Upprättad 1998. Öringesjön

Upprättad 1998 Öringesjön

VBB VIAK / VA-Mark har av Tyresö Kommun erhållit uppdraget att upprätta en dagvattenhanteringsplan för Tyresö kommuns tätort. Uppdraget omfattar dels en redovisning av avrinningsområden med tillhörande dagvattenledningar, dels en uppskattning och redovisning av dagvattenflöden och föroreningsutsläpp till sjöar, vattendrag och diken från delavrinningsområdena inom Tyresö kommuns tätort. Drevviken, Gudö å, Långsjön, Tyresö-Flaten och Albysjön ingår i ett av de största sjösystemen i Stockholmsområdet; Tyresåns sjösystem. Det s.k. Tyresåprojektet startades 1993 med syftet att ta fram en handlingsplan för att förbättra vattenkvaliteten i de 38 sjöarna inom kommunerna Huddinge, Haninge, Tyresö, Stockholm, Nacka och Botkyrka. Den planen skall bl.a. leda fram till sänkta näringsämnes- och metallnivåer i sjöar och vattendrag. Uppdraget omfattar även en fältinventering och redovisning av befintliga och föreslagna åtgärder för rening och utjämning av dagvatten inom Tyresö kommuns olika avrinningsområden. Föreslagna åtgärder avser framförallt ekologisk dagvattenhantering med dammar och översilningsytor, men även fördröjningsmagasin avses. Dessa typer av åtgärder bör kompletteras med lokala åtgärder (t.ex. Lokalt Omhändertagande av Dagvatten, LOD), vilket kommenteras närmare i utredningen. I uppdraget ingår också att prioritera de föreslagna åtgärderna och att översiktligt bedöma deras föroreningsreduceringar och kostnader. Målet för uppdraget är att upprätta en dagvattenhanteringsplan som utgår från en beräkning och redovisning av föroreningsmängder i dagvatten vid olika utsläppspunkter. Utifrån dessa föroreningsmängder och resultat av fältinventeringsarbeten är planens syfte vidare att leda till förslag på åtgärder som är anpassade till platsspecifika förhållanden och som lokaliseras på platser där de bäst kan leda till en förbättrad vattenkvalitet i sjörecipienterna. Detta är i linje med den åtgärdsplan som tagits fram inom det ovan nämnda Tyresåprojektet. Erfarenheterna från detta uppdrag kan förhoppningsvis överföras till det projektet.

De relativt sett stora mängder föroreningar och näringsämnen som via dagvatten tillförs sjöarna i Tyresö bidrar i hög grad till övergödning och försämrad vattenkvalitet i dessa. Tyresö kommun har därför beslutat att utreda föroreningsbelastningen och möjligheterna till reducering av mängden föroreningar och näringsämnen i avrinnande dagvatten. VBB VIAK har på Tyresö kommuns uppdrag utfört en kartläggning och beräkning av dagvattenutsläpp avseende flöden och föroreningsmängder som via dagvattenledningar, öppna diken och diffus markavrinning tillförs sjörecipienterna. Med utgångspunkt från resultaten har sedan föreslagits naturanpassade åtgärder för reduktion av föroreningsmängderna. En prioritering av åtgärderna har också utförts. Insatser skall i första hand göras på platser där störst reduktion av föroreningsmängderna kan åstadkommas. Denna metodik utgör stommen i dagvattenhanteringsplanen. Befintliga och planerade åtgärder har identifierats. De befintliga utgörs av ett våtmarksområde i södra Trollbäcken, öppna diken mellan Trollbäcken och Krusboda, ett fördröjningsmagasin och naturlig översilning i Bollmora, en dagvattenledning med perkolationsmöjlighet i Fårdala, ett öppet magasinerande dike vid Öringesjön, en öppen damm i Tyresö Strand, samt en naturlig våtmark vid Fnyskdikets utlopp i Albysjön. Kolardammen våtmarksanläggning bestående av oljeavskiljare, en sedimenteringsdamm, en översilningsyta och en konstruerad våtmark byggs för närvarande (i början av 1998) i Alby naturreservat. Planer för lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) finns i områdena Gimmersta och Tjärnstigen. I Gimmersta finns även planer på dagvattenavledning via makadamfyllda diken och översilningsytor. Exempel på i dagvatten förekommande viktiga föroreningar och näringsämnen som bör reduceras är tungmetaller, olja, fosfor och kväve. Följande åtgärder föreslås för att minska belastningen av dessa ämnen på recipienterna: våta dammar (dammar med permanent vattenyta), översilningsytor, öppna diken, fördelningsdiken, oljeavskiljare, fördröjningsmagasin och flytbassänger. Högst prioritering har bedömts för åtgärder inom Trollbäckens delavrinningsområden, särskilt för att reducera föroreningsbelastningen på Drevviken (Hanviksviken och viken söder om Centralparken) och på Gudö å. Åtgärder för att reducera belastningen på Långsjön från Skälsätra i sydöstra Trollbäcken är också högprioriterade, liksom att utjämna flödena från Lindalen och centrala Bollmora. Beroende på vilka föroreningar och vilka naturanpassade åtgärder som tillämpas kan reduktionerna uppskattas bli i storleksordningen 20-70% för näringsämnen och 50-90% för metaller om de föreslagna reningsanläggningarna används. Bäst rening erhålles om olika åtgärder kombineras. Utöver ovanstående åtgärdsförslag så är teknisk rådgivning, finansieringsmetoder m.m. av LOD-åtgärder som kan utföras av fastighetsägaren ett ämne som bör aktualiseras snarast och bedöms ha hög prioritering. Dessa kan utföras där de lokala förhållandena tillåter. Ett exempel på en sådan åtgärd är stuprörsutkastare

