bedömn ingar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 1 (28) Kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och vid höjd beredskap Uppdrag till MSB avseende kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och vid höjd beredskap (Ju2016/08320/SSK)
samhällsskydd och beredskap 2 (28) Innehållsförteckning 1 SAMMANFATTNING... 3 2 UPPDRAGET... 5 2.1 Bakgrund... 5 2.2 Uppdrag, uppdragets genomförande samt överläggningar och samråd... 5 3 UTGÅNGSPUNKTER... 7 3.1 Kommuners och landstings roll i samhällets beredskap för kriser och krig... 7 3.2 Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap... 8 3.3 Inriktande dokument... 9 3.4 Överenskommelse om kommunernas krisberedskap... 11 3.5 Avsiktsförklaring avseende landstingens arbete med krisberedskap... 11 3.6 Kommuner och landstings arbete med civilt försvar... 12 3.7 Ekonomiska förutsättningar... 13 4 UTVECKLING... 15 4.1 Stegvis utveckling... 15 4.2 Åtgärder... 16 4.3 Stöd... 20 4.4 Uppföljning... 21 4.5 Forum för beredskapsutveckling... 21 5 ERSÄTTNING 2018-2020... 23 5.1 Ersättning för arbetet med krisberedskap och civilt försvar... 23 5.2 Fördelning av medel för kommunernas arbete med civilt försvar och landstingens arbete med krisberedskap och civilt försvar... 24 6 ÖVERSYN AV LEH... 27
samhällsskydd och beredskap 3 (28) 1 SAMMANFATTNING Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har haft i uppdrag att föreslå hur arbetet med krisberedskap och den återupptagna planeringen för det civila försvaret bör utvecklas inom kommuner och landsting mot bakgrund av bestämmelserna i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). MSB har i arbetet haft överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i syfte att uppnå samsyn kring uppgifter och ersättning. MSB har vidare samrått med Socialstyrelsen, Försvarsmakten samt med ett urval av länsstyrelser i syfte att förankra förslagen även hos dessa, för kommuner och landstings beredskap, viktiga aktörer. De verksamheter som kommuner samt landsting/regioner bedriver är centrala för samhällets funktionalitet och för samhällets förmåga att kunna hantera inträffade samhällsstörningar. En viktig grund för kommunernas och landstingens krisberedskap och arbete med civilt försvar är de uppgifter som framgår av LEH. Lagen innehåller bestämmelser som syftar till att kommuner och landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och landsting ska i arbetet med förberedelser för och verksamhet under höjd beredskap (civilt försvar) vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap. Kommunerna och landstingen får ersättning av staten för sådana uppgifter som de utför enligt lagen under förutsättning att verksamheten är till nytta för hanteringen av extraordinära händelser samt höjd beredskap. För närvarande finns en fungerande överenskommelse som reglerar kommunernas ersättning samt preciserar statens förväntningar på hur uppgifterna ska genomföras. Överenskommelsen om kommunernas krisberedskap började gälla 1 januari 2014. Överenskommelsen gäller tillsvidare, men kan justeras eller sägas upp, dock tidigast fr.o.m. 2019. Avseende kommunernas arbete med civilt försvar och landstingens arbete med krisberedskap och civilt försvar saknas likande överenskommelser. I propositionen (Prop. 2014/15:109) Försvarspolitisk inriktning Sveriges försvar 2016 2020 redovisar regeringen en inriktning för att stärka den svenska försvarsförmågan. Totalförsvarets förmåga inför och vid ett angrepp behöver stärkas. Regeringen gör vidare, i den Nationella Säkerhetsstrategin från 2017, bedömningen att den samlade förmågan i vårt land att förebygga, motstå och hantera kriser och krig måste stärkas. Med utgångspunkt i ovanstående lämnar MSB i rapporten bedömningar och förslag för att utveckla arbete med krisberedskap och återuppta planeringen för civilt försvar i kommuner och landsting. Tanken med lämnade bedömningar är att MSB, SKL och andra berörda aktörer kommer att kunna fortsatta utvecklingsarbete direkt under 2018 i linje med dessa bedömningar. Bedömningar Stegvis utveckling - Den snabba händelseutvecklingen och och de vägval som behöver göras i utvecklingen av ett modernt totalförsvar talar för att framåtskridandet när det gäller kommuners och landstings beredskapsåtgärder bör ske stegvis och följa den samlade totalförsvarsutvecklingen.
samhällsskydd och beredskap 4 (28) Åtgärder - Alla kommuner och landsting bör, på den grund som krisberedskapen utgör, komma igång med de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (civilt försvar) så att de på sikt kan fullgöra sin uppgift inom totalförsvaret i händelse av krig. Fokus för de åtgärder som ska genomföras under perioden 2018 till 2020 bör ligga på kompetenshöjning gällande totalförsvar, stärkt säkerhetsskydd samt planer för den verksamhet som ska bedrivas under höjd beredskap. Stöd - Kommuner och landstings arbete med krisberedskap och totalförsvar bör av staten ges en övergripande inriktning, tydliga prioriteringar och ett omfattande stöd i de delar som handlar om hantering av allvarliga samhällsstörningar i fred och under höjd beredskap. Det stöd som MSB, länsstyrelserna och andra statliga myndigheter ska tillhandahålla i anslutning till beredskapsutvecklingen bör vara målgruppsanpassat och långsiktigt. Uppföljning - Kommuner och landsting ska årligen redovisa vilken verksamhet som har genomförts samt hur mycket av ersättningen som använts. Länsstyrelsen ansvarar sedan för den direkta statliga uppföljningen av åtgärder och ersättning. Länsstyrelserna redovisar denna uppföljning till MSB som sedan i samverkan med andra myndigheter arbetar vidare med uppföljning, utvärdering och utveckling. Forum för beredskapsutveckling - MSB bör inrätta ett särskilt forum för att förvalta och utveckla de överenskommelser om krisberedskap och civilt försvar som föreslås tecknas mellan staten och SKL avseende kommuner och landstings arbete med krisberedskap och civilt försvar. Fördelning av medel för kommunernas och landstingens arbete med civilt försvar - De ekonomiska medlen fördelas på ett sådant sätt att alla kommuner och landsting kan komma igång med arbetet avseende beredskapsförberedelser. Med fokus på stödet till Försvarsmakten ska en del av de ekonomiska medlen styras till de kommuner och landsting som ansluter till utpekade militärstrategiskt viktiga områden. Förslag Fortsatt uppdrag - Ett fortsatt arbete i syfte att ytterligare utveckla kommuners och landstings samlade beredskap för kris och krig bör genomföras. Det fortsatta utredningsarbetet under åren 2018 till 2020 bör ske inom ramen för ett regeringsuppdrag till MSB. Översyn av LEH - Lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, LEH, behöver ses över mot bakgrund av den förändrade säkerhetspolitiska situationen och behov att på ett tydligare sätt än i dag inrikta och stödja ett sammanhållet beredskapsarbete i hela hotskalan - allvarliga olyckor, krissituationer (extraordinära händelser) samt höjd beredskap och krig.
