inlaga_ indd :26:14

Transkript

1 1 i n l e d n i n g Denna bok, I glädje och sorg, vill bidra till reflektion över vad det innebär att predika vid vigsel respektive begravning. Det har skrivits hyllmeter om hur man predikar. Varför då skriva en bok till? Mitt svar är enkelt. Att predika vid vigsel och begravning är något annat än att predika vid söndagens gudstjänst. Vid vigsel och begravning möter prästen i regel en engångsförsamling, som har kommit samman för ett särskilt ändamål: för att bevittna hur brudparet ger varandra löftet om en gemensam framtid eller för att ta avsked av den döde och överlämna honom eller henne till gravens vila. Vid söndagens gudstjänst är i regel merparten av de närvarande sådana som regelbundet samlas till gudstjänst för att be och lovsjunga. De olika situationerna gör att förväntningarna på det som predikas ofta är väldigt olika. Därför är det något särskilt att predika vid vigsel och begravning och därför tror jag att denna bok behövs. Naturligtvis kan boken läsas från pärm till pärm. Likaså kan den som särskilt är intresserad av vigselsituationen eller begravningssituationen läsa dessa kapitel separat. 9 inlaga_ indd :26:14

2 10 Den bärande tanken i boken är att prästen som teolog och själavårdare genom vigsel- respektive griftetalet har till uppgift att formulera trostolkningar som åhörarna sedan kan bygga sina livstydningar på. Förhoppningsvis kommer läsaren att finna tankar och idéer värda att reflektera vidare över. Lyckas jag bidra till reflektion hos predikanter kring fenomenet att förkunna vid vigsel respektive begravning där en trostolkning av relation, liv och död är central, har jag uppnått mitt syfte. e n h o m i l e t i s k c i r k e l r ö r e l s e Den teori som ligger bakom mitt sätt att tänka och reflektera kring förkunnelse är inspirerad av David Buttricks kommunikativa homiletiska modell, 1 vilken utgår från att predikan rör sig i en»homiletic Circle» där praxis och teori samverkar när predikantens ord möter åhöraren i hennes kontext. Buttricks grundsyn kan beskrivas som att predikan är ett skeende som åhöraren ska dras in i, beröras av och utvecklas utifrån. 2 Den»färdiga» predikan existerar egentligen inte förrän den uppfattas av åhöraren som en möjlig livstydning. Predikans uppgift är att genom en språklig vågrörelse skapa en struktur av fyra till fem sammanhängande bilder (moves). 3 Varje move innehåller, medvetet eller omedvetet, teologisk förståelse, möte med åhörarnas religiösa förståelse, kulturella och sociala situation samt ett aktualiserande av livserfarenheter. 4 Enligt Buttrick ska den kristna trosförståelsen och livserfarenheten mötas genom predikans olika moves och varje sådant move har att uttrycka en bestämd innebörd. 5 inlaga_ indd :26:14

3 Orden är viktiga i detta sammanhang, 6 menar Buttrick, för bara genom att ge ord åt saker och händelser kan människan analysera sin situation och därmed förhålla sig till den värld hon lever i. 7 Orden är bärare av vårt sociala arv, inte minst genom berättelser.»stories give identity» 8 är en central term i Buttricks kommunikativa homiletiska modell. Människan lever med ett språk, hon tänker med hjälp av språket, hon definierar med hjälp av språket och det hon gör gör hon till stor del med språkets hjälp. Grundläggande för Buttrick är att människan föds in i ett pågående sammanhang som hjälper henne att skapa tolkningar, värderingar och förståelse av livet. 9 Språket används i predikan för att skapa teologi 10 och för att skapa medvetenhet hos åhöraren 11. Uttryckt med min terminologi: språket används i vigsel- respektive griftetalet för att formulera trostolkningar, en process vars uppgift är att bidra till och underlätta åhörarens livstydning. Utifrån Buttrick beskriver jag detta med följande modell: 11 Figur 1. Talet inom ramen för gudstjänsten. Gudstjänsten / den existentiella situationen inlaga_ indd :26:15

