RAPPORT ARKEOLOGISK UTGRAVNING

Transkript

1 RAPPORT ARKEOLOGISK UTGRAVNING RYDNINGSRØYSER KULTURHISTORISK MUSEUM UNIVERSITETET I OSLO FORNMINNESEKSJONEN Postboks 6762, St. Olavs Plass 0130 Oslo KINNLI LILLE OG LEINE ØDE, 223/9 RINGSAKER, HEDMARK JAKOB JOHANSSON / JES MARTENS Oslo 2010

2 KULTURHISTORISK MUSEUM UNIVERSITETET I OSLO Gårds-/ bruksnavn G.nr./ b.nr. Kinnli lille og Leine Øde 223/9 Kommune Fylke Ringsaker Hedmark Saksnavn Kulturminnetype Endring av reguleringsplan for Rudshøgda Rydningsrøys E-3 Saksnummer (arkivnr. Kulturhistorisk museum) Tiltakskode/ prosjektkode 2008/ / Eier/ bruker, adresse Tiltakshaver Ringsaker kommune Ringsaker kommune Tidsrom for utgravning M 711-kart/ UTM-koordinater/ Kartdatum UTM sone 32 N: Ø: ØK-kart ØK-koordinater CO A-nr. C.nr. 2008/ ID-nr (Askeladden) Negativnr. (Kulturhistorisk museum) Cf33998 Rapport ved: Dato: Jakob Johansson Saksbehandler: Prosjektleder: Jes Martens Jes Martens SAMMENDRAG Denna rapporten behandlar en arkeologisk utgrävning av tre stycken röjningsrösen i Ringsaker i Hedmark. Bakgrunden till utgrävningen var att Ringsaker kommune ville ha till en ändring av reguleringsplanen för Rudshøgda F1, E2, E3 och E7. De automatiskt fredade kulturminnena i Kinnli lille och Lein øde (223/9) blev då berörda i fullt omfång. Hedmark fylkeskommune genomförde, den 13. augusti 2008, en arkeologisk registrering genom att systematisk vandra över marken och visuellt registrera kulturminnen. Man fann då tre röjningsrösen (id 89061/C56726) och ett stengärde. Gärdet är dock yngre än 1537 och räknas ikke som ett automatisk fredat kulturminne. Vid den arkeologiska undersökningen dokumenterades rösena i plan och sedan drogs två schakt genom dem för att dokumentera dem i profil. Kol- och pollenprover togs från alla rösena. Rösena hade en storlek mellan 1,3x1,5 meter och 1,7x2,2 meter Röjningsrösena var belägna inne i en lövskog med enstaka barrträd emellan två vägar. Rösena låg ca 30 meter in från vägen i nordost, Hela området sluttar lite ned mot norr. Kulturhistorisk museum,, Universitetet i Oslo Postboks 6762, St. Olavs plass, 0130 Oslo

3 INNHOLD 1. BAKGRUNN FOR UNDERSØKELSEN DELTAGERE, TIDSROM FORMIDLING LANDSKAPET - FUNN OG FORNMINNER UTGRAVNINGEN Problemstillinger prioriteringer Utgravningsmetode Utgravningens forløp Kildekritiske forhold Utgravningen Funnmateriale Strukturer Datering Naturvitenskapelige prøver Analyser Vurdering av utgravningsresultatene, tolkning og diskusjon KONKLUSJON LITTERATUR VEDLEGG Strukturliste Funn og prøver TILLVÄXTRAPPORT Tegninger Fotoliste Analyser Kart