samhällsskydd och beredskap 5 (28) 2 UPPDRAGET 2.1 Bakgrund I den försvarspolitiska inriktningspropositionen (prop. 2014/15:109) angav regeringen att det utifrån det försämrade omvärldsläget finns behov av att stärka förmågan i totalförsvaret och återuppta planeringen för det civila försvaret. De bevakningsansvariga myndigheterna har av regeringen ålagts att återuppta planeringen för civilt försvar. Det finns nu ett behov av att även kommuner och landsting utvecklar sin kunskap om och möjlighet att utföra de uppgifter som ankommer på dem under höjd beredskap. Vidare har regeringen i den nationella säkerhetstratgin konstaterat att den samlade förmågan i vårt land att förebygga, motstå och hantera kriser och krig måste stärkas. Kommunerna och landstingen har viktiga roller i samhällets beredskap - ju bättre dessa aktörer är på att hantera kriser och lösa sina uppgifter under höjd beredskap, desto bättre blir hela samhällets förmåga avseende krisberedskap och totalförsvar. Det ligger därför i såväl kommunernas och landstingens, som statens intresse, att den lokala och regionala beredskapen utvecklas på bästa möjliga sätt. Möjliga säkerhetshot mot Sverige är varken entydiga eller enbart territoriellt fokuserade. Ett flertal olika hottyper måste beaktas, såsom framgår av regeringens nyligen beslutade nationella säkerhetsstrategi. Det är en komplex hotbild som samhällsaktörerna har att utgå från i arbetet med Sveriges säkerhet. I december 2015 initierade regeringen arbetet med att åter planera för civilt försvar. Därefter har ett antal uppdrag fördelats ut för att tydliggöra ansvar och driva på arbetet. I dag pågår arbete inom en rad områden för att stärka samhällets förmåga vid krigsfara och i krig. Det pågår ett intensivt utveckling av totalförsvaret. Flera viktiga frågor behöver besvaras. Hur ser ett modernt befolkningsskydd ut? Vilket konkret och praktiskt stöd behöver Försvarsmakten? Hur ska räddningstjänsten utvecklas för arbetet under höjd beredskap? Vad kommer försvarsberedningen att lämna för förslag när det gäller totalförsvarsutveckling i stort och särskilt för kommunernas och landstingens arbete med civilt försvar? Den snabba händelseutvecklingen och de vägval som som behöver göras i utvecklingen av ett modernt totalförsvar talar för att framåtskridandet när det gäller kommuners och landstings beredskapsåtgärder bör ske stegvis i anslutning till den samlade totalförsvarsutvecklingen. 2.2 Uppdrag, uppdragets genomförande samt överläggningar och samråd I regeringsuppdraget Uppdrag till MSB avseende kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och vid höjd beredskap (Ju2016/08320/SSK) framgår att MSB ska föreslå hur arbetet med krisberedskap och den återupptagna planeringen för det civila försvaret bör utvecklas inom kommuner och landsting mot bakgrund av bestämmelserna i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). Förslagen ska knyta an till det arbete inom krisberedskapen som redan pågår i kommuner
samhällsskydd och beredskap 6 (28) och landsting och utgå från krav i LEH. MSB ska även redovisa en bedömning av vilka kostnader förslagen medför och som bör ersättas av staten. Under uppdragstiden har flera viktiga förändringar inträffat samt olika vägval identifierats som har påverkat arbetets genomförande samt rapportens bedömningar och förslag. Här kan särskilt nämnas försvarsuppgörelsen hösten 2017 samt den snabba utvecklingen på totalförsvarsområdet i stort. MSB har, i enlighet med regeringsuppdraget, överlagt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i syfte att uppnå samsyn kring uppgifter och ersättning. MSB har vidare samrått med Socialstyrelsen och med Försvarsmakten. Dessutom har MSB inhämtat synpunkter från ett urval av länsstyrelser i syfte att förankra förslagen även på den regionala nivån.
samhällsskydd och beredskap 7 (28) 3 UTGÅNGSPUNKTER 3.1 Kommuners och landstings roll i samhällets beredskap för kriser och krig Kommunerna är centrala och mycket viktiga aktörer när det gäller den samlade beredskapen för kris och krig. Kommunerna har ansvar för många olika samhällsviktiga verksamheter som måste fungera i kris och vid höjd beredskap. Här ingår bl.a. omsorgsverksamhet för äldre, handikappade, familjer och barn, dricksvattenförsörjning, energiförsörjning, renhållning, avlopp, räddningstjänst, väghållning, stadsnät, hamnar och flygplatser. En allvarlig samhällsstörning som drabbar Sverige berör alltid, direkt eller indirekt, en eller fler kommuner. Kommunerna har ca 760 000 anställda. Landsting och regioner är på samma sätt som kommunerna en mycket viktig aktör när det gäller den samlade svenska beredskapen för kris och krig. Landsting och regioner ansvarar för flera samhällsviktiga verksamheter bl.a. hälso- och sjukvård, smittskydd och kollektivtrafik. I landsting och regioner arbetar ca 260 000 personer. De verksamheter som landsting och regioner ansvarar för är centrala för samhällets funktionalitet och för förmågan att kunna hantera inträffade samhällsstörningar. Kommuner och landsting har verksamhetsansvar i fred, kris och i krig. Beredskapen bygger därmed på den ordinarie verksamhetens leveranssäkerhet, uthållighet och robusthet. Till detta kommer ett intresse från statens sida att i vissa avseenden påverka kommunens och landstingets utformning av beredskapen och att få vissa särskilda uppgifter utförda. Statens intresse gäller främst kommunernas och landstingens hantering av allvarliga samhällsstörningar i fred och under höjd beredskap. Kommunernas och landstingens förberedelser för extraordinära händelser och höjd beredskap sker därmed i ett sammanhang, för hela hotskalan, med utgångspunkt i förmågan att motstå störningar i verksamheter, som alltid måste kunna upprätthållas. Kommuners och landstings förmåga att kunna motstå och hantera allvarliga samhällsstörningar samt att efter en störning kunna återställa funktionalitet i nödvändig verksamhet är viktig för den samlade svenska beredskapen. Kommunerna och landstingen är samhällsaktörer som befinner sig nära medborgaren och som därmed kommer att få ta stort ansvar för den enskildes skydd och säkerhet.
