Genus och våld i nära relationer

Kriminologiska institutionen Genus och våld i nära relationer konstruktioner av femininiteter och maskuliniteter i tingsrätten Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2016 Linn Kihlström

Sammanfattning Mäns överrepresentation bland våldsbrotten gör att kvinnor som våldsverkare anses vara en relativt sällsynt företeelse. Mycket av forskningen kring kvinnor har fokuserat på just kvinnor som offer för våld, snarare än kvinnan som ga rningsperson för våldsbrott. Mot bakgrund av detta syftar föreliggande studie till att undersöka genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner som uttrycks i rättsliga sammanhang gällande våld i nära relationer detta görs utifrån en socialkonstruktivistisk utgångspunkt. Studien syftar till att besvara frågeställningen; hur konstrueras genus i tingsrättsdomar? Tio fällande domar varav fem med kvinnlig gärningsperson och fem med manlig gärningsperson analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. De genusteoretiska begreppen the mad, the bad och the victim samt normativ femininitet/maskulinitet utgör studiens teoretiska tolkningsram utifrån vilken tingsrättsdomarna analyseras. Enligt teorin är konstruktioner av kvinnor som galna eller som offer i linje med normativ femininitet då det signalerar irrationalitet och passivitet vilket är en mer accepterad form av femininitet som inte bryter mot genusnormerna. På samma sätt har förklaringsmodeller till mäns våld kretsat kring att våldet ses som uttryck för psykisk sjukdom eller missbruk. I kontrast till detta framställs den onda kvinnan med typiska maskulina egenskaper som aktiv och aggressiv, vilket gör att hon bryter normativa genusgränser och mot lagen och blir därmed dubbelt avvikande. Den onda mannen framställs också med typiska maskulina egenskaper som överordnad, aktiv och aggressiv men tolkas i termer av avvikande maskulinitet då det rör sig om mäns våld mot kvinnor vilket är det problematiska för den normativa maskuliniteten. Analysen visar att samma ga rningsperson och våldshandling konstrueras olika beroende på vilken aktör som för talan i domen, d.v.s. att den tilltalades, målsa gandes, tingsra ttens och vittnens genuskonstruktioner av ga rningspersonen tenderar att skilja sig åt. Följaktligen innebär det att gärningspersonerna konstrueras på ett sätt som faller in under flera teoretiska begrepp som ofta tycks överlappa varandra. 2

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 4 1.1 Syfte och frågeställning... 4 2. TEORETISKT RAMVERK... 5 2.1 Genus... 5 2.2 Normativ femininitet och maskulinitet... 5 2.3 Genusteoretiska begrepp; the mad, the bad, the victim... 7 2.3.1 The Mad... 7 2.3.2 The Bad... 7 2.3.3 The Victim... 8 3. TIDIGARE FORSKNING... 8 3.1 Våld i nära relationer... 9 3.2 Konstruktioner av femininiteter/maskuliniteter... 10 3.3 Män och brottsofferidentitet... 11 4. METOD... 12 4.1 Material... 13 4.2 Tillvägagångssätt... 14 4.3 Vetenskapsteori... 14 4.4 Validitet och reliabilitet... 14 4.5 Förförståelse och forskarroll... 15 4.6 Domarna... 15 5. RESULTAT OCH ANALYS... 16 5.1 Hävdat och bedömt offerskap kvinnliga gärningspersoner... 17 5.2 Hävdat och bedömt offerskap manliga gärningspersoner... 20 5.3 Svartsjuka... 23 5.4 Våld och kontroll... 25 5.5 Alkohol och droger... 27 6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION... 29 LITTERATURFÖRTECKNING... 34 BILAGA... 36 3

1. Inledning Mäns överrepresentation bland våldsbrotten gör att kvinnor som våldsverkare anses vara en relativt sällsynt företeelse (Pettersson 2003b: 139, 2005: 247; Weare 2013: 340). Kvinnor begår färre brott än män och det är mycket mindre sannolikt att kvinnor är involverade i grövre former av brottslighet än män vilket har resulterat i att forskning om kvinnliga förövare, generellt sett, fått mycket lite uppmärksamhet och främst fokuserat på lindrigare brott (se t.ex. Messerschmidt 1993: 1; Steffensmeier & Allan 1996: 466; Brå 2009: 10, 2014: 16). Könsgapet är också mindre för lindrigare brott jämfört med grövre former av brottslighet, t.ex. grova våldsbrott (Steffensmeier & Allan 1996: 460; Estrada, Bäckman & Nilsson 2015: 1276-1277). 1 Mycket av forskningen kring kvinnor har fokuserat på kvinnor som offer för våld, snarare än kvinnor som ga rningspersoner för våldsbrott (Selin & Westlund 2011: 81; Brå 2009: 10, 2014: 16; Eriksson, Selin & Westlund 2012: 249-250; Weare 2013: 340). Våld, eller hot om våld, har förknippats med manlig dominans och som ett sätt att konstruera maskulinitet. Män blir oftare utsatta för våld i allmänhet än kvinnor, men kvinnors utsatthet för våld underskattas sannolikt i högre grad än männens på grund av att kvinnor vanligare utsätts för misshandel vid upprepade tillfällen i nära relationer da r mannen ses som den typiska ga rningspersonen (Brå 2016: 14, 2014: 21; se även Weare 2013: 340). Sedan är det viktigt att inte bagatellisera det episodiska våldet som i relativt stor utsträckning drabbar båda könen. Därför undersöks i min studie genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner som uttrycks i tingsrättsdomar gällande våld i nära relationer. Något om definitioner av begrepp är nödvändigt då de kan anses vara komplexa; våld i nära relation i min studie inkluderar alla typer av våld (främst i form av fysiskt våld som t.ex. knuffar, sparkar, slag och/eller olika former av psykiska övergrepp samt hot) som kan förekomma mellan närstående i heterosexuella relationer. 2 Med närstående menas att ga rningspersonen antingen är eller tidigare har varit make/maka, sambo, fästman/fästmö, eller pojkvän/flickvän till brottsoffret. 1.1 Syfte och frågeställning Syftet med föreliggande studie är att undersöka genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner 3 som uttrycks i tingsrättsdomar gällande våld i nära relationer. Med studien vill jag framhäva och belysa genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner och hur 1 Förklaringen till varför det är så är problematisk. Män och kvinnor som begår grövre former av brott har ofta liknande bakgrund präglad av bl.a. låg socio-ekonomisk status, lågt utbildade och arbetslöshet (Steffensmeier & Allan 1996: 465; Bäckman, Estrada, Nilsson & Shannon 2014). 2 Att enbart använda fall med heterosexuella relationer kan begränsa analysen eftersom samkönade relationer inte undersöks. 3 Flertalet juridiska termer som betecknar en rättslig roll har en maskulin form, t.ex. gärningsman. Jag har därför valt att använda begreppet gärningsperson då jag anser att det har en mer neutral innebörd när jag undersöker både kvinnor och män som begått brottsliga handlingar. 4