4 RAPPORT FRA ARKEOLOGISK UTGRAVNING KINNLI LILLE OG LEINE ØDE, 223/9, RINGSAKER, HEDMARK JAKOB JOHANSSON 1. BAKGRUNN FOR UNDERSØKELSEN Ändringen i reguleringsplanen för Rudshøgda F1, E2, E3 och E7, Ringsaker kommune som blev antagen av Ringsaker kommune den 4. maj 2005 innebär att kulturminne id blir berört i sitt fulla omfång. Hedmark fylkeskommune gjorde en arkeologisk registrering av området den 13. augusti En visuell och systematisk regestreringsmetod användes. Det blev då påvisat tre små röjningsrösen med ett tvärsmått på cirka två meter (id 89061). Efter form och placering blev de värderade som automatiskt fredade kulturminnen. Två ligger tät intill varandra medan det tredje ligger lite norr om dem. Andra dyrkningsspår kunde ej påvisas. På grannegendomen någon kilometer därifrån är liknande rösen kända. Det blev också registrerat ett lågt stengärde men det är förmodligen yngre än 1537 och är ikke ett automstiskt fredat kulturminne. Hedmark fylkeskommune översände den 14. december 2004 brev till Riksantikvaren om saken och hänvisade till kulturminneslagen 8,4. I brevet sökte de om dispensation för kulturminneområdet id med villkor om en arkeologisk undersökning. Kulturhistorisk museum uttalades sig i saken i brev till Riksantikvaren den 10. februari De stöttade då fylkeskommunens förslag. I brev till fylkeskommunen, den 17. februari 2005, gav Riksantikvaren tillåtelse om ingrepp i det aktuella området. Hedmark fylkeskommue ber i brev den 29. juni 2008 på vägnar av Ringsaker kommune om en undersökning av de berörda kulturminnena då kommunen önskar att realisera reguleringsplanen. Saken är behandlad administrativt den 9. Februari DELTAGERE, TIDSROM Undersökningen skedde från den 13. oktober till den 16. oktober Vädret var under denna tiden till största delen fint men väldigt kallt. Deltog gjorde Jakob Johansson (fältledare). Inmätning med totalstation skedde av Kevin Wooldridge. Han skapade även planteckningar och kartor under efterarbetet. Projektledare var Jes Martens. Grävmaskin och förare var inhyrda från SK graving AS. Förare var Tom Strøm. 2

5 3. FORMIDLING Intill undersökningsytan höll ett gift par på att hugga ned skogen inför byggnation, De var intresserade på vad som höll på att ske och de ansvariga för bygget kom ut för att se hur det gick framåt. Utöver detta var det inga besökare där under grävningen förutom Øystein Lia från fylkeskommunen som kom ut för att visa var rösena var belägna då de var väldigt svåra att se genom all vegetation, levande som vissen. Samarbetet med alla inblandade gick bra. 4. LANDSKAPET - FUNN OG FORNMINNER Planområdet ligger vid E6 i ringsaker kommune ungefär mitt emellan Moelv och Brummundal. Det utgjordes av en mot nordöst sluttande backe i meter över havet och var vid tillfället täckt av skog. Anders Hagen (1991) skriver i Ringsakboka I att bygden är starkt präglad av makteliten och välståndet under romersk järnålder. I perioden e.kr. ändras detta men området markerar sig på nytt i vikingatiden genom flera gravfynd där vapen dominerar. Det är inkommet flera vapenfynd från järnåldern från gårdarna i distriktet. Ca två kilometer syd från reguleringsplanområdet ligger Kinnli tjernet där det är funnet ett av de få kända mossliken från Norge (Hagen 1991:96). Liket är C14- daterat till slutet av romersk järnålder. Enligt fornminnesregistret är dock inte området kring Rudshøgda präglat av många fynd eller registrerade kulturminnen. De närmaste kända kulturminnena i Hedmark fylkeskommune är röjningsrösena i Stolpestad nedre (Gnr 231), ID Ca 1,5 km sydsydväst från området ligger det en koncentration av registrerade kulturminnen: ID-nummer Gnr/Bnr Gård Art ID /1 Leine østre Röjningsrösen ID /1 Leine østre Åkerren ID /1 Kinnli lille Gravhög ID /1 Kinnli lille Tuft, 14x7m ID /1, 226/1 Kinnli lille, Leine søndre Tuft och gravfält, 7 högar ID /1 Leine østre Gravfält, 6 högar ID /1 Leine søndre Gravfält, 2 högar I samma riktning men m längre söder ut ligger ytterliggare tre registrerade kulturminnen: ID-nummer Gnr/Bnr Gård Art ID /1 Kinnli lille Gravfält, 2 högar ID /1 Leine nordre Gravfält, 2 högar ID /1 Mæhlum Gravfält, 3 högar 3

