RAPPORT ARKEOLOGISK UTGRAVNING

Transkript

1 RAPPORT ARKEOLOGISK UTGRAVNING KOLGROPAR KULTURHISTORISK MUSEUM UNIVERSITETET I OSLO FORNMINNESEKSJONEN Postboks 6762, St. Olavs Plass 0130 Oslo SØRE MOEN, 147/7 SIGDAL, BUSKERUD JAKOB JOHANSSON / HÅKON GLØRSTAD Oslo 2010

2 KULTURHISTORISK MUSEUM UNIVERSITETET I OSLO Gårds-/ bruksnavn G.nr./ b.nr. Søre Moen 147/7 Kommune Fylke Sigdal Buskerud Saksnavn Kulturminnetype Reguleringsplan for masseuttak - Søre Kolgropar Moen Saksnummer (arkivnr. Kulturhistorisk museum) Tiltakskode/ prosjektkode 2008/ / Eier/ bruker, adresse Tiltakshaver Bjørg och Tore Guttormsen, Eggedal Bjørg och Tore Guttormsen, Eggedal Tidsrom for utgravning M 711-kart/ UTM-koordinater/ Kartdatum UTM sone 32. N: Ø: ØK-kart ØK-koordinater F 9-11 A-nr. C.nr. 2009/348 C57338 ID-nr (Askeladden) Negativnr. (Kulturhistorisk museum) 95171, Cf34126 Rapport ved: Dato: Jakob Johansson Saksbehandler: Prosjektleder: Håkon Glørstad Håkon Glørstad SAMMENDRAG Denna rapport behandlar en arkeologisk utgrävning av två kolgropar i Sigdal i Buskerud. Bakgrunden till undersökning var att man skulle lägga till rätta för ett lokalt företag att ta ut massor i området. Registreringen av området skedde av Buskerud fylkeskommune den 22. november Man fann då fem kolgropar här. Vid närmare inspektion av kartor och inmätningar visade det sig dock att det bara var tre av dessa som låg inom tiltaksområdet. De tre som skulle grävas ut har då id-nummer 95171, och Väl uppe i området kunde dock ej lokaliseras i fält. De två strukturerna som återfanns låg ovan en orange/röd sand med inslag av berg i dagen. Då dessa två kolgropar låg väldigt oländigt till så var det ej möjligt att få upp maskin dit utan att börja röja i skogen så dessa gropar grävdes förhand. Båda två kolgroparna som grävdes ut under denna undersökning låg i ett kalhygge som sluttade åt norr ner mot den bäck, Sløgja, som rinner här. Kalhygget har annars jämn terräng i små terraser och mycket ris i undervegetationen. Några enstaka granar och björkar står även de fortfarande upp. Vidare har området berg i dagen på flera platser. S1 är belägen på den nordöstra kantan av kalhygget och S2 en bit in, på kanten av en backe som sluttade upp åt söder. S2 ligger ca 50 m sydväst om S1. Kulturhistorisk museum,, Universitetet i Oslo Postboks 6762, St. Olavs plass, 0130 Oslo

3 INNHOLD 1. BAKGRUNN FOR UNDERSØKELSEN DELTAGERE, TIDSROM FORMIDLING LANDSKAPET - FUNN OG FORNMINNER UTGRAVNINGEN Problemstillinger prioriteringer Utgravningsmetode Kildekritiske forhold Utgravningen Funnmateriale Strukturer Datering Naturvitenskapelige prøver Vurdering av utgravningsresultatene, tolkning og diskusjon KONKLUSJON LITTERATUR VEDLEGG Strukturliste Funn og prøver Tegninger Fotoliste Analyser Kart

