Brynge kulturområde Sidensjö socken, Örnsköldsviks kommun UPPRUSTNING OCH OMBYGGNADER Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2003:5 Bodil Mascher
2 Innehåll: Sid. SAMMANFATTNING 3 INLEDNING 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK 6 PLANERADE ÅTGÄRDER 8 VIDTAGNA ÅTGÄRDER 11 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 15 KÄLLOR 16 FOTOBILAGA
3 SAMMANFATTNING Projektet Brynge kulturområde har under tiden 2001-05-28 till och med 2002-09-30 inom landstinget Västernorrlands ramprogram Industrisamhällets kulturarv arbetat med upprustningar och ombyggnader vid Brynge vattensåg. Kultur- och fritidsförvaltningen vid Örnsköldsviks kommun sökte EU-medel för åtgärderna vilket beviljades under stödåtgärd 1.2. Områden med särskilda förutsättningar, Kusten. Projektet Brynge kulturområde hade fem delprojektsmål, nämligen Byggnads- och markvård, Lincentrum med kurs- och programverksamhet, Vattenteknikpark, Konsthall genom en ombyggnad av kraftverket samt marknadsföring av området. Vad gäller byggnadsvården har Länsmuseet Västernorrland på Länsstyrelsens uppdrag tidigare upprättat en vårdplan över Brynge kulturområde. Länsmuseet har också deltagit som antikvarisk kontrollant vid restaureringsarbetet. Restaurering och byggnadsvård som utförts i denna etapp är nytt spåntak på lärftmangeln med samma läggningsteknik som tidigare takläggning. Arbetarbostaden har fått en smygplåt runt skorstenen som skydd för vatteninträngning och man har provtryckt skorstenen eftersom matlagning i eldstaden ingår i kulturområdets programverksamhet. Logen har inretts till museum som inrymmer ett linmuseum med utställningsmontrar om lin och linberedning och elektricitet är installerat. En skäktmaskin och bråkningsmaskin som är inlånade från Länsmuseet har ställts upp i boden intill informationsbyggnaden, där man även installerat ett utsug, för att kunna använda maskinerna. Vidare har kraftverket genomgått en ombyggnad för konstutställningar och musikarrangemang, samtidigt som byggnadens karaktär har bibehållits. Bottenvåningens turbinhall och ställverk med marmorskiva har behållits och ett WC med äldre sanitetsporslin har inrättats. Den fuktskadade väggen vid trappan har rengjorts och ommålats med en vit matt färg med liknande ytstruktur som den tidigare vitmålade väggen. Det renoverade trappartiet upp till övervåningen är tänkt att utgöra en övergång till den iordningställda konsthallen däruppe med nya ytskikt på väggarna. Där har man monterat plattor väggarna som vitmålats och taket har försetts med akustikplattor, i överensstämmelse med rummets nya funktion som konsthall / musiklokal. Lokalens tillgänglighet har utökats genom en nytillverkad och fristående brygga ut från branddörren. Spiraltrappan med sitt varningsrandiga järnräcke har bevarats. Trots ombyggnaderna har kraftverket till stora delar bevarat sin autenticitet och man har tagit tillvara spåren efter den industriella verksamheten. Nytt spån på såghustaket och skyddsräcken av trä till såghusets lobrygga som planerats hanns ej med i denna etapp. Vattentuben var i sämre skick än man i programskedet befarade och en upprustning för vandringar / guidningar genom tuben har därför inte kunnat realiseras. En genomtänkt projektering bör ha hög prioritering vid kommande upprustningar.
