Kvantiteten död ved är mycket mindre i brukade skogar än i obrukade skogar. I en obrukad skog kan den döda veden på marken uppgå till 80 m 3 /ha

1

2 Sammanfattning Död ved är en de viktigaste resurserna för den biologiska mångfalden i skogsmiljöer (för t ex svampar, kryptogamer, leddjur och större djur). Stora ansträngningar har gjorts för att försöka öka mängden dödved i svenska skogar, bl a genom de nationella miljömålen (från 1999). Under senare år har svensk skogsmark inventerats på dödved för att fastställa nuvarande nivåer och möjliggöra fortlöpande övervakning av förekomst av dödved. Därvid har man nästan uteslutande studerat dödved på marken, och grov sådan (> 10 cm i diameter). Emellertid består mycket av den döda veden av klenare fraktioner, liksom dödved på levande träd som också försummats i mätningarna. Dödved på levande träd är ofta mer solexponerad än dödved på marken och har andra kvaliteer. I denna studie beräknades volymer av dödved på levande träd i 25 naturvärdesskogar med rik förekomst av ek. Dödveden delades upp i döda grenar (volym) och död stamved (yta, dm 2 ). Jämförelser gjordes även med volymer av dödved av dödved av klenare fraktioner och dödved på marken. Mängden dödved totalt varierade mellan 0.6 och 6.6 m 3 /ha på de olika lokalerna (medelvärde 1.8 m 3 /ha). För dödved grenar svarade ek för den klart högsta andelen dödved (67%), följd av asp (8%), hassel (7%), och ask (3%) och gran (3%). För död stamved (yta) bidrog andra trädslag mer till dödveden, enligt följande: ek (29%), rönn (26%), lind (13%), hassel (8%) och ask (6%). För döda grenar dominerade diameter-intervallet 5-10 cm (36% av volymen), men variationen var stor (grenar mindre än 5 cm diameter, 25%; 10-15 cm 22%; och mer än 15 cm 17%). Även om det finns klart mindre dödved på levande träd än på marken, så utgör denna komponent sannolikt en viktig del av de substrat som nyttjas av organismer knutna till dödved. Detta gäller särskilt i igenväxta täta skogar, där dödved på träd är mer uttorkad och solexponerad än dödved på marken. Den rika förekomsten av dödved på levande ekar nyttjas sannolikt av många kryptogamer, insekter och fåglar.

3 Inledning Bakgrund Det är viktigt med död ved i skogen, framförallt för många av våra rödlistade arter. På grund av dagens skogsbruk så är det dock inte så vanligt at den döda veden får ligga kvar. Skogsvårds styrelsen har restriktioner om hur mycket färsk död barrved som får ligga kvar i skogen, idag är denna gräns 5 m 3 /ha. Detta för att minska riskerna med skadeinsekter. Tyvärr missgynnar dessa restriktioner även andra organismer, t.ex predatorer och rovinsekter på skadeinsekterna. För lövträd finns det inga restriktioner, bortsett alm som är drabbat av almsjuka (dessa almar måste tas bort omedelbart pga. spridningsrisken). Denna typ av ved får alltså ligga kvar. Idag pågår en intensiv forskning angående vad den döda veden har för betydelse för en mängd olika organismer. Vilken typ av död ved som är de bästa osv. Tidigare forskning har visat att det främst är grov död ved som har betydelse för de arter som är beroende av död ved. Detta beror främst på att den grova döda veden lever kvar längre och har ett jämnare mikroklimat. (Ehnström, 2001; Samuelsson et al.,1994; Samuelsson et al., 1996) Den döda veden är föda för många arter och det är många arter som är beroende av de arter som lever på eller i den döda veden. Många av de insekter som är knutna till död ved är predatorer eller parasiter på andra arter som är knutna till död ved. Död ved utgör inte bara föda för många arter, det finns även organismer som är beroende av den döda veden för skydd, bl.a. mot predatorer eller skydd mot kyla, torka etc. Många insektsarter är beroende av vedens tidiga nedbrytningsstadier, medan många kryptogamer lever på den mer nedbrutna veden. Därför är det viktigt att det finns alla stadier av nedbruten ved i en skog. Svampar som lever på död ved har stor inverkan på hur stor artrikedomen i veden kommer vara. Det finns starka kopplingar mellan vedsvampar och vedens nedbrytningsgrad. Vednedbrytning är en långsam process. (Ehnström, 2001; Ljungren och Stålsjö, 2002) 39 % av de rödlistade skogsarterna i Sverige kräver död ved för sin överlevnad. Olika arter kräver olika kvaliteter på den döda veden. Viktiga kvaliteter på den döda veden är hur lång tid den varit död, storleken/grovleken, trädart och nedbrytningstadie (ex. på. nedbrytningsklasser i tabell 1). Vid kvalitetsbestämning av död ved finns det olika karaktärer som kan användas, t.ex. mjukhet på träet, övertäckning av kryptogamer och barkens struktur och täckningsgrad. (Fridman och Walheim, 2000)