samhällsskydd och beredskap 8 (28) 3.2 Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap En viktig grund för kommunernas och landstingens krisberedskap och arbete med civilt försvar är de uppgifter som framgår av lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH). Lagen innehåller bestämmelser som syftar till att kommuner och landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. På så sätt uppnås också en grundläggande förmåga till civilt försvar. Kommuner och landsting har i arbetet med förberedelser för och verksamhet under extraordinära händelser i fredstid (krisberedskap), följande uppgifter: analysera vilka extraordinära händelser som kan inträffa och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten - resultatet av arbetet ska värderas och sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys fastställa en plan för hur de ska hantera extraordinära händelser ansvara för att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs informera om vilka krisberedskapsåtgärder som vidtagits och vid en extraordinär händelse i fredstid lämna lägesrapporter om händelseutvecklingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder. Dessutom ska kommunerna inom sitt geografiska område verka för att olika aktörer samverkar och uppnår samordning i planerings- och förberedelsearbetet samt i de krishanteringsåtgärder som vidtas och i den informationen som lämnas till allmänheten vid en kris. Kommuner och landsting ska vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (civilt försvar). Arbetet inkluderar ledningsansvar och rapportering. Dessutom har kommunerna geografiskt områdesansvar och ansvar för lokal kristidsverksamhet. I förordning (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (FEH) ställs ett tydligt krav på att varje kommun och landsting ska ha de planer som behövs för verksamheten under höjd beredskap. Planerna ska innehålla uppgifter om den verksamhet som är avsedd att bedrivas under höjd beredskap. Av planerna ska krigsorganisationen och personalplanering framgå samt vad som i övrigt behövs för att kommunen eller landstinget ska kunna bedriva verksamheten under höjd beredskap. Planeringen ska avse såväl beredskapshöjningar efter hand som omedelbart intagande av högsta beredskap. Den normala verksamheten ska vara utgångspunkten för hantering av kriser. Genom sitt arbete med krisberedskap och civilt försvar ska kommunerna och landstingen nå en godtagbar robusthet och säkerhetsnivå för de samhällsviktiga verksamheter som ska kunna bedrivas oavsett krisens karaktär och omfattning.
samhällsskydd och beredskap 9 (28) Kommunerna och landstingen ska få ersättning av staten för sådana uppgifter som de utför och enligt lagen är skyldiga att utföra under förutsättning att verksamheten är till nytta för hanteringen av extraordinära händelser samt höjd beredskap. 3.3 Inriktande dokument Följande dokument utgör viktiga underlag för att kunna bedöma hur arbetet med krisberedskap och den återupptagna planeringen för det civila försvaret bör utvecklas inom kommuner och landsting. Innehållet i dokumenten har till del tillvaratagits i detta inledande arbete men bör få ett större genomslag i det fortsatta arbetet med att utveckla kommuner och landstings beredskap för kris och krig som föreslås längre fram i rapporten. Nationell säkerhetsstrategi Den nationella säkerhetsstrategin, som presenterades våren 2017, utgår från målen för vår säkerhet, tar ut riktningen och sätter ramarna för det arbete som krävs för att värna Sveriges säkerhet. I strategin lägger regeringen fast att säkerhetsarbete är en uppgift för hela samhället som kräver ett aktivt deltagande från centrala, regionala och lokala myndigheter, liksom även från enskilda individer, näringsliv och civilsamhälle. Regeringens slutsats blir att den samlade förmågan att förebygga, motstå samt hantera kriser och krig måste stärkas. De nationella intressen som ska skyddas, de hot som finns mot vår säkerhet och de åtgärder som behöver vidtas, berör på ett tydligt sätt kommuner och landstings säkerhetsarbete. Försvarspolitisk inriktningsproposition I propositionen (Prop. 2014/15:109) Försvarspolitisk inriktning Sveriges försvar 2016 2020 redovisar regeringen en inriktning för att stärka den svenska försvarsförmågan. Regeringen gör i propositionen bedömningen att totalförsvarets förmåga inför och vid ett angrepp behöver stärkas. Planeringen för totalförsvaret bör därför återupptas. Alla myndigheter samt kommuner, landsting och regioner har ansvar för att fortsätta utveckla beredskapen över hela hotskalan, ytterst för ett väpnat angrepp. Ansvaret omfattar också näringslivet och civilsamhället. Förebygga, förhindra och försvåra den svenska strategin mot terrorism Den nationella strategin mot terrorism (Skr 2014/15:146) är framtagen för att vara plattformen för Sveriges långsiktiga arbete med terrorismbekämpning. I strategin framgår hur regeringen anser att arbetet mot terrorism ska bedrivas och hur det kan effektiviseras. Arbetet delas in i områdena förebygga, förhindra, försvåra, samt hantera konsekvenserna av ett terroristattentat. Bekämpning av terrorism är ett ansvar för hela samhället där kommuner och landsting förväntas bidra i arbetet på flera olika sätt. Det gäller inte minst hanteringen av konsekvenserna av ett terroristattentat. Grundsyn - sammanhängande planering för totalförsvaret I rapporten (FM2016-13584:3, MSB2016-25) Sverige kommer att möta utmaningarna lämnar Försvarsmakten (FM) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) förslag till gemensamma grunder (grundsyn) för en sammanhängande planering för totalförsvaret. I rapporten konstaterar myndigheterna att civilt försvar i grunden är hela samhällets