Brynge riksintresseområde 4
5 INLEDNING Projektet Brynge kulturområde har under tiden 2001-05-28 till och med 2002-12-31 inom landstinget Västernorrlands ramprogram Industrisamhällets kulturarv arbetat med upprustningar och ombyggnader vid Brynge vattensåg. Vad gäller byggnadsvården har Länsmuseet på Länsstyrelsens uppdrag tidigare upprättat en vårdplan över Brynge kulturområde. Kultur- och fritidsförvaltningen vid Örnsköldsviks kommun sökte EU-medel för åtgärderna vilket beviljades under stödåtgärd 1.2. Områden med särskilda förutsättningar, Kusten. Målet har varit att bättre utnyttja Brynge kulturområdes potential för upplevelser och kunskapsspridande kring den tidiga industrialiseringsfasen genom de fem delprojekten: Byggnads- och markvård, Lincentrum med kurs- och programverksamhet, Vattenteknikpark, en interiör ombyggnad av kraftverket till konsthall samt marknadsföring av området. Enligt beslut från Regional utveckling, Landstinget Västernorrland daterat 2001-05-22 dnr. M11-597 har krav ställts att den del av projektet som rör byggnads- och markvård skall följas av en antikvarisk kontrollant som Industrisamhällets kulturarv godkänner. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten bibringar restaureringen nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden och ramens intentioner beslut om insatser under restaureringens gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen ska öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värden som bebyggelsen på Brynge kulturområde besitter, samt underlätta bibehållandet av dessa värden. Projektägaren skall i samverkan med kontrollanten dokumentera arbetet och lämna rapport till ramprogrammet senast två månader efter arbetets slutförande. Från Länsmuseet har Anette Lund, Mona Sundin och senast Bodil Mascher deltagit som antikvariska kontrollanter. Rapportsammanställningen har utförts av Bodil Mascher. Omslagsbilden visar gamla kraftverket. Foto / Anette Lund.
6 BESKRIVNING OCH HISTORIK Bakgrund Under århundranden har man utnyttjat vattenkraft i den förindustriella verksamheten. De första kronosågarna i Ångermanland anlades under 1500- talet, nämligen Skortsjö i Mo, Örnsköldsviks kommun och Lästa i Ytterlännäs, Kramfors kommun. Den tredje i ordningen var Sörutansjö i Härnösands kommun, som omnämns i räkenskaper från 1601. Åren 1742 43 anlades fyra finbladiga sågverk utmed Ångermanälven, grundade av borgare i Härnösand, som hade privilegium på trähandeln i Ångermanland. Landshövdingen i Västerbotten, Gabriel Gyllengrip, gjorde en betydande insats för införandet av de tunnbladiga sågarna. Han hade kontakter i Amsterdam, där det tunna sågbladet hade börjat tillverkas. I svenska riksdagen år 1734 ville man införa den holländska metoden i industrin. Till en början importerades sågbladen men år 1744 fick Jakob Polack tillstånd att vid Gålsjö bruk tillverka dessa sågblad. Statsmakterna började stödja sågnäringen genom att privilegiera de finbladiga sågverken. De tunnbladiga sågarna lämnade mindre svinn (sågspån) än de gamla grovbladiga bysågarna. Erik Bergvik, bondson från Nora född 1724, anställdes som skrivare vid nyanlagda Kramfors sågverk, som 1742 uppfördes av livländaren Christoffer Kramm. År 1754 begärde Bergvik tillstånd att få bygga en finbladig såg i Näskeån i Nätra, Ytterböle såg, som blev den första finbladiga sågen i norra Ångermanland. Bergvik anlade sågverk även i Nordmaling 1959-60, som dock upphörde på grund av stark konkurrens. Söderåfors som fick tillstånd 1759, förvärvades 1773 av Bergvik, flyttades sedan en halvmil till Moforsen och kallades senare under familjen Kempes ledning för Mo Sågverk. Brynge 1764-66 anlades också Bryngeströmmens finbladiga såg av Erik Bergvik. Sågen, som hade två ramar, såldes dock efter några år. Vissa uppgifter anger att sågen 1828 skulle ha flyttats ett stycke neråt, andra källor omtalar att ett nytt såghus skulle ha byggts 1840, för att senare få nuvarande placering. En damm hade troligen anlagts i samband med flyttningen, varifrån en ränna ledde till sågen respektive till lärftmangeln. Det sågade virket drogs med häst till Näske hamn. År 1923 sågade man för sista gången i Brynge. Vid detta tillfälle sågades bjälkar till de dammluckor som skulle ingå i den nya kraftverksdammen som var under uppförande. Därefter stängdes vattenflödet av. 1978 restaurerades sågen under ledning av Riksantikvarieämbetet. I det trevåniga såghuset inryms delar av den tekniska utrustningen som två vattenhjul i bottenvåningen och sågram med två fyrskärningsblad för blocksågning och sju sågblad för virkessågning på det övre planet. Lärftmangeln är också vattendriven. Den lär ha funnits sedan 1700- talets mitt och drevs då av hästkraft, men flyttades troligen till nuvarande läge år 1865. Genom det nya kraftverksbygget avstängdes vattenkraften till mangeln 1924. Man prövade då under en kort period att driva den med elektricitet.