dessa kan förstås utifrån genusteoretiska begrepp och genusnormer. Den frågeställning som jag vill besvara blir således; Hur konstrueras genus i tingsrättsdomar? 2. Teoretiskt ramverk I detta avsnitt presenteras en teoretisk ansats som jag ser som meningsfull för förståelsen av genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner i tingsrättsdomar. Föreliggande studie har ett betraktningssätt som tar sin utgångspunkt i en genusteoretisk ansats som utgår från en socialkonstruktivistisk tradition, där genus ses som en social konstruktion. Eftersom frågeställningen är formulerad som hur och inte om genus konstrueras i tingsrättsdomar visar det att studien är teoridriven genom att den förutsätter teorins utgångspunkter. Först presenteras ett mer allmänt genusteoretiskt resonemang, därefter Landers (2003) redogörelse för normativ femininitet/maskulinitet och slutligen de genusteoretiska begreppen the mad, the bad och the victim. Detta utgör studiens teoretiska tolkningsram utifrån vilken tingsrättsdomarna analyseras. 2.1 Genus Det man åsyftar med kvinnlighet och manlighet sitter inte i våra kroppars utformning utan är egenskaper, värderingar och handlingsmönster som man tillskrivs, vilket kan ge olika svar beroende på vem man frågar (Lander 2003b: 30). Genus är således något som är socialt konstruerat och reproduceras genom vårt dagliga liv, via media, språkliga uttryck och genom våra handlingar (ibid: 41). Lander (2003b: 27-28) beskriver genus som; [ ] ett analytiskt verktyg med vars hjälp man kan belysa och beskriva relationer mellan könen, konstruktioner av femininiteter och maskuliniteter i olika sammanhang. Som i föreliggande studie ställs i relation till hur kvinnliga och manliga gärningspersoner konstrueras och betraktas i tingsrättsdomar som just kvinna eller man. Lander (2003b: 22) skriver vidare att; I vår vardag möts vi ständigt av könsdifferentierade budskap, föreställningar och praktiker vilka införlivats i vårt sätt att tänka och handla så att de tas för givna. Vi reflekterar sällan över detta mönster utan återskapar det ständigt genom våra handlingar. Det visar på hur komplext och mångfacetterat genus är och varför det finns flera femininiteter och maskuliniteter som är möjliga att förändra och omtolka på grund av att de är en pågående handling (se Lander 2003b: 30; Burcar 2014: 114; Peter 2006: 296). 2.2 Normativ femininitet och maskulinitet Givet föreliggande studies socialkonstruktivistiska utgångspunkt blir det tydligt att den avvikande kvinnan (eller mannen) står i kontrast till det som utgör den goda kvinnan (eller mannen) (Lander 2003a: 14). Därför blir det relevant att i min studie beröra normativ femininitet och maskulinitet vilka avser historiska och kulturellt bundna normativa förväntningar på hur en kvinna eller man 5

skall och bör vara (jfr Lander 2003a: 14, 219). Både män och kvinnor som begår våldsbrott skambeläggs i allmänhet vilket bidrar till stämplingen som avvikare från samhällets normer (Heber 2012: 182). Avvikelse syftar till ett beteende som inte överensstämmer med samhällets förväntningar och normer. Bakom detta finns antaganden om kvinnan som moralbärare och feminina förknippat med dygd (Lander 2003a: 18, 20). Pettersson (2003b: 142) nämner olika egenskaper som är förknippade med eller tillskrivs olika femininiteter/maskuliniteter. Maskulint är t.ex. synonymt med överordnad, aktiv, styrka och kontrollerad medan feminint är synonymt med underordnad, passivitet och svaghet (Pettersson 2003b: 142; Steffensmeier & Allan 1996: 476). Genusteoretiskt är det främst maskuliniteter som associeras till våldsamt beteende där en våldshandling görs av en aktiv och stark person som överordnar sig en annan person (Pettersson 2003b: 143). Om så vore fallet skulle våldsbrottslighet utgå från stereotypa föreställningar om våld som enbart maskulint, som ett sätt att utöva dominans och att män förväntas begå våldsbrott (ibid). Dessa karaktäristika går sålunda tvärtemot vad som anses feminint vilket innebär att framställningen av den onda kvinnan bryter normativa genusgränser och är därför svåra att konstruera i förhållande till en accepterad form av feminint (Weare 2013: 349-350). Sett till genusnormer är kvinnors våldsanvändning inte lika accepterat som mäns våldsanvändning vilket då utgör normen (Lövestad & Krantz 2012: 6; Pettersson 2003a: 26-27, 30). Sammantaget är konstruktioner av maskuliniteter och femininiteter inte något som uteslutande kan reproduceras av personer med manligt eller kvinnligt kön (Pettersson 2003b: 144-145). Liksom kvinnor förväntas reproducera normativ femininitet förväntas män reproducera normativ maskulinitet. En man som begår brott reproducerar maskulinitet medan en kvinna som begår brott står i direkt konflikt med den normativa femininiteten. Enligt Messerschmidt (1993: 84-85, 182) är brott en mansdominerad praktik och kan fungera som en resurs som män använder (när andra maskulina resurser saknas) för att leva upp till maskulinitet, och visa andra att man är maskulin och konstruera sig sja lv som en riktig man, d.v.s. ett sa tt att göra maskulinitet. Våld kan ses som ett medel för män att göra maskulinitet vilket framträder i sociala praktiker, en markering av vad man inte är; inte feminin, inte svag, inte feg (Pettersson 2005: 249; Peter 2006: 283; Messerschmidt 1997: 4). Detta gäller således mäns våld mot andra män. Inom vissa skildringar av maskulinitet kan därför mäns våld vara normaliserat. Iscensättning av maskulinitet skulle också kunna tolkas utifrån en brottsofferdiskurs. Offerskapet för många män har en negativ association som ofta kan ses som en motsats till normativa föreställningar där män anses starka och kapabla att försvara sig (jfr Burcar 2014: 116). Därför kan män vilja framstå som mer involverade och integrerade i våldshandlingen som ett sätt att manifestera att de stått upp för sig själva och försvarat sig (jfr Burcar 2014: 116-117, 125; se även Åkerström 2007: 433). På så sätt riskeras offertillskrivningen 6

