Dekanus Bo Ahrén Medicinska fakulteten Lunds universitet Hedrade av uppdraget att utreda ämnesområdet patologi vid Lunds universitet inkommer vi med följande yttrande: BAKGRUND KLINISK PATOLOGI Den kliniska patologin svarar för den makro- och mikroskopiska vävnads- och celldiagnostiken. Från att tidigare i huvudsak varit en postoperativ verksamhet är dagens patologi i allt högre grad integrerad i det pre-terapeutiska teamet och spelar en central roll vid fattande av vårdbeslut. Utvecklandet av immunhistokemiska och molekylärbiologiska metoder har tillfört den traditionella morfologiska diagnostiken nya kvaliteter som möjliggör en mer sofistikerad diagnostik. Patologins utgör idag den mest kostnadseffektiva diagnostiska verksamheten och är basen för all onkologisk terapi. Trots att obduktionsfrekvensen har avtagit intar den kliniska obduktionen fortfarande en mycket central ställning i universitetsklinikernas verksamhet. Obduktionen utgör den enda tillförlitliga kvalitetskontrollen för diagnostiska och terapeutiska åtgärders träffsäkerhet. Därför bör obduktionsverksamheten hållas på en hög nivå, speciellt inom kliniker som meddelar undervisning. AKADEMISK PATOLOGI A. Undervisning Patologi eller sjukdomslära är en av hörnstenarna i läkarutbildningen. Idag ligger undervisningens tyngdpunkt inom patofysiologi dvs. sjukdomsmekanismer och de förändringar som olika tillstånd förorsakar på cell- och vävnadsnivå. Obduktionspatologin är en mycket uppskattad undervisningsform med högt informationsvärde som lämpar sig utmärkt för en pedagogik baserad på PBL. Därför bör läkarstuderande beredas rikliga tillfällen att övervara och delta i obduktioner. Undervisning i patologi har också till uppgift att ge studenterna insikter i den morfologiska diagnostikens möjligheter och begränsningar. 1
Ur sjukvårdens synpunkt är det viktigt att vårdande läkare på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt samverkar med patologen. Det gäller både förmågan att förstå den morfologiska diagnostikens utlåtanden och att ta representativa cell- och vävnadsprover för diagnostik. B. Forskning Den traditionella forskningen inom patologin har utgjorts av deskriptiv morfologi. Medan morfologin fortfarande försvarar sin plats har den snabba utvecklingen inom molekylärpatologin tillfört ny dimensioner genom att möjliggöra studier av specifika genuttryck både på cell- och vävnadsnivå. Det samma gäller immunhistokemin med alla dess tillämpningar både på cellulär och ultrastrukturell nivå. Under de senaste decennierna har morfologin upplevt en renässans inom forskningen. Utvecklingen av genmodifierade djurmodeller för studier av sjukdomsprocesser har öppnat helt nya forskningsfält för den klassiska morfologin. Den snabba utvecklingen av sofistikerade metoder för avbildning av subcellulära strukturer både statiskt och dynamiskt har givit den strukturella bildanalysen en allt mera framskjuten plats inom den biomedicinska forskningen. Detta innebär också att patologin i dag i allt högre grad utgör en viktig basresurs för translationell medicinsk forskning i universitetsmiljö. Samtidigt förutsätts dagens akademiska patologer inneha en bred och diversifierad kunskapsbas. En traditionell morfologisk kompetens är inte längre tillräcklig utan insikter både i molekylärbiologi och cellbiologi är ett krav för framgångsrik cell- och vävnadsforskning. Detta i sin tur innebär att rekryteringsbasen för akademiska patologer blivit allt snävare. SITUATIONEN VID LUND-MALMÖ Den akademiska patologin vid Lunds universitet svara för grundutbildning av läkare i patologi samt för forskning och forskarutbildning inom ämnet. Grundutbildningen omfattar drygt 100 läkarstudenter per termin, fördelade lika på campus Lund och campus Malmö. Undervisningen ges huvudsakligen under två kurser, patobiologi 1 (allmän patobiologi) förlagd till termin 4, och patobiologi 2 (speciell patobiologi) förlagd till termin 5. Kurserna omfattar tillsammans 30 högskolepoäng och patologiämnet svarar för huvuddelen av kursinnehållet. Undervisningen på läkarprogrammet använder sig av problembaserat lärande (PBL) vilket innebär en lärarintensiv undervisning. Även under senare delar av läkarprogrammet meddelas undervisning i patologiämnet. Lärarstaben vid avdelningarna för patologi omfattar i dagsläget 3 professurer (Lund 1, Malmö 2) och 1 lektorat (Malmö 1) samt 2