för takdagvatten som avleds via betongränna ut till en grönyta eller ett infiltrationsmagasin. Andra åtgärder när det gäller minskade föroreningar i dagvatten som bör beaktas är möjligheterna till ändrade materialval (tegeltak i stället för plåttak, betong eller gatusten i stället för asfalt som gatubeläggning, bättre bildäck och dubbar, målning av lyktstolpar och vägräcken, samt målning av galvaniserade hängrännor och stuprör m.m.), och till förbättrad gatuhållning (mer frekvent gatusopning och tömning av rännstensbrunnar). Parallellt med ovanstående kan olika typer av sjörestaureringsåtgärder (muddring/utpumpning av sjösediment, syrsättning av bottenvatten etc.) utföras, men då till relativt höga kostnader. De senare är dock inte i sig långsiktiga och hållbara lösningar eftersom de sällan kan tillämpas fullt ut; man behöver samtidigt reducera de externa belastningarna från ytor eller källor som omger sjöarna. Ett exempel är behovet att reducera föroreningsmängden från dagvattnet. Det kan ske med den typ av åtgärder som föreslås i dagvattenhanteringsplanen, t.ex. med dammar och översilningsytor. En systemlösning med åtgärder vid källan och en kombination av olika öppna dagvattenanläggningar längre ner i systemet rekommenderas. För att man skall kunna erhålla ett mer hållbart system måste de olika enskilda reningskomponenterna som ingår skötas och kontrolleras. På vilket sätt, när och hur ofta detta skall ske är centrala frågor som behöver utredas. Det är, avslutningsvis, viktigt att dimensioneringen och valet av dagvattenanläggningarna sker noggrant, och att detta sker med beaktande av de platsspecifika förhållandena i områdena och i recipienterna. Figur 1Fnyskdiket

) URUGÃÃ%DNJUXQG 6DPPDQIDWWQLQJ )O GHVEHUlNQLQJDU 5HIHUHQVHU %LODJRU 6LGD,QOHGQLQJ 1 1.1 Ekologisk dagvattenhantering 1 2.1 Avrinningsområden 3 2.2 Befintliga dagvattensystem 3 2.3 Sjörecipienter för dagvatten 3 4.1 Föroreningsparametrar 5 4.2 Föroreningshalter 5 4.3 Föroreningsmängder 5 5.1 Befintliga anläggningar för 7 utjämning och rening av dagvatten 5.2 Områdesvisa åtgärdsförslag 11 5.3 Prioriteringar 25 5.4 Uppskattad rening 28 5.5 Skötsel och kontroll av dagvattenanläggningar 29 5.6 Överslagsmässiga kostnader 30 Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Flödesberäkningar (resultat) Föroreningsmängder (resultat) Plan över avrinningsområden och föroreningsutsläpp Översiktskarta över befintliga och föreslagna åtgärder