6 Ca 2 km väst från området är det registrerat en gravhög (ID49550) på Hjelmstad, 232/1. Samma avstånd åt nordväst är det registrerat en gravhög (ID68924) på Fuglseng, 254/1. I Oldsaksamlingens huvudkatalog får man bara fyra träffar vid sök på gårdarna Rud, Jaren, Kinnli lille, Kinnli store, Ås, Skogen, Stolpestad østre, vestre och nedre: C-nummer Gnr/Bnr Gård Art C /1 Kinnli store Spjutspets, äldre järnålder, R202 C /1 Ås Pil, Medeltiden C /1 Ås Bergartsyxa, R27 C /1 Ås Tångepil, retucherad, flinta Dessa föremål har ingen sluten kontext men dokumenterar att det varit aktivitet på gårdarna sedan senneolitikum. Gårdarna i området är präglade av förhistorisk bebyggelse. Planområdet ligger dock på gränsen mellan två bygder. Gårdarna Rud, Gnr 139, och Jaren; Gnr 140, tillhör Veldre medan gårdarna Kinnli store och lille, Gnr 222 och 223, Ås, Gnr 224, Skogen, Gnr 228, samt Stolpestad østre, vestre och nedre, Gnr 229, 230 och 231, tillhör sydbygden i Ringsaker. Även om de flesta av dessa gårdar har namn som tyder på hög ålder (Ormøy 1992:64) ligger det i gränsområdet mellan de två bygderna en rad bruk med namn av tydlig modern härkomst som Prøysen, Russland, Frydenlund, Råholt och Skogen. Det sistnämnda ligger precis utanför delområde E3 s sydgräns. Utifrån gårdsnamn och fornminnesregistret kan man anta att man befinner sig i historisk gränsbygd. Det är registrerat 19 lokaliteter med röjningsrösen eller röjningsrösefält i Ringsaker kommune, men det är ännu inte undersökt några sådana kulturminnen från förhistorisk tid eller medeltiden. I 1991 och 1992 blev på fyra platser undersökt röjningsrösen (Brøttum gnr. 427/1, Stor Deglum gnr. 760/1, Krokstad nedre gnr. 789/4 och Valsing nedre gnr. 802/4). Alla dessa blev daterade till nyare tid. 5. UTGRAVNINGEN 5.1 PROBLEMSTILLINGER PRIORITERINGER Med utgångspunkt i de strukturer som registreringen, genomförd av Hedmark fylkeskommune, fann kopplades följande problemställningar till denna undersökning: Hur gamla är rösena? Vilken driftsform representerar de? Vad blev dyrkat? När blev området gränsbygd? 4

7 Som tidigare nämnt är närområdet rikt på synliga kulturminnen och fynd från de flesta perioder av förhistorien och historien. Rösena kan därför stamma från flera perioder. Det verkar dock som om området, i historisk tid, har legat i gränslandet mellan två bygder. Frågan är då hur långt bakåt i tiden denna gränsdragning råder. Det ville denna undersökning av dessa rösen bidra till att kasta ljus på. Andra problemställningar som kan belysas med hjälp av en datering av dessa rösen är svarta dödens inverkan på dyrkningsintensiteten i området. Denna period ska enligt historiska källor ha träffat speciellt Veldre ganska hårt (Ormøy 1992:160ff). 5.2 UTGRAVNINGSMETODE Vid ankomst till området rensades rösena fram för hand då de var täckta av ett tjockt lager av vegetation och nedfallna löv. Efter detta gavs de S-nummer, tecknades i plan, mättes in med totalstation, fotograferades och fick en inledande dokumentering gällande utsträckning och stenstorlek. Rösena fick samma S- nummer som de tilldelats av fylkeskommunen. Därefter grävdes två schakt genom rösena med maskin. I projektplanen för denna undersökning stod det att ett schakt skulle dras genom alla tre rösena för att bäst dokumentera lager emellan dem men detta visade sig, när man kom ut i terrängen, ej möjligt. S1 och S2 låg långt bort från S3 i en avig vinkel och det var för mycket träd och annan vegetation emellan dem. Schakt 1 gick igenom röse S1 och S2 som var belägna relativt nära varandra och schakt 2 gick igenom röse S3. Schakt 1 var öst-västligt orienterat och var 7x1,7m stort. Schakt 2 var även det öst-västerligt orienterat och hade måtten 3,2x1,4m. När dessa schakt var dragna rensades profilerna upp, fotograferades, tecknades i skala 1:20 och dokumenterades. Djup, fyllmassa och lager dokumenterades. Kolprover och pollenprover togs ut ur alla tre rösena. S2 verkar dock vara det mest intressanta och det hade också ett kollager under sig som lämpar sig ypperligt för datering. Ett tillväxtnummer tilldelades denna grävning (C56726). 5.3 UTGRAVNINGENS FORLØP Denna första dagen på undersökningen, den 13/ , spenderade jag fram till klockan 10:30 på museet för att plocka samman utrustning, läsa projektbeskrivning och lägga upp arbetet med projektledaren. Efter detta åkte jag upp till undersökningsområdet. Jag ankom dit klockan 12:50. Resten av tiden den dagen gick åt till att lokalisera rösena, rensa fram dem för hand, lägga upp en plan med grävmaskinisten och komma i ordning. Dag två, den 14/ , kom Øystein lia från fylkeskommunen ut och konfirmerade att det var rätt rösen som tagits fram dagen innan då det var väldigt svårt att se vad som var vad i skogen. Samtidigt med honom kom Tom Strøm som skulle köra grävmaskinen. Han krävde lite tid att såga ner skog för 5

