Antikvetenskap (Arja Karivieri) Många av våra värderingar idag bygger på det antika kulturarvet. I den anglosaxiska världen är utbildningen inom Classics en utmärkt bakgrund för t ex en karriär i företagsvärlden. Utbildningen i antikvetenskap utvecklar intellektet, förmågan att samla, sortera och behandla stora mängder av data och att se stora helheter, en viktig färdighet som behövs i dagens samhälle i många olika sammanhang. Som ekonomiprofessorn Sixten Korkman vid Aaltouniversitet i Helsingfors har påpekat, behövs förmågan att se helheter och att tänka kritiskt i dagens multikulturella samhälle, i den globala ekonomin när den dagliga verkligheten förändras ständigt och vår värld är fylld med informationsflöde. Kulturellt kunnande och klassisk humanism har sin plats i företagsvärlden, men även för att vi bättre kunde förstå dagens nationalistiska strömningar, politiska, religiösa och etniska konflikter som bygger på det antika arvet, speciellt i Grekland, men även i Italien. Prof. Eva Rystedt har påpekat antikforskningens mångvetenskapliga natur som periodstudium. 1 Många antikvetare har engagerat sig i större samhälleliga frågor i den antika världen, som socialhistoria, familjerna och könsroller, kvinnors och barnens hälsa i det grekiska och romerska samhället (nordiska nätverket ARACHNE), grekisk och romersk religion (TA HIERA-nätverk), historiska, kulturvetenskapliga och filologiska studier om Rom (Fokus Rom-nätverk i Lund och Göteborg), och flera forskare studerar frågor om urbanism, övergången från hedniska kulter till kristendom, multikulturalism, identitet, mentalitet och minne på universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg. Teoretiska diskussioner och senaste reflektioner till den internationella utvecklingen i antikvetenskap har lett till nya forskningsprojekt och internationella samarbeten som handlar om materialitet, intersektionalitet, hybriditet, intertextualitet, resiliens, nätverk, visuell retorik och semiotik, men också frågor om metall- och keramikteknologi, landskap och miljö, symbolism, klädkoder. De svenska antikvetare som har specialiserat sig i forskningen om förhistoriska perioder såsom bronsåldern och järnåldern i Grekland och Italien har specialkompetenser bl a i studier av teknologi, bosättningsmönster och landskapsstudier och har nära kontakt till den teoretiska diskussionen som genomförs inom allmän arkeologi. Forskare som studerar historiska perioder under antiken, intresserar sig speciellt för frågor om etnicitet, identitet och socialhistoria, men även religiösa ritualer och kult samt frågor om antik magi och synkretism i visuella och skriftliga källor. Den senaste starka forskningstrenden är även antikvetenskapens historia, det antika arvet, antikreception och antikbruk.
Digitalisering av forskningsresultat, dokumentation, fynd, ritningar, fotografier och arkivmaterial från svenska fältprojekt i Italien och Grekland har kommit igång under de senaste åren och kommer att kräva flera års arbete där ambitionen är att digitalisera materialet från svenska utgrävningar som pågått vid Medelhavet i över 100 år. Generationen av antikvetare som genomförde utgrävningar i Italien, Grekland, Tunisien och Turkiet mellan 1960- och 1970-talen då även kung Gustav VI Adolf deltog i utgrävningarna i San Giovenale och Acquarossa publicerar nu synteser av sina forskningsresultat i monografier som kommer att erbjuda både den yngre generationen av antikvetare och, framför allt, den internationella forskarvärlden ett ovärderligt redskap för framtida studier om antik urbanism (t ex Acquarossa och San Giovenale, Karthago) och antika helgedomar (Labraunda och Kalaureia). För närvarande pågår ett stort digitaliseringsprojekt av material från alla svenska utgrävningar i Grekland. Nya metoder utvecklas och 3D-modellering och GIS-kartering är ett par av de nya tekniker som används inom antikforskningen för visualisering av resultat, en forskningsgren som internationellt har ökat lavinartat de senaste åren. Samarbetet med laborativ arkeologi och naturvetare har gett en mängd ny