RAPPORT ARKEOLOGISK UTGRAVNING DYRKNINGSSPÅR KULTURHISTORISK MUSEUM UNIVERSITETET I OSLO FORNMINNESEKSJONEN Postboks 6762, St. Olavs Plass 0130 Oslo BØ ØVRE, 24/1 VANG, OPPLAND JAKOB JOHANSSON / JAN HENNING LARSEN Oslo 2010
KULTURHISTORISK MUSEUM UNIVERSITETET I OSLO Gårds-/ bruksnavn G.nr./ b.nr. Bø Øvre 24/1 Kommune Fylke Vang Oppland Saksnavn Kulturminnetype Reguleringsplan for gang- og sykkelveg, Dyrkningsspår Grindaheim Bøaflata. Saksnummer (arkivnr. Kulturhistorisk museum) Tiltakskode/ prosjektkode 2009/3708 760077/220061 Eier/ bruker, adresse Tiltakshaver Terje Vegar Bøe. Dalbrekka 38, 6514 Statens Vegvesen Region Øst. Postboks Kristiansand. 1010, 2605 Lillehammer. Tidsrom for utgravning M 711-kart/ UTM-koordinater/ Kartdatum 08.06.09-12.06.09 UTM sone 32, N: 6777115, Ø:475765 ØK-kart ØK-koordinater A-nr. C.nr. 2009/344 C57334 ID-nr (Askeladden) Negativnr. (Kulturhistorisk museum) 124464 Cf34122 Rapport ved: Dato: Jakob Johansson 21.04.10 Saksbehandler: Prosjektleder: Jan Henning Larsen Jan Henning Larsen SAMMENDRAG Denna rapport behandlar en arkeologisk utgrävning av dyrkningsspår i Vang i Oppland. Bakgrunden till undersökningen var att man skulle bygga en gång- och cykelväg jämte nu existerande bilväg. Registreringen av området skedde den 16. till den 25. september 2008 av Oppland fylkeskommune. Man schaktade då för att finna strukturer i undergrunden som kan tyda på forntida aktivitet. I de schakten man då drog fann man bland annat ett kulturlager, årderspår, röjningssten och nedgrävningar. Området vi undersökte delades upp på grund av alla kablar och liknande som låg i marken. Schakt 1 och 2 ligger parallellt med varandra lite nordväst om det större schakt 3. Nordväst om schakt 1 ligger åkermark och nordöst om schaktet ligger efter ca 3 meter E16. Åt sydöst kommer efter ca 2 meter en trädgård och sydväst om schaktet ligger efter ca 3 meter schakt 2. Nordväst och sydväst om schakt 2 ligger åker. Åt nordöst ligger schakt 1 och åt sydöst ligger en trädgård. Nordväst om schakt 3 ligger efter ca 1 meter en trädgård. Nordöst om schaktet ligger efter ca 5 meter E16 och sydöst och sydväst om schaktet ligger åker. Schakt 1 har ett djup på ca 45-75cm och undergrunden bestod åt sydöst av en gul sand som efter ca halva schaktet byts ut mot en grå stenig sand. Schakt 2 har ett djup på 30-50cm och undergrunden bestod åt sydöst av en gul sand som efter ca 4 meter byts ut mot en grå stenig sand. Schakt 3 har ett djup på 25-70cm och undergrunden bestod i norra hörnet av en gul sand. Sedan kommer ett brett stråk från västra till östra hörnet av grå stenig sand. I södra hörnet kommer sedan den gula sanden tillbaka.vi fann sex strukturer i dessa tre schakt och dessa bestod av ett kulturlager, röjningssten, årderspår, ett möjligt stolphål och två odefinierade nedgrävningar. Kulturhistorisk museum,, Universitetet i Oslo Postboks 6762, St. Olavs plass, 0130 Oslo
INNHOLD 1. BAKGRUNN FOR UNDERSØKELSEN... 2 2. DELTAGERE, TIDSROM... 2 3. FORMIDLING... 3 4. LANDSKAPET - FUNN OG FORNMINNER... 3 5. UTGRAVNINGEN... 4 5.1 Problemstillinger prioriteringer... 4 5.2 Utgravningsmetode... 4 5.3 Utgravningens forløp... 5 5.4 Kildekritiske forhold... 5 5.5 Utgravningen... 6 5.5.1 Funnmateriale... 6 5.5.2 Strukturer... 6 5.5.3 Datering... 9 5.5.4 Naturvitenskapelige prøver... 9 5.5.5 Analyser... 10 5.6 Vurdering av utgravningsresultatene, tolkning og diskusjon.... 10 6. KONKLUSJON... 14 7. LITTERATUR... 15 8. VEDLEGG... 17 8.1. Strukturliste... 17 8.2. Funn og prøver... 17 8.3. Tegninger... 18 8.4. Fotoliste.... 18 8.5. Analyser... 19 8.6. Kart... 19 1
RAPPORT FRA ARKEOLOGISK UTGRAVNING BØ ØVRE, 24/1, VANG, OPPLAND JAKOB JOHANSSON 1. BAKGRUNN FOR UNDERSØKELSEN Bakgrunden till den arkeologiska undersökningen vid Bø Øvre, 24/1, i Vang var att man skulle bygga en ny gång- och cykleväg jämte det tät trafikerade E16. I förbindelse med detta blev det genomfört en arkeologisk registrering enligt Kulturminnesskyddslagen från 1978, 9. Den nya reguleringsplanen lägger till rätta för en sammanhängande gångväg från Grindaheim i Vang centrum till bostadsområdet på Bøaflata. Längden på denna väg blir ca 1,7 km. Västra delen av vägen är regulerad i reguleringsplanen för Bøaflata, vedertagen den 7. mars 1991. Den östra delen är regulerad i den förändrade reguleringsplanen för Grindaheim/Vang, vedertagen den 24. juni 2004. För att få en helhel i planen är nu hela sträckningen med i planen. De områden som inte är påverkade av tidigare reguleringsplaner är enligt kommuneplanen, för Vang kommune, godkänd den 24. september 2003, påvisade som LNF-områden. Oppland fylkeskommune genomförde registreringen av området den 16. till den 25. september 2008. Man fann då ett dyrkningslager, röjningssten, årderspår, ett brandlager och två nedgrävningar (id 124464). Oppland fylkeskommune sände då, den 10. februari 2009, brev till Riksantikvaren där de med hänsyn till kulturminneslagen 8,4 bad om dispens för de berörda kulturminnena med id 124464 med vilkår om en arkeologisk undersökning. Kulturhistorisk museum uttalade sig om saken i brev till Riksantikvaren den 23.februari 2009. KHM stöttade då fylkeskommunens förslag och Riksantikvaren gav dispens för de omtalade kulturminnena. Den 12. mars 2009 blev reguleringsplanen godtagen av Vang kommune. Oppland fylkeskommune meddelade då, den 25. mars 1009, Riksantikvaren att Statens Vegvesen, Region Øst, ville realisera planen. Kulturhistorisk museum översände reviderad budget och projektplan till Riksantikvaren den 21. april 2009. 