YTTRANDE 2007-05-15 Dnr 073/07 SVEA HOVRÄTT Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Parkeringsutredningen (SOU 2006:109) Ett enhetligt sanktionssystem för felparkering (N2006/10904/TP) Sammanfattning Svea hovrätt ifrågasätter om de ändringar i bestämmelserna om parkering som Parkeringsutredningen föreslår får de effekter som efterfrågats, nämligen att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet på ett sådant sätt att det uppfyller högt ställda krav på rättssäkerhet och vinner förståelse hos vägtrafikanterna. Parkeringsutredningen har gjort en värdefull översyn av nu gällande bestämmelser inom parkeringsområdet och har på ett förtjänstfullt sätt belyst de komplexa och i vissa delar oklara rättsliga frågeställningar som föreligger på området. Hovrätten är emellertid av uppfattningen att det saknas tillräckliga skäl för att i enlighet med utredningens förslag ändra nu gällande bestämmelser. Det bör istället från regeringens sida övervägas om man särskilt skall utreda parkeringsavgiftens konstitutionella status och därtill hörande frågor. Först efter en sådan utredning synes det lämpligt att ta ställning till om ändringar i bestämmelserna om parkering bör ske. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2290 Birger Jarls torg 16 08-700 34 00 08-20 21 41 103 17 STOCKHOLM
2 Svea hovrätt anger i det följande sin inställning och sina synpunkter till vissa delar i förslaget utifrån de intressen som hovrätten särskilt har att bevaka. 6 och 7. Polisens roll och Vägverkets roll Svea hovrätt gör bedömningen att det nuvarande systemet där polisen sköter vissa förvaltningsuppgifter enligt lagen om felparkeringsavgift fungerar på ett effektivt sätt. Detsamma gäller Vägverkets administrativa uppgifter avseende felparkeringsavgifter. Det synes ur samhällsekonomisk synpunkt inte vara effektivt att ersätta dessa väl fungerande system med att införa en skyldighet för varje enskild kommun att ansvara för handläggning och administration av felparkeringsavgifter. Dessa hänsyn får stå före de synpunkter som lagts fram att sysslor av administrativ karaktär inte bör utföras inom polisorganisationen. Hovrätten anser att det är lämpligare att polisen och Vägverket behåller de uppgifter de har i dag än att dessa flyttas över till kommunerna. Hovrätten avstyrker därför förslaget i denna del. 8. Ett enhetligt sanktionssystem Svea hovrätt delar utredningens bedömning att den grundläggande rättsliga åtskillnaden mellan parkering på gatumark och på tomtmark inte bör förändras utan att de även fortsättningsvis bör vila på olika rättsliga grunder. Såvitt avser utredningens förslag om att skapa ett enhetligt sanktionssystem för parkering på gatumark och tomtmark samt att ett sådant sanktionssystem bör vila på civilrättslig grund, instämmer hovrätten i experterna Lars Ahlmans och Åke Svedbergs bedömningar att
3 man starkt kan ifrågasätta lämpligheten i att införa ett civilrättsligt sanktionssystem för överträdelser av bestämmelser som bygger på offentligrättsliga principer. Detta gäller särskilt beträffande frågor av ordnings- och säkerhetskaraktär. Hovrätten finner i likhet med Åke Svedberg att det, för att man skall välja en sådan lösning, måste finnas synnerligen starka skäl och tydliga fördelar. Såvitt hovrätten kan bedöma fungerar de två parallella sanktionssystemen idag i huvudsak på ett effektivt sätt och några synnerliga skäl och tydliga fördelar för att införa ett enhetligt sanktionssystem har inte framkommit i utredningen. Tvärtom synes ett sanktionssystem grundat på civilrättsliga principer inte ge några ekonomiska fördelar för samhället och inte heller vara till fördel för trafikanterna eller innebära någon ökad rättssäkerhet. Hovrätten avstyrker därför förslaget att ett enhetligt sanktionssystem införs. 9. Överprövning I enlighet med hovrättens inställning till den redan behandlade frågan om att införa ett enhetligt sanktionssystem, föreligger det enligt hovrättens mening inte heller ett behov av att anpassa det förfarande som nu gäller för felparkeringsavgifter till ett förfarande som vilar på civilrättslig grund. Det kan ur rättssäkerhetssynpunkt ifrågasättas om det är lämpligt att frångå nu gällande bestämmelser enligt lagen om felparkeringsavgift, enligt vilka den enskilde kan få sin sak prövad utan risk för extra kostnader och istället övergå till ett system där den enskilde slutligen kan bli ersättningsskyldig för motpartens rättegångskostnader. Även med beaktande av att den enskilde enligt utredningens förslag kostnadsfritt skulle kunna få saken bedömd av en parkeringsnämnd, går det inte att bortse från den omständigheten att den enskilde i slutändan skulle kunna bli ersättningsskyldig för motpartens rättegångskostnader i en civilrättslig tvist vid allmän domstol. Det kan inte uteslutas att ett sådant förhållande i
4 vissa fall skulle avhålla den enskilde från att inleda ett förfarande för att få sin sak prövad. Utredningens förslag om att en parkeringsnämnd vid sidan om den vanliga instansordningen skulle pröva frågor om felparkeringsavgifter, kan knappast anses vara effektivt ur samhällssynpunkt. Mot bakgrund av att nämndens avgöranden endast skulle utgöra rekommendationer samt då utredningen även föreslagit att betalningsskyldighet för felparkeringsavgifter inte längre skall inträda omedelbart utan först efter det att det slutligt avgjorts om avgiften är rätteligen utfärdad, föreligger det enligt hovrättens bedömning en överhängande risk för att möjligheten till prövning vid nämnden ändå inte skulle leda till en avlastning av domstolarna. Det kan vidare, såsom Lars Ahlman påpekat, ifrågasättas om en prövning av ärenden angående ordnings- och säkerhetsregler bör ha andra inslag än en reguljär rättslig prövning. Slutligen synes det inte lämpligt att Allmänna reklamationsnämnden instrueras att pröva parkeringsärenden. I detta sammanhang kan konstateras att en prövning av parkeringsärenden saknar de utpräglade inslag av konsumentförhållanden som i övrigt kännetecknar Allmänna reklamationsnämndens verksamhet. Dessutom skulle en hantering av felparkeringsärenden komma att totalt dominera Allmänna reklamationsnämndens verksamhet med risk för minskad kvalitet i nämndens övriga verksamhet. Det kan härvid noteras att utredningen har beräknat att det totala antalet parkeringsärenden hos parkeringsnämnden skulle kunna uppgå till cirka 30 000 stycken per år och att Allmänna reklamationsnämnden idag endast handlägger cirka 8 500 ärenden per år. Hovrätten anser sammanfattningsvis att det är lämpligare att behålla de regler om rättelse hos polismyndigheten som gäller idag och avstyrker förslaget i denna del.
5 11. Flyttning av fordon Svea hovrätt tillstyrker förslagen att det skall bli lättare att flytta felparkerade fordon samt att det införs en möjlighet till s.k. klampning av fordon som tillhör notoriska parkeringssyndare. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, kanslichefen Björn Hansson, hovrättsrådet Marianne Åbyhammar samt tf. hovrättsassessorn Cecilia Hager, föredragande. Johan Hirschfeldt Cecilia Hager