8 att ta sig fram till rösena med maskin. Under tiden han höll på med det tecknade jag rösena i plan och Kevin Wooldridge mätte in dem med totalstation. När allt detta var klart grävdes de två schakten genom rösena med maskin och jag påbörjade upprensningen av profilerna. Dag tre, den 15/ , rensades resten av profilerna fram och dessa dokumenterades grundligt. De fotograferades, tecknades i profil och alla lager fick en noggrann genomgång. Dag fyra, den 16/ , var den sista dagen på fält. Kol- och pollenprover togs ur alla tre rösena och en områdesbeskrivning genomfördes. Sista fotografier av området togs, området och verktyg städades och fältet lämnades. 5.4 KILDEKRITISKE FORHOLD Det som utgjorde det största problemet på denna undersökning var vegetationen i området. De tre rösena låg mitt inne i en lövskog som höll på att fälla sina löv så gott de kunde. Det hade även gått fyra år sedan registreringen av området utfördes. Detta gjorde det nästintill omöjligt att lokalisera rösena. Det var mer en slump att ett av dem hittades och de andra sedan kunde lokaliseras med hjälp av det förstas placering. Då den första inmätningen av rösena skett med vanlig handhållen GPS gjorde också att de låg flera meter fel mot vad kartan indikerade. På grund av detta så kallades Øystein Lia, från fylkeskommunen, ut för att försäkra oss om att det vi rensat upp var samma ting som han sett fyra år tidigare. Detta gjorde också att det var svårt att i plan bedöma rösenas utsträckning. S2, under rensning. Sett mot S. Foto:Jakob Johansson Flera stora träd växte omkring rösena och deras rötter gick vid flera tillfällen rakt igenom rösenas stenpackning. Även detta gjorde det svårt att bedöma deras original storlek. 6

9 Konsekvenserna av detta var dock nog inte så stora, storleken i plan kan vara något förvrängd men profilerna var relativt ostörda och bra prover kunde tas ut från alla rösen. 5.5 UTGRAVNINGEN Tre stycken röjningsrösen återfanns på grävningen och de undersöktes noggrant. Rösena var belägna inne i en lövskog mellan två vägar. De låg ca 30 meter bort från vägen i nordöst i en svag lutning åt norr. Matjorden ovan den sterila undergrunden ligger mellan 25 och 30 cm och undergrunden består av en orange sand. I den nordöstra delen av schakt 1 kan berggrunden ses i undergrunden. Kolprover och pollenprover togs ut ur alla tre rösen FUNNMATERIALE Inga fynd gjordes på fältet STRUKTURER Tre stycken strukturer undersöktes och alla dessa var röjningsrösen. Mellan S1 och S2 var det ca tre meter medan S3 ligger ca 18 meter bort från dessa. Inga fossila dyrkningslag eller andra dyrkningsspår kunde ses i närheten eller i profilbänken. S1 hade en storlek på 2x1,6 m och en tjocklek på max 34 cm. Röset var ojämnt både i form, sidor och botten. Jorden som låg bland stenarna i röset bestod av en mörkbrun, löst packad, sandig silt. Detta lager påminner väldigt om den omkringliggande matjorden men går lite djupare där själva röset är lokaliserat. Detta lager innehåller som tidigare nämnt väldigt mycket rötter, båda små och stora från de omkringliggande träden. Stenen i S1 varierar från 10 cm i diameter till upp till 38 men det är bara en handfull stenar som har den större storleken, de flesta ligger mellan 10 och 20 cm. Kol- och pollenprover togs från S1 (KP1 och PP2 A-E). 7

10 S1, plan. Sett mot S. Foto:Jakob Johansson S2 hade ett ytmått på 2,2x1,7 m och en tjocklek på max 46 cm. Det var ojämnt i både form, sidor och botten. Jorden kring röset bestod av en mörkbrun, löst packad, sandig silt. Detta lager påminner väldigt om den omkringliggande matjorden men det går djupare där röset ligger. Även här så går det väldigt mycket rötter, speciellt ett stort träd stående precis väst om röset har rötter i området. Stenen i S2 ligger mellan 10 och 24 cm. Storleken på stenen och det faktum att det låg mer vegetation över detta röse kan peka mot att det skulle vara äldre än de andra två. Mindre sten brukar innebära äldre röse. I botten av S2 återfanns även ett kollager som effektivt kommer att hjälpa till att datera detta röse. Kol- och pollenprover togs från S2 (KP3 och PP4 A-E). S2, plan. Sett mot S. Foto:Jakob Johansson 8