7 Logen / färdstallet härstammar ursprungligen från Brynge by och användes som ladugård, senast under 1940- talet. Den genomgick en omfattande upprustning åren 1994-95. Arbetarbostaden är timrad i en våning med vind, delvis brädfodrad. Interiört finns en bakugn. Huset rustades upp 1993-94 då man rekonstruerade en trovärdig 1800- talsinteriör. Huset lär ha bebotts fram till 1907. Smedjan har under en lång tidsperiod tillhört flottningsföreningen. Den siste smeden flyttade därifrån på 1960- talet och därefter har smedjan stått oanvänd tills år 1994 då den rustades upp. I äldre handlingar omtalas att en husbehovssmedja funnits på platsen. Gamla kraftverket som uppfördes 1923-24 skulle förse fabriken i Köpmanholmen med elektricitet. Den vertikala in- och utvändigt slätputsade byggnaden med trappstegsgavlar uppvisar den självmedvetna arkitektur som gavs dessa byggnader som representerade nya tekniska framsteg kring sekelskiftet 1900 före funktionalismen. Byggnaden har betongstomme varvat med murverk i tegel, stora spröjsade fönster och sågtandsfris av tegel utmed takfoten. Sadeltaket är täckt med tvåkupigt lertegel. Interiören är välbevarad. Från entrén kommer man in i turbinhallen med två liggande turbiner, lerklinkergolv i svart/vitrutigt mönster. Ställverket med marmorskiva finns kvar. Gamla kraftverket togs ur drift år 1993 i samband med nya kraftverkets tillkomst. Graningeverken uppförde det nya kraftverket på riksintresseområdet i samråd med kulturmiljörepresentanter vid Örnköldsviks kommun. Tidigare fanns ett mindre kraftverk från 1915 beläget invid såghuset. Detta kraftverk fungerar idag som lusthus, efter att den flyttats till flottningschefens trädgård. Kraftverksdammen anlades 1924. Från dammen byggdes en lång vattentub som leder ner till gamla kraftverket. Den övre delen är byggd av trä med sammanhållande järnband, den nedre delen, som går in i kraftverket är tillverkad av järn. En timmerränna från sekelskiftet 1800 / 1900, som gick från dåvarande sågverksdammen, fick ett nytt uttag i kraftverksdammen. Den ursprungliga rännan var låg och flat. Idag finns en sektion av timmerrännan kvar. Den härstammar från 1950- talet. Kraftverksdammen rustades upp 1994. Då sattes vattenflödet till tuben och timmerrännan igen. På dammen står en modern byggnad, ett luckhus, varifrån de nya automatiska dammluckorna manövreras. Brynge ligger inom ett område utpekat som riksintresse för kulturmiljövården på grundval av den tidigindustriella såg- och kraftverksmiljön.
