PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA

PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA RESOLUTION: Fattigdom och social utestängning på grundval av betänkandet från utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur EP-medföredragande: LA-medföredragande: Ilda Figueiredo (GUE/NGL) Amelia Herrera (Parlatino) Torsdagen den 1 maj 2008 Lima (Peru) DV\719349.doc AP100.313v01-00

EUROLAT Resolution av den 1 maj 2008 Lima (Peru) [på grundval av betänkandet från utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur] Fattigdom och social utestängning Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution, med beaktande av förklaringarna från de fyra toppmötena mellan stats- och regeringscheferna i Latinamerika, Västindien och Europeiska unionen, som hölls i Rio de Janeiro (28 29 juni 1999), Madrid (17 18 maj 2002), Guadalajara (28 29 maj 2004) och Wien (12 13 maj 2006), med beaktande av den gemensamma kommunikén från det trettonde ministermötet mellan Riogruppen och Europeiska unionen, som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 20 april 2007, med beaktande av den gemensamma kommunikén från ministermötet inom ramen för San José-dialogen mellan Europeiska unionens trojka och de centralamerikanska ländernas ministrar, som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 19 april 2007, med beaktande av Valparaísoförklaringen, utarbetad vid det tredje iberoamerikanska parlamentariska forumet, och slutförklaringen från det tolfte iberoamerikanska stats- och regeringschefsmötet, som hölls i Santiago de Chile i november 2007, vilka båda avser främjandet av den sociala sammanhållningen, med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006, som antogs i samband med det konstituerande sammanträdet den 8 9 november 2006 i Bryssel, med beaktande av slutakten från den sjuttonde interparlamentariska konferensen mellan Europeiska unionen och Latinamerika, som hölls i Lima den 14 16 juni 2005, med beaktande av sina resolutioner från plenarsammanträdet den 10 december 2007 i Bryssel, med beaktande av artikel 16 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Målet för den sociala sammanhållningen är att bekämpa fattigdom, ojämlikhet och utestängning och detta är en av diskussionsfrågorna för det femte toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien i Lima den 16 17 maj 2008. B. Det främsta millennieutvecklingsmålet är att före 2015 halvera antalet människor som lever under fattigdomsgränsen. AP100.313v01-00 2/8 DV\719349.doc

C. I slutsatserna från forumet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien om social sammanhållning, som hölls i Santiago de Chile den 23 25 september 2007, påpekas det att socialpolitiken och de sociala trygghetssystemen måste stödjas av en offentlig politik, särskilt en sund, lämplig och rättvis skattepolitik som möjliggör en bättre fördelning av välståndet och håller de sociala utgifterna på en rimlig och effektiv nivå. D. För att fattigdomen ska kunna utrotas krävs det demokratisk medverkan och omläggningar av de ekonomiska strukturerna som leder till en mer jämlik välståndsfördelning. E. En rättvis och progressiv skattepolitik är en förutsättning för att man ska kunna uppnå en hög nivå av social jämlikhet och främja social sammanhållning. F. De länder som avsätter stora resurser för kollektiv social trygghet är de som rent allmänt har minst fattigdom, högst BNP per invånare och högst sysselsättningsgrad. G. Tack vare regionalpolitik, som bidrar till solidaritet mellan regionerna i Europa, har man delvis kunnat utjämna skillnaderna i utveckling inom EU. Likväl lever 16 procent av EU:s befolkning i fattigdom till följd av sociala transfereringar. Andelen fattiga före transfereringarna (däribland pensioner) uppgår till 43 procent. H. Fattigdom är ett ihållande och utbrett problem i Latinamerika och Västindien, som först under de senaste två åren har lyckats minska fattigdomen till 1980 års nivå. För närvarande lever ca 36,5 procent av regionens befolkning i fattigdom, vilket innebär att 194 miljoner människor lever under existensminimum