FLODPÄRLMUSSLANS PÅVERKAN PÅ ÖRINGENS TILLVÄXT, KONDITIONS- FAKTOR OCH MORTALITET

INSTITUTIONEN FÖR BIOLOGI OCH MILJÖVETENSKAP FLODPÄRLMUSSLANS PÅVERKAN PÅ ÖRINGENS TILLVÄXT, KONDITIONS- FAKTOR OCH MORTALITET Linnéa Wennemyr Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen med huvudområdet miljövetenskap 2017, 180 hp Grundnivå

Sammanfattning Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är en starkt utrotningshotad art och är en viktig indikatorart för våra ekosystem. Flodpärlmusslebestånden minskade kraftigt i Europa under 1900-talet, och i Sverige har arten försvunnit från drygt en tredjedel av de vattendrag där musslan fanns i början av 1900-talet. Det vore önskvärt att kunna infektera öring (Salmo trutta) med flodpärlmusslan för att kunna studera vilka faktorer som påverkar flodpärlmusslan, men innan man artificiellt infekterar öringar för att sprida flodpärlmusslan är det viktigt att man känner till en sådan infektions eventuella konsekvenser. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur öringens tillväxt, konditionsfaktor och mortalitet påverkades av flodpärlmusslelarver infekterade på öringens gälar. Resultaten från denna studie visade ingen signifikant skillnad av tillväxt och konditionsfaktorn mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Mortaliteten skiljde sig inte heller mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. För att kunna rekommendera artificiell infektion av öring med flodpärlmusslelarver så krävs ytterligare studier, men resultaten från denna studie tyder på att öringen inte påverkas nämnvärt av en sådan infektion. Andra studier styrker också denna slutsats. Däremot bör graden av infektion, om detta sker artificiellt, ske under noga kontrollerade förhållanden för att minimera risken för negativ påverkan på fisken. Nyckelord: flodpärlmussla, glochidie, värdfisk, öring, parasit, tillväxt, konditionsfaktor, mortalitet

Abstract The freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) is an endangered species and an important indicator species for our ecosystems. The freshwater pearl mussel s population decreased considerably in Europe in the 20th century, and in Sweden, the species has disappeared from just over one third of the water streams where the mussel was in the early 20th century. It would be desirable to be able to infect brown trout (Salmo trutta) with freshwater pearl mussel to study which factors affect the mussel, but before artificially infecting brown trout to spread freshwater pearl mussel it is important to know the possible consequences of such an infection. The purpose of this study was therefore to investigate how the growth, condition factor and mortality was affected by freshwater pearl mussel larvae infected in the gills of the trout. The results of this study showed no significant difference in growth and condition factor between infected and uninfected fish. Mortality also did not differ between infected and uninfected fish. In order to recommend artificial infection of brown trout with freshwater pearl larvae, further studies are required, but the results of this study indicate that the brown trout is not significantly affected by such an infection. Other studies also reinforce this conclusion. However, the degree of artificial infection should be under carefully controlled conditions to minimize the risk of negative impact on the fish. Keywords: freshwater pearl mussel, glochidia, host, brown trout, parasite, growth, condition factor, mortality

Förord Denna studie har gjorts på uppdrag av Sportfiskarna. Studien genomfördes för avläggande av miljövetenskaplig kandidatexamen och utfördes inom det naturvetenskapliga miljövetenskapsprogrammet (NMIL) med inriktning biologi vid Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet. Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Niklas Wengström på Sportfiskarna samt Johan Höjesjö på Göteborgs universitet som har varit mina handledare och stöttat mig under projektets gång. Jag vill tacka Elias Källman, Rickard Edvinsson och Ramzi Said som hjälpte till vid provtagningarna i Slereboån och Kvarnabäcken. Tack även till Fredrik Wahlqvist för hjälpen av mätningen av fiskarna från Kvarnabäcken. Till sist vill jag tacka min familj och mina vänner som stöttat och hjälpt mig under min studietid. Linnéa Wennemyr Gråbo, Maj 2017

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Flodpärlmusslans funktion, förekomst och utbredning... 1 1.2 Flodpärlmusslans lvscykel... 1 1.3 Tidigare studier... 2 1.4 Syfte och frågeställningar... 3 1.5 Avgränsningar... 4 2. Metod... 5 2.1 Etiskt tillstånd... 5 2.2 Områdesbeskrivning... 5 2.3 Provtagning i fält... 5 2.3 Analys av data... 6 3. Resultat... 8 3.1 Provtagningar år 2013-2016... 8 3.2 Provtagningar år 2017... 8 3.3 Tillväxt... 9 3.4 Konditionsfaktor... 11 3.5 Mortalitet... 13 4. Diskussion... 15 5. Slutsatser... 18 Referenser... 19

