Finansministeriet UPPDATERING AV FINLANDS STABILITETSPROGRAM November 2005
Innehåll Inledning och sammanfattning...3 1 Mål och utgångspunkter för den ekonomiska politiken...5 1.1 Allmänt...5 1.2 Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och integrerade riktlinjer...6 1.3 Uppdatering av Finlands stabilitetsprogram år 2005 och behandlingen av det i Finland...7 2 Det ekonomiska läget och utsikterna...9 2.1 Den senaste utvecklingen och utsikterna under den närmaste tiden...9 2.2 Den medelfristiga ekonomiska utvecklingen...12 3 Den offentliga ekonomins balans och skuld 2005-2009...15 3.1 Finanspolitisk strategi...15 3.2 Den offentliga ekonomins balans och skuld...16 3.3 Den offentliga ekonomins strukturella balans...17 4 Känslighetsanalys och jämförelse med föregående års stabilitets program.21 4.1 Riskerna för den ekonomiska utvecklingen och deras inverkan på den offentliga ekonomin...21 4.2 Jämförelse med föregående års program...25 5 Den offentliga ekonomins inkomster och utgifter...27 5.1 Regeringens linje...27 5.2 Offentliga samfunds inkomster och beskattning...27 5.3 Offentliga samfunds utgifter...29 5.4 Den offentliga ekonomins produktivitet...31 6 Den offentliga ekonomins hållbarhet...35 6.1 Åtgärder som syftar till att förstärka hållbarheten...35 6.2 Hållbarhetskalkyl...37 6.3 Pensionsfondernas medel...39 7 Den nationella finanspolitikens praxis och institutioner...43
Inledning och sammanfattning INLEDNING OCH SAMMANFATTNING Befolkningen i Finland åldras snabbare än i övriga EU-länder, vilket orsakar olika spänningar inom arbetsmarknaden och den offentliga ekonomin. Åldrandet utgör en stor utmaning speciellt för en hållbar finansiering av den offentliga ekonomin, då utgiftstrycket mot pensions- och välfärdstjänsterna ökar medan tillväxten av nationalprodukten och skattebasen minskar på grund av att arbetskraften krymper. Produktivitetens roll som en tillväxtfaktor blir allt större. Den genomsnittliga produktivitetsökningen har varit kraftig, men stora delar av nationalekonomin har dessvärre varit långsamma. Finlands regering möter dessa utmaningar genom en långsiktig och konsekvent politik som stödjer en hållbar höjning av sysselsättningsgraden och en förstärkt produktivitetsökning. En linje som betonar finanspolitikens förutsägbarhet och hållbarhet har förenats med skatte- och övriga lösningar som förbättrar företagens konkurrenskraft och sysselsättningsmöjligheter. Genom dessa har man samtidigt stött långa inkomstuppgörelser och en stabil arbetsmarknadsutveckling. En stabil och förutsägbar verksamhetsmiljö stödjer företagens och hushållens beslutsfattande. Hållbarhetskraven framhävs när man bereder sig för det tryck som åldrandet och de krympande arbetsföra åldersgrupperna orsakar den offentliga ekonomin. Tryggandet av den offentliga ekonomins långfristiga balans kräver att inkomstöverföringarna och servicesystemen reformeras på ett ömsesidigt stödjande sätt samt att den offentliga sektorns resurser dimensioneras på rätt sätt och att uppgifterna prioriteras. Det måste gå att flytta resurser från ett uppgiftsområde till ett annat beroende på ändringar i befolknings- och regionstrukturen samt enligt nya prioriteringar i fråga om servicebehoven. Grunden för uppdateringen av stabilitetsprogrammet utgörs av regeringens rambeslut för statsfinanserna 2006 2009 och budgetpropositionen för 2006 som utgavs i september, samt de därtill hörande finanspolitiska principer och uppskattningar om den ekonomiska utvecklingen. 3
Inledning och sammanfattning Arbetsmarknadstvisten inom skogsindustrin inklusive bieffekter skar ner på tillväxten under innevarande år. Den låga jämförelsenivån i år kommer att höja avsevärt 2006 års tillväxt. Nästa års BNP-tillväxt kommer att vara dryga 3 % trots att tillväxtcykeln i och för sig håller på att avta efter 2004 års högkonjunktur. Den medelfristiga ekonomiska tillväxten begränsas främst av begränsningar i fråga om utbudet av arbetskraft, produktionskapaciteten som ökat endast långsamt under senaste år samt omfördelningen av den internationella produktionen. Under dessa omständigheter kommer den medelfristiga ekonomiska tillväxten att sakta ner betydligt. Den ekonomiska tillväxten kommer under kommande år att bygga nästan helt och hållet på produktivitetsökning. Finlands medelfristiga ekonomiska tillväxt kommer att hämmas av befolkningsåldrandet och den därav beroende minskningen av utbudet av arbetskraft. Den demografiska ändringen är speciellt snabb i Finland, och därför kommer dess effekter på den ekonomiska tillväxten att vara betydande redan på medellång sikt. Sysselsättningen har börjat förstärkas efter en långt utdragen lam utveckling. Nya arbetsplatser har skapats framför allt inom servicesektorn. Arbetslöshetsgraden kommer att vara lite på 6 procent vid slutet av granskningsperioden. Utan en betydande höjning av pensionsåldern kommer sysselsättningsgraden att stabiliseras vid dryga 68 procent under kommande år. Hela den offentliga ekonomins överskott är ca 1½ procent i förhållande till totalproduktionen under de följande fyra åren, men överskottet finns numera endast i socialskyddsfonderna, då staten och kommunerna har börjat gå med underskott. Den offentliga ekonomins EMU-skuldförhållande beräknas sjunka långsamt till 40 % i förhållande till BNP. Finland uppfyller den för EU-länder gällande stabilitets och tillväxtpaktens förpliktelser i fråga om den offentliga ekonomins överskott och skuldsatthet även på medellång sikt. 4
