INSTITUTIONEN FÖR JOURNALISTIK OCH MASSKOMMUNIKATION Göteborgs universitet PM från Dagspresskollegiet nr. 37 MEDBORGARNAS SAMHÄLLSFÖRTROENDE Lennart Weibull 22
Medborgarnas samhällsförtroende Varje samhällsbildning bygger på medborgarnas förtroende. Om vi skall kunna leva tillsammans måste vi kunna lita på varandra både i trafiken, i affären och på arbetsplatsen. I komplexa samhällen är vi tvingade att utgå ifrån att också institutioner och organisationer fungerar även då vi som medborgare saknar möjlighet till överblick. I vårt dagliga liv är förtroendet ett sätt att reducera social komplexitet: vi bygger våra bedömningar och handlingar på generaliserade förtroenden som underlättar våra ställningstaganden. Som en följd av det, är det bland forskare en vanlig uppfattning att förtroende spelar en ökande roll för människors val i det moderna samhället. Förtroende avser då inte bara relationer människor emellan utan framför allt förtroende för samhällets institutioner. Ett demokratiskt samhälles existens är beroende av att människor har förtroende för de centrala institutionerna. På samma sätt är samhällets institutioner för sin långsiktiga överlevnad beroende av att allmänheten hyser tilltro till dem. Detta gäller inte minst massmedierna. Samhällsförtroende 21 SOM-institutets årliga mätning av samhällsförtroende omfattar 2 olika samhällsinstitutioner. Utfallet av mätningen redovisas i tabell 1. Om vi rangordnar institutionerna efter andelen som har mycket högt förtroende kommer kungahuset och sjukvården klart högst med 2 respektive 13 procent. Tar vi utgångspunkten i andelen som anger att de har mycket eller ganska högt förtroende blir rangordningen av de fem första sjukvården (6%), polisen (58%), kungahuset (54%), FN (53%) och universitet/högskolor (52%). I botten ligger då de politiska partierna (14%), Europaparlamentet (11%) och EU-kommissionen (1%). Av medierna inrangerar sig radio-tv relativt högt: 5 procent uppger sig ha mycket eller ganska stort förtroende för denna medieinstitution. Dagspressen kommer något lägre med 29 procent.
Tabell 1 Förtroendet för samhällsinstitutioner 2 (procent, balansmått) Mycket Ganska Varken/ Ganska Mycket Summa Balans- Samhällsinstitution stort stort eller litet litet procent mått Universitet/högskolor 8 44 42 4 2 1 +46 Sjukvården 13 47 24 13 3 1 +44 Polisen 9 49 27 11 4 1 +43 Radio/TV 6 44 41 7 2 1 +41 Kungahuset 2 34 32 7 7 1 +4 FN 11 42 33 9 5 1 +39 Domstolarna 9 41 34 12 4 1 +34 Grundskolan 5 34 4 17 4 1 +18 Regeringen 4 31 42 16 7 1 +12 Riksdagen 4 28 45 16 7 1 +9 Dagspressen 2 27 49 17 5 1 +7 Svenska kyrkan 6 25 45 13 11 1 +7 Försvaret 5 23 45 18 9 1 +1 Bankerna 4 27 36 24 9 1-1 Storföretagen 1 19 48 23 9 1-12 Kommunstyrelserna 1 17 49 24 9 1-15 De fackliga 2 18 4 26 14 1-2 De politiska partierna 1 13 45 28 13 1-27 Europaparlamentet 1 1 38 27 24 1-4 EU-kommissionen 1 9 37 29 24 1-43 Källa: Riks-SOM 21 Anmärkning: Tabellen redovisar en sammanläggning av resultaten från de två nationella SOMmätningarna 21 (antal svar=3315). Personer som ej besvarat förtroendefrågan för någon institution är inte medtagen i procenttalen. Dylika svar var mycket sällsynta och lämnades av endast mellan två och tre procent för de olika institutionerna. Högsta andelen vet ej svar finns där även andelen som svarar varken stort eller litet förtroende är hög, t ex beträffande dagspressen och storföretagen. Balansmåttet kan gå mellan +1 (alla svarspersoner anger högt förtroende) och -1 (alla svarspersoner anger lågt förtroende). Ett tredje alternativ för att redovisa förhållandet mellan institutionerna, är ett balansmått som innebär att andelen med högt förtroende minskas med andelen med lågt förtroende. Förtroendet för en institution blir då andelen högt förtroende minus andelen med lågt förtroende. Detta kan sägas vara ett uttryck för respektive institutions förtroendebas. Med detta mått blir det universitet/högskolor (+46), sjukvården (+44) och polisen (+43) som åtnjuter högst förtroende, tätt följda av radio-tv (+41) och kungahuset (+4). Dagspressen hamnar i mitten med ett balansmått på +7.