1. Inledning 1.1 Flodpärlmusslans funktion, förekomst och utbredning Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är ett starkt utrotningshotat sötvattenlevande blötdjur. Den klassas som hotad (EN) på IUCN:s lista (Mollusc Specialist Group, 1996). Flodpärlmusslan används som en indikatorart, och är så kallad paraplyart. En paraplyart är en art som har så omfattande ekologiska krav att genom att skydda den kan man samtidigt skydda andra arter. I detta fall så indikerar livskraftiga bestånd av flodpärlmusslor på välfungerande ekosystem (Addy, Cooksley & Sime, 2012; Marbipp, 2012). Flodpärlmusslan livnär sig genom att filtrera vatten. Vid filtreringen syresätts blodet samtidigt som föda i form av organiska partiklar samlas upp och förs in i matsmältningsapparaten (Naturvårdsverket, 2005). Förr fanns flodpärlmusslan i rikliga mängder i europeiska vattendrag, men har minskat kraftigt under 1900-talet (Bauer, 1988). I centrala Europa beräknas antalet musselindivider ha minskat med 90 % (Santos et al., 2015), och i Sverige har arten försvunnit från drygt en tredjedel av de vattendrag där musslan fanns i början av 1900-talet (Naturvårdsverket, 2005). Minskningen beror främst på mänsklig aktivitet såsom dikning, kanalisering, fiske, vattenreglering, försurning, övergödning m.m. (Young & Williams, 1983; Cosgrove & Hastie, 2001; Horton et al., 2015; Bogan, 1993). Det finns mer än 10 miljoner flodpärlmusslor i Sverige, och man kan hitta dem i ca 600 svenska vattendrag. Problemet med bestånden är att det inte sker någon föryngring vilket innebär att bestånden dör ut (Naturvårdsverket, 2005; Söderberg, Karlberg & Norrgrann, 2008). 1.2 Flodpärlmusslans livscykel Flodpärlmusslorna är skildkönade och blir könsmogna vid ungefär 15 20 års ålder. Efter könsmognad kan de fortplanta sig under hela sin livslängd (Skinner, Young & Hastie, 2003). Flodpärlmusslans stadie som glochidielarv är beroende av en värdfisk. Musslorna fortplantar sig under sommartid men tidpunkterna för fortplantningen varierar beroende på klimat, vattentemperatur m.m. I Sverige sker fortplantningen i regel i juli. Hanmusslan släpper ut sina spermier i vattnet som honmusslan inandas och ägget befruktas (Skinner, Young & Hastie, 2003). 1

Efter befruktning utvecklas så kallade glochidielarver (ca 0,05mm) som släpps fria från musselhonorna efter cirka en månad och når värdfiskens gälar passivt via vattenströmmar där de kapslas in och lever som parasiter i 9 11 månader. När de vuxit till en cirka 0,5 mm stor mussla släpper de taget från fiskens gälar (Naturvårdsverket, 2005). Honmusslan producerar i genomsnitt 3 4 miljoner larver, men det är endast mycket liten del av larverna som överlever. Larverna kan överleva utan en värdfisk i upp till 6 dagar, men de flesta larver stöter på sin värdfisk efter bara någon timme (Naturvårdsverket, 2005; Skinner, Young & Hastie, 2003). Larvutvecklingen på fiskens gälar involverar metamorfos från larv till ung (juvenil) mussla och överföring av näringsämnen från värdfiskens blodomlopp till musslan (Ieshko et al., 2015). I Europa är det parasitiska stadiet med full metamorfos från larv till ung (juvenil) mussla endast hittad i öring (Salmo trutta) och Atlantisk lax (Salmo salar) (Salonen, Marjomäki & Taskine, 2016). Värdfiskens immunförsvar stöter bort glochidielarverna från gälarna. Detta gör att antalet larver minskar efterhand. Avstötningen av glochidielarver går mycket fortare hos värdfiskar som exponerats tidigare mot larver än hos värdfiskar som aldrig exponerats för larver förut. Larverna har med andra ord högre överlevnad om de hamnar hos en tidigare oexponerad fisk eftersom avstötningen inte går lika fort som hos en tidigare exponerad fisk (SLU artfakta, u.å). 1.3 Tidigare studier Många parasiter påverkar deras värd negativt, men effekterna av enstaka parasiter kan vara subtila och svåra att förstå. Eftersom näringsöverförsel sker mellan värdfisken och larverna, och värdfisken aktiverar immunförsvaret så att larverna stöts bort kan man anta att larverna innebär någon slags parasitisk börda (Ieshko et al., 2015). Enligt Filipsson et al. (2016) påverkas inte låginfekterade fiskars aktivitet negativt. Vidare menar Filipsson et al. (2017) att låginfekterade fiskar har förhöjd metabolism och hematokrit jämfört med icke infekterade fiskar. Låginfektering av fiskar kan alltså åtminstone på kort sikt vara positivt för fiskarna. Tauebert och Geists (2013) studie visade att öring som var höginfekterad med glochidier hade sämre simförmåga och högre mortalitet än låginfekterad öring. Cunjak och McGladderys (1991) studie visade på en allt mer negativ påverkan på öringen som en funktion av tid och infekterad glochidiemängd. Två populationer med öringar hade 2