11 S3 hade en strolek på 1,5x1,3 m och en maximal tjocklek på 38c m. Detta röset var även det ojämnt i både form, sidor och botten. Jorden som låg bland stenarna i röset bestod av en mörkbrun, löst packad, sandig silt. Detta lager påminner väldigt om den omkringliggande matjorden men går lite djupare där själva röset är lokaliserat. Även här så går det väldigt mycket rötter, speciellt ett stort träd stående precis sydöst om röset har rötter i området. Stenarna i S3 hade en storlek på 8 till 32 cm i diameter. Kol- och pollenprover togs från S3 (KP5 och PP6 A- E). Detta är det röset av de tre som ser sämst ut, det är väldigt ojämnt, stenen varierar väldigt i storlek och ligger mest inte fint packad. S3, plan. Sett mot SV. Foto:Jakob Johansson Alla tre av våra rösen ligger i en svag lutning åt norr. Vid S1 och S2 avtar denna lutning mitt i rösena och marken planar ut något. Det ligger alltså mer massor på den södra delen av röset än på den norra. Detta skulle kunna indikera en punktbrink som Ingunn Holm nämner vid flera tillfällen (1995). Detta är då en jordansamling som sker längst ena kanten på ett röse då erosion och åkerbruk för massor nedåt i en sluttande backe. S3 verkar dock inte ha en större samling jord på någon av dess sidor, sluttningen är dock här något mindre. Problemet med dessa punktbrinker ligger i att massorna i dem mest verkar bestå av matjord och torv och inte ger sken av att vara allt för gammalt. Även när jag var där uppmärksammade jag hur mycket vissna löv som samlades mot kanten av rösena på denna sida. Emellan alla tre rösen ligger ett lager hårt packad, brun, siltig sand. Det innehåller lite sten med en storlek under 8 cm och en hel del rötter. S1 har även detta lagret under sig medan de andra två har det runt sig. Detta lagret kan vara det närmaste vi kommer det dyrkningslager som borde finnas kring rösena DATERING Tre kolprover blev tagna under utgrävningen, dessa blev preparerade och sända till vedartsanalys och datering. 9

12 Dessa prover gav följande dateringar: KP1 (S1): 120 +/- 40 BP, kalibrerat till 1670 till 1780 e.kr., KP3 (S2): 440 +/-40 BP, kalibrerat till 1420 till 1490 e.kr., KP5 (S3): 100 +/- 40 BP, kalibrerat till 1670 till 1770 e.kr. Dessa dateringar ger oss två rösen som här hemma i nyare tid och därmed inte är automatiskt fredade. Ett röse, S2, dateras dock till 1420 till 1490 vilket placerar oss i sen medeltid NATURVITENSKAPELIGE PRØVER Tre stycken kolprover togs i fält. De preparerades och sändes till vedartsanalys. De är KP1 från S1, KP3 från S2, KP5 från S3. Vedartanalysen visade att KP1 och KP5 var av furu medan KP3 var av gran. Följande dateringar gavs dem: KP1: 120 +/- 40 BP, kalibrerat till 1670 till 1780 e.kr., KP3: 440 +/-40 BP, kalibrerat till 1420 till 1490 e.kr., KP5: 100 +/- 40 BP, kalibrerat till 1670 till 1770 e.kr. Tre stycken serier med pollenprover togs i fält. De är PP2 A-E från S1, PP4 A-E från S2 och PP6 A-E. PP4 A-E som kommer från S2 skickades till analys. De andra magasinerades då de strukturerna visade sig komma från nyare tid ANALYSER De tre kolprover som togs i fält, KP1, KP3 och KP 5, sändes efter de tvättats till vedartsanalys. Det framkom då att KP1 och KP5 som var från S1 och S3 bestod av pinus (furu) medan KP3 från S2 var av picea (gran). De tre prover som vedartsanalyserades skickades också till datering. Dessa gav följande resultat: KP1 (S1): 120 +/- 40 BP, kalibrerat till 1670 till 1780 e.kr., KP3 (S2): 440 +/-40 BP, kalibrerat till 1420 till 1490 e.kr., KP5 (S3): 100 +/- 40 BP, kalibrerat till 1670 till 1770 e.kr. Tre pollenprover togs i fält, en serie från varje struktur men det var bara PP4 A- E från S2 som skickades till analys. De andra från proverna från de nyare strukturerna magasinerades. De två nedersta prover i pollenserien kommer troligen från undergrunden medan de andra var från kulturlager. De två översta visar till betesmarker och korndyrkning, bland annat råg, i närheten. 5.6 VURDERING AV UTGRAVNINGSRESULTATENE, TOLKNING OG DISKUSJON. Tre stycken strukturer återfanns i loppet av utgrävningen. Dessa var alla tre röjningsrösen. Röjningsrösen utgör tillsammans med åkerterrasser, åkerflater och stensträngar de viktigaste spåren vi har efter jordbruk i förhistorisk tid och under medeltiden. I arkeologin har röjningsrösen traditionellt sett varit vigda lite uppmärksamhet då de betraktats som problematiska kulturminnen (Børsheim 1999:347). Det är två anledningar till detta. För det första är det ofta knuten stor osäkerhet till rösenas datering och för det andra kan de vara svåra att skilja från gravrösen. 10

