EUROPAPARLAMENTET 2004 2009 Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor 9.11.2004 ARBETSDOKUMENT om undersökningen av kopplingarna mellan laglig och olaglig migration: Kampen mot olaglig migration och integrerad gränsförvaltning Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Föredragande: Patrick Gaubert DT\546679.doc PE 349.955
Andra delen: Kampen mot olaglig migration och integrerad gränsförvaltning 3) En balanserad politik för kampen mot olaglig migration och en integrerad förvaltning av kontrollerna vid de yttre gränserna Liksom kommissionen konstaterat i sin undersökning av kopplingarna mellan laglig och olaglig migration, kommer den olagliga migrationen att bestå och förbli en viktig del av migrationshanteringen oavsett vilka lagliga kanaler som inrättas. Föredraganden anser att politiken för kampen mot olaglig migration måste bygga på en helhetsstrategi som på ett sammanhängande sätt kombinerar effektivare kontroller vid de yttre gränserna, en gemensam viseringspolitik, utvecklingen av den lagliga migrationen, kampen mot illegalt arbete, en gemensam återtagandepolitik och samordnade program för legalisering i efterhand. Föredraganden beklagar att rådet fäster orimligt stor vikt vid kampen mot olaglig migration och förespråkar en strategi som bygger på en jämvikt mellan det humanitära ansvaret, laglig migration och kampen mot nätverken för människosmuggling och människohandel. Idén om ett delat ekonomiskt och operativt ansvar måste tillämpas i praktiken med särskilt stöd för de nya medlemsstaterna och bättre användning av Argoprogrammet. En gemensam viserings- och gränsförvaltningspolitik: Eftersom viseringspolitiken är ett instrument för att reglera migrationsströmmarna måste framsteg göras när det gäller - gemensamma viseringsnormer genom användning av biometriska uppgifter för att göra rese- och identitetshandlingar säkra, - att på lång sikt inrätta gemensamma kontor för utfärdande av EU-visum och, på medellång sikt, stärka konsulatsamarbetet, - att utarbeta ett informationssystem för viseringar (VIS). Föredraganden avser att stödja strategin med en gemensam integrerad politik för förvaltning av de yttre gränserna, särskilt gränserna till havs, vilken skulle garantera en likvärdig kontrollnivå genom - övervakning av inrättandet av ett nätverk av sambandsmän för invandring (OLI) med placering i länder utanför EU, - utveckling på kort sikt av det strategiska och operativa samarbetet mellan de behöriga nationella instanserna genom att stödja arbetet inom byrån för de yttre gränserna och inrättandet av ett säkert nätverk för information och samordning via intranät, - stöd till initiativet till en kodex om gränspassage och på lång sikt inrättandet av en europeisk gränsbevakningsmyndighet. Bestraffning av olaglig verksamhet i samband med olaglig migration: Eftersom människohandel och olaglig migration är mycket nära förknippade bör de hanteras med en sammanhållen gemenskapspolitik som bygger på - att man inte bestraffar offren utan dem som bedriver människohandel och människosmuggling, för vilka lämpliga påföljdsnivåer bör fastställas, - att transportörerna hålls ansvariga i lämplig utsträckning, PE 349.955 2/5 DT\546679.doc
- att man fullföljer arbetet med att bekämpa nätverken med människosmugglare genom att skärpa strafflagstiftningen och stödja förslaget till en europeisk konvention om kamp mot människohandel. En intensifierad kamp mot svartarbete: Eftersom svartarbete drar till sig olagliga invandrare bör nedskärningen av denna informella ekonomi vara en av prioriteringarna i kampen mot olaglig invandring, vilken bygger på följande åtgärder: - Att omvandla svartarbete till lagligt arbete. - Att minska beroendeförhållandet mellan de berörda sektorerna, särskilt lågkvalificerade arbeten, och den olagliga migrationen. - Att arbetsgivarna görs civilrättsligt och straffrättsligt ansvarsskyldiga genom avskräckande ekonomiska påföljder. - Att ge stöd till invandrare för att hjälpa dem att ange olagliga arbetsgivare, liknande det stöd som planeras för offer för människohandel. - Att utveckla den lagliga ekonomiska migrationen. Främjande av harmoniserade och varaktiga politiska riktlinjer för legalisering i efterhand: Den omfattande tillämpningen av programmen för legalisering i efterhand visar på medlemsstaternas brister i migrationshanteringen. Medlemsstaterna måste därför stimuleras att utarbeta politiska riktlinjer för legalisering i efterhand som bygger på regelmässiga förfaranden och en gemenskapsram genom att - på ett sammanhållet sätt utarbeta samtliga nationella program för legalisering i efterhand genom ökat informationsutbyte, - utarbeta allmänna principer och gemensamma minimivillkor för legalisering i efterhand, - främja en ökad förståelse av förfarandet för legalisering i efterhand hos det civila samhället, - diskutera idén att göra sig förtjänt av legalisering i efterhand. En gemensam återvändandepolitik för personer som uppehåller sig olagligen på territoriet: För att vara trovärdig och effektiv måste politiken för att bekämpa olaglig migration kombineras med en återvändandepolitik för personer som uppehåller sig olagligen på territoriet inom ramen för ett balanserat samarbete med länder utanför EU. Unionens insatser bör inriktas på att - stärka det operativa samarbetet mellan de nationella instanser som ansvarar för att återsända utländska medborgare tillsammans med byrån för gränsförvaltning och nätverket av sambandsmän för invandring, - inrätta ett specifikt finansiellt instrument för återvändande, - införa gemensamma normer för kvarhållande och återsändande, - införa ett bindande system för ömsesidigt erkännande av beslut om återsändande medlemsstaterna emellan och ge de garantier som krävs för att ett beslut skall skjutas upp när det överklagas, - använda informationssystemet för visering för att stödja processen med att identifiera personer som uppehåller sig olagligen på territoriet och utfärdandet av resehandlingar för återvändande. DT\546679.doc 3/5 PE 349.955