4 Kvantiteten död ved är mycket mindre i brukade skogar än i obrukade skogar. I en obrukad skog kan den döda veden på marken uppgå till 80 m 3 /ha medan den i en brukad barrskog i genomsnitt ligger på mellan 6,1 m 3 /ha och 9,7 m 3 /ha (de högre värdena återfinns i Norrland). Detta motsvarar 2 till 30 % av den volym död ved som återfinns i en obrukad skog. Att volymen av död ved i norra Sverige är större än volymen av död ved i södra Sverige kan bero på att nedbrytningshastigheten är lägre där, pga. att klimatet är strängare. Men storleken och strukturen på den döda veden varierar med geografi, ståndortens ålder och skogstyp. Död ved i en skog kan skapas på naturliga sätt bland annat genom storm, insektsangrepp, svampangrepp eller snönedtyngning. Mängden död ved i skogen har minskat med omkring 90 % mellan 1900 och 1958. Orsaken till detta är relaterat till dagens skogsbruk. För att komma till rätta med detta problem finns det förslag på vad skogsägare kan göra. De kan t.ex. lämna 5 till 20 stora träd per hektar för att mogna, dö och brytas ned naturligt. (Ehnström, 2001; Fridman och Walheim, 2000) Död ved är en viktig komponent för diversiteten i skogsekosystemet. Ekologer har funnit att död ved spelar en stor roll för att upprätthålla biodiversiteten i både boreala och tempererade skogar. Hur mycket död ved som finns beror på hur intensivt skogsbruket är. Spridningen av den döda vedens volym inom olika arter varierar mellan de olika vegetationszonerna. I den södra boreala och den hemiboreala zonen dominerar gran med 48 respektive 42 %. I den tempererade zonen är det lövfällande träd som dominerar med 42 %. Den årliga produktionen av död ved i en brukad skog är uppskattad till 0,18 m 3 /ha. (Fridman och Walheim, 2000) Ungefär 20-40 % av den döda veden står upp, dvs. det är rakor. Detta utgör ungefär 10-20 % av den totala volymen av stående träd (levande och döda) (Nilsson et al., 2002). Ungefär 80 % av förnanedfallet består av element med en diameter på under 10 mm (har inte mäts i denna undersökningen), medan det endast är 23 % av döda grenar som faller till marken i denna fraktion. Dominansen av döda grenar större än 1 cm i diameter beror till största del av att dessa grenar dör av beskuggning. Döda grenar och stående död ved kan utgöra en tillfällig sänka i vilken näringsämnen och energi ackumuleras innan de faller till marken och förmultnar i en snabbare takt. Dessa grenar kan sitta kvar på träden i flera år innan de faller till marken pga. av låg luftfuktighet och en långsam nedbrytningstakt (oftast orsakad av svampar). Det finns studier på asp som visar på att grova döda grenar har suttit kvar på träden i 19 år och ännu längre (Etheridge 1961). (Christensen 1977)

