Nya och gamla auktoriteter: Reformation och social förändring i Sverige och Europa. Session: Lördag 7/5 kl. 10.00 11.30 Ansvarig: Eva-Marie Letzter eva-marie.letzter@historia.su.se Medverkande: Titel på föredrag: Eva-Marie Letzter, Stockholm (ordförande) Kajsa Brilkman, Lund Reformationen, riket och det tillgängliggörande tilltalet. Annika Sandén & Erik Petersson, Linköping Ärkebiskopen Abraham Angermannus och det tyska inflytandet. Martin Berntson, Jönköping Förhandlad tro: Reformationsmotstånd som uttryck för en fromhetskultur i förändring. Mats Hallenberg, Stockholm Landsortsprästen under 1500-talet social status under omförhandling. Gabriela Bjarne Larsson, Stockholm Sjukvård, själavård och religiositet under fjorton och femtonhundratalen.
Kajsa Brilkman Doktorand vid Nationella forskarskolan i historia, Lunds universitet kajsa.brilkman@hist.lu.se Reformationen, riket och det tillgängliggörande tilltalet Reformationen beskrivs idag, liksom tidigare i forskningen, som en avgörande händelse i den tidigmoderna statsbildningsprocessen. På kort sikt var det kontrollen över de ekonomiska resurserna som kungen fick i och med riksdagen i Västerås 1527, liksom koncentrationen av makten över kyrkan i kungens hand som brukar framhållas som avgörande för statsbildningen. På lite längre sikt tror jag att de flesta historiker skulle hålla med om att reformationen var mycket viktig i den integration av riket som skedde under tidigmodern tid. Reformationen och den lutherska tron blev till ett klister som höll samman de olika delarna inom riket, det var något att enas kring. Jag vill under detta seminarium ställa frågor om hur den under den tidiga reformationen i Sverige producerade diskursiva kunskapen (alltså den kunskap som produceras nedanför argumenten i texten) gav möjlighet till en annan bild av sambandet mellan reformation och statsbildning. Särskilt kommer det att handla om de definitioner av subjektet som möjliggjordes. Argumentet är att det var genom sådana definitioner som det blev möjligt att tänka staten på ett nytt sätt statsbildningsprocessen blir då något som sker i människors tankevärld. Utifrån ett fåtal exempel är det meningen att ställa frågor om möjligheten att se en övergång från de teologiska texternas innerlighet till det tilltal som blev möjligt mellan kung och undersåte i reformationens kölvatten. Därigenom vill jag visa på att en föreställning om en statsbildning uppifrån liksom en statsbildning till följd av integration missar den sprängkraft som ligger i språket, eller annorlunda uttryckt, i det som sägs medan man talar om något annat. Reformationens internaliserande tilltalet - alltså det tilltal som fokuserade de troendes själ, hjärta eller förstånd och krävde att människor tog till sig denna kunskap möjliggjorde också andra sätt att skapa betydelse runt begrepp som undersåte och kung, det gjorde människor tillgängliga. Själen som uppstod som ett objekt för den sanna tron under reformationen blev därigenom också ett objekt för riket. Därigenom skapades en förståndig och för staten tillgänglig undersåte som utifrån inneboende kunskap om det sanna levde i samförstånd med andra.
Annika Sandén Doktor, Linköping annika.sanden@liu.se Erik Petersson Doktorand, Linköping erik.petersson@liu.se Ärkebiskopen Abraham Angermannus och det tyska inflytandet Vi kommer under detta seminarium att ta upp de bildningsvägar som stod tillbud för svenska studenter under 1500-talets senare hälft. Praktiskt taget alla vägar bar till Rostock. Detta var tiden för debatt, kritik och samtal om hur den protestantiska läran skulle tolkas, formas och användas. Rostock var stället framför andra och särskilt en man skulle spela stor roll för den bildning som svenska och nordiska studenter kom att erhålla och ta med sig hem. Detta var Melanchtonlärjungen, professorn i teologi och historia, David Chytreaus. Abraham Angermannus var som många andra starkt influerad av denne man. Men kunskapsutbytet var inte ensidigt. Angermannus var mycket mån om att omvända människor i landets socknar och gick kraftfullt fram i den strävan. Som ung student i Tyskland hade han tagit med sig erfarenheter från Sverige. Tillbaka i Stockholm efter studietiden hade han att ta ställning till omständigheter och förhållanden som inte alls liknade de tyska. Vi ställer oss frågan om vårt svenska reformationstidevarv var fångat i nationen, det vill säga i de förhållanden som rådde här, eller om det var fångat i en annan nations, det tyska rikets.
