Naturvårdsverket Diarienummer NV-01829-14 Översyn av föreskrifter för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn - konsekvensutredning A Allmänt Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Sammanfattning Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2010:7) för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn reglerar länsstyrelsernas handläggning av frågan om licensjakt efter björn. Av föreskrifterna framgår vad länsstyrelsens beslut ska innehålla. Mot bakgrund av den nya propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) bedömer Naturvårdsverket att en generell översyn av NFS 2010:7 behöver göras. Den största förändringen är att det nu införs en möjlighet för länsstyrelserna att besluta om licensjakt efter björn med hjälp av åtel Gällande reglering av länsstyrelsens beslut om licensjakt Av 24 a jaktförordningen (1987:905) följer att Naturvårdsverket får överlämna till länsstyrelserna i ett rovdjursförvaltningsområde att besluta om licensjakt efter björn med stöd av 23 d samma förordning, under förutsättning att antalet föryngringar i rovdjursförvaltningsområdet överstiger de fastställda miniminivåerna. I den nya propositionen uttalas att det bör räcka med att miniminivån uppnås på förvaltningsområdesnivå för att alla länsstyrelser inom området ska få ta ansvar för licensjakt utan att Naturvårdsverket anger det högsta antal djur som får fällas. Delegation bör alltså även kunna ske till de län inom området som inte har nått sin miniminivå (se prop. 2012/13:191, s. 52). I NFS 2010:7 anges att länsstyrelsens beslut om licensjakt efter björn ska föreskriva att jakt inte får bedrivas med hjälp av åtel. Vidare framgår i föreskrifterna att länsstyrelsens beslut om licensjakt endast får gälla perioden från och med den 21 augusti till och med den 15 oktober (respektive 30 september i delar av Norrbottens län). I föreskrifterna klargörs vidare vilket ansvar som ska föreskrivas jaktledaren samt hur eftersök och avräkning av påskjutna djur ska genomföras. 1 (9)
Syftet med översynen Nu gällande föreskrifter är framtagna utifrån tidigare beslut om förvaltningen av björnpopulationen. Sedan år 2010 är den svenska rovdjursförvaltningen regionaliserad. I den nya propositionen anges att ytterligare steg bör tas för att regionalisera förvaltningen. Den nya propositionen medför därför ett ökat behov av en adaptiv och regional förvaltning av björnpopulationen. Följden av detta är att det krävs ändringar av de aktuella föreskrifterna. Syftet med översynen är dels att uppdatera föreskrifterna i enlighet med den nya propositionen och ändrade bestämmelser i jaktförordningen (1987:905), dels att öka länsstyrelsernas möjligheter att besluta om, och effektivisera genomförandet av, licensjakt efter björn. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Olika sätt att reglera länsstyrelsernas beslut om licensjakt Naturvårdsverket har som framgått ovan givits en möjlighet att överlämna rätten att fatta beslut om licensjakt efter björn till länsstyrelserna. Naturvårdsverket har år 2010 valt att ta fram föreskrifter för länsstyrelsens licensjaktsbeslut avseende björn. Utan framtagandet av föreskrifterna år 2010 hade Naturvårdsverket endast haft möjlighet att påverka utformningen av länsstyrelsernas beslut om licensjakt i delegationsbeslut avseende detta samt genom vägledning och informationsinsatser. Då björnpopulationens status i Sverige är gynnsam och licensjakt därmed är ett återkommande inslag i förvaltningen av björn är det alternativ att föredra som bäst tillgodoser krav på förutsebarhet och tydlighet. Genom att Naturvårdsverket utnyttjat möjligheten att ta fram föreskrifter för länsstyrelsernas beslut tillgodoses dessa krav. Vidare skapar föreskrifterna en förutsättning till enhetlighet för utformningen av de olika länsstyrelsernas beslut om licensjakt, vilket är positivt. Alla de nu föreslagna ändringarna av föreskrifterna kan inte genomföras på frivillig väg. Den nu föreslagna