Keramiskt material från en grav

UV UPPSALA RAPPORT 2008:04 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Keramiskt material från en grav Analyser Södermanland, Barva socken, Säby 4:1, RAÄ 53 Lena Grandin och Ole Stilborg G A L Geoarkeologiskt Laboratorium

UV UPPSALA RAPPORT 2008:04 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Keramiskt material från en grav Analyser Södermanland, Barva socken, Säby 4:1, RAÄ 53 Lena Grandin och Ole Stilborg A G L Geoarkeologiskt Laboratorium Keramiskt material från en grav. Analyser 3

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Uppsala Portalgatan 2A 754 23 Uppsala Växel: 010-480 80 30 Fax: 010-480 80 47 e-post: uvuppsala@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se (tidigare www.raa.se/uv) 2008 Riksantikvarieämbetet UV Uppsala Rapport 2008:04 ISSN 1654-7950 Utskrift Uppsala, 2008

Innehåll Abstract... 6 Sammanfattning... 7 Inledning... 7 Metod... 7 Okulär granskning... 7 Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop... 8 Termiska analyser... 8 Resultat... 8 Okulär granskning... 8 Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop... 10 Termiska analyser... 10 Tolkning och diskussion... 11 Referenser... 11 Administrativa uppgifter... 12 Figurer... 13 Tabellförteckning... 13 Keramiskt material från en grav. Analyser 5

Abstract Geoarchaeological Laboratory (GAL), Department of Archaeological Excavations, National Heritage Board, and The Laboratory for Ceramic Research, Lund University, has examined ceramic material from an archaeological excavation at Säby 4:1, RAÄ 43 in Barva parish, Södermanland. The material was found in a grave and on the same site possibly also two (three) Late Iron Age smithies were identified. According to the interpretation of the ceramic analyses of a selection of samples, the material is clay lining from a smithing hearth. The composition as well as the degree of firing indicates that. Furthermore, since slag has penetrated the clay, a metallurgic activity can be suggested although no single slag samples have been found at the site. The most fired parts have been heated to 1100 C and still not melted, due to good refractive properties. Tempering has not been observed but on the outer parts of the fragments, imprints of straw were observed, possibly from an isolation layer. 6 UV Uppsala Rapport 2008:04. Geoarkeologisk undersökning

Sammanfattning Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) vid UV Uppsala, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet, har tillsammans med Keramiska Forskningslaboratoriet (KFL) på uppdrag av UV Mitt gjort en analys av keramiskt material från en arkeologisk undersökning på fastigheten Säby 4:1, RAÄ 53, i Barva sn, Södermanland. Materialet är funnet i en grav och på platsen fanns sannolikt även två (tre) smedjor från yngre järnålder. Tolkningen av analyser av ett urval av materialet är att det är lerfodring från en ässja. Såväl dess sammansättning som bränningsgrad tyder på detta. I godset har slagg trängt in vilket ytterligare stöder tolkningen om metallhantverk även om inga större slagger finns i fyndmaterialet. De mest värmepåverkade delarna hade utsatts för ca 1100 C utan att smälta vilket visar dess goda refraktiva egenskaper. Avtryck efter organiskt material (halm) som observerats i ytterkanten av ett fragment fanns inte i godsets mer centrala delar och leran förefaller inte ha magrats med detta utan halmen eller gräset kan ha utgjort ett isoleringsskikt utanför lerinfodringen. Inledning Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) vid UV Uppsala, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet, har tillsammans med Keramiska Forskningslaboratoriet (KFL) gjort en analys av keramiskt material från en arkeologisk undersökning på fastigheten Säby 4:1, RAÄ 53, i Barva sn, Södermanland. Uppdraget kommer från Ann Vinberg, UV Mitt. Materialet är funnet i en grav och på platsen fanns sannolikt även två (tre) smedjor från yngre järnålder. Frågan är vad det keramiska materialet representerar och om det har någon anknytning till smide. GAL har granskat det keramiska materialet och Ole Stilborg vid KFL har undersökt två fragment ur fyndposten (Fnr 323 från A33). Målet med tunnslipsanalyserna är att undersöka vilken lera som har använts, och om magringsmedel har tillsatts. Vidare eftersöks metalldroppar och slagganhopningar i de två materialen. Den termiska analysen ska bestämma materialets termiska egenskapar och den högsta bränningstemperatur som materialet kan ha utsatts för. Metod Okulär granskning En okulär genomgång av materialet från Barva gjordes. Detta innebär att med hjälp av stereolupp, magnet och vid behov sågning skapa en preliminär uppfattning om materialets karaktär, för att kunna indela det i kategorier och typer. Keramiskt material från en grav. Analyser 7

Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop Tunnslip är 0,03 mm tunna preparat av i detta fall keramik, som kan analyseras i ett polarisationsmikroskop. Med denna metod kan man bedöma mängden, kornstorleksfördelningen och arten av naturligt grovmaterial (silt och sand). Vidare kan man urskilja samt bedöma mängden och kornstorleken på eventuell tillsatt magring. En mineralogisk bestämning av grovfraktionerna i leran kan göras. Lerans innehåll av bl.a. järnoxid, glimmer, malm och andra mineral kan uppskattas. Vid förstoringar på 600 1000 X studeras eventuella förekomster av exempelvis diatoméer (kiselalger) och kalkfossil. Termiska analyser Genom att bränna redan brända keramiska fragment i hundra graders steg upp till 1000 C och registrera färgutvecklingen med Munsell Soil Color Chart, kan den ursprungliga bränningstemperaturen bestämmas med ca. 100 C noggrannhet Thermal Colour Test (TCT) (Hulthén 1976). När den ursprungliga bränningstemperaturen överskrids resulterar detta i en tydlig ändring av den ursprungliga färgen. Bränningstemperaturen har då legat mellan den senaste avläsningen av en oförändrad färg och avläsningen då en färgförändring har inträtt. Över 1000 C registreras sintringsförloppet fram till provets smältpunkt i 50 C intervall. Resultat Okulär granskning Fyndposten består av många fragment av rödbränd lera varav flertalet också är mer eller mindre smälta och runna. Några är enbart smälta och har formen likt stearinformade slagger, men är inte slagg. UV Mitt har satt samman några av fragmenten till en större enhet (fig. 1) vars smälta innersida beskriver delar av en något deformerad cirkel med diameter på ca 40 mm. Utsidan är rödbränd och uppsprucken. Ett annat fragment har pinnavtryck på en rödbränd sida. Slagg finns ej i fyndposten. Fig. 1. Fnr 332. Den smälta insidan till vänster, och den rödbrända utsidan till höger. Foto GAL. 8 UV Uppsala Rapport 2008:04. Geoarkeologisk undersökning

Fig. 2. A-fragmentet från Säby. Stråavtrycken på fragmentets enda yta, som inte är en brottyta ses i mitten av bilden. Foto KFL. Fig. 3. B-fragmentet från Säby i profil. Den sintrade ytan på fragmentet, som har utgjort den sida som vänt in mot härden, är den gråa delen till vänster i bilden. Foto KFL. Tabell 1. Resultat av mikroskopering av tunnslip Säby, Barva sn, Södermanland. Skärvinfo Lera Magring Bränning Noter Tunnslip Plats Nummer Kontexttyp Grovlek Sortering Silt Finsand Sand Glimmer Järnoxid Accessoriska mineral Växtmaterial Magringstyp Mängd vol. % Maximal kornstorlek mm Brännings-temperatur Smälttemperatur 1 Säby A33, B Ässjefodring F S + * -- +? Legend: G = grov, M = medium grov, F = fin; O = osorterad, S = sorterad; - = sparsam förekomst, * = allmänt förekommande, + = rik förekomst; M = malm, A/P = amfiboler och pyroxener; N = naturlig magring + M,A/P,Mu N 1 1100 1250 Metalldroppe, slagg Två fragment ur fyndposten har valts för analys. Godset, bränningen och formen tyder på att det rör sig om rester av lerfodring från en ässja, alternativt rester av ett blästerskydd. Det ena fragmentet (A) är ca 3,5 2,5 cm stort (fig. 2). En plan yta på fragmentet är täckt av stråavtryck (halm?) medan de övriga ytorna är brottytor. En eventuell sintrad/glasad yta, som Keramiskt material från en grav. Analyser 9

