innebära någon konkurrensfördel. De kommunala bolag som har uppdrag från ägarkommunerna att utarbeta förslag till avfallsplaner gör det i sin egenskap av utförare av avfallshanteringen. Detta är inte någon skillnad mot när kommuner som bedriver avfallshanteringen i förvaltningsform eller kommunalförbund tar fram förslag till avfallsplanen till kommunfullmäktige inom ramen för den typen av utförande verksamhet. Bolagsformen är bara ett bland flera sätt att organisera avfallshanteringen. Precis som att en extern konsult kan utarbeta ett färdigt förslag till renhållningsordning på uppdrag av kommunen finns det inget hinder mot att det görs av den som på uppdrag av kommunen utför avfallshanteringen. Sådana uppdrag har inte någon inverkan påeller står inte i strid med den kommunala kompetensen eftersom fullmäktige alltså antar renhållningsordningen. Beredningen och antagandet av renhållningsordningen följer bestämmelser i 15 kap. 11-15 miljöbalken. 6
3.3 Resurseffektiva kretslopp Avsnitt 4.2 Avfallshierarkin s. 118: Utredaren föreslår att det införs ett tillägg i 2 kap. 5 miljöbalken där det framgår att alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska utnyttja möjligheterna att förebygga avfall. Utredaren föreslår vidare en inledande bestämmelse i 15 kap. miljöbalken som anger att kapitlet ska syfta till att förebygga avfall samt att avfall ska hanteras enligt den ordning som innebär att avfall hanteras i enlighet med avfallshierarkin. Avfall Sverige tillstyrker utredarens förslag om tydliggörande av avfallshierarkin i lagstiftningen. Bestämmelsen riktar sig till alla som verkar inom avfallshanteringens ramar. Inte minst innebär förslaget tydligare signaler till producenterna av varor att verka för att förebygga uppkomsten av avfall, att tillverka produkter som kan återanvändas och återvinnas. Kommuner och inte minst verksamhetsutövare möter nya utmaningar som kommer att kräva ett nytt förhållningssätt. Hushållsavfall hanteras redan i hög utsträckning i enlighet med avfallshierarkin och en så låg andel som 0,9 procent deponerades år 2011. Men det finns en fortsatt utvecklingspotential när det gäller återvinningen, där fortsatt utbyggnad av biologisk återvinning av matavfall kommer att öka materialåtervinningen. Detsamma gäller för förpackningar och returpapper, där ett kommunalt ansvar för insamlingen kommer att kunna bidra till ökade mängder förpackningar och returpapper som kan gå till materialåtervinning. Det visar sammanställning av kommunernas plockanalyser. Fastighetsnära insamling leder till ökad insamling av förpackningar, returpapper och matavfall. Avsnitt 4.3 Förebyggande av avfall s. 121: Utredaren föreslår att kommuner ska informera medborgarna i kommunen hur de kan förebygga uppkomsten av avfall. Kommunen ska i enlighet med avfallshierarkin i första hand arbeta avfallsförebyggande genom att samarbeta med aktörer till vilka medborgaren kan skänka sådana produkter som annars skulle ha blivit avfall. Avfall Sverige tillstyrker utredarens förslag om ett kommunalt ansvar för information om förebyggande av uppkomst av avfall. Samtidigt måste finansieringsprincipen för kommunens uppdrag avseende förebyggande av avfall klargöras. Dock bör även andra aktörer med ansvar för avfallshantering, det vill säga producenter och avfallsinnehavare på motsvarande sätt ges ett tydligt ansvar för information om förebyggande av uppkomst av avfall. 7
Avfall Sverige har tidigare argumenterat för att det vore rimligt att det tydligare reglerades att taxemedel kan användas till arbete med information om åtgärder för att förebygga uppkomst av avfall. Detta genom att regleringen om den kommunala renhållningsskyldigheten i miljöbalken borde utvidgas till att innefatta åtgärder för främjande av återanvändning av produkter eller komponenter samt att kommunens möjligheter att avgiftsfinansiera sådana åtgärder förtydligades i miljöbalkens avgiftsbestämmelser. 1 I förslaget till nationell avfallsplan för åren 2o12-2017 anger Naturvårdsverket att det är oklart vilket ansvar som kommunerna har att arbeta för ökad återanvändning och om de kan ta ut kostnaden på avfallstaxan. Avfall Sverige står till stora delar bakom förslagen i den utredning som WSP har gjort på uppdrag av Naturvårdsverket. 