och inte kan tillgodose sina mest grundläggande behov, samtidigt som de är fångna i en ond cirkel av ojämlikhet. I. Trots att regionen är på god väg att uppnå millennieutvecklingsmålet om fattigdomsbekämpning (mål 1) har de socioekonomiska klyftorna inte minskat i någon nämnvärd utsträckning. Latinamerika är fortfarande en av de mest ojämlika regionerna i världen och den främsta faktor som systematiskt hindrar framsteg i riktning mot social sammanhållning är den ojämlika fördelningen av inkomster, kunskaper och möjligheter. J. Det är svårt för de allra fattigaste att få tillgång till naturresurser som vatten, land och energi, till grundläggande tjänster som hälso- och sjukvård och utbildning samt till nödvändiga varor som livsmedel och läkemedel. K. Av de 1,3 miljarder människor som lever i extrem fattigdom är 70 procent kvinnor. Fattigdom är inte bara ett dåligt symtom på, utan även en konsekvens av, den ojämlika fördelningen av inkomster, egendom, resurser, marknadsinflytande och inflytande över beslut, varför miljontals kvinnor saknar möjlighet att förbättra sin ekonomiska och sociala situation, samtidigt som de har ansvaret för att sköta barn och hem. L. En av grundstenarna i handlingsplanen från Peking är principen om integrering av jämställdhetsperspektivet i all politik som en effektiv strategi för att främja jämställdhet samt att regeringarna och övriga aktörer bör främja en aktiv och synlig politik för integrering av jämställdhetsperspektivet i all politik och alla program i syfte att innan något beslut fattas analysera hur de skulle påverka kvinnor och män. DV\719349.doc 3/8 AP100.313v01-00

M. Integreringen av jämställdhetsperspektivet i all politik kan bidra till mer rättvisa och demokratiska samhällen, där män och kvinnor betraktas som jämlikar i alla aspekter av livet, men den ersätter inte specifik jämställdhetspolitik eller positiva åtgärder som en del av en dubbel strategi för att nå jämställdhetsmålet. N. Tidig utbildning av unga flickor och kvinnor (inbegripet omfattande sexualundervisning) är av avgörande vikt för fattigdomsutrotningen och för att förhindra spridningen av sjukdomar, då den ger kvinnorna ökade kunskaper och färdigheter samt större självförtroende med målet att de ska kunna medverka fullt ut i samhället och det politiska livet. O. En förutsättning för jämställdhet är att kvinnor åtnjuter fulla reproduktiva och sexuella rättigheter och sådan hälsa, eftersom att kvinnor har möjlighet kontrollera sin egen fruktsamhet är oerhört viktigt för att de ska kunna öka sitt inflytande, då kvinnor som kan planera sin familjebildning också kan planera liv i övrigt. Friska kvinnor kan bli mer produktiva eftersom skyddet av reproduktiva rättigheter (såsom familjeplanering och beslut kring familjebildning utan diskriminering, tvång eller våld) främjar friheten till förmån för ett större och mer jämlikt deltagande i samhället. 1. Den parlamentariska församlingen uppmanar staterna att fortsätta att stegvis utveckla allmänna sociala trygghetssystem som är bidragsbaserade, icke bidragsbaserade eller solidaritetsbaserade beroende på situationen i respektive land. Vidare uppmanas staterna att införa aktiva politiska strategier och lämpliga genomförandestrukturer för att skapa sociala trygghetssystem med ändamålsenlig finansiering. Församlingen understryker att det är av avgörande vikt att alla har garanterad tillgång till utbildning och hälsa i syfte att bekämpa fattigdom och ojämlikhet, och betonar vikten av att alla länder har ett högkvalitativt offentligt och allmänt socialt trygghetssystem. 2. Den parlamentariska församlingen uppmanar staterna att stödja företagsbildande och därigenom sysselsättningsskapande. 3. Den parlamentariska församlingen uppmanar staterna att genom informationsverksamhet stödja och främja samarbets- och associationsformer för tillgodoseendet av ekonomiska intressen. 