ändringen gällande möjligheten att bedriva licensjakt med hjälp åtel kan inte genomföras utan att ändra föreskrifterna. Även om vissa av de mindre ändringarna (som t.ex. definitioner av påskjutning och åtel) skulle kunna förmedlas genom tydliga informationsinsatser är det enligt Naturvårdsverkets mening bäst att vid ett och samma tillfälle genomföra en samlad översyn av föreskrifterna. Mot bakgrund av ovanstående anser Naturvårdsverket att det nu inte finns något bättre sätt att reglera länsstyrelsernas beslut om licensjakt än att behålla och justera NFS 2010:7. Nollalternativ Nollalternativet vore att bibehålla nuvarande reglering (NFS 2010:7) utan justeringar. Utan dessa ändringar krävs t.ex. att Naturvårdsverket även framöver beviljar undantag från föreskrifterna för att licensjakt med hjälp av åtel ska kunna bedrivas i någon 2 (9)
omfattning. Då det som ovan nämnts är önskvärt att ge alla berörda länsstyrelser utökade möjligheter att besluta om licensjakt efter björn (genom t.ex. åtel) är detta alternativ inte att föredra. De föreslagna ändringarna Tillämpningsområde 1 På grund av att 24 b jaktförordningen nu är upphävd finns det ett behov av att uppdatera 1 och ta bort hänvisningen till 24 b. Denna ändring är endast redaktionell och medför inga konsekvenser för länsstyrelsens beslut. Definitioner 2 Föreskrifterna inleds med en lista där vissa begrepp definieras. Naturvårdsverket ser ett behov av att förtydliga begreppet påskjutning. Ändringen bedöms inte ha några andra konsekvenser för länsstyrelsens beslut eller licensjaktens genomförande än att det blir tydligare vad som avses. Ett annat begrepp som Naturvårdsverket tidigare har sett ett behov av att definiera är åtel. Förutom definitionen i föreskrifterna har Naturvårdsverket utvecklat vad som menas med åtel i enskilda beslut. Det finns nu ett behov av att ytterligare förtydliga den definitionen och då i form av föreskrift. Den nuvarande definitionen av åtel har bedömts kunna ge utrymme för missförstånd. Genom rekvisitet iordningställts har framkommit att läsaren/användaren kan få uppfattningen att det krävs någon form av preparering av materialet för att det ska vara fråga om åtel. En åtel kan utgöras av en kropp från ett vilt djur, utan att kroppen på något sätt preparerats. Det är tillräckligt att kroppen placerats på ett visst ställe i syfte att locka till sig vilt för att det ska vara fråga om en åtel. En åtel som används vid björnjakt är som regel iordningställd, liksom en rävåtel eller åtel för vildsvin, för en viss tid. En sådan åtel avvecklas i regel i samband med avslutad jakt. Denna ändring görs i syfte att tydliggöra vad som är en björnåtel. Ändringen bedöms inte ha några konsekvenser för länsstyrelsens beslut eller licensjaktens genomförande utan bekräftar det som tidigare har förmedlats via vägledning. Begränsningar av jaktmedel med mera 6 Ändringen av denna bestämmelse är den mest centrala i förslaget till ändringar av föreskrifterna. Licensjakt efter björn med hjälp av åtel var tillåten i Sverige fram till år 2001. Åteljakten reglerades då i enskilda beslut. Under åren efter 2001 pågick diskussioner mellan jägare och myndigheter om vilka för respektive nackdelar som jaktmetoden medför samt möjligheten att återinföra åteljakten. En arbetsgrupp med uppdraget att utreda frågan inrättades därför vid Naturvårdsverket år 2005. Hösten 2009 påbörjades diskussionerna med Skandinaviska björnprojektet om ett forskningsprojekt som skulle kunna belysa problemställningen. Projektet finansierades av Naturvårdsverket (samt i mindre omfattning av Länsstyrelsen i Västerbottens län) och bedrevs under perioden år 2010-2012. Syftet med forskningsprojektet var att utreda om åteljakt återigen skulle kunna bli tillåten. Projektet avlutades inom ramen av två seminarier i maj/juni 2013. Under samma period tillät också några länsstyrelser på 3 (9)