8 PLANERADE ÅTGÄRDER Lärftmangeln Lärftmangelns spåntak uppvisade vid Länsmuseets besiktning stora rötskador och man planerade lägga ett nytt spåntak enligt samma utförande och teknik som originalet. Man skulle även rensa bort hög växtlighet kring grunden (Tillgänglighet, se Vattentuben). Vattentuben Ungefär två tredjedelar av tuben är gammal och utförd i en träkonstruktion, den övre delen är plåtklädd. Invändig är tuben kraftigt rötskadad och även utsatt för svampangrepp. Man planerade att bevara vattentuben och under ordnade former anordna visningar/vandringar genom vattentuben för att öka kulturområdets upplevelsevärde och kunskapsspridning. Därför skulle man ta upp dörrar i tuben under vintern 2002. Då virket torkar när tuben öppnas kommer man att stadga upp konstruktionen med träkilar. Samtidigt vill man öka tillgängligheten till lärftmangeln genom att öppna en genomgång i översta delen av vattentuben till lärftmangeln med en dörr på vardera sida. Eftersom terrängen är mycket svårframkomlig för äldre skulle en enklare form av träbro leda förbi den steniga terrängen fram till lärftmangelns entré, vilket ytterligare kommer att öka tillgängligheten Såghuset Såghuset har en timrad regelverksstomme med omålad stående brädfodring. Byggnaden vilar på naturstensgrund, har tre våningar och avtäcks med ett valmat sadeltak täckt av stickspån. Huset är troligen flyttat (virket är uppmärkt). Taket är i dåligt skick med påväxt av mossa och lav. Man har planerat ny spånläggning på såghusets tak och att montera enkla träräcken till lobryggan. Arbetarbostaden Man skulle anlita en plåtslagare för att montera en smygplåt runt skorstenen på arbetarbostaden som skydd för vatteninträngning. Skorstenen med krön murades upp i samband med stugans restaurering 1994-95. Byggnaden kommer att användas för programverksamhet och man vill kunna baka i bakugnen. Logen Byggnaden skulle inredas till ett museum och inrymma maskinell utrustning för linberedning och utställningar om linet. En skäktmaskin och en bråkningsmaskin är inlånade från Länsmuseet. En
9 lucka på logens norra långsida skulle användas som utsug för maskinerna, för att undvika onödiga öppningar i fasaden. Smedjan Huset i en våning har regelverksstomme klädd med rödfärgad locklistpanel. Sadeltaket täcks av stickspån. Man planerar bygga en vedbod i närheten av smedjan. Vid restaurering 1994-95 lades nytt rote och spåntak och man murade en ny murstock, skorsten och ässja med modernt utsug. Gamla kraftverket / Konsthallen Exteriör Fasaderna restaurerades år 1998, då man gjorde putslagningar och avfärgning med kalbruk resp. kalkfärg och skadade tegelpannor på södra takfallet ersattes med 500 lertegelpannor från Vittinge. Ytliga putsskador förekommer på gavlarna orsakade av bristande vattenavrinning. Vattnet rinner från felkonstruerade plåtavtäckningar på trappstegsgavlarna ner över fasaden. Detta skulle åtgärdas genom att plåten bockas upp i vinklarna och leder vattenflödet till vattenrännorna i stället. Det finns även putsskador kring ytterdörren. En viktig åtgärd är att öka konsthallens tillgänglighet för besökare. Det planerar man göra genom att bygga en brokonstruktion som leder från den befintliga branddörren på byggnadens södra långsida och mot fast mark. Brokonstruktionen skall vara självbärande. Tegeltaket lades om 1994 och behöver kompletteras med använt tvåkupigt lertegel. Interiör Bottenvåningen En smärre ombyggnad för nytt WC skulle ske i bottenvåningen innanför turbinhallen. Längst in når man trapphuset upp till övre våningen. Interiört har golven obehandlad betong (utom turbinhallens lerklinker), betongväggarna är vitmålade med hög takhöjd och vitmålade betongvalv. Trappan På putsväggen vid spiraltrappan som leder från bottenvåningen upp till konsthallen skulle man åtgärda en fuktskada. Betongväggen är enligt uppgift målad med en vit matt porös färg och man planerar en målningsbehandling med kalkfärg. Det renoverade trappartiet är tänkt att bilda en övergång från bottenvåningens råare interiör med slitna ytor till den iordningställda konsthallen uppe på övervåningen med nymålade väggytor. På väggens nedre del finns ett grått troligen sekundärt målat bröstningsfält. Färgsättningen skulle enligt antikvarien bibehållas.