data för svenska fältprojekt om växtlighet, miljö och matvanor under antiken, offergåvor i helgedomar, och osteologiska analyser har avslöjat nya spännande resultat om människors hälsa och sjukdomar i de antika samhällena. Antikens kultur och samhällsliv är ett ämne som har en unik karaktär både i Norden och i världen. Internationellt är det vanligt att man separerat ämnet som studerar den materiella kulturen, dvs. Klassisk arkeologi, och det ämnet som fördjupar sig i den andliga kulturen under antiken, dvs. Antik historia. Fram till 1969 använde man begreppet Klassisk fornkunskap och antikens historia om antikforskningen i Sverige. Ämnet har dessutom tät kontakt till klassiska språk, eftersom forskning i antikhistoriska ämnen såsom epigrafik och numismatik kräver kunskaper i antik grekiska och/eller latin. Namnet Antikens kultur och samhällsliv belyser väl ämnet unika tvärvetenskapliga och mångvetenskapliga karaktär, vilket gör det möjligt för både forskare och blivande doktorander att fördjupa sig i olika aspekter, perioder och geografiska områden, samt en större mängd olika teoretiska och metodologiska frågeställningar. Ämnets styrka är dess mångfald. Den svenska antikforskningen har många gemensamma beröringspunkter med både historia och arkeologi och vid Göteborgs universitet bildar AKS institution tillsammans med historia och arkeologi. På de tre andra universiteten, Lund, Stockholm och Uppsala är ämnet tillsammans med arkeologi, i Uppsala ingår även egyptologi på samma institution. Den täta kopplingen till arkeologiämnet har lett till att majoriteten av de senaste decenniernas
antikforskning i Sverige har använt mestadels arkeologiskt material från svenska och andra utländska fältprojekt vid Medelhavet eller från museisamlingar i världen för vetenskapliga arbeten. En annan utveckling som kan ses inom antikämnet är att de som valt den mer historiska inriktningen i sin forskning har satsat mer på populärvetenskap och kulturhistoriska studier än de som studerar arkeologiskt material från Medelhavsområdet. Svensk antikforskning har också en stark koppling till konstvetenskapliga studier, som är vanligt även internationellt inom klassisk arkeologi, speciellt i fråga om skulpturstudier, studier av grekiska vasmålningar, och det senaste tillägget, studier om Pompeji, inklusive arkitektur, väggmålningar och mosaikgolv, men även stadsplanering och antikreception som är kopplade till den konstvetenskapliga analysen. Svenska instituten vid Medelhavet fungerar som våra skyltfönster utåt. Det nära förhållandet mellan å ena sidan ämnet Antikens kultur och samhällsliv på de fyra svenska universiteten, Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg, och å andra sidan, de Svenska instituten i Athen, Rom och Istanbul är en central del av svensk antikforskning och upprätthåller den aktiva svenska forsknings- och utbildningsverksamheten i de internationella miljöerna vid Medelhavsområdet. Detta kontaktnät skapar den levande kontakten mellan svensk antikforskning och den internationella forskarvärlden i Grekland, Italien och Turkiet. Instituten erbjuder forskare information, bibliotek och den humanistiska gemenskapen. Via instituten får man tillgång till andra bibliotek, arkiv och museer och instituten är samtidigt kontaktyta för möten med forskare från andra länder. Instituten fungerar som förmedlare för projekt som genomförs i medelhavsländerna, t ex hjälper till med ansökningar om utgrävningstillstånd eller forskningstillstånd till museer. Den akademiska personalen består i Athen och Rom av en antikvetare som direktör; i Athen även den biträdande direktören är antikvetare. I Rom är vicedirektören i stället en konstvetare, men Rom-institutet har även en forskarlektor i antikens kultur och samhällsliv som tillsammans med direktören ansvarar för de vetenskapliga kurserna på avancerad nivå som ges på institutet. I Istanbul är den nuvarande direktören språkvetare och specialist på turkisk kultur, men samtidigt har man haft en externfinansierad antikvetare som forskare. Athen-, Rom- och Istanbul-instituten har under de senaste åren haft externfinansierade forskartjänster från VR, Riksbankens Jubileumsfond och Kungliga Vitterhetsakademien, vilket stärkt ytterligare institutens vetenskapliga profil utåt, då de unga forskarna organiserat workshops, konferenser och deltagit aktivt i att utveckla vidare de svenska antikvetarnas nätverk med de internationella forskarna. Alla tre instituten erbjuder även 0,5-1 år långa storstipendier för antikforskning och därmed erbjuder masterstudenter,