1 Mål och utgänspunkter för den... 1 MÅL OCH UTGÅNGSPUNKTER FÖR DEN EKONOMISKA POLITIKEN 1.1 Allmänt Den demografiska ändringen och ändringen av den regionala strukturen, den framskridande globaliseringen och den snabba teknologiska utvecklingen medför särskilda utmaningar för Finlands ekonomiska politik. Produktions- och företagsstrukturen måste förnyas kontinuerligt för att ekonomin skall hållas konkurrenskraftig. Det viktigaste målet för regeringens ekonomiska politik är att minska arbetslösheten och att höja sysselsättningen med 100 000 personer under regeringsperiodens gång. Då skulle sysselsättningsgraden höjas till ca 70 procent. För att sysselsättningsmålet skall uppnås förutsätts en finanspolitisk linje som främjar stabil ekonomisk tillväxt, förbättrar nytto-, kapital- och arbetsmarknadens funktion och säkerställer en internationellt sett konkurrenskraftig verksamhetsmiljö för företagsverksamheten. Den offentliga sektorns överskott har minskat på grund av den lama ekonomiska utvecklingen under början av detta årtionde samt de skattelättnader som förbättrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Överskottet vilar nu helt på socialskyddsfonderna då staten och kommunerna har börjat gå med underskott. De närmaste årens utmaning består i att återställa ett betydligt överskott i statsfinanserna och att få kommunernas ekonomi i balans. Detta förutsätter återhållsam utgiftspolitik både inom statlig och inom kommunal ekonomi. Det ekonomiska utgångsläget har försämrats jämfört med tidigare prognoser när det gäller förberedelserna inför det utgiftstryck som orsakas av befolkningsåldrandet. Detta framhäver behovet av att tygla de offentliga utgifterna samt betydelsen av strukturella åtgärder som förstärker marknadernas funktion och den offentliga ekonomin. En statsekonomi som vilar på stabil grund är nödvändig även för att garantera regeringen ett tillräckligt finanspolitiskt spelrum under alla omständigheter. Det största ökningstrycket finns inom pensions- samt hälsovårds- och vårdserviceutgifterna. Dessa utgifters sammanlagda andel i förhållande till BNP beräknas öka med 6 procentenheter före 2030 till följd av den demografiska ändringen. Om en motsvarande andel av de allt knappare arbetskraftsresurserna kanaliseras till de offentli- 5
1 Mål och utgänspunkter för den... ga tjänsterna, minskar den privata sektorns möjligheter att få kompetent, utbildad arbetskraft. Det synbara utgiftstrycket kan på grund av den internationella skattekonkurrensen inte finansieras genom skatteskärpningar. En höjning av skattegraden skulle försämra den ekonomiska tillväxten, vilken redan avtar på lång sikt på grund av befolkningsåldrandet. Då arbetskraften blir knappare vilar den ekonomiska tillväxten och de offentliga utgifternas finansieringsbas allt mera på ökad produktivitet. Det finns i princip tre sätt att upprätthålla balansen: att anpassa det serviceutbud som den offentliga sektorn svarar för till resurserna, att överföra kostnaderna på användarna och att höja produktiviteten. 1.2 Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och integrerade riktlinjer Dokumentet om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken är det viktigaste dokumentet för samordnandet av Europeiska unionens ekonomiska politik. För medlemsstaternas ekonomiska politik gäller ett gemensamt intresse, varför de bör samordna sin ekonomiska politik med iakttagande av principen om en öppen marknadsekonomi som gynnar effektiv resursallokering och bygger på fri konkurrens. Enligt kommissionens utlåtande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2003 2005 består Finlands viktigaste utmaningar i att sänka den höga strukturella arbetslösheten och att höja de äldres sysselsättningsgrad samt i att främja konkurrensen inom vissa branscher och att effektivisera den offentliga sektorn. För att möta utmaningarna bör Finland: - säkerställa lönsamheten av arbete genom att fortsätta med reformerandet av skatte- och förmånssystemen, - se till att löneutvecklingen återspeglar produktivitetsutvecklingen, - effektivisera konkurrensen inom nätverksbranscherna och servicen inom den inhemska marknaden - förbättra den offentliga verksamhetens effektivitet, - förbättra utgiftskontrollen inom den offentliga sektorn. Europarådet gav, då det reviderade Lissabonstrategin, ett klart budskap om att påskyndandet av den ekonomiska tillväxten och höjandet av sysselsättningen är unionens största utmaningar under de kommande åren. Det viktigaste skall vara att i enlighet med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken (integrerade riktlinjer) verkställa de målsättningar som ingår i Lissabonstrategin. 6
1 Mål och utgänspunkter för den... Regeringens ekonomiska politik står i samklang med kommissionens utlåtande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2003 2005 samt dokumentet om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. En mera detaljerad beskrivning av regeringens ekonomipolitiska åtgärder i fråga om de rekommendationer som gäller den offentliga ekonomin och strukturpolitiken presenteras i senare avsnitt i detta stabilitetsprogram samt i Finlands nationella handlingsprogram som regeringen godkände i oktober 2005. Uppdateringen av stabilitetsprogrammet och Finlands nationella handlingsplan är sinsemellan förenliga. 1.3 Uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram år 2005 och behandlingen av det i Finland Uppdateringen av stabilitetsprogrammet 2005 baserar sig i huvudsak på rambeslutet om statsfinanserna för 2006 2009 samt på budgetpropositionen för 2006 från september, och på den konjunkturprognos som utgjorde grunden för den. Uppdateringen har gjorts efter att budgetpropositionen 2006 överlämnats. Dokumentet tillställs EU-organen inom överenskommen tid (15.10. 1.12.2005) efter att det godkänts vid statsrådets allmänna plenum. Uppdateringen av stabilitetsprogrammet ges i likhet med tidigare program riksdagen till känna. Uppdateringen av stabilitetsprogrammet har utarbetats enligt den praxis som godkänts vid Europarådet i oktober 2005. Enligt stabilitets- och tillväxtpakten, som preciserar Europeiska unionens grundfördrag, skall den offentliga ekonomins finansiella situation på medellång sikt vara i balans eller visa ett överskott. Offentliga samfunds finansiella ställning förblir klart positiv. År 2009 beräknas de offentliga samfunden ha ett överskott på 1½ % i förhållande till bruttonationalprodukten. Regeringen vidtar, i enlighet med stabilitets- och tillväxtpaktens förpliktelser, korrigerande åtgärder om det uppstår en risk för att stabilitetsprogrammets mål inte uppnås. 7
1 Mål och utgänspunkter för den... 8