5 Svamp spelar en viktig roll för biodiversiteten och är en av de viktigaste grupperna för nedbrytning av död ved och levande träd över hela världen. Studier visar att förekomsten av CWD är viktigt för diversiteten av vedlevande svamp. (Samuelsson et al. 1994) I en dansk ekskog, som är ca 55 år, är stående död ved (rakor) och död ved på levande träd 4,3 % av den totala vedbiomassan som finns ovan jord. Det går att titta på ett skogsekosystem som producenter av död ved och döda löv, vilka spelar en stor roll i ekosystemets funktioner. I en tempererad lövskog består 19-39 % av det årliga förnafallet av fraktioner av död ved, vilket resulterar i en avsevärd mängd död ved på marken. I en gammal ek- och bok-skogssystem utgör död ved på levande träd och stående död ved en stor pol av död ved som kan göra att den döda veden på marken kan uppnå extrema mängder under en kort period. När en skog mognar och blir gammal så ökar mängden död ved på levande träd (eg. döda grenar) avsevärt. I en undersökning som är gjord av Elbouren (1970) föreslås att 25-30 % av den döda veden, i en gammal ekskog, utgörs av döda grenar. (Christensen 1977) Från tidigare studier, i samma område som detta arbetes mätningar gjorts i, har uppmätts att medelvolym för CWD (Coarse Woody Debris) är 11,8 m 3 /ha och för FWD (Fine Woody Debris) är den 11,1 m 3 /ha. I de 25 undersökta områdena ökande antalet svamparter med ökad volym av FWD, men det ökande inte med ökad volym av CWD. Antalet arter per enhet vedvolym och per skogsyta var signifikant högre för FWD än för CWD för ascomyceter och basidiomyceter. Av ascomysterna fanns 75 % endast på FWD, medan det var enbart 2 % som endast fanns på CWD, 23 % fanns på de två diameterklasserna. För basidiomyseterna var det 30 % som enbart fanns på FWD, 26 % på CWD och 44 % på båda diameterklasserna. Tre rödlistade arter av ascomyseter hittades på FWD och inga rödlistade fanns på CWD. Av 11 rödlistade basidiomyseter fanns 5 enbart på CWD, 4 på FWD och 2 på både FWD och CWD. (Nordén et al, 2003; Olausson, 2001) I denna typ av skog så är FWD viktigt för svampar och då speciellt för ascomyseter, men även CWD måste finnas för att många arter av basidiomyseter ska kunna överleva. Uttag av biobränsle (för bl.a. flisning) kan minska mängden av FWD kraftigt i skogarna. I produktionsskogar spelar troligen FWD en större roll och är därför viktigare, pga. av det ofta saknas CWD. (Nordén et al. 2003) Man vet inte idag hur stor inverkan den döda veden på levande träd (eg. döda grenar) påverkar artrikedomen. Grenar är alltid i ett väldigt tidigt nedbrytningstadie (klass 1-2, ibland även klass 3, enligt nedbrytningsklasserna i tabell 1), när de kommer längre i nedbrytningsprocessen så faller de av trädet.

6 Nedbrytningsklass Karaktärer för de olika nedbrytningsklasserna 1 Objektet är nyligen dött. Veden hård, kniv kan inte föras in mer än några få mm med måttlig kraft. Trädet är intakt med grenar och bark. 2 Objektet relativt hårt. Ved kan vara blottad på flera ställen. Kniv kan föras in 1-2 cm i veden. Till denna klass hör även hårda ekstammar utan bark där kniven endast kan föras in några mm. 3 Veden är ganska mjuk. Kniven kan föras in 2-5 cm. På stubbe kan hårda märgstrålar finnas kvar men har delvis mjuk ved. 4 Vedeb är mycket mjuk. Hela kniven kan föras in. På stubbe är märgstrålar mjuka. 5 Objektet är nästan helt nedbrutet. Konturerna kan vara svåra att se. Kan vara delvis överväxt. Tabell 1. Karaktärer för nedbrytningsklasserna (Renwall, 1995). Syfte Syftet med detta arbete är att få en bra skattning på hur mycket död ved på levande träd, eg. döda grenar, det finns i ek rika marker. Vilka trädslag och diametrar dominerar. Det har även syftet att se om det finns någon korrelation mellan den döda veden på träden och den döda veden på marken. Detta eftersom det är ovanligt att mätninng av döda grenar görs, oftast inventeras bara arter som sitter på helt död ved och inte på död ved som sitter på levande träd. Material och metoder Provytorna Provytorna ingår i det s.k. ekprojektet som Göteborgs universitet driver. De är utvalda för att de är ek rika, har 20 till 90 % ek. I 10 av områdena har gran (Picea abies) växt in och utgör idag en stor del av provytan. De 25 områdena är antingen nyckelbiotoper (18 st.) eller naturreservat (7 st.), alla med en höga naturvärden och en relativt stor koncentration av CWD, jämfört med produktionsskogar i södra Sverige. Ytorna är vardera 1 ha stora. Det finns totalt femtio provytor fördelade på tjugofem olika lokaler i Götaland. (Götmark et al., 2002; Norden et al. 2003)