försök användning av åtel under licensjakt efter björn efter tillstånd från Naturvårdsverket. Det har förts diskussioner mellan förvaltningen, forskningen och jägarkåren under forskningsprojektets gång. Samarbetet har varit intensivt, utvärderingar har gjorts och seminarier med olika berörda aktörer har hållits. Våren 2013 var man i princip överens om att åteljakt skulle kunna tillåtas, om än med särskilda villkor. Detta förslag kom för sent för att möjliggöra en ändring av Naturvårdsverkets föreskrifter innan det var dags för länsstyrelserna att fatta sina licensjaktsbeslut för år 2013. Några länsstyrelser fortsatte då med licensjakt med hjälp av åtel på försök även det året. Under diskussionerna kring regeringens senaste rovdjursproposition och kring jaktlagsutredningen har det förts fram av både Naturvårdsverket och av riksdagens miljö- och jordbruksutskott att en möjlighet till åteljakt efter björn är på gång. Beträffande värdet av användande av åtel vid licensjakt efter björn så är uppfattningarna enligt Naturvårdsverkets bedömning delade. Möjligheten att använda åtel framhålls från flera jägare som en viktig förutsättning för att kunna genomföra björnjakten. Den allmänna uppfattningen är att det bl.a. bidrar till större säkerhet och minskat lidande för de här aktuella björnarna genom säkrare skott. Genom de föreslagna föreskrifterna ger Naturvårdsverket länsstyrelserna möjligheten att, i de fall och i de län där intresse för åtling finns och där det anses viktigt för björnförvaltningen, utnyttja denna jaktmetod. I de föreslagna föreskrifterna anges ett antal villkor som ska gälla för länsstyrelsernas beslut om användande av åtel vid licensjakt. Dessa villkor ska säkerställa krav på förutsebarhet och tydlighet. Beroende på var i landet beslut om licensjakt fattas kan det dock finnas vissa behov av att ha med delvis olika villkor. Därför kan länsstyrelserna, om det finns särskilda skäl för det, förena sina beslut med de ytterligare villkor som behövs. Detta kan få till följd att länsstyrelsernas beslut om licensjakt med hjälp av åtel delvis kommer att se olika ut. Naturvårdsverket bedömer inte att det är något problem utan befogat på grund av olika geografiska förutsättningar och markägarförhållanden i landet. En björnåtel ska anmälas. Den anmälningsplikt som föreslås medför inte något undantag från kravet på tillstånd från länsveterinär vid användandet av animaliska produkter som material. 6 a Denna bestämmelse är endast en hänvisning till kompletterande föreskrifter om vad som får användas som åtelmaterial. 6 b Det finns en mängd material som kan användas vid åtling. Erfarenheter från försöksverksamheten med åtel i Västerbottens län visar att vissa hjälpmedel inte är lämpliga att använda. Vidare kan konstateras att vid utläggning av foder till vilt i allmänhet medför stora volymer flera olägenheter, exempelvis kommer delar av fodermaterialet att ruttna. En annan olägenhet är att stora mängder foder/åtelmaterial lockar till sig flera viltarter än avsett. I syfte att säkerställa vilket material samt mängd därav som används vid åtling krävs därför reglering i länsstyrelens beslut. Frågan om när en åtel får påbörjas inför höstens licensjakt är viktig. En för tidigt påbörjad åtel kan öka risken för s.k. problembjörnar. Vidare inleds björnens brunstperiod i slutet av maj och pågår fram till början av juli, varför en tidigare åtelstart än mitten av juli skulle kunna påverka björnarna negativt. 4 (9)
