Veckobrev från Isbrytaren Oden

Transkript

1 Veckobrev från Isbrytaren Oden Hej på er igen Ytterligare en vecka har passerat revy och vi har sedan förra brevet lyckats ta oss fram till Petermann Fjorden samt tagit oss hela vägen till Glaciärskanten. Forskningen har sedan dess pågått dygnet runt på alla fronter, så stationerna bockas av en efter en. Isen har varit allt från lätt till svår, hård till rutten. Livet i fartyget flyter på utan problem. Djurlivet är lite vagt. Vi har skådat några olika fågelarter samt en och annan säl. Bilden visar Peterman-fjorden med yttersta änden på glaciären Navigation Som jag nämnde i texten ovan har det varit allt från stilla öppet vatten till is-press och styv kuling. Det är detta som gör att det är svårt att tröttna på att arbeta med is, det finns alltid någon utmaning med i bilden. Isen är aldrig den samma hur lik den än är sin föregångare, så blir den aldrig exakt samma. Som jag skrev i vårt förra brev, så har vi fått slita ont för att komma hit till Petermann-Fjordens inre ände intill glaciären. När vi kom fram till området rådde is-press och svåra isförhållanden i den yttre delen och isfritt de sista 10 Nm. Vi fick vänta ett dygn innan vi tog oss in i fjorden. Nu råder det precis motsatt förhållande, då det under natten och dagen fyllde på med is i hela inre delen med packis och således isfritt i den yttre delen. Bilden ovan är några dagar gammal och visar läget som det var igår morse. Skiftet beror på att det under en längre tid varit vindar med sydlig riktning, men

2 sedan igår har vi haft vindar med nordlig riktning. Vindarna beter sig väldigt spännande då de kan skifta från 15m/s till svaga varierande vindar på bara någon sjömil. Hela fjorden är inramad av flera hundra meter höga bergskanter med glaciärer som rinner ner från bergen. Vinden skiftar i riktning/styrka efter varje glaciärpassage. Det är omöjligt i skrift och bilder försöka beskriva hur vackert denna plats är, men ändå så förrädisk. Vi ser bergsbitar och glaciärsbitar falla loss dagligen, så stranden är inte platsen att vara på. Vädret har varit riktigt fint och klart. Vi är ju vana vid +/- 5 C och dimma när vi är i Arktis, men här har vi haft 8 C som varmast och mestadels soligt och klart. Vi har rapport från glaciärborrarna att de har haft 15 C, Sol och vindstilla. Vi fick någon halvdag med dimma annars har det varit god sikt. En stor bit av glaciären har precis kalvat loss, som ni ser på bilden ovan i det nedre högra hörnet. Biten är ca 3 kilometer lång och har nu seglat ut till yttre delen av fjorden. Bergen här är rika på mineraler vilket tydligt syns på bilderna här nedan. Det röda är järn och det svarta är kol enligt experterna ombord, för oss andra ser mest spektakulärt ut. Canadensiska sidan i Kennedy Channel, järn och kolhaltiga berg. Detta får mig att tänka på Vilhelm Mobergs utvandrarna när Arvid frågar Robert varför ingen stjäl järnvägspåren som läggs ut för tågen i Amerika och svaret blir Det finns så gått om det så ingen ids att stjäla det Bergskanten i Petermann fjorden som är rika på kolfyndigheter. Läckert morgonljus som skiner genom en av glaciärnerfarterna på andra sidan fjorden och träffar denna bergsvägg som en strålkastare. Snö/istäcket högst upp är ca 30m, så får ni lite perspektiv.