samhällsskydd och beredskap 10 (28) inneboende robusthet, motståndskraft och förmåga att hantera ett väpnat angrepp. I rapporten lämnar FM och MSB en övergripande målbild avseende en sammanhängande planering för totalförsvaret. Ett viktigt delmål är att det vid utgången av 2020 hos kommuner, landsting och myndigheter ska finnas en förmåga, inklusive kontinuitetsplanering, att säkerställa tillgänglighet, riktighet och konfidentialitet avseende verksamhetskritisk information samt att övningar på lokal nivå ska genomföras med tema totalförsvar så snart förutsättningarna för detta finns. De regionala grundsynerna är en tillämpning och en anpassning av den nationella grundsynen. De regionala grundsynerna är framtagna av länsstyrelserna samt militärregionen i aktuellt geografiskt område. Dokumentet syftar till att utgöra stöd och vägledning till olika regionala aktörer i det gemensamma och grundläggande arbete med beredskapsförberedelser. I de regionala grundsynerna redogörs för ansvar och uppgiftsfördelning, planeringsförutsättningar samt för den inriktning som gäller för beredskapsförberedelser under perioden 2017 till 2020. Kommuner och landsting kommer att vara viktiga aktörer i arbetet med beredskapsförberedelser på regional nivå i enlighet med de regionala grundsynerna. Uppdrag till Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret Regeringen uppdrog den 11 maj 2017 till Försvarsmakten (FM) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret under den försvarspolitiska inriktningsperioden till och med 2020. Myndigheterna, FM och MSB, ska verka för att samtliga berörda aktörer krigsplacerar den personal som krävs vid höjd beredskap inom civilt och militärt försvar. Arbetet ska vara genomfört senast 31 december 2018. Vidare ska FM och MSB genom utbildningar, övningar, metodstöd och andra förmågehöjande insatser, stödja och verka för att bevakningsansvariga myndigheter samt prioriterade landsting och kommuner senast 31 december 2018 har stärkt förmågan avseende planering för stöd till Försvarsmakten, aktörsgemensam samverkan samt planering för att verka från alternativ eller skyddad ledningsplats. Den inriktning som lämnas i uppdraget avseende krigsplacering berör alla kommuner och landsting. Kommuner och landsting i anslutning till militärstrategiskt viktiga områden (prioriterade landsting och kommuner i stycket ovan) kommer även att beröras avseende planering för det kommande stödet till Försvarsmakten, aktörsgemensam samverkan och ledningsplatser. Nationell risk- och förmågebedömning (NRFB) Den nationella risk- och förmågebedömningen redovisas årligen till regeringen och utgör ett strategiskt underlag för att inrikta och utveckla krisberedskapen och arbetet med civilt försvar. Den visar en samlad bild av samhällets förmåga inom krisberedskap och civilt försvar, av hur planeringsarbetet fortskrider och hur förmågan inom krisberedskap och civilt försvar utvecklas samt identifierar behov av vidare åtgärder för ökad beredskapsförmåga på lokal, regional och nationell nivå. Den nationella risk- och förmågebedömningen belyser särskilt behov av vidare åtgärder för ökad totalförsvarsförmåga.
samhällsskydd och beredskap 11 (28) 3.4 Överenskommelse om kommunernas krisberedskap Överenskommelsen (MSB 2012-5541) reglerar kommunernas ersättning för de uppgifter kommunerna har enligt LEH samt preciserar statens förväntningar på hur uppgifterna ska genomföras i form av målbeskrivningar och riktlinjer för hur verksamhet och ersättning ska följas upp. Kommunerna bedriver utifrån målbeskrivningar och med stöd av lämnad ekonomisk ersättning ett omfattande arbete med förberedelser för och verksamhet under extraordinära händelser i fredstid. Nuvarande Överenskommelse om kommunernas krisberedskap började gälla 1 januari 2014. Överenskommelsen gäller tillsvidare, men kan justeras eller sägas upp, dock tidigast fr.o.m. 2019. Justeringar och uppsägningar kan ske om det föranleds av ändring eller upphävande av LEH, FEH eller annan lag/förordning. Samverkanstillägget, som är avsett att stimulera samverkan med andra aktörer samt användninga av radiokommunikationssystemet Rakel, är tidsbegränsat t.o.m. 2018. En eventuell förlängning av samverkanstillägget ska föregås av en utvärdering av hur väl målen uppfyllts och hur medlen har använts. Inför varje ny mandatperiod ska målen i överenskommelse ses över och vid behov utvecklas. Även kommunernas generella behov av stöd från MSB och länsstyrelserna ska diskuteras och konkretiseras i en gemensam inriktning för den kommande perioden. Enligt överenskommelsen får kommunerna för 2017 en statlig ersättning strax över 300 mnkr från anslag 2:4 Krisberedskap. En översyn av nuvarande överenskommelse bör ske under 2018 kopplad till den samlade beredskapsutvecklingen, bl.a. bör övervägas hur samverkanstillägget fortsatt ska användas. En reviderad överenskommelse bör sedan gälla för åren 2019 och 2020. 3.5 Avsiktsförklaring avseende landstingens arbete med krisberedskap Avsiktsförklaringen avseende ekonomisk ersättning till landstingen med anledning av LEH gällde från den 1 mars 2007 till den 31 december 2008. En översyn av avsiktsförklaringen skulle sedan inledas under 2009. Sedan 31 december 2008 saknas det därmed en gällande överenskommelse mellan staten och SKL avseende landstingens krisberedskap. I avsiktsförklaringen sammanfattades kraven på landstingen i tre målbilder som handlade om kunskap, planering och förmåga. Med utgångspunkt i att det saknades erfarenheter runt kostnaderna för landstingen arbete med krisberedskap bestämdes ersättning till totalt 30 mnkr för tre år fördelade på 5 mnkr för 2006, 15 mnkr för 2007 och 10 mnkr för 2008. Ersättningen fördelades på 21 landsting/regioner. MSB fattar sedan 2009 årliga beslut om utbetalning av 10 mnkr till landstingen för arbetet krisberedskap med ovan nämnda avsiktsförklaring som grund. Beloppet har inte räknats upp enligt KPI så som skett med motsvarande ersättning till kommunerna. Landstingens arbete med krisberedskap enligt LEH inriktas inte på ett effektivt sätt då den ursprungliga målbilden och den ersättning som betalas ut av staten för arbetet med krisberedskap i nuläget inte är tillräckliga.
