PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA RESOLUTION Frågor avseende vatten i förbindelserna mellan EU och Latinamerika/Västindien på grundval av betänkandet från utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur Medföredragande Europaparlamentet: Medföredragande Latinamerika: Irena Belohorská (NI) José Guadarrama Márquez (gemensamma parlamentarikerkommittén EU Mexiko) Onsdagen den 8 april 2009 Madrid (Spanien) RE\782083.doc AP100.477v04-00
EUROLAT Resolution av den 8 april 2009 Madrid (Spanien) [på grundval av betänkandet från utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur] Frågor avseende vatten i förbindelserna mellan EU och Latinamerika/Västindien Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution med beaktande av förklaringarna från de fem toppmöten mellan stats- och regeringschefer från Latinamerika, Västindien och EU, som hittills har hållits i Rio de Janeiro (28-29 juni 1999), Madrid (17 18 maj 2002), Guadalajara (28 29 maj 2004), Wien (12-13 maj 2006) och Lima (16 17 maj 2008), med beaktande av det officiella gemensamma uttalandet från det 13:e ministermötet mellan Riogruppen och EU, som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 20 april 2007, med beaktande av det officiella gemensamma uttalandet från ministermötet för San José-dialogen mellan EU:s trojka och ministrarna för Centralamerikas länder, som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 19 april 2007, med beaktande av den gemensamma förklaringen om genomförandet av det strategiska partnerskapet mellan Latinamerika och EU avseende frågor om vatten och sanitet, undertecknad under världsforumet för vatten som ägde rum i Mexiko i mars 2006, med beaktande av resultaten från den första ministerkonferensen mellan EU och Latinamerika/Västindien om miljön, som hölls den 4 mars 2008 i Bryssel, med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram (UNDP) om mänsklig utveckling från 2006: Bortom bristen på vatten: Makt, fattigdom och den globala vattenkrisen, med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rapport om rätten till vatten från 2003 och WHO:s och UNICEF:s rapport från 2006: Meeting the MDG drinking water and sanitation target: the urban and rural challenge of the decade ( Att nå millenniemålen för dricksvatten och sanitet: årtiondets utmaning för städerna och landsbygden ), med beaktande av årsrapporten från den latinamerikanska delen av Europeiska unionens initiativ Vatten för livet från 2007, med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006 vid det konstituerande sammanträdet i Bryssel den 8 9 november 2006, med beaktande av slutakten från den 17:e interparlamentariska konferensen mellan EU och Latinamerika i Lima den 14 16 juni 2005, med beaktande av artikel 16 i arbetsordningen, med beaktande av de resolutioner som antogs vid den parlamentariska församlingens första plenarsammanträde i Bryssel den 20 december 2007 och vid det andra plenarsammanträdet i Lima den 1 maj 2008, och av följande skäl: RE\782083.doc 2/6 AP100.477v04-00
A. FN och WHO har förklarat att tillgången till dricksvatten är en mänsklig rättighet och en förutsättning för liv och hälsa. B. Vatten är en livsavgörande resurs och en kollektiv nyttighet, inte bara en handelsvara. C. Vattenhanteringstjänster har traditionellt tilldelats statliga företag, men detta utesluter inte möjligheten att sådana tjänster kan tilldelas initiativtagare från den privata sektorn. De bör dock stå under adekvat offentlig tillsyn vattnet är myndigheternas ansvar i syfte att garantera tillgången till vatten som en grundläggande mänsklig rättighet. D. Latinamerika är en kontinent med enorma dricksvattenresurser, men fördelningen av vattnet är mycket ojämnt fördelad. E. Latinamerikas ursprungsbefolkningar har lagstadgade rättigheter vad gäller nyttjande och åtnjutande av naturtillgångar som exempelvis vatten. F Enligt det sjunde millenniemålet ska andelen människor som saknar hållbar tillgång till rent dricksvatten och grundläggande sanitär infrastruktur ha halverats till år 2015. G. För att öka medvetenheten om vattenproblematiken och för att driva på arbetet för att uppnå det sjunde millenniemålet utsåg FN år 2008 till det internationella året för sanitet. H. Av uppgifterna från UNDP:s rapport 2006 om mänsklig utveckling framgår att mer än en miljard människor i världen i dag saknar tillgång till dricksvatten, att 2,6 miljarder människor saknar avloppssystem och att förorenat vatten utgör den näst största orsaken till barnadödlighet i världen. I. Enligt WHO:s och UNICEF:s rapport från 2006 finns det stora skillnader i tillgången till dricksvatten och sanitär infrastruktur mellan barn och vuxna i Latinamerika, vilket innebär att nästan 21 miljoner barn under 5 år i denna region riskerar att dö. J. EU:s medlemsstater är bland de största och viktigaste givarna av utvecklingsbistånd när det gäller vatten och har stora erfarenheter av internationellt utvecklingssamarbete och vattenhantering. K. EU:s initiativ Vatten för livet, som