..., ooh tofo: NI.I. V f.,." ", 'ItIolcnad."'u.fr.tlon.r: And.rs Fors"ng ~- J " " d,, Saltströmmen i Nordnorge är ett naturfenomen. Storslagen, och livsfarlig för den oförsiktige. Men med ett fantastiskt fiske efter hälleflundra, stor sej och torsk. Följ med Niels Vestergaard p6 hans vildaste fiskeäventyr. 42
Där...där var...där var en hälle- flundra, säger Allan upphetsat. Han pekar ner i vattnet. Jag kikar snabbt ut över relingen ner i det blågröna vattnet. Jag ser ingenting. - Det var en stor mörkbrun fisk, säger Allan med darr på stämman. Den följde min pirk upp, men den dök igen ett par meter under båten. Det kan bara ha varit en hälleflundra. Även om jag inget sett så tvivlar jag inte på Allans ord, han skakar nämligen i hela kroppen. Vi har drivet in på grunt vatten, så vi seglar snabbt ut igen för att få göra ett nytt "drev", på nytt driva in mot grundare vatten. Snart har jag fångat en liten sej, som jag monterar på trekrokens pirk. Jag har inte något speciaitackel för agnfisk klart. Strömmen börjar tillta, och snart har vi drivit in på lågt vatten invid ön igen. Vi far ut igen. Efter fyra, fem vändor ger vi nästan upp. Allan har fångat en sej på knappt ett kilo och monterat den på ett glidtackel, som vi annars använder för havskatt. Det har gått tre kvart sedan vi såg fisken, och vi har haft åtskilliga drev över samma plats. Men plötsligt... - Hugg! Jag har hugg! säger Allan, och han stirrar stint på spötoppen. KAMPEN HAR BÖRJAT Jag ser det också, två hårda ryck fortplantar sig genom hans kraftiga spö. Allan frikopplar spolen och linan löper jämnt ut genom spöets öglor. Nu stannar linan, det rycker lite och så far linan ut igen. Medan Allan koncentrerar sig på linan, vevar jag snabbt upp min pirk och sätter mig vid ratten. Vi driver in mot land igen. Fisken högg ute på 35-40 meters djup. - Nu tar jag den, säger Allan. Den har fått en halv minut på sig att tugga i sig agnet. Lugnt sätter han spöets slutdel i "fightingbältet". Kopplar åter in spolen. Vevar in löslinan. Så märker han motstånd. Spöet böjer sig djupt och tungt mot vattenytan. Allan lutar sig tillbaka som motvikt mot fiskens tyngd och kraft. Kampen har startat. Vi vet naturligtvis inte om det är den stora hälleflundran som vi såg tidigare. Vi vet överhuvud taget inte om det är en hälleflundra. Vi hoppas bara. Men nu har det gått fem minuter och vi förstår i alla fall att det är en stor, stor fisk. Strömmen tilltar alltmer och hela tiden måste jag hålla upp båten mot strömmen så att vi inte driver in mot land, eller ut på kanten av den kraftigt virvlande strömmen. INTE EN CHANS Lyckligtvis ligger vi i lä för strömmen bakom ön och VÄND ISHAVET ~ SALTSTROMMEN,....,: -... 71 I' r I!!I I...-- J.. POlCIRK. t I----~ R/If I ~,'~,,,'", 43
-DET VILDASTE... FORTS Uppståndel. sen var stor när vi kom i land med Al lans hällef lundra på 40 kilo. Den var mycket stark och stod långa stunder orubblig vid botten. Efter den vildast kamp jag upplevt kun de vi lämpa fisken om bord. här blir aldrig strömmen riktig stark. Men om fisken därnere plötsligt går ut i tidvattenströmmen så är slaget förlorat. Därute har vi inte en chans att följa den. Allan håller den hårt; svetten rinner av honom, det är en varm dag. Fisken blir där den är, uppåt vill den icke. Men plötsligt, efter 20 minuters fight, lättar den från botten och kommer plötsligt upp mot ytan. Och så ser vi den! En fantastisk syn som jag aldrig glömmer. En stor, otydlig, brun massa förvandlas efterhand som den kommer närmare ytan till en gigantisk flatfisk. Det är en hälleflundra - eller en kveite, som den kallas på norska. Det