2 WSP var i kontakt med Avfall Sverige under genomförandet av utredningen och Avfall Sverige har delgivit WSP och Naturvårdsverket våra ståndpunkter i en PM daterad den 19 december 2011. Vid årsmötet i maj 2011 antog Avfall Sveriges medlemmar en vision Det finns inget avfall. Visionen är en nollvision som ska fungera som en långsiktig ledstjärna. Visionen innefattar konkreta mål för år 2020 som innebär att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits samt att det sker en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Kommunerna är motorn i den här omställningen och garanten för en långsiktigt hållbar avfallshantering. När det gäller de översta stegen i EU:s avfallshierarki, förebyggande och förberedelse för återanvändning, har kommunerna en naturlig och viktig roll att fylla när det gäller den del av avfallsflödet som kan bli- eller utgör hushållsavfall beroende på om det handlar om förberedelse för återanvändning eller förebyggande. 3 Det är en roll som kommunerna alltså vill ta på sig, vilket manifesteras i ovan nämnda vision. 1 Hemställan: Reglering av kommunernas finansiering av återanvändning i miljöbalken, Skrivelse till Miljödepartementet daterad den 16 september 2010. 2 Förslag till ändring av miljöbalken - Konsekvensanalys av tydligare kommunalt ansvar för återanvändning av hushållsavfall, december 2011. 3 När det gäller förberedelse för återanvändning har ju ett avfall uppstått men där avfallet genom rengöring, reparation eller kontroll kan bli en produkt som kan recirkulera igen. När det gäller förebyggande innebär ju åtgärder inom ramen för detta förfarande att det inte uppstår något avfall. 8
När det gäller att möjligheten att lämna material eller produkter till återanvändning på återvinningscentralerna finns redan den möjligheten i många fall, bland annat genom att kommunerna upplåter plats för olika hjälporganisationer att samla in material och produkter där. Det är en verksamhet som det finns potential att bygga ut och utöka. I detta sammanhang ska dock uppmärksammas att det krävs ändringar i lagstiftningen som möjliggör sådant samarbete i stor skala och omfattning. Hjälporganisationer utgör ofta ideella organisationer till organisationsformen. Detta hindrar dock inte att deras verksamhet kan bedömas som näringsverksamhet. Detta medför att det kan vara problematiskt, ur kommunallagens perspektiv, att utan vederlag upplåta plats för hjälporganisationer på kommunal mark eftersom ett sådant förfarande skulle kunna komma i strid med 2 kap. 8 kommunallagen (1991:900). Bestämmelsen medför att kommunen kan bli tvungen att tillämpa ett budgivningsförfarande, där den aktör som bjuder mest för att få nyttja marken för sin verksamhet ges tillträde till platsen, i syfte att inte agera i strid med nämnda bestämmelse i kommunallagen. I syfte att inte försvåra samarbetet mellan kommuner och hjälporganisationer om detta samarbete utökas i större skala är det därför lämpligt att regeringen överväger hur en reglering som på ett effektivt sätt möjliggör sådant samarbete kan utformas. Det finns i gällande lagstiftning krav på att den kommunala avfallsplanen ska innehålla uppgifter om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet (15 kap. 11 ). Denna skyldighet är dock någonting annat än den föreslagna skyldigheten för kommunen att generellt informera om förebyggande av avfall. I syfte att kommunens arbete med information om förebyggande av avfall ska stå på en stabil grund står Avfall Sverige således fast vid att den kommunala renhållningsskyldigheten i miljöbalken ska förtydligas på så sätt att den innefattar en formulering om att kommunen får bedriva verksamhet som syftar till att främja återanvändning av produkter eller komponenter samt att kommunens möjligheter att avgiftsfinansiera sådana åtgärder förtydligades i miljöbalkens avgiftsbestämmelser. Avsnitt 4.4 Förberedelse för återanvändning s. 128: Utredaren föreslår att kommunen ges möjlighet att förbereda avfall för återanvändning. En ny paragraf införs i avfallsförordningen som anger att kommunen ges möjlighet att sortera ut sådant avfall som lämpar sig för förberedelse för återanvändning från sådant avfall som från hälso- och miljösynpunkt bättre lämpar sig för återvinning eller bortskaffande. Av bestämmelsen framgår även att kommunen kan bereda frivilligorganisationer och andra aktörer tillfälle att hämta utsorterade produkter på en av kommunen anvisad plats, innan kommunen själv hanterar dessa. Genom en ändring i 27 kap. 4 miljöbalken framgår att kommunen får meddela föreskrifter om att avgift ska betalas för kommunens ansvar för hanteringen. Av 9