4. Den parlamentariska församlingen framhåller, med vederbörlig hänsyn till situationen i varje enskilt land, vikten av skattereformer som ett sätt att trygga ett tillräckligt, jämlikt och effektivt uppbådande av resurser som ger staten möjlighet att vidta effektiva åtgärder för att minska de sociala klyftorna. Församlingen påminner om att skattepolitik som grundas på ett rättvist och progressivt skattesystem underlättar fattigdomsminskning och en lämplig resursfördelning mellan medborgarna. 5. Den parlamentariska församlingen påpekar att minimilöner och särskilda tillfälliga och arbetsrelaterade bidrag visserligen inte har utrotat fattigdomen i vissa av EU:s medlemsstater, men bidrar ändå till att lindra extrema situationer. Minimilöner utgör en grundläggande mekanism för inkomstomfördelning, garanterar en miniminivå på löner och AP100.313v01-00 4/8 DV\719349.doc

inkomster och bidrar till att bekämpa löne- och inkomstojämlikheter, fenomenet arbetande fattiga och fattigdom. 6. Den parlamentariska församlingen påminner om den viktiga roll som ursprungsbefolkningarna har spelat i Latinamerikas historia och utveckling. 7. Den parlamentariska församlingen begär att den offentliga servicen stärks och utvecklas, med tonvikt på integrationsstrategier, i syfte att lindra de allvarliga problem som hänger samman med fattigdom, t.ex. epidemier, analfabetism, tillgång till dricksvatten och avsaknad av rening av avloppsvatten. 8. Den parlamentariska församlingen påminner om villkorade transfereringssystem värde som god praxis i egenskap av en latinamerikansk strategi för att förhindra att fattigdom och ojämlikhet förs över från en generation till nästa genom att angripa orsakerna till fattigdomen och bygga upp kapaciteten bland befolkningen i stort för att utrota fattigdomen för gott med hjälp av samlat mänskligt kapital, bättre näringsintag bland barn och tryggande av oavbruten tillgång till hälsoprogram under hela livet. 9. Den parlamentariska församlingen betonar vikten av att man i Latinamerika sprider den sakkunskap som byggts upp av sociala och ekonomiska råd för att öka den sociala sammanhållningen. 10. Den parlamentariska församlingen påminner om att man för att komma ur fattigdomen måste ha ett bra arbete som ger sociala rättigheter. Arbeten som garanterar rättvisa och anständiga löner och arbetsvillkor bör i kombination med ett effektivt system för social trygghet ses som ett skydd mot fattigdom, dock inte det enda skyddet. 11. Den parlamentariska församlingen påminner om behovet av ökad demokratisk styrning och institutionsuppbyggnad inom den sociala sektorn. 12. Den parlamentariska församlingen konstaterar att förhandlingarna om associeringsavtal måste stödjas, med särskild uppmärksamhet på sociala och institutionella frågor samt försvaret av de mänskliga rättigheterna. 13. Den parlamentariska församlingen konstaterar att jordbruket fortfarande är den huvudsakliga källan till inkomst och sysselsättning för de flesta av de allra fattigaste människorna, särskilt bland ursprungsbefolkningen i vissa länder i Latinamerika, och framhåller därför vikten av lämpliga åtgärder för att minska fattigdomen på landsbygden samt av tillgång till land, eftersom fattigdom på landsbygden i de flesta fall hänger samman med huruvida man äger mark eller inte. Församlingen betonar dessutom att det inom ramen för de befintliga handelsavtalen mellan EU och Latinamerika och på internationell nivå inom WTO är viktigt att garantera att livsmedelsproduktion och en tryggad livsmedelsförsörjning prioriteras samt att upprätthålla små och medelstora jordbrukares rätt att producera till rättvisa priser. 14. Den parlamentariska församlingen framhåller att man måste stödja och främja ekonomins produktionssektorer för att skapa välstånd och bra arbeten som ger sociala rättigheter, och understryker behovet av att främja bildandet av små och medelstora företag och stödja dem DV\719349.doc 5/8 AP100.313v01-00