7 Varje lokal har två provytor. Flertalet av provytorna är 100x100 meter, medan övriga är 84x120 meter. På två lokaler är en av provytorna uppdelad i flera mindre ytor. Inom varje provyta inventerades totalt 200x10 meter. För detta valdes två linjer (tre i de fall ytan var 84 meter lång) ut. För att det ska ge en så representativ bild som möjligt valdes dessa linjer ur med det mest optimala avståndet. Sedan inventerades denna linje med 5 meter på varje sida. Alltså inventerades totalt 2000 m 2 i varje provyta, dvs 20 % av varje provyta. Figur 1. Lokalernas fördelning i Sverige. 1. Skölvene NB (Skara stift) 2. Karla NB (Skara stift) 3. Östadkulle NB (Anette Karlsson) 4. Sandviksås NB (Göte Isaksson med familj) 5. Rya åsar NR (Borås kommun) 6. Strakaskogen NB (Sveaskog) 7. Bondbergets NR (Jönköpings kommun) 8. Långhults NB (Dan Ekblad) 9. Bokhultets NR (Växjö kommun) 10. Kråksjö by NB (Nils-Olof ochbengt Lennartsson) 11. Stafsäter NR (Robert Ekman & länsstyrelsen) 12. Åtvidaberg NB (Linköpings stift) 13. Fagerhult NR (Staten/Länsstyrelsen)

8 14. Aspenäs NB (Boxholms skogar) 15. Norra Vi NB (Linköpings stift) 16. Fröåsa NB (Bo Karlsson) 17. Ulvsdal NB (Holmen skog) 18. Hallingeberg NB (Linköpings stift) 19. Ytterhult NB (Anders Heidesjö) 20. Fårbo NR (Staten/Länsstyrelsen) 21. Emsfors NB (Oskarshamns kommun) 22. Getebro NR (Staten/Länsstyrelsen) 23. Lindö NR (Staten/Länsstyrelsen) 24. Lilla Vickleby NR (Staten/Länsstyrelsen) 25. Albrunna NR (Staten/Länsstyrelsen) NB=Nyckelbiotop NR=Naturreservat I fält I fält mättes totalt 200x10 meter i varje provyta. I de provytor som var 100x100 meter mättes den döda veden på två 100 meters linjer. I provytor som har andra mått än 100x100 meter, så har linjer mäts så att det totalt har blivit 200 meter långa. Dessa linjer är slumpmässigt utvalda. Men det är ändå utformat så att inga linjer som ligger helt intill varandra är mätta, dvs. det är aldrig utformat så att en 50 och en 60 linje i provytorna är mätta. Den döda vedens diameter är uppskattad med hjälp av linjaler som är kalibrerade för 5, 10, 15, 17.5 och 20 cm diameter på olika avstånd (eg. höjd). Denna kalibrering har skett på uppritade och exakt uppmätta (och uträknade) diametrar och sträckor/höjder. Avståndsbedömningen upp i kronorna har kalibrerats med jämna mellanrum för att inventeraren ska mäta lika på alla lokaler. Denna kalibrering har skett med hjälp av en pilbåge, pilar och ett snöre där varje meter har varit utmärkt. Vid mätning har trädslag, längd (avrundad till närmaste hela meter) och startdiameter noterats. För att underlätta har diametrarna delats in i fyra olika klasser: <5 cm, 5-10 cm, 10-15 cm och >15 cm. Grenar med en startdiameter på <1 cm har inte mätts. Vid >15 cm har exakt diameter noterats. I de fall där grenen varit jämntjock har detta noterats genom att den jämntjock delen mäts för sig och den avsmalnande delen för sig. Då all död hassel under 2 meters höjd redan var inmätt (gjort av Julia Svenker, 2001, FWD), så mättes i denna undersökningen endast den döda hassel (i hasselbuketterna) som var över 2 meter. Detta ger ett något missvisande värde på hassel i min undersökning, då det egentligen borde ge ett större värde. Det blir troligen även en underskattning av de andra arternas volymer av död ved, då det i många fall kan vara svårt att se vad som döljer sig långt upp i kronan. Det är då troligen främst små smala grenar som inte upptäcks.