samhällsskydd och beredskap 12 (28) Den nu pågående översynen av landstingens uppgifter och ersättning enligt LEH är angelägen. Den statliga ersättning på 10 mnkr till landstingen som i dag lämnas för arbetet med krisberedskap, enligt avsiktsförklaringen från 2007, är för liten i relation till den samhällsviktiga verksamhet som bedrivs och de krav på åtgärder som LEH ställer på landstingen. Även annan ersättning till landstingen har reducerats under perioden. 2012 avvecklade regeringen den årliga ersättning om ca 15 mnkr som landstingen tidigare erhållit för utbildnings- och övningsverksamhet inom katastrofmedicin, med hänvisning till nya finansieringsprinciper för anslag 2:4 Krisberedskap. 3.6 Kommuner och landstings arbete med civilt försvar Det verksamhetsansvar som gäller under normala förhållanden och i krissituationer gäller också då regeringen beslutar om höjd beredskap. Verksamhetsansvaret kvarstår oberoende av hotets utformning. Den som har ett ansvar för en viss verksamhet i fred ska behålla det i krig, om verksamheten ska upprätthållas då. Det avgörande är om verksamheten är av betydelse för totalförsvaret, dvs. om den behövs för att tillgodose målen för det civila försvaret. Kommuner och landsting ska vid höjd beredskap, enligt 7 lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under rådande förhållanden ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret. Kommuner och landsting ska enligt LEH redan i fredstid och med utgångspunkt i krisberedskapen minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer. Kommuner och landsting ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar samt vid behov vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap. De senaste 15 åren har statens styrning och stöd, bl.a. nuvarande överenskommelse om kommunernas krisberedskap, inte satt fokus på arbetet med förberedelser för och verksamhet under höjd beredskap. De beredskapsåtgärder som i dag genomförs av kommuner och landsting, av nytta för verksamheten inom civilt försvar, ligger därför i huvudsak inom det arbete som utförs avseende krisberedskap. I nuvarande Överenskommelse om kommunernas krisberedskap finns två mål avseende kommunens arbete med höjd beredskap. Kommunerna ska enligt dessa två målsättningar säkerställa att signalen för VMA (viktigt meddelande till allmänheten) kan sändas via anläggningar för utomhusvarning genom att ljudsändare underhålls samt säkerställa att krisledningen inom kommunen har grundläggande kunskaper om kommunens uppgifter vid höjd beredskap.
samhällsskydd och beredskap 13 (28) 3.7 Ekonomiska förutsättningar Vårändringsbudget 2017 I Vårändringsbudgeten 2017 (Prop. 2016/17:99) föreslår regeringen att anslaget 2:4 Krisberedskap bör ökas med 60 mnkr. Utgångspunkten för förslaget var att regeringen såg ett behov av att förstärka totalförsvaret redan under 2017. Satsningen ska användas för att stärka kommuners och landstings arbete med civilt försvar, t.ex. att stärka säkerhetsskyddet samt möjliggöra deltagande i nödvändiga utbildningar och i övningar som Försvarsmakten m.fl. anordnar. Den 22 juni 2017 fattade regeringen beslut om en ändring i MSB:s regleringsbrev för 2017, som innebär att kommuner och landsting från anslag 2:4 får tilldelas ytterligare 50 respektive 10 mnkr. De extra medlen syftar till att stärka kommunernas och landstingens förmåga inför höjd beredskap. MSB har fattat beslut om utbetalning och använt samma fördelningsnycklar som i Överenskommelse om kommunernas krisberedskap och i enlighet med landstingens avsiktsförklaring, samt angett några prioriterade verksamhetsområden. Försvarsuppgörelse 16 augusti 2017 I överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och Centerpartiet om ytterligare åtgärder för att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret lämnas besked om ekonomiska medel för en förstärkt förmåga inom totalförsvaret från och med 2018. Av förstärkningen för perioden 2018-2020 beräknas totalt cirka 1,3 miljarder kronor användas för åtgärder inom civilt försvar. Den inriktning som ges i överenskommelsen är att arbetet för att säkerställa den samlade förmågan inom totalförsvaret ska intensifieras. Ytterligare resurser tillförs för att säkerställa att kommuner, landsting, länsstyrelser och bevakningsansvariga myndigheter kan fullfölja och intensifiera den planering för civilt försvar som sker inom ramen för en sammanhållen totalförsvarsplanering i enlighet med regeringens anvisningar. Avslutningsvis konstateras i överenskommelsen att det planeringsarbete som har inletts efterhand kommer att ge ytterligare underlag om vilka behov som finns inom totalförsvaret. Dessa resultat kommer att behöva bli föremål för en fördjupad analys under återstoden av försvarsbeslutsperioden. Budgetpropositionen för 2018 I budgetpropositionen (Prop. 2017/18:1) för 2018 föreslår regeringen, för att stärka förmågan hos bevakningsansvariga myndigheter och andra aktörer avseende verksamheten civilt försvar, att kommuner, landsting, länsstyrelser, övriga bevakningsansvariga myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer tillförs ekonomiska medel. Regeringen föreslår för utgiftsområde 6, Försvar och samhällets krisberedskap, att anslaget 2:4 Krisberedskap från 2018 ökar med 100 mnkr till kommunerna och 30 mnkr till landstingen för planering av civilt försvar. Regeringen föreslår för utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg, att anslag 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård ökar med 40 mnkr fr.o.m. 2018. Argumentationen för den ekonomiska satsningen på civilt försvar i anslag 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård är att arbetet med att värna individens och befolkningens hälsa ställer krav på hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga att förebygga, stå emot och hantera allvarliga händelser och kriser, samt att en förändrad hotbild när det gäller terrorhändelser ökar