EU presenterade vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002, har utformats som ett integrerat tillvägagångssätt för hanteringen av vattenresurserna för att uppnå millenniemålen och de mål som fastställdes vid världstoppmötet avseende dricksvatten och sanitet. L. EU antog ramdirektivet för vatten år 2000 i syfte att hantera frågorna om vatten rationellt, men också för att införa ett allmänt krav på miljöskydd och en minimibestämmelse för allt ytvatten. M. Klimatförändringen påverkar tillgången till dricksvatten och sanitär infrastruktur. Enligt rapporten från FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) kommer klimatförändringarna att vara av dramatiska proportioner år 2050. Det är också mycket troligt att de latinamerikanska länderna, som till största delen är belägna på låga breddgrader och där man räknar med att temperaturen kommer att öka med 2,5º C, kommer att drabbas av enorma skador. RE\782083.doc 3/6 AP100.477v04-00
1. Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika välkomnar Limaförklaringen, som antogs vid det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien, där vattenfrågorna nämns flera gånger och man uttryckligen betonar behovet av allmän tillgång till dricksvattenförsörjnings- och avloppssystem. 2. Den parlamentariska församlingen anser att vatten bör betraktas som en kollektiv nyttighet och att tillgången till vatten måste garanteras som en grundläggande mänsklig rättighet till socialt och miljömässigt rättvisa priser med hänsyn till situationen i varje land. Insatserna för att modernisera tekniken bör även intensifieras inom jordbrukssektorn för att öka effektiviteten och undvika den överdrivna förbrukningen inom denna sektor, som inte har någon motsvarighet på andra breddgrader. 3. Den parlamentariska församlingen anser att vatten även i fortsättningen bör betraktas som en kollektiv nyttighet, samt som en resurs som kan förvaltas gemensamt av de behöriga myndigheterna i berörda länder med stöd av bilaterala eller multilaterala avtal. 4. Den parlamentariska församlingen konstaterar att vatten är en livsviktig resurs och att man därför måste garantera att befolkningen har en tryggad tillgång till vatten av god kvalitet för matlagning, hygien och som grundresurs för produktion, t.ex. inom jordbruket, och betonar att privatiseringen av vattenresurserna gör det svårare att möta dessa krav. Församlingen uppmanar samtliga europeiska och latinamerikanska länder att modernisera sina offentliga system för vattenupptagning och vattenförsörjning och att, i de fall man överlåter den indirekta förvaltningen av denna samhällstjänst på privata företag, införa nödvändiga övervakningssystem för att undvika missbruk och diskriminering och garantera tillgången till vatten som en grundläggande mänsklig rättighet. 5. Den parlamentariska församlingen påpekar att regeringarna enligt WHO:s rapport om rätten till vatten bör garantera att vattenresurserna är tillräckliga, säkra, överkomliga och tillgängliga. Församlingen understryker dessutom att de offentliga myndigheterna måste se till att vattenförsörjningen fungerar helt som den ska i de fall då den privata sektorn är inblandad. 6. Den parlamentariska församlingen kräver att man tar fram och tillämpar metoder för en lämplig hantering av prisfrågorna, särskilt genom att fastställa rimliga och rättvisa priser som under alla omständigheter ska ta hänsyn till lokalbefolkningens ekonomiska och sociala förhållanden, med en exakt mätning av förbrukningen med hjälp av mätare och en effektiv och öppen fakturering. Församlingen är medveten om att det rör sig om centrala ekonomiska utmaningar för hanteringen av vattenresurserna i Latinamerika och EU. 7. Den parlamentariska församlingen betonar att en tryggad tillgång till rent drickvatten och en lämplig avledning av avloppsvatten samt vattenrening utgör viktiga förutsättningar för folkhälsan, särskilt när det gäller att minska dödstalen, framför allt bland barn, på grund av sjukdomar som sprids genom vatten. 8. Den parlamentariska församlingen kräver att de latinamerikanske länderna och EU:s medlemsstater tar itu med de alarmerande utsläppen av giftiga kemikalier och tungmetaller i floderna, som ligger bakom en stor del av vattenföroreningarna. Församlingen kräver i detta sammanhang att man vidtar alla tänkbara åtgärder för att undvika att vattnets kvalitet och renhet försämras på grund av industriverksamhet, skogsavverkning, gruvbrytning, RE\782083.doc 4/6 AP100.477v04-00