9 Det har även mäts stamdöd ved, och som stamdöd ved klassas blottad ved där barken är borta. Detta har mätts i dm 2, och ingen yta mindre än 1 dm 2 är inräknad. Detta leder till att det blir en underskattning, men någon sorts avgränsning var tvungen att göras. På varje plats noterades område, datum, provyta linje nr, sektionsnummer, trädart, grenlängd och startdiameter på grenen. Beräkningssätt alt bearbetning av data Vid beräkning och jämförelser används data från denna undersökningen och data från tidigare undersökningar. Dessa data är insamlade av Marie Törnberg (2001), CWD, och Julia Svenker (2001), FWD, (tidigare examensarbeten). Det finns här en uppdelning mellan grov och klen död ved. Till grov död ved (CWD) räknas här allt över 10 cm i diameter, medan den döda ved som understiger 10 cm i diameter klassas som klen död ved (FWD). Volymen beräknades genom att en grens form approximeras till en kon, och då användes formen V * r 2 * h. På de grenar som var likformiga (alltså inte smalnade av) har formeln 3 för en cylinder, dvs V * r 2 * h, använts. I formlerna är r är den aktuella radien på grenens början och h är grenens längd. När grenen börjat smalna av har det övergått till klassen avsmalnande. Vid korrelationsundersökningar används Spearmans korrelationstest, där n = 25 om inget annat anges. Resultat Områden Det finns medeltal 1,59 m 3 död ved per hektar på träden inom de 25 undersökta områdena. Totalt finns det 79,5 m 3 död ved inom de undersökta områdena. Det området som innehåller mest död ved på träden är Norra Vi som har 3,85 m 3 /ha (9,69 %). De fyra områdena som sedan innehåller mest död ved är: Fagerhult, Aspenäs, Lilla Vickleby och Rya åsar som innehåller: 3,28 m 3, 3,14 m 3, 2,45 m 3 och 2,19 m 3 respektive. Det område som innehåller minst död ved är Bokhultet som har 1,51 % (0,60 m 3 ) av den totala andelen av den döda veden i alla områden. (Se figur 2.)

10 Total volym av död ved Figur 2. Volymerna i de olika områdena Norra Vi Aspenäs Rya åsar Ulvsdal Fröåsa Stafsäter Bondberget Fårbo Getebro Lindö Karla Östadkulle Bokhultet Fagerhult Lilla Vickleby Åtvidaberg Hallingeberg Skölvene Strakaskogen Ytterhult Sandviksås Långhult Albrunna Emsfors Kråksjö Döda grenar Det trädslag som har störst volym av döda grenar är ek med 67 % av all den döda veden på träden. Övriga lövträd står för 29 % och barrträden (gran, tall och en) står för 4 % av den totala volymen. I övrigt är det asp (8 %), hassel (7 %), ask (3 %), och gran (3 %) som har de största volymerna av döda grenar. Dessa fem trädarter står för totalt 88 % av den totala volymen av död ved. Ek dominerar i alla områden utom i Lindö, då vårtbjörk och hassel är de dominerande trädslagen (bland den döda veden på träden), och Strataskogen där glasbjörk dominerar. Totalt är det 25 olika arter som har hittats på linjerna och undersökts. Varje område har i medeltal 10,6 olika arter med döda grenar (standardavvikelse 3,62). Totalt finns det 79,5 m 3 död ved på levande träd. (Figur 3).