Jaktledaren 7 Naturvårdsverket bedömer att det av flera skäl är angeläget att tydliggöra jaktledarens ansvar vid licensjakt efter björn. Särskilt mot bakgrund av de tragiska olyckorna under de senaste åren i samband med jakt efter andra arter. Den föreslagna ändringen innebär att jaktledarens ansvar vid licensjakten skärps. Från att tidigare endast ha varit ansvarig för att kommunikationsvägarna under jakten säkerställer att villkoren efterlevs föreslås jaktledaren ansvara för att alla deltagare i jakten känner till villkoren för hur jakten får bedrivas. Det föreslagna kravet på att hunden ska vara särskilt tränad i att spåra just skadad björn i stället för vilt i allmänhet är motiverat av att det numera finns ett betydande antal hundar (med förare) som är särskilt tränade i att spåra skadad björn. Genom att använda en sådan hund minskar lidandet hos den skadade björnen och de risker som finns med en skadad björn förebyggs då björnen förhoppningsvis kan spåras upp och avlivas snabbare. Platsundersökning och eftersök 10 Det har framförts synpunkter från både jaktledare och intresseorganisationer om att det finns ett behov av att klargöra vad som gäller vid påskjutning av björn. Kritiken består i att det är orimligt att behöva avbryta jakten, och riskera att inte hinna skjuta eventuell återstående tilldelning, när det är uppenbart att björnen inte träffats av kulan. Det kan t.ex. vara så att kulan anträffas i ett träd som är närmare skytten än den plats björnen befann sig på vid skottillfället. Den föreslagna ändringen innebär att det klargörs hur eftersök ska genomföras. Ändringen förväntas bidra till att främja samarbetet mellan jägare och myndigheter vid licensjakt i deras olika roller. Avräkning och avlysning 11 Ändringen av punkt 1 är föranledd av önskemål från såväl jägare som länsstyrelser på grund av svårigheten att i fält tillämpa idag gällande bestämmelse. Genom ändringen tydliggörs vad som gäller vid avräkning. Allmänna råd till 11 Naturvårdsverket föreslår att det införs ett kort förtydligande allmänt råd till denna bestämmelse i syfte att exemplifiera hur man kan konstatera att djuret är oskadat. Hantering av kropp från fällt djur och återrapportering 12 a Hittills har krav och rekommendationer avseende hanteringen av fälld björnkropp i första hand reglerats genom Naturvårdsverkets delegationsbeslut avseende licensjakt efter björn. Naturvårdsverket bedömer att det även finns ett behov av att införa den föreslagna bestämmelsen i syfte att säkerställa att övervakningen av björnpopulationens 5 (9)
utveckling och tillstånd omhändertas i länsstyrelsernas beslut. Det är viktigt att DNAprover tas för populationsövervakning samt att annan provtagning görs för hälsotillståndsövervakning. Naturvårdsverket ansvarar tillsammans med övriga myndigheter för övervakning av och kontroll på björnpopulation så att inte felaktig beskattning sker. 12 b Även krav på återrapportering har hittills reglerats genom Naturvårdsverkets delegationsbeslut. I den nya propositionen betonas vikten av ett kvalitetssäkrat uppföljningssystem (a.a. s. 52). Den föreslagna ändringen syftar till att säkerställa återrapportering från licensjakten vad gäller antal fällda djur. Det finns nu särskilda databaser för rapporteringen av detta. Vidare är det viktigt att erfarenheter från användandet av åtel rapporteras. Naturvårdsverket kommer att följa utvecklingen av åteljakten efter björn. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Redan idag är i första hand de länsstyrelser som fattar beslut om licensjakt efter björn berörda av NFS 2010:7. Därutöver berörs jaktledare och andra jägare som deltar i licensjakt efter björn. Då licensjakten till en del är skadeförebyggande berörs även tamdjursägare. Med de föreslagna föreskriftsändringarna kan denna krets komma att vidgas till de jägare som nu kommer att kunna bedriva licensjakt med hjälp av åtel. Indirekt kommer även markägare att beröras genom att åtling kommer att tillåtas och regleras. De företag som arbetar med jaktturism kan genom föreskriftsändringarna ges större möjligheter till jakt genom möjligheten till åteljakt. Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen De nuvarande föreskrifterna om licensjakt efter björn behålls utan ändringar Genom att inte införa möjligheten till licensjakt genom åtling blir kostnaderna för länsstyrelserna inte större än vad de är idag. Däremot går de företag som arbetar med jaktturism med inriktning mot björnjakt miste om möjligheter till eventuellt ökade intäkter då förutsättningarna för licensjakt efter björn inte ändras. Föreskrifterna om licensjakt efter björn ändras delvis med avseende på åtling. Övriga ändringar förmedlas genom vägledning Detta alternativ medför sannolikt vissa ökade kostnader för länsstyrelserna. Administration, och tillsyn, av åteljakt tar resurser i anspråk vid länsstyrelserna. Därtill kommer vägledningsbehovet av de övriga ändringar som då endast skulle förmedlas 6 (9)