10 Interiör våningen 1 tr. / Konsthall Övre våningen består av ett stort rum där man avser att inreda en konsthall med nya ytskikt på de putsade väggarna så att man kan fästa konstverken. Ett av rummets hörn inrymmer ett förrrådsrum där de två vinklade väggarna in mot rummet skulle panelklädas och vitmålas, liksom övriga väggar. Trappan ner mot bottenvåningen har glest järnräcke men måste stängas för ur säkerhetssynpunkt med tanke på eventuella besökare. Därför har man också glasat tomrummet under räcket ner mot golvet. Från konsthallen skulle branddörren leda ut till den nya brokonstruktionen. Golvet som består av rå obehandlad betong skulle få en ytbehandling för att bli mera lättskött. För att kunna använda rummet även som konserthall skulle man göra något åt den hårda akustiken. Vattenteknikpark Planer på en vattenteknikpark har funnits och diskuterades bland annat vid början av 1990- talet under ett besök med länsstyrelsen. Vattenteknikparken skulle innehålla en maskinpark av modeller i så stor skala att de skulle kunna användas för att illustrera användandet av exempelvis en linstamp och en grynstamp. Dessutom vill man bygga upp en rad små vattenhjul för barngrupper där de får utföra experiment. Eventuellt behöver man uppföra en enklare byggnad som skyddar vattenhjulen.
11 VIDTAGNA ÅTGÄRDER Mark En omfattande mark- och skogsvård har utförts på området. En person har varit anställd för gallring och röjningsarbeten, främst kring såghus och lärftmangel, kring vattentuben och området kring smedjan bort mot gamla kraftverket. Framför såghuset har man fällt den stora granen, som lätt sprider barr på spåntaken. I slyområdet på höjden väster om logen kring torpgrunden har man gått varsamt fram och säkrat bestånden av kulturbetingad växtlighet som syrén och vildkörsbär. Lärftmangeln Lärftmangeln har fått nytt spåntak med ombytt läggningsriktning vartannat varv, liksom originalet, medan påbyggnaden på baksidan har fått ensidig läggningsriktning då vinden enligt uppgift blåser från öster vid lågtryck på denna plats. Spånen är av gran och spånhyvlingen skedde på platsen. 3 4 man har arbetat ungefär en vecka med spånläggningen. Man har rensat bort växtlighet kring grunden. Antikvarien rekommenderar att till nästa upprustningstillfälle göra en översyn av fasader och knutlådor, dropplister och bottenstycket under norra gavelns fönster samt övergång till ett linoljebaserat system. Vattentuben Vattentuben var i sämre skick än man hade trott och hade under vinterhalvåret delvis rasat in i sin nedre del. En upprustning har därför inte kunnat realiseras. Man måste nu ta ställning till om hela, eller rentav endast en del av tuben ska restaureras och göra en ordentlig projektering så att vattentubens funktion framgår med pedagogisk tydlighet. Såghuset Man har ej hunnit lägga nytt spån på taket utan fick inskränka sig till den mindre lärftmangelns takytor och skjuter fram spånläggning till nästa säsong. Taket är i stort behov av omtäckning. Planerade skyddsräcken till lobryggan har ej hunnits med. Norra gavelns uppfordringsbord rekonstruerades under 1980- talet med nytt virke av sämre kvalitet. Man avser senare att byta ut de rötskadade plankorna.