13 Sedan och 70-talet har det blivit registrerat en lång rad större och mindre fält med röjningsrösen och andra dyrkningsspår på Østlandet, särskilt i Hedmark och Oppland, men också i tillknytning till moränområdena i Østfold, Vestfold och Akershus. Likaväl så är det bara ett fåtal som är undersökta, och kunskapen om dessa kulturminnen är fortfarande bristfällig. Fram till mitten av 1980-talet blev röjningsrösenas ålder betraktad som oviss eller så blev de betraktade som såkallade slåtterrösen från 1800-talet. De senare åren har man dock blivit klar över att dessa rösefälts dateringshorisont sträcker sig från övergången senneolitikum/bronsålder och fram till nyare tid (Pedersen 1990). Men det är fortfarande knutet ett dateringsproblem till röjningsrösena eftersom det ännu icke är utarbetat någon säker kronologi baserad på visuella drag. Det är också så att röjningsrösen blir till genom en process som kan pågå över en mycket lång tid, så att rösen som varit i bruk under historisk tid kan ha sin kärna i förhistorisk tid. Därför är det först och främst C14-dateringar som har en chans att upplysa angående ålder på rösena. Från 1980-talet blev det också klart att många av rösefältena som till då var tolkade som tveksamma eller möjliga gravrösefält faktiskt representerar dyrkad mark från förhistorisk tid (Pedersen 1990). I tillägg blev det klart att det ofta kan vara svårt utifrån rösenas form och storlek att skilja mellan gravrösen och röjningsrösen som kan ligga på samma fält. I loppet av de sista åren har arkeologiska undersökningar och ny fältmetodik fokuserat på de processer som har skapat röjningsrösena och dyrkningsflaterna mellan dem. Ingunn Holm menar att denna typ av fornminnen kan vara spår av en mobil driftsform i jordbruket som har varat fram till yngre järnålder och medeltid, då fasta åkrar och tun blev etablerade (Holm 1995, 2007). Ellen Anne Pedersen (1990) har arbetat med klassificering av röjningsrösena. Rösenas form och belägenhet, och stenmaterialets sammansettning står centralt i detta sammanhang. Röjningsrösen förseglar ursprunglig markytan och består av en fyllmassa som kan innehålla pollen, kol och makrofossiler från rösenas bruksperiod. Pollenoch kolprover kan ge kunskap om ålder, naturmiljö och eventuell kulurpåverkning i loppet av rösenas brukstid. Prover från jordprofiler under röset vill kunna ge en tillsvarande bild från tiden före röset blev anlagt. Det är därmed möjligt att belysa ändringar i vegetation, landskap och jordbrukskulturen i olika tider. Samt om eventuella ändringar i driftsform och annat (Prøsch- Danielsen 1999). 11