11 Totalt död ved (m3)/trädart Ek Ask Gran Vårtbjörk Rönn Vildapel Hagtorn Sälg Fågelbär Oxel Gråal En Brakved Asp Hassel Glasbjörk Lind Klibbal Tall Lönn Bok Alm Hägg Skogskornell Benved Figur 3. Trädslagsfördelningen. Stamdöd ved På död ved på stammen så är det även här ek som är mest frekvent med 29 %, de fyra följande är: rönn (26 %), lind (13 %), hassel (8 %) och ask (6 %). Dessa fem trädarter står för totalt 82 % av stamdöd ved. Det är 16 arter på de inventerade linjerna som det funnits stamdöd ved på. Av dessa är det endast 2 % som utgörs av barrträd och då endast av gran. 98 % av den stamdöda veden utgörs av lövträd. Totalt är finns det 7430 dm 2 stamdöd ved inom det uppmätta området. Varje område innehåller i medeltal 232 dm 2 stamdöd ved/ hektar (Figur 4). Död ved på stam i dm2 Ek Asp Ask Hassel Gran Glasbjörk Vårtbjörk Lind Rönn Klibbal Vildapel Tall Hagtorn Lönn Sälg Bok Fågelbär Alm Oxel Hägg Gråal Skogskornell En Benved Brakved Figur 4. Trädslagsfördelningen på stamdöd ved.

Volym (m3) 12 Diametrar Den dominerande dimensionen på döda grenar är 5-10 cm i diameter. Detta kan bero på att det är relativt många grenar som har denna dimension samtidigt som det ger en större total volym än vad grenar med en diameter under 5 cm gör. 36 % av alla döda grenar inom det undersökt området har en diameter mellan 5 och 10 cm. De övriga diameterklasserna fördelar sig < 5 cm 25 %, 10-15 cm 22 % och >15 cm 17 %. Om diameterklasserna delas in som det är gjort för tidigare död ved, dvs i gröv död ved (CWD) och klen död ved (FWD) så klassas 61 % av den döda ved som klen död ved och 39 % som grov död ved. Vid ett korrelationstest (Spearmans), med n=25, mellan de olika diameterklasserna så finns det en korrelation då r = 0,70 och p = 0,0006. (Figur 5). Diameterfördelningar 20,00 15,00 10,00 5,00 0,00 < 5cm 5-10 cm 10-15 cm >15 cm Diameter Figur 5. Diameterfördelningen. Jämförelser med tidigare undersökningar av död ved Död ved på levande träd utgör 6,5 % av all den döda veden som finns inom de undersökta områdena (då är inte stubbar medräknade). Klen död ved (FWD) utgör 45,3 % och grov död ved (CWD) 48,2 %. Mellan dessa två olika klasser av död ved finns ingen korrelation. Det finns inte heller några klara korrelationer mellan CWD och >10 cm (r =-0,07, p = 0,73), mellan FWD och < 10 cm (r =0,14, p = 0,50), CWD och <10 cm (r =-0,27, p = 0,19) eller FWD och >10 cm (r =0,06, p = 0,78). Tabell 2. Volymer från undersökningar av död ved. Volym m 3 /ha Procentuellt CWD (Tönnberg, 2001) 11,8 48,2 FWD (Svenker, 2001) 11,1 45,3 Döda grenar 1,59 6,5