undersökts, där den ena populationen hade 5 gånger mer glochidier på sina gälar än den andra. De kunde se att konditionsfaktorn var signifikant lägre hos populationen öring med flest antal glochidier än hos populationen öring med minst antal glochidier. Treasurer och Turnbulls (2000) studie visade däremot ingen signifikant skillnad i tillväxt och mortalitet mellan fiskar med glochidier och fiskar utan glochidier. Young och Williams (1984) studie visade inte heller någon signifikant skillnad inom mortalitet och tillväxt mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Både Treasurer och Turnbulls (2000) studie och Young och Williams (1984) studie undersökte effekterna av glochidier under det parasitiska stadiet. Ooues (2017) studie undersökte effekterna av infekterade glochidier under och efter det parasitiska stadiet. Ooues resultat visade en signifikant minskning i tillväxten efter det parasitiska stadiet, vilket tyder på att värdfisken påverkas även efter infektion. 1.4 Syfte och frågeställningar Då flodpärlmusslan är en starkt utrotningshotad art och en paraplyart är det viktigt att skapa förutsättningar för livskraftiga populationer i vattendragen för flodpärlmusslans överlevnad. Dessa förutsättningar kommer gynna hela ekosystemet och därmed fiskbeståndet. Det vore önskvärt att kunna infektera fiskar med flodpärlmusslan för att kunna studera vilka faktorer som påverkar flodpärlmusslan. Innan man artificiellt infekterar öringar för att sprida flodpärlmusslan är det viktigt att man känner till eventuella konsekvenser. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur öringens tillväxt, konditionsfaktor och mortalitet påverkades av flodpärlmusslelarver infekterade på öringens gälar. Följande frågeställningar skall besvaras: Skiljer sig tillväxten i vikt (g/dygn) mellan infekterad och icke-infekterad öring på kort sikt och/eller på lång sikt? Skiljer sig tillväxten i längd (mm/dygn) mellan infekterad och icke-infekterad öring på kort sikt och/eller på lång sikt? Försämras konditionsfaktorn hos en infekterad fisk på kort sikt och/eller på lång sikt? Skiljer sig konditionsfaktorn mellan infekterad och icke-infekterad öring? Påverkas mortaliteten hos öring om de är infekterade eller icke-infekterade? Hypotesen är att infekterade fiskar kommer att ha sämre tillväxt och konditionsfaktor under det parasitiska stadiet och efter det parasitiska stadiet än icke-infekterade fiskar, och mortaliteten 3

kommer vara högre hos infekterade fiskar än hos icke-infekterade fiskar. Hypotesen baserar sig på Tauebert och Geists (2013) studie samt Ooues (2017) studie. 1.5 Avgränsningar Beteendemönster kommer att undersökas på fiskarna som fångades upp under våren 2017 men på grund av tidsbrist kommer resultatet från den undersökningen ej ingå i denna studie. I denna studie kommer därmed bara tillväxten, konditionsfaktorn och mortaliteten undersökas. 4

2. Metod 2.1 Etiskt tillstånd Utföraren av elfisket hade genomgått elfiskeutbildning och utbildning i att hantera försöksdjur, samt hade tillstånd för elfiske i Slereboån och Kvarnabäcken från Länsstyrelsen i Västra Götaland, Centrala försöksdjursnämnden, Jordbruksverket och markrättsinnehavaren. Tillståndsnummer 54-2014. 2.2 Områdesbeskrivning I detta projekt elfiskades två vattendrag, Slereboån som ligger i Ale kommun, och Kvarnabäcken som ligger i Göteborgs kommun, som båda har goda lek- och uppväxtplatser för öring och flera bestånd av flodpärlmusslor. 2.3 Provtagning i fält Den märkta öringen i Slereboån och Kvarnabäcken var naturligt infekterade, förutom några öringar i Kvarnabäcken som var artificiellt infekterade. På 50-talet fanns det flodpärlmusslor i Kvarnabäcken men beståndet försvann. I Kvarnabäcken återintroducerades musslorna med djur från Slereboån 2014. I Kvarnabäcken har alltså musslor och fiskar endast samexisterat sedan 2014. Data från de artificiellt infekterade fiskarna i Kvarnabäcken har inte använts i denna studie. Öringen märktes med så kallad Passiv Integrated Transponders (PIT-tags) som är en typ av sändare som används för att ta reda på öringens position, där varje sändare är försedd med en unik kod så att varje individ kan särskiljas. PIT-sändaren placerades under öringens bukhåla efter att öringen bedövades med MS-222. Samtliga fångade fiskar återutsattes efter provtagning. Vid avläsning av PIT-tags användes en portable RFID pool antennas (Oregon RFID, Portland, OR USA). Antennen sveptes över delsträckans yta och därmed kunde öringarnas befintliga plats avläsas genom att det skickades en signal när en PIT-tag var i närheten. När en fisk identifierats av antennen elfiskades området där antennen gett signal. Vid elfisket bedövades öringarna med elektrisk ström, och öringarna drogs mot elstaven. Därefter håvades fiskarna upp och lades i en hink med vatten där de snabbt kvicknade till. Sedan bedövades fiskarna med MS-222 och vikt och längd mättes. Antal glochidier uppskattades genom att lyfta på öringens gällock. Glochidiemängden på öringen delades upp i 4 olika klasser, Gklass 0 (inga glochidier), Gklass 1 (<10 glochidier), Gklass 2 (10-99 glochidier) och Gklass 3 (>100 glochidier). 5

Efter provtagning släpptes fiskarna ut vid den plats där de fångades. Om antennen upptäckte en PIT-tag men det inte gick att fånga fisken med elfiske antogs fisken vara död. Öringen i Slereboån och Kvarnabäcken har sedan 2013 märkts, vägts och mätts av Sportfiskarna. Det finns med andra ord data över längd, vikt och infekteringsgrad hos de flesta öringar i Slereboån och Kvarnabäcken sedan 2013. Slereboån elfiskades 2017 vid två tillfällen, i början av april och i början av maj. Kvarnabäcken elfiskades i början av maj 2017. Elfiskeutrustningen som användes var en LR- 20 B, Smith-Root, Vancouver, WA, USA. 2.4 Analys av data Statistikprogrammet SPSS användes för att genomföra statistiska test. För att undersöka om flodpärlmussleinfektionen påverkade öringens tillväxt signifikant (signifikansnivå 0,05) användes independant samples t-test. Independant samples t-test användes för att undersöka differensen av konditionsfaktorn vid två olika tillfällen mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Parat t-test användes för att undersöka konditionsfaktorn vid två olika tillfällen för varje Gklass. På grund av databrist var det ej möjligt att genomföra ett statistiskt test för att se om mortaliteten skiljde sig signifikant mellan de olika klasserna. Resultaten för fiskarnas mortalitet redovisades endast i procentsats. Konditionsfaktorn, även kallad Fulton s condition index, är ett mått på den individuella öringens hälsa. Formeln för konditionsfaktorn som användes i denna studie framtogs från Fultons bok The sovereignty of the sea: an historical account of the claims of England to the dominion of the British seas, and of the evolution of the territorial waters: with special reference to the rights of the fishing and the naval salute som publicerades år 1911. = 100 I formeln är K konditionsfaktorn, W är vikten (g) och L är längden (cm) för varje individ, där ett värde över 1 indikerar god kondition (Richter, Lückstädt, Focken & Becker, 2000). 6