2. DELTAGERE, TIDSROM Undersökningen skedde den 8. juni till den 12. juni 2009. Vädret var under denna period till största delen fint. Deltog gjorde Jakob Johansson (fältledare) och Aksel Haavik (fältassistent). Skapa kartor under efterarbetet gjorde Magne Samdal. Projektledare var Jan Henning Larsen. Grävmaskin och förare kom från Gjevre Lage AS. Förare var 2
Geir Egil Berge. Inmätning av schakt och strukturer i fält skedde av Kari Birgit Lien från Vang kommune. 3. FORMIDLING Första dagen när vi kom till fält träffade vi Kari Birgit Lien från Vang kommune på hennes kontor. Hon visade oss först de lunchrum i kommunbyggnaden som vi fick använda oss av och sedan tog hon oss med till fältet och visade oss runt. Vidare var de som bodde i huset mellan våra fält de enda besökarna. De var mycket hjälpsamma och svarade på alla frågor vi hade. Samarbetet med alla inblandade gick bra. 4. LANDSKAPET - FUNN OG FORNMINNER Planområdet vi skulle undersöka ligger söder om Vangmjøsa på ett lågt liggande, platt område. Området består huvudsakligen av odlad mark. Det finns flera kända, bevarade gravminnen i området. Bland annat ligger id 41294 på nordsidan av E16 precis vid planområdet. Det är också känt flera lös-/gravfynd från Bøaflata samt upplysningar om borttagna gravhögar i övergången mellan den flata slätten och mer höglänt terräng i söder på Bø Nordre (id 31728, 41294, 70200 och 76420). Alla är skadade eller borttagna vid tidigare ingrepp i området. Det är inte påvisat lokaliteter med dyrkningspår från förreformatorisk tid vid Vangmjösa tidigare. Enstaka röjningsrösen är dock kända. Vid Høre kyrka i Vang kommune, ca 13 km öst om vår undersökning blev det, vid registrering 2007, påvisat dyrkningslager och röjningsrösen (id 112107). Lokaliteten blev undersökt av Kulturhistorisk museum hösten 2008. Dyrkningslaget blev då daterat till 5-75 e.kr. och röjningsröset till 85-210 e.kr (Hellesøe 2009:14). Vår kunskap om järnålderns bosättningar bygger huvudsakligen på de många gravfynden från Valdres. Bjørn Hougen som har arbetat med dessa frågeställningarna, påvisar att bosättningarna troligen varit omfattande redan under yngre romartid. Många gravminnen och fornfynd berättar om en expansion genom järnåldern (Hougen 1947; 1959). Genom sina studier av järnåldersmaterialet från Valdres har Hougen tydligt visat västerliga inslag i äldre järnåldern, särskilt i Vang. Det stora merovingermaterialet från Vang ser han också som ett uttryck för kontakten över Fillefjell. Det arkeologiska intresset för Vang har ofta varit knutet till Vangsteinen utanför kyrkan. Denna bild-/runsten är från 1000-talet. Man har också fokuserat på sjön Tyin med alla dess omkringliggande stenåldersfynd. De sista åren har även järnvinningsanläggningen vid Tyinkryset i kommunens västra del varit av intresse. Där finns också skålgropsstenar, husgrunder och gravminnen (Larsen 2009). 3
5. UTGRAVNINGEN 5.1 PROBLEMSTILLINGER PRIORITERINGER De registrerade kulturminnena utgör olika typer av spår efter odling, men det var också möjligt att det här kunde dölja sig spår efter en bosättning då flera av strukturerna var svåra att tolka. Det var nodvändigt att noggrant dokumentera alla strukturer, vilken aktivitet de representerar och hur gamla de är. Bristen på liknande undersökningar i Valdres gör att det måste läggas vikt på även tillsynes oviktiga fynd och strukturer. Åldern på odlingen är central, gravfynden i trakten berättar bara om bosättningar tillbaka till senromersk tid (Hougen 1959), och våra dateringar kan hjälpa till att bredda denna bild. I Vestre Slidre i Vang visade sig ett liknande odlingslag vara från yngre bronsålder (Slomann 1971a; 1971b) och vid Høre kyrka daterade Kulturhistorisk museum ett odlingslag till 5-75 e.kr. Genom naturvetenskapliga analyser måste det också anskaffas upplysningar om jordbruket: vad blev dyrkat? Detta vill också ge information om landskapet (Larsen 2009). 5.2 UTGRAVNINGSMETODE Vi använde oss vid denna undersökning av maskinell avbaning som är den vanligast metoden att undersöka strukturer som ligger begravda under dyrkad mark (Løken, Pilø & Hemdorff 1996). Man tar med hjälp av grävmaskin bort matjorden och avtäcker den sterila undergrunden där strukurer såsom kokgropar, stolphål, eldstäder och andra nedgrävningar blir synliga som mörkare fläckar. Under avbaningen märktes dessa ut. När allt var avbanat fick strukturerna nummer med S och en siffra i stigande ordning. Om möjligt fick våra strukturer samma nummer som de hade vid registreringen. Schakt 3 avtäcks med maskin. Sett mot sydöst. Fotograf: Jakob Johansson 4