13 Diskussion Att det är ek som har den största andelen av döda grenar är inte speciellt konstigt då dessa finns representerade i varje område. Dessutom så har områdena valts för att de är ekrika. Ek har även många grova grenar, så när dessa dör så kan de sitta kvar väldigt länge innan de faller till marken. De grova grenar som dör hos ek sitter ofta långt ner och dör oftast av beskuggning. Eftersom de sitter lång ned är de skyddade mot vind, snönedtyngning och andra förhållanden som kan leda till att de faller av när de har dött. Att många av våra andra vanliga trädarter är så dåligt representerade kan bero på att de deras döda grenar lätt faller till marken (en stategi hos vissa trädarter) och att dessa döda grenar ofta sitter i toppen och då inte har samma skydd som ekens grenar (som hos tex. björk). Hassel skulle egentligen ha ett högre värde, eftersom det enbart är den döda veden ovan 2 meters höjd som är inmätt. Egentligen borde hasseln troligen ha en ca 75 % större volym om hela hasselgrenarna hade mätts. Troligen hade dess totala värde då blivit ca 4,24 m 3 /ha, istället för som nu 2,62 m 3 /ha. Detta skulle ha gjort att ek skulle minska från 67 % till 64 % och hassel öka från 8 % till 10 %. Även det totala medelvärdet skulle öka från 1,59 m 3 /ha till 1,65 m 3 /ha om alla döda grenar på hassel hade mätts i denna undersökning. Att det är diameterklassen 5-10 cm som dominerar är inte så konstigt eftersom det är många grenar som har denna diameter. Grenar med en mindre diameter ramlar ofta av trädet relativt snabbt efter att de dött. Grenar större än 10 cm i diameter är på många träd, bortsett ek, väldigt sällsynt. Faktum är att av alla döda grenar över 10 cm i diameter så har ek 84 % av dessa. Om man tittar på grenar över 15 cm i diameter så har ek 77 % av dess volym. Övriga arter som finns representerade på diametrar större än 10 cm i diameter är: asp, ask, hassel, glasbjörk, vårtbjörk, lind, vildapel, tall och lönn. I flera av dessa fall så rör det sig troligen om stora grenar som gått av medan de fortfarande levde och det är då den resterande delen av grenen som har mätts. Det kan antas att träd som är skadade dör fortare än oskadade träd. Det som kan göra det svårt att uppskatta är att det inte syns hur långt in som trädet är skadat. Den stamdöda veden ger då en vink om hur mycket träd är skadade inom det undersökta området. Även här så är det ekar som är mest representerade, med 29 %. Detta kan bero på att ek är det dominerande trädslaget i många utav områdena. Att det inte finns någon korrelation mellan CWD, FWD och döda grenar är kanske inte så konstigt. Träden tappar inte sina grenar i någon konstant hastighet. Under ett blåsigt år

14 faller förmodligen fler döda (och levande) grenar ner till marken än under ett vindstilla år. För att finna någon ev. korrelation bör undersökningear göras under flera år, samtidigt som det tas in fler faktorer (t.ex. väderförhållandena) i undersökningen. Döda grenar kan vara ett viktigt substat för många svampar att leva på. För att trots att inte hela trädet är dött så kan svampar leva där (Christensen, 1977). Allteftersom utvecklingen i skogen går framåt så används mer och mer av det som förr var restprodukter (bla kvistar) till elding. Då kan de döda grenarna vara enda chansen för några arter att överleva. Detta är ett område som är dåligt utforskat men troligen så kan många svampar leva på grenarna utan att synas (som mycel) och så bildas inga fruktkroppar förrän hela trädet är dött eller grenen fallit till marken. Referenser Bobiec, A., 2002. Living stands and dead wood in the Bailowieza forest: suggestions for restoration management. Forest Ecology and Management 165, s 125-140. Christensen, O., 1977. Estimation of standing crop and turnover of dead wood in a Danish oak forest. Oikos 28, s 177-186. Ehnström, B., 2001. Leaving dead wood for insects in boreal forests suggestions for the future. Scand. J. Res. Suppl. 3, 91-98. Emborg, J., Christensen, M., Heilmann-Clausen, J., 2000. The structural dynamics of Suserup Skov, a near-natural temperate deciduous forest in Denmark. Forest Ecology and Management 126, s 173-189. Etheridge, D.E., 1961. Factors affecting branch infection in Aspen. Can. J. Bot. 39, s 799-816. Fridman, J. & Walheim, M., 2000. Amount, structure and dynamics of dead wood on managed forestland in Sweden. Forest Ecology and Management 132, s 23-36 Goebel, P.C. & Hix, D.M., 1996. Development of mixed-oak forest in southern Ohio: a comparison of second-growth and old-growth forests. Forest Ecology and Management 84, s 1-21. Götmark, F., Kokk, C., Kolviken, M. och Nordén, B., 2002. Ekar och biologisk mångfald - Presentation av ett långsiktigt forskningsprojekt samt några resultat om beståndsföryngring. Ekbladet 17, s 26-34. Ljunggren, A. och Stålsjö, L., 2002. Vedsvampfloran på lövved, vår och höstaspekt. Examensarbete. Botaniska instutitionen, Göteborgs universitet.

