EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 18.11.2015 COM(2015) 576 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Lägesrapport om klimatåtgärder, inklusive rapporten om den europeiska koldioxidmarknadens funktion och rapporten om översynen av direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid (som krävs enligt artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG, enligt artiklarna 10.5 och 21.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG och enligt artikel 38 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid) {SWD(2015) 246 final} SV SV
Innehåll 1. Sammanfattning... 4 2. Framsteg mot att nå Europa 2020- och Kyotomålen... 6 2.1. Framsteg mot att nå Europa 2020-målen... 6 2.2. Framsteg mot målen enligt Kyotoprotokollet... 8 3. Trender för utsläpp av växthusgaser i EU... 9 3.1. Trender för utsläppen av växthusgaser 2014 jämfört med 2013... 9 3.2. Detaljanalys av utsläppsminskningen... 9 4. EU:s begränsningspolitik: senaste utvecklingen... 10 4.1. EU:s klimat- och energiram fram till 2030... 10 4.2. EU:s utsläppshandelssystem... 11 4.2.1. Genomförande av fas 3 i EU:s utsläppshandelssystem (2013 2020)... 11 4.2.2. Reserv för marknadsstabilitet... 11 4.2.3. Översyn av EU:s utsläppshandelssystem fas 4 (2021 2030)... 11 4.3. Övrig politik och övriga åtgärder... 11 4.3.1. Beslutet om insatsfördelning i klimat- och energiramen fram till 2030... 11 4.3.2. Integrering av markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) i klimat- och energiramen för 2030... 12 4.3.3. Energieffektivitet... 12 4.3.4. Förnybar energi... 12 4.3.5. Avskiljning och lagring av koldioxid... 12 4.3.6. Transportsektorn... 13 4.3.7. Fluorerade växthusgaser... 13 5. EU:s anpassningspolitik... 14 6. Klimatfinansiering... 14 6.1. Intäkter från auktionering av utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem... 14 6.1.1. Medlemsstaternas användning av auktionsintäkter... 14 6.1.2. NER300 och den föreslagna innovationsfonden... 15 6.1.3. Förslag till en moderniseringsfond... 15 6.2. Integrera klimatpolitiken i EU:s budget... 16 6.3. EU:s och medlemsstaternas klimatutgifter till stöd för utvecklingsländer... 16 2
Figurförteckning Figur 1: Framsteg mot att uppnå Europa 2020- och Kyotomålen... 3 Figur 2: Index över förändringar i BNP (i reala tal), växthusgasutsläppen och ekonomins utsläppsintensitet (förhållande mellan utsläpp och BNP) (1990 = 100)... 4 Figur 3: Skillnad mellan utsläppsberäkningar och mål 2014 och mellan beräknade utsläpp (med befintliga åtgärder) och mål 2020, i sektorer som inte ingår i utsläppshandelssystemet. Negativa respektive positiva värden visar överträffade respektive icke uppfyllda mål... 6 Figur 4: Detaljanalys av förändringen i koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen i EU för perioden 2005 2012...8 Figur 5: Redovisade intäkter eller motsvarande i finansiellt värde som har använts eller planeras att användas för klimat- och energirelaterade ändamål 2014... 13 3
1. SAMMANFATTNING På väg mot att uppfylla målen för utsläppsminskning i enlighet med Europa 2020 och Kyotoprotokollet Enligt de senaste beräkningarna för 2014 var EU:s sammanlagda utsläpp av växthusgaser som omfattas av klimat- och energipaketet för 2020 23 % lägre än 1990 års nivå, en minskning med 4 % jämfört med 2013. Med befintliga åtgärder i medlemsstaterna 2015 beräknas utsläppen vara 24 % lägre 2020 än de var 1990. Dessa prognoser gjordes innan siffrorna över 2014 års utsläpp blev tillgängliga. EU är alltså på rätt väg mot att uppnå både Europa 2020-målen och målen enligt Kyotoprotokollet när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser Figur 1: Framsteg mot att uppnå Europa 2020- och Kyotomålen 6,000 5,500 Kyoto CP1-mål (2008-2012) Mt koldioxidekvivalenter 5,000 4,500 4,000 3,500 Kyoto CP2-mål (2013-2020) Målriktlinjer för EU:s paket: 20 % minskning jämfört med 1990 EU:s 2030-mål: minst 40 % minskning jämfört med 1990 3,000 KP BY 1990 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030 EU:s historiska utsläpp Approximering EU-28-prognoser med befintliga åtgärder Källa: Europeiska kommissionen och Europeiska miljöbyrån (EEA). För alla utom fyra medlemsstater (Luxemburg, Irland, Belgien och Österrike) ligger de väntade utsläppen 2020 under de inhemska mål som fastställdes i beslutet om insatsfördelning. 4