För att analysera tillväxten mellan infekterade och icke-infekterade öringar beräknades förändringen i längd och vikt per dygn genom att dela förändringen av längd och vikt mellan två olika tillfällen med antalet dagar mellan mätningarna. Alltså, där X1 var längd eller vikt vid infektering vid första tillfället, X2 var längd eller vikt vid andra tillfället och d var antalet dagar mellan tillfällena. För att se om tillväxten och konditionsfaktorn påverkades under en kortare period (dvs. under det parasitiska stadiet) och/eller om den påverkades under en längre period (dvs. under och efter det parasitiska stadiet) beräknades tillväxten och konditionsfaktorn under ett tidsspann på dels 91 dagar samt ett tidsspann på 211-616 dagar. För att undersöka om mortaliteten påverkades mellan infekterade och icke-infekterade fiskar undersöktes dels fördelningen av antalet döda fiskar mellan Gklasserna och dels mortaliteten inom Gklasserna. 7

3. Resultat 3.1 Provtagningar år 2013-2016 Totalt märktes det 489 fiskar i Slereboån åren 2014, 2015 och 2016, varav 351 fiskar hade Gklass 0, 43 fiskar hade Gklass 1, 70 fiskar hade Gklass 2 och 25 fiskar hade Gklass 3. I Kvarnabäcken märktes 539 fiskar under åren 2013, 2014 och 2016. 420 fiskar hade Gklass 0, 36 fiskar hade Gklass 1, 60 fiskar hade Gklass 2, 23 fiskar hade Gklass 3 samt 27 fiskar var infekterade men hade ej klassats. Figur 1. Fördelning mellan Gklasser i Slereboån år 2013-2016 14% 5% Gklass 0 9% 72% Gklass 1 Gklass 2 Gklass 3 Figur 1 visar att 72% av alla märkta fiskar i Slereboån hade Gklass 0, 9% av fiskarna hade Gklass 1, 14% av fiskarna hade Gklass 2 och 5% av fiskarna hade Gklass 3. 3.2 Provtagningar år 2017 I Slereboån hittades 21 döda fiskar och 39 levande fiskar. Längd och vikt mättes på 30 av de levande fiskar. I Kvarnabäcken hittades 5 döda fiskar och 4 levande. Längd och vikt mättes på 3 av de levande fiskarna i Kvarnabäcken. Ingen av fiskarna som fångades i Slereboån och Kvarnabäcken hade några glochidier. Ingen av de döda och levande fiskarna som hittades i Kvarnabäcken under våren 2017 hade infekterats med glochidier tidigare. Mortalitet mellan de olika Gklasserna hos fiskarna i Kvarnabäcken har därför inte undersökts i denna studie. 8

38 av de levande och döda fiskarna i Slereboån som fångades upp under våren 2017 hade inte infekterats med glochidier tidigare. 7 av fiskarna hade varit infekterade med Gklass 1.12 av fiskarna hade varit infekterade med Gklass 2. 3 av fiskarna hade varit infekterade med Gklass 3. Figur 2. Fördelning av levande fiskar mellan Gklasser år 2017 10% 5% Gklass 0 13% 72% Gklass 1 Gklass 2 Gklass 3 Figur 2 visar att 72% av alla levande fiskar i Slereboån som hittades under våren 2017 hade Gklass 0, 13% av fiskarna hade Gklass 1, 10% av fiskarna hade Gklass 2 och 5% av fiskarna hade Gklass 3. 3.3 Tillväxt Tabell 1. Tillväxt i längd (mm/dygn) hos öring under den längre perioden (211-616 dygn) i Slereboån Längd Gklass Antal värden (mm/dygn) Gklass 0 n=29 0,0256 Gklass 1 n=11 0,0399 Gklass 2 n=8 0,0501 Gklass 3 n=9 0,0622 Tabell 1 visar att ju fler larver som var infekterade på gälarna desto högre var tillväxten i längd (mm/dygn) under den längre perioden. 9