2 Det ekonomiska läget och utsikterna 2 DET EKONOMISKA LÄGET OCH UTSIKTERNA 2.1 Den senaste utvecklingen och utsikterna under den närmaste tiden Den betydande avmattningen av världshandelns tillväxt tillsammans med det höga oljepriset tryckte ner industrins och konsumenternas förtroende inom euroområdet under början av 2005. Den ekonomiska tillväxten förblev, framför allt på grund av svag inhemsk efterfrågan, lam både jämfört med den övriga världen och med tidigare konjunkturuppgångar inom området. Företagens förväntningar förstärktes dock i början av sommaren, och en svag återhämtning är att vänta mot slutet av året tack vare världshandelns svaga tilltagande och eurons försvagning. Den höga arbetslösheten och det dyra oljepriset bromsar dock fortfarande hushållens konsumtion inom euroområdet och utgör således det största hotet mot snabbare ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska tillväxten i Finland var svag i början av 2005 på grund av industriproduktionens exceptionella rytm: metall- och elektronikindustrins kraftiga drag upphörde tillfälligt under det första kvartalet, och under det andra innebar arbetsmarknadstvisten inom skogsindustrin en avsevärd minskning av produktionen. Ökningen av totalproduktionen, 2 % i år, baserar sig nästan helt på inhemsk efterfrågan. Skogsindustrins arbetsmarknadstvist inklusive bieffekter skär ner tillväxten med en procentenhet. Den låga jämförelsenivån i år höjer å andra sidan avsevärt tillväxten 2006, varvid BNP ökar med ca 3 % trots att tillväxtcykeln i och för sig avtar efter högkonjunkturen 2004. Produktionen av privata tjänster ökar både under innevarande år och nästa år snabbare än totalproduktionen, medan produktionen av offentliga tjänster växer långsammare. Exporten och importen ökade avsevärt under första halvan av innevarande år trots tillbakagången i världshandeln och arbetsmarknadstvisten inom skogsindustrin. Arbetsmarknadstvisten minskade exportökningen med ett par procentenheter, men trots detta höjer bl.a. den finländska elektronikindustrins goda position inom den internationella konkurrensen exportökningen till nästan 4 procent. Detta års arbetsmarknadstvist inom skogsindustrin och de nya arbetstidsarrangemangen höjer kalkylmässigt 9
2 Det ekonomiska läget och utsikterna tillväxttalet för exporten under 2006, så att exporten ökar dubbelt jämfört med BNPtillväxten, dvs. med ca 6 procent. Den negativa sysselsättningstrend som varat i ett par år vände under senare halvan av 2004 i en kraftigt positiv riktning, och under innevarande år skapades det nya arbetsplatser i allt snabbare takt speciellt inom bygget och genom deltidsanställningar inom handeln och social- och hälsovårdsservicen. Antalet nya arbetsplatser var 39 000 under första halvan av året, dvs. 1,6 % större än året innan. Utvecklingen jämnas dock ut mot slutet av året och sysselsättningsökningen för hela året kommer att bli ca 30 000, dvs. knappa 1½ procent. Sysselsättningsgraden kommer att höjas till 68 procent i år från 67,2 procent i fjol. Sysselsättningsgraden kommer att förbättras ytterligare under 2006, om dock lite långsammare, men då utbudet på arbetskraft så småningom börjar minska kommer arbetslöshetsgraden att sjunka till 7½ procent från 8,2 procent i år. Långtidsarbetslösheten förblir ett stort problem. Samtidigt utgör arbetsmarknadens strukturella flaskhalsar en växande riskfaktor med tanke på den ekonomiska tillväxten och dess stabilitet. Inflationen förblir fortfarande låg i år jämfört med de övriga euroländerna. Råoljans världsmarknadspriser har stigit häftigt, men sänkningarna av priserna och avgifterna i samband med kommunikation och informationsteknik samt den allt skarpare konkurrensen har hållit tillbaka den genomsnittliga konsumtionsprishöjningen. Kostnaderna för arbete höjs nästan i samma takt som i fjol och den tillfälliga svackan i produktivitetsökningen höjer arbetskostnaderna per enhet. Man beräknar dock att priskonkurrenskraften förbättras på nytt nästa år i och med att produktiviteten ökar snabbare och arbetskostnaderna växer långsammare. Byggkostnaderna och bostadspriserna har fortsatt sin oroväckande stigning. Bostädernas reella priser höjdes i medeltal med 7 procent i fjol jämfört med året innan; prishöjningen har även i år klart överskridit den allmänna inflationen. Prognosen i tabell 1 om den ekonomiska tillväxten och de faktorer som påverkar den följer finansministeriets konjunkturöversikt från september vad gäller åren 2005 2006. Prognoserna om den internationella utvecklingen för åren 2005 2006 följer utgångsantagandena i finansministeriets prognos som publicerades i september 2005. Skillnaderna till utgångsantagandena i kommissionens höstprognos är i regel små. De effekter skillnaderna i fråga om antagandena har på den ekonomiska utvecklingen diskuteras i kapitel 4.1. 10
2 Det ekonomiska läget och utsikterna 1. Ekonomisk tillväxt och faktorer som påverkar den 2004 2004 2005 2006 2007 2008 2009 mrd. eur förändring Uftsikter för makroekonomin 1. BNP, volym 3,6 2,1 3,2 2,6 2,3 2,1 2. BNP till gängse priser 149,7 4,1 2,2 4,2 3,6 3,4 3,2 Komponenter i BNP-volymen 3. Privat konsumtion 77,7 3,2 2,4 2,6 2,2 2,0 1,8 4. Offentlig konsumtion 33,7 1,6 1,7 1,4 1,2 0,9 0,7 5. Kapitalbildning 28,2 5,0 2,0 1,6 1,9 1,4 1,3 6. Lagerförändring (% av BNP) 0,8 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 7. Export av varor och tjänster 56,6 5,6 3,8 6,0 3,9 3,4 3,2 8. Import av varor och tjänster 48,5 6,0 4,4 3,5 2,4 2,2 2,0 Kalkylerad inverkan på BNP-tillväxten, %-enheter 9. Inhemsk efterfrågan på slutprodukter 139,6 2,9 2,0 1,9 1,7 1,5 1,3 10. Lagerförändring 0,8 0,3 0,0-0,1 0,0 0,0 0,0 11. Nettoexport 8,1 0,4 0,1 1,4 0,9 0,8 0,8 Prisindexens utveckling 1. BNP-priset 0,5 0,1 1,0 1,0 1,1 1,1 2. Privat konsumtion, pris 0,1 1,0 1,5 1,5 1,8 1,8 3. Harmoniserat konsumentprisindex 0,2 1,0 1,3 1,5 1,8 1,8 4. Offentlig konsumtion, pris 3,7 2,9 2,4 2,8 2,8 2,8 5. Investerinar, pris 2,0 1,8 1,6 2,0 2,0 2,0 6. Exportprisindex 1,0 0,3-0,6-0,8-0,8-0,8 7. Importprisindex 3,6 4,5 0,9 1,0 1,0 1,0 Arbetsmarknadens utveckling 1. Sysselsättning, 1 000 personer 2 365 0,0 1,3 0,5 0,3 0,2 0,2 2. Sysselsättning, 1 000 arbetstimmar 4 068 0,3 0,4 0,6 0,1 0,0 0,0 3. Arbetslöshetsgrad (%) 8,8 8,2 7,5 7,0 6,6 6,2 4. Arbetets produktivitet, personer 3,6 0,8 2,7 2,3 2,1 1,9 5. Arbetets produktivitet, utförda arbetstimmar 3,3 1,7 2,7 2,5 2,3 2,1 6. Löntagarersättningar 20,7 4,5 3,8 3,4 3,4 3,4 3,4 Sektorbalanser % av BNP 1. Finlands nettokreditgivning utomlands 4,2 2,6 3,2 3,1 2,9 2,7 varav: - Varu- och tjänstebalansen 5,4 4,0 4,3 4,2 3,9 3,7 - Balansen för produktionsfaktorersättningar och transfereringar -1,3-1,4-1,2-1,2-1,1-1,1 - Kapitalöverföringar 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 2. Den privata sektorns nettokreditgivning 3,1 1,9 2,6 2,6 2,4 2,2 3. Den offentliga ekonomins nettokreditgivning 2,1 1,8 1,7 1,6 1,5 1,5 4. Statistisk differens -1,1-1,1-1,1-1,1-1,1-1,1 Bakgrundsantaganden 3 mån EURIBOR-ränta 2,1 2,2 2,4 - - - Obligationsränta 10 år 4,1 3,5 3,7 - - - USD/EUR-valutakurs 1,2 1,3 1,3 - - - Nominell effektiv valutakurs 1,5 0,1 0,1 - - - Global BNP-tillväxt (exkl. EU) 5,7 4,8 4,8 - - - EU-25 BNP-tillväxt 2,4 1,6 1,9 - - - BNP-tillväxt på viktigaste exportmarknaderna 10,0 7,7 9,7 - - - Världshandelns tillväxt 9,0 6,0 5,0 - - - Råolja (USD/barrel) 38,3 52,0 52,0 - - - 11