Ytterligare åtgärder krävs för att uppfylla minskningsmålet för utsläpp av växthusgaser fram till 2030 Enligt prognoser som har beräknats utifrån de befintliga åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit väntas EU:s utsläpp av växthusgaser 2030 vara 27 % lägre än 1990 års nivå. Det krävs ytterligare åtgärder för att EU ska uppfylla målet med en inhemsk minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 1990. Därför föreslog kommissionen i juli 2015 en översyn av EU:s utsläppshandelssystem. Under första halvåret 2016 kommer kommissionen också att lägga fram förslag om genomförandet av målet om att minska utsläppen inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet med 30 % jämfört med 2005. Fortsatt lyckad frikoppling mellan ekonomisk verksamhet och utsläppen av växthusgaser fortsätter EU fortsätter att frikoppla sin ekonomiska tillväxt från utsläppen av växthusgaser. Under perioden 1990 2014 ökade EU:s sammanlagda BNP med 46 % samtidigt som de totala utsläppen av växthusgaser (utom LULUCF och inräknat internationell luftfart) med 23 %. EU:s växthusgasintensitet, som i ekonomiska termer definieras som förhållandet mellan utsläpp och BNP, nästan halverades mellan 1990 och 2014. Figur 2: Index över förändringar i BNP (i reala tal), växthusgasutsläppen och ekonomins utsläppsintensitet (förhållande mellan utsläpp och BNP) (1990 = 100) 160 140 120 Index 1990=100 100 80 BNP 60 Växthusgasutsläpp Växthusgasintensitet 40 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Källa: Europeiska kommissionen. Den strukturpolitik som har bedrivits inom klimat- och energiområdet har bidragit starkt till denna lyckade frikoppling. Framför allt har genomförandet av klimat- och energipaketet för 2020 lett till en betydande ökning av förnybar energi och förbättrad energieffektivitet. Båda dessa faktorer är avgörande drivkrafter bakom utsläppsminskningen, samtidigt som koldioxidpriset väntas få allt större inverkan i framtiden. 5
Rapportens omfattning Denna rapport inklusive de två bilagorna utgör de rapporter som krävs enligt artikel 21 i förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen, i enlighet med artiklarna 10.5 och 21.2 i direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och artikel 38 i direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid. Det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapporten innehåller ytterligare teknisk information och data om framstegen mot att nå Kyoto- och Europa 2020-målen. Det innehåller också källhänvisningar för de viktigaste uppgifter och siffror som presenteras i rapporten. 2. FRAMSTEG MOT ATT NÅ EUROPA 2020- OCH KYOTOMÅLEN 2.1. Framsteg mot att nå Europa 2020-målen Enligt klimat- och energipaketet ska EU minska sina utsläpp av växthusgaser med 20 % fram till 2020 jämfört med 1990, dvs. en minskning med 14 % jämfört med 2005. Insatsen omfattar två delar: de sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och de sektorer som omfattas av beslutet om insatsfördelning. EU:s utsläppshandelssystem har ett EU-omfattande tak, medan beslutet om insatsfördelning innebär att det fastställs årliga utsläppsgränser för sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet. Enligt medlemsstaternas prognoser väntas EU med befintliga åtgärder nå sitt 2020-mål, eftersom de sammanlagda utsläppen (både inom utsläppshandelssystemet och i sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet) väntas bli 24 % lägre 2020 än 1990 års nivåer. Inom de sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet väntas 24 medlemsstater uppnå sina 2020-mål genom befintlig politik och befintliga åtgärder. Fyra medlemsstater Luxemburg, Irland, Belgien och Österrike kommer dock att behöva vidta ytterligare åtgärder för att nå sina mål för sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet fram till 2020 eller använda de flexibla mekanismer som anges i beslutet om insatsfördelning. Häri ingår överföringar av outnyttjade utsläppstilldelningar från ett år till ett annat, användning av internationella projektkrediter eller överföringar av outnyttjade utsläppstilldelningar mellan medlemsstater. För samtliga medlemsstater väntas 2013 års utsläpp och beräkningarna för 2014 ligga under respektive mål för 2013 och 2014 enligt beslutet om insatsfördelning. Efterlevnaden av beslutet om insatsfördelning kommer att kontrolleras 2016. 6
Figur 3: Skillnad mellan utsläppsberäkningar och mål 2014 och mellan beräknade utsläpp (med befintliga åtgärder) och mål 2020, i sektorer som inte ingår i utsläppshandelssystemet. Negativa respektive positiva värden visar överträffade respektive icke uppfyllda mål. Luxemburg Irland Belgien Österrike Finland Danmark Tyskland Spanien Storbritannien Frankrike Nederländerna Italien Polen Lettland Sverige Slovenien Estland Rumänien Slovakien Tjeckien Litauen Kroatien Malta Bulgarien Portugal Grekland Ungern Cypern -49% -40% -2% -7% -7% -7% 0% -9% 0% -4% -1% -12% -2% -7% -3% -9% -3% -18% -5% -13% -5% -2% -8% -7% -10% -16% -11% -14% -12% -14% -13% -14% -15% -12% -17% -2% -17% -6% -18% -19% -20% -8% -21% -12% -25% -20% -26% -21% -27% -27% -31% 0% 4% 6% 10% 21% -60% -50% -40% -30% -20% -10% 0% 10% 20% 30% Skillnad mellan 2014 års utsläppsnärmevärden och 2014 års mål enligt beslutet om insatsfördelning [i procent av utsläppen för referensåret] Skillnad mellan prognoserna för 2020 och målen för 2020 enligt beslutet om insatsfördelning [i procent av utsläppen för referensåret] Källa: Europeiska kommissionen och Europeiska miljöbyrån. Luxemburg väntas missa sitt nationella mål med 21 procentenheter. Utsläppen från vägtransporter motsvarar mer än två tredjedelar av de sammanlagda utsläppen från sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, på grund av låga punktskatter på motorbränsle och ett stort antal 7