12 Arbetarbostaden Man har anlitat en plåtslagare som har tillverkat och monterat en smygplåt runt skorstenen på arbetarbostaden som skydd för vatteninträngning. En sotare har provtryckt skorstenen och kontrollerat att spishärden kan användas för matlagning som ska ske i form av programverksamhet. Man har bland annat haft en rörostdag i stugan. Logen / Linutställning Byggnaden har inretts till museum som inrymmer ett litet linmuseum utställningsmontrar om linet samt en gammal vävstol och annan utrustning för linberedning. Elektricitet är installerat. Man hade till en början tänkt sig placera en skäktmaskin och en bråkningsmaskin inlånade från Länsmuseet i denna byggnad men dessa maskiner har i stället ställts upp i boden intill informationsbyggnaden. Lilla linboden I en liten bod vid informationsbyggnaden har man ställt upp skäktmaskinen och bråkningsmaskinen inlånade från Länsmuseet. Man har även installerat ett ordentligt utsug, för att fullt ut kunna använda maskinerna. Gamla kraftverket / Konsthallen Exteriör Problemet med putsskador på gavlarna orsakade av bristande vattenavrinning har åtgärdats av plåtslagare. Plåtar mellan de uppstickande hörnen och taket har böjts några centimeter uppåt i vinklarna hindrar vattnet. En brokonstruktion har byggts som leder från den befintliga branddörren på byggnadens södra långsida (baksidan) över till fast mark mot sluttningen som vetter mot huset och den gamla brandtrappan har behållits. Bron som är fristående mynnar ut nära vägen genom området. Med denna åtgärd har man ökat konsthallens tillgänglighet. Byggnadens huvudingång saknar dörrstopp, vilket orsakat putsskador på väggen vid sidan av portens gångjärn. Sven Nordström ska ordna med en kedja inifrån som hållar dörren kvar. Kabelkonsolen på östra gaveln har fästen som leder vatten inåt mot fasaden och sannolikt utgör grundorsaken till putsskadorna där. Man har nu monterat ett plåtstycke som en dropplist under konsolen och får avvakta och se om detta kommer att fungera.
13 På norra takfallet har vissa tegelpannor kompletterats med nytt tvåkupigt lertegel, dock ej återanvänt som hade föreslagits, vilket ger ett fläckigt intryck som blir jämnare med tiden. Interiör Bottenvåningen På väg mellan turbinhallen och trappan upp till konsthallen har man inrett ett nytt WC. Nytillskotten är den lilla väggytan ut mot rummet och en enkeldörr samt inredningen som är återanvänd från Fors kraftverk. Den består av äldre WC-stol, handfat och vattenkran, vilket överensstämmer fint med miljön i övrigt. Trappan Spiraltrappan som leder från bottenvåningen upp till konsthallen har ur säkerhetssynpunkt kompletterats med nät längs trappan upp till övervåningen. Man har knackat ned mögelskadad och löst sittande puts efter en fuktskada på väggen, putslagat med bruk av liknande sammansättning som tidigare och strukit på en vit kalkfärg. Färgsättningen på väggens nedre del med ett grått bröstningsfält har bibehållits på antikvariens inrådan. Man har använt samma grå (oljealkydliknande) färg som den befintliga färgen som uppges ha funnits kvar i en burk. Interiör våningen 1 tr. / Konsthall Övre våningen består av ett stort rum som är ombyggt till konsthall. Väggar och tak har nya ytskikt men man har i övrigt lyckats bra med att behålla byggnadens ursprungliga karaktär och bevarat spåren av den verksamhet som tidigare pågått i byggnaden. Utställningslokalens väggar har man målat rent vita utanpå påmonterade spånskivor. I ett av rummets hörn, som inrymmer ett förrådsrum, har man monterat träpanel som också målats vit. Man har sparat järnräcket ner mot trappan som härstammar från kraftverkstiden med svartgula varningsränder och har låtit de slitna ytorna få vara kvar, vilket också är bra. Ur säkerhetssynpunkt har man glasat tomrummet under räcket ner mot golvet. Från konsthallen leder branddörren ut till den nytillverkade brokonstruktionen som är fristående. Betongolvet behandlades utan antikvariens vetskap med linolja färgsatt med brunt pigment, vilket resulterat i att oljan har sugit in ojämnt och golvet blivit flammigt. Tanken med oljebehandlingen / laseringen var att få golvet mera lättskött, och färgtillsatsen skulle ge en varmare färg till rummet. Ytan har blivit mera blank och golvet mera lättstädat men de bruna laserande stråken har man inte kommit till rätta med. Vattenteknikpark För att planerna på vattenteknikparken ska kunna realiseras har man inlett en förstudie som utförs av Iréne Gustafsson, Visuellen.