forskarstuderande och postdoc-forskare en utomordentlig möjlighet att forska vid Medelhavet under en koncentrerad period och bo på institutet. Antikforskningen kräver ofta längre vistelser vid Medelhavet och en bas i Sverige. Instituten har en central roll i utbildningen av svenska antikvetare, då Athen- och Rom-instituten turas om att organisera en 10 veckor lång fördjupande kurs i Greklands och Italiens topografi, konst och kultur, och en 5 veckor lång tematisk kurs om t ex museer eller om antik religion, som ingår i svenska studenters masterprogram, dvs förberedande kurser för forskarutbidningen. Dessa kurser har genom årtionden varit en viktig rekryteringsbas för blivande antikforskare. De långa kurserna har direktören och forskarlektorn (Rom) och direktören och vicedirektören som lärare (Athen). Under de korta tematiska kurserna har man presenterad ett aktuellt forskningstema i samband med att även lärare från någon av de fyra institutionerna i Sverige medverkar som lärare (museer, etrusker, antik religion). Instituten erbjuder även en sommarkurs för gymnasielärare i klassiska språk, som därmed får ny inspiration till sitt eget lärande och kan inspirera deras elever att välja antikvetenskap som studie- och forskningsämne. De långa kurserna erbjuder även möjligheten att presentera det internationella forskarsamhället till svenska studenter. I de svenska vetenskapliga institutens verksamhet ingår forskning, undervisning, publicering av resultat från svenska forskningsprojekt, inkl. internationella forskares verksamhet med svenska forskare, offentliggörande av forskning med föredrag, seminarier och kongresser. Svensk antikforskning offentliggörs därmed utomlands främst i Athen, Rom och Istanbul. I Rom finns världens största samling av forskare av antikvetenskap och historia och världens bästa bibliotek. En viktig verksamhet är att utländska forskare gärna presenterar sina forskningsresultat i Svenska instituten vid Medelhavet, som erbjuder utmärkta förhållanden för att nå en större vetenskaplig publik för nya resultat. Instituten erbjuder dessutom möjligheten för svenska forskare att presentera sina forskningsresultat. Dessutom erbjuder den internationella, peer-review granskade skriftserien för Rom- och Athen-insituten svenska antikforskare ett utmärkt forum för snabb publicering av artiklar, recensioner och forskningsrapporter i Open Access -tidskriften Opuscula och för monografier i skriftserien. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning är central för vår förståelse av dagens samhälle, och den historiska och strukturella utvecklingen av städer och landsbygd, kontakten mellan landskap och bebyggelse, nätverk och trafikleder, människans behov av socialisering, estetiska upplevelser, identitetsskapande samt språkens betydelse för samhällens utveckling och skapandet av nätverk. Den framtida utvecklingen borde fortsätta i större
utsträckning till samarbeten över disciplingränserna, till flera tvärvetenskapliga samarbetsprojekt mellan humanister och samhällsvetare, såsom sociologer, ekonomer, antikvetare, arkeologer, teologer, religionsvetare, historiker, språkvetare och filosofer, men även mellan humanister, samhällsvetare och naturvetare, för att vi bättre kunde förstå människans beteende under olika tidsepoker, olika geografiska områden och i olika kulturer och vilka impulser som leder till förändringar i vårt sätt att se världen och oss själva. 1 Eva Rystedt, Antiken som forskningsobjekt, i Mohammed Fazhashemi & Eva Österberg (red.), Omodernt. Människor och tankar i förmodern tid, Lund 2009, s. 69.