gränspendlare. Prognoserna tar dock inte hänsyn till nya åtgärder, t.ex. den höjda mervärdesskattesatsen som kommer att minska skillnaderna i bränslepriser i förhållande till grannländerna, och anläggandet av en spårväg i Luxemburgs innerstad. Dessa åtgärders effekt på de förväntade utsläppen har ännu inte beräknats. I Irland visar de senaste nationella prognoser som har lämnats in under 2015 att utsläppen inom de sektorer som inte ingår i utsläppshandelssystemet kommer att öka fram till 2020 på grund av att utsläppen från transporter väntas öka med 19 % mellan 2013 och 2020. Irland har brist på kollektivtrafik, särskilt i Dublin, och infrastruktur för elektromobilitet. Utsläppen från jordbruket väntas öka med 2 % under denna period. Detta innebär att Irlands sammanlagda utsläpp väntas missa målet för 2020 med 10 procentenheter. I Belgien väntas utsläppen av växthusgaser missa 2020-målet med 6 procentenheter. De federala och regionala myndigheterna har ännu inte kommit överens om fördelningen av de insatser som krävs för att 2020-målet ska nås. Dessutom är vissa inslag i skattesystemet miljöskadliga, bl.a. den fortsatt förmånliga beskattningen av företagsbilar. Enligt Österrikes senaste prognoser kommer utsläppen från vägtransporter att öka med 3 % mellan 2013 och 2020, så att de motsvarar 45 % av utsläppen från sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet. Därför väntas utsläppen från sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet 2020 missa målet med 4 procentenheter. De österrikiska myndigheterna planerar ytterligare åtgärder för att ta itu med detta problem, bland annat genom en överföring av fler transporter till järnväg, förbättrad fordonseffektivitet och främjande av alternativa bränslen och elektromobilitet. Om dessa planerade ytterligare åtgärder genomförs framgångsrikt väntas Österrike nå sitt 2020-mål. 2.2. Framsteg mot målen enligt Kyotoprotokollet Den första åtagandeperioden (2008 2012) Den slutliga bedömningen av hur EU och dess medlemsstater har klarat sin första åtagandeperiod inom ramen för Kyotoprotokollet kommer att göras efter utgången av tilläggsperioden för uppfyllande av åtaganden (justeringsperioden) i november 2015. Därefter kommer rapporten för justeringsperioden att granskas internationellt 2016. EU-15 och elva andra medlemsstater som har gjort enskilda åtaganden inom ramen för Kyotoprotokollets första åtagandeperiod har uppnått sina mål. EU beräknas ha överträffat sitt mål med 3,2 gigaton koldioxidekvivalenter, oräknat kolsänkor från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) och internationella krediter från Kyotomekanismerna. Om dessa flexibla mekanismer räknas in väntas EU överträffa sina mål med sammanlagt 4,2 gigaton koldioxidekvivalenter. Medräknat LULUCF och Kyotomekanismerna minskade EU-15 sina utsläpp under perioden med 18,5 % under referensårsnivåerna. Detta motsvarar en sammanlagd minskning på 2,2 gigaton koldioxidekvivalenter, dvs. mer än dubbelt så mycket som målet på en minskning med i genomsnitt 8 % under 2008 2012 jämfört med referensåret. Den andra åtagandeperioden (2013 2020) Enligt medlemsstaternas senaste prognoser är EU på god väg att nå sitt Kyotomål under den andra åtagandeperioden, dvs. en genomsnittlig minskning med 20 % under 2013 2020 jämfört med referensåret. 8
3. TRENDER FÖR UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER I EU 3.1. Trender för utsläppen av växthusgaser 2014 jämfört med 2013 De sammanlagda utsläppen av växthusgaser i EU minskade med mer än 4 % under 2014 parallellt med en förbättring i det ekonomiska läget, där BNP ökade med 1,4 % jämfört med 2013. Enligt beräkningarna har utsläppen från anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandelssystem minskat med cirka 4,5 %. Naturgasförbrukningen minskade i alla medlemsstater och förbrukningen av fasta och flytande bränslen minskade också avsevärt i EU som helhet. Minskat uppvärmningsbehov hos hushåll till följd av en mildare vinter och den fortsatta ökningen av andelen förnybar energi 2014 bidrog till denna utveckling. 