2.2 Den medelfristiga ekonomiska utvecklingen Den ekonomiska utveckling (2005-2006) som presenteras i stabilitetsprogrammets kalkyl baserar sig på ministeriets kortfristiga ekonomiska prognos från hösten 2005. De medelfristiga prognoser som gäller åren 2007 2009 baserar sig på analyser av nationalekonomins tillväxtförutsättningar under en längre tid. Bruttonationalproduktens tillväxtprognos är förenlig med den potentiella produktionsökning som beräknats med EU-kommissionens och medlemsländernas produktionsfunktionsmetod. Den medelfristiga ekonomiska tillväxten begränsas i huvudsak av ändringarna i befolkningsstrukturen, den långsamma ökningen av produktionskapaciteten under senare år samt omfördelningen av den internationella produktionen. Under dessa omständigheter kommer den ekonomiska tillväxten att saktas ner till knappa 2½ procent på medellång sikt. De närmaste årens ekonomiska tillväxt kommer nästan helt att bygga på en ökning av produktiviteten. Den internationella ekonomin nådde en konjunkturtopp 2004, och tillväxten beräknas vara långsammare redan 2005 2006 såväl i Förenta Staterna som i Japan och euroländerna. Kina och Ryssland beräknas dock fortfarande ha en kraftig tillväxt. Euroområdets orosmoment har att göra bl.a. med råvaruprisutvecklingen, speciellt i fråga om råolja, samt utvecklingen av eurons yttre värde. En kraftig euro begränsar europeiska exportföretags priskonkurrenskraft, och den rekorddyra råoljan försvagar företagens lönsamhet och hushållens förtroende. Den europeiska tillväxten hämmas dessutom av strukturell stelhet och befolkningsåldrande. Strukturella problem och balansstörningar, såsom Förenta Staternas dubbla underskott samt osäkerheten om den ekonomiska tillväxtens hållbarhet i Kina, kastar annars också sin skugga över den internationella ekonomins utsikter. Minskningen av den internationella ekonomins tillväxt begränsar även den finländska exportens medelfristiga tillväxtmöjligheter. Exporten förväntas öka med dryga 3 % per år; bakgrunden till detta utgörs av antagandet att industrin, framför allt elektronikindustrin, förväntas i framtiden öka sin produktion allt mera utanför Finland närmare de snabbt expanderade marknaderna i stället för hemlandet. Finländska exportföretags tillväxtmöjligheter begränsas ytterligare av den fortsättningsvis starka euron. Elektronikindustrins betydelse för hela exporten ökar successivt då övriga exportbranscher växer fortfarande klart långsammare. Elektronikimporten kommer dock inte att ha samma centrala betydelse för den ekonomiska tillväxten som den hade på 1990- talet. Elektronikindustrins lönsamhet försvagas av sjunkande exportpriser, vilket syns speciellt inom mobiltelefonexporten. Sjunkande exportpriser tillsammans med förutspådda höjningar av importpriserna innebär att bytesbalansen försvagas kontinuerligt och att bytesbalansens överskottsrelation vänds i en nedåtgående riktning från sin nuvarande höga nivå. 12
2 Det ekonomiska läget och utsikterna Ökningen av privata investeringar förväntas sakta ner efter den snabba tillväxten år 2004. Ökningen av privata investeringar beräknas stanna vid 1½ procent på medellång sikt, eftersom förväntningarna för Finlands ekonomiska tillväxt är tämligen återhållsamma. Dessutom förväntas finländska företag investera allt mera utomlands i framtiden, närmare de stora marknaderna och i länder med lägre produktionskostnader. Nationalekonomins investeringsgrad förblir enligt baskalkyler på medellång sikt på ca 19 procent, dvs. betydligt lägre än vad som varit vanligt under gångna årtionden. Den privata konsumtionen har förstärkts av skattelättnader, en låg räntenivå samt förbättrad sysselsättning. Hushållens skuldsatthet har ökat betydligt under senare år på grund av förmånliga banklån och ett fortsatt gott förtroende, och skuldgraden närmar sig redan toppnivån i början av 1990-talet. Hushållens ränteutgifter är dock mycket mindre i förhållande till de disponibla inkomsterna än vid den tiden. Finansmarknadernas stabilitet har ökat tack vare den monetära unionen, och det möjliggör en försiktig ökning av skuldgraden utan att den ekonomiska balansen rubbas. På medellång sikt börjar konsumenternas skuldsatthet och förväntningarna om räntehöjningar dock begränsa konsumtionstillväxten. Därför beräknas den privata konsumtionen öka reellt under kommande år med ca 2 % per år. Den offentliga ekonomins inkomst- och utgiftsgrunder förväntas utvecklas på det sätt som beskrivs i kapitlen 3 och 5. Den arbetsföra befolkningen börjar enligt statistikcentralens befolkningsprognos minska till antalet någon gång vid decennieskiftet, men utbudet på arbetskraft kan förväntas minska redan tidigare om den genomsnittliga pensionsåldern inte höjs betydligt från det nuvarande. Första tecknen på krympande arbetskraft syns redan 2006. Minskningen av arbetskraften tillsammans med den höga strukturella arbetslösheten är centrala faktorer som begränsar den ekonomiska tillväxten på medellång sikt. Den pensionsreform som trädde i kraft vid början av 2005 förväntas dock till sin del begränsa minskningen av arbetskraftsutbudet. Befolkningsåldrandet leder under kommande år till skarpare konkurrens om kompetent arbetskraft, vilket skapar ett tryck för en snabbare höjning av arbetskraftskostnaderna, varvid industrins priskonkurrenskraft kan bli lidande. Hotet med en minskning av kompetent arbetskraft är att den ekonomiska tillväxten saktar ner ifall produktivitetsutvecklingen inte försnabbas. Ökningen av den totala produktiviteten kan förväntas minska gradvis mot slutet av årtiondet, då produktionen ökar allt mera inom servicesektorn som har lägre produktivitet. Den inkomstpolitiska helhetsuppgörelse som ingicks i slutet av 2004 stödjer sysselsättningen under kommande år speciellt inom lågproduktiva branscher, vilket till sin del kommer att ha en begränsande inverkan på produktiviteten under avtalsperioden. Den medelfristiga produktivitetsökningen beräknas bli ca 2 % per år, något mindre än den genomsnittliga historiska långfristiga utvecklingen. 13