4 RAPPORT FRA ARKEOLOGISK UTGRAVNING SØRE MOEN, 147/7., SIGDAL, BUSKERUD JAKOB JOHANSSON 1. BAKGRUNN FOR UNDERSØKELSEN Bakgrunden till den arkeologiska undersökningen i Sigdal i Buskerud var att man skulle lägga till rätta för ett lokalt företag, Planconsult AS, att ta ut massor i området. Buskerud fylkeskommune genomförde en registrering i det påverkade området den 22. november De fann då fem kolgropar. Det dröjde till den 28. februari 2008 innan reguleringsplanen för området blev vedertagen av Sigdal kommunestyre. Detta var dock före förhållandet till automatiskt fredade kulturminnen var avklarat så denna reguleringsplan drogs tillbaka i väntan på att Riksantikvaren lagt in reguleringsbestämmelser. Den 13. november 2008 översändes saken per brev till Riksantikvaren med hänvisning till kulturminneslagen 8, 4. Den 5. januari 2009, per brev, stöttade Kulturhistorisk museum fylkeskommunen och bad Riksantikveren ge dispens med krav på en arkeologisk undersökning. Riksantikvaren gav i ett brev, den 6. januari 2009, fylkeskommunen lov till ett ingrepp i de aktuella kulturminnena med detta krav. Den nya reguleringsplanen blev vedertagen av Sigdal kommunestyre den 2. april Tre av de fem kolgropar fylkeskommunen registrerat visade sig då hamna innanför tilltagsområdet. Vid den arkeologiska undersökningen blev dock bara två stycken strukturer av dessa tre undersökta då den tredje ej kunde återfinnas innanför plangränsen. Den tredje kan hamnat utanför plangränsen eller blivit förstörd av stora mängder rotvältor eller skogsmaskiner som kört i området då skog huggits ned. 2. DELTAGERE, TIDSROM Undersökningen skedde den 1. juli till den 3. juli Vädret var under denna period fint. Deltog gjorde under denna period Jakob Johansson (fältledare). Grävmaskin och förare, Lars Harald Larsen, kom från GL Larsen Transport. Projektledare var Håkon Glørstad. Ellen Anne Pedersen från fylkeskommunen var ute med oss några timmar den första dagen och hjälpte oss lokalisera 95171, S1 och 95172, S2. Dessa var väldigt svåra att finna då den inmätningen som fylkeskommunen 2

5 gjort med handhållen PDA inte var så noggrann. Att skapa kartor under efterarbetet gjorde Lars Thorgersen. 3. FORMIDLING Förutom grävmaskinist och Ellen Anne Pedersen från fylkeskommunen var ingen ute på fältet och ingen vidare förmedling skedde. Samarbetet med alla inblandade gick bra. 4. LANDSKAPET - FUNN OG FORNMINNER Kring Eggedal finns det flera automatiskt fredade kulturminnen. Den ursprungliga kyrkan i bygden stammade troligen från medeltiden. Norr om den nuvarande kyrkan, på gården Hovland, finns också en kyrkotuft från en stavkyrka som revs 1881 samt en kyrkogård från medeltiden. Runt byn ligger också några mindre gravfält och gravminnen (id 12437, id 51871, id och id 32147). De kolgropar som grävdes ut under denna grävningen låg ca 300 m.ö.h. och är troligen de lägst liggande i Eggedal. Bara ca 18 km nordväst om vårt fält återfinns ett område med 98 kulturminnen fördelat på 24 olika lokaliteter, de flesta av dessa är kolgropar men några är även järnframställningsplatser. En hålväg finns också representerad (C57335), Bara ett fåtal av kolgroparna är här undersökta. Det området ligger tät intill Haglebuvatnet där det på tidigt 1900-tal återfanns en grav från merovingertid. Materialet från denna grav består bland annat av ett eneggat svärd, sköldbuckla, yxa, betsel, pilspetsar, skära, kniv, smedtång, bryne, eldstål, nycklar med mera (C22237) (Hougen 1947:197ff, 250f). Dessa gravgåvor visar mycket både angående mannen som här ligger begravd samt vad man levde av i området. Mannen hade med sig både vapen, hästattiraljer och hantverksutrustning. Bosättningen han tillhörde hade förmodligen en ekonomi baserad på järnutvinning, jakt/fångst och djurhållning. Man har förmodligen även haft kontroll över en av de viktigaste färdvägarna över fjället. Längre söderut i Sigdal, vid den övre delen av Soneren, har man även gjort ett depåfynd med 27 stycken yxor (Hougen 1947:147ff). På Øvre Teige, gården överst i Eggedal, har man funnit två gravar från vikingatid och från hela jordbruksbygden i Sigdal har man gjort flera fynd av lösa gravgåvor från äldre och yngre Järnålder. 5. UTGRAVNINGEN 5.1 PROBLEMSTILLINGER PRIORITERINGER De flesta kolgropar är daterade till tidig- och högmedeltid men det finns både äldre och yngre dateringar. Den storta mängden av kolgropar som exitserar gör dem till ett viktigt inslag då det gäller diskussioner om produktion och ekonomiska förhållanden under medeltid. 3