ändringen framgår emellertid att sådana föreskrifter inte får avse hantering som innebär rengöring och reparation av hushållsavfall. Avfall Sverige välkomnar att den kommunala renhållningsskyldigheten, genom en hänvisning till avfallshierarkin i den föreslagna 15 kap. 1 miljöbalken, utvidgas till att innefatta förberedelse för återanvändning. Det är också positivt att kommunen ges möjlighet att taxefinansiera åtgärder inom ramen för förberedelse för återanvändning. Det faller sig naturligt när kommunen åläggs en skyldighet att behandla avfall genom förberedelse för återanvändning vid sidan av återvinning och bortskaffande. Avfall Sverige ifrågasätter dock att utredaren begränsar vilka åtgärder kommunen ges behörighet att vidta inom ramen för förberedelse för återanvändning, genom att åtgärderna begränsas till kontroll av avfall och inte rengöring och reparation. På samma sätt som lagstiftaren inte begränsar vilka åtgärder kommunen får vidta inom ramen för de andra skyldigheterna återvinning och bortskaffande är det inte rimligt att lagstiftaren begränsar kommunens handlingsutrymme inom ramen för förberedelse för återanvändning av hushållsavfall. Precis som när det gäller återvinning och bortskaffande av hushållsavfall är det viktigt att det finns en aktör som är ansvarig för hanteringen i syfte att säkerställa ett samhälls- och miljöansvar. Det enda rimliga är att regleringen avseende förberedelse för återanvändning av hushållsavfall följer samma avgränsning som utredarens övergripande förslag till ansvarsuppdelning, det vill säga att kommunen ansvarar för avfall från bostäder. Därmed är det enda rimliga att kommunen ges ett komplett ansvar för förberedelse för återanvändning av avfall från bostäder. Utredaren föreslår i sin redogörelse av förslag avseende förberedelse för återanvändning att en ny bestämmelse i avfallsförordningen ska ange att kommunen ska bereda frivilligorganisationer och andra aktörer tillfälle att hämta utsorterade produkter på en av kommunen anvisad plats, innan kommunen själv hanterar dessa. Vad som anges i nämnd redogörelse överensstämmer för övrigt inte heller med vad som anges i förslaget till utformning av en ny 11 b avfallsförordningen. I den bestämmelsen anges att innan kommunen får hantera det utsorterade hushållsavfallet ska frivilligorganisationer och andra aktörer beredas tillfälle att hämta avfallet på en av kommunen anvisad plats. Det är därför oklart om utredaren avser produkter eller avfall. Avfall Sverige avvisar helt utredarens förslag om att kommunen ska bereda frivilligorganisationer och andra aktörer tillfälle att hämta vare sig utsorterat avfall eller utsorterade produkter på en av kommunen anvisad plats. Förslaget avvisas eftersom det 10
enda rimliga är att kommunen ges ett komplett ansvar för förberedelse för återanvändning (i enlighet med vad som redogjorts för här ovan). Vidare finns det finns inte någon legal grund för kommunen att överlåta utsorterat avfall till någon annan. När det gäller produkter så har kommunen inte någon behörighet att inom ramen för den kommunala renhållningsskyldigheten i 15 kap. 8 miljöbalken hantera produkter. Som bekant innefattar den kommunala renhållningsskyldigheten, enligt gällande lagstiftning, behörighet att samla in, återvinna och bortskaffa hushållsavfall. Det är först när hushållsavfall genom rengöring, reparation eller kontroll har förberetts för återanvändning som det skulle kunna bli fråga om att kommunen kan överlåta den fungerande produkt eller komponent som har genomgått förberedelse för återanvändning. När det gäller avfall så har kommunen inte heller någon behörighet att överföra sitt lagstadgade ansvar för avfallet till någon annan. Utgör någonting avfall, vilket det gör när det lämnas till kommunens insamlingssystem, åligger det kommunen att enligt gällande lagstiftning återvinna eller bortskaffa avfallet och enligt utredarens förslag att förbereda det för återanvändning. Det är således inte möjligt, rent legalt, att överlåta avfall till annan för fortsatt användning. I enlighet med utredarens förslag ska hushållsavfall hanteras i enlighet med den föreslagna 15 kap. 1 miljöbalken. Om kommunen skulle ges en sådan skyldighet skulle själva syftet med den kommunala renhållningsskyldigheten, att säkerställa att hushållsavfall tas om hand till skydd för människors hälsa och miljön förfelas. När det gäller förberedelse för återanvändning finns det en stor oexploaterad marknad för entreprenörer att ge sig in på när det gäller förberedelse för återanvändning av annat avfall än hushållsavfall. Det är viktigt att begreppen hålls isär när det gäller förberedelse för återanvändning. När det gäller förberedelse för återanvändning handlar det om avfallshantering intill dess att avfallet har kunnat kontrolleras, rengjorts eller reparerats och därmed blivit en produkt. Det är först när avfallet har beretts genom kontroll, rengöring eller reparation som det kan tillhandahållas en slutanvändare och det är först i det skedet som det kan bli fråga om att kommunen bedriver offentlig säljverksamhet genom att tillhandahålla det för återanvändning förberedda avfallet. Förutsättningarna för kommunen att bedriva offentlig säljverksamhet finns redan reglerade genom 3 kap. 27 konkurrenslagen (2008:579) och det finns därför inte skäl att inom ramen för miljölagstiftningen begränsa kommunens handlingsutrymme. 11
