1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY VÄRDS Ä VERKET^ YTTRANDE 2014-10-02 Ärendenr: NV-05661-14 Finansdepartementet 103 33 Stockholm fi.registrator(^egeringskansliet.se Yttrande över Finansdepartementets PM En utförligare reglering av myndigheters investeringar och avgifter Sammanfattning - Enligt Naturvårdsverkets bedömning är mervärdet ax^ de föreslagna utökaderapporteringskraven när det gäller investeringsplaner avseende samhällsinvesteringar och verksamhetsinvesteringar begränsat i relation till kostnaden för den administration som blir följden av förslaget. - Naturvårdsverket anser att det är rimligare att de förändrade krav som föreslås begränsas till att gälla annan verksamhet än Naturvårdsverkets markförvärv och byggnadsinvesteringar mm, exempelvis genom att.r' begränsiiingen görs till samhällsinvesteringar och verksamhetsinvesteringar somfinansierasgenom lån i Riksgäldskontoret - Naturvårdsverket bedömer att beloppsgränsen är alltför låg när det gäller förslaget att investeringsutgiftemaförett objekt som överstiger 10 miljoner kronor ska specificeras närmare. - Naturvårdsverket bedönier att förslaget att myndighetema även ska redovisa " åtgärder för vidmakthållande av befintliga investeringar" som mycket olämpligt att införa, eftersom detta skulle itmebära att de statliga fastighetsförvaltande myndighetema skulle behöva redovisa betydande delar av myndighetemas verksamhet kring samhällsinvesteringar. - Naturvårdsverket anser det rimligt att kravet på att myndighetema i sina budgetimderlag ska lämna uppgifter om avgiftsbelagd verksamhet, oavsett om myndigheterna disponerar avgiftsintäkterna eller inte, BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET; WWW.NATURVARDSVERKET.SE
NATURVÅRDSVERKET 2(5) förtydligas på det föreslagna sättet så att budgetunderlagen blir enhetliga i sin framställning. Naturvårdsverkets ställningstagande och skäl 4.1. Ändringar iförordningen om årsredovisning och budgetunderlag De föreslagna kraven på att investeringsplaner avseende ftistigheter (samhällsinvesteringar) och verksamhetsinvesteringar ska presenteras och rapporteras i såväl budgetunderlag som resultatredovisning skulle förutsätta en betydande arbetsinsats för en myndighet av Naturvårdsverkets storlek liksom för övriga större ftistighetsförvaltande myndigheter såsom Statens Fastighetsverk, Trafikverket och Fortifikationsverket. Det är svårt att se att nyttan av att ålägga myndighetema ett sådant utökatrapporteringskrav överväger kostnaden för den kraftigt ökade administration som förslaget iimebär. Det egentiiga mervärde som en sådan administration skulle medföra är enligt Naturvårdsverkets bedömning mycket begränsad i relation tjll kostnaden för densamma. Kontrollen över storleken på de investeringar som Naturvårdsverket gör finns redan från regeringens sida eftersom verksamheten är anslagsfinansierad och redovisas i den obligatoriska Investeringsplanen. Investeringsplanen beträffande markförvärv och bytesaffärer är mycket preliminär tiill sin natur inför ett kommande kalenderår eftersom markaffärema är beroende av att det finns en motpart som är beredd att sälja/byta mark för naturreservatsändamål. Vid starten av varje budgetår är anskaf&iingsärendena i prmcip obekanta och investeringsplanen revideras därför löpande under budgetåret. Att i resultattedovisningen därmed följa upp den ursprunguga investeringsplanen i detalj, vilken enligt förslaget skulle inordnas i budgetunderlaget, skulle därmed kräva omfattande förklaringar kring avvikelser och en mycket onödig, tidsödande och kostsam administtation utan någon egentlig nytta. Det synes mer rimligt att de förändrade krav som föreslås i remissen begränsas till att gälla annan verksamhet än Naturvårdsverkets markinvesteringar och investeringar i byggnader och anläggningar med 1:3-anslaget, exempelvis genom att begränsningen görs till samhällsinvesteringar och verksamhetsinvesteringar som finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. När det gäller förslaget att investeringsutgiftemaförett objekt som överstiger 10 miljoner kronor ska specificeras närmare, bedömer vi att beloppsgränsen är alltför låg. Beloppet infördes 1994 i fastighetsförvaltningsförordnmgen och har inte justerats upp sedan dess. För de fastighetsförvaltande myndighetema är 10 miljoner kronor ett i sammanhanget mycket lågt belopp. De administtativa kostnadema för att rapportera enligt den beloppsgränsen kan därför bli onödigt höga, och gå på tvärs emot effektiviseringstankama inom statsförvaltningen.