3.2. Detaljanalys av utsläppsminskningen En särskild detaljanalys gjordes för att undersöka hur utvecklingen i den europeiska ekonomin påverkar utsläppen över tid. Närmare upplysningar om den metod som användes finns i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. Analysen omfattar koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen, som motsvarar ungefär 80 % av de totala utsläppen av växthusgaser. Följande strukturella faktorer beaktades: Ekonomisk verksamhet (BNP). Strukturella förändringar i ekonomin mätt utifrån hur mycket utsläppen påverkas av förändringar i ekonomiska sektorers relativa betydelse, t.ex. mellan industri och tjänster. Tekniska förändringar mätt utifrån hur mycket utsläppen påverkas av övergången till mindre koldioxidintensiv teknik, t.ex. högre energieffektivitet eller ökad andel förnybar energi. Figur 4 visar att koldioxidutsläppen minskade med 11,5 % under perioden 2005 2012. Ändrad teknik har gett störst effekt på utsläppen och har lett till en minskning med 18,5 %. Ökad ekonomisk verksamhet (BNP) ledde till en ökning av utsläppen med 6,8 %. Strukturella förändringar i ekonomin ledde till en liten ökning av utsläppen på 1,7 %. Dessa effekter kan förklaras av två faktorer. För det första har tillverkningssektorn vuxit i vissa medlemsstater, särskilt Tyskland, trots att andelen tjänster har ökat i andra medlemsstater, som Frankrike och Storbritannien. För det andra har de förhållandevis mer industrialiserade östra medlemsstaternas andel av EU:s ekonomi också ökat. Resultaten visar alltså att tekniska ändringar bidrog mest till att få ned utsläppen och med god marginal uppvägde bidraget från skiftet mellan ekonomiska sektorer. Klimat- och energipolitiken har bidragit starkt till spridningen av ren teknik. Figur 4: Detaljanalys av förändringen i koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen i EU för perioden 2005 2012 9
1.2 1.1 Koldioxidutsläpp Total effekt [2005-2012]: -11,5 % 1 Ekonomisk aktivitet (BNP) Total effekt [2005-2012]: +6,8 % % 0.9 Tekniska förändringar Total effekt [2005-2012]: -18,5 % 0.8 0.7 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Stukturella förändringar i ekonomin Total effekt [2005-2012]: +1,7 % Källa: Europeiska kommissionen. 4. EU:S BEGRÄNSNINGSPOLITIK: SENASTE UTVECKLINGEN 4.1. EU:s klimat- och energiram fram till 2030 I oktober 2014 kom Europeiska rådet överens om de viktigaste grundpelarna i EU:s klimat- och energiram inför 2030: Ett bindande mål om en inhemsk minskning av utsläppen av växthusgaser med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 1990. Målet ska nås genom en minskning av EU:s utsläpp inom de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet till 43 % jämfört med 2005 och genom en minskning inom övriga sektorer till 30 % 2005 års nivå, fördelat mellan medlemsstaterna i form av bindande nationella mål. Ett bindande mål på EU-nivå om minst 27 % förnybar energi 2030. Ett vägledande energieffektivitetsmål på EU-nivå på minst 27 % 2030. Målet ska ses över 2020 med en EU-nivå på 30 % i åtanke. Sammanlänkning av elnät mellan medlemsstaterna motsvarande minst 15 % av deras installerade produktionskapacitet. Ett nytt tillförlitligt och transparent styrningssystem för att garantera att EU uppfyller sina klimat- och energimål. Enligt de senaste prognoserna utifrån de befintliga åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit kommer EU:s utsläpp av växthusgaser 2030 att vara 27 % lägre än 1990 års nivå. Den nuvarande politiska ramen räcker alltså inte för att nå det överenskomna målet om en minskning av utsläppen av växthusgaser på minst 40 % fram till 2030. EU och medlemsstaterna behöver vidta ytterligare begränsningsåtgärder. Därför lade kommissionen i juli 2015 fram ett förslag till översyn av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem och kommer även att lägga fram förslag för sektorerna utanför utsläppshandelssystemet under första halvåret 2016. Dessutom arbetar kommissionen med genomförandet av de initiativ som planerats enligt ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. Det kommer att läggas fram förslag om åtgärder på områden som t.ex. förnybar energi, energieffektivitet, transport samt forskning 10
och utveckling. Kommissionen arbetar också med genomförandet av energiunionen, vilket framhålls i rapporten om tillståndet i energiunionen 2015. 4.2. EU:s utsläppshandelssystem 4.2.1. Genomförande av fas 3 i EU:s utsläppshandelssystem (2013 2020) Sedan 2013 har EU:s utsläppshandelssystem omfattats av de förbättrade och mer harmoniserade bestämmelserna för fas 3. Enligt artikel 10.5 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem ska kommissionen övervaka att den europeiska koldioxidmarknaden fungerar väl och varje år lämna in en rapport till Europaparlamentet och rådet om koldioxidmarknadens funktion, inklusive genomförandet av auktioner, likviditet och vilka volymer som sålts. Enligt artikel 21.2 ska kommissionen samtidigt offentliggöra en rapport om tillämpningen av direktivet, på grundval av rapporter från medlemsstaterna. Rapporten om den europeiska koldioxidmarknadens funktion för de två första åren av fas 3 (2013 och 2014) återfinns i bilagan till den här rapporten. Den bekräftar att systemet är stabilt och att det har gett upphov till en fungerande marknadsinfrastruktur och en likvid marknad. 