Strukturerna rensades fram med krafsa och skärslev. Därefter dokumenterades alla strukturernas ytmått, de fotograferades i plan och deras fyllmassa fick en grundläggande beskrivning. Schaktprofilen där dyrkningslagret (S6) och röjningsröset (S5) legat rensades sedan upp och dokumenterades. Efter detta snittades de andra strukturerna och halvparten grävdes ut. Profilen ritades i skala 1:20 och fotograferades, djup och lager dokumenterades. Varje struktur har blivit beskrivet på eget strukturschema. Kolprover togs från alla strukturer, dessa gavs provnummer i stigande ordning. Pollenprover togs ut genom S6. Fältet och strukturerna mättes in med totalstation. De proverna som togs vid undersökningen av id 124464 är katalogiserade under C57334. 5.3 UTGRAVNINGENS FORLØP 08.06.09 Grävningens första dag. Vi packade bilen med vår utrustning och åkte mot fältet. Väl där träffade vi den ansvariga vid kommunen, Kari Birgit Lien, på hennes kontor i kommunhuset. Hon visade oss var lunchrummet fanns som vi kunde använda oss av. Sedan åkte vi till fältet och såg var det var beläget. Detta var allt som vi hann med denna dag. 09.06.09 Vi träffade på morgonen våran grävmaskinist och började jobba med honom. Vi fick dela upp den ytan som skulle avtäckas i tre schakt då det gick en stor VA-ledning och kablar genom området samt att en väg upp till ett bostadshus skar av området på mitten. Vi blev precis klara med grävmaskin till slutet av dagen. 10.06.09 Alla strukturerna rensades upp, fotograferades i plan, gavs strukturnummer och gavs en inledande dokumentation med jordtyp, mått och tolkning. Därefter rensades profilen genom S5 och S6 upp och fotograferades. Kari Birgit Lien från kommunen var återigen ute och hjälpte oss att mäta in fält och strukturer. 11.06.09 Våra strukturer grävdes ut, en noggrann fältbeskrivning skrevs och avslutande bilder togs av fältet. Fältet städades och verktyg tvättades. 12.06.09 Bilen packades och vi åkte hemåt museet. Väl där packades verktyg in och diverse utrustning iordningställdes. Resterande pappersarbete genomfördes. 5.4 KILDEKRITISKE FORHOLD Matjordlagret vid denna lokalitet är inte mycket djupare än plöjningsdjupet. Detta kan ha medfört att dyrkningslagret, S6, har blivit påverkat av modernt åkerbruk. Det har troligen varit större i sitt ursprungliga skick. 5
En stor del av vårt tilltänkta fält visade sig också omöjligt att komma till då det gick kablar längs ena kanten av fältet och en stor VA-ledning centralt genom området parallellt med vägen. Området skars även av vinkelrätt från vägen sett av en mindre väg som ledde upp till ett bostadshus. Överlag så låg detta bostadshus och dess mark mitt i det område som för oss var intressant. Fältet blev på grund av detta delat i tre delar och deras areal blev mindre än vad som från början var planerat. Dettta medförde också att det var omöjligt att finna den fulla utsträckningen av S5 (röjningssten) och S6 (dyrkningslag). Matjordslagret med rester av S6 under. Sett mot nordöst. Fotograf: Jakob Johansson 5.5 UTGRAVNINGEN Vid grävningen i Bø Øvre 24/1 påvisades 6 strukturer. Dessa bestod av ett kulturlag, årderspår, ett röjningsröse, ett stolphål, och två odefinierade nedgrävningar. 5.5.1 FUNNMATERIALE Inga fynd gjordes på fältet. Kolprover togs in från S1, S2, S3, S4 och S6. En pollenserie togs från S6. 5.5.2 STRUKTURER Denna lilla grävningen resulterade i utgrävning och dokumentation av 6 stycken strukturer. Dessa bestod som tidigare sagt av ett kulturlag, årderspår, ett röjningsröse, ett stolphål, och två odefinierade nedgrävningar. Vi börjar med vårt dyrkninglager, S6, beläget intill röjningsstenen S5. Det ligger även över årderspåren S3 och det möjliga stolphålet S2. Det verkar troligt att röjningröset avgränsar denna fossila åker åt nordväst då vi ej ser varken lagret eller årderspår norr om röjningsröset. I vårt stora schakt åt sydöst, schakt 6