4 12 Med sig in i gudstjänsten har åhörarna och prästen existentiella frågor och existentiella erfarenheter vilka kan tänkas påverka vigsel- respektive griftetalets innehållsliga utformning. Den inre ramen i figuren utgör vigsel- eller griftetalet. Pilarna visar på ett samspel mellan erfarenheter och trostolkningar ur vilket en livstydning kan framträda. Vidare markerar pilarna att prästens hermeneutiska process är cirkulär: erfarenheter aktualiserar trostolkningar som väcker nya erfarenheter som i sin tur aktualiserar fördjupade trostolkningar. Som ett resultat av denna hermeneutiska process kan en eller flera livstydningar framträda. t e o l o g i s k a s v a r t i l l e x i s t e n t i e l l a f r å g o r Detta sätt att tänka är även inspirerat av Paul Tillichs korrelationsteori. Tillich presenterar sina grundläggande tankar om korrelationsteorin under rubriken»the Method of Correlation» i första volymen av Systematic Theology. 12 När korrelationsteorin används som metod i systematisk teologi analyserar den människans situation utifrån de existentiella frågor som uppkommer i hennes liv och i samspel med dessa frågor försöker teologin visa hur det kristna budskapet kan svara på dessa frågor. 13 Tillich utgår från den mänskliga existensen. Att vara människa är att ställa frågor kring sin egen existens, menar han, och med hjälp av sina frågor söker människan svar på vad det innebär att vara människa:»human existence itself is the question». 14 Korrelationsteorin förutsätter ett samspel mellan människans existentiella frågor och de svar som teologin kan inlaga_ indd :26:15

5 13 ge. Korrelation handlar således om samspelet mellan de mänskliga existentiella frågorna och den gudomliga uppenbarelsen. Frågorna och svaren är inte för alltid givna utan de formuleras på nytt i varje tid och situation och blir tydliga först när de samspelar med varandra. Genom att människans existentiella frågor och teologins svar konfronteras med varandra kommer de, enligt Tillich, att mötas, korrelera med varandra. Teologin har att formulera ett språk som berör människans existens och samtidigt uttrycker de grundläggande teologiska tankarna. Detta kan ge upphov till frågor som aktualiserar trostolkningar. Frågor och trostolkningar kan därför inte separeras från varandra utan behöver mötas. Teologins trostolkning blir bara meningsfull för människor så länge det finns ett samband mellan trons svar och de frågor som vuxit fram ur människans existens. 15 Människan har svårt att ta emot trostolkningar som svar på frågor som hon aldrig har ställt. 16 Med hjälp av korrelationsteorin har Tillich visat att det kristna budskapet behöver samspela med människans existentiella situation för att kunna fungera som en hjälp för människan att tyda sitt liv. Om inte detta samspel kommer till stånd sker inget möte och det kristna budskapet kommer att gå människan förbi, eftersom varken det kristna språket eller den kristna erfarenheten anknyter till människans språk och erfarenhet. 17 Korrelationsteorin har gjort mig uppmärksam på vikten av att anlägga såväl ett åhörarperspektiv som ett trosperspektiv i förkunnelsen. Tillichs korrelationsteori överensstämmer väl med mitt grundläggande antagande att människors erfarenheter ger upphov till frågor, vilka prästen som teolog och själavårdare har till uppgift att formuinlaga_ indd :26:15

6 14 lera trostolkningar till som åhörarna kan bygga sina livstydningar på. b o k e n s b e g r e p p s a p p a r a t Utifrån dessa teorier är den bärande tanken i denna bok att prästen, i vigsel- respektive begravningsgudstjänsten, har till uppgift att som teolog och själavårdare genom vigselrespektive griftetalet formulera trostolkningar som åhörarna sedan kan bygga sina livstydningar på. Några viktiga begrepp som kommer att användas är trostolkning, livstydning, existentiella frågor, existentiella erfarenheter samt den existentiella situationen. Med begreppet trostolkning förstås här den kristna utläggningen av lära och liv som prästen formulerar i sitt tal. Med begreppet livstydning avses resultatet av den process som utgår från livsfrågor och som får sin mening genom trostolkning. Livstydning utgör resultatet av den process i talet som består i att prästen genom att formulera trostolkningar, som en hjälp för åhöraren, visar på ett eller flera möjliga sätt att tyda livet. Livstydningen kan i förkunnelsesituationen aldrig bli mer än ett erbjudande om en möjlig livstydning eftersom tydningen först när den tas emot av åhöraren och integreras i dennes liv får en konkret funktion. Begreppet existentiella frågor används som ett övergripande samlingsbegrepp innefattande människors frågor som rör tillvarons villkor och mening, dess vadan och varthän. De existentiella frågorna i denna mening ingår i människans reflektion över sin existentiella situation. inlaga_ indd :26:15