6 professurer i experimentell patologi (Malmö). Uppdelning av den medicinska fakulteten på två campusområden medför ofrånkomligen en dubblering av vissa personalresurser. Den kliniska verksamheten är beroende av en lokal morfologisk diagnostik. Också den akademiska patologin måste vara lokalt förankrad till den del den utgör en viktig sektor inom translationell forskning utgående från kliniska material. Den kliniska patologin ingår sedan årsskiftet 2009 i den för Region Skåne gemensamma laboratoriemedicinska organisationen. Patologi- och cytologiverksamhet bedrivs vid de fyra sjukhuslaboratorierna i Lund, Malmö, Helsingborg respektive Kristianstad. Totalt utförs 89.000 PAD undersökningar, 24.000 cytologiundersökningar, 95.000 vaginalcytologiska undersökningar och 970 obduktioner. Läkarbemanningen är endast tillfredställande vid laboratoriet i Lund. De övriga laboratorier har sammanlagt 9 vakanta specialistläkar- och överläkartjänster. De kliniskt verksamma patologerna utför inte bara diagnostik, utan ansvarar även för handledning av läkare under grundutbildning och specialisttjänstgöring. MALMÖ Malmö har en stark profilering inom den experimentella patologin. Här finns flera framgångsrika forskningsgrupper som driver cellpatologisk forskning i den absoluta internationella fronten. Flera forskningsledare har emellertid inte medicinsk bakgrund vilket medför in viss begränsning i den kompetens som en framgångsrik translationell forskning kräver. Detta innebär också en kringskuren möjlighet att meddela undervisning på läkarprogrammet. Den nuvarande situationen med en deltidsanställd professor/överläkare (Göran Landberg, 20%) är på sikt inte hållbar, men acceptabel under en övergångsperiod så länge uppbackning på lektorsnivå finns att tillgå. LUND Situationen för den akademiska patologin i Lund är alarmerande. Till följd av bristen på lärare har den snart avgående professorn (P. Alm) åtagit sig en oskäligt omfattande undervisningsbörda på forskningens bekostnad. Lund har tidigare haft en relativt stark tradition inom den akademiska neuropatologin, men också den är i avtagande sedan Dr. E.Englund avsagt sig sitt lektorat. De aktiva forskargrupperna i Lund som är engagerade i klinisk och translationell forskning har inte haft tillgång till den morfologiska service som den akademiska patologin kan förvänta erbjuda och tvingats ty sig till olika lokala lösningar. 3
ANALYS På basen av det bakgrundsmaterial vi fått och de iakttagelser vi gjorde under besöket i Lund/Malmö 2009-03-24 vill vi framföra följande synpunkter som svar på de i uppdraget formulerade frågeställningarna: 1) Det mest akuta behovet är nyrekrytering till Lund för att säkerställa en basal bemanning inom den akademiska patologin. Minimum är att en professor och en senior lektor rekryteras. En synkron tjänstetillsättning bör vara målsättningen för att undervisningsbördan inte skall upplevas avskräckande. Med tanke på undervisningen och den translationella forskningen borde hels båda ha medicinsk bakgrund. Utöver en morfologisk skolning bör elementär kompets inom cell och/eller molekylärbiologi förutsättas av sökande. På sikt kräver den akademiska patologin vid Lund ytterligare förstärkningar. Under en övergångsperiod bör timlärarkrafter i så stor utsträckning som möjligt köpas in