Kampen mot olaglig migration är inte bara en fråga om säkerhet och polisiärt arbete, utan framför allt en fråga om samarbete och utveckling genom en fortlöpande och strukturerad dialog mellan mottagarländerna och ursprungs- och transitländerna. 4) Samarbete med länder utanför EU En framgångsrik europeisk migrationspolitik förutsätter till stor del ett samarbete med ursprungs- och transitländerna utanför EU som bygger på en övergripande migrationsstrategi, där hänsyn tas till politiska, ekonomiska, sociala, människorättsliga och utvecklingsrelaterade aspekter. Ökad samordning av samarbetspolitiken för migration och för EG:s och medlemsstaternas utvecklingsbistånd För att unionens yttre bistånd skall ge så stora effekter som möjligt anser föredraganden att följande faktorer är nödvändiga: - En dynamisk samordningsprocess genom en diskussion av prioriteringar, pågående och framtida åtgärder inom varje medlemsstat och ett ökat informationsutbyte. - Ett fullständigt samarbete med partnerskapslandet när det gäller att utarbeta åtgärder. - Ökad öppenhet och samordning i fråga om de ekonomiska samarbetsprogrammen genom stöd till det fleråriga programmet Aeneas. Ökat samarbete på kort sikt mellan unionen och ursprungs- och transitländerna i kampen mot olaglig migration och människohandel och i fråga om förvaltningen av gränskontrollerna: Samarbetet med de berörda länderna utanför EU är en central faktor för en framgångsrik migrationspolitik inom gemenskapen, som måste bygga på följande faktorer: - Att kommissionen fullföljer sitt samarbete i fråga om migrationshantering i kombination med stöd till inrättandet av en lämplig lagstiftningsram, stärkta yttre gränser och utökade institutionella behörigheter. Det regionala samarbetet med länderna i Balkanområdet och Medelhavsområdet kan utgöra förebilder. - Att de nya medlemsstaterna snabbt och effektivt införlivar hela gemenskapens regelverk i fråga om kampen mot olaglig migration. - Att en diskussion äger rum om utvärderingen av effektiviteten hos samarbetet under medverkan av sambandsmännen för invandring och därmed om tillämpningen av eventuella påföljder eller stimulansåtgärder. Inrättande av en återtagandepolitik för gemenskapen: Eftersom återtagandepolitiken är en grundläggande faktor i kampen mot olaglig migration, anser föredraganden att det är viktigt att - identifiera de länder utanför EU med vilka det är lämpligt att förhandla och de länder med vilka nya återtagandeavtal bör slutas, - stödja fullföljandet och den fullständiga tillämpningen av de återtagandeavtal som Europeiska unionen redan har slutit och införandet av en återtagandeklausul i partnerskapsavtalen, - stödja idén om integrerade återvändandeprogram som skall garantera att personerna i fråga effektivt och varaktigt återvänder till sina ursprungsländer, - unionen bör överväga att utarbeta kompensationsåtgärder för varje land (i fråga om viseringar och kvoter för migrerande arbetstagare), eftersom denna typ av avtal inte enbart PE 349.955 4/5 DT\546679.doc
skall tillvarata unionens intresse. Unionen måste också diskutera de länder som inte samarbetar med unionen. Långsiktiga åtgärder: En integrerad, övergripande och välavvägd strategi som syftar till att angripa de djupgående orsakerna till migration genom en hållbar utvecklingspolitik: Målet är att eftersträva en tvåvägsprocess: utvecklingspolitiken skall både stödja hanteringen av migrationsströmmarna och optimera migrationens positiva effekter på utvecklingsprocessen. Föredraganden anser att endast en aktiv och hållbar utvecklingspolitik som stöder ursprungsländerna kan påverka de faktorer som leder till emigration. Föredraganden betonar således att migrationsfrågan bör införlivas i de nationella och regionala strategidokumenten för bistånd. Det är viktigt att stödja emigrationens positiva effekter på utvecklingen, som att migranter sänder pengar till sina ursprungsländer, och att lösa problem som kompetensflykt, som drabbar dessa länder. Enligt föredraganden bör en klausul om obligatoriskt återtagande, återvändandebistånd och gemensam hantering av migrationsströmmarna systematiskt införlivas i associerings- och samarbetsavtalen, enligt modellen i Cotonouavtalet. Migranternas allt större roll för utvecklingen i sina ursprungsländer: Föredraganden framhåller behovet av att främja rörlighetssystem mellan medlemsstaterna och länderna utanför EU i syfte att uppmuntra migranter att bevara och utveckla förbindelserna med sina länder genom - översyn av den lagstiftning som inskränker migranternas fria rörlighet mellan det land där de är bosatta och deras ursprungsland, - uppmuntran till migranter att intressera sig för utvecklingsprojekt i sina ursprungsländer, - ekonomiskt stöd till de migranter som vill återvända så att de kan bosätta sig på nytt i sitt ursprungsland. Föredraganden stöder idén om virtuellt återvändande för migranter som från mottagarlandet kan bidra till den lokala utvecklingen i sitt ursprungsland, med hjälp av migrantgrupper. För att förhindra mänskliga tragedier som i fallet med båtflyktingar, föreslår föredraganden att en verklig debatt inleds. Konkreta lösningar måste läggas fram som alternativ till de förslag från olika instanser som redan har utarbetats och diskuterats. DT\546679.doc 5/5 PE 349.955