samhällsskydd och beredskap 14 (28) kraven på hälso- och sjukvårdens beredskap. Medlen ska fördelas till ansvariga myndigheter, främst Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, samt till hälso- och sjukvårdens huvudmän. Förändrade villkor för anslag 2:4 Krisberedskap till 2018 Förändrade villkor i MSB:s regleringsbrev för år 2018 skulle möjliggöra att ytterligare 20 mnkr kan användas och utbetalas till landstingen som ersättning för arbetet med krisberedskap. Den samlade ersättningen för landstingens arbete med krisberedskap skulle då från 2018 bli 30 mnkr per år. De föreslagna satsningarna på civilt försvar som finns i budgetpropositionen för 2018 1 (BP 2018) samt förändringar i villkor för MSB:s regleringsbrev avseende användning av medel från anslag 2:4 Krisberedskap, ger en ekonomisk ram som möjliggör att kommuner och landsting kan komma igång med de beredskapsförberedelser som är i fokus för perioden 2018 till 2020. På sikt kommer kommuner och landstings engagemang i totalförsvaret att ytterligare behöva utvecklas och ersättningen för det samlade beredskapsarbetet att behöva ses över. SKL:s bedömning av landstingens kostnader för arbete med krisberedskap enligt LEH SKL har med utgångspunkt i landstingens egna beräkningar av kostnaden för krisberedskapsarbetet, enligt LEH, sammanställt deras samlade kostnad till 138 mnkr per år. Enligt sammanställningen varierar kostnaden från över 20 mnkr per år för storstadsområdenas landsting/regioner till en kostnad i intervallet 2 till 4 mnkr för de mindre landstingen. I beräkningarna ingår då kostnaden för den verksamhet som landstingen bedriver med risk- och sårbarhetsanalys, planering och samordning, krisledningsnämnd, utbildning, övning samt rapportering enligt kraven i LEH, kapitel 2. Enligt SKL:s bedömning är det beräknande totalbeloppet för landstingens kostnader därför lägre än vad det borde vara. En skälig ersättning för landstingens arbete med krisberedskap är en prioriterad fråga i det fortsatta utredningsarbetet. MSB bedömer att detfortsatt utredningsarbete bör påbörjas så snart som möjligt. 1 Regeringens proposition 2017/18:1
samhällsskydd och beredskap 15 (28) 4 UTVECKLING MSB och SKL är överens om att, i enlighet med de bedömningar som lämnas i kapitlet, under 2018 fortsätta det nu pågående utvecklingsarbetet. I kapitlet lämnas även ett förslag om ett fortsatt utredningsuppdrag som regeringen bör ta ställning till. 4.1 Stegvis utveckling MSB:s bedömning: Arbetet med krisberedskap och civilt försvar i kommuner och landsting bör den kommande treårsperioden, 2018 till 2020, inom ramen för den försvarsekonomiska uppgörelsen och budgetpropositionen för 2018, fokusera på konkreta åtgärder som stärker landstingens krisberedskap samt kommuner och landstings förmåga inom totalförsvaret. Under våren 2018 bör nya överenskommelser tecknas dels för kommunernas arbete med civilt försvar 2018 till 2020 dels för landstingens arbete med krisberedskap och civilt försvar för åren 2018 till 2020. En skälig ersättning för landstingens arbete med krisberedskap är en prioriterad fråga i det fortsatta utredningsarbetet. MSB:s förslag: Under samma period 2018 till 2020 sker sedan ett fortsatt arbete med syfte att utveckla kommuner och landstings samlade beredskap för kris och krig. Utvecklingsarbetet bör gälla åtgärder enligt LEH samt bl.a. inkludera kommuner och landstings uppgifter och åtgärder inom ett modernt befolkningsskydd. Utredningsarbetet under åren 2018 till 2020 bör göras inom ramen för ett regeringsuppdrag till MSB. Den snabba händelseutvecklingen och och de vägval som behöver göras i utvecklingen av ett modernt totalförsvar talar för att framåtskridandet när det gäller kommuners och landstings beredskapsåtgärder bör ske stegvis i anslutning till den samlade totalförsvarsutvecklingen. När det gäller arbetet med krisberedskap och civilt försvar i kommuner och landsting så bör det för den kommande treårsperioden, 2018 till 2020, och inom ramen för den försvarsekonomiska uppgörelsen och budgetpropositionen för 2018 fokusera på konkreta åtgärder som stärker kommunernas och landstingens förmåga inom totalförsvaret. Under samma tidsperiod bör ett utvecklingsarbete bedrivas för att till 2020 ha en mer långsiktig syn på och reglering av det samlade beredskapsarbetet för kris och krig i kommuner och landsting under perioden 2021 till 2024. Utvecklingsarbetet bör fortsatt gälla åtgärder enligt LEH samt bl.a. inkludera kommuner och landstings uppgifter och åtgärder avseende ett modernt befolkningsskydd. Steg 1: En överenskommelse för kommunernas arbete med civilt försvar tas fram för åren 2018 2020 och en överenskommelse för landstingens arbete med krisberedskap och civilt försvar tas fram för åren 2018 2020. Nuvarande kommunöverenskommelse kommer att ses över under 2018. En skälig ersättning för landstingens arbete med krisberedskap är en prioriterad fråga i det fortsatta utredningsarbetet. Önskvärt är att i detta arbete ha ett helhetsperspektiv där ersättningar från olika källor beaktas.
samhällsskydd och beredskap 16 (28) Steg 2: Under samma period 2018 till 2020 bedrivs ett fortsatt arbete i syfte att utveckla kommuners och landstings samlade beredskap för kris och krig. Det fortsatta utredningsarbetet bör ske inom ramen för ett regeringsuppdrag till MSB som inkluderar samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting samt berörda myndigheter bl.a. Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Trafikverket, länsstyrelserna och Försvarsmakten. Steg 3: Kommuners och landstings arbete med krisberedskap och civilt försvar ges inriktning, ersättning och stöd för perioden 2021 till 2024. 4.2 Åtgärder MSB:s bedömning: Alla kommuner och landsting bör, på den grund som krisberedskapen utgör, komma igång med de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (civilt försvar) så att de på sikt kan fullgöra sin uppgift inom totalförsvaret i händelse av krig. Fokus för de åtgärder som ska genomföras under perioden 2018 till 2020 bör ligga på kompetenshöjning gällande totalförsvar, stärkt säkerhetsskydd samt planer för den verksamhet som ska bedrivas under höjd beredskap. Civilt försvar är den verksamhet som statliga myndigheter, kommuner och landsting samt enskilda, företag, föreningar m.fl. vidtar i fredstid (beredskapsplanering) och all den civila verksamhet som behövs under krigsförhållanden (samhället i krig) för att värna civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. Kommuner och landstings skyldigheter regleras genom lag. Kommuner och landsting ska vid höjd beredskap, enligt 7 lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret. De åtgärder avseende beredskapsförberedelser som nu bedöms vara viktiga för kommuner och landsting utgår från regleringen LEH och FEH. Lagen syftar till att kommuner och landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och landsting ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar. Målbild för kommunernas beredskapsförberedelser under perioden 2018 till 2020 Alla kommuner ska återuppta eller komma igång med de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (civilt försvar) så att de på sikt kan fullgöra sin uppgift inom totalförsvaret i händelse av krig. Fokus ska under perioden ligga på - stärkt säkerhetsskydd - kompetenshöjning gällande totalförsvar samt - planer för den verksamhet som ska bedrivas under höjd beredskap. Beredskapsförberedelserna bör göras i samma takt som statens stöd i form av vägledningar och utbildningar finns på plats.