och parterna kan istället ses som mer deltagande i våldets samspel därmed kan deras egen inblandning i våldet ses som ett iscensättande av maskulinitet. Detta ställs i kontrast till att positionera sig som ett offer vilket då klargör att man inte är ansvarig för det som skedde vilket kan ge ett annat bemötande. 2.3 Genusteoretiska begrepp; the mad, the bad, the victim Weares (2013) analys utgår från fall där kvinnor står åtalade för att ha mördat sina män, och är således utformad för att analysera konstruktioner av våldsamma kvinnor. I föreliggande studie analyseras våldsbrott ur ett bredare perspektiv vilket också inkluderar konstruktioner av manliga gärningspersoner. Jag ser ändå att de huvudsakliga teoretiska grundlinjerna från teorin kan användas för att belysa och problematisera hur genus konstrueras i den rättsliga hanteringen och bedömningen av våld. Detta på grund av att det inte är en självklar kategorisering att enbart kvinnliga gärningspersoner stämplas av straffrätten som galna, onda eller som offer, utan att det även är något som tillskrivs manliga gärningspersoner. Däremot kan begreppen ha olika innebörd eftersom kvinnliga och manliga gärningspersoner kan framställas på olika sätt. Detta genom att de kan tillskrivas och förväntas uppvisa olika beteenden och egenskaper i termer av femininiteter och maskuliniteter (Lander 2003b: 26), vilket kommer att redogöras för i avsnitt 5. 2.3.1 The Mad Begreppet the mad innefattar bl.a. kriminella kvinnor som använder bevis från tidigare utsatthet för våld i nära relation för att stödja en invändning om minskat ansvar (Weare 2013: 342). De framställs som mentalt instabila och irrationella vilket frånskriver deras agens för sitt eget handlande things happen to women; they do not make rational decisions or choices (Weare 2013: 342-343, 351; Noh, Lee & Feltey 2010: 111, 113-114; Kaspersson 2003: 154; Thompson 2010: 4; Pettersson 2003a: 24, 33). Jag har tolkat agens som ansvar, vilket medför att stämplingen av någon som galen gör att våldshändelsen inte anses vara dennes fel då de inte vet bättre. Framställningen av kvinnan som galen konstrueras i linje med en rådande normativ femininitet eftersom konstruktionen är en mer accepterad form av femininitet som inte bryter mot genusnormerna (Weare 2013: 343, 349-350). På samma sätt har förklaringsmodeller till mäns våld kretsat kring att våldet ses som uttryck för psykisk sjukdom, missbruk eller kulturell tillhörighet (jfr t.ex. Ungdomsstyrelsen 2013: 72). Det innebär att kvinnor och män inte kan begå brott som enbart kvinnor eller män utan tillskrivs andra stereotypa egenskaper som förklaringar till brotten. 2.3.2 The Bad I begreppet the bad framtra der ett element av ondska. Det finns hypoteser om att kvinnliga gärningspersoner är mer stigmatiserade än manliga gärningspersoner på grund av att de både bryter 7

mot lagen (sociala normer) och mot genusnormer och förväntningar i och med sitt handlande kvinnan blir därmed dubbelt avvikande (Weare 2013: 350; Peter 2006: 284; se även Thompson 2010: 9). Kvinnor som mördar utmanar därför både den normativa femininiteten och samhällets normer för hur en kvinna bör bete sig (Weare 2013: 337-338). Kvinnliga (och manliga) ga rningspersoner som sta mplas som bad ses varken som galna, instabila eller sja lva ett offer för sitt handlande. Kvinnor beskrivs istället som elaka kvinnor som är onaturliga, icke-kvinnor och fördärvade för att de inte följer den normativa femininiteten, och konstrueras istället som känslokalla och maskulina historiskt sett har avvikande kvinnor betraktats som besatta och i förbund med det onda (Kaspersson 2003: 154; Weare 2013: 346; Lander 2003a: 3). Medan mannen uppfattas som bad för att han bryter mot lagen och ges därmed automatisk agens för sina handlingar (Peter 2006: 284; Weare 2013: 352). Den våldsamma mannen utmanar inte genusnormerna på samma sätt som en våldsam kvinna uppfattas göra. Detta eftersom att män kan använda våld för att göra maskulinitet medan kvinnors våldsanvändning kan anses vara mindre accepterat än männens (Messerschmidt 1997: 4; Lövestad & Krantz 2012: 6). 2.3.3 The Victim Forskning om kvinnors brottslighet omges ofta av en offerdiskurs då kvinnors egen utsatthet för brott ofta framhävs och gör att de snarare betraktas som brottsoffer än som gärningspersoner (Weare 2013: 340; Kruttschnitt 2016: 8). Konstruktionen av kvinnor som the victim la gger fokus på gärningspersonernas offerskap vilket används som en förklaring till deras brottsliga handlingar detta på grund av att de har förlorat kontrollen över sitt eget handlande (Weare 2013: 339-341, 343; Heber 2013: 417). Genom att ge våldsamma kvinnor det oskyldiga offrets roll fritas de från sitt ansvar vilket gör det lättare att kontrollera dem och bevara den normativa femininiteten (Weare 2013: 351; Kaspersson 2003: 154-155). Att framställa sig själv som ett offer ligger också väl i linje med genusdiskursen, då kvinnor ofta ses som offer för patriarkal kontroll (Weare 2013: 340). Exempelvis skulle en kvinna som mördat sin man och som tidigare själv blivit utsatt för våld i relationen kunna hävda offerskap som förklaring till sitt beteende (Weare 2013: 340; se även Noh, Lee & Feltey 2010: 112). Mäns offerskap ges inte lika stort utrymme i litteraturen då fokus riktas mot kvinnors offerskap vilket kan ha sin förklaring i att manliga gärningspersoner sällan framställs som ett offer. Offerskapet, som tidigare nämnt, kan för många män också vara en negativ association som ofta kan ses som en motsats till normativa föreställningar (se Burcar 2014: 116). 3. Tidigare forskning I föreliggande studie analyseras svenska tingsrättsdomar och därför fokuserar detta avsnitt främst på svensk forskning hur man har forskat på området d.v.s. våld i nära relationer, vad det är för typ av 8