är mången sportfiskares dröm att fånga denna kung bland plattfiskar. Men det är bara några lyckliga få förunnat att få uppleva det. Allan är stum när han ser fisken sprattlande i ytan bara några få meter från båten. Huggkroken, "gaffen", är klar och Allan manövrerar försiktigt fisken in mot båten. Den står med vibrerande fenor och svagt böljande kropp en meter under ytan. Solen skiner snett ned i vattnet och de små vågorna i ytan förvränger bilden av fiskens huvud. Hälleflundran är nästan inne vid båten nu. Jag sträcker ut huggkroken... och ytan exploderar i en kaskad av vatten. Jättefisken vänder och går direkt ned mot botten i ett sugande kraftfullt utlopp. Saltströmmen är en känd fiskeplats och en stor turistattraktion. Det finns stora campingplatser vid strömmen, där kan du också hyra stugor. Vill du hyra båt med utombordare så kostar det 50-70 kronor i timmen, exklusive bensin. Det finns en ganska bra sjösättningsplats för trailerbåtar nedanför cafeet vid strömmens sydöstra sida. Adressen är: Saltstraumen Camping, Box 85, 8056 Saltstraumen, Norge, telefon 00947-81 87 560. Saltströmmen ligger cirka hundra kilometer norr om Polcirkeln - just söder om Bodö. Om du kommer från södra Sverige ska du inte köra genom Norge. Vägen är mycket bättre på den svenska sidan. Ak till Storuman och därifrån längs E-79 till Mo i Rana i Norge. Det är mycket populärt att fiska från land. När strömmen är på ingående och sejen jagar i ytan fångar alla fisk. En av de bästa platser- na är då punkten just söder om bron där Cafe Kjelen ligger. Från land har det fångats torsk på över 20 kilo och sej på 18-19 kilo. Men huvudsakligen är det mindre fisk som tas från land. Är du ute efter stor fisk så behöver du en kraftig utrustning; ett tio fots spö och pirkar på 40-70 gram. 44
UTMATTNING Där är 25 meter djupt och fisken går ända ned till botten medan rullen väser och spöet böjer sig mot vattenytan. Jag springer bort till ratten igen, medan Allan åter ger sig i kast med den stora hälleflundran. Fisken står fast vid botten. Men bara ett ögonblick. Krafterna är kanske på väg att uttömmas, för nu kan den pressas upp mot ytan igen. Det är tungt att vara havsfiskare när det är hälleflundra i andra änden av linan. Svetten droppar från Allans panna - av upphetsning, av nervositet och av utmattning. - Nu kommer den, säger han. Nu måste den komma. Och visst kommer den. Snabbare än förra gången och tröttare. Plötsligt ligger den helt uppe vid båtsidan. Ett kort ögonblick ligger den helt stilla. Men så vrider och vänder den på huvudet med öppet jättegap. I det ögonblicket får jag tag med huggkroken, och drar till. Sen händer det vildaste jag någonsin upplevt. Hälleflundran känner stålet i huggkroken och löper amok i stora böljande rörelser. Jag kan inte lyfta den... Allan kastar ifrån sig spöet och griper med båda händer om den korta huggkroken. Tillsammans lyckas vi lyfta den upp ur vattnet. Medan den hänger utmed fartygssidan slår den två gånger med stjärtfenan så att hela farkosten skakar. Men vi håller den, och in kommer den. JUBEL Allan sätter en fot på stjärtfenan medan jag försöker dämpa fiskens rörelser genom att ställa mig med hela min tyngd på flundrans kropp. Till sist ligger fisken helt stilla. Vi ser närmast förundrade på varandra. Vi förstår ännu inte riktigt vad som skett. Men så bryter vi ut i jubel. Våra fiskevänner i den VÄND Vi fångade rejäla havskatter på krokar agnade med hel sej. De två största vägde 9.5 och 10.5 kilo. Men vi tog flera över sju kilo. Ett helt enastående fiske. 