T-testen visade ingen signifikant skillnad på längdförändringen (mm/dygn) under den längre perioden mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Vid jämförelse mellan Gklass 0 och Gklass 1 var p-värdet 0,687 vilket ligger över signifikansnivån 0,05 (Gklass 0-Gklass 1, p=0,687). Vidare gjordes följande jämförelser: Gklass 0-Gklass 2, p=0,561; Gklass 0 Gklass 3, p=0,353. Tabell 2. Tillväxt i vikt (g/dygn) hos öring under den längre perioden (211-616 dygn) i Slereboån Vikt Gklass Antal värden (g/dygn) Gklass 0 n=29 0,0181 Gklass 1 n=11 0,0162 Gklass 2 n=8 0,0246 Gklass 3 n=9 0,0227 Tabell 2 visar att fiskar med Gklass 2 och Gklass 3 hade högre tillväxt i vikt (g/dygn) under den längre perioden, medan fiskar med Gklass 0 och Gklass 1 hade en lägre tillväxt i vikt. T-testen visade ingen signifikant skillnad på viktförändringen (g/dygn) under den längre perioden mellan infekterade och icke-infekterade fiskar (Gklass 0-Gklass1, p=0,722); Gklass 0-Gklass 2, p=0,417; Gklass 0-Gklass 3, p=0,444). Tabell 3. Tillväxt i längd (mm/dygn) hos öring under den kortare perioden (91 dygn) i Slereboån och Kvarnabäcken Längd Gklass Antal värden (mm/dygn) Gklass 0 n=58 0,0489 Gklass 1 n=18 0,058 Gklass 2 n=10 0,0747 Gklass 3 n=6 0,0806 Tabell 3 visar att ju fler larver som var infekterade på fiskarnas gälar desto högre tillväxt i längd (mm/dygn) hade de under den kortare perioden. 10

T-testen visade ingen signifikant skillnad på längdförändringen (mm/dygn) under den kortare perioden mellan infekterade och icke-infekterade fiskar (Gklass 0-Gklass1, p=0,493; Gklass 0- Gklass 2, p=0,106; Gklass 0-Gklass 3, p=0,103). Tabell 4. Tillväxt i vikt (g/dygn) hos öring under den kortare perioden (91 dygn) i Slereboån och Kvarnabäcken Vikt Gklass Antal värden (g/dygn) Gklass 0 n=58 0,0146 Gklass 1 n=18 0,0209 Gklass 2 n=10 0,0265 Gklass 3 n=6 0,0253 Tabell 4 visar att fiskar Gklass 2 och Gklass 3 hade högre tillväxt i vikt (g/dygn) under den längre perioden, medan Gklass 0 och Gklass 1 hade en lägre tillväxt i vikt. T-testen visade ingen signifikant skillnad på viktförändringen (g/dygn) under den kortare perioden mellan infekterade och icke-infekterade fiskar (Gklass 0-Gklass1, p=0,469; Gklass 0- Gklass 2, p=0,168; Gklass 0-Gklass 3, p=0,309). 3.4 Konditionsfaktor Tabell 5. Jämförelse av konditionsfaktor (g/mm) hos öring vid två olika tillfällen under den längre perioden (211-616 dygn) i Slereboån Gklass Antal värden Konditionsfaktor vid tillfälle 1 Konditionsfaktor vid tillfälle 2 Gklass 0 n=17 1,1447 1,0836 Gklass 1 n=7 1,2 1,1113 Gklass 2 n=7 1,1918 1,1013 Gklass 3 n=5 1,1917 1,1131 Tabell 5 visar konditionsfaktorn hos öring vid två olika tillfällen. Vid tillfälle 1 hade öringen flest antal glochidier (förutom Gklass 0) och vid tillfälle 2 hade öringen minst antal glochidier eller inga glochidier. Vid tillfälle 1 var konditionsfaktor högre hos alla klasser än vid tillfälle 2. Gklass 1, Gklass 2 och Gklass 3 hade högst konditionsfaktor vid både tillfälle 1 och tillfälle 2. Gklass 0 hade lägst konditionsfaktor vid båda tillfällena. 11

T-testet visade ingen signifikant skillnad mellan konditionsfaktor vid tillfälle 1 och konditionsfaktorn vid tillfälle 2 under den längre perioden hos Gklass 0 (p=0,052), Gklass 1 (p=0,071) och Gklass 3 (p=0,353). Däremot visade t-testet en signifikant skillnad mellan konditionsfaktorn vid tillfälle 1 och konditionsfaktorn vid tillfälle 2 för Gklass 2 (p=0,002). Tabell 6. Jämförelse av konditionsfaktor (g/mm) hos öring vid två olika tillfällen under den kortare perioden (91 dygn) i Slereboån och Kvarnabäcken Konditionsfaktor Konditionsfaktor Gklass Antal värden vid tillfälle 1 vid tillfälle 2 Gklass 0 n=58 1,086 1,0525 Gklass 1 n=18 1,0681 1,046 Gklass 2 n=10 1,0814 1,0617 Gklass 3 n=6 1,0676 1,0518 Tabell 5 visar konditionsfaktorn hos öring vid två olika tillfällen. Vid tillfälle 1 hade öringen flest antal glochidier (förutom Gklass 0) och vid tillfälle 2 hade öringen minst antal glochidier eller inga glochidier. Vid tillfälle 1 var konditionsfaktor högre hos alla klasser än vid tillfälle 2. Gklass 0 och Gklass 2 hade högst konditionsfaktor vid både tillfälle 1 och tillfälle 2. Gklass 3 hade lägst konditionsfaktor vid tillfälle 1 och Gklass 1 hade lägst konditionsfaktor vid tillfälle 2. T-testet visade ingen signifikant skillnad mellan konditionsfaktor vid tillfälle 1 och konditionsfaktorn vid tillfälle 2 under den kortare perioden för fiskar med Gklass 2 (p=0,375) och Gklass 3 (p=0,578). Däremot visade t-testet en signifikant skillnad mellan konditionsfaktorn vid tillfälle 1 och konditionsfaktorn vid tillfälle 2 för fiskar med Gklass 0 (p=0,000013) och Gklass 1 (p=0,048). T-testet visade ingen signifikant skillnad för differensen av konditionsfaktorn vid tillfälle 1 och tillfälle 2 under den längre perioden för fiskar med Gklass 0 och Gklass 1 (p=0,604), fiskar med Gklass 0 och Gklass 2 (p=0,541) samt fiskar med Gklass 0 och Gklass 3 (p=0,796). T-testet visade ingen signifikant skillnad för differensen av konditionsfaktorn vid tillfälle 1 och tillfälle 2 under den kortare perioden för fiskar med Gklass 0 och Gklass 1 (p=0,414), fiskar med Gklass 0 och Gklass 2 (p=0,473) samt fiskar med Gklass 0 och Gklass 3 (p=0,453). 12