6 Kulturhistorisk museum har just utmarksbruk under järnålder och medeltid som forskningstema. Det läggs här stor vikt på att samla in enhetlig information om kolgropar. Det rör sig då främst om form, dimension, vedstapling, träslag, datering och bruksfaser. I detta område har man traditionellt sagt att formen på kolgroparna är runda och detta måste testas mot resultat från arkeologiska utgrävningar. De aktuella frågeställningarna rörande våra kolgropar var: Vilket träslag användes i dem? När har produktionen av kol föregått? Vilken form och dimension har groparna? Kan vissa former knytas till speciella perioder eller speciella typer av järnframställningsanläggningar? Hur har veden staplats i gropen? 5.2 UTGRAVNINGSMETODE Det var från början av denna undersökning tänkt att dessa kolgropar skulle undersökas med maskin. När groparna väl hade lokaliserats i fält fattades dock beslutet att gräva ut dem förhand. Groparna låg i väldigt oländig terräng långt bort från vägar och liknande. Att få grävmaskinen upp till groparna hade tagit mycket lång tid som vi ej hade och hade förmodligen även krävt flera maskiner att flytta fällt virke i vår väg. Då dessa kolgropar skulle handgrävas tecknades först och främst en planteckning av gropen i skala 1:50 och flera fotografier av gropen i plan togs. Efter det tecknades en överflateprofil. Man tecknar alltså hur vallarna och det som är synligt av gropen förhåller sig till den omkringliggande terrängen. När denna var klar grävdes ett provstick på ca ¼ av gropen för att få en profil genom gropen och dess lager samt möjligtvis finna ut något om vedstapling och ursprungsform. När profilen var tecknad, fotograferad och dokumenterad togs prover ut ur den för att datera gropen och få reda på vilket träslag man eldat med. 4

7 Botten av kolgropen i S1 i plan. Sett mot väster. Fotograf: Jakob Johansson Det blev under utgrävningen taget två prover. Dessa prover från undersökningen är katalogiserade under C KILDEKRITISKE FORHOLD Gällande källkritik måste rösenas lokalisering nämnas. Att finna S1 och S2 tog i princip en hel dag med assistans av Ellen Anne Pedersen från fylkeskommunen. Jag fick rådet av henne att ej lita på fylkets inmätningar från denna tiden då de då använde sig av en PDA som nu har visats sig mäta in saker väldigt felaktigt. De två strukturerna vi fann låg inte bara fel på kartan utan även fel i förhållande till varandra. Gällande den tredje gropen vi skulle gräva så återfanns den inte över huvud taget. Området där den ska legat var kraftigt stört av rotvältor och maskinspår. Det kan möjligen påverkat den. En annan möjlighet är att den egentligen ligger utanför tilltagsområdet men en felaktig inmätning har placerat den innanför våra gränser. I vilket fall som helst återfanns den ej och hoppades över. Vidare angående S2 hade det centralt i den stått ett träd som hade blåst ned. Hela gropen var mer eller mindre uppriven av dess rötter. En liten profil i ett av hörnen var det enda som kunde uppdagas. Att diskuttera vedstapling och form blir relativt svårt. 5

8 Rotvältan i S2. Sett mot sydväst. Fotograf: Jakob Johansson Vi blev också lite hindrade från att få fram exakt de resultaten vi ville på denna grävningen av att terrängen kring våra kolgropar var så oländig att det inte gick att komma fram till dem med maskin. Detta innebar att vi tvingdes att gräva dem förhand och alltså bara fick ett provstick i gropen och inte en hel profil att dokumentera. Det detta innebar i praktiken var att det blev väldigt svårt att finna bevis på evetuellt olika faser i gropens bruksperiod samt hur veden i den kan ha varit staplad. Nu får vi använda oss av gropens form för att hjälpa oss att skapa ett antagande angående hur veden varit staplad. 5.4 UTGRAVNINGEN Vid grävningen i Søre Moen 147/7 påvisades två strukturer. Dessa var kolgropar. Utgrävningen flöt enligt följande: Grävningens första dag gick tyvärr åt till att leta reda på de strukturerna som skulle grävas. En av de fem strukturerna som fylkeskommunen fann vid registreringen återfanns snabbt men detta var en av dem som inte skulle grävas. Efter flera timmar spenderade på att undersöka området och flera samtal med projektledaren så ordnades det så att saksbehandlaren från fylkeskommunen, Ellen Anne Pedersen, skulle komma ut och hjälpa oss att leta efter de försvunna strukturerna. Med hennes assistans och ytterligare några timmars letande hittades två av de tre strukturerna jag skulle gräva. De två som återfanns låg beklagligt ganska lång ifrån där de blivit registrerade, ca 100m på andra sidan en höjd, och inte korrekt i förhållande till varandra eller den struktur vi hittade på morgonen. Den tredje strukturen vi skulle gräva återfanns ej och den kan möjligen hamnat utanför tilltagsområdet eller blivit förstörd av flertalet rotvältor eller skogsmaskiner som röjt i området. Vi enades om att det skulle 6