2 Det ekonomiska läget och utsikterna Sysselsättningen har förstärkts efter en långdragen lam utveckling. Nya arbetsplatser har skapats speciellt inom servicesektorn. Industrin har å andra sidan fortsatt med att flytta produktionen utomlands, och arbetsplatserna inom industrin i hemlandet har minskat fram till innevarande år. Om ekonomin utvecklas i enlighet med prognosen ovan ökar antalet sysselsatta under programperioden med nästan 30 000 personer, men arbetslösheten minskar ännu snabbare på grund av det krympande utbudet av arbetskraften. Arbetslöshetsgraden är dryga 6 % vid slutet av granskningsperioden. Sysselsättningsgraden kommer att stabiliseras vid dryga 68 procent under kommande år. Den medelfristiga prognos för den ekonomiska tillväxten som beskrivits i detta kapitel baserar sig på potentiell ekonomisk tillväxt enligt EU-kommissionens produktionsfunktionsmetod som EU-länderna kommit överens om att använda. Kalkylen innehåller många osäkerheter, och det finns en risk att tillväxten blir mindre än vad som presenterats i programmet. Detta diskuteras närmare i informationslådan i kapitel 4.1. I kapitel 4.1. beskrivs även vid sidan av grundalternativet alternativ med antingen långsammare eller snabbare ekonomisk tillväxt. 14
3 Den offentliga ekonomins balans... 3 DEN OFFENTLIGA EKONOMINS BALANS OCH SKULD 2005 2009 3.1 Finanspolitisk strategi Regeringens viktigaste utmaning gäller statsekonomins stabilitet och finanspolitikens långfristiga hållbarhet. Avsikten är att de möts genom förbättrande av sysselsättningen och en återhållsam utgiftspolitik. Regeringen har, i enlighet med regeringsprogrammet, som mål att statsekonomin vid utgången av valperioden skall vara i balans enligt nationalräkenskaperna under sedvanliga tillväxtförhållanden. Konjunkturartade eller annars tillfälliga avvikelser från balansspåret kan tillåtas förutsatt att de inte utgör något hot mot sänkandet av statsskulden i förhållande till bruttonationalprodukten. Dessutom utgår regeringen från att statsekonomins underskott enligt nationalräkenskaperna inte får överskrida 2¾ procent ens under dåliga ekonomiska tillväxtförhållanden. En så dålig ekonomisk utveckling är osannolik enligt de nuvarande utsikterna. Beredningen av ramarna för statsfinanserna sker utgående från de finanspolitiska linjedragningarna i regeringsprogrammet. Ramförfarandet har förnyats i enlighet med regeringsprogrammet så att största delen av anslagen dimensioneras inom en ram som är bindande för hela valperioden. Anslagsökningarna ingår i ramarna för statsfinanserna 2004 2007 som regeringen har utfäst sig att följa, och som överlämnats riksdagen som redogörelse den 23 maj 2005. Åtgärder som ingår i regeringsprogrammet verkställs inom dessa ramar. Finlands ramsystem presenteras noggrannare i kapitel 7. Stödjandet av regeringens finanspolitiska mål och fortsättandet av en finanspolitik som tryggar stabil tillväxt har legat till grund även för beredningen av ramarna för statsfinanserna 2006 2009. Utgångspunkten har varit en återhållsam utgiftslinje där samtliga förvaltningsområden iakttar sparsamhet. På så sätt skapas ekonomiskt spelrum för politiskt beslutsfattande. 15
3 Den offentliga ekonomins balans... 3.2 Den offentliga ekonomins balans och skuld Hela den offentliga ekonomins överskott kommer att vara ca 1½ procent i förhållande till totalproduktionen under de följande fyra åren. Den offentliga ekonomins EMUskuldförhållande beräknas minska långsamt till ca 40 % i förhållande till BNP. År 2005 kan statsskulden amorteras med bokslutsöverskott som härstammar huvudsakligen från tidigare års aktieförsäljning. 1 Finland uppfyller även på medellång sikt stabilitets- och tillväxtpaktens krav för EU-länder i fråga om den offentliga ekonomins överskottsförhållande och skuld. Regeringen har förbättrat sysselsättningsförutsättningarna och konkurrenskraften dels genom skattelättnader och dels genom sådana ökningar av statens utgifter som ingår i regeringsprogrammet. På kort sikt har detta dock lett till att ökningen av statens skatteintäkter saktat ner. Den revidering av företags- och kapitalbeskattningen som träder i kraft i samband med beskattningen för 2005 beräknas öka på skatteintäkterna med tiden då företagsamhetens lönsamhet ökar. Den offentliga ekonomins, och speciellt statens finansieringsställning har försvagats till följd av de ovannämnda åtgärderna och den tämligen svaga ekonomiska tillväxten under början av årtiondet. Statsekonomin hade ett knappt överskott ännu i fjol, men under innevarande år håller statsekonomin på att få underskott. Utsikterna för statsekonomin är lama även på medellång sikt. Under ovan beskrivna stagnerande tillväxtförhållanden riskerar underskottet i statsekonomin att öka ytterligare, varvid målet om en balanserad statsekonomi vid slutet av valperioden inte nödvändigtvis förverkligas. Men om den ekonomiska tillväxten och sysselsättningsutvecklingen är fortsättningsvis gynnsam och man lyckas med en stram utgiftspolitik skapas däremot förutsättningar för en balanserad utveckling av statsekonomin. Kommunernas utgifter har ökat nominellt med i medeltal 5 % under de senaste fem åren. Detta har tillsammans med en lam skatteintäktsutveckling skapat ett underskott på ½ procent i kommunalekonomin i förhållande till totalproduktionen, och kommunernas skuld har nästan fördubblats under samma period. Kommunalekonomins finansieringsbalans börjar dock förbättras så småningom under kommande år 1) Regeringen överlämnade den 14 oktober 2005 sin proposition till den andra tilläggsbudgeten 2005. I den har man infört ökningar av bl.a. skatteintäkter och aktieförsäljning. Amorteringarna av statsskulden har också införts ökningar främst tack vare aktieförsäljningsinkomster, och statsskuldens och offentliga samfunds bruttoskulds förhållande till totalproduktionen sjunker 2005 med ca en procentenhet mera än vad som beräknats tidigare. Den andra tilläggsbudgeten förbättrar i viss mån också statens och hela den offentliga ekonomins balans år 2005. Såsom konstaterats annanstans i denna uppdatering av stabilitetsprogrammet, baserar sig programmets prognossiffror på den helhetsekonomiska prognos som utarbetades i september. För att prognosens konsistens skulle bevaras har man inte ändrat andra kalkyler än skuldberäkningarna på grund av tilläggsbudgeten. De ändringar som tilläggsbudgeten orsakar skulle hur som helst förbli mycket små. 16