3.5 Mortalitet Figur 3. Fördelning av döda fiskar mellan Gklasser i Slereboån 5% 38% 9% 48% Gklass 0 Gklass 1 Gklass 2 Gklass 3 Figur 3 visar fördelningen av antalet döda fiskar mellan Gklasserna i Slereboån som hittades under våren 2017. Fiskarna med Gklass 0 utgjorde 48% av alla döda fiskar som hittades under våren 2017 och fiskarna med Gklass 2 utgjorde 38% av alla döda fiskar. Därefter var fiskarna med Gklass 1 som utgjorde 9% av alla döda fiskar och fiskarna med Gklass 3 som utgjorde 5% av alla döda fiskar. 13

Figur 4. Mortaliteten inom Gklasser i Slereboån Gklass 0 Gklass 1 26% 29% 74% 71% Döda Levande Döda Levande Gklass 2 Gklass 3 33% 67% 67% 33% Döda Levande Döda Levande Figur 4 visar hur många procent döda fiskar och levande fiskar det fanns i varje Gklass som hittades under våren 2017. Av fiskarna med Gklass 0 var 26% döda och av fiskarna med Gklass 1 var 29% döda. 67% av fiskarna med Gklass 2 var döda och 33% av fiskarna med Gklass 3 var döda. 14

4. Diskussion Ingen av fiskarna som fångades upp under våren 2017 hade några glochidier. I andra vattendrag som undersökts hittades larver på fiskarna enligt Niklas Wengström, muntlig kommunikation, men i Slereboån och Kvarnabäcken var det endast ett fåtal fiskar som fortfarande var infekterade. Eftersom glochidierna i teorin sitter kvar på värdfiskens gälar upp till 11 månader så borde de fiskar som infekterades sommaren/hösten 2016 haft glochidier kvar på gälarna vid provtagningarna 2017. Varför endast ett fåtal fiskar i Slereboån och Kvarnabäcken hade larver är fortfarande oklart. Även om fiskar som tidigare infekterats med larver utvecklat sitt immunförsvar mot glochidier kan det inte förklara varför det var så få fiskar som hade glochidier i Slereboån och Kvarnabäcken. Det vore önskvärt om man med en studie kunde klargöra orsakerna bakom varför larverna ramlade av. Eftersom man inte vet när glochidierna har ramlat av så är det svårt att dra några slutsatser från t-testen. Glochidierna kan ha suttit kvar i flera månader eller så kan de ha ramlat av efter bara några dagar. Fiskarna med de olika Gklasserna kan med andra ord varit fria från larver större delen av tiden, vilket kan vara en förklaring till varför det inte går att se någon signifikant påverkan på tillväxten och konditionsfaktorn. T-testen visade ingen signifikant skillnad på längdförändringen eller viktförändringen mellan infekterade och icke-infekterade öringar för vare sig den längre perioden eller den kortare perioden. Eftersom det inte fanns någon signifikant skillnad i tillväxten kan man varken påvisa en negativ eller positiv påverkan på tillväxten. Det är dock möjligt att ett större statistiskt underlag skulle visa på en signifikant skillnad av viktförändringen och längdförändringen mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Man kunde däremot se i tabell 1 och tabell 3 att längdförändringen (mm/dygn) var större ju fler larver som var infekterade på fiskens gälar. Detsamma gällde för tabell 2 och tabell 4 där viktförändringen (g/dygn) ökade med Gklasserna ju större infekteringsgrad desto större tillväxtförändring. Att längdförändringen och viktförändringen ökade med fler larver kan bero på att stickproven var färre till antalet i Gklass 2, men framförallt i Gklass 3. Även dessa resultat kan påverkas av att fiskarna kan ha blivit av med alla glochidier en kort stund efter infektering och att larvinfekteringen därför inte utgjorde någon signifikant påverkan på tillväxten mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. En annan förklaring till varför tillväxten var högre ju fler larver som satt på gälarna kan vara att fiskarna med Gklass 2 och Gklass 3 var mer aktiva än de andra Gklasserna, och därmed hade 15