3, ser vi ej detta lager men här ligger stora mängdet årderspår så möjligen kan lagret ha legat där med men blivit stört av modern odling. Som tidigare nämnt är det moderna åkerlaget relativt tunt och det fossila lagret kan ha störts av den moderna odlingen. De måtten vi har på lagret i schakt 1 och schakt 2, är 8,2x10,8x0,15 m. Dessa angivna mått på lagret är dock bara på vårt fält. Lagret fortsätter utanför fältets gränser åt nordöst och sydväst. Om man studerar profilen av schakt 1 verkar det också som om S6 bara är synligt i en liten sänka i den sterila undergrunden. Där lagret försvinner åt nordväst stiger den sterila marken. Även detta pekar mot att lagret kan ha varit större men där denna sänkan ej existerat har den moderna odlingen stört det. Lagret består av en mörkbrun sandig silt med lite kol och lite småsten som är under 5 cm i diameter. Delar av profilen genom dyrkningslaget, S6. Sett mot nordöst. Fotograf: Jakob Johansson Vidare med S5, det röjningsröse/lager med röjningssten vi har beläget precis nordväst om ovan nämnda dyrkningslager. Detta lager har mått på 6,5x1,8x0,3 m på vårat fält. Vi har dock inget avgränsning åt nordöst då det här försvinner ut genom schaktväggen. Söder om S5 ligger dyrkningslager och ardspår medan det norrut bara ligger vanlig matjord. Detta är nog därför som tidigare nämnt avgränsningen för vår fossila åker. Stenen i lagret ligger mellan 0,2 och 0,6 m i diameter. Den största stenen i botten verkar ligga i den sterila undergrunden. Möjligen kan all stenen i undergrunden blivit en naturlig avgränsing av den gamla åkern och man har valt att lägga sin röjningsten där det redan ligger mycket sten i marken. Då lagret ligger gott begravt i dagens åker och kan vara stört av den moderna odlingen är det omöjligt att säga något om punktbrinker, form och liknande som skulle kunna berätta något om den odlingen som bidragit till dess uppkomst. Den lilla storleken på stenen i röset skulle dock kunna peka mot en relativt gammal odling. 7
Röjningsröset S5 i plan. Sett mot nordöst. Fotograf: Jakob Johansson Vidare har vi årderspår på vårt fält, S3. De ligger sydöst om röjningsröset S5. Speciellt området i schakt 3 är väldigt fullt av dessa spår. De har troligen en koppling till det stora dyrkningslagret S6 och skulle i så fall påpeka en större utsträckning av S6 än vi ser i dag. Årderspårens längd ligger upp mot 1 meter och de har en bredd på ca 3 till 5 cm. Vissa av dem går så djupt som 16 cm. De är ofta fyllda av en mörkbrun silt och innehåller lite kol. Spåren går kors och tvärs över ytan så som spår av detta slaget bör. Detta då årdern dras fram och tillbaka över jorden för att slå sönder jordkokor och luckra upp jorden. Årderspåren, S3, i schakt 3. Sett mot väst. Fotograf: Jakob Johansson Vårt möjliga stolphål har en diameter på 38 cm och ett djup på 16 cm. Massan i det består av en mörkbrun/svart silt men stora delar av fyllmassan är kol. Om det 8
stått en stolpe här har den vid något tillfälle brunnit. Stolphålet ligger även under S6 så det har troligen legat här före odlingen eller åtminstone samtidigt. Då profilen är lite ojämn skulle det kunna röra sig om något naturligt som skapat denna struktur, men ett stolphål är den troligaste tolkningen då det fortfarande är lite för jämnt för att vara rötter. Stolphålet, S2, i profil. Sett mot nordväst. Fotograf: Aksel Haavik Vi hade även två odefinierade nedgrävningar på fältet. S1 var oval i formen och hade följande mått: 0,4x0,6x0,14 m. Den var fylld av en mörkbrun silt med lite kol och sten upp till 2 cm stora. S4 var rund och hade en diameter på 0,9 m och ett djup på 7 cm. Även den var fylld med en mörkbrun silt med lite kol. Inget mer går att säga om dessa strukturer. De har säkert haft en koppling till odlingen eller en närliggande boplats. 5.5.3 DATERING Fem kolprover blev tagna under utgrävningen, Fyra av dessa blev preparerade och sända till vedartsanalys och datering. Dessa prover gav följande dateringar: KP2 (S6): 1780+/-35. Kalibrerat till 230-325 e.kr., KP3 (S1): 1625+/-25, kalibrerat till 415-445 e.kr., KP5 (S3): 1040+/- 35, kalibrerat till 985-1020 e.kr. och KP6 (S2): 1190+/-35, kalibrerat till 790-890 e.kr. Dessa dateringar placerar oss i romersk järnåldern, folkvandringstid och vikingatid. 5.5.4 NATURVITENSKAPELIGE PRØVER Se nästa kapitel. 9
5.5.5 ANALYSER De fem kolprover som togs i fält tvättades och efter det sändes fyra av dem till vedartsanalys. Det gav följande resultat: Provnummer Strukturnr Björk (betula) Furu (pinus) 2 S6 25 bitar 5 bitar 3 S1 34 bitar 6 bitar 5 S3 16 bitar 4 bitar 6 S2 40 bitar 2 Bitar Sälg/asp (salix/populus) De prov som vedartsanalyserades skickades också till datering. Dessa resultat återfinns i kapitel 5.5.3. Vidare skickades en pollenserie in till analys. Denna serien, PP1A-F, bestod av sex prover och gick genom S6 och alla överliggande lager. Denna analysen visar till att det har odlats korn på platsen. Det återfanns råg vilket tyder på att provet inte kan vara yngre än 1500 BP. Det återfanns ingen gran men det betyder lite när det rör sig om Vang, då granen kom sent hit. Dessa resultat kommer dock från ett lager ovan vårt sterila odlingslager. Pollen kunde ej iakttas i vårt lager. 