28 KNOP Saltströmmen är en fantastisk tidvattenström. Framför allt lockar ett tre kilometer långt smalt sund som förbinder Atlanten, genom Saltdalsfjorden, med Skjerstadsfjorden. Mätningar visar att det kan passera 370 miljoner ton vatten genom sundet under de sex timmar då vattenbytet sker. Tidvattnet, som alltså skiftar var sjätte timme, för med sig stora mängder föda för fisken. Småsejen kastar sig girigt över sillen i de virvlande strömmarna. Småsejen jagas i sin tur av stor sej och glupska torskar. Saltströmmen har kallats världens starkaste malström. Det råder dock oenighet om hur stark den kan bli, men när den strömmar som hårdast når den minst 28 knops fart. Detta sker bara vid fullmåne och i samband med att vinden vänder, då den en längre tid har legat kraftigt på mot sydväst. Mest kända är ändå de våldsamma strömvirvlarna som kan vara åtta till tolv meter i diameter och flera meter djupa. Det säger sig själv att det är livsfarligt att dras ned i en sådan virvel. Många oförsiktiga har också omkommit i Saltströmmen. Men undviker man bara den kraftiga huvudströmmen och håller sig i bakvattnen så är det ingen fara att åka båt och att fiska i Saltströmmen. - 45
- DET VILDASTE FORTS andra båten kommer upp jämsides och stirrar på den stora fisken. Väl i hamn blir det stor uppståndelse bland de många 'sportfiskarena som fiskar från land. Hälleflundran väger 40 kilo. Det är Allans drömfisk - hans livs fisk. Visserligen kan hälleflundran bli mycket, mycket större, men det är ändå en sensationellt stor fisk för att vara fångad på sportfiskeredskap. Det visar sig att det faktiskt är den största hälleflundra som någonsin fångats på sportredskap i Saltströmmen. Äventyret med den stora hälleflundran skedde den femte dagen av vår vistelse vid Saltströmmen.De första dagarna fiskade vi inte i själva strömmen, utan koncentrerade oss på fjorden. Här tillbringade vi mycket tid, och hade också god tur med fisket några dagar. Vi fångade havskatt på knappt sex kilc>. Vi tyckte förstås det var stor havskatt, men visste ändå att den var förhållandevis liten. STOR SEJ Genomsnittsstorleken på havskatt i de norska fjordarna är mycket imponerande. Men då fisket inne i fjorden inte blir vad vi förväntar så väljer vi att satsa mer tid på själva Saltströmmen. Fisket är bäst när strömmen är på ingång. Då kan man ligga i strörniä bakom ön mitt ute i strömmen. Vi söker storsej. Det är ett hårt arbete. Tunga 200-300 grams pirkar skall firas ned och vevas upp för djup mellan 30 och 75 meter. Vi fångar några hetsiga tre-kilos sejar den första dagen och Carsten tar en enda över fem kilo. Men storsejen - den över tio kilo - den uteblir. Vi lyckas i alla fall inte fånga den. Storsejen - som kan väga ända UDD till 20 kilo - kom- Här finns inte särskilt många torskar. Men de som finns är desto större. Vi tog många på över tio kilo. Vår störs ta vägde 23.5 kilo och var 139 cm lång. Alla med hel sej som agn. 46
I I. sa HÄR AGNAR DU MED HEL SEJ ~ - - Vi hade stor tur med detta tackel. Det är en kombination av ett så kallat pater noster-tackel och ett glidtackel. Vi experimenterade oss fram till, det här tacklet, eftersom ett traditionellt glidtackel allt för ofta fastnade i botten. mer på visit i Saltströmmen emellanåt. Men det sker tillfälligtvis, och då gäller det vara på plats. Vi ser ett 14 dagar gammalt tidningsklipp om en fiskare som från land tagit en sej på 18 kilo. Istället upplever vi ett fantastiskt fiske efter stortorsk. När strömmen avtar vid strömskiftena lämnar stortorsken botten och jagar fritt. Vi får känna på kanonhugg av tung torsk, som lockas av våra pirkar och upphängare. JÄTTEHUGG När strömmen är på utgång är sej