samhällsskydd och beredskap 17 (28) Ledningsansvar, utbildning och övning samt rapportering är andra områden som kommer att behöva utvecklas under perioden särskilt i de kommuner som får ytterligare ekonomisk ersättning pga. sitt strategiska geografiska läge. Målbild för landstingen beredskapsförberedelser under perioden 2018 till 2020 Landstingets arbete med förberedelser för och verksamhet under extraordinära händelser i fredstid (krisberedskap) enligt LEH ska under perioden fokuseras på landstingens förmåga att hantera allvarliga och extraordinära händelser genom planering, utbildning och övning som utgår ifrån arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser. Alla landsting ska återuppta eller komma igång med de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (civilt försvar) så att de på sikt kan fullgöra sin uppgift inom totalförsvaret i händelse av krig. Fokus ska under perioden ligga på - stärkt säkerhetsskydd, - kompetenshöjning gällande totalförsvar samt - planer för den verksamheten som ska bedrivas under höjd beredskap. Beredskapsförberedelser bör genomföras i samma takt som statens stöd i form av vägledningar och utbildningar finns på plats. Ledningsansvar, verksamhet samt rapportering, är andra områden som kommer att behöva utvecklas under perioden särskilt i de landsting som får ytterligare ekonomisk ersättning pga. sitt strategiska geografiska läge. Prioriterade uppgifter 2018 till 2020 Nedan följer en mer detaljerad beskrivning av de för perioden 2018 till 2020 prioriterade uppgifterna som kommunerna ska arbeta med avseende civilt försvar och som landstingen ska arbeta med avseende krisberedskap och civilt försvar. Stärkt säkerhetsskydd Arbetet med civilt försvar skapar ett behov av ett utökat arbete med säkerhetsskydd. Säkerhetsskydd är i Sverige skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet. Med utgångspunkt i Säkerhetsskyddslagensens (1996:627) och Säkerhetsskyddsförordning (1996:633) reglering avseende säkerhetsskydd, säkerhetsskyddschef och säkerhetsanalys ska kommuner och landsting vidta nödvändiga förberedelser för att i arbetet med civilt försvar, enligt LEH kap 3, på ett säkert sätt kunna hantera frågor som är av vikt för rikets säkerhet. Säkerhetsskyddslagens bestämmelser avseende informationssäkerhet, tillträdesbegränsning och säkerhetsprövning ska kunna tillämpas i erforderlig omfattning. I kommunen/landstinget bör det finna en säkerhetsskyddschef. Kommunen/landstinget bör under perioden 2018-2020 genomföra en säkerhetsanalys över sin verksamhet.
samhällsskydd och beredskap 18 (28) Kompetenshöjning gällande totalförsvar Kommuner och landsting ska, enligt LEH, vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap. För att förtroendevalda och anställd personal i kommunerna ska kunna lösa sina uppgifter vid höjd beredskap behövs grundläggande kunskaper om då gällande författningar och arbetssätt. Nyckelpersoner inom kommunen bör genom utbildning ges kunskaper om gällande författning och arbetssätt avseende höjd beredskap och totalförsvar. Planer för den verksamhet som ska bedrivas under höjd beredskap Kommuner och landsting ska, enligt LEH/FEH, ha de planer som behövs för verksamheten under höjd beredskap. Planerna ska innehålla uppgifter om den verksamhet som är avsedd att bedrivas under höjd beredskap. Kommunen/landstinget ska så snart som möjligt påbörja och genomföra arbete med beredskapsplanläggning för att kunna bedriva verksamhet under höjd beredskap. I ansvaret ingår att utforma en organisation för den verksamhet som ska bedrivas i krig samt att planera för försörjningen av denna organisation med personal. Krigsplacering bör användas som en förberedelse för att kunna använda allmän tjänsteplikt under höjd beredskap. Kommuner och landsting i militärstrategiskt viktiga områden, se avsnitt 9.2, ska delta i analysarbete avseende stöd till Försvarsmakten vid höjd beredskap samt bör delta i arbetsgrupper anordnade av MSB och Försvarsmakten. Landstingens uppgifter inom krisberedskapen Landstingens arbete med förberedelser för och verksamhet under extraordinära händelser i fredstid (krisberedskap) enligt LEH ska under perioden fokuseras på landstingens förmåga att hantera allvarliga och extraordinära händelser genom planering, utbildning och övning utgående från genomfört arbete med risk- och sårbarhetsanalyser. Landsting ska analysera vilka extraordinära händelser i fredstid som kan inträffa och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten - resultatet av arbetet ska sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys. Landstinget ska ha fastställt en plan för hantering av extraordinära händelser. Denna plan bör anknyta till landstingets planer för katastrofmedicinsk beredskap. Landstinget ska ansvara för att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid. Övriga uppgifter Utöver de prioriterade uppgifterna, som nämnts ovan, finns ett antal övriga uppgifter och åtgärder som framför allt riktar sig mot kommuner och landsting som är placerade i militärsstrategiskt viktiga områden. Övriga kommuner och landsting, som inte är placerade i militärstrategiskt viktiga områden, bör arbeta med övriga uppgifter om ersättningen medger detta.
samhällsskydd och beredskap 19 (28) Ledningsansvar Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen/landstingstyrelsen, enligt LEH, för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen/landstiget ska bedriva. Kommunen/landstinget bör utbilda och öva kommunstyrelsen/landstingsstyrelsen i uppgiften att under höjd beredskap ansvara för ledning av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva. Kommunen/landstinget bör medverka i utbildningar och övningar som anordnas av länsstyrelsen och anpassat delta i övning anordnad av annan statlig myndighet. Kommunen/landstinget ska anordna ledningsplats för höjd beredskap. För kommuner/landsting i militärstrategiskt viktiga områden ingår även att se över behovet av att kunna nyttja skyddade eller alternativa ledningsplatser. Geografiskt områdesansvar Enligt LEH ska kommunstyrelsen under höjd beredskap verka för att den verksamhet som bedrivs i kommunen av olika aktörer samordnas och för att samverkan kommer till stånd mellan dem som bedriver verksamheten. Kommunen bör utveckla förmågan att utöva det lokala geografiska områdesansvaret under höjd beredskap. Rapportering Kommuner och landsting ska, enligt LEH, under höjd beredskap hålla den myndighet som regeringen bestämmer informerad om beredskapsläget och de övriga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen respektive landstinget. Kommunen och landstinget ska medverka vid införandet av ett tilldelat tekniskt system för informationsutbyte. Kommunen ska i samverkan med länsstyrelsen implementera rutiner för rapportering och för lägesbilder vid arbete som innehåller information i form av exempelvis resurser, hjälpbehov, informationsbehov, åtgärder, prognoser och uppfattningar.