NATURVÄRDSVERKET 3(5) Det kan nänmas att Naturvårdsverket har ett imdantagfråndet ekonomiadministiativa regelverket i regleringsbrevet, där följande framgår: Med undantag fi-ån vad som anges i 10 förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. får Naturvårdsverket, inom ramen för sitt förvaltningsuppdrag och inom ramen för de ekonomiska resurser som myndigheten förfogar över, besluta om investeringar och förvärv när den beräknade utgiften för anskaffningen inte överstiger 20 000 000 kronor per projekt och detta är redovisat i investeringsplanen. Om den beräknade utgiften överstiger 20 000 000 kronor ska myndigheten lämna över frågan till regeringen för prövning. Andra större fastighetsförvaltande myndigheter, t ex Statens Fastighetsverk, har liknande imdantag. 1 den översynsutredning som gjordes för några år sedan av den statliga fastighetsförvaltningens organisation och fömtsättningar, föreslog uttedaren att investeringsbeloppet skulle höjas från 10 miljoner kr, för att bättre motsvara dagens kostaader vid markanskaffhing och investermgar i byggnader och anläggningar. Förslaget har dock ännu inte genomförts. Den föreslagna beloppsgränsen 10 miljoner kronor är med beaktande av detta att bettakta som mycket lågt satt. Förslaget att myndighetema även ska redovisa " åtgärder för vidmakthållande av befintliga investeringar" betraktar Naturvårdsverket som mycket olämpligt att införa, eftersom detta skulle innebära att de statliga fastighetsförvaltande myndighetema skulle behöva redovisa betydande delar av myndighetemas verksamhet kring samhällsinvesteringar. För Naturvårdsverkets del används en betydande del av 1:3-anslaget till åtgärder som syftar till att vidmaktaålla värdet på de investeringar som staten gjort i nationalparker och natarreservat i mer än 100 år. Sammanfattningsvis anser Naturvårdsverket att önskemålet om konttoll från departementets sida är alldeles för hög i det förslag som lämnas i remissen. 4.2 Avgiftsförordningen De föreslagna kraven som gäller att myndighetema i sina budgetunderlag ska lämna uppgifter om avgiftsbelagd verksamhet, oavsett om myndighetema disponerar avgiftsintäktema eller inte, uppfylls redan av Naturvårdsverket sedan ett flertal år. Naturvårdsverket anser det rimligt att kravet förtydligas på det föreslagna sättet så att budgetunderlagen blir enhetliga i sin framställning. Vi kan också hålla med om att det kanfinnasen nytta med att uppgiftema därigenom lättare kan samordnas av regeringskansliet. När det gäller belastande avgifter i offentligrättslig verksamhet med ett bestämt ekonomiskt mål mot en inkomsttitel, så administterar Naturvårdsverket avgifter av detta slag i form av miljöskyddsavgifter (inkomsttitel 2537) och övriga offentligrättsliga avgifter (inkomsttitel 2552). Förslaget som remissen gäller tar
NATURVÄRDSVERKET 4(5) dock enbart sikte på sådana avgifter som disponeras av en myndighet. Eftersom Naturvårdsverket inte disponerar någon av inkomsttitlarna 2537 och 2552 har förslaget inte någon direkt bäring på Naturvårdsverkets mtiner. En ändrad reglering av det området, som föreslås i remissen, påverkar därmed inte Naturvårdsverket. En kommentar är dock att det synes rimligt att införa de föreslagna principerna för att öka tydligheten ochttansparenseninom avgiftsområdet. När det gäller det föreslagna kravet på att myndighetema regelbundet ska se över att rätt avgiftsklass tillämpas för deras ansökningsavgifter och meddela regeringen när det firms behov av att byta avgiftsklass, liksom kravet på att fiill kostaadstäckning ska gälla om inte regeringen föreskrivit något annat, så bedöms de kraven beröra Naturvårdsverket vad gäller de avgifter som tas ut för handläggning av ttansport av avfall. Utdrag ur ESV:s inkomstliggare 2014: Inkomsttitel 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter Naturvårdsverket Enligt 7 kap. 9 förordningen om avgifter för prövning ocli tillsyn enligt miljöbalken tas avgift ut för handläggning av anmälningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. Avgiften är 8 500 kronor och betalas till Naturvårdsverket enligt avgiftsklass 7 i 10 avgiftsförordningen. Av textatdraget ovan framgår att förordningsändringar krävs för att möjliggöra byte av avgiftsklass, och att det, om de föreslagna kraven införs, blir Naturvårdsverkets skyldighet att bedöma rimligheten i den satta avgiften. Naturvårdsverket anser att det är bra att det i remissen föreslås att storleken på avgiftema alltid ska beräknas utifrån kravet på full kostaadstäckning, om mte regeringen uttryckligen har föreskrivit något annat. Detta eftersom en sådan reglering är nödvändig för att det ska vara görligt att pröva humvida avgiftema är i rätt avgiftsklass. Naturvårdsverket bedömning är därför att de föreslagna kraven är såväl rimliga som tydliggörande Beslut om detta ytttande har fattats av bitt. avdehiingschefen Marcus Carlsson Reich. Vid den slutliga handläggnmgen har i övrigt deltagit enhetschefen Gunilla Sallhed och handläggama Christer Benktsson, Bo Limdin och Kerstin Backman Hannerz, den sistaämnda föredragande.
NATURVÄRDSVERKET 5(5) För Naturvårdsverket Marcus Carlsson Reich Kerstin Backman Haimerz Kopia till: Milj ödepartementet