våld som utövas och av vem, hur man pratar om våld samt fördelningar mellan kvinnor och män som offer/gärningspersoner. 3.1 Våld i nära relationer Det finns väldigt lite forskning om män utsatta för våld i nära relation. Vanligare är det att mäns våld mot kvinnor (inte minst det våld som män utövar mot sin kvinnliga partner) uppmärksammas som ett omfattande samhällsproblem (Selin & Westlund 2011: 81; Brå 2009: 6, 10; Eriksson, Selin & Westlund 2012: 249-250). Selin och Westlund (2011: 81) skriver; Om skattningar av förekomsten av våld i nära relationer sällan omfattar en analys av manliga offer, finns det i stort sett ingen forskning om män utsatta för relationsvåld och deras kontakter med rättsväsendet. Med bakgrund i detta undersöks i min studie inte enbart konstruktioner av mäns våld mot kvinnor utan också konstruktioner av kvinnors våld mot män för att få en ökad förståelse för genuskonstruktioner av gärningspersoner för våld i nära relationer i rättsliga sammanhang. Forskningen har visat att både kvinnor och män i relativt stor utsträckning utsätts för våld i nära relationer men att det ofta handlar om olika typer av våld (Brå 2009: 6, 15, 2014: 16, 28). Män använder i högre utsträckning upprepat våld som tenderar att vara grövre, de är mer hotfulla och kontrollerande än kvinnor som tenderar att använda lindrigare våld av ren ilska och/eller i självförsvar (Lövestad & Krantz 2012: 2-6; Brå 2014: 28; Eriksson, Selin & Westlund 2012: 252-254). En svensk survey undersökning av Lövestad och Krantz (2012: 4, 6) visade att män i högre utsträckning än kvinnor brukar fysiskt våld i nära relationer, vilket är i linje med annan forskning på området (se bl.a. Weare 2013: 340; Brå 2014: 21). Vidare visar resultaten att en stor andel av de män som utsatts för fysiskt våld i relationen själva rapporterar att de utfört våldshandlingar mot sin partner (Lövestad & Krantz 2012: 4). Motivet bakom kvinnor och mäns våldsutövande och dess utlösande faktorer behöver dock utforskas vidare (ibid: 9). Därför vill jag i min studie närmare studera hur kvinnliga och manliga gärningspersoner konstrueras i förhållande till att de möjligen använder olika typer av våld och frekvens. Detta görs bl.a. genom att undersöka hur de kvinnliga och manliga gärningspersonerna väljer att prata om våld och benämna våldshändelser, t.ex. våldets allvarlighetsgrad och graden av ömsesidighet mellan offer och gärningsperson se avsnitt 3.2 (se Hydén 2008: 127). I fall där våldet får en dödlig utgång är majoriteten kvinnliga offer och till största delen är det en person som offret känner sedan tidigare som är ga rningspersonen (Westfelt 2012: 42, 44). När offret är en man är det vanligt att den kvinnliga ga rningspersonen tidigare blivit utsatt för våld av offret (ibid: 45). Dessa brott sker i mycket hög utsträckning i bostadsmiljön och i över hälften av fallen är såväl offer som gärningsperson alkoholmissbrukare (Westfelt 2012: 47, 56; Brå 2015: 4). Fördelningen när det gäller alkoholpåverkan är nästan densamma för manliga som 9

kvinnliga gärningspersoner (Westfelt 2012: 55). Då BRÅ:s (2009: 51) resultat bekräftar att alkohol spelar en viktig roll i händelser av våld i nära relation är det av intresse att undersöka hur det pratas om alkohol (och andra eventuella missbruk) i tingsrättsdomarna, samt huruvida dessa framställs i tingsrättsdomarna som en möjlig bakgrund till våldshändelserna. 3.2 Konstruktioner av femininiteter/maskuliniteter Hur unga pratar om våld har Karlsson och Pettersson (2003: 10) undersökt genom fokusgruppsintervjuer. Petterssons (2003a: 18) utgångspunkt i undersökningen var att utifrån ett genusteoretiskt perspektiv tolka ungdomars föreställningar om flickor och pojkar som gärningsperson vid våldsbrott, d.v.s. deras normativa föreställningar. Vidare tittade Pettersson (2003a: 18) på om ungdomarnas föreställningar kunde tolkas som att våld för dem utgör en resurs för att konstruera genus och hur. I flera uttalanden i samband med flickor som gärningsperson betraktades deras beteende som sjukt och märkligt samt att det måste vara något allvarligt fel på flickan (Pettersson 2003a: 24). Vid beskrivningar av flickors våld relateras det ofta till hur de gör i förhållande till pojkar; att det inte är lika våldsamt och att det förlöjligas, vilket Pettersson (2003a: 26-27, 30) tolkar som att pojkar utgör normen för hur man slåss. Det skulle kunna vara en möjlig förklaring till att kvinnors våld anses som mindre accepterat vilket är i linje med vad Lövestad och Krantz (2012: 6) funnit i sin studie. Sammantaget fanns det en betydligt mer tolerant inställning till pojkars våld som något mer accepterat beteende i fokusgrupperna, d.v.s. att pojkar använder våld för att visa sig tuffa och få status, medan flickor som slåss beskrivs som sjuka, konstiga eller galna (Pettersson 2003a: 33; se även Lövestad & Krantz 2012: 6). I min studie ställs detta i relation till hur andra aktörer framställer gärningspersonernas våldsamma beteende. Annan forskning om hur man pratar om våld har studerats av Ungdomsstyrelsen (2013: 74) där fem killar som utövat våld mot sina flickvänner eller en tillfällig partner intervjuats. Det fysiska våldet som utövats varierar i karaktär; allt från hårda grepp, våldsamma knuffar till knytnävsslag med mera och det psykiska våldet präglas av bland annat kontroll, svartsjuka och hot (Ungdomsstyrelsen: 76). Även om killarna i intervjuerna tar ansvar för sitt våld ger de kontextualiserade förklaringar till våldet genom att även lyfta fram flickvännernas delaktighet, provokation och brister (ibid: 76-79). Något som även återfunnits hos Gottzén (2013: 86-87). Det kan sålunda tolkas som att killarna inte vill ta fullt ansvar för våldshändelsen och på så sätt förmildra sin roll i våldshändelsen. Detta är något som Hydén (2008) berör i sin intervjustudie med misshandlande män och misshandlade kvinnor. De flesta av de misshandlande männen benämnde handlingarna som bråk, vilket innefattar en ömsesidig händelse som förutsätter aktivitet från samtliga inblandade, där det inte finns någon tydlig rolluppdelning i offer och gärningsperson 10