Förändringsmönster Överlag är människors samhällsförtroende stabilt mellan enskilda år, men på längre sikt sker det givetvis förändringar. I figur 1 redovisas förtroendeförändringar baserade på SOM-institutets tidsserie 1986-21 på grundval av balansmåttet. Tre typer av institutioner redovisas: ekonomiska, politiska och mediala. Figur 1 Bedömningar av förtroendet för tre typer av samhällsinstitutioner 1986-21 (balansmått) 1 8 62 6 51 47 4 38 2-2 -4 8-6 2-11 9-12 11-6 -2-9 -19-36 -3-19 -37 18 1-11 -13-11 -13 6-9 -29 2-2 11 8-2 18 Bankerna 1 4 2-1 Storföretagen -11-18 -18-2 De fackl org -6-8 -1 1986 1987 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21
6 4 36 35 FN 39 2 32 24 13 3 25 23 3 26 Regeringen 13 9 Riksdagen -2-4 -6-11 -11-28 -5-19 -15-27 -12-6 -29-16 -29-39 -6-4 -6 Kommunstyrelserna -11-16 -14-13 -18 Politiska partierna -32-32 -39-34 -42-5 EU-kommissonen -52 EU-parlamentet 1986 1987 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21-49 -53-27 -4-44 1 8 6 46 5 43 42 53 45 46 45 43 43 46 47 5 Radio/TV 4 28 27 41 2 8 17 4 6 14 3 5 4 7 11 Dagspressen 15 7-2 -4-6 -8-1 1986 1987 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21
Kommentar: Om balansmåttet se tabell 1. År 1987 saknas i figurerna eftersom ett annat, icke jämförbart mått, användes detta år. För de två medieinstitutionerna saknas av samma skäl även siffror för 1988. När det gäller de institutioner som grupperats inom det ekonomiska området - banker, storföretag och fackliga organisationer - finns det mellan 2 och 21 en betydande nedgång: samtliga ligger nu på en negativ förtroendebalans. Den institution som uppvisar det tydligaste förändringsmönstret över de femton undersökningsåren är otvivelaktigt bankerna. Bankerna låg i mitten av 198-talet nästan på samma förtroendenivå som sjukvården. Efter 199 kom det kraftiga fallet - mellan 199 och 1992 gick förtroendet i botten. Efter 1993 skedde en viss återhämtning som dock bröts år 2. Bedömningarna av storföretagen uppvisar ett likartat förändringsmönster. Bedömningarna av de två centrala institutionerna inom den politiska sfären - riksdag och regering - demonstrerar en anmärkningsvärd intern överensstämmelse över hela tidsperioden. Det som framför allt framträder är hur samtliga politiska institutioner ökar i förtroende, utom möjligen kommunstyrelserna. Uppgången 21 förklaras i stor utsträckning av omvärldshoten. Studerar man kurvorna närmare upptäcker man dock att samtliga nationella politiska institutioner ökade i förtroende även mellan 1999 och 2. Det är således troligt att omvärldshoten har förstärkt en trend i vardande. Bedömningarna av medierna uppvisar också en viss inbördes överensstämmelse. Den är emellertid på inget sätt så tydlig som när det gäller regering och riksdag. Radio/TV ligger genomgående på en betydligt högre förtroendenivå än dagspressen och är inte heller underkastade samma snabba skiften i allmänhetens bedömningar. Förtroendet för medierna uppvisar inte någon långsiktig upp- eller nedgångstrend under hela femtonårsperioden. Noterbart är dock att både radio-tv och dagspress successivt har ökat sin förtroendebas efter 1997. Mellan 2 och 21 tappar båda medieinstitutionerna relativt kraftigt, vilket tidigare satts i samband med de negativa budskap medierna hade att förmedla hösten 21, alltså samma faktor som var gynnsam för de politiska institutionernas förtroende. Vad skapar förtroende? Den samlade bilden är att det trots en del skillnader mellan olika demografiska och politiska grupper överlag finns ett högt samhällsförtroende i Sverige. Några större förändringar verkar inte heller att skett under det gångna decenniet. Frågan är då vad som bidrar till det höga samhällsförtroendet. Det allmänna mönstret är att det finns tre grundläggande faktorer som spelar in: vår erfarenhet av institutionens sätt att fungera, vårt beroende av dess verksamhet och den allmänna respekt som den åtnjuter i samhället. Det handlar om grundläggande samhällssfärer där förtroende och handling går samman på mikronivån. De som ofta handlar med aktier har större förtroende för bankerna än de som inte gör det, de som prenumererar på en morgontidning har större förtroende för dagspress än de som saknar tidning i hushållet, de fackligt aktiva värderar facket högre än de icke-aktiva. Mycket av skillnaderna på makronivå mellan åren kan tolkas i termer av berördhet. Den allmänna nedgången i förtroendet för de politiska institutionerna kan på samma sätt betraktas som ett uttryck att färre känner sig berörda, något som även kan utläsas av det sjunkande valdeltagandet. Den svaga