5.6 VURDERING AV UTGRAVNINGSRESULTATENE, TOLKNING OG DISKUSJON. Spår av odling som legat ovan mark, så som röjningsrösen, gärden och åkerrenar, har tidigare tagit en väldigt stor del av forskningen om odling inom arkeologin. När man började använda maskinell avbaning inom arkeologin på 1990-talet har flera spår blivit kända och lätta att dokumentera. Exempelvis har fossila dyrkningslag som det vi har dokumenterat under denna utgrävningen blivit en vanlig strukturtyp i dyrkad mark i Oppland. I Valdres har det utförts få arkeologiska utgrävningar av odlingsspår. Mest känt är det stora Gardbergfältet, tidigare känt som Einangfältet, i Västra Slidre (Slomann 1971a; 1971b). På detta fält ligger flertalet röjningsrösen och gravrösen bredvid varandra och som tidigare nämnt går odlingspåren tillbaka till bronsålder. Kulturlag inom arkeologin består av ett skickt av mörk, kolblandad jord som kan innehålla avfall från bosättningar. Dessa lag kan vara stora i utsträckning och är svåra att definiera och datera om man inte gör fynd. Flera undersökningar och analyser av kulturlag har visat att de i vissa fall består av gammal åkerjord (Helliksen 1997). Detta verkar vara fallet på våran grävning. Sådana kulturminnen kallas också för fossila odlingsspår. Överlag är dock fortfarande kunskapen om diverse odlingsspår bristande. Dessa spår efter odling kan i dag framstå på flera olika sätt. Bland annat röjningsrösen, åkerterasser eller bevarad åkerjord. Man har sedan 1960- och 1970-talen registrerat flera större och mindre fält med röjningsrösen och andra 10
dyrkningsspår på Østlandet, särskilt i Hedmark och Oppland, men också knutna till moränområdena i Østfold, Vestfold och Akershus. Av de fåtal arkeologiska undersökningarna av röjningsrösefält man har genomfört i Oppland är undersökningarna i Øverbymarka och Bækkimellommarka i Vardal, Gjøvik kommune, de viktigaste (Holm 1995). I förbindelse med rv 33 i Søndre Land och Bråstad i Gjøvik har man också gjort undersökningar (Haukallid 2002). Gällande gamla åkerlag har flera påvisats i Oppland båda vid registreringar och undersökningar som genomförts 2006, 2007 och 2008. De flesta undersökningarna var i Hadeland och Toten. Dessa gamla åkerlag ser man gärna i försänkningar och i fickor i terrängen. Sådana platser är uppmärksammade på flera platser i Oppland under de senaste åren. Det blev även flera lokaliteter påvisade i Gudbrandsdalen vid registreringar inför den nya E6an 2008. Delar av S6 liggande upp mot S5 i schakt 2. Sett mot nordväst. Fotograf: Jakob Johansson Vidare angående röjningsrösen så är de ett viktigt spår efter jordbruk i förhistorisk tid och medeltid. De har dock aldrig fått så stor uppmärksamhet inom arkeologin då de kommer med vissa svårigheter gällande datering och klassificering (Børsheim 1999:347). Gällande rösenas datering så ser de i princip likadana ut genom hela historien och de kan ha byggts upp under en lång tid så ett röse som ser modernt ut på toppen kan ha en gammal kärna. Vidare om rösenas datering har man de senaste åren blivit klar över att rösefältens dateringar kan sträcka sig från övergången senneolitikum/bronsålder och fram till nyare tid (Pedersen 1990). Ingunn Holm har i Trekk av Vardals agrare historie (1995) utarbetat ett system med sju kategorier som delvis kan hjälpa en att klassificera rösen men det kräver fortfarande att man snittar dem. Även Ellen Anne Pedersen (1990) har arbetat med klassificering av röjningsrösena. Rösenas 11
form och placering samt stenmaterialets sammansettning står centralt i detta sammanhang. Det är dock fortfarande först och främst C14-dateringar som kan hjälpa en att säkert datera ett röse. Ett annat problem som ofta dyker upp med röjningsrösen är att de är väldigt svåra att skilja från gravrösen speciellt då de även kan ligga i förbindelse med varandra på samma fält. Det krävs i princip att man snittar dem för att skilja dem åt. Från 1980-talet insåg man att många av rösefältena som till då var tolkade som tveksamma eller möjliga gravrösefält representerade dyrkad mark från förhistorisk tid (Pedersen 1990). På Østlandet, särskilt i Hedmark och Oppland och vid moränområdena i Østfold, Vestfold och Akershus har det sedan 1960- och 70-talet registrerats flertalet fält med röjningsrösen och andra dyrkningsspår. Dock så är det ganska få av dessa som är undersökta så det råder fortfarande brister i kunskapen om dem (Larsen 2009). De senaste 20-30 åren är det de processer som har skapat röjningsrösena och dyrkningsflatorna mellan dem som har varit det primära att studera på arkeologiska undersökningar och inom ny fältmetodik. Ingunn Holm menar att denna typ av fornminnen kan vara spår av en mobil driftsform i jordbruket som har varat fram till yngre järnålder och medeltid, då fasta åkrar och tun blev etablerade (Holm 1995, 2007). Det rösena gör som är intressant för oss är att försegla