3 Den offentliga ekonomins balans... då skatteintäkterna och statsandelarna beräknas öka och utgiftsökningen uppskattas minska. Det medelfristiga balansmålet samt den demografiska ändringen kombinerat med allt knappare tillgång på arbetskraft nödgar till förnyande av kommun- och servicestrukturen. Arbetspensionsfonderna upprätthåller hela den offentliga ekonomins klara överskott trots statens och kommunernas försvagade finansieringsbalans. Arbetspensionsfondernas finansieringsöverskott minskar något under granskningsperioden då arbetspensionsutgifterna ökar men arbetspensionspremierna minskar något. Arbetspensionsanstalternas överskott minskar till nära 2 procent år 2009 i förhållande till totalproduktionen. 3.3 Den offentliga ekonomins strukturella balans Den produktionsklyfta som estimerats enligt EU-kommissionens och medlemsländernas produktionsfunktionsmetod har varit negativ allt sedan 2002, produktionen har alltså legat under sin potential. Produktionsklyftan beräknas vara som störst 2005 på grund av produktionsstoppen inom skogsindustrin, varefter klyftan börjar krympa stegvis. Nationalekonomins potentiella produktionsökning beräknas vara 3,0 procent år 2005 och den beräknas minska till 2,1 procent i slutet av programperioden (tabell 4). Detta påverkas av den beräknade minskningen av både arbetsinsatsen och kapitalinsatsen, men även av uppbromsningen i totalproduktivitetsökningen. Produktivitetsklyftans effekt på den offentliga ekonomins konjunkturkänslighet utvärderas genom att man tillämpar OECD:s estimater för inkomst- och utgiftsflexibilitet. Finanspolitiken har varit stimulerande under åren 2002 2004, vilket bekräftas av att den offentliga ekonomins finansieringsöverskott minskat. Under senaste år har finanspolitiken varit stimulerande huvudsakligen tack vare skattelättnader. Den offentliga ekonomins strukturella finansieringsöverskott ser ut att förstärkas kalkylmässigt under 2005, vilket dock beror på skogsindustrins arbetsmarknadstvist och den därav förorsakade minskningen i BNP-tillväxten till en nivå klart under tillväxtpotentialen. Dessutom orsakade arbetsmarknadstvisten kalkylmässig överföringseffekt för år 2006, vilket leder till att den ekonomiska tillväxten beräknas bli större än den potentiella tillväxten. Detta minskar å sin sida den negativa produktionsklyftan och därigenom dess försvagande effekt gentemot den offentliga ekonomins finansieringsläge. Den diskretionära finanspolitiken blir samtidigt lite stimulerande igen, då det strukturella överskottet minskar jämfört med 2005. Ändringarna i det strukturella finansieringsöverskottet är dock så små att den aktuella finanspolitiken kan i praktiken karaktäriseras som relativt neutral. 17
3 Den offentliga ekonomins balans... 2. Den offentliga ekonomin i förhållande till bruttonationalprodukten 2004 2004 2005 2006 2007 2008 2009 milj. eur % av BNP Nettokreditgivning per undersektor (EDP B.9) 1. Den offentliga sektorn totalt 3 194 2,1 1,8 1,6 1,6 1,5 1,5 2. Staten 724 0,5-0,5-0,5-0,5-0,7-0,5 3. Lokalförvaltningen -997-0,7-0,5-0,4-0,2-0,1-0,1 4. Socialskyddsfonderna 3 467 2,3 2,8 2,5 2,4 2,3 2,2 Den offentliga ekonomin (S13) 6. Inkomster totalt 79 289 53,0 53,2 52,4 52,0 52,0 52,0 7. Utgifter totalt 76 095 50,8 51,4 50,8 50,5 50,5 50,5 8. Nettoutlåning 3 194 2,1 1,8 1,6 1,6 1,5 1,5 9. Ränteutgifter (inkl. FISIM) 2 339 1,6 1,7 1,6 1,3 1,3 1,2 varav: 91. FISIM 59 0,0 - - - - - 10. Primärt överskott 5 533 3,7 3,4 3,1 2,9 2,8 2,8 Inkomstslag 11. Skatteinkomster 48 497 32,4 32,2 31,6 31,3 31,2 31,1 11a. Skatter på produktion och import 21 359 14,3 14,2 14,0 13,9 13,9 13,8 11b. Inkomstskatter 26 666 17,8 17,7 17,3 17,0 17,0 17,0 11c. Kapitalskatter 472 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 12. Socialskyddsavgifter 18 073 12,1 12,6 12,5 12,5 12,6 12,7 13. Inkomster av egendom 5 085 3,4 3,3 3,2 3,1 3,1 3,1 14. Övriga inkomster 7 634 5,1 5,1 5,0 5,1 5,1 5,1 15. = 6. Inkomster totalt 79 289 53,0 53,2 52,4 52,0 52,0 52,0 varav: Skattegrad 66 236 44,2 44,6 43,9 43,6 43,5 43,6 Utgiftsslag 16. Kollektiva konsumtionsutgifter 11 726 7,8 8,0 7,9 7,9 7,9 7,9 17. Sociala transfereringar totalt 47 393 31,7 32,1 31,9 31,9 32,0 32,2 17a.Sociala transfereringar in natura 21 932 14,6 15,0 15,0 15,1 15,2 15,3 17b. Övriga sociala transfereringar 25 461 17,0 17,1 16,9 16,8 16,9 17,0 18. = 9. Ränteutgifter (inkl. FISIM) 2 339 1,6 1,7 1,6 1,3 1,3 1,2 19. Subventioner 1 915 1,3 1,3 1,3 1,3 1,3 1,2 20. Bruttobildning av kapital 4 506 3,0 2,9 2,7 2,7 2,7 2,7 21. Övriga utgifter 8 216 5,5 5,5 5,4 5,3 5,3 5,2 22. = 7. Utgifter totalt 76 095 50,8 51,4 50,8 50,5 50,5 50,5 varav: Löntagarersättningar 20 667 13,8 14,0 13,9 13,9 13,9 13,9 18
3 Den offentliga ekonomins balans... 3. Den offentliga sektorns bruttoskuld i relation till BNP 2004 2005 2006 2007 2008 2009 1. Bruttoskuldens nivå, % av BNP 44,9 42,7 41,7 41,1 40,6 40,1 2. Bruttoskuld, förädring, %-enh. -0,1-2,2-1,0-0,6-0,4-0,5 Faktorer som påverkar förändringen i bruttoskulden, %-enh. 3. Primärt underskott -3,7-3,4-3,1-2,9-2,8-2,8 4. Ränteutgifter (inkl. FISIM) 1,6 1,7 1,6 1,3 1,3 1,2 5. Stock-flödejusteringar 2,1-0,4 0,6 0,9 1,1 1,0 varav: - Differenser mellan kassa- och prestationsbaserad statistik 0,2 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 - Nettoanskaffning av finansiella tillgångar 4,4 0,7 2,6 2,6 2,5 2,4 - varav: privatiseringsinkomster -1,5-1,0-0,3-0,3-0,2-0,2 - Övriga (inkl. inverkan av BNP-tillväxt) -2,5-1,2-2,1-1,6-1,4-1,4 Skuldens medelränta, % 4,5 3,9 3,7 3,4 3,4 3,2 4. Konjunkturernas inverkan på balansen i den offentliga ekonomin, % av BNP 2004 2005 2006 2007 2008 2009 1. BNP, volymförändring, % 3,6 2,1 3,2 2,6 2,3 2,1 2. Den offentliga sektorns finansiella sparande 2,1 1,8 1,6 1,6 1,5 1,5 3. Ränteutgifter (inkl. FISIM) 1,6 1,7 1,6 1,3 1,3 1,2 4. Potentiell BNP, förändring, % 3,0 3,0 2,9 2,6 2,3 2,1 bidrag: - arbetsinsats 0,6 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 - kapitalinsats 0,3 0,4 0,4 0,3 0,2 0,1 - totalproduktivitet 2,0 2,0 1,9 1,9 1,8 1,8 5. Produktionsklyfta -0,3-1,2-0,9-0,6-0,3 0,0 6. Konjunkturkomponenten i det finansiella sparandet -0,2-0,6-0,4-0,3-0,1 0,0 7. Strukturellt finansiellt sparande 2,3 2,4 2,0 1,9 1,6 1,5 8. Strukturellt primärt överskott 3,8 4,0 3,6 3,2 2,9 2,8 19
3 Den offentliga ekonomins balans... 20