14 Alberts bod Vid den f d affären som idag fungerar som informationslokal har man dränerat kring grunden. Smedjan Vedskjulet som man planerade bygga nära smedjan har man ej hunnit med. Nedre dammen Under arbetets gång uppdagades att man av säkerhetsskäl måste montera nät vid brons järnräcken vid nedre dammen ovanför lärftmangeln eftersom bland annat skolklasser besöker området, vilket accepterades av antikvarien. Åtgärden kvarstår till nästa etapp.
15 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER På kraftverkets gavlar monterades uppböjda plåtar på 5-6 cm i vinklarna mellan de uppstickande hörnen och takfallen för att förhindra de putsskador som uppstår då regnvatten rinner ner över gavlarna, vilket accepteras eftersom plåtarna knappt märks och åtgärden syftar till att säkra putsfasadernas hållbarhet. Antikvarien har under det löpande arbetet givit riktlinjer för färgsättning och virkestyp vid ommålning, ändringar och ilagningar av rötskadat virke. Antikvarien har godtagit att man ur säkerhetssynpunkt har glasat tomrummet under räcket ner mot golvet i konsthallen samt att spiraltrappans utsida har försetts med skyddsnät på utsidan upp till övervåningen. Utrymningsvägen från konsthallen hör också till de tekniska egenskapskrav som kunde beaktas då åtgärden är reversibel. Betonggolvet i Konsthallen: Linolja / Linoljefärg på betong har allmänt använts såväl i estetiskt som skyddande syfte på väl karbonatiserade betongytor, liksom det är traditionellt vedertaget på sten och putsliknande material, exempelvis putsfasader eller skulptur från äldre tider. Metoden kräver dock ett fortlöpande underhåll eftersom golvet nöts ner ojämnt i en publik lokal. Avsikten var att åstadkomma en lättstädad ytfinish men också att tillföra golvet en ny kulör (en varmare färgton), vilket inte har varit antikvariskt motiverat. Denna färg har inte funnits där tidigare. Resultatet godkänns eftersom fläckigheten smälter in med andra slitna ytskikt på omgivande interiör och nöts ner med tiden. Det är i sig positivt att man velat behålla det ursprungliga golvmaterialet.
16 KÄLLOR Litteratur Brynge såg och kraftverk kan utvecklas mycket mer artikel i Örnsköldsviks Allehanda den 3 september 1993. Edblom, Lena: Program för kulturminnesvård Örnsköldsviks kommun, 1986. Landstinget Västernorrland, Regional utveckling, Beslut daterat 2001-05-22 dnr. M11-597 och tilläggsbeslut 2002 09 23 dnr. M11-594-01. Lund Anette / Sundin Mona: Vårdplan. Brynge Riksintresseområde, Sidensjö socken, Örnsköldsviks kommun, Rapport 2001:11. Länsmuseet Västernorrland. Lundkvist, Tyko: De gamla vattensågarna, Härnösand 1984. Nilsson, Nils-Åke: Bryngeström. Industrihistoria vid Nätraån, Örnsköldsviks museums småskriftserie nr. 27, 1994. Wikström, Johan: Flottningens historia i Anundsjö, Bjästa 1989.