på fragment B nedan, har sannolikt suttit på den motsatta sidan av fragmentet. Godset, som är rödbränt och genomoxiderat, består av en fin, finsandig lera med enstaka upp till 1,5 mm stora korn. Det förekommer inga synliga hålrum efter organiskt material inne i godset. Stråavtrycken på den plana ytan härrör således sannolikt från ett lager av halm/gräs som har legat mellan ässje-nergrävningens sidor och lerfodringen. Detta lager kan ha haft funktionen av en extra isolering som har minskat värmeförlusten från träkolsbädden. Det 4,5 2 cm stora fragment B har inga tydliga spår efter det eventuella strålagret utöver ett enda litet avtryck av organiskt material i brottytan i den ena änden. I den motsatta änden har den glasade insidan av lerfodringen bevarats (fig. 3). Godset är utifrån en makroskopisk bedömning det samma som i fragment A. Förglasningen och den avlånga fragmentformen hos Säby-fragmenten motsvarar utseendet på ässjefodringsfragment från bland annat platsen Kallerstad 1:1 i Linköping (Stilborg 2006, 142f). En tolkning som lerfodring i en ässja är således rimlig. Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop Av de två fragmenten från Säby valdes fragment B till tunnslipsanalys för att kunna fånga upp eventuella metalldroppar och/eller slagginklusioner i den förglasade delen. Tunnslipet bekräftade den makroskopiska bedömningen av en fin, sorterad, kalkfri lera med en del silt och finsand samt enstaka större korn upp till 1,1 mm i storlek (tab. 1). Den relativt höga temperaturen som även den lägre brända delen av fragmentet utsatts för (omkring 900 C) har medfört, att glimmerhalten inte kan uppskattas. Dock finns flera naturligt förekommande små korn av såväl biotit som muskovit i godset, som antyder att leran ursprungligen kan ha varit glimmerrik. Järnoxidhalten är också hög med enstaka ferrihydritkoncentrationer. Inga rester av organiskt material observerades i godset. Godset är välhomogeniserat med undantag för enstaka sliror av finsand Ytterst i den förglasade zonen observerades en liten metallinklusion (utifrån färg bedömt som järn) samt små mängder slagg. Termiska analyser Termiska analyser utfördes på båda fragmenten. Resultaten av TCT och sintringstest visade att de lägst brända delarna av Säby-fragmenten hade utsatts för temperaturer omkring 600 C (fragment A) och 900 C (fragment B). Den sintrade delen på fragment B har sannolikt utsatts för temperaturer omkring 1100 C med hänsyn tagen till förekomsten av inträngda slaggfragment och metalldroppe i denna del. Skillnaden i temperatur mellan de två fragmenten skulle kanske kunna bero på att de kommer från fodringen närmast blästret respektive den motsatta sidan. Godset blir blankt vid 1150 C, börjar smälta vid 1200 C och är smält efter 10 15 min vid en temperatur på 1250 C. 10 UV Uppsala Rapport 2008:04. Geoarkeologisk undersökning

Tolkning och diskussion Godset motsvarar hantverkstraditioner som har iakttagits på flera andra håll. Den fina leran i lerfodringen från Säby har bland annat sina motsvarigheter i ovannämnda fynd från Kallerstad 1:1, Linköping, Östergötland där lera av samma typ har magrats med 10 13 % (volym) finfördelat växtmaterial (Stilborg 2006, 148) och lerfodringar från Smedsbo 1:31, Uppland, där en liknande lera har magrats med 16 % sand (Stilborg 2007, 9). Sandmagringen i det senare fallet kan ha kompenserat för den låga kvartshalten i leran och därmed förbättrat godsets värmetålighet. Sintringsintervallen verkar dock vara samma för båda godsen. Tillsatsen av växtmaterial förbättrar däremot med säkerhet inte godsets refraktivitet, men kan ha sin funktionella förklaring i den isolerande effekten av hålrummen efter det utbrända organiska materialet. Att det just är detta man har velat uppnå kan Säby-lerfodringen vara ett argument för. Om tolkningen av stråavtrycken på Säby-fragment A är korrekt verkar man i detta fall ha fodrat ässjan med gräs/halm innan lerfodringen har påförts. Därmed har det organiska materialet inget inflytande på vare sig lerans konsistens eller termiska egenskapar, men har bildat en isolerande zon mellan lerfodringen och undergrunden. Detta skulle kunna betyda att det i båda fallen är just begränsningen av värmeförlusten från kolbädden som är den funktionella förklaringen på användningen av organiskt material i samband med ässjans lerfodring. Referenser Hulthén, B. 1976. On Thermal Colour Test. Norwegian Archaeological Review 9:1. Stilborg, O. 2006. Teknisk keramik och kärl från Kallerstad. KFL-rapport 06/1016 appendix i E. Karlsson & E Räf. Vägen till järnåldern. RAÄ 397. Arkeologisk undersökning. Rapport 2006:35. Östergötlands Länsmuseum. Stilborg, O. 2007. Ugnarna i Valbo, Gästrikland. Ässjefodringar och annan keramik från Smedsbo. KFL Rapport 07/0615. Keramiskt material från en grav. Analyser 11

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-4087-1997. Riksantikvarieämbetets projektnummer: 10757. Projektgrupp: Lena Grandin Underkonsulter: Ole Stilborg, Keramiska Forskningslaboratoriet. 12 UV Uppsala Rapport 2008:04. Geoarkeologisk undersökning

Figurer Fig. 1. Fnr 332. Den smälta insidan till vänster, och den rödbrända utsidan till höger. Foto GAL. Fig. 2. A-fragmentet från Säby. Stråavtrycken på fragmentets enda yta, som inte är en brottyta ses i mitten av bilden. Foto KFL. Fig. 3. B-fragmentet från Säby i profil. Den sintrade ytan på fragmentet, som har utgjort den sida som vänt in mot härden, är den gråa delen till vänster i bilden. Foto KFL. Tabellförteckning Tabell 1. Resultat av mikroskopering av tunnslip Säby, Barva sn, Södermanland. Keramiskt material från en grav. Analyser 13