14 S1 och S2 (S1 till höger), profil. Sett mot N. Foto:Jakob Johansson Gällande våra röjningsrösen så hade vi ett synligt och välbevarat kollager i botten av S2 som hjälpte oss att datera starten av dess brukperiod. Det var även detta röse som i ytan såg äldst ut så det passar bra att detta kan få den bästa dateringen. Om man tar till sig det Ingunn Holm säger om denna typen av kulturminnen så skulle de kunna symbolisera en mobil driftsform som då skulle varit vanlig före den yngre järnålder och medeltid med dess fasta åkrar och tun. S2, daterad till 1420 till 1490 e.kr., visade sig höra hemma i sen medeltid så detta stämmer relativt bra medan S1 och S3 stammar från nyare tid och är ej automatiskt fredade. Utöver detta är det som tidigare nämnt väldigt svårt att säga något direkt om driftsform så som extensivt eller intensivt jordbruk med hjälp av den information vi fått ut av dessa små rösena. En pollenserie i S2 analyserades och de två översta proverna från denna serie visar till att man har odlat korn, bland annat råg, ganska nära, möjligen precis intill röset. Detsamma gäller att det har varit betesmark i närheten eller intill platsen för röset. Pollenanalysen visar också till en ganska tät skog som måste ha varit belägen i dess närhet. En sannolik förklaring på kombinationen av indikatorer på alla dessa miljöer är att rösena har legat i en skogskant bredvid en åker. Om våra rösen ska sammanliknas med de som Holm hade i Øverbymarka (1995) så hamnar vi ganska nära kategori D. Rösen med en storlek mellan två och fem meter med en höjd mellan 0,1 och 0,3 meter. De innehåller stenar av varierande storlek från knytnävsstora till huvudstora blandat samman. Där rösena ligger i lutande terräng har de ofta en punktbrink överst. Runt dessa rösen skulle då jordbruket krävt lite röjning men förmodligen har det dyrkats på ett sätt som inte kräver så mycket stenröjning då stenen mest verkar ligga fraktade dit för hand och lite sten ligger kvar i massorna i kring dem. Jordbruket och redskapen har alltså ej krävt så stenfri mark. Däremot har bruket eller redskapen skapat en massförflyttning som har lett till punktbrinker. Vidare återfinns det även en hel del jord bland stenen som kan tyda på att det inte bara är sten som är lagt på högen utan även rötter och växtdelar som senare har förmultnat. All den jord skulle annars ha svårt att finna sin väg in och kring stenarna i rösena. 12

15 Utgrävningen har så bra som man kunde hoppas svarat på de mål som sattes ut i projektplanen. Vi har analyserat röjningsrösenas ålder och så gott som möjligt den driftsform de symboliserar. 6. KONKLUSJON Vid undersökningen i Kinnli lille och Leine øde, 223/9, i Ringsaker, Hedmark dokumenterades tre strukturer. Alla dessa var röjningsrösen mellan 1,5x1,3 och 2,2x1,7 m i storlek, tjockleken låg mellan 34 och 46 cm. Kolprover och pollenprover för analys togs ur samtliga rösen men inga andra fynd gjordes. Det är troligt att rösena symboliserar en mobil driftsform som ska varit vanlig före den yngre järnåldern och medeltiden då deras fasta åkrar och tun gjorde intåg i historien. Ett av rösena, S2 daterad från 1420 till 1490 e.kr., hörde hemma i sen medeltid medan S1 och S3 blev daterade till nyare tid och är ej automatiskt fredade. En analyserad pollenserie från S2 visar att man haft bete och korndyrkning, bland annat råg i närheten. 13

16 7. LITTERATUR Børsheim, R. L. 1999: Rydningsrøyser en arkeologisk kildekategori. I Lotte Selsing og Grete Lillehammer (red): Museumslandskap. Artikkelsamling til Kertin Griffin på 60-årsdagen. AmS-rapport 12B, s Arkeologisk museum i Stavanger. Hagen, A. 1991: Ringsakboka I, Opphavet. Bygdebok for Brøttum-Ringsaker- Veldre. Brummundal Holm, I. 1995: Trekk av Vardals agrare historie. Varia 31. Universitetets Oldsaksamling. Oslo. Holm, I. 2007: Forvaltning av agrare kulturminner i utmark. UBAS, Bergen. Ormøy, R. 1992: Ringsakboka II, Mellomalderen. Bygdebok for Brøttum- Ringsaker-Veldre. Brummundal Pedersen, E. A. 1990: Rydningsrøysfelt og gravminner spor av eldre bosetningsstruktur på Østlandet. Viking LIII, s Prøsch-Danielsen, L. 1999: Rydningsrøysa som pollenfelle og kilde til norsk jordbrukshistorie innsamlingspolitikken i Rogaland. I Lotte Selsing og Grete Lillehammer (red): Museumslandskap. Artikkelsamling til Kertin Griffin på 60- årsdagen. AmS-rapport 12B, s Arkeologisk museum i Stavanger. 14