(Hydén 2008: 127-128; se även Gottzén 2013: 86). I sitt sätt att berätta tillstod männen indirekt att händelsen hade ägt rum, men att de frånkände sig ansvaret för den. Hydén (2008: 135) menar att beskrivningen av händelsen i termer av ett bråk utgör ett första steg i ansvarsbefrielsens retorik som männen använde när de berättade om vad som inträffat. I min studie utvecklas dessa resonemang kopplat till de kvinnliga och manliga gärningspersonernas egna samt andra aktörers konstruktioner av våldet och hur dessa kan förstås utifrån genusteorier och genusnormer. Ett annat sätt att närma sig frågan om det privata våldets offentlighetsgörande är att rikta fokus på våldsutövande mäns beskrivningar av den skam de upplevt i relation till sitt våld (Gottzén 2013: 76). Vidare kan skam synliggöra normativa föresta llningar om våld och hur våldet hanteras av ga rningspersonen, samt hur människor i hans närhet reagerar på våldet då skamkänslor primärt tycks vara beroende av förmodad negativ respons från andra (ibid: 76-77). Detta får således konsekvenser för hur män (och kvinnor) väljer att prata om sitt våld för andra. Lövestad och Krantz (2012: 6) menar att känslan av skam som våldsutövandet kan generera hos kvinnliga våldsverkare gör att de minns sitt eget våldsutövande i högre utsträckning på grund av att kvinnors våld anses mindre accepterat än mäns våld. Männen i Gottzéns (2013: 82) studie menar att våldet mot kvinnor är moraliskt förkastligt och många ser kvinnomisshandel som ytterst skamfyllt. Hydén (2008: 134) är inne på ett liknande spår. Män som inte vill benämna våldshändelser som misshandel kan ha att göra med att de vill skydda sin självuppfattning. Detta på grund av att han har begått en moraliskt tvivelaktig handling, vilket har lett honom in i svårigheter att framstå som en moralisk fullvärdig man, i både egna och andras ögon (ibid). Detta resonemang kan förstås utifrån genusnormer se avsnitt 5. 3.3 Män och brottsofferidentitet I samhället varierar synen på olika typer av brottsoffer och vissa personer eller grupper får därför lättare ett erkännande som offer (Heber 2012: 181). För att lättare få samhällets sympatier menar Christie (2001: 48, 57) att det finns föreställningar om hur ett brottsoffer skall vara, vilket också påverkar det bemötande de får (se även Heber 2013: 423). Kriterierna innebär bland annat att vara svag, främst kvinna, ha ett oklanderligt beteende och vara tillräckligt stark för att hävda sin offerstatus men få verkliga offer är idealiska. Mycket av forskningen har fokuserat på just kvinnor som brottsoffer och män som gärningsperson. Därför vill jag belysa en del av den forskning som gjorts om våldsutsatta män. Forskningen visar bland annat att män som varit utsatta för våldsbrott kan ta avstånd från brottsofferidentiteten då de inte vill bli förknippade med karaktärsdrag som föreligger offerskapet som svaghet och passivitet (se Åkerström 2007: 430; se Heber 2012: 183; se även Brå 2009: 20). Heber (2012: 186) redogör för en liknande aspekt gällande mäns relation till en brottsofferidentitet. Att vara ett offer innebär inte nödvändigtvis att vara ett brottsoffer och tvärtom. Resultaten i hennes studie visar att de våldsutsatta männen tar avstånd från att presentera sig själva 11

som brottsoffer samt brottsofferbegreppet generellt. Detta kan också ha att göra med att det finns en rädsla hos våldsutsatta män att inte bli trodda i sitt offerskap (Brå 2009: 46). Konstruktioner av det idealiska kontra icke-idealiska offret kan komma att påverka konstruktionen av gärningspersoner i tingsrättsdomarna och synen på brottsoffer och deras trovärdighet. 4. Metod Det finns olika metoder för hur man kan analysera en text. Anledningen till att jag valt att genomföra studien i form av en innehållsanalys är kopplat till såväl studiens syfte som det vetenskapsteoretiska ställningstagandet. Målet med analysen är att få en fördjupad kunskap och förståelse för genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner i tingsrättsdomar. 4 I föreliggande studie används en konventionell innehållsanalys för att analysera rättsligt textmaterial med fokus på språket i egenskap av kommunikation och hänsyn till innehållet eller textens kontextuella innebörd (Hsieh & Shannon 2005: 1278). Val av metod motiveras av att jag vill undvika förutbestämda teman och istället härleda teman direkt ur textmaterialet på ett induktivt sätt (jfr ibid: 1277-1279). Att ta fram informationen direkt ur textmaterialet utan att tvinga in det i förutbestämda teman eller teorier som kan begränsa resultatet kan sålunda ses som en fördel hos det konventionella tillvägagångssättet (ibid: 1279-1280). På så sätt influeras inte konstruktioner av gärningspersonerna i domarna på förhand av förutbestämda teman. Studiens teoretiska ramverk används sedan för att analysera de teman som analysen har utmynnat i och på så sätt bidrar genusteorierna till en förståelse för olika genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga gärningspersoner i tingsrättsdomar. Den konventionella innehållsanalysen ger ofta forskaren en rikare förståelse av de fenomen som studeras vilket är en klar fördel för min studie (ibid: 1286). De frågor man försöker besvara i en innehållsanalys är vem som säger vad, till vem, hur, med vilken effekt och varför? För att göra det finns det inga klara metodinriktningar utan forskaren utformar egna analysverktyg som passar forskningsfrågan (Kaspersson 2003: 155-158; Bergström & Boréus 2012: 381). Det tolkar jag som en nackdel med textanalyser generellt sett då det är svårt att förutsätta intersubjektivitet 5 när analysverktygen är varierande och ospecificerade, och kan därmed begränsa tillämpningen av innehållsanalysen. Hur jag rent praktiskt genomförde studien beskrivs mer ingående under avsnitt 4.2. 4 Tingsrätter har valts på grund av att det är den första domstolen som man kommer i kontakt med i ett brottmål rättsapparaten är också det yttersta medlet för formell och social kontroll. 5 Intersubjektivitet, att olika personer får samma resultat när de utför individuella tolkningar av en gemensam text (se Bergström & Boréus 2012: 42). 12

4.1 Material Materialet utgörs av 10 tingsrättsdomar med fällande dom 6 varav fem stycken med en kvinnlig gärningsperson och fem stycken med en manlig gärningsperson, detta för att kunna göra en komparativ studie hur kvinnliga och manliga gärningspersoner konstrueras i domarna. Domarna är skrivna av olika tingsrätter i Sverige mellan år 2013 2016 vilket ger variationer och möjlighet till ett större urval då föreliggande studie kräver viss information för att vara relevant för syftet. För att begränsa materialet har domar längre än 40 sidor uteslutits. De aktuella domarna är mellan 12 och 36 sidor långa och det totala materialet är ca 230 sidor. Urvalet av brottmål utgörs av ett fall av dråp, ett fall av mord, ett fall av grov misshandel och vållande till annans död, samt sju fall av grov misshandel. Val av domar görs för att undersöka hur kvinnliga och manliga gärningspersoner konstrueras i liknande brottstyper rörande våld i nära relationer där huvudbrottet utgörs av fysiskt våld utfall med ringa våldsbrott har exkluderats ur materialet då könsgapet är mindre för lindrigare brott jämfört med grövre former av brottslighet. 7 Urvalet har därför bestämts genom en fritextsökning med olika variationer av sökorden; grov misshandel, misshandel, grovt våldsbrott, våldsbrott, kvinna, fridskra nkning 8 på infotorgjuridik.se. 9 Urvalet har gjorts med utgångspunkt att erhålla variation vad gäller ålder och kön på målsägande respektive den tilltalade. 10 Denna variation samt det begränsade antalet domar som ligger till grund för analysen gör det inte möjligt att förklara eventuella olikheter mellan domarna eller att generalisera resultatet. Detta är heller inte syftet med föreliggande studie. Däremot ger denna spridning en möjlighet att analysera hur kvinnliga och manliga gärningspersoner konstrueras i en given kontext, där omständigheter kring brottet, deras sociala positioner som gärningsperson och relationer mellan målsägande och den tilltalade med mera kan variera. Det bör här nämnas att materialet är en produkt av en särskilt rättslig situation och diskurs där tingsrättsdomarna i sig är konstruerade. Det rättsliga materialet är skrivet ur ett domstolsperspektiv. Det innebär att det är domstolen vars författare har makten att tolka de inblandades utsagor och sedan bestämma vad som skall återberättas i skriven form. Min tolkning av det rättsliga materialet är i och med det en konstruktion av en konstruktion vilket är någonting som bör beaktas. 6 Val av fällande domar enbart görs dels för att göra en avgränsning, och dels för att friande domar för grovt våldsbrott inte är lika vanligt förekommande som fällande dom vilket minskar åtkomsten till material. 7 Definition grov misshandel enligt 3 kap. 6 brottsbalken (SOU 2014: 153-154). 8 För att hitta kvinnliga ga rningspersoner skrev jag in kvinna för att minska antalet söktra ffar, då kvinnor i förhållande till män inte förekommer lika ofta som gärningsperson vid grova våldsbrott. För att hitta fall med upprepat våld mot na rstående sökte jag också på fridskra nkning. 9 Bisnode InfoTorg Juridik erbjuder en omfattande juridisk rättsdatabas med tillgång till domar och beslut. 10 Antalet sökträffar kunde variera mellan 10-300 träffar/år beroende på sammansättningen av nämnda sökord, de sorterades efter relevans av sökorden varpå jag började gå igenom listan över föreslagna domar uppifrån och ner för att se huruvida mina kriterier för urvalet fanns med eller inte. 13