4.2.2. Reserv för marknadsstabilitet Genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 upprättas en reserv för marknadsstabilitet som kommer att tas i funktion i januari 2019. Den har ett dubbelt syfte: att neutralisera de negativa effekterna av det befintliga överskottet av utsläppsrätter och förbättra systemets motståndskraft mot framtida chocker. Detta ska bl.a. åstadkommas med hjälp av en uppsättning automatiska regler för justering av tillgången till utsläppsrätter som ska auktioneras ut när det totala antalet utsläppsrätter i cirkulation ligger utanför ett visst i förväg fastställt intervall. 4.2.3. Översyn av EU:s utsläppshandelssystem fas 4 (2021 2030) Den 15 juli 2015 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag om översynen av EU:s utsläppshandelssystem för fas 4 i linje med Europeiska rådets slutsatser i oktober 2014 om den klimatoch energipolitiska ramen inför 2030. Syftet med förslaget är att åstadkomma en minskning med 43 % av utsläppen inom de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet jämfört med 2005 års nivå. Därför ska det totala antalet utsläppsrätter minska med 2,2 % per år från och med 2021. Jämfört med dagens 1,74 % innebär detta en kraftig ytterligare utsläppsminskning, som beräknas till ungefär 550 miljoner ton mellan 2021 och 2030. Kommissionen har föreslagit en mer målinriktad och dynamisk fördelning av gratis utsläppsrätter. Bland annat bör riktmärkena uppdateras så att de avspeglar den tekniska utvecklingen, koldioxidläckagegrupperna bör bli mer målinriktade och mängden utsläppsrätter som tilldelas gratis bör anpassas bättre efter produktionsnivåerna. Enligt förslaget ska det fortfarande gå att tilldela gratis utsläppsrätter till de tio medlemsstaterna med lägst inkomster för att hjälpa dem att modernisera sin elproduktion, men med ökad insyn. 4.3. Övrig politik och övriga åtgärder 4.3.1. Beslutet om insatsfördelning i klimat- och energiramen fram till 2030 Kommissionen planerar i linje med Europeiska rådets slutsatser i oktober 2014 att anta ett lagstiftningsförslag om beslutet om insatsfördelning under första halvåret 2016 för att utsläppen inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet ska minskas med 30 % mellan 2005 och 2030. Som ett led i det förberedande arbetet inledde kommissionen en efterhandsutvärdering av genomförandet av beslutet om insatsfördelning i enlighet med artikel 14 i beslutet. Genomförandet och resultatet av beslutet om insatsfördelning kommer att utvärderas, både på medlemsstats- och EU-nivå. Utvärderingen kommer att visa i vilken omfattning beslutet om insatsfördelning bidrar till EU:s övergripande utsläppsminskningsmål för växthusgaser fram till 2020. 11
4.3.2. Integrering av markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) i klimat- och energiramen för 2030 I EU tar LULUCF-sektorn för närvarande upp utsläpp och är alltså en nettokolsänka. Sänkans effekt väntas dock minska om inga nya åtgärder vidtas. Om den ökade användningen av biomassa för energi utnyttjas på ett ohållbart sätt kan detta leda till en ännu snabbare försämring av sänkans effekt. LULUCF-beslutet innebär att standardiserade redovisningsregler har använts inom EU sedan 2013 för att ange hur utsläpp och upptag från sektorn räknas med i EU:s växthusgasinventeringar, vilket förbättrar insynen generellt. Det har inte fastställts något uttryckligt LULUCF-mål i EU-lagstiftningen, men enligt Kyotoprotokollet är medlemsstaterna skyldiga att se till att nettoresultatet av LULUCFredovisningen inte är negativt. Kommissionen arbetar med en konsekvensbedömning för att undersöka hur LULUCF ska kunna integreras i EU:s klimat- och energiram för perioden efter 2020, med utgångspunkt i det befintliga LULUCF-beslutet. Som ett led i det arbetet har kommissionen hållit samråd med medlemsstater och intressenter sedan början av 2015. Ett förslag om integrering av LULUCF planeras till första halvåret 2016. 4.3.3. Energieffektivitet År 2014 beslutade Europeiska rådet om ett vägledande mål på EU-nivå om att energieffektiviteten skulle förbättras med minst 27 % fram till 2030 jämfört med referensnivån. Målet ska ses över före 2020 med hänsyn till kommissionens förslag om ett mål på 30 % på EU-nivå. Kommissionen kommer i enlighet med färdplanen för energiunionen att se över direktivet om energieffektivitet och direktivet om byggnaders energiprestanda under 2016. Dessutom planeras den särskilda strategin för uppvärmning och kylning till början av 2016. Ett förslag till översyn av lagstiftningen om energimärkning har redan lagts fram och behandlas nu av medlagstiftarna. EU:s insatser omfattar också åtgärder som uppmuntrar användningen av finansiella instrument. 