Nämnda bestämmelse i konkurrenslagen styr alltså redan kommunens möjligheter att agera på marknaden. Oberoende av den bestämmelsen är det inte heller i övrigt sannolikt att kommunerna i allmänhet har något större intresse av att i större omfattning bedriva varken verksamhet inom rengöring och reparation eller återförsäljning av sådant som har genomgått förberedelse för återanvändning. Kommunens kärnkompetens finns inom avfallshantering. Det finns frivilligaktörer och andra intressenter som har större kompetens att bedriva verksamhet som innefattar rengöring, reparation och återförsäljning varför kommunerna sannolikt till den största delen kommer att upphandla sådan verksamhet. Däremot är det viktigt att uppmärksamma att det kommer att finnas kommuner, eller delar av kommuner, där det inte kommer att finnas privata aktörer som kommer att vara intresserade av att bedriva verksamhet. I den situationen kan det finnas skäl för kommunen att själva bygga upp verksamhet som innefattar rengöring, reparation eller återförsäljning efter förberedelse för återanvändning. Detta i syfte att säkerställa det ovan nämnda miljö- och samhällsansvaret. När det gäller förberedelse för återanvändning menar Avfall Sverige att det är lämpligt att kommunerna åläggs ett formellt ansvar för detta i miljöbalken på så sätt att det blir en skyldighet vid sidan av borttransport, återvinning och bortskaffande av hushållsavfall. Det avfall som kommer ifråga för förberedelse för återanvändning inom ramen för den kommunala renhållningsskyldigheten utgörs uteslutande av hushållsavfall och hanteras således inom ramen för kommunens lagstadgade ensamrätt att hantera hushållsavfall och kommunen kommer således inte att agera utanför sitt ålagda ansvarsområde på sätt att aktörer på marknaden missgynnas. För kommunens del handlar det alltså om hushållsavfall som förbereds för återanvändning. Formellt har kommunen med andra ord behörighet att förbereda allt avfall som är möjligt att förbereda för återanvändning så länge som det handlar om hushållsavfall. Detta inskränks dock av hushållsavfall som omfattas av producentansvar. Av denna anledning är det till exempel inte möjligt för kommunen att förbereda elavfall för återanvändning. Det blir en fråga för producenterna att via El-Kretsen bedriva sådan verksamhet, vilket också bör uppmuntras när så är möjligt. Avsnitt 4.5 Materialåtervinning s. 130: Utredaren föreslår att ordet biologisk stryks ur etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan då det [enligt utredaren] finns en risk att formuleringen styr matavfall mot rötning och kompostering även i de fall där det finns en mer resurseffektiv behandling. Utredaren anger vidare att när det gäller textilier bör regeringen överväga att införa 12
ett miljömål för återanvändning, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning. Regeringen bör därtill se över möjligheterna att på sikt införa ett producentansvar för textilier. Avfall Sverige ställer sig tveksam till att förändra etappmålet om ökad resurshushållning i livsmedelskedjan. Etappmålet är väl inarbetat och problemet med att prioritera hur matfett ska tas om hand går att lösa på annat sätt. Avfall Sverige tillstyrker förslaget om textilier. Avsnitt 4.5.3 Papper s. 133: Utredaren anger att generellt sett gäller att returpapper eller förpackningsavfall som inte har tillräcklig renhet för att användas som returråvara måste omhändertas på annat sätt än genom materialåtervinning. Utredaren anger vidare att detta innebär att pappersbruken betalar för råvara som de sedan inte kan använda. Eftersom producentansvar gäller för returpapper har producenter av papper ett ansvar för att samla in och återvinna returpapper enligt de krav som uppställs i lagstiftningen. Det är därför fullt naturligt att producenterna får bekosta även återvinning av returpapper som inte går att använda vid produktion av nytt papper. Avsnitt 4.6 Annan återvinning s. 138: Utredaren föreslår att en utredning med uppdrag att se över möjligheterna att införa ett förbud mot eller skatt på förbränning av vissa utpekade avfallsflöden bör tillsättas. Biologisk behandling utan återförsel till åkermark ska likställas med avfallsförbränning med energiåtervinning. En utredning bör tillsättas som ser över möjligheterna att införa styrmedel som förhindrar att avfall med högt näringsinnehåll