9 vara för krävande att få upp maskinen till de strukturer som skulle grävas så det beslutades att gräva dem förhand S1 och S2 grävdes ut. Planteckning, överflatedokumentation, provstick och provtagning genomfördes. I S1 grävdes ¼ av gropen ut för att få med formen på gropen. Detta var dock ej möjligt i S2 då den var störd av en rotvälta mitt i groppen. Bara ett litet provstick i utkanten av gropen var möjligt Grävningens sista dag. Dagen spenderades med att tvätta verktyg, lägga tillbaka grävda schakt, fältdokumentation och beskrivning, gå igenom listor, teckningar och foton, skriva reseräkning och åka hem till museet. Väl hemma packades verktyg och dokumentationsmaterial ut ur bilen FUNNMATERIALE Inga fynd gjordes på fältet. Prover togs in från S1 och S STRUKTURER Två strukturer grävdes ut på denna utgrävning. Bägge dessa var kolgropar. S1 innan dokumentation. Sett mot söder. Fotograf: Jakob Johansson S1 var en kolgrop med en cirkulär nedgrävning som sig bör i detta området. Den hade yttre mått på 4,5 m och inre mått på 2,5 m. Djupet på gropen låg på 40 cm och kollagret hade ett djup på 15 cm. Flera granar växer på kolgropens vallar. Vallen går i väster samman med vegetationen och blir svår att se. Det är här även en öppning i vallen, Möjligen kan kolgropen här tömts. Gällande vedstapling så kan bara gropens form hjälpa oss där. I cirkulära gropar skulle då veden vanligtvis vara staplad på varandra runt en central axel medan den i en kvadratisk grop skulle den ligga jämte varandra. Inga spår av eventuella faser, 7

10 sidogropar och relationer till dem kan iaktas via vårt provstick. Gällande ved som använts i kolgropen är det bara furu som brukats att elda med. Profilen i S1 provstick. Sett mot norr. Fotograf: Jakob Johansson S2 var en kolgrop med en trolig kvadratisk nedgrävning. Det var dock lite svårt att avgöra då den var störd av en stor rotvälta mitt i gropen. Den hade yttre mått på 3 m och inre mått på 2 m. Djupet på gropen låg på 45 cm och kollagret hade ett djup på 18 cm. Kolgropen har kraftig granvegetation på vallen åt söder och den går här även i hop med den backe som här börjar och lutar uppåt åt söder. Det har även stått en gran mitt i gropen som har vält av vinden och nästen hela gropen har slitits upp. Vallen i norr har även möjligen blivit störd av en skogsväg. Veden har möjligen blivit staplad jämte varandra i lager då detta är den vanligaste metoden för kvadratiska kolgropar. Precis som i S1 kan jag inte iakta några spår av olika faser, sidogropar och relationer till dem. Det är även här enbart furu som använt att elda med. 8