4.3.4. Förnybar energi År 2014 beslutade Europeiska rådet om ett bindande mål på EU-nivå om att andelen förnybar energi ska utgöra minst 27 % av den slutliga energiförbrukningen senast 2030. Därför innehåller färdplanen för energiunionen ett förslag till ett nytt direktiv om förnybar energi och en hållbarhetspolitik för bioenergi. Bland EU:s insatser ingår också åtgärder för att uppmuntra användningen av finansiella instrument för att stödja utvecklingen av förnybar kapacitet och främja samarbete mellan medlemsstaterna. 4.3.5. Avskiljning och lagring av koldioxid Kommissionen har gjort en utvärdering av direktivet om avskiljning och lagring av koldioxid, och drog där slutsatsen att direktivet är ändamålsenligt och skapar den rättsliga ram som krävs för att koldioxid ska avskiljas, transporteras och lagras på ett säkert sätt, samtidigt som medlemsstaterna får tillräckligt med flexibilitet. Rapporten om översynen av detta direktiv, som krävs enligt artikel 38 i samma direktiv, ingår i bilagan till den här rapporten. Rapporten tar upp den utvärdering som har gjorts inom ramen för kommissionens Refit-program av resultaten, ändamålsenligheten, effektiviteten, samstämmigheten, relevansen och mervärdet för EU av direktivet. 4.3.6. Transportsektorn Systemet för övervakning, rapportering och verifiering av EU:s sjötransporter EU har ställt sig bakom en global strategi för att minska utsläppen från internationell sjöfart, som är en stor och växande utsläppskälla. I april 2015 antog EU en förordning om ett EU-omfattande system för övervakning, rapportering och verifiering av sjötransporter som ett första steg i EU:s strategi för att 12
minska utsläppen inom denna sektor. Enligt förordningen ska stora fartyg med en bruttodräktighet på mer än 5 000 som använder EU:s hamnar efter den 1 januari 2018 övervaka och senare rapportera sina årliga verifierade koldioxidutsläpp och andra energirelaterade uppgifter. EU:s system för övervakning, rapportering och verifiering av sjöfartens utsläpp är utformat för att bidra till uppbyggnaden av ett internationellt system inom sjöfartssektorn. Det förs diskussioner om detta inom Internationella sjöfartsorganisationen. Systemet för övervakning, rapportering och verifiering av EU:s sjötransporter kommer också att ge nya möjligheter att komma överens om effektivitetsnormer för befintliga fartyg. Lätta och tunga fordon När det gäller lätta fordon innehåller EU-lagstiftningen bindande utsläppsmål för nya bil- och transportbilsparker. Målen för bilar (130 g koldioxid/km 2015) och transportbilar (175 g koldioxid/km 2017) nåddes redan 2013. Preliminära registreringsuppgifter för 2014 visar att bilparkens genomsnittliga utsläpp för nya bilar var 123,4 g koldioxid/km och 169,2 g koldioxid/km för transportbilar. Så länge denna förbättringstakt bibehålls är tillverkarna på god väg att nå 2021 års mål på 95 g koldioxid/km för bilar och 2020 års mål på 147 g koldioxid/km för transportbilar. Den strategi för tunga fordon som antogs i maj 2014 är EU:s första initiativ för att ta itu med bränsleförbrukningen och utsläppen hos lastbilar och bussar. Enligt strategin ska kommissionen som ett första steg mäta fordonens bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp genom ett datorbaserat simuleringsverktyg (Vecto). Denna strategi bekräftades i 2015 års energiunionspaket. Bränslekvalitet I april 2015 beslutade Europaparlamentet och rådet att ändra direktiven om bränslekvalitet och förnybar energi för att ta hänsyn till effekterna av indirekt ändrad markanvändning till följd av att vissa grödor odlas för produktion av biodrivmedel fram till 2020. Genom den nya lagstiftningen införs en gräns på 7 % för den mängd som vissa grödor, särskilt livsmedel, kan bidra med till målet om 10 % förnybar energi inom transporter 2020, införs ett vägledande mål på 0,5 % för avancerade biodrivmedel, åläggs kommissionen att redovisa effekterna av indirekt ändrad markanvändning genom att införa utsläppsfaktorer i rapporteringen. 4.3.7. Fluorerade växthusgaser Förordningen om fluorerade växthusgaser (f-gaser) från 2014 ska tillämpas från och med den 1 januari 2015. Den förstärker de befintliga åtgärderna (t.ex. begränsning av gasutsläpp genom läckagevarningar, utrustningsinstallation av utbildad personal, återvinning av gas osv.) och inför en utfasning av f-gaser som kommer att minska EU:s sammanlagda utsläpp av f-gaser med två tredjedelar fram till 2030 jämfört med 2014. Enligt förordningen blir det också förbjudet att släppa ut f-gaser på marknaden under vissa omständigheter där det finns alternativ tillgängliga (t.ex. kyl- och frysskåp för hushållsbruk som innehåller fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150). 5. EU:S ANPASSNINGSPOLITIK Syftet med 2013 års EU-strategi för klimatanpassning är att göra Europa alltmer klimattåligt. Strategin främjar anpassningsåtgärder i hela EU, säkerställer att anpassningshänsyn ingår i alla berörda EUpolitikområden (integrering) och främjar ökad samordning, samstämmighet och informationsdelning. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av anpassningsstrategin 2017. De övergripande trenderna är bl.a. följande: 13