4 Känslighetsanalys och jämförelse... 4 KÄNSLIGHETSANALYS OCH JÄMFÖRELSE MED FÖREGÅENDE ÅRS STABILITETSPROGRAM 4.1 Riskerna för den ekonomiska utvecklingen och deras inverkan på den offentliga ekonomin Uppdateringen av stabilitetsprogrammet 2005 baserar sig i huvudsak på beslutet om ramarna för statsfinanserna 2006 2009 samt budgetpropositionen för 2006 från september och den konjunkturprognos som utgjorde grunden för propositionen. Stabilitetsprogrammet baserar sig på en realistisk och försiktig bedömning av den ekonomiska utvecklingen. De antaganden om finansmarknaderna, råvarupriserna och den internationella tillväxten som var aktuella i september och som utgör bakgrunden för stabilitetsprogrammet är i det stora hela likadana som i kommissionens prognos från hösten 2005. Den största skillnaden är antagandet om prisnivån för råolja och utvecklingen av den. Denna smärre skillnad skulle dock inte ensamt ändra på den prognos som utgör grunden för stabilitetsprogrammet. De kortfristiga riskerna inom den internationella ekonomiska utvecklingen har att göra med hög arbetslöshet och dyr olja, vilka fortfarande hämmar hushållens konsumtion inom euroområdet och bildar samtidigt det största kortfristiga hotet mot en snabbare ekonomisk tillväxt. De strukturella problemen med finansieringsbalansen i USA: s ekonomi ökar också möjligheterna för en mindre gynnsam utveckling. Den inhemska ekonomiska utvecklingens osäkerhet ökas av strukturella flaskhalsar på arbetsmarknaden. Dessa bildar tillsammans med den skärpta bostadsmarkanden och hushållens ökade skuldsatthet ett allt större hot mot den ekonomiska utvecklingens stabilitet. Hushållens skuldsatthet har ökat betydligt och den närmar sig redan 90-procentsnivån från början av 1990-talet i förhållande till de disponibla inkomsterna. Lånestocken har ökat med 14 procent under sommaren och bostadslånen t.o.m. ännu snabbare. Den skuldskötselbelastning som orsakas av bostadsköp har minskat 21
4 Känslighetsanalys och jämförelse... tack vare räntesänkningar och längre lånetider, men den ökande trenden i fråga om skuldsattheten är trots allt oroande. Den inhemska ekonomiska utvecklingens osäkerhet ökas dessutom av att produkter inom de kraftigt konkurrerade informations- och kommunikationsbranscherna spelar en så viktig roll för Finlands export. Riskerna för den medelfristiga utvecklingen har samband med arbetslöshetsoch sysselsättningsutvecklingen. Befolkningen i Finland åldras snabbare än i de andra EU-länderna. Utmaningarna i samband med den demografiska ändringen syns allra först på arbetsmarknaden. Utbudet av arbetskraft börjar minska redan under de närmaste åren. Om arbetsmarknadens funktion inte förbättras och de arbetslösas arbetsinsats inte tas till vara försvåras tillgången på arbetskraft i den mån att de ekonomiska tillväxtmöjligheterna åtstramas samtidigt som den strukturella arbetslösheten förblir hög. Åldrandet utgör en stor utmaning för en hållbar finansiering av den offentliga ekonomin då utgiftstrycket inom pensions- och välfärdsservicen ökar, och nationalprodukten och ökningen av skattebasen minskar på grund av den krympande arbetskraften. Den ekonomiska utvecklingen kan bli bättre än vad som beräknats i baskalkylen, om den ekonomiska politiken lyckas med att svara mot de ovan nämnda utmaningarna. Den bifogade figuren redogör för den inverkan långsammare respektive snabbare tillväxt än i baskalkylen skulle ha på den offentliga ekonomins finansieringsbalans och skuld. Beräkningarna bygger på antagandet att produktionstillväxten avviker en procentenhet åt båda hållen jämfört med baskalkylen. Enligt alternativet med långsam tillväxt skulle produktionsökningen under 2006 2009 försvagas till ca 1 procent vid slutet av granskningsperioden, och arbetslöshetsgraden skulle sjunka långsammare än basspåret till knappa 8 procent. Den ekonomiska tillväxtens effekter på den offentliga ekonomin har utvärderats genom att man använt OECD:s estimater för utgifter och inkomster. Enligt denna uppskattning skulle den offentliga ekonomin ha underskott vid slutet av granskningsperioden under långsammare tillväxtförhållanden. Skuldförhållandet skulle öka. Detta skulle försvaga den offentliga ekonomins hållbarhet då befolkningen åldras. Enligt det gynnsammare alternativet skulle den ekonomiska tillväxten fortsättningsvis vara över 3 procent och arbetslöshetsgraden skulle sjunka till under 5 procent. Den offentliga ekonomins överskott skulle växa till över 3 procent i förhållande till BNP. En höjning av räntenivån med en procentenhet från och med 2006 jämfört med basspåret skulle ha en obetydlig inverkan på totalproduktionen och sysselsättningen som är viktig med tanke på den offentliga ekonomins balans. På motsvarande sätt skulle den offentliga ekonomins balans vara endast nominellt svagare än i baskalkylen. Enligt alternativet med oväntat låg räntenivå skulle den offentliga ekonomins utveckling vara endast lite bättre än i baskalkylen. De effekter en ränteändring på en procenten- 22
4 Känslighetsanalys och jämförelse... het skulle ha på den offentliga ekonomins balans är klart mindre än vad en motsvarande avvikelse i den ekonomiska tillväxten skulle ha. Stabilitetsprogrammets medelfristiga tillväxtprognos baserar sig på potentiell ekonomisk tillväxt enligt EU-kommissionens produktionsfunktionsmetod som används i EU-länderna enligt gemensam överenskommelse. Kalkylen innehåller flera osäkerhetsfaktorer. Stabilitetsprogrammets medelfristiga tillväxtprognos baserar sig på potentiell ekonomisk tillväxt enligt EU-kommissionens produktionsfunktionsmetod som används i EU-länderna enligt gemensam överenskommelse. Kalkylen är osäker, speciellt i fråga om bedömningen av arbetsinsatsen. Risken är att tillväxten visar sig vara svagare än programmets tillväxt spår. Finlands ekonomiska tillväxt kommer på medellång sikt att försvagas av befolkningsåldrandet och den därav beroende minskningen av arbetskraftsutbudet. Den demografiska ändringen är särdeles snabb i Finland, och därför kommer dess effekter på BNP att vara betydande redan på medellång sikt. OECD:s prognos av medelfristig ekonomisk tillväxt 1995-2000 2000-2005 2005-2010 2010-2020 förändring, % Kontribution BNP/capita-tillväxt Arbetets produktionstillväxt (1) 2,5 1,7 1,8 1,8 Demografisk förändring (2) 0,0 0,0-0,2-0,9 Sysselsättningsförändring (3) 1,8 0,3-0,3 0,1 BNP/capita (4)=(1)+(2)+(3) 4,4 2,1 1,3 1,0 Källa: OECD Economic Survey of Finland, 2004. OECD har uppskattat åldrandets inverkan på Finlands ekonomiska tillväxt i samband med landöversikten 2004. OECD:s uppskattning av den demografiska ändringens inverkan på den ekonomiska tillväxten 2005 2010 bör noteras särskilt. Den demografiska ändringen inverkar på arbetsinsatsen på två sätt. Först och främst minskar det på antalet arbetsföra. Dessutom minskar den på sysselsättningsgraden eftersom de äldre åldersgruppernas sysselsättningsgrad är klart mindre än den genomsnittliga sysselsättningsgraden, även med beaktande av den positiva s.k. kohorteffekten. OECD:s beräkning beaktar också den pensionsreform som trädde i kraft i år och som har en sysselsättningshöjande inverkan. EU-kommissionen utnyttjar andra metoder än OECD för att prognostisera den framtida tillväxtpotentialen. Enligt EU-kommissionens metod kommer arbetsinsatsen att ha en positiv inverkan på BNP-tillväxten. Arbetsinsatsen har beräknats med hjälp av en uppskattning av den strukturella arbetslösheten (NAIRU) som 23