samhällsskydd och beredskap 20 (28) 4.3 Stöd MSB:s bedömning: Kommuners och landstings arbete med krisberedskap och civilt försvar bör av staten ges en övergripande inriktning, tydliga prioriteringar och ett omfattande stöd i de delar som handlar om hantering av allvarliga samhällsstörningar i fred och under höjd beredskap. Det stöd som MSB, länsstyrelserna och andra statliga myndigheter ska tillhandahålla i anslutning till beredskapsutvecklingen bör vara målgruppsanpassat och långsiktigt. Kommuners och landstings arbete med krisberedskap och civilt försvar bör ges en övergripande inriktning, tydliga prioriteringar och ett omfattande stöd i de delar som handlar om hantering av extraordinära händelser i fredstid och under höjd beredskap. Åtgärder som syftar till att förbereda samhället och landet inför extraordinär händelser i fredstid, krigsfara och krig är inte av det slaget att de i sin helhet kan vägas mot andra lokala behov. Att inrikta och stödja utvecklingen av ett modernt totalförsvar är ytterst en statlig angelägenhet. Uppstartsarbetet avseende kommuners och landstings beredskapsförberedelser under perioden 2018 till 2020 bör ske genom att ett antal tydliga uppgifter i form av att åtgärder lämnas till kommuner och landsting i en överenskommelse. I överenskommelsen läggs även fast vilket stöd och vilka åtgärder som statliga myndigheter bl.a. MSB, Försvarsmakten, Socialstyrelsen Säkerhetspolisen och länsstyrelser bör bidra med. Det stöd som MSB, länsstyrelserna och andra statliga myndigheter ska tillhandahålla i anslutning till beredskapsutvecklingen bör vara målgruppsanpassat och långsiktigt. Stödet bör avse såväl krisberedskap som civilt försvar och anpassas till det grundläggande verksamhetsansvar och den verksamhet som ska stärkas genom beredskapsåtgärden. Det är kommuners och landstings möjlighet och goda förmåga att under rådande förhållandena, kris, krigsfara eller krig, kunna fullgöra sina uppgifter inom krisberedskapen och totalförsvaret som är målbilden för det stöd som ska lämnas. Visst stöd bör kopplas direkt till de åtgärder som beskrivs. MSB har även ett generellt ansvar att stödja aktörernas arbete som innebär att MSB skapar förbättrade möjligheter att ta emot och kanalisera frågor från kommunerna. MSB ska även ge stöd till länsstyrelserna. För att ytterligare öka förmågan hos kommuner och landsting bedömer MSB att det är angeläget att fler aktörer som har en viktig roll i arbetet med utveckling av kommuners och landstings beredskap för kris och krig bidrar med stöd till kommuner och landsting. Viktiga aktörer kan vara både myndigheter som är särskilt utpekade i förordning (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap (exempelvis Livsmedelsverket, Säkerhetspolisen, Post- och telestyrelsen) och andra aktörer (exempelvis Boverket, Skolverket och Upphandlingsmyndigheten).
samhällsskydd och beredskap 21 (28) 4.4 Uppföljning MSB:s bedömning: Kommuner och landsting ska årligen redovisa vilken verksamhet som har genomförts samt hur mycket av ersättningen som använts. Länsstyrelsen ansvarar för den direkta statliga uppföljningen av åtgärder och ersättning. Länsstyrelserna redovisar denna uppföljning till MSB som sedan i samverkan med andra myndigheter tar uppföljning, utvärdering och utveckling vidare. MSB bör stödja länsstyrelserna genom att utveckla arbetet med uppföljning. Uppföljningen ska ske mot de uppgifter och den ersättning som kommunen och landstinget har erhållit enligt LEH samt utifrån de åtgärder och det stöd som angetts i överenskommelser. Uppföljningen bör genomföras årligen och fokusera på hur åtgärder och stöd kan utvecklas. Det är kommuners och landstings ansvar att vid uppföljningstillfället kunna redovisa vilka kostnader de har haft och att de kostnader som redovisas mot ersättningen är förenliga med villkoren enligt lag och överenskommelse. Länsstyrelsen ansvarar för den direkta statliga uppföljningen av åtgärder och ersättning. Länsstyrelsen redovisar denna uppföljning till MSB som sedan i samverkan med andra myndigheter tar vidare arbetet med uppföljning, utvärdering och utveckling. MSB stödjer länsstyrelserna genom att utveckla arbetet med uppföljning. Länsstyrelsens ansvar för uppföljning regleras i förordning (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter vid höjd beredskap. Av förordningen framgår bl.a. att länsstyrelsen årligen ska rapportera vilka beredskapsförberedelser som kommuner och landsting vidtagit, och samtidigt redovisa en bedömning av vilken effekt som uppnåtts av de förberedelsersom genomförts. Länsstyrelsen redovisar denna uppföljning till MSB. MSB samarbetar sedan med andra myndigheter bl.a. Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Säkerhetspolisen, Trafikverket och Försvarsmakten i det fortsatta arbetet med uppföljning, utvärdering och utveckling. Delar av detta arbete bör ske inom det forum för beredskapsutveckling som MSB avser att inrätta. Här bör också samordning med de åtgärder som landstingen ska vidta i enlighet med överenskommelse och användning av det ekonomiska stöd som de får för arbete med civilt försvar inom hälso- och sjukvårdsområdet från 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård vid behov kunna ske. 4.5 Forum för beredskapsutveckling MSB:s bedömning: MSB bör inrätta ett särskilt ett forum för att förvalta och utveckla de överenskommelser om krisberedskap och civilt försvar som föreslås tecknas mellan staten och SKL avseende kommuner och landstings arbete med krisberedskap och civilt försvar. För att växla upp arbetet med beredskapsutveckling på lokal och regional nivå och för att förvalta och utveckla de överenskommelser om krisberedskap och civilt försvar som föreslås tecknas mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting under våren 2018 bör ett särskilt samverkansforum inrättas av MSB. Länsstyrelsens och de centrala myndigheternas stöd till kommuners och landstings utvecklingsarbete med krisberedskap och civilt försvar kommer att samordnas inom forumet. Samverkansforumet ska skapa förutsättningar för ett