Många medlemsstater arbetar med anpassningsplanering och med att kartlägga klimatförändringsrelaterade risker och sårbarheter. Tjugo medlemsstater har antagit nationella anpassningsstrategier och merparten av de återstående medlemsstaterna håller på att utarbeta sådana. Mer än hälften av medlemsstaterna har öronmärkt finansiering för anpassning, även om mindre än hälften har en särskild budget för att genomföra anpassningsåtgärder inom sårbara sektorer. De flesta medlemsstater har ännu inte fastställt eller genomfört handlingsplaner för anpassning. Med vissa variationer har de flesta medlemsstater ännu inte utvecklat och genomfört övervaknings- och utvärderingssystem. 6. KLIMATFINANSIERING Detta avsnitt innehåller en översikt över användningen av den klimatfinansiering som genereras av auktioneringen av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och EU:s budget. Här sammanfattas också uppgifter om EU:s och medlemsstaternas klimatutgifter till stöd för utvecklingsländer. 6.1. Intäkter från auktionering av utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem 6.1.1. Medlemsstaternas användning av auktionsintäkter År 2014 uppgick de sammanlagda intäkterna från auktionering av utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem till 3,2 miljarder euro. Enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem ska medlemsstaterna använda minst 50 % av auktionsintäkterna eller motsvarande i finansiellt värde för klimat- och energirelaterade ändamål. Under 2014 använde eller planerade medlemsstaterna att använda i genomsnitt cirka 87 % av dessa intäkter eller motsvarande i finansiellt värde för klimat- och energirelaterade ändamål, framför allt till stöd för inhemska klimat- och energiinvesteringar. Ett fåtal medlemsstater arbetar dock fortfarande med att införa lämpliga rättsliga och finansiella instrument för att utnyttja vissa av sina intäkter. Belgien har inte lämnat några uppgifter alls om hur intäkterna har använts eftersom landets myndigheter inte har kunnat komma överens om fördelningen. Figur 5: Redovisade intäkter eller motsvarande i finansiellt värde som har använts eller planeras att användas för klimat- och energirelaterade ändamål 2014 14
800 Auktionsintäkter (miljoner euro) 700 600 500 400 300 200 100 Ej redovisad användning av auktionsintäkter Används inte för klimat- och energirelaterade ändamål Används för internationella klimat- och energirelaterade ändamål Används för inhemska klimat- och energirelaterade ändamål 0 Källa: Europeiska kommissionen. *HR: auktionering inleds 2015, därför inga intäkter 2014. När det gäller vilken typ av åtgärder som får stöd använder Danmark och Storbritannien en betydande andel av sina auktionsintäkter eller motsvarande i finansiellt värde för att finansiera forskningsprojekt om utsläppsminskning, däribland teknik för avskiljning och lagring av koldioxid. Frankrike investerar alla intäkter i förbättring av energieffektiviteten i offentliga byggnader som används för socialt boende. Under 2014 och 2015 tillhandahöll Sverige motsvarande 32 miljoner euro av sina auktionsintäkter till UNFCCC:s gröna klimatfond. Mer information om hur medlemsstaterna använder auktionsintäkter finns i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. 6.1.2. NER300 och den föreslagna innovationsfonden Inom ramen för NER300-programmet blev 38 projekt för förnybar energi och ett projekt för avskiljning och lagring av koldioxid utvalda för finansiering i 20 medlemsstater. Den sammanlagda NER300- finansieringen kommer att uppgå till 2,1 miljarder euro, vilket väntas leda till ytterligare 2,7 miljarder euro i privata investeringar. Kommissionen uppmanades i Europeiska rådets slutsatser från oktober 2014 att förnya och förlänga NER300-programmet efter 2020. Den nya innovationsfond som föreslås inom ramen för det ändrade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem skulle ha 400 miljoner utsläppsrätter plus 50 miljoner ofördelade utsläppsrätter. Den skulle utgå från NER300-programmet och samtidigt utvidga dess tillämpningsområde till koldioxidsnål innovation i industrisektorer. 6.1.3. Förslag till en moderniseringsfond I juli 2015 lade kommissionen också fram ett förslag till en ny moderniseringsfond avsedd för tio medlemsstater med en BNP per capita på mindre än 60 % av genomsnittet för EU i syfte att modernisera deras energisystem och förbättra energieffektiviteten och i slutändan ge invånarna renare 15