används för anläggningsändamål. Utredaren menar att energiåtervinningen är en viktig del i avfallssystemet, men föreslår likväl att en utredning ska tillsättas med uppdrag att se över möjligheten att införa förbud mot eller skatt på förbränning av vissa avfallsflöden. Avfall Sverige anser, i likhet med utredaren, att näringsämnen ska återföras till åkermark och stödjer därför förslagets andra del. Dock är det begreppsmässigt svårförståeligt att biologisk behandling utan återförsel till åkermark föreslås likställas med avfallsförbränning med energiåtervinning. Det bör istället begreppsmässigt likställas med annan återvinning i enlighet med den föreslagna 15 kap. 1 3 punkten miljöbalken och hamnar då på samma nivå som avfallsförbränning med energiåtervinning i avfallshierarkins prioritetsordning utan att för den sakens skull benämnas avfallsförbränning med energiåtervinning. 13
Det ska också påpekas att regeringen i Ds 2009:37 Nya avfallsregler har uttalat att biologisk behandling i form av både rötning och kompostering bör likställas med materialåtervinning. 4 Utredarens ståndpunkt avseende biologisk behandling innebär alltså en annan hållning än den som regeringen hitintills har uttalat. För övrigt är det lämpligt att begreppet produktiv mark är det som anges när det gäller återföring av näringsämnen och inte åkermark. Det finns inte åkermark av betydelse i alla delar av landet och återföring av näringsämnen till åkermark är därför inte möjlig överallt, men väl återföring till skogsmark. I sammanhanget är det viktigt att se kopplingen till det av regeringen fastställda etappmålet för resurshushållning i livsmedelskedjan. Innebörden av att till år 2018 minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger ska sorteras ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas tillvara där minst 40 procent behandlas så att även energi tas tillvara är att tio procent ska kunna tillgodoräknas som kompostering. Avfall Sverige argumenterade för denna utformning av etappmålet eftersom kompostering även fortsättningsvis kommer att ha en roll att fylla när det gäller biologisk återvinning i de fall det inte kommer att vara samhällsekonomiskt lönsamt eller miljömässigt motiverat att transportera matavfall långa sträckor för rötning. Avfall Sverige ställer sig tveksam till ännu en utredning om skatt på förbränning av avfall. Det är möjligt att skatt på förbränning av avfall eller förbud att förbränna visst avfall skulle kunna vara ett effektivt styrmedel. Men varken förbränningsskatten som fanns mellan åren 2006-2010, tidigare utredningar i Sverige, eller erfarenheter från andra länder har visat att en förbränningsskatt är effektiv som styrmedel för att nå högre upp i avfallshierarkin. Dessutom ska handel med utsläppsrätter inom kort införas på avfall till förbränning. Det är inte möjligt att förutse effekten av ännu ett styrmedel innan effekterna av det som nu införs (utsläppshandel för förbränningsanläggningar) kunnat utvärderas. Istället bör fokus läggas på att skärpa kraven på materialåtervinning och avfallsminimering. 4 Ds 2009:37 Nya avfallsregler s. 126. 14
3.4 Hushållens avfall Avsnitt 5.1 Inledning s. 143: Utredaren anger att avfall har hämtats nära medborgarna sedan efter andra världskriget och att fastighetsnära insamling sedan dess har varit det normala sättet för hushåll att bli av med sitt avfall. Utredaren anger vidare att närheten successivt har minskat genom utbyggnaden av återvinningscentraler och införandet av producentansvaret. Angående vad som anges om återvinningscentraler har utbyggnaden av återvinningscentraler inneburit en förbättrad service genom att det där erbjuds sortering i fler fraktioner än vad som erbjuds vid den fastighetsnära insamlingen av grovavfall. I många fall samlades inte heller grovavfall in före tillkomsten av återvinningscentralerna. Avsnitt 5.2 Förhandsgodkända insamlingssystem (FGI) s. 145: Utredaren föreslår att en ordning med på förhand godkända insamlingssystem införs. Avfall Sverige välkomnar utredarens förslag om på förhand godkända insamlingssystem. Det är viktigt att de på förhand godkända insamlingssystemen anpassas till förslaget om kommunens insamlingsansvar. Avsnitt 5.2.1 Krav på det på förhand godkända insamlingssystemet s. 147: Utredaren anger, när det gäller avfall från verksamheter, att värdet på avfallet ger verksamheterna ett incitament att leverera ett väl utsorterat avfall. Så förhåller det sig med vissa avfallsfraktioner, till exempel metall i dagsläget. Men det som framför allt har drivit på utsorteringen av avfall från verksamheter är styrmedel, som skatt på deponering. Skatten på deponering har gjort att