den ursprunglig markytan och de består av en massa som kan innehålla pollen, kol och makrofossiler från när de var i bruk. Pollen- och kolprover ger då kunskap om ålder, naturmiljö eventuellt vad som odlades kring röset. Prover från jordprofiler under röset vill kunna ge en tillsvarande bild från tiden före röset blev anlagt. Man kan via dessa studier se förändringar i vegetation, landskap och jordbrukskulturen i olika tider samt om det skett några större förändringar gällande driftsformen (Prøsch- Danielsen 1999). Gällande årderspår så kan de dateras så långt tillbaka som till bronsåldern upp till modern tid, och det vi ser av dem i dag, är mörka linjer bevarade i toppen av undergrunden. Årderspåren är alltså rester av åkrar från förhistorisk tid, medeltid eller nyare tid. De sista 20-30 åren har man funnit spår av årderplöjda åkrar över hela landet. Årder används så att det dras i flera riktning genom jorden för att luckra upp den och göra den färdig för sådd. Detta är en form av jordbearbetning som är gott dokumenterad från bronsåldern i många delar av landet. Vidare finns det även flera avbildningar av plöjning med årder på hällristningar från bronsåldern i Sør- Norge, och det är finns väldigt många spår efter denna driftsformen som kan knytas till bosättningsexpansionen i yngre bronsålder och tidig järnålder (Hagen 1985, Myhre och Øye 2002). Gällande redskapet i sig så finns de i flera varianter och alla är väldigt enkla och består av två eller tre huvuddelar av trä; en ås, ett skär och ett styre. Oxar eller hästar har använts för att dra den och den är så lätt att en man kan hantera och styra den undan röjningsrösen och stenar i åkern. Tekniken att använda årder är ursprungligen knuten till lättplöjd 12
moränjord och användes gärna i kombination med andra redskap som spadar och hackor. I och med att man började järnsko sina redskap under merovingertid blev det möjligt att bearbeta tyngre och mer stenrik jord än tidigare och det blev lättare att plöja upp igengrodda åkrar. När vändplogen sedan kom under vikigatiden kunde man börja dyrka den tunga lerjorden då den krävde dränering och kraftigare redskap (Myhre och Øye 2002). Dateringar och vilka kornslag man dyrkat har varit det viktigaste målet med undersökningarna av årderspår och förhistoriska åkrar i Norge. På Østlandet domineras dessa undersökningarna av röjningsfält (Holm 1995, Jerpåsen 1996). Den dyrkade marken är bara i liten grad satt i sammanhang med övriga spår efter gårdsdrift (pedersen 1990) och det finns få exempel på försök att beräkna åkerns areal innanför en gårdsenhet (Hagen 1953, 1985). Många frågeställningar kring våra strukturer är därför fortfarande obesvarade. Gällande våra strukturer så passar vårt åkerlag ganska bra in i den förklaringen att man ofta finner dem i sänkor, fickor i terrängen. Det är ingen stor sänka vi talar om men om man studerar undergrunden ser vi att dyrkningslagret, S6 ligger lite lägre än den omkringliggande marken. Lagret har troligen varit mycket större när det var i bruk då årderspåren i trakten sträcker sig åt sydöst och matjordlagret är så tunt att odlingslagret förmodligen blivit stört av modern odling. Under vårt dyrkningslag fann vi alltså årderspår och lagret ligger upp mot ett röjningsröse. De årderspåren vi ser hör troligen till samma åker men att odlingslagret blivit bortplöjt och årderspåren som gått djupare ner i undergrunden är allt vi har kvar av den gamla odlingen. Vidare är även vårt röjningsröse kopplat till samma åkerbruk. Detta avgränsar säkerligen åkern i nordvästlig riktning då odlingslagret ligger tät upp emot detta röse. Röset verkar som sagt ha större sten i botten som ligger i den sterila undergrunden och möjligen kan denna stenen ha stoppat årdern att gå in i detta område och man har därför valt att lägga sin mindre röjningsten här då man ändå inte kunde bruka denna yta. Om vi ska försöka hitta några likheter med de olika modeller för rösen som Ingunn Holm (1995:72) sätter upp så kommer vi nog närmast ett typ E röse. Detta är dock bara ett löst antagande då vårt röse legat begravt en lång tid, och detta har gjort det omöjligt att finna punktbrinker, och modernt jordbruk har tagit plats ovan det och säkerligen stört det. Typ E rösen har då tvärmått på 3-6 meter och är 0,1 till 0,3 meter höga. De har knytnävestora stenar blandade med huvudstora. Röser av typ E är knutna till ett jordbruk som kräver en medelstor mängd av stenröjning och jordbruket som har bedrivits har orsakat en viss mängd massförflyttning. Dyrkningslagret daterades till romersk järnåldern och både årderspåren och stolphålet daterades till vikingatid. Årderspåren skulle kunna höra till ett vikingatida dyrkningslag som legat i schakt tre men blivit bortodlat av modernt åkerbruk. Detta då lagret här inte haft några nedsänkningar att skyddas i. Den odefinierade nedgrävningen, S1, daterades till folkvandringstid. 13