17 8. VEDLEGG 8.1. STRUKTURLISTE Strukturnr Struktur Form Dybde Lengde Bredde Farge Fyll S1 Rydningsrøys Ujevn Mörkbrun Sandig silt S2 Rydningsrøys Ujevn Mörkbrun Sandig silt S3 Rydningsrøys Ujevn Mörkbrun Sandig silt 8.2. FUNN OG PRØVER Liste over kullprøver Prøve Kontekst C-nr. Gram Treslag C14-dat. nr. K1 S1 C ,2 Furu e.kr. K3 S2 C ,8 Gran e.kr. K5 S3 C ,2 Furu e.kr Liste over pollenprøver Prøvenr. Kontekst C-nr. P2 S1 C56726 P4 S2 C56726 P6 S3 C56726 TILLVÄXTRAPPORT C56726/1-6 Dyrkningsspor fra middelalder og nyere tid fra KINNLI LILLE OG LEINE ØDE (223/9), RINGSAKER K., HEDMARK. Prover fra utgrävning av dyrkningsspår (Johansson 2009). Registreringen av området genomfördes i augusti 2004 av Hedmark fylkeskommun (Lia 2004). Man fann tre stycken rydningsrøys. Vid KHMs utgrävning drogs två schakt som skar de tre rösena och de dokumenterades där efter. Alla vedartsanalyser och pollenanalyser är utförda av Helge I. Høeg (i Johansson 2009). Kullprøver: 1) Fra rydningsrøys S1. Vekt: 0,2 g. Vedartsbestemt til furu. Prøven er radiologisk datert til 120+/-40BP, calad. 2) Fra rydningsrøys S2. Vekt: 29,8 g. Vedartsbestemt til gran. Prøven er radiologisk datert til 440+/-40BP, calad. 3) Fra rydningsrøys S3. Vekt: 0,2 g. Vedartsbestemt til furu. Prøven er radiologisk datert til 100+/-40BP, calad. 15

18 Pollenprøver: 4) Fra rydningsrøys S1. Magasinert uten analyse. 5) Fra rydningsrøys S2. 6) Fra rydningsrøys S3. Magasinert uten analyse. Orienteringsoppgave: Røysene er plassert inne i en løvskog, med sporadiske furutrær mellom to veier. Røysene ligger ca 30 meter fra veien i nordøst, Hele området skråner ned litt mot nord. Kartreferanse: ØK, projektion: ED50-UTM; Sone 32, N: , Ø: LokalitetsID: Litteratur: Lia, Ø.2004, Innberetning for arkeologisk forundersøkelse. Reguleringsplan for Rudshøgda, E3. Hedmark fylkeskommune. Johansson, J Rapport fra arkeologisk utgrävning, Rydningsrøyser, Kinnli lille og Leine øde 223/9, Ringsaker, Hedmark. KHMs arkiv 8.3. TEGNINGER Teckningar återfinns längst bak i rapporten. 1. S1, S2, S3 plan. 2. S1, S2, S3 profil FOTOLISTE. Filnavn Fotoark_Id Motivbeskrivelse Retning_Sett_Mot Cf33998_22.jpg S1+S2, Översikt. NØ Cf33998_01.jpg S1, före undersöning. S Cf33998_02.jpg S2, före undersökning. S Cf33998_03.jpg S3, Före undersökning. SV Cf33998_04.jpg S2, under rensning. S Cf33998_05.jpg S1, under rensning. S Cf33998_06.jpg S3, under rensning. SV Cf33998_07.jpg S2, stikkestång, plan. S Cf33998_08.jpg S1, stikkestång, plan. S Cf33998_09.jpg S3, stikkestång, plan. SV Cf33998_10.jpg Schakt 2. V Cf33998_11.jpg Schakt 1. V Cf33998_12.jpg Översiktsbild. SV Cf33998_13.jpg Översiktsbild. VSV Cf33998_14.jpg Översiktsbild. S Cf33998_15.jpg Översiktsbild. S Cf33998_16.jpg Kollager i S2. N Cf33998_17.jpg S3, profil. N Cf33998_18.jpg S3, översikt. NØ Cf33998_19.jpg S2, profil. N Cf33998_20.jpg S1, profil. N Cf33998_21.jpg S1+S2, profil. N 16

19 8.5. ANALYSER Analyserna återfinns längst bak i rapporten. 1. Vedartsanalys 2. C14-analys 3. Pollenanalys 8.6. KART Kartorna återfinns längst bak i rapporten. 1. Översikt, Rudshøgda. 2. Strukturerna, lokalisering. 17

20 Teckning 1. S1, S2, S3 plan. 18

21 Teckning 2. S1, S2, S3 profil. 19

22 Analys 1. Vedartsanalys 20

23 21

24 22

25 23

26 24

27 25

28 26

29 27

30 28

31 Analys 2. C14-analys 29

32 30

33 31

34 Analys 3. Pollenanalys 32

35 223/9, Ringsaker 2008/13968 N Rudshøgda E Ki lo m e te r s 0 300m KW Kart 1. Översikt, Rudshøgda. 33

36 N S2 S1 S3 0 15m KW Kart 2. Strukturerna, lokalisering. 34