avfall från verksamheter i större utsträckning, än vad som var situationen innan skatten infördes, har börjat hanteras högre upp i avfallshierarkin. Avsnitt 5.3 Kommunalt insamlingsansvar s. 150: Utredaren föreslår att det fysiska ansvaret för insamling av förpacknings- och tidningsavfall från hushållen övergår från producenterna till kommunerna. Kommunen ges ansvaret att transportera insamlade fraktioner till den avlämningsplats som utpekats av godkänd systemadministratör för förhandsgodkända insamlingssystem (FGI). Kommunen ges det övergripande ansvaret för en sammanhållen information till allmänheten. Kommunen ska rapportera statistikuppgifter om insamlingen till den nationella myndigheten. 15
Kraven i förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar och förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper att producenterna ska tillhandahålla ett insamlingssystem upphör. Kommunen ska samråda med godkända systemadministratörer i frågor som rör kommunens insamling av förpackningar och returpapper. En årlig schablonavgift tas ut av producenterna genom de godkända systemadministratörerna. Avfall Sverige tillstyrker utredarens huvudförslag om ett kommunalt ansvar för insamling av förpackningar och returpapper från hushåll. Förslaget innebär att medborgarna fortsättningsvis möter en huvudman för allt hushållsavfall och att de därmed kan utkräva ett politiskt ansvar avseende insamlingssystemet. Förslaget kommer därför att leda till att medborgarna får tillgång till ett bättre och mer bekvämt insamlingssystem. Analyser av plockanalyser visar högst andel återvinning av förpackningar och returpapper när kommunen tillhandahåller fastighetsnära insamling. Samordningen med annan avfallshantering gör att det blir en bättre helhet. Allt detta kommer sammantaget att underlätta strävandena att förebygga uppkomsten av avfall samt öka återvinningen. Principen om förorenarens betalningsansvar ligger fast eftersom producenterna behåller ansvaret för återvinningen och ska ersätta kommunerna ekonomiskt för insamlingsarbetet. Förslaget är i linje med hur andra, och bättre fungerande system, organiseras i andra delar av Europa. De främsta argumenten för att ålägga kommunerna ansvaret för insamling av förpackningar och returpapper från hushåll har Avfall Sverige redogjort för i den skrivelse, daterad den 1 november 2010, som tillställdes Miljödepartementet i november 2010. 5 Avseende nuvarande system kan det konstateras att det fortfarande, 18 år efter det att producentansvaret för förpackningar och returpapper infördes år 1994, finns en stor mängd förpackningsmaterial i det restavfall som samlas in av kommunen. Vidare är nedskräpningen vid återvinningsstationerna oacceptabel och det finns ett utbrett missnöje hos medborgarna när det gäller servicenivån i nuvarande system. Ansvarsfördelningen är också oklar och många medborgare tror redan att det är kommunerna som är ansvariga för insamlingen. Ur miljösynpunkt är ett kommunalt insamlingsansvar positivt eftersom det innebär mindre transporter totalt sett då kommunens befintliga insamlingslogistik kan utnyttjas för insamling av förpackningar och returpapper. Kommunerna kommer kunna erbjuda 5 Hög tid att se över producentansvaret för förpackningar och returpapper. 16
en ökad service för medborgarna genom fastighetsnära insamling i betydligt större omfattning än i dagsläget. Systemet blir också enklare för medborgarna att förstå när det blir en huvudman för insamlingen från hushåll. Informationen till medborgarna kan samordnas på ett bättre sätt. Eftersom kommunen hanterar plan- och bygglovsfrågorna blir frågan om tillhandahållande av plats för avfallshantering och avfallsutrymmen enklare att hantera än i dagsläget. Vidare innebär det kommunala insamlingsansvaret att det blir lättare att göra lokala anpassningar av insamlingssystemet och att optimera det utifrån lokala förutsättningar. Det blir därmed också möjligt att skapa en infrastruktur för hela avfallsflödet från hushåll. Med den nya ordningen kan även insamling av förpackningar och returpapper bli en del av kommunens avfallsplan och därmed en del i den demokratiska process som bygger framtidens avfallshantering på det lokala planet. På samma sätt blir avfallsföreskrifter och tillhörande taxeinstrument fullt ut tillgängligt för att skapa system och styrmedel som främjar en resurseffektiv avfallshantering. När det gäller utredarens förslag att kommunen ges ansvaret att transportera insamlade fraktioner till den avlämningsplats som utpekats av godkänd systemadministratör för FGI är det en lämplig ordning som föreslås, att kommunens ansvar för insamlade förpackningar