förtroendet, eller kanske snarare stora misstron, mot Europaparlamentet och EU-kommissionen, kan rimligen tolkas på motsvarande sätt. De geografiska, psykologiska och kulturella avstånden till EU är stora. Förtroende för medier som samhällsinstitutioner Slutsatsen är att det finns ett relativt stort förtroende för medier som samhällsinstitutioner. Att radio- TV ligger klart över dagspress har många tänkbara förklaringar. En viktig faktor bakom att radio-tv ligger högt är att denna institution i svensk tradition är förknippad med public service, alltså en offentlig verksamhet, vars nyheter alltid upplevts som betydelsefulla. En faktor bakom att dagspressen ligger lågt är att begreppet klumpar samman morgon- och kvällspress, där den senare gruppen drar ner förtroendet; morgonpressen har i andra studier visat sig ha ett förtroende på samma nivå som radio-tv. Dessa studier har samtidigt visat ett minskande förtroende för TV, särskilt som en följd av expansionen hos de kommersiella kanalerna. Det är lätt att dra slutsatsen att förtroendet för medierna enbart handlar om att dessa gör ett gott journalistiskt arbete. Men mycket talar för att en viktigare förklaring kan vara att medierna generellt tillskrivs en stor betydelse i samhället, alltså som samhällsinstitutioner. Detta styrks av att journalister normalt åtnjuter ett lägre förtroende än de medier som de arbetar på. Mediernas opinionsstyrka ligger således i deras samlade styrka. Promemorian bygger på Holmberg, Sören, Weibull, Lennart: Institutionsförtroende I Holmberg, S, Weibull, L (red) Det våras för politiken. SOM-institutet vid Göteborgs universitet och i denna angivna referenser.
Dagspresskollegiet en presentation Dagspresskollegiet är ett forskningsprogram vid Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet. Programmet startades 1979, och är huvudsakligen finansierat av Tidningsutgivarna. Syftet har ända sedan starten varit att belysa dagspressens utveckling i samhället på tre sätt, framför allt ur ett publikperspektiv: Hur dagstidningsläsningen utvecklas över tid Vilka faktorer som bestämmer användningen av och uppfattningen om dagspress Samspelet mellan dagspress och andra medier Genom årliga studier av dagstidningsläsning och andra medievanor har det efterhand byggts upp en solid kunskap kring vad som över lång tid karaktäriserat den svenska allmänhetens medieval. Dagspresskollegiets PM-serie finns sedan 22 enbart på Internet Gamla rapporter kan, i de fall de inte är utgångna, beställas från Dagspresskollegiet. Se vidare www.jmg.gu.se/projekt/dagspresskollegiet, där också andra publikationer finns listade. Metod De data som ligger till grund för analysen är hämtade från de nationella Riks-SOM-undersökningarna som varje år sedan 1986 genomförs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Varje undersökning genomförs med i det närmaste identiska förutsättningar för att resultaten från de olika åren ska vara jämförbara. Undersökningen genomförs i form av en postenkät till ett slumpmässigt urval som mellan 1992 och 1997 omfattat 28 personer, svenska och utländska medborgare, samtliga boende i Sverige i åldrarna 15-8 år. Från och med 1998 omfattar Riks-SOM-undersökningen två urval om vardera 28 personer, där förutsättningarna är identiska och där de frågor som ställts till båda urvalen kan behandlas som ett sammanhängande datamaterial. Från och med SOM-undersökningen 2 utökades respektive urval till 3 personer och åldersintervallet till 15-85 år. Den genomsnittliga svarsfrekvensen för åren 1986-21 är 68 procent. Svarsfrekvensen för 21 var 67 procent. För en närmare beskrivning av frågeformulär, genomförande och utfall hänvisas till Nilsson (22). 1 1 Nilsson, Åsa (22) Den nationella SOM-undersökningen 21, i Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red) Det våras för politiken. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet, rapport nr 3.