4.2 Tillvägagångssätt Hur analysen har genomförts är dels baserat på Hsiehs och Shannons (2005: 1279) beskrivning av den konventionella innehållsanalysen där analysen har gjorts i tre steg; först har textmaterialet lästs igenom för att skapa en helhetsbild av materialet. Efter den initiala läsningen läses domarna igenom igen mer noggrant samtidigt som jag fört anteckningar över ord, meningar, citat för att försöka identifiera gemensamma teman och mönster i domarna. Genom läsningen har diverse teman vuxit fram och utmynnat i ett initialt kodningsschema (se bilaga 1) efter detta har materialet analyserats om igen med dessa teman som utgångspunkt. Temana har sedan analyserats för att se under vilka teoretiska begrepp the mad, the bad eller the victim som de faller under i relation till hur de kvinnliga och manliga gärningspersonerna konstrueras och presenteras. Temana har vidare analyserats utifrån normativ femininitet/maskulinitet. 4.3 Vetenskapsteori I föreliggande studie står språket i fokus. Att se språket som en social aktivitet som är laddad med olika föreställningar om verkligheten, som både konstruerar och återspeglar en verklighet, relateras till en socialkonstruktivistisk vetenskapsteori (Bergström & Boréus 2012: 28, 378). Det innebär att man inte kan tolka verkligheten på ett meningsfullt sätt utan att språket fungerar som en sorts konstruerande lins (ibid: 28). Utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt kan genus ses som något socialt konstruerat utifrån föreställningar kring normalitet och avvikelse. Det finns då vissa sociala och kulturella färgade handlingsmönster för hur en kvinna (och en man) skall vara och bete sig (Lander 2003b: 33). När jag då talar om konstruktioner av genus i tingsrättsdomarna avser jag konstruktioner som sker när olika aktörer i domarna genom text och språk skapar åtskillnader, föreställningar, normer och värderingar. 4.4 Validitet och reliabilitet God forskning karaktäriseras av en väl genomförd och bearbetad studie, vilket förutsätter att forskaren förhåller sig till studiens validitet och reliabilitet (Bergström & Boréus 2012: 41). Med validitet i föreliggande studie, utifrån en socialkonstruktivistisk utgångspunkt, avses hur väl studien kan besvara forskningsfrågan; vilken avser hur text och språk bidrar till genuskonstruktioner av kvinnliga och manliga ga rningspersoner för våld i nära relationer i rättsliga sammanhang (jfr ibid). Min teoretiska och sociala förförståelse; hur jag ser på verkligheten påverkar mitt sätt att se på vad jag anser bäst svarar på mina forskningsfrågor. Valet av metod och analysverktyg påverkar således vilket typ av resultat som studien genererar, där andra perspektiv och teoretisk förståelse för materialet osynliggörs. Med hänsyn till reliabilitetsaspekten om att vara allmänt noggrann i undersökningens alla led, för att eliminera felkällor, har jag försökt att klargöra hur analysverktygen är tolkningsbaserade och hur kodningsprocessen har gått till detta för att öka studiens trovärdighet 14

(Bergström & Boréus 2012: 42). Intersubjektivitet, vilket innebär att andra forskare som genomför min studie kommer till samma resultat, är därför svårt att uppnå (ibid: 406). Jag har följaktligen försökt att redogöra för hur jag kommit fram till resultaten så reflexivt som möjligt genom noggranna förklaringar, och stärkt mina tolkningar med hjälp av citat 11 till analyserad text. På så sätt kan läsaren följa mitt tankesätt vilket gynnar transparensen i studien och är något som skulle kunna inverka på studiens tillförlitlighet och validitet (Bergström & Boréus 2012: 42, 406; Hsieh & Shannon 2005: 1286). 4.5 Förförståelse och forskarroll Det finns här flera saker att förhålla sig till som forskare; forskarroll och den man är som person. Med forskarroll avser jag mitt förhållande till att analysera domar innehållande känslig information (personuppgifter). Vem är jag i förhållande till min uppgift att samla information och analysera dessa gärningar och på vilket sätt genomförs det? Forskaren måste ha en medvetenhet om sin förförståelse och att man reflekterar över den, att vi aldrig möter en text som vi analyserar tomhänta då en tolkning är omöjlig utan en viss förförståelse (Bergström & Boréus 2012: 31-32). Det innebär att min teoretiska och sociala förförståelse om hur jag ser på verkligheten påverkar mitt sätt att se på vad jag anser bäst svarar på min forskningsfråga desto mer medveten jag är om min förförståelse desto mer kan jag öka möjligheten till god validitet (ibid: 41). Relationer mellan individer är en förutsättning för språkets existens och det är genom interaktion med andra som föreställningar om genus skapas, förändras och utvecklas. Språk är ingenting som är bestämt eller entydigt utan är beroende av kontext och påverkas av den som tolkar det som kommuniceras. Till exempel reflekterade jag innan studiens början över hur min förförståelse från rättegångsbesök från tidigare studier, uppfattning om rättsväsendet, våld i nära relation och de kunskaper jag samlat på mig från mina kriminologistudier kunde påverka analysen, och har beaktats under analysens gång. 4.6 Domarna Det finns information i domarna, bland annat personuppgifter som de inblandade inte kunnat ge sitt samtycke till vilket jag inte vill medverka till att sprida även om domar är offentlig handling. Därför har jag beslutat att individskyddskravet väger tyngre än forskningskravet i detta fall med åtgärd att inte använda riktiga namn eller målsnummer; namnen är fingerade. Det är texten och språket som bidrar till konstruktioner av en individ som är i fokus och inte individen i sig. Övriga etiska avvägningar som gjorts är att mina tolkningar och analys av materialet kan vara sådant som de inblandade inte skulle hålla med mig om. Nedan presenteras domarna kort; 11 Mindre uppenbara stavfel i citaten har jag korrigerat för att underlätta läsningen. 15