framställning av toxiska ämnen eller omfattande användning av bekämpningsmedel inom jordbruket. 9. Den parlamentariska församlingen betonar att en tillräcklig tillgång till dricksvatten endast kan garanteras genom långsiktiga och hållbara strategier. 10. Den parlamentariska församlingen betonar att vattenfrågan berör flera olika områden och att denna fråga följaktligen bör behandlas sektorsövergripande och multilateralt. 11. Den parlamentariska församlingen betonar behovet av att bekämpa vattenslöseri och balansera vattenanvändningen, framför allt genom återanvändning, särskilt med tanke på vattenanvändningens många värden biologiska, sociala, miljömässiga, symboliska och kulturella värden samt värden som rör natur och turism. 12. Den parlamentariska församlingen välkomnar de institutionella och rättsliga innovationer inom vattensektorn som redan håller på att genomföras i flera latinamerikanska länder. Församlingen uppmanar de länder vars lagstiftning inte följer den senaste utvecklingen att revidera och förnya denna med tanke på att det bara är möjligt att nå framsteg om ett lämpligt regleringssystem skapas. 13. Den parlamentariska församlingen kräver att alla nationella planer och strategier i de latinamerikanska länderna ska innehålla särskilda åtgärder för att garantera att tjänster för reglering av dricksvattenförsörjning och sanitet verkligen är icke-diskriminerande. 14. Den parlamentariska församlingen understryker vikten av en dialog mellan myndigheter och lokalbefolkning i beslutsprocessen när det gäller vattenresurser för att underlätta alla berörda parters deltagande och för att tillgodose användarnas verkliga behov. 15. Den parlamentariska församlingen konstaterar att jord- och skogsbruket globalt sett fortfarande utgör de huvudsakliga arbets- och inkomstkällorna för majoriteten av de allra fattigaste människorna, särskilt för ursprungsbefolkningar i vissa latinamerikanska länder. Församlingen försvarar de latinamerikanska ursprungsbefolkningarnas lagstadgade rätt att utnyttja och åtnjuta naturresurser, inklusive vatten, som en grundläggande mänsklig rättighet. 16. Den parlamentariska församlingen betonar att man måste vidta åtgärder för att tillfredställa samtliga befolkningars grundläggande behov, inklusive ursprungsbefolkningarnas, och därmed garantera dem ett värdigt liv och tillgång till vatten, eftersom den viktigaste orsaken till fattigdomen är en bristande tillgång till naturresurser. Det är därför ytterst viktigt att värna om tillgång till naturresurser, livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning, såväl inom ramen för förbindelserna mellan EU och Latinamerika som i andra internationella forum. 17. Den parlamentariska församlingen understryker behovet av samarbete, informationsutbyte och strategiska partnerskap i syfte att bidra till hållbar användning och förvaltning av vattenresurserna. 18. Den parlamentariska församlingen lyfter fram de redan befintliga synergierna mellan EU och de latinamerikanska länderna på vattenområdet genom utvecklingssamarbetet, men också genom samarbetet inom områden som forskning och teknik. Församlingen anser att RE\782083.doc 5/6 AP100.477v04-00
dessa utbyten kommer att bidra till att förbättra vattenkvaliteten och vattenreningen och även stimulera den ekonomiska tillväxten. 19. Den parlamentariska församlingen framhåller vikten av EU:s Vatten för livet och välkomnar de goda resultat som Latinamerika uppnått på området under 2007. Församlingen stöder därför framtida projekt inom ramen för detta initiativ, som till stor del finansieras genom instrumentet för utvecklingssamarbete. 20. Den parlamentariska församlingen betonar att de latinamerikanska och europeiska parlamentarikerna har en viktig roll att spela inom sina respektive verksamhetsområden för att arbeta för inrättandet av en rättslig ram i syfte att främja en ansvarsfull och rättvis förvaltning av vattenresurserna på såväl nationell som internationell nivå. 21. Den parlamentariska församlingen understryker behovet av att genomföra informationskampanjer i Latinamerika och i EU om lokal, regional och global vattenproblematik. Man bör också främja ett dynamiskt, demokratiskt och aktivt deltagande i den politiska beslutsprocessen på detta område. 22. Den parlamentariska församlingen betonar behovet av att världssamfundet fortsätter undersöka sambandet mellan världens växande befolkning och klimatförändringarna, och särskilt de konsekvenser som detta kan få för tillgången till viktiga naturresurser såsom dricksvatten. 23. Den parlamentariska församlingen uppmanar världssamfundet att inse betydelsen av att skydda de tropiska regnskogarna och att börja prioritera detta skydd, som är livsviktigt för att bevara jordens vattenresurser, och att ta itu med klimatförändringarna. 24. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att man överväger att bilda ett biregionalt katastrofcenter med uppgift att utarbeta gemensamma varnings- och beredskapsstrategier och åtgärder för att minska den ömsesidiga sårbarheten inför naturkatastrofer till följd av klimatförändringen. * * * 25. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt sina ordförande att översända denna resolution till ordförandeskapet för toppmötet EU-Latinamerika/Västindien, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, samt till parlamenten i EU:s medlemsstater och i de latinamerikanska och västindiska länderna, Latinamerikanska parlamentet, Centralamerikanska parlamentet, Andinska parlamentet och Mercosurs parlament. RE\782083.doc 6/6 AP100.477v04-00