fisket dåligt och då skall torsken fångas vid botten. Men vi planlägger alltså vårt fiske så att vi fiskar timmarna runt skiftet då strömmen vänder från in- till utgång. Om det är natt eller dag är likgiltigt. Häruppe är ~"~ Med den här upptacklingen kan du, genom att höja och sänka spöet, få agnfisken att röra si~ mycket lockande. Men da är det viktigt att du monterar agnet med bara en enkelkrok i munnen. När fisken hugger måste det ju ljust dygnet runt. Det finns stor torsk i Saltströmmen. Den första vi fångar i lä bakom ön väger 14,5 kilo. Senare fångar Carsten en på 15,5 kilo. En råkall helmulen dag får Ib ett jättehugg på sin pirk och långt om länge landar han en torsk på 19,2 kilo. Jag vill inte påstå att där finns många torskar, men de som finns är stora. Vi fångar många kring tio kilo, men den största får ändå Allan. Vi fiskade med hel sej som agn och på 45 meters djup högg en stor fisk som envist tryckte på botten. Tanken att det var en hälleflundra slog oss förstås, men fisken uppförde sig trots allt inte som en sådan. Till sist kom en stor torsk glidande upp genom vattenmassorna. Den var absolut inte vacker. Huvudet var 7' ' ~.r. w/;< ~ f{' ~ Ä~ ". du ge löslina så fisken o'behindrat kan dra ut lina från rullen och alltså inte märka något motstånd. Efter cirka en halv minut stramar du upp linan och ~ör ett kraftigt mothugg sa att fisken krokas på den stora enkelkroken. - oformligt stort, fiskens längd var 139 centimeter. Den vägde 23,5 kilo. SUCCE Den sista veckan under vårt 14 dagars fiskeäventyr vid Saltströmmen fiskar vi mer och mer med hel sej som agn. Det hade inneburit succe med hälleflundran och vi hade ju också tagit stor torsk på sej. Att skaffa agn är som regel inte svårt. När strömmen är på ingående står sejen tätt i vattenmassorna och med ett makriltackel skaffar vi snabbt agn i lagom storlek. Vi använder sej som väger just under halv-kilot och eftersom det är förbjudet att fiska med levande agn i Norge så avlivar vi förstås dem innan vi sätter dem på en enkelkrok. När vi fäster kroken i munnen på sejen kan vi genom att röra spöet ge ag- net en mycket levande rörelse i vattnet. Också de stora havskatterna älskar våra små sejar. Även om havskatten till övervägande delen lever på musslor så tackar den alltså inte nej till ett stort agn som dansar fram för nosen på den. Genomsnittsvikten på den havskatt vi tar på hel sej är långt högre än på den vi fångat tidigare. Själv får jag en på knappt sju kilo - och den var en av de minsta som högg på agnfisk. rb fångar "katt" på 7,5 och 8,9 kilo, medan Carsten tar havskatt på 9,5 och 10,5 kilo. Detta är förstås ett helt enastående fiske. FÖRSTA PARKETT Vår resa får en avslutning som bara bekräftar de otroliga fiskeäventyr Norge kan bjuda på. Sista dagen ligger vi om aftonen på en av de fina fiskeplatserna vi nu lärt känna. Strömmen är på ingående och den håller på att nå en sådan styrka att vi bestämmer oss för att flytta oss längre' ner i strömmen där det är lättare att fiska. Men plötsligt står Ib med djupt böjt spö, fisken där nere uppför sig annorlunda än både torsk och havskatt och snart hör vi honom ropa: - Kveite! Hälleflundra! Vi andra kör genast dit och följer kampen från första parkett. - Den är inte så stor som er, säger han. Trots det får Ib jobba. Två gånger är fisken uppe i ytan, där han förgäves försöker "gaffa" den. Andra gången sliter hälleflundran gaffen ur handen på honom. Till sist kan Carsten i alla fall hiva ombord den vilt sprattlande plattfisken. Den vägde tolv kilo. En fantastisk avslutning. I morgon ska vi packa. Sen har vi den långa resan hem. - 47