11 Den delen av S2 profil som var någorlunda intakt. Sett mot öster. Fotograf: Jakob Johansson DATERING Två kolprover blev tagna under utgrävningen, Båda dessa blev preparerade och sända till vedartsanalys och datering. Dessa prover gav följande dateringar: KP1 (S2): 1005+/-30, kalibrerat till e.kr., KP2 (S2): 700+/-30, kalibrerat till e.kr. Dessa dateringar placerar oss i vikingatid/medeltid NATURVITENSKAPELIGE PRØVER Två stycken kolprover togs i fält. Båda dessa preparerades och sändes till vedartsanalys och datering. De är KP1 från S1, KP2 från S2. Vedartanalysen gav följande resultat KP1: 40 bitar pinus (furu) och KP2: 40 bitar pinus (furu). 5.5 VURDERING AV UTGRAVNINGSRESULTATENE, TOLKNING OG DISKUSJON. Målet med våra kolgropar är som namnet antyder att producera kol som sedan ska användas i produktion av något slag eller helt enkelt som värmekälla under kalla nätter (Bloch-Nakkerud 1987). De brukar ofta ligga nära de produktionsanläggningarna de hjälper driva, så som järnframställningsanläggningar. Kolgroparna stammar vanligast från tiden mellan 800 och 1400 e.kr. och de brukar hänga ihop med de schaktungnar som tappar sitt slag åt sidan som är vanliga under denna tiden. Viktigt för denna produktion av järn är naturligvis 9

12 järnmalm och rikligt med skog för att driva ugnarna. Det är därför man finner även kolgropar i trakter med dessa egenskaper, så som i övre skogsbygder och lägre fjällstråk. Finner man kolgropar i närheten av bebyggelse brukar de kopplas samman med smedjor som också kräver mycket kol. Det är dock frånvaron av kopplingar till järnutvinningsanläggningar som definierar en grop som smideskolgrop Kolgroparna kopplade till järnutvinning kan ofta finnas i bestämda mönster i förhållande till själva anläggningarna. I Hedmark ligger de som en punktsvärm omkring anläggningarna medan de i Oppland brukar vara mer integrerade i själva anläggningen (Larsen: 1991; Narmo: 1996; Risbøl: 1999; Rundberget: 2007). Man brukar säga att kolgropar är en typ av struktur som varierar väldigt mycket från region till region och är därför bra på att påskina regionala skillnader. Storlek och form kan variera något väldigt beroende på var man är i landet. På östsidan av Mjøsa, söder om Koppang, är groparna till största delen kvadratiska eller rektangulära (Narmo 1997). Detta bevisas också av senare grävningar från exempelvis Gråfjellprojektet. Även här är de mesta groparna kvadratiska men någon rektangulär förekommer (Rundberget 2007). Väster om Mjøsa har man då istället sagt att groparna ska vara cirkulära eller ovala. (Larsen 1991). Dock så har utgrävningar i Valdres under 2004 och 2005 visat att det finns kvadratiska gropar på Beitostølen och rektangulära vid Tyinkrysset mot Fillefjell i Vang. Det finns även flera exempel på att det inte bara existerar runda gropar på västsidan av Mjøsa även om det nu kan vara den vanligaste formen. Bland annat i Hovden, Nore, Uvdal, Hol och Sigdal har man funnit kvadratiska gropar ibland de runda. Det är dock fortfarande så att öster om Mjøsa så har endast kvadratiska eller rektangulära gropar påträffats. Formen gropen har hänger som tidigare nämnt troligen samman med hur milan är uppbyggd. Detta skulle kunna visa på båda lokala traditioner och/eller tidsskillnader i groparnas bruksperioder. Det ser ut att vara en större variation i form och storlek i gropar knutna till smide än på gropar knutna till järnframställning. Det har vid ett tidigare tillfälle skett en större undersökning en liten bit från området som vi undersökte. Denna grävning visade att man här har framställt järn från 600 till 1450 e.kr. och att man använt både ugn med slaggrop och ugn med slaggtappning. Kolgroparna hör till den sista metoden och dateringarna härifrån hamnar från 1200-talet till slutet av 1400-talet. Ett litet antal av groparna hade även en nedre datering till före 1150 (Grøtberg 2006). Gällande våra kolgropar så passar de ganska bra in i de kriterier jag nämner här ovan. Detta med både runda och kvadratiska kolgropar liggande tillsammans på ett och samma fält. Vår kvadratiska grop är något mindre än den cirkulära men det går inte att göra något uttalande om detta är något generellt för de kvadratiska groparna då vi bara har en grop av var sort att jämföra med. Vidare har båda dessa gropar eldats med furu. Här kan man påpeka att vid en grävning uppe i Medalen 167/4, ca 18 km nordväst om vårt fält, grävde man ut sju kolgropar och alla dessa eldades med björk och vid få tillfällen inslag av furu (Johansson 2010). Möjligen kan detta antyda att vegetationen kring våra gropar 10