3 Forskningen Forskningen går på högvarv och samtliga grupper på land och ombord har prover som analyseras, kontrolleras och arkiveras för fortsatt arbete hemma på universiteten. Igår så lyckades det brittiska land-teamet borra genom glaciären och kört ner en bottenprovtagare i botten för att få sediment som legat ostört sedan innan glaciären täckte över det. Glaciären var lite drygt 100m tjock och vattendjupet 650m. Det ska bli otroligt spännande att höra vad som skiljer sig mellan det sedimentet och det sediment vi plockar upp här ute i fjorden. Vi jobbar på alla delar i forskningsbeskrivningen, så än så länge så går allt enligt planerna. Tyvärr har man inte hunnit redogöra vad man funnit, så vi får vänta med spänning på det ett tag till. Det var ett logistiskt hästarbete att få ut detta brittiska landteam, då de hade 15ton utrustning som skulle 15Nm ut på isen. Det tog nästan två dagar att flyga ut detta med hjälp av våra helikoptrar. Forskare på väg iland. Första sedimentkärnan på däck

4 Mitt inne i en av provtagare från botten hade forskarna lyckats fånga en typ av mask. Se bilden nedan. Jag hade då inte velat trampa på en sådan när jag går till stranden. Den biten vi fick upp är bara en liten del av hela masken. Biten är drygt en meter och huvudet/tofsen är som en knytnäve. Tänk vilken otur denna mask hade, att bli träffad av en bottenprovtagare som är ca 15cm i diameter i detta hav som det nästan aldrig har varit någon människa. Det var dessutom på ca 1000m djup. Masken borde köpa sig en lott. Hoppas resten av masken klarade sig och kan leva vidare utan denna del, men det kanske är svårt att klara sig utan huvud/tofs, även om man är mask. Masken i provtagaren.

5 Helikopter spaning Att åka till Arktis utan helikopter är i det närmaste som att åka till affären utan plånbok. Det kan gå om du känner till haven/isen, men i okända vatten/isar blir det svårt. Vi har otrolig glädje av våra helikopter-rekar där vi finner lättaste vägen in och ut ur isen samt vilka områden vi ska undvika. Det är svårt att från bryggan på Oden hitta rätt väg när isen har så pass högt fribord, så redan någon sjömil bort från Oden blir det svårt att hitta väg även om man står på Odens brygga som ändå är på cirka 25m ovan vattenytan. Trotjänare, Kallax Flygs SE-JFK Filip Kalle Denna helikopter har varit med oss på otaliga resor, både till Arktis och till Antarktis. Vi har gjort otaliga helikopter-rekar för att hitta både rätt väg utan också vilket område man bör planera sin forskning på. Här kommer en svit vackra bilder som är tagna under de otaliga rekar vi gjort. Hall Land in mot glaciären

6 Drift kontroll av isen under helikopter-rek En mystisk sjö som ligger uppe på en av bergskanterna utmed fjorden. Visst ser den inbjudande ut? Den är nog förföriskt kall.

7 Petermann halvön med utsikt över Kennedy Channel till Canada. Vi har upplevt väldigt vackra vyer från Oden också, som jag skrev innan är det omöjligt att både beskriva vad vi upplever samt att förmedla hur små vi är inne i denna gigantiska fjord. Glaciären är en av de mest isbergsproducerande is-shelfar på Norra halvklotet. Jag har ringat in Oden på en av bilderna och på den andra har jag ringat in Helikoptern Filip Kalle. Detta ger ganska bra förklaring på hur stort och högt här är. Titta noga på i den röda ringen så ser ni Filip Kalle mot bergsväggen. Denna vägg är ca 600m Hög och täcks av ett is/snölager på ca 30m

8 I denna röda ring ser ni Oden om ni tittar noga. Man kan tro när man ser bilden att vi ligger ett par hundra meter från stranden, men det är drygt 2 kilometer till stranden. Djurlivet Som jag nämnde ovan har det varit lite dåligt på den fronten, så masken får vara det mest spektakulära under denna rubrik. Vyerna har ändå tagit all fokus från oss när det gäller naturupplevelser. Livet ombord Livet flyter på fint och alla verkar trivas. Arbetet går nu på högvarv och aktiviteter sker under dygnets alla 24 timmar. Det kostar en hel del att hyra Oden med helikoptrar, så tiden måste användas/planeras så effektivt som möjligt.

9 En underbar morgon bild ut ur fjorden, nu i skrivande stund är hela detta området fyllt med is igen. Ha det nu så bra, så hörs vi nästa vecka. Med Arktiska Hälsningar Mattias s