bättre födosök. I Wengström et al. (2016) studie var simhastigheten högre hos infekterade fiskar, vilket tyder på att högaktivitet hos fiskar kan öka risken för att exponeras mot larver. Den ökade tillväxten efter att infektionen minskat kan förklaras med att den energi larverna krävt under infektion kan användas av fisken till tillväxt efter infektion. Konditionsfaktorn hos fiskarna i Slereboån och Kvarnabäcken var större än ett, och därmed uppfyllde fiskarna god kondition. I tabell 5 och tabell 6 var konditionsfaktorn för fiskarna högre vid tillfälle 1 än vid tillfälle 2. T-testet visade en signifikant skillnad mellan konditionsfaktorn vid tillfälle 1 och konditionsfaktorn vid tillfälle 2 för Gklass 2 under den längre perioden. Även t-testet för den kortare perioden visade en signifikant skillnad mellan konditionsfaktorn vid tillfälle 1 och konditionsfaktorn vid tillfälle 2 för Gklass 0 och Gklass 1. Eftersom konditionsfaktorn var signifikant högre vid tillfälle 1 än tillfälle 2 för Gklass 2 under den längre perioden är det troligt att konditionsfaktorn hos infekterade fiskar minskar under en längre period, men eftersom konditionsfaktorn skiljde sig signifikant även för Gklass 0 och Gklass 1 under den kortare perioden går det inte med säkerhet dra slutsatsen att konditionsfaktorn skiljer sig mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Om man antar att minskningen av konditionsfaktorn för Gklass 0 och Gklass 1 berodde på någon övergående störning i ekosystemet skulle man kunna dra slutsatsen att denna störning främst påverkade Gklass 2 på längre sikt, dock känner vi inte till någon störning. Vid jämförelse av skillnader i konditionsfaktor mellan olika Gklasser (Gklass 0 och Gklass 1, 0-2, 0-3) visade t-testen inte någon signifikant skillnad. Ett större statistiskt underlag skulle ge en högre evidens till resultaten. Av de fiskar som märktes på försommaren kan vid mätning på hösten några simmat ut till havs, inte hittats vid provtagning eller ha dött. Mortaliteten hos såväl infekterade som ickeinfekterade fiskar är därför svår att avgöra exakt. Hur stor del av det totala antalet fiskar som blivit infekterade på försommaren och hunnit dö innan hösten känner vi inte till. Eftersom flertalet mätningar gjordes på hösten kan detta mörkertal påverka resultatet av studien. Om ett stort antal individer blivit infekterade och dött är glochidiernas påverkan på populationen mer negativ än vad denna studie visar. Vid provtagningen var 26% av fiskarna som inte hade infekterats med larver döda. Av fiskarna med Gklass 1 var 29% döda. Därefter var 33% av fiskarna med Gklass 3 döda, och 67% med fiskarna Gklass 2 döda. På grund av ett för litet stickprov går det ej att dra någon slutsats om mortaliteten skiljde sig signifikant mellan infekterade och icke-infekterade fiskar. Däremot kan 16

man misstänka att överlevnadsförmågan hos infekterade fiskar påverkas eftersom 67% av fiskarna med Gklass 2 som hittades under våren 2017 var döda och fiskarna med Gklass 2 utgjorde 38% av de döda fiskarna som hittades under våren. Om man jämför fördelningen av levande fiskar under våren 2017 (figur 2) med fördelningen av fiskar tidigare år (figur 1) kan man se att Gklass 0 och Gklass 3 utgör procentuellt sett lika stor andel i båda figurerna. Fiskar med Gklass 1 har ökat från 9% till 13%, och fiskar med Gklass 2 har minskat från 14% till 10%. Även dessa data tyder på att fiskar med Gklass 2 har en högre mortalitet än övriga Gklasser. 17

5. Slutsatser Resultaten från denna studie stödjer Treasurer och Turnbulls (2000) studie. Det var ingen signifikant skillnad i tillväxt eller mortalitet mellan infekterade och icke-infekterade fiskar under den korta perioden och den långa perioden. Denna studie stödjer inte Cunjak och McGladderys (1991) studie om att konditionsfaktorn är lägre hos infekterade fiskar än hos icke-infekterade fiskar. Det var ingen signifikant skillnad på konditionsfaktorn mellan infekterade och icke-infekterade fiskar, trots att konditionsfaktorn hos både infekterade och icke-infekterade fiskar inte var den samma vid alla mättillfällen. Resultaten visade ingen signifikant skillnad på tillväxt, konditionsfaktor och mortalitet mellan infekterade fiskar och icke-infekterade fiskar, vilket motsäger denna studies hypotes. För att kunna rekommendera artificiell infektion av öring så krävs ytterligare studier, även om resultaten i denna studie tyder på att öringen inte påverkas nämnvärt av infektionen. Om man beaktar resultaten från Filipsson et al. (2016) och Filipsson et al. (2017) som visar på att låginfektering av fiskar kan vara positivt, och vidare väger in Treasurer och Turnbulls (2000) slutsatser kring tillväxt och mortalitet, styrks argumentet om att öring inte påverkas signifikant negativt av infektionen. Vid artificiell infektion bör däremot graden av infektion ske under noga kontrollerade förhållanden för att minimera risken för alltför stor negativ påverkan av fisken. 18