Martin Berntson Docent, universitetslektor i religionsvetenskap vid Högskolan för Lärande och kommunikation, Jönköping martin.berntson@hlk.hj.se Förhandlad tro: Reformationsmotstånd som uttryck för en fromhetskultur i förändring Reformationen var för Sveriges del en lång och komplicerad process. Huruvida det konfessionella ideal som går att skönja hos teologer och statstjänstemän verkligen uppnåddes har varit under diskussion, både för Sveriges och för andra europeiska länders del. Trögheten i processen var till en del beroende av ett folkligt motstånd mot förändringarna i kyrkans struktur och fromhetsliv. Redan under den tidiga reformationen artikulerades under upproren mot Gustav Vasa ett kraftfullt motstånd mot de religiösa omdaningarna. Även under senare delen av 1500- och under 1600- och 1700-talet går det att skönja uttrycksformer i fromhetslivet som inte alltid stämde överens med officiell evangelisk kyrkopraxis, något som skulle kunna antyda en form av passivt (och kanske omedvetet) motstånd. I föreläsningen ställs frågan om detta aktiva och passiva motstånd skulle kunna betraktas som en form av motkultur präglad av förhandlingar om hur den praktiska fromhetsutövningen skulle se ut. Vilka inslag i fromhetslivet fick genomslag och vilka stods emot? Vilka faktorer låg till grund för sådana eventuella ställningstaganden? Vidare diskuteras om det går att se skillnader i acceptansen av läroinnehåll och kyrkliga sedvänjor; därutöver vilken betydelse sedvanan, behovet av så kallade hierofanier och diverse sociala faktorer kan ha spelat i denna förhandlingsprocess.
Mats Hallenberg Docent, Stockholm mats.hallenberg@historia.su.se Landsortsprästen under 1500-talet social status under omförhandling Mitt bidrag handlar om landsortsprästens sociala status i reformationstidens Sverige. Hur agerade prästmännen i denna turbulenta tid, när deras religiösa auktoritet var ifrågasatt samtidigt som kyrkans ekonomiska bas plundrades av världsliga herrar? Det finns många belägg för att prästen under en period blev något av en hackkyckling, en tacksam måltavla för jordhungriga adelsmän och fogdar som ville stärka sin ställning i lokalsamhället. Ändå blev slutresultatet det motsatta: I det långa loppet lyckades kyrkoherdarna försvara sin ställning som församlingens ledare, och kunde i början av 1600-talet framträda som den Lutherska ortodoxins starka fanbärare. Hur var detta möjligt? Jag kommer att presentera tre cases som visar vilka strategier prästerna kunde utnyttja i sina konflikter med lokala stormän och sina egna församlingsbor. Jag hävdar att sådana här fall inte ska tolkas som tecken på sjunkande social status, utan snarare som bevis på landsortsprästens starka betydelse i lokalsamhället.
Gabriela Bjarne Larsson Docent, Stockholm gabjla@historia.su.se Sjukvård, själavård och religiositet under fjorton och femtonhundratalen Jag är intresserad av äldrevård och sjukvård. Utgångspunkten för den tänkta studien var upptäckten att det för Gustaf Vasa gick fort att slå ihop konventen och helgeandshusens vårdande institutioner med varandra. Ingen verkar ha klagat. För de svaga och fattiga innebar det dock sannolikt minst en halvering av vårdpersonalen på de sammanslagna inrättningarna, trots att den nybildade institutionens inkomster enligt papperet fördubblades. Hur var detta möjligt? Hur såg vården ut innan reformationen? Äldre forskning av främst historiker om medeltida kloster kom fram till att gåvor för själavård och kroppsvård avtog under 1400-talets senare hälft. (Detta har av en del tolkats som att människor var mindre religiösa eller att de var trötta på katolicismen och mottagliga för den kommande reformationen). Nutida forskning har kommit fram till att den själavårdande verksamheten stadigt ökade under hela 1400-talet och in i 1500-talet. Men inte genom klostrens verksamhet utan av andra som dominikan- och franciskankonvent, hantverksgillen och sockengillen. Den ekonomiska basen för deras verksamhet såg annorlunda ut än för klostren och därför syns deras verksamhet för oss forskare inte lika tydligt i källmaterialet. Min uppgift blir att blottlägga denna verksamhet så gott det går för att den vägen komma fram till hur det kan ha sett ut när vi kommer till Gustaf Vasa-perioden. Kroppsvård och själavård hängde ihop, både före och efter reformationen. Hur gick det till när man under reformationen på sockennivå skulle få sockeninvånarna att förstå att ritualerna i samband med en persons död så drastiskt måste förändras.