15 Nilsson, S.G., Niklasson, M., Hedin, J., Aronsson, G., Gutowski, J. M., Linder, P,. Ljungberg, H., Mikusinski, G. och Ranius, T., 2002. Densities of large living and dead trees in oldgrowth temperate and boreal forests. Forest Ecology and Management 161, s 189-204. Nordén, B., Ryberg, M., Olausson, B., Götmark, F., 2003. The importance of fine woody debris for the diversity of wood-inhabiting fungi in temperate broadleaf forest. Manuskript. Olausson, B., 2001. The importance of fine woody debris for species richness of wood inhabiting Ascomycetes in hardwood forests in southern Sweden. Examensarbete. Instutitionen för systematisk botanik, ekologi, Göteborgs universitet. Renwall, P., 1995. Community dynamics of wood-rotting. Karstenia 35(1), s 1-51. Samuelsson, J., Gustafsson, L. och Ingelög, T., 1994. Dying and dead trees a review of their importance for biodiversity. Artdatabanken, SLU, Uppsala Samuelsson, J. och Ingelög, T., 1996. Den levande döda veden bevarande och nyskapande i naturen. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Svenker, J., 2001. Klenved i ekdominerade nyckelbiotoper. Stencil. Examensarbete. Göteborgs universitet. Tönnberg, M., 2001, Död ved i ekdominerade nyckelbiotoper mängd, struktur och betydelse för mossor och lavar. Examensarbete. Zoologiska instutitionen, Göteborgs universitet.

16 Bilagor Tabell 1 Område Volym död ved (m 3 /ha) Albrunna 6,65 Norra Vi 3,85 Fagerhult 3,28 Aspenäs 3,14 Lilla Vickleby 2,47 Rya åsar 2,19 Åtvidaberg 2,11 Ulvsdal 2,02 Hallingeberg 1,88 Fröåsa 1,83 Skölvene 1,76 Stafsäter 1,58 Strakaskogen 1,51 Bondberget 1,27 Fårbo 1,13 Sandviksås 1,12 Ytterhult 1,12 Getebro 1,11 Långhult 1,03 Lindö 0,94 Karla 0,86 Emsfors 0,74 Östadkulle 0,66 Kråksjö 0,63 Bokhultet 0,60 Medelvärde: 1,82 Standardavvikelse: 1,30

17 Tabell 2 < 5cm 5-10 cm 10-15 cm >15 cm Totalt/trädart 1 Ek 7,65 24,92 17,71 10,17 60,46 2 Asp 2,73 2,25 0,98 0,47 6,44 3 Ask 1,73 3,06 0,76 0,16 5,70 4 Hassel 2,73 2,26 0,06 0,19 5,24 5 Gran 2,65 0,05 0,00 0,00 2,70 6 Glasbjörk 0,44 0,35 0,22 0,91 1,92 7 Vårtbjörk 0,40 0,39 0,02 0,63 1,44 8 Lind 0,73 0,38 0,04 0,00 1,15 9 Rönn 0,56 0,36 0,00 0,00 0,92 10 Klibbal 0,04 0,16 0,00 0,63 0,84 11 Vildapel 0,24 0,40 0,18 0,00 0,83 12 Tall 0,43 0,29 0,04 0,00 0,76 13 Hagtorn 0,42 0,20 0,06 0,00 0,68 14 Lönn 0,54 0,11 0,02 0,00 0,67 15 Sälg 0,35 0,24 0,00 0,00 0,59 16 Bok 0,10 0,09 0,00 0,00 0,19 17 Fågelbär 0,10 0,05 0,00 0,00 0,15 18 Alm 0,03 0,05 0,00 0,00 0,08 19 Oxel 0,05 0,02 0,00 0,00 0,08 20 Hägg 0,01 0,02 0,00 0,00 0,03 21 Gråal 0,01 0,00 0,00 0,00 0,01 22 Skogskornell 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 23 En 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 24 Benved 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 25 Brakved 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 Diametersummor:21,95 35,67 20,11 13,15 90,87

18 Tabell 3 död ved dm 2 Ek 2190 Rönn 1905 Lind 990 Hassel 560 Ask 470 Lönn 465 Asp 385 Sälg 155 Gran 130 Vårtbjörk 90 Glasbjörk 35 Fågelbär 25 Bok 15 Klibbal 5 Gråal 5 Benved 5 Vildapel 0 Tall 0 Hagtorn 0 Alm 0 Oxel 0 Hägg 0 Skogskornell 0 En 0 Brakved 0 Totalsumma 7430 Medelvärde 297 Standardavvikelse 583