Referenser Addy, S., Cooksley, L.S., Sime, I. (2012). Impacts of flow regulation on freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) habitat in a Scottish montane river. Science of The Total Environment, 432, 318-328. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1016/j.scitotenv.2012.05.079 Bauer, G. (1988). Threats to the freshwater pearl mussel Margaritifera margaritifera L. in Central Europe. Biological Conservation, 45, 239-253. https://doi.org/10.1016/0006-3207(88)90056-0 Bogan, A. E. (1993). Freshwater Bivalve Extinctions (Mollusca: Unionoida): A Search for Causes. American Zoologist, 33, 599-609. https://doiorg.ezproxy.ub.gu.se/10.1093/icb/33.6.599 Cosgrove, P.J., Hastie, L.C. (2001). Conservation of threatened freshwater pearl mussel populations: river management, mussel translocation and conflict resolution. Biological Conservation, 99, 183-190. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1016/s0006-3207(00)00174-9 Cunjak, R.A., McGladdery, S.E. (1991). The parasite host relationship of glochidia (Mollusca: Margaritiferidae) on the gills of young of the year Atlantic salmon (Salmo salar). Canadian Journal of Zoology, 69, 353-358. doi: 10.1139/z91-055 Filipsson, K., Brijs, J., Näslund, J., Wengström, N., Adamsson, M., Závorka, L., Höjesjö, J. (2017). Encystment of parasitic freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) larvae coincides with increased metabolic rate and haematocrit in juvenile brown trout (Salmo trutta). Parasitology Research, 116, 1353-1360. Doi: 10.1007/s00436-017-5413-2 Filipsson, K., Petersson, T., Höjesjö, J., Piccolo, J.J., Näslund, J., Wengström, N. & Österling, E.M. (2016). Heavy loads of parasitic freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera L.) larvae impair foraging, activity and dominance performance in juvenile brown trout (Salmo trutta L.). Ecology of Freshwater Fish. Doi: 10.1111/eff.12324 Horton, M., Keys, A., Kirkwood, L., Mitchell, F., Kyle, R., Roberts, R. (2015). Sustainable catchment restoration for reintroduction of captive bred freshwater pearl mussels Margaritifera margaritifera. Limnologica - Ecology and Management of Inland Waters, 50, 21-28. https://doi-org.ezproxy.ub.gu.se/10.1016/j.limno.2014.11.003 Ieshko, E.P., Geist, J., Murzina, S.A., Veselov, A.E., Lebedeva, D.I., Ziuganov, V.V. (2015). The characteristics of the infection of juvenile Atlantic salmon with glochidia of the freshwater pearl mussel in rivers of Northwest Russia. Knowledge and management of aquatic ecosystems, 417. doi: 10.1051/kmae/2015039 Naturvårdsverket. (2005). Åtgärdsprogram för bevarande av flodpärlmussla. Rapport 5429. Stockholm: Naturvårdsverket. Margaritifera margaritifera. [u.å.]. SLU artfakta. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101268 (Hämtad 2017-03-27). Marbipp. (2012). Indikatorer. Hämtad 2017-06-06, från http://www.marbipp.tmbl.gu.se/1handled/1begrepp/4indikat/1.html 19

Mollusc Specialist Group. 1996. Margaritifera margaritifera. The IUCN Red List of Threatened Species 1996. http://www.iucnredlist.org/details/12799/0 (Hämtad 2017-03-27). Ooue, K., Terui, A., Urabe, H., Nakamura, F. (2017). A delayed effect of the aquatic parasite Margaritifera laevis on the growth of the salmonid host fish Oncorhynchus masou masou. Limnology. Doi: 10.1007/s10201-017-0514-2 Richter, H., Lückstädt, C., Focken, L.U., Becker, K. (2000). An improved procedure to assess fish condition on the basis of length-weight relationships. Archive of Fishery and Marine Research, 48, 226 235. Salonen, K.J., Marjomäki, J.K., Taskine, J. (2016). An alien fish threatens an endangered parasitic bivalve: the relationship between brook trout (Salvelinus fontinalis) and freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) in northern Europe. Aquatic conservation: marine and freshwater ecosystems, 26, 1130 1144. doi: 10.1002/aqc.2614 Santos, R.M.B., Fernandes, L.F.S., Varandas, S.G.P., Pereira, M.G., Sousa, R., Teixeira, A., Pacheco, F.A.L. (2015). Impacts of climate change and land-use scenarios on Margaritifera margaritifera, an environmental indicator and endangered species. Science of The Total Enivoronment, 511, 477-488. https://doiorg.ezproxy.ub.gu.se/10.1016/j.scitotenv.2014.12.090 Skinner, A., Young, M., Hastie, L. (2003). Ecology of the Freshwater Pearl Mussel. (Conserving Natura 2000 Rivers Ecology Series No.2). Peterborough: English Nature Söderberg, H., Karlberg, A., Norrgrann, O. (2008). Status, trender och skydd för flodpärlmusslan i Sverige (Länsstyrelsen Västernorrlands län) Rapport 2008:12. Härnösand: Kultur- och Naturavdelningen, Länsstyrelsen Västernorrlands län. Tauebert, JE., Geist, J. (2013). Critical swimming speed of brown trout (Salmo trutta) infested with freshwater pearl mussel (Margaritifera margaritifera) glochidia and implications for artificial breeding of an endangered mussel species. Parasitology research, 112, 1607-1613. doi:10.1007/s00436-013-3314-6 Treasurer, J.W., Turnbull, T. (2000). The pathology and seawater performance of farmed Atlantic salmon infected with glochidia of Margaritifera margaritifera. Journal of Fish Biology, 57, 858 866. doi:10.1006/jfbi.2000.1308 Wengström, N., Wahlqvist, F., Näslund, J., Aldvén, D., Závorka, L., Österling, E.M., & Höjesjö, J. (2016). Do individual Activity Patterns of Brown Trout (Salmo trutta) alter the Exposure to Parasitic Freshwater Pearl Mussel (Margaritifera margaritifera) Larvae?. Ethology, 122, 1-10. doi: 10.1111/eth.12524 Young, M., Williams, J. (1983). The Status and Conservation of the Freshwater Pearl Mussel Margaritifera margaritifera Linn. in Great Britain. Biological Conservation, 25, 35-52. https://doi.org/10.1016/0006-3207(83)90029-0 20