7 Med existentiella erfarenheter avses både de samlade känslomässiga erfarenheter och de intellektuella kunskaper som människan bär med sig genom livet. Begreppet den existentiella situationen används som ett samlingsbegrepp för att beskriva det sammanhang som vigsel- respektive begravningsgudstjänsten ingår i och innefattar både de existentiella frågor och erfarenheter som de närvarande har med sig till begravningsgudstjänsten och de existentiella frågor och erfarenheter som själva begravningsgudstjänsten ger upphov till. När begreppet kasualtal används avser det ett tal som anknyter till ett betydelsefullt tillfälle (latinets casus) i en människas liv, till exempel vigsel och begravning. Den kasuala situationen avser då det sammanhang där kasualtalet hålls. Några begrepp där termen pastoral ingår används också. Termen pastoral används ibland i litteraturen för att beteckna en övergripande pastoralteologisk modell, men i likhet med Olav Skjevesland använder jag här termen pastoral för att beskriva olika delaspekter av en pastoralteologisk modell och då i betydelsen av normativ handlingsplan, 18 som exempelvis doppastoral, vigselpastoral och begravningspastoral. Med pastoral praxis avses kyrkans konkreta handlande utifrån sedvana eller utifrån pastoralteologiska modeller (pastoraler). Det pastorala sammanhanget utgörs av vigselrespektive begravningsgudstjänsten som existentiell situation. 15 inlaga_ indd :26:15

8 16 b o k e n s r e l a t i o n t i l l f o r s k n i n g Förutom de ovan presenterade teorierna bygger hela mitt resonemang med argumentation och reflektion på såväl min egen som andras forskning. Främst bygger framställningen på min egen homiletiska forskning (publicerad i Griftetalet mellan trostolkning och livstydning) samt på min forskning om riters betydelser och människors upplevelser av riter, bland annat»kristen begravning i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle» och»en necessär i kistan något om människors och kyrkans trostolkning i väntan på en större undersökning», men även på ännu opublicerade undersökningar om vigselsamtal och vigseltal. Naturligtvis har även andras forskning bidragit. Särskilt gäller det begravningsforskning bedriven vid Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund 19 samt internationell homiletik och liturgik. En rad teologer och homileter har påverkat mitt sätt att reflektera över och formulera min teologi och homiletik. Av stor betydelse för mitt sätt att reflektera kring predikan har som redan framgått David Buttrick och Paul Tillich haft. På samma sätt har Fred B. Craddock, Richard Lischer, Olav Skjevesland samt Gustaf Wingren påverkat min homiletiska reflektion. Såväl i min forskning som i mitt praktiska predikosammanhang ansluter jag mig till den empiriska homiletiska traditionen. Den empiriska homiletiken uppfattar predikan som en kommunikationsprocess och nöjer sig inte med att vara deskriptiv utan är även performativ, det vill säga den beskriver inte endast den homiletiska praktiken utan formulerar även kriterier för den. inlaga_ indd :26:15

9 Rudolf Bohren har vid något tillfälle uttalat att»den som inte vet vad en predikan är, vet inte heller varför han predikar». Kan denna bok på något sätt bidra till förståelsen av predikan i kasualtalets form och att»pastor vet vad pastor gör», som Gunnar Weman 20 brukar säga, vilket i hög grad gäller kasualtalen, har jag uppnått mitt syfte. I nästa kapitel ges några reflektioner över kasualhomiletikens särskilda problematik innan den kasuala situationen tecknas i kapitel tre som bakgrund för vigsel- respektive griftetalet. Detta är ett viktigt kapitel för att kunna sätta in talen i sina sammanhang, varför det är något mera omfångsrikt än övriga kapitel. Samtalet inför kyrkliga handlingar diskuteras i kapitel fyra. Kapitel fem och sex ägnas åt vigseltalet respektive griftetalet som homiletiskt fenomen. I det avslutande kapitlet diskuteras vad som skulle kunna fungera som»det goda talet». 17 inlaga_ indd :26:16