och insamlat returpappet övergår till producenterna vid den insamlingsplats som har utpekats av godkänd systemadministratör för FGI. När det gäller utpekande av insamlingsplatser är det lämpligt att ett sådant utpekande föregås av samråd mellan godkänd systemadministratör för FGI och kommunen. Det ligger i både kommunens och den godkända systemadministratörens intresse att insamlingsplatsen ligger så nära insamlingsområdet som möjligt i syfte att hålla kostnaderna för transporter så låga som möjligt. En viktig aspekt är den ekonomiska ersättning som producenterna ska lämna till kommunerna för insamlingen. Utgångspunkten måste vara att denna ersättning så långt möjligt ska spegla faktiska kostnader. Systemet behöver emellertid vara enkelt och överblickbart vilket talar för någon sorts schablonersättning som tar hänsyn till regionala skillnader. Principen om förorenarens betalningsansvar ligger fast eftersom producenterna behåller ansvaret för återvinningen och ska ersätta kommunerna ekonomiskt för insamlingsarbetet. Därför är producenternas betalningsansvar helt centralt även när ett kommunalt insamlingsansvar utvidgas till att omfatta förpackningar och returpapper. Producenternas betalningsansvar omfattar den kostnadstäckning som krävs för kommunerna ska kunna upprätthålla ett insamlingssystem med god service baserat på fastighetsnära insamling, utifrån utredarens intentioner, där så är lämpligt och möjligt. Förslaget är i linje med hur andra, och bättre fungerande system, organiseras i andra delar av Europa. Principerna för producenternas ersättning till 17
kommunerna i Belgien används ofta som föredöme. Avfall Sverige har, i samverkan med näringslivets producentföreträdare, i flera omgångar, tagit fram sådana ersättningsschabloner avseende hantering av elavfall. Den erfarenheten visar att en förhandlingslösning är möjlig och sannolikt att föredra framför en modell där en myndighet fastställer ersättningsnivåer. För det fall en nationell myndighet ska fastställa en årlig schablonavgift anser Avfall Sverige att det är lämpligt att Naturvårdsverket får detta uppdrag. Naturvårdsverket har regeringsuppdrag när det gäller tillämpning av miljöbalken och dess följdlagstiftning och har kompetens inom det miljörättsliga området. Dock anser Avfall Sverige att bemyndigandet till Naturvårdsverket att fastställa avgift ska utformas på det sättet att Naturvårdsverket ska samråda med Kammarkollegiet när det gäller frågan om fastställande av schablonavgiften. Kammarkollegiet har i sin myndighetsinstruktion till uppgift att, efter överenskommelse, tillhandahålla ekonomisk, juridisk och administrativ service för statliga myndigheter och har till uppgift att besluta om ersättningar enligt ett antal författningar i befintlig instruktion. Utredningen klargör inte hur övergången till den nya ansvarsfördelningen ska gestalta sig. Avfall Sverige anser emellertid att det finns mycket som talar för att ansvaret snarast möjligt överförs till kommunerna. Det kommer att underlätta planering av nya insamlingssystem. Samtidigt får inte övergången riskera att urholka det redan existerande insamlingssystemet och skada förtroendet hos medborgarna. Därför kommer det att behövas övergångsregler. Utgångspunkten är att producenterna därvid fullföljer det ansvar man har intill dess att annat klarlagts genom ikraftträdande av nya bestämmelser. Angående kvalitetsaspekter på insamlade förpackningar och returpapper 6 En viktig aspekt att ta hänsyn till, oavsett huvudmannaskap, är att kvaliteten på det avfall som samlas in uppfyller krav som ställs för att återvinningen ska fungera. Det finns inga kvalitetskrav på insamlat avfall i de avtal som idag reglerar tömning av behållare på återvinningsstationer. Det är naturligtvis en logisk konstruktion eftersom de entreprenörer (privata och kommunala) som arbetar på producenternas uppdrag endast har till uppgift att tömma behållarna. De har ingen möjlighet att påverka hur konsumenterna sorterar sina förpackningar och tidningar. Till för något år sedan gällde samma kvalitetskrav för avfall insamlat fastighetsnära som för insamlat vid återvinningsstationer. Därmed kunde en och samma entreprenör utföra 6 Kommentarer från Avfall Sverige utan koppling till något särskilt avsnitt i betänkandet. 18