Dom 1: Lena. Grov misshandel (samt vållande till annans död). Påföljd fängelse 4 år. Kvinna, 58 år, döms för att ha dödat sin make genom att hugga/sticka honom i benet med en kniv. Dom 2: Anja. Grov misshandel (samt våld mot tjänsteman, ringa brott och våldsamt motstånd). Påföljd fängelse 1 år och 6 månader. Kvinna, 31 år, döms för att ha stuckit sin pojkvän i bröstkorgen med en kniv. Dom 3: Malin. Grov misshandel (samt falsk tillvitelse). Påföljd fängelse 3 år och 3 månader. Kvinna, 28 år, döms för att huggit sin före detta pojkvän i ryggen med en kniv. Dom 4: Nathalie. Grov misshandel. Påföljd tidigare utdömd skyddstillsyn ska avse även den nya brottsligheten. Kvinna, 27 år, döms för att ha huggit sin före detta sambo i huvudet med en kniv. Dom 5: Felicia. Dråp. Påföljd fängelse 8 år. Kvinna, 21 år, döms för att ha dödat sin före detta pojkvän genom att hugga/sticka honom två gånger i bröstkorgen med en kniv. Dom 6: Peter. Grov misshandel (samt dopningsbrott). Påföljd fängelse 2 år. Man, 44 år, döms för att ha misshandlat sin hustru genom att ta kraftiga stryptag runt hennes hals, tilldela henne flera slag mot huvud och kropp, fatta tag i och dra henne i håret samt sätta sitt knä mot och trycka till över hennes hals. Dom 7: Per. Grov misshandel (samt grov kvinnofridskränkning). Påföljd fängelse 1 år och 8 månader. Man, 40 år, döms för att vid upprepade tillfällen misshandlat sin sambo på ett utdraget sätt med tillhyggen (kniv och kofot) samt med sparkar, slag med mera. Dom 8: Kenneth. Grov misshandel. Påföljd fängelse 3 år. Man, 59 år, döms för att misshandlat sin hustru med slag och ett brännbollsträ. Dom 9: Rami. Grov misshandel (samt grov kvinnofridskränkning). Påföljd fängelse 1 år och 6 månader. Man, 26 år, döms för att vid upprepade tillfällen ha misshandlat sin sambo genom bland annat slag, sparkar och trätt en påse över hennes huvud och hållit för hennes näsa och mun. Dom 10: Henrik. Mord. Påföljd 14 års fängelse. Man, 59 år, döms för att ha dödat sin hustru med två knivhugg i bröstkorgen. 5. Resultat och analys Presentationen av resultat och analys görs efter de kodade temana som har analyserats för att se under vilka teoretiska begrepp the mad, the bad eller the victim som de faller under. De teman som analysen har utmynnat i är följaktligen; hävdat och bedömt offerskap, svartsjuka, våld och kontroll, psykisk ohälsa samt alkohol och droger. Temana har sedan analyserats utifrån normativ femininitet/maskulinitet. Psykisk ohälsa är ett tema som faller in under andra teman som en möjlig förklaring till den tilltalades beteende och på så sätt faller det också in under flera teoretiska begrepp. Flera teman kan falla under olika teoretiska begrepp beroende på att de kan 16

tolkas olika i olika situationer, vilket även redovisas i analysen. Sammantaget är det mina tolkningar av det rättsliga materialet som utgör grunden för analysen. 5.1 Hävdat och bedömt offerskap kvinnliga gärningspersoner Hävdat och bedömt offerskap analyseras först då det är väsentligt hur tingsrätterna beskriver och bedömer skuldfrågan i de olika brottmålen. Denna del av analysen handlar således om hur offerskapet konstrueras i materialet och av vem. Jag har identifierat två olika huvudsakliga uttryck för hävdat offerskap hos de kvinnliga ga rningspersonerna; nödvärn och tidigare utsatthet för våld i relationen. Anja som dömdes för grov misshandel har tidigare själv blivit misshandlad av målsägande (som också dömts för brottet), i tingsrättsdomen återges; Hon har uppgivit att hon minns att hon var arg efter att [målsägande] slog henne men minns inte den direkta anledningen till att hon tog kniven i köket. Emellertid har hon förklarat att hon har en minnesbild av att han i ett skede höll sin hand på en stol och att detta väckte upp äldre händelser bl.a. ett tillfälle då han hade använt en köksstol vid en misshandel av henne. (Dom 2: 5-6) Konstruktionen av kvinnan som the victim la gger fokus på gärningspersonens offerskap, då kvinnors offerskap används som en förklaring till deras brottsliga handlingar (Weare 2013: 341). Som i fallet med Anja som själv uttrycker att hon varit utsatt för upprepat våld av målsägande. Genom att åberopa offerskap kan hennes handlingar då ses som förmildrande. Viktimisering kan således fungera som en självständig förklaring till ens handlande (ibid: 340-341). Det vore således inte helt felaktigt att anta att rollblandningar är problematiska kvinnor som misshandlar bryter mot de kvinnliga reglerna om vad som anses passande i förhållande till den normativa femininiteten (Lander 2003a: 14). Samtidigt a r det ta nkbart att utifrån victim -konstruktionen se på den kvinnliga gärningspersonens offerskap som en förklaring till hennes brottsliga handlingar och på så sätt konstrueras hon i linje med en rådande normativ femininitet eftersom konstruktionen är en mer accepterad form av femininitet som inte bryter genusnormer (jfr Weare 2013: 341, 343, 351). Den egna utsattheten framgår även i andra domar. Felicia dömd för dråp hävdar att tidigare psykiskt och fysiskt våld i relationen (något som inte är ovanligt vid misshandel av kvinnor i nära relationer, se Granath 2012: 77) ledde till att hon ka nde stor ilska, att hon inte ta nkte klart och att det brast för henne när målsägande inte ville lämna henne ifred, vidare i tingsrättsdomen återges; Det våld och den psykiska misshandel som [målsägande] utsatte henne för byggde upp en ilska inom henne. [Målsägande] utsatte henne regelbundet för misshandel. Vid ett tillfälle tog han stryptag på henne så att hon blev medvetslös. Vid ett annat tillfälle, bestämde hon sig för att ta livet av sig eftersom hon var psykiskt nedbruten [ ] Hon var av uppfattningen att han aldrig skulle lämna henne ifred utan att det skulle sluta med att han slog ihjäl henne. (Dom 5: 6-7) 17