Utgrävningen har så bra som man kunde hoppats på svarat på de mål som sattes ut i projektplanen. 6. KONKLUSJON Vid undersökningen i Bø Øvre 24/1 i Vang, Oppland dokumenterades sex stycken strukturer. De bestod av ett dyrkningslag, ett röjningsröse, årderspår, ett stolphål och två odefinierade nedgrävningar. Dyrkningslagret låg i en svag nedsänkning i terrängen. Det kan nog knytas samman med våra årderspår då de respekterar varandra ganska väl. Vårt röjningsröse låg i anknytning till dyrkningslagret och avgränsade det åt nordväst. Det är möjligt att röjningsröset är av typ E enligt Ingunn Holms modell. Vidare gav dokumentationen av stolphålet eller de odefinierade nedgrävningarna inte något resultat som vidare bidrog till en förståelse av vare sig odlingen eller den tillhörande boplatsen. Kolprover och pollenprover togs för analys men inga andra fynd gjordes. Dyrkningslagret daterades till romersk järnåldern och både årderspåren och stolphålet daterades till vikingatid. Den odefinierade nedgrävningen, S1, daterades till folkvandringstid. Undersökningen gav nya resultat, viktiga för att förstå och tolka platsen och dess utveckling genom tiden. Jordbruksspår är lite undersökt i Valdres tidigare, och sådana undersökningar är viktiga som supplement till alla gravarna från dalen. Översikt på området kring fältet. Sett mot norr. Fotograf: Jakob Johansson 14
7. LITTERATUR Hagen, A. 1953: Studier i jernalderens gårdssamfunn. Universitetets Oldsaksamlings Skrifter. Bind IV. Oslo. Hagen, A. 1985: Om ard, kornavl og bosetningsutvikling. Viking. Haukalid, S. 2002: Arkeologisk undersøkelse av koksteinslag, Bråstad nedre gnr. 78/1 og Bråstad øvre gnr 80/1. Gjøvik kommune, Oppland. Rapport i topografiskt arkiv. KHM Helliksen, W. 1997: Gård og utmark på Romerike 1100 f.kr.-1400 e.kr. Varia 45. Universitetets Oldsaksamling. Oslo. Holm, I. 1995: Trekk av vardals agrare historie. Varia 31. Universitetets Oldsaksamling. Holm, I. 2007: Forvaltning av agrare kulturminner i utmark. UBAS, Bergen. Hougen, B. 1947: Fra seter til gård. Oslo Hougen. B: 1959: Valdres i oldtiden. Valdres bygdebok II. S. 195-232. Leira. Jerpåsen, G. 1996: Gunnerød en arkeologisk landskapsanalyse. Varia 35. Oslo. Larsen, J. H. 2009. Projektbeskrivelse. Reguleringsplan for gang- og sykkelveg Grindaheim-Bøaflata, Bø Øvre, 24/1, Vang kommune, Oppland. Kulturhistorisk museum. Oslo. Løken, T., Pilø, L. & Hemdorff, O. 1996: Maskinell flateavdekking og utgravning av forhistoriske jordbruksplasser en metodisk inføring. AmS Varia nr 26. Arkeologisk museum i Stavanger. Myhre, B. och Øye, I. 2002: Jorda blit levevei. 4000 f.kr.-1350 e.kr. Norges landbrukshistorie I. Pedersen, E. A. 1990: Rydningsrøysfelt og gravminner spor av eldre bosetningsstruktur på Østlandet. Viking. Presttun Hellesøe, H. 2009: Rapport fra arkeologisk utgraving. Smie, kokegroper, bryggesteinslag og fossile dyrkningsspor. Kvien 96/7, Vang kommune, Oppland. Kulturhistorisk museum i Oslo. Prøsch-Danielsen, L. 1999: Rydningsrøysa som pollenfelle og kilde til norsk jordbrukshistorie innsamlingspolitikken i Rogaland. I Lotte Selsing og Grete Lillehammer (red): Museumslandskap. Artikkelsamling til Kertin Griffin på 60- årsdagen. AmS-rapport 12B, s. 355-370. Arkeologisk museum i Stavanger. 15
Slomann, W. 1971a: Einangsteinen og gravfeltet i Slidreåsen. Valdres historielag. Årbok. Slomann, W. 1971b: Gravfeltet omkring Einangsteinen i Slidreåsen. Viking. Bind XXXV, s. 11-87. 16
8. VEDLEGG 8.1. STRUKTURLISTE Strukturnr Struktur Form Dybde Diameter Lengde Bredde Farge Fyll S1 Odef. Nedg. Oval 14 0 60 40 Mörkbrun Silt S2 Stolphål Ojämn 16 38 0 0 Mörkbrun/svart Silt S3 Årderspår Linjär 16 0 100 3 Mörkbrun Silt S4 Odef. Nedg. Rund 7 90 40 97 Mörkbrun Silt S5 Röjningsröse Ojämn 30 0 650 180 Mörkbrun Sandig silt S6 Dyrkningslag Ojämn 15 0 1080 820 Mörkbrun Sandig silt 8.2. FUNN OG PRØVER Museumsnr Unr Provnr Strukturnr prøvetyp Materiale Vekt Datering C57334 1 1 S6 prøve, pollen C57334 2 2 S6 prøve, kull Björk, furu 0,7 230-325 e.kr. C57334 3 3 S1 prøve, kull Björk, furu 1,6 415-445 e.kr. C57334 4 4 S4 prøve, kull 2,2 C57334 5 5 S3 prøve, kull Björk, furu 0,2 985-1020 e.kr. C57334 6 6 S2 prøve, kull Björk, sälg/asp 13,5 790-890 e.kr. Tillväxttext C57334/1-6 Dyrkningsspor fra Jernalder fra BØ ØVRE (24/1), VANG K., OPPLAND. Prøver fra utgraving av dyrkningspor (Johansson 2010). Registreringen i området ble gjennomført av Oppland fylkeskommune fra den 16. til den 25, september 2008 (Pettersson 2009). Det ble da funnet et dyrkningslag, ardspor og noen udefinert nedgravinger. På KHMs utgraving i juni 2009 ble seks strukturer funnet ved avdekking av feltet. Disse strukturene besto av et dyrkningslag, ardspor, en rydningsrøys, et mulig stolpehull og to udefinerte strukturer. Vedartsbestemmelsene og pollenanalysene ble utført av Helge I. Høeg og dateringen ved NTNU (i Johansson 2010). Pollenprøver: 1) Fra dyrkningslag S6. Serie fra A til F. Kullprøver: 2) Fra dyrkningslag S6. Vekt: 0,7g. Vedartsbestemt til bjørk og furu. Prøven er radiologisk datert til 1780+/-35. Kalibrert til 230-325 e.kr. 17