från sjukvårdens huvudman. Detta förutsätter ett nära och förtroendefullt samarbete mellan företrädare för akademin och laboratoriemedicin, där utnyttjandet av ALF-medel för såväl undervisning som forskning underlättas. Behovet av nyrekrytering inom klinisk patologi är stort och denna fråga måste prioriteras för att inte ytterligare försämra den redan hårt ansträngda situationen på universitetssidan. Onkologicentrum under uppbyggnad i Lund skapar en naturlig miljö för tumörbiologiskt inriktad patologi. Lunds University Bioimage Center är en attraktion som erbjuder en uppenbar rekryteringsfördel. Också utsikten av forskningssamarbete med stamcells centrum bör te sig lockande. Eftersom både den nationella och internationella rekryteringsbasen är begränsad rekommenderas en inte alltför snäv tjänstebeskrivning. Den slutliga inriktningen på den akademiska patologin i Lund dikteras ändå i huvudsak av de tillträdande forskarnas personliga kompetens och preferenser. Situationen i Malmö med en professor anställd på 20 % tid är ohållbar på sikt. Två professorer med överläkarkompetens anställda på heltid är ett minimum för ett universitet av Lunds storlek. Åtminstone en professor bör ha en bred, allmän inriktning medan den andra kan tänkas vara subspecialiserad (neuropatologi, pediatrisk patologi etc.). 2) En förbättrad samverkan mellan campus Lund och campus Malmö är ett återkommande tema. Intrycken från besöket bekräftade att avståndet mellan Lund och Malmö fortfarande 4
överstiger det geografiska. En utökad samverkan inom undervisningen kan åstadkommas med relativt enkla medel. En mera systematisk koordination av lärarresurserna bör vara en initial målsättning, även om synergieffekterna är begränsade. Forskningssamarbetet låter sig däremot sällan styras utifrån. Ekonomiska incitament sänker tröskeln för samverkan men ett produktivt forskningssamarbete är ändå i slutändan beroende på enskilda forskningsledares personkemi och samarbetsprojekt där ömsesidig nytta kan uppnås. 3) Dagens akademiska patologi är utöver ett fristående undervisnings- och forskningsområde en viktig basresurs som erbjuder morfologisk expertis för olika områden som inbegriper celloch vävnadsforskning. Detta gäller speciellt den translationella forskning som skiljer en medicinsk fakultet från en biovetenskaplig. Den experimentella patologin i Malmö har utvecklat ett väl fungerande och produktivt koncept som bör garanteras arbetsro. Det är dock möjligt att någon eller några grupper kan tänkas associera sig närmare, också geografiskt, med det onkologiska centrum son är under uppbyggnad i Lund. Ett onkologiskt centrum av "Comprehensive Cancer Center" typ är en attraktiv vetenskaplig miljö på alla nivåer inom tumörforskningen. Sammanfattning av förslag till åtgärder: 1) Synkron rekrytering till Lund. Vi rekommenderar en paketlösning som innefattar en professur och ett lektorat där båda förutsätts vara etablerade självständiga forskarprofiler gärna också med överläkarkompetens. De uppgifter vi har argumenterar starkt för extern rekrytering åtminstone till en av tjänsterna för att erbjuda den möjlighet till förnyelse som den akademiska patologin i Lund nu är i behov av. 2) Tillsättning av en heltidsprofessor med överläkarkompetens i Malmö. 3) Tillsättning av en arbetsgrupp som analyserar undervisningsrutinerna i Lund och Malmö och presenterar ett program för ett mera effektivt samutnyttjande av lärarresurserna. 4) Förhandlingar med sjukvårdens huvudman (Laboratoriemedicinförvaltningen i Region Skåne) om upphandlig av timlärarresuser med syftet att stärka grundutbildningen av läkare och att frigöra mera forskningstid för den fåtaliga akademiska personalen i Lund. Helsingfors 2009-05-27 Göteborg 2009-05-27 Leif Andersson, professor Helsingfors universitet Ola Nilsson, professor Göteborgs universitet 5