För den tilltalade kvinnan Malin tog sig den upplevda utsattheten ett liknande uttryck. Hon hävdar att det var målsägande som hotade henne med och attackerade henne med kniven, och att hon i nödvärn lyckats få tag i den och huggit den i målsägandes skuldra för att komma loss ur hans stryptag. Hon hävdar också att målsägande tidigare utsatt henne för kontroll, hot, kränkningar, slag och våldtäkter (Dom 3: 10-13), i tingsrättsdomen återges; Han lekte med hennes huvud så att hon inte visste vad som var sant. [Målsägande] sa att hon skadade sig själv. Hon började gå till olika läkare eftersom [målsägande] sa att hon var sjuk [ ] Ibland trodde hon också på att det var hon som var en dålig person och [målsägande] som var en bra sådan. (Dom 3: 11) Här ger den tilltalade kvinnan sig själv bilden av den goda och utsatta och framställer målsägande som den onda. Målsägande ger en helt annan bild av händelseförloppet och förnekar samtliga anklagelser emot honom. Han menar istället att det var den tilltalade kvinnans svartsjuka som var grunden till händelsen och att det var anledningen till att hon tidigare mått dåligt som hon sökt hjälp för och försökt att ta livet av sig (Dom 3: 7-8). Här blir svartsjuka en egenskap som tillskrivs den tilltalade kvinnan vilket är en egenskap som i sin tur tycks utlösa hotfullhet, våld och kontroll, inte sällan normativt manliga egenskaper (Pettersson 2003b: 142). För den tilltalade kvinnan Nathalie tog sig den upplevda utsattheten ett annat uttryck där hon hävdar att hon agerat i nödvärn, i tingsrättsdomen återges; [Målsägande] slog henne och brottade sedan ned henne på golvet så att hon hamnade på rygg med denne över sig. [Målsägande] släppte greppet om henne med en hand och måttade ett nytt slag mot henne. Då grep hon ett föremål bredvid sig på golvet och slog med det mot [målsägandes] huvud. Hon förstod inte att det var en kniv förrän det började rinna blod från [målsägande]. (Dom 4: 7) I presenterat material går det att se hur de tilltalade kvinnorna aktivt deltar i konstruktionen av sig själva som utsatta för olika typer av våld, och på vilket sätt de framhäver sitt upplevda offerskap som en förklaring till sitt handlande (Weare 2013: 341). Kvinnornas framställningar av sig själva kan tolkas mot bakgrund av normativa föreställningar om hur en kvinna bör vara (Lander 2003a: 14). På så sätt kan de framställa sig själva som mer passiva och lämpliga för hur den goda kvinnan skall och bör vara och samtidigt framställa målsägande som den mer aktiva, våldsamma och kontrollerande parten (ibid). Därmed framställer de sig som mindre ansvariga för händelsen på grund av tidigare utsatthet vilket kan ses som ett medel för kvinnorna att tona ner sin egen agens d.v.s. ett medel för att tona ner sitt eget ansvar för händelsen. Ställt till de tilltalade kvinnornas hävdade offerskap finns det även andra aktörers bedömningar av detta. Av särskilt vikt är tingsrätternas bedömning och hur de förhåller sig till kvinnornas framställning av sig själva. Vad 18

gäller den tilltalade kvinnan Anja gör tingsrätten det tydligt att hennes offerskap tagits med i bedömningen av hennes skuld, i tingsrättsdomen återges; Våldet har visserligen varit begränsat men mot bakgrund av parternas tidigare historia går det inte att utesluta att [Anja] upplevt sig vara i en utsatt situation och att hon därför tillgrep kniven [ ] Efter gärningen har [Anja] också försökt förebygga och begränsa skadorna genom att ringa larmcentralen och även försöka stoppa blödningen. Även om hon inledningsvis helt förnekade gärningen och påstod att en annan person hade utdelat knivhugget framgår det att hon efter gärningen har visat ånger och nu stått för sitt agerande. (Dom 2: 9) Med bakgrund i ovanstående citat lyckas delvis Anjas hävdade offerskap då tingsrätten tagit hänsyn till parternas tidigare historia och hur den tilltalade agerade direkt efter gärningen samt att hon visat ånger. Tingsrätten sänkte därför straffvärdet som motsvarade två års fängelse i en mildare riktning till ett år och sex månaders fängelse (Dom 2: 9-10). I den tilltalade kvinnan Felicias fall tar tingsrätten hänsyn till hennes utsago och omständigheterna kring våldshändelsen och erkänner därmed hennes hävdade offerskap, i tingsrättsdomen återges; Det är utrett att trakasserierna och hoten eskalerade till den nödvärnssituation som beskrivits ovan i domen. Med beaktande särskilt av att gärningen, utan att vara fri från ansvar, begicks i en nödvärnssituation bör omständigheterna anses klart förmildrande [ ] Brottet ska därför anses mindre grovt och utgöra dråp. (Dom 5: 15) I ovanstående citat ser man hur tingsrätten rubricerar våldshandlingen av mildare slag dråp istället för mord på grund av de rådande omständigheterna, d.v.s. Felicias tidigare utsatthet för trakasserier och våld från målsägande. Genom att ge våldsamma kvinnor det oskyldiga offrets roll fritas de från sitt ansvar vilket också gör det lättare att kontrollera dem och bevara den normativa femininiteten (Weare 2013: 351; Kaspersson 2003: 154-155; se även Peter 2006: 296). När tingsrätten gör bedömningen av den tilltalade kvinnan Malins hävdade offerskap ogillas det eftersom det inte kan styrkas ur ett juridiskt perspektiv och bidrar därmed inte till konstruktionen av henne som ett offer; [Malins] uppgifter om att hon varit utsatt för åratal av övergrepp från [målsägande] får inte stöd i något annat än hennes egen berättelse (Dom 3: 26). I den tilltalade kvinnan Nathalies fall påpekar tingsrätten hennes narkotikamissbruk i bedömningen av hennes trova rdighet och går da rför på målsa gandes bera ttelse, han blir det trova rdiga offret och den tilltalade kvinnan konstrueras som den icke trova rdiga ga rningspersonen vilken da rigenom bryter normen för hur en kvinna bör bete sig (Lander 2003a: 14), i tingsrättsdomen återges; Såvitt avser [målsägandes] och [Nathalies] uppgifter finner tingsrätten att [målsägande] berättat på ett detaljerat och i och för sig trovärdigt sätt om händelsen medan [Nathalies] uppgifter är betydligt mera vaga. Det måste också beaktas att [Nathalie] varit klart påverkad av narkotika vid händelsen. (Dom 4: 11) 19