13 ändrats sedan tiden de var i bruk. I dag ser vi björk i området men det finns inga spår av björk i groparna medan det flitigt använts bara 18 km härifrån. Angående de kolgroparna i Medalen så är två av de sju kvadratiska och de har inte mindre storlek än de cirkulära så förmodligen är det bara en slump att vår kvadratiska grop är mindre än den cirkulära. Möjligen kan S1 ha tömts åt väster då det här är ett hål i vallen. Gällande om kolet från våra gropar varit till järnframställning är det lite svårt att säga då vi inte har några klara järnframställningsplatser i den direkta närheten. Kolgropar utan kopplingar till järnframställningsplatser brukar definieras som smideskolgropar men nu är vi bevisligen inte långt borta från stora fält med kolgropar till järnframställning så möjligen skulle våra gropar också kunna ha detta användningsområde. Angående hur veden i groparna har staplats så har det nog bestämts av formen på gropen i sig. Båda de undersökta kolgroparna daterades till vikingatid/medeltid. S1 från 1010 till 1030 e.kr. och S2 från 1285 till 1300 e.kr. Utgrävningen har så bra som man kunde hoppas svarat på de mål som sattes ut i projektplanen. Vi har analyserat kolgroparnas ålder, form, dimensioner och brukt vedart och så gott som möjligt sett på vad groparna kan knytas till. 6. KONKLUSJON Vid undersökningen i Søre Moen 147/7 i Sigdal, Buskerud grävdes två strukturer ut. Både dessa var kolgropar. Kolgroparna hade yttre mått på upp mot 3-4,5 m och inre mått på 2-2,5 m. En av dem hade cirkulär grop som är vanligast i denna trakten medan den andra var kvadratisk. Det var uteslutande furu man brukat för att elda i groparna. Inga direkta spår av hur veden staplats i groparna kunde vi särskilja så gropens form är det enda som kan vägleda oss angående detta. Ej kunde vi heller finna några spår av att groparna skulle ha använts vid flera olika perioder. Vallen kring S1 hade ett hål åt väster och det skulle kunna vara ett tecken på att den har blivit tömd åt det hållet. Groparna kan troligen kopplas samman med järnframställningen som har skett i denna trakten. Groparna är daterade till vikingatid/medeltid. S1 från 1010 till 1030 e.kr. och S2 från 1285 till 1300 e.kr. 11

14 7. LITTERATUR Bloch-Nakkerud, Tom 1987: Kullgropen i jernvinna øverst i Setesdal. Varia 15. Oslo. Grøtberg, U. 2006: Jernframstillingsplasser og kullgroper. Haglebu, Medalen (167/1), Sigdal kommune, Buskerud. Kulturhistorisk museum, topografisk arkiv. Hougen, B. 1947: Fra seter til gård. Oslo. Johansson, J. 2010: Rapport från arkeologisk utgrävning. Kolgropar. Medalen 167/4, Sigdal, Buskerud. Opublicerad rapport. Larsen, J. H. 1991: Jernvinna ved Dokkfløyvatn. De arkeologiske undersøkelsene Varia 23, Universitetets Oldsaksamling. Oslo. Narmo, L. E. 1996: Jernvinna i Valdres og Gausdal Et fragment av middelalderens økonomi. Varia 38. Universitetets Oldsaksamling. Oslo. Narmo, L. E. 1997: Jernvinne, Smie og kullproduktjon i Østerdalen. Arkeologiske undersøkelser på rødsmoen i Åmot Varia 43. Universitetets Oldskasamling. Oslo. Risbøl, O. 1999: Fornyelse av reguleringskonsesjon for Møsvatn, Vinje og Tinn. Konsekvenser for automatisk fredete kulturminner. NIKU Oppdragsnelding 87. Oslo. Rundberget, B (red). 2007: Jernvinna i Gråfjellområdet. Gråfjellprojektet bind I. Varia 63. Kulturhistorisk museum, fornminneseksjonen. Oslo. 12