för att stimulera den lokala och regionala utvecklingen, samt den roll som handeln, inbegripet rättvis handel, spelar i kampen mot fattigdomen. 15. Den parlamentariska församlingen framhåller vikten av att vidta åtgärder för att minska den digitala klyftan i Latinamerika och utnyttja informationstekniken för att minska den sociala ojämlikheten, så att folket kan utnyttja globaliseringens fördelar. I detta sammanhang konstaterar församlingen betydelsen av biregionalt samarbete, t.ex. samarbetet mellan EU:s program @LIS och den regionala handlingsplanen för informationssamhället i Latinamerika och Västindien (både elac2007 och elac2010). 16. Den parlamentariska församlingen begär att all affärsverksamhet alltid bedrivs i enlighet med Internationella arbetsorganisationens normer samt med olika konventioner och pakter på det sociala området och miljöområdet och internationella överenskommelser avseende mänskliga rättigheter, även inom jordbruket. Församlingen uppmuntrar företagen att utveckla olika frivilliga modeller för sitt sociala ansvar och att delta aktivt i internationella fora för företagens sociala ansvar. I synnerhet bör multinationella företag underteckna globala överenskommelser om respekt av grundläggande arbetsnormer. 17. Den parlamentariska församlingen betonar att fattigdom främst drabbar kvinnor och påminner om att det är nödvändigt att undersöka de offentliga åtgärdernas följder ur ett könsperspektiv, t.ex. åtgärder för inkomstfördelning, samt att ge högsta prioritet åt social integration, kvinnors rättigheter och kampen mot människohandel. 18. Den parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna i Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien att skarpt fördöma våld mot kvinnor och kvinnomord såsom ett extremt uttryck för diskriminering av kvinnor samt att inom ramen för sitt strategiska partnerskap stödja förebyggande politik och skyddsåtgärder avseende våld mot kvinnor (med lämpliga finansiella och tekniska medel), såsom att inrätta eller stärka upplysningsoch utbildningsprogram för genusfrågor. De uppmanas vidare att öka budgeten för organ som har i uppdrag att utreda dessa mord, att inrätta effektiva system för skydd av vittnen, offer och deras familjer samt att öka kapaciteten hos rättsliga organ, säkerhetsenheter och åklagare att åtala och straffa de ansvariga. Församlingen efterlyser även en bättre institutionell samordning av dessa frågor på alla nivåer inom den offentliga förvaltningen. 19. Den parlamentariska församlingen framhåller vikten av att utjämna skillnaderna i utveckling mellan regionerna i ett och samma land eller i en regional enhet genom ett omfördelningssystem där den biregionala solidaritetsfond som parlamentariker från båda regionerna har velat inrätta vid flera tillfällen, till exempel vid den 17:e interparlamentariska konferensen mellan EU och Latinamerika, skulle kunna delta i enlighet med sina fastställda befogenheter. Församlingen påminner om att åtgärder för regional integration måste respektera den nationella suveräniteten och jämlikheten mellan stater samt grundas på en ambitiös socialpolitik och genomföras på ett sådant sätt att varje lands, särskilt de minst utvecklade ländernas, utvecklingsbehov måste beaktas i syfte att gynna verklig konvergens mellan EU-länderna och länderna i Latinamerika. 20. Den parlamentariska församlingen välkomnar att de knappa vattenresurserna försvaras som en allmännyttig tjänst. Församlingen anser att arbetstagarnas rättigheter och sociala trygghet AP100.313v01-00 6/8 DV\719349.doc

måste garanteras och att det är upp till varje land att bestämma hur man på ett effektivt sätt ska optimera och säkerställa förvaltning och distribution samt allmän tillgång för befolkningen. 21. Den parlamentariska församlingen betonar behovet av att främja gränsöverskridande samarbete för att gynna fred och regional och lokal utveckling. 22. Den parlamentariska församlingen påminner om att kampen mot fattigdomen måste vara flerdimensionell och uppmanar medlemsstaterna att beakta problemet med hushållens skuldsättning samt att utforma och finansiera en ambitiös politik för subventionerade bostäder. Församlingen anser att det är av största vikt att de allra fattigaste får tillgång till banktjänster, eventuellt genom mikrokrediter. 