3) Fra udefinert nedgraving S1. Vekt: 1,6g. Vedartsbestemt til bjørk og furu. Prøven er radiologisk datert til 1625+/-25, kalibrert til 415-445 e.kr. 4) Fra odefinierad nedgrävning S4. Vekt: 2,2g. 5) Fra ardspor S3. Vekt: 0,2g. Vedartsbestemt til bjørk og furu. Prøven er radiologisk datert til 1040+/-35, kalibrert til 985-1020 e.kr. 6) Fra stolpehull S2. Vekt: 13,5g. Vedartsbestemt til bjørk og selje/osp. Provet är radiologiskt daterat til 1190+/-35, kalibrerat till 790-890 e.kr. Orienteringsoppgave: Undersøkelsen besto av tre små felt. Området ble splittet på grunn av kabler som ligger i bakken. Sjakt 1 og 2 lå parallelt med hverandre litt nordvest for den større sjakt 3. Nordvest for sjakt 1 lå jordbruksland og nordøst for sjakten ligger etter ca 3 meter E16. Mot sørøst lå etter ca 2 meter en hage og sørvest for sjakten lå etter ca 3 meter sjakt 2. Nordvest og sørvest fra sjakt 2 lå dyrket mark. Mot nordøst lå sjakt 1 og mot sørøst lå en hage. Nordvest for sjakt 3 lå etter ca 1 meter en hage. Nordøst for sjakten lå etter ca 5 meter E16 og sørøst og sørvest for gropa lå dyrket mark. Kartreferanse/-KOORDINATER: ØK, Projeksjon: ED50-UTM; Sone 32 N: 6777115. Ø: 475765. LokalitetsID: 124464 Litteratur: Pettersson, S. 2009. Besiktningsrapport i förbindelse med planerad reguleringsplan för ny gång- og cukelväg Grindaheim - Bøaflata. Oppland fylkeskommune. Johansson, J. 2010. Rapport fra arkeologisk undersökning. Dyrkningsspår. Bø Øvre 24/1, Vang, Oppland. KHMs arkiv. 8.3. TEGNINGER Årderspåren tecknades ej då de teckningarna ej sade något om dem. Teckningarna återfinns sist i rapporten. 1. S1, S2, S4 och S5 2. S6 8.4. FOTOLISTE. Filmnr Filnavn Fotoark_Id Motivbeskrivelse Retning Cf34122 Cf34122_01.jpg 345934 Översikt innan grävningen. Nordvästra delen NV av området. Cf34122 Cf34122_02.jpg 345935 Översikt innan grävningen. Nordvästra delen NV av området. Cf34122 Cf34122_03.jpg 345936 Översikt innan grävningen. Sydöstra delen SØ av området. Cf34122 Cf34122_04.jpg 345937 Översikt efter grävningen. Sydöstra delen av SØ området. Cf34122 Cf34122_05.jpg 345938 Översikt efter grävningen. Sydöstra delen av NØ området. Cf34122 Cf34122_06.jpg 345939 Översikt efter grävningen. Sydöstra delen av NØ området. Cf34122 Cf34122_07.jpg 345940 Översikt efter grävningen. Nordvästra delen av området. NV 18
Cf34122 Cf34122_08.jpg 345941 Översikt efter grävningen. Nordvästra delen NV av området. Cf34122 Cf34122_09.jpg 345942 Översikt efter grävningen. Nordvästra delen NØ av området. Cf34122 Cf34122_10.jpg 345943 Översikt efter grävningen. Nordvästra delen NØ av området. Cf34122 Cf34122_11.jpg 345944 Översiktsbilder, arbetsbild. Ø Cf34122 Cf34122_12.jpg 345945 Översiktsbilder, arbetsbild. N Cf34122 Cf34122_13.jpg 345946 S1, plan. NNV Cf34122 Cf34122_14.jpg 345947 S4, plan. SSØ Cf34122 Cf34122_15.jpg 345948 S2, plan. NNV Cf34122 Cf34122_16.jpg 345949 S5, plan, Nordöstra delen. NØ Cf34122 Cf34122_17.jpg 345950 S5, plan. Sydvästra delen. SV Cf34122 Cf34122_18.jpg 345951 S3, plan, Sydöstra delen. V Cf34122 Cf34122_19.jpg 345952 S3, plan, Sydöstra delen. N Cf34122 Cf34122_20.jpg 345953 S3, plan, Sydöstra delen. N Cf34122 Cf34122_21.jpg 345954 S3, plan, Sydöstra delen. V Cf34122 Cf34122_22.jpg 345955 Profil genom S5 och S6. NØ Cf34122 Cf34122_23.jpg 345956 Profil genom S5 och S6. NØ Cf34122 Cf34122_24.jpg 345957 Profil genom S5 och S6. NØ Cf34122 Cf34122_25.jpg 345958 Profil genom S5 och S6. NØ Cf34122 Cf34122_26.jpg 345959 Årderspår, S3, plan. Nordvästra delen. SØ Cf34122 Cf34122_27.jpg 345960 Årderspår, S3, plan. Nordvästra delen. NV Cf34122 Cf34122_28.jpg 345961 S1, profil. NV Cf34122 Cf34122_29.jpg 345962 S4. profil. NV Cf34122 Cf34122_30.jpg 345963 S3, profil. NV Cf34122 Cf34122_31.jpg 345964 S3, profil. NV Cf34122 Cf34122_32.jpg 345965 Avslutande bilder av grävningen. Sydöstra NV delen. Cf34122 Cf34122_33.jpg 345966 Avslutande bilder av grävningen. Nordvästra NV delen. Cf34122 Cf34122_34.jpg 345967 S2, profil. NV Cf34122 Cf34122_35.jpg 345968 Avslutande bilder av grävningen. Nordvästra delen. NV 8.5. ANALYSER Analyserna återfinns sist i rapporten. 1. Vedartsanalys. 2. C14-analys. 3. Pollenanalys. 8.6. KART Kartorna återfinns sist i rapporten. 1. Schakt 1 och 2. 2. Schakt 3. 3. Fältets placering. 19
Teckning1. S1, S2, S4 och S5 20
Teckning 2. S6 21
Analys 1. Vedartsanalys 22
23
24
Analys 2. C14-analys 25
26
Analys 3. Pollenanalys. 27
Kart 1. Schakt 1 och 2. 28
Kart 2. Schakt 3. 29
Kart 3. Fältets placering. 30