15 8. VEDLEGG 8.1. STRUKTURLISTE S-nr Struktur Form Dybde Lengde Bredde Inre mått Farge Fyll Idnummer S1 Kullgrop Cirkulär Svart/grå Sandig silt S2 Kullgrop Rektangulär Svart/Mörk brun Sandig silt FUNN OG PRØVER Museumsnr Unr Provnr Strukturnr prøvetyp Materiale Vekt Datering C S1 prøve, kull Furu 30, e.kr. C S2 prøve, kull Furu 14, e.kr. Tillväxtrapport C57338/1-2 Funn fra jernalder, middelalder fra SØRE MOEN (147/7), SIGDAL K., BUSKERUD. Prøver fra undersøkelse av kullgroper (Johansson 2010). Registreringen av området ble gjennomført av Buskerud fylkeskommune den 22. november Det ble da funnet fem kullgroper. Ved nærmere inspeksjon av kartene viste det seg imidlertid at bare tre av dem var innenfor tiltaksområdet. De tre som skulle graves ut har id nummer 95171, og Id kunne imidlertid ikke lokaliseres i felt. Skogmaskiner har arbeidet i området, og flere store trær har blåst ned som kan ha ødelagt kullgropen eller så kan den ha havnet utenfor tiltaksområdet. Ellen Anne Pedersen fra fylkeskommunen hjalp oss men selv da kunne vi ikke finne gropen. Det var også svært vanskelig å finne og siden innmålingen fylkeskommunen hadde gjort med en håndholdt PDA ikke var så nøyaktig. Muligens har dette bidratt til å skape problemet med å finne den tredje strukturen. Vedartsbestemmelsene ble utført av Helge I. Høeg (i Johansson 2010). Kullprøver: 1) Fra kullgrop S1. Vekt: 30,4g. Vedartsbestemt til pinus. Prøven er radiologisk datert til 1005+/-30, kalibrert til e.kr. 2) Fra kullgrop S2. Vekt: 14,8g. Vedartsbestemt til pinus. Prøven er radiologisk datert til 700+/-30, kalibrert til e.kr. Orienteringsoppgave: Begge kullgropene som ble undersøkt under dette prosjektet lå i et hogstfelt, som skrånet ned mot nord, mot elven som renner her. Hogstfeltet har ellers flatt terreng i terrasser og mye lyng i undervegetasjonen. Noen furutrær og bjørketrær står fortsatt. I tillegg ligger grunnfjellet synlig flere steder. S1 ligger på kanten nordøst i hogstfeltet og S2 et stykke inn, i bunnen av 13

16 en bakke som skråner opp mot sør. S2 ligger ca 50 m sørvest for S1. Kartreferanse/-KOORDINATER: Projeksjon: ED50-UTM; Sone 32 N: Ø: LokalitetsID: 95171/95172 Litteratur: Edvardsen, B. C. & Tafjord, B. E. 2005, Rapport fra arkeologiske registreringer. Reguleringsplan for masseuttak. Søre Moen 147/7. Sigdal. Buskerud. Buskerud fylkeskommune. Johansson, J. 2010, Rapport fra arkeologisk utgrävning. Kullgropar. Søre moen 147/7. Sigdal. Buskerud. KHMs arkiv TEGNINGER 1. S1, plan och profil. 2. S2, plan och profil FOTOLISTE. Filmnr Filnavn Fotoark_Id Motivbeskrivelse Retning Cf34126 Cf34126_01.jpg S1, plan. NØ Cf34126 Cf34126_02.jpg S1, plan. SØ Cf34126 Cf34126_03.jpg S1, plan. SV Cf34126 Cf34126_04.jpg S1, gropen i plan. V Cf34126 Cf34126_05.jpg S1, gropen i plan. V Cf34126 Cf34126_06.jpg S1, profil av provstick. N Cf34126 Cf34126_07.jpg S1, profil av provstick. N Cf34126 Cf34126_08.jpg S2, plan. S Cf34126 Cf34126_09.jpg S2, plan. SV Cf34126 Cf34126_10.jpg S2, plan. Ø Cf34126 Cf34126_11.jpg S2, rotvälta. S Cf34126 Cf34126_12.jpg S2, profil. Ø 8.5. ANALYSER 1. Vedartsanalys 2. C14-analys 8.6. KART 1. Strukturerna 2. Översiktskarta 14

17 Teckning 1. S1, plan och profil. 15

18 Teckning 2. S2, plan och profil. 16

19 Analys 1. Vedartsanalys 17

20 18

21 19

22 Analys 2. C14-analys 20

23 Karta 1. Strukturerna 21

24 Karta 2. Översiktskarta 22