tömning i samma runda för såväl fastighetsnära insamling som återvinningsstationer. Detta gällde plast, kartong och metall. För glas och tidningar har det alltid funnits specifika kvalitetskrav. Under år 2011 infördes dock även specifika kvalitetskrav på insamlat material från fastighetsnära insamling för plast, metall och kartong. Enligt uppgift förekommer ingen sortering av kartong eller metall innan de går vidare till återvinning, annat än grovsortering av skrymmande främmande föremål. Trots att enligt uppgift ingen sortering i egentlig mening sker av kartong har andelen främmande material, det vill säga annat material än papper, hållit sig på en konstant låg nivå. Det finns ingen skillnad på material som samlats in från kommunala respektive privata entreprenörer. Kommunerna har sagt sig villiga att acceptera de kvalitetskrav som tidigare har gällt. Om kvaliteten på levererat avfall för återvinning skulle behöva höjas som en följd av höjda krav från marknaden finns huvudsakligen två sätt att göra detta på, antingen genom att materialet genomgår en bättre sortering i efterhand än vad än vad som är fallet idag eller att man intensifierar informationen till konsumenterna. Självklart kan en kombination av dessa åtgärder också behöva vidtas. Ingen torde dock vara bättre skickad att genomföra sådana informationsåtgärder, och med stor trovärdighet, än just kommunerna. När det gäller insamlad plast sker automatisk eftersortering. Någon egentlig försortering, innan den automatiska sorteringen, sker inte idag. De kvalitetskrav som gäller för tidningar och glas har endast lett till ett fåtal reklamationer. Insamlade metallförpackningar är inte föremål för sortering, annat än av uppenbart främmande föremål, innan materialet levereras till återvinning. Avfall Sverige gör bedömningen att insamlat avfall håller generellt en hög kvalitet med liten inblandning av främmande material, vilket gör att eftersortering idag endast sker i begränsad utsträckning. Det finns inga signifikanta skillnader i kvalitet mellan insamlat material från privata entreprenörer respektive kommunala entreprenörer. Det finns inget som talar för att kvaliteten skulle sjunka som en följd av ett kommunalt insamlingsansvar. Om kraven skärps från marknaden är en noggrannare eftersortering en första åtgärd kombinerat med ökade informationsinsatser från kommunens sida. 19
Övergång till ett kommunalt insamlingsansvar 7 Avfall Sveriges uppfattning är att en övergång till ett kommunalt insamlingsansvar ska ske vi ett och samma tillfälle i samtliga kommuner. Tidpunkten för denna övergång bör sättas till ett datum som möjliggör för kommunerna att planera och genomföra upphandling av entreprenader, nya insamlingssystem samt införa nya regler i avfallsföreskrifter med mera. Avfall Sverige har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att redan nu förbereda denna övergång för att på sätt minska de ledtider som en övergång med nödvändighet medför. Gruppens uppgift är bl. a. att ta fram upphandlingsunderlag för fastighetsnära upphandling av entreprenader för återvinningsstationer. Gruppen har också till uppgift att förbereda åtgärder avseende föreskrifter, taxor och information till medborgarna. Skälet till att det fysiska ansvaret skall övergå vid en bestämd tidpunkt, och inte successivt som skulle kunna vara ett alternativ, är att det är viktigt att det är tydligt vem som har ansvaret fram till en viss tidpunkt. Producenterna måste fortsatt upprätthålla tömning, och kunna hållas juridiskt ansvariga för verksamheten till denna tidpunkt. Ett partiellt ikraftträdande, som sker vid olika tidpunkter i olika kommuner är inte heller ett alternativ. Det skulle skapa ett oöverskådligt lapptäcke och medföra stora svårigheter för producenterna att upprätthålla en fungerande logistik. Tidpunkten för ikraftträdandet bör vara den 1 april 2016. Redan innan dess bör dock kommunerna ha kunnat ikläda sig ett planeringsansvar för att kunna vidta nödvändiga förberedelser för upphandling med mera. Detta planeringsansvar kan enligt vår uppfattning träda i kraft den 1 januari 2014. Ersättningsmodell vid ett kommunalt insamlingsansvar 8 Kommunerna skall ersättas för de kostnader som kommunen kommer att ha för insamlingen av förpackningar och returpapper. I de diskussioner som Avfall Sverige och Sveriges kommuner och landsting hade med företrädare för materialbolagen/fti under våren 2012 presenterade kommunerna en ersättningsmodell som utgick ifrån nuvarande kostnader för insamlingen av förpackningar och returpapper fastighetsnära och vid återvinningsstationer. Kostnaderna för insamling i dessa två olika insamlingssystem skiljer sig åt genom att kostnaden för fastighetsnära insamling är högre än den är för återvinningsstationer. Samtidigt är kostnaden för fastighetsnära insamling vid villor högre än vid lägenheter. 7 Kommentarer från Avfall Sverige utan koppling till något särskilt avsnitt i betänkandet. 8 Kommentarer från Avfall Sverige utan koppling till något särskilt avsnitt i betänkandet. 20