4 Känslighetsanalys och jämförelse... sjunker till närmare 6 procent före 2009. En stigande trend antas gälla för delaktighetsgraden. Om den ekonomiska tillväxten skulle vara en procentenhet långsammare skulle det enligt OECDs BNP-elasticitet för den offentliga ekonomin försvaga den offentliga ekonomins finansieringsbalans med 0,5 procentenheter per år. Offentliga sektorns finansiella sparande i förhållande till BNP % 8 7 6 Baskalkyl 5 Snabb tillväxt 4 3 2 1 Långsam tillväxt 0-1 2000 2002 2004 2006 08 09 Offentlig skuld i förhållande till BNP % 60 50 40 30 Baskalkyl Långsam tillväxt Snabb tillväxt 2000 2002 2004 2006 08 09 BNP mrd euro 170 Snabb tillväxt Arbetslöshetsgraden % 12 160 150 10 Baskalkyl Långsam tillväxt 140 Baskalkyl Långsam tillväxt 8 130 6 Snabb tillväxt 120 2000 2002 2004 2006 08 09 4 2000 2002 2004 2006 08 09 24
4 Känslighetsanalys och jämförelse... 4.2 Jämförelse med föregående års program Vid den föregående uppdateringen uppskattades 2004 års BNP-ökning till 3,2 %, medan de preliminära uppgifterna i dag antyder en tillväxt på 3,6 procent. Det offentliga överskottet, arbetsmarknaden och inflationen utvecklades enligt förväntningarna. Prognosen om totalproduktionsökningen 2005 är svagare än vid den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet främst på grund av den exceptionella rytmen inom industriproduktionen under innevarande år. Uppskattningen av det offentliga överskottet är oförändrad. Tillväxten under 2006 är gynnsammare dels tack vare den låga jämförelsenivån. BNP-tillväxten kommer att vara dryga 3 % trots att tillväxtcykeln i och för sig blir långsammare efter 2004 års uppsving. Uppskattningen av den offentliga finansieringsbalansen i uppdateringen 2005 är något svagare för senare års del än vad som beräknats i den tidigare uppdateringen. Detta beror på en något negativare uppskattning av statsekonomins samt socialskyddsfondernas finansieringsbalans. 2004 års uppdatering av stabilitetsprogrammet beaktade inte till fullt belopp de skattelättnader för 2005 2007 som regeringen beslutat om, och som hade samband med den inkomstpolitiska helhetsuppgörelse som ingicks vid slutet av 2004. Arbetspensionsfondernas finansieringsöverskott minskar något under granskningsperioden då arbetspensionsutgifterna ökar men arbetspensionspremierna minskar något. Arbetspensionsanstalternas överskott minskar till nära 2 procent i förhållande till totalproduktionen 2009. Uppskattningen av skuldutvecklingen har ändrats endast litet. Arbetslösheten har minskat snabbare än väntat. Inflationen beräknas bli lägre än man förutspått tidigare trots den markanta höjningen av världsmarknadspriserna för råolja. Detta beror framför allt på sänkningen av priserna och avgifterna inom kommunikation och informationsteknik samt skärpningen av konkurrensen, vilket har hållit tillbaka den allmänna konsumentprishöjningen. Löneuppgörelsen 2004 sträcker sig ända till hösten 2007. Inga inhemska inflationshot finns inom synhåll förutsatt att arbetsmarknadsflaskhalsarna inte förvärras ytterligare. Skillnaderna i 2004 års och 2005 års stabilitetsprogram speciellt i fråga om BNPtillväxtprognoserna för 2007 och 2008 förklaras långt av ändringen av kalkylmetoden. I stabilitetsprogrammet 2005 har den potentiella produktion som beräknats enligt EU:s produktionsfunktionsmetod använts som tillväxtprognos, medan tillväxtprognosen i 2004 års uppdatering baserade sig på andra utredningar om nationalekonomins tillväxtförutsättningar. 25
4 Känslighetsanalys och jämförelse... 5. Förändringar jämfört med föregående stabilitetsprogram 2004 2005 2006 2007 2008 2009 BNP-tillväxt (%) SP-2004 3,2 2,8 2,4 2,2 2,0 - SP-2005 3,6 2,1 3,2 2,6 2,3 2,1 Differens, %-enh. 0,4-0,7 0,8 0,4 0,3 - Den offentliga ekonomins finansiella sparande, % av BNP SP-2004 2,0 1,8 2,1 2,2 2,0 - SP-2005 2,1 1,8 1,6 1,6 1,5 1,5 Differens, %-enh. 0,1 0,0-0,5-0,6-0,5 - Den offentliga ekonomins bruttoskuld, % av BNP SP-2004 44,6 43,4 42,5 41,7 41,1 - SP-2005 44,9 42,7 41,7 41,1 40,6 40,1 Differens, %-enh. 0,3-0,7-0,8-0,6-0,5 - SP-2004: Uppdatering av stabilitetsprogrammet, november 2004 SP-2005: Uppdatering av stabilitetsprogrammet, november 2005 26
5 Den offentliga ekonomins inkomster... 5 DEN OFFENTLIGA EKONOMINS INKOMSTER OCH UTGIFTER 5.1 Regeringens linje Regeringens finanspolitiska mål är att säkerställa starka statsfinanser. Detta är nödvändigt för att för att den offentliga ekonomin under de närmaste decennierna, när befolkningen åldras, skall kunna klara av sitt ökande ansvar utan att oskäligt belasta kommande generationer med en växande skattebörda. För att detta skall uppnås, krävs det att statsskuldens andel av bruttonationalproduktionen sjunker, med undantag för konjunkturartade avvikelser. Den offentliga ekonomins stabilitet och hållbarhet kräver att de offentliga utgifterna hålls tillbaka, att produktiviteten höjs samt att ekonomins tillväxtpotential förstärks. Den återhållsamma utgiftslinjen gäller både för statens och för kommunernas ekonomi. En effektivisering av offentliga funktioner och en förbättring av produktiviteten är nödvändiga, förutom för säkerställandet av den offentliga ekonomins stabilitet, också med tanke på hela nationalekonomins tillväxtmöjligheter. En förbättring av produktiviteten skapar betydande möjligheter till att bromsa in ökningen av de offentliga utgifterna och att omallokera resurser. 5.2 Offentliga samfunds inkomster och beskattning Statens inkomster 2005 2006 enligt uppdateringen av stabilitetsprogrammet följer konjunkturprognosen från september 2005. Efter det bestäms skatteintäkterna på basis av en medelfristig helhetsekonomisk kalkyl. Företags- och kapitalbeskattningen har reviderats under den nuvarande regeringsperioden, och dessutom har både förvärvsinkomstbeskattningen och nyttighetsbeskatt- 27