23. Den parlamentariska församlingen insisterar på att EU:s samarbetsprogram bör inriktas på fattigdomsbekämpning och främja ett aktivt samarbete mellan EU och Latinamerika. Vidare begär församlingen att det i samband med halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingssamarbete görs en noggrann utvärdering av vilket genomslag gemenskapens program för fattigdomsbekämpning och minskade klyftor har fått. 24. Den parlamentariska församlingen betonar behovet av att fortsätta att stödja utbytet av erfarenheter, metoder och god praxis mellan de båda regionerna i fråga om främjandet av social sammanhållning och, i synnerhet, områdena utbildning, hälsa, rättvisa, skatter och sysselsättning. 25. Den parlamentariska församlingen påpekar att en sund miljö och politik som möjliggör en sådan inte bara är viktigt för att förbättra hälsostandarderna och livskvaliteten, utan även är en förutsättning för ekonomiskt och socialt välstånd. 26. Den parlamentariska församlingen insisterar på att det bedrivs offentlig politik som skapar förutsättningar (såväl för infrastruktur som för offentliga tjänster och inrättningar) för att alla ska få tillgång till sexualundervisning och familjeplanering, med respekt för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, inbegripet kontrollen över sin fruktsamhet, och som stöder föräldraskap för både kvinnor och män, så att kvinnor kan planera sin familjebildning och sina liv i övrigt. Alla förutsättningar måste skapas för att kvinnor ska kunna delta i samhället i högre grad och på jämlika villkor. 27. Den parlamentariska församlingen anser att bättre och närmare social integration, särskilt mellan grannländer, och ökad handel genom en gradvis minskning av ömsesidiga tariffära och icke tariffära handelshinder utgör förutsättningar för främjandet av nya investeringar i fattigdomsminskning. 28. Den parlamentariska församlingen påminner om att målsättningen att minska fattigdomen och övervinna den ojämlikhet och de sociala klyftor som råder bland befolkningar i Europa, Latinamerika och Västindien även handlar om att förbättra den sociala situationen för latinamerikanska och västindiska invandrargrupper i Europa. Församlingen anser i detta sammanhang att invandrarna måste åtnjuta fullständiga mänskliga rättigheter i varje stat och att deras situation bör behandlas enligt principen om delat ansvar mellan ursprungsländer, DV\719349.doc 7/8 AP100.313v01-00

transitländer och destinationsländer inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet. 29. Den parlamentariska församlingen påpekar vikten av ovillkorlig respekt för invandrares mänskliga rättigheter, vilket kräver både direkta åtgärder mot människohandel och åtgärder för att främja invandrarnas sociala integration genom att garantera tillgång till sociala trygghetssystem och säkra deras pensioner. Församlingen anser att möjligheter för att underlätta familjeåterförening, penningöverföringar och överföring av pensionsförmåner till invandrarnas ursprungsländer bör undersökas i detta syfte. 30. Den parlamentariska församlingen välkomnar de framsteg som har nåtts på biregional nivå i detta avseende genom antagandet av det latinamerikanska multilaterala avtalet om social trygghet, och uppmanar de avtalsslutande staterna att snarast infria sitt åtagande att genomföra avtalet. Församlingen uppmanar dessutom staterna att ratificera den internationella konvention om skydd av rättigheter för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar som antogs genom FN:s generalförsamlings resolution 45/158 år 1990. 31. Den parlamentariska församlingen uppmanar EU, Latinamerika och Västindien att vidta gemensamma åtgärder i samband med Europeiska året 2010 för kampen mot fattigdom och social utestängning. * * * 32. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt talmännen att översända denna resolution till ordförandeskapet för det femte toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien samt till Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, parlamenten i EU-medlemsstaterna och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, det latinamerikanska parlamentet, det andinska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet och Mercosurs gemensamma parlamentarikerkommitté. AP100.313v01-00 8/8 DV\719349.doc