genom tydlig information och därmed kräva vägledningsresurser vid länsstyrelserna. Det skulle även medföra ökade kostnader för Naturvårdsverket som då vid sidan av översynen av föreskrifterna skulle behöva lägga ökade resurser på vägledning. Möjligheten till åteljakt kan förväntas medföra ökade möjligheter till intäkter för de företag som sysslar med jaktturism i samband med licensjakt efter björn. De föreslagna ändringarna införs genom en översyn av föreskrifterna om licensjakt efter björn Detta förslag medför i viss utsträckning ökade kostnader för länsstyrelserna om de utnyttjar möjligheten till licensjakt med hjälp av åtel. Administration och tillsyn av åteljakt tar resurser i anspråk vid länsstyrelserna. Genom att föreskrifterna ses över generellt är dock förhoppningen att den ökade tydligheten i föreskrifterna samtidigt ska minska behovet av vägledningsresurser vid länsstyrelserna. Sannolikt medför förslaget således både minskade och ökade kostnader. Möjligheten till åteljakt kan förväntas medföra ökade möjligheter till intäkter för de företag som sysslar med jaktturism i samband med licensjakt efter björn. Slutsats Naturvårdsverket bedömer sammantaget att inget av alternativen har någon större kostnadsmässig påverkan. I syfte att uppnå syftet med översynen av föreskrifterna är det sistnämnda alternativet att föredra. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen De aktuella ändringarna i föreskrifterna och de tillhörande allmänna råden bedöms inte påverka möjligheterna att uppfylla de uppställda krav på rapportering som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och till andra internationella konventioner. I detta fall bedömer Naturvårdsverket att det inte finns något behov av att föreskrifterna notifieras Kommissionen innan de beslutas. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser De föreslagna föreskriftsändringarna skickas under våren 2014 ut på remiss till berörda myndigheter och intresseorganisationer. Tidpunkten för när de ändrade föreskrifterna träder i kraft är viktig i detta fall då det finns ett stort intresse bland länsstyrelser och jägare av att kunna tillämpa dem redan inför 2014 års licensjaktbeslut. Föreskrifterna kommer därför träda i kraft i slutet av juni 7 (9)
2014 i syfte att öka möjligheterna för länsstyrelserna att tillämpa de nya, reviderade föreskrifterna inför årets jakt. Information kommer löpande att publiceras på Naturvårdsverkets hemsida och ett utskick i samband med publiceringen kommer att göras. B Företag Med företag avses här en juridisk eller en fysisk person som bedriver näringsverksamhet, det vill säga försäljning av varor och/eller tjänster yrkesmässigt och självständigt. Att yrkesmässigt bedriva näringsverksamhet bör tolkas brett. Markera med x ( x )Regleringen bedöms inte få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i avsnitt B. ( ) Regleringen bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkterna i avsnitt B. C Samråd Beskrivning av ett eventuellt tidigt samråd Det har inte skett något specifikt tidigt samråd med avseende på just dessa föreskrifter. Däremot har det ju de senaste åren pågått en löpande diskussion gällande åtelfrågan mellan Naturvårdsverket, länsstyrelser och berörda intresseorganisationer, vilket har lett till de ovan föreslagna förändringarna av NFS 2010:7. 8 (9)
D Kontaktpersoner Dessa kan kontaktas vid eventuella frågor Hanna Ek, Naturvårdsverket, 010-698 10 96, hanna.ek@naturvardsverket.se Christer Pettersson, Naturvårdsverket, 010-698 13 64, christer.pettersson@naturvardsverket.se 9 (9)