och tryggare energi till ett överkomligt pris. Mellan 2021 och 2030 kommer 2 % av utsläppsrätterna, dvs. sammanlagt cirka 310 miljoner utsläppsrätter, att användas för att bilda fonden. 6.2. Integrera klimatpolitiken i EU:s budget Stödja övergången till låga utsläpp och klimattålighet i EU genom den fleråriga budgetramen I den nuvarande fleråriga budgetramen är målet att minst 20 % av EU:s budget ska anslås till klimatrelaterade ändamål. Detta motsvarar ungefär 180 miljarder euro, vilket är tre gånger så mycket som andelen på 6 8 % i EU:s budget 2007 2013. Dessa klimatrelaterade utgifter redovisas på årsbasis i enlighet med en metod som kommissionen har utvecklat. Det har skett betydande framsteg. Det övergripande bidraget 2015 motsvarar ungefär 16,8 %. År 2016 väntas 20,6 % av EU:s budget bidra till EU:s klimatmål: De europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) utgör mer än 43 % av den fleråriga budgetramen. Klimatåtgärder beaktas i förordningarna om ESI-fonderna, i de 28 partnerskapsavtalen och i mer än 530 fondspecifika program. Det har skapats en gemensam metod för att fastställa nivån för stödet till klimatförändringsmålen. Mer än 110 miljarder euro används för att uppnå mål för klimatåtgärderna, vilket motsvarar 23 25 % av de totala fonderna. Det exakta beloppet kommer att vara känt när den pågående planeringsperioden avslutas och alla program har antagits. Medlemsstaterna kommer sedan att använda medlen för planerade klimatrelaterade projekt. Minst 35 % av budgeten för Horisont 2020 på 79 miljarder euro väntas gå till klimatrelaterade projekt. När detta skrivs har 80 % av 2014 års budget registrerats och 22 % av de klimatrelaterade utgifterna har redovisats. Planeringen för de tematiska områdena ligger nära klimatmålet på 35 %. Botten upp-åtgärderna omfattar dock inte något större antal klimatrelaterade projekt och de utgör i sig 25 % av den sammanlagda budgeten för Horisont 2020. Det behövs därför skyndsamma korrigerande åtgärder för att uppnå integreringsmålet på 35 % och undvika fortsatta undermåliga resultat 2015 och därefter. Den integrerade strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) är dessutom den allra första forsknings- och innovationsåtgärd som ska genomföras inom energiunionen för att ge en ny skjuts åt utveckling och användning av koldioxidsnål teknik genom bättre samordning och prioritering av ansträngningarna. Planen fokuserar på tio nyckelåtgärder som är tänkta att förverkliga energiunionens prioriteringar inom forskning och innovation. Den föreslår också en ny finansiell produkt, fonden för energidemonstrationsprojekt, som har tagits fram i samarbete med Europeiska investeringsbanken (EIB) och som inriktas på storskaliga kommersiella demonstrationsprojekt som är de första i sitt slag. För den gemensamma jordbrukspolitiken är 2014 2015 övergångsår. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att börja tillämpas 2015 och kommer att omfatta utbetalningar av cirka 4 miljarder euro enbart till miljöåtgärder. Landsbygdsutvecklingsprogrammen kommer i stort sett att godkännas under 2015. Sedan kommer projekten att börja genomföras, vilket kommer att innebära en betydande ökning av landsbygdsutvecklingsutgifterna för klimatåtgärder. 6.3. EU:s och medlemsstaternas klimatutgifter till stöd för utvecklingsländer Stöd till utvecklingsländer är avgörande för att det ska gå att nå målet att begränsa den globala genomsnittliga temperaturhöjningen till mindre än 2 C över de förindustriella nivåerna, åstadkomma en omställning till ekonomier med låga utsläpp av växthusgaser och stödja klimattålig hållbar utveckling. Vid Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar 2009 gjorde de utvecklade länderna ett åtagande om att på kort sikt gemensamt mobilisera 30 miljarder US-dollar för ytterligare offentlig klimatfinansiering 2010 2012 ( snabb klimatfinansiering ). De åtog sig också att på längre sikt 16
gemensamt mobilisera 100 miljarder US-dollar per år senast 2020 ( långsiktig finansiering ) för meningsfulla begränsningsåtgärder och för insyn i genomförandet. Denna finansiering kommer att hämtas från en rad olika källor offentliga och privata, bilaterala och multilaterala, samt alternativa finansieringskällor. Detta åtagande om 100 miljarder US-dollar har bidragit till en betydande ökning av klimatfinansieringen inom ramen för utvecklingssamarbete och genom multilaterala banker och utvecklingsbanker. EU och dess medlemsstater är de största givarna av offentligt utvecklingsbistånd till utvecklingsländer, motsvarande mer än 70 miljarder US-dollar per år (cirka 58 miljarder euro under 2014). De anslog 7,34 miljarder euro till snabb klimatfinansiering under perioden 2010 2012. Under 2014 anslog EU och dess medlemsstater dessutom 14,5 miljarder euro för att hjälpa utvecklingsländer att hantera klimatförändringen. Denna siffra omfattar klimatfinansieringskällor från offentliga budgetar och andra utvecklingsfinansinstitut. Sedan 2014 ingår klimatfinansiering från EIB på 2,1 miljarder euro. Jämfört med tidigare år tar beräkningen numera också hänsyn till ett mer fullständigt sifferunderlag som baseras på uppgifter från OECD om tillräknade multilaterala bidrag. 17