gssqdãgdjydwwhqdqoljjqlqjdu Dagvatten, d.v.s. ytavrinnande regn- och smältvatten, innehåller föroreningar. Det är dels olja och tungmetaller som zink, bly och koppar, dels näringsämnen som kväve och fosfor. Tillförseln av föroreningar till t.ex. sjöar leder till igenväxning, algblomning, syrefattiga bottnar och förgiftning av vattenlevande växter och djur. Dagvattnet bör ses som en resurs och behandlas med utgångspunkt från ekologiska principer och ett kretsloppsperspektiv. Man bör minska avledandet av dagvatten i ledningssystem och istället, eller i så stor utsträckning som möjligt, sträva efter att använda sig av en kombination av LOD (Lokalt Omhändertagande av Dagvatten), transport i öppna diken och rening i öppna dagvattenanläggningar, t.ex. dammar (Larm, 1997a). Öppna dagvattenanläggningar är ekoteknologiska anläggningar som placeras synligt och använder naturliga reningsprocesser för reducering av föroreningar i dagvatten. Ekologisk dagvattenhantering avser en kombination av lokala åtgärder och öppna dagvattenanläggningar längre ner i systemet, t.ex. närmare sjörecipienten. Användningen av LOD bidrar till miljöförbättringar, åtminstone i ett lokalt och kortsiktigt perspektiv. Infiltrations- och perkolationsmagasin är exempel på sådana dagvattenanläggningar. Längre ned i systemet kan man för att undvika problem orsakade av dagvattenavrinningen exempelvis anlägga våtmarker, dammar, öppna diken eller andra dagvattenanläggningar som utnyttjar naturliga reningsprocesser. Genom en kombination av LOD och sådana ytvattenanläggningar kan man minska såväl flödesbelastningen som föroreningsbelastningen på recipienten. En sådan systemlösning minskar också investeringsbehovet i ledningsnät för dagvatten. En generellt sämre lösning är att transportera dagvattnet i kombinerade ledningssystem tillsammans med spillvatten till avloppsreningsverk. Dagvattnet stör processerna i reningsverken och bidrar också till förhöjda metallhalter i slammet. Att leda dagvattnet i duplikata ledningssystem direkt till recipienten är i allmänhet inte heller bra, särskilt om det kommer från tätort. Dagvattnets föroreningar kan nämligen medföra olika vattenkvalitetsproblem. I "Öppna dagvattenanläggningar" sker både utjämning/fördröjning och rening av dagvattnet öppet i anläggningar, vilka kan integreras med parker och grönstråk i den urbana stadsmiljön (Stahre och Larsson, 1993). Exempel på öppna dagvattenanläggningar är våta dammar (dammar med permanent vattenyta), torra infiltrationsdammar, konstgjorda våtmarker, rotzonsanläggningar, öppna diken 1

/2' 6WDGVSODQHULQJÃEDVHUDGÃSnÃHNRORJLVNDÃSULQFLSHU (täta eller permeabla), grönytor och översilningsytor. LOD-tekniken innebär helt eller delvis omhändertagande av dagvatten från enskilda fastigheter. Det allmänna avloppsnätet belastas endast i begränsad omfattning (Stahre och Larsson, 1993). Exempel på LOD-anläggningar är olika typer av infiltrations- och perkolationsanläggningar (infiltration genom grönytor/översilningsytor, infiltrationsmagasin, perkolation i stenfyllnader m.m.). Dagvatten från tak-, gårds- och vägytor skall ges möjlighet att avrinna över grönytor och andra infiltrationsytor via stuprörsutkastare etc. Detta kan förhindra en alltför stor grundvattensänkning som annars kan bli en följd av att marken i högre grad hårdgörs (vilket också leder till ökade dagvattenmängder). Det är viktigt att beakta att tungmetaller och näringsämnen gradvis ackumuleras i infiltrationsytor/mark. I ett längre tidsperspektiv kan bara åtgärder vid källan förhindra sådan miljöbelastning, t.ex. val av andra väg- eller takbeläggningar. Man kan dock gräva upp och ersätta eller rena infiltrationsmaterialet efter ett antal år, eller ta bort sediment och växter (som tagit upp föroreningar) från dammar etc. Hur detta material skall återvinnas eller omhändertas/deponeras är en viktig fråga att ta ställning till, liksom det är viktigt att studera möjligheterna för återanvändning av dagvatten (bevattning, toalettspolning, inom industrin eller dylikt). Generellt gäller att stadsplaneringen bör utgå från de naturliga förutsättningarna som finns inom planområdet (Stahre och Larsson, 1993), exempelvis avseende topografi, mark- och grundvattenförhållanden. Detta innefattar också att man bör studera vattnets flödesvägar, vilket är särskilt viktigt vid extrema nederbördstillfällen för att minimera skador på bebyggelse m.m., och att man bör inventera befintliga vattendrag. Ovan nämnda faktorer bör beaktas vid planering av stadsbebyggelsen och dess integration med utformningen av vattnets transportsystem (öppna diken) och reningsmetoder (dammar m.m.). *U QDÃ HNRVWUnNÃ PHOODQÃ VWDGVGHODU: Dagvattnet kan transporteras öppet via diken från de urbana ytorna till gröna lågstråk mellan stadsdelar, innehållande parker, dammar, översilningsytor och/eller konstgjorda våtmarker för öppen rening av dagvattnet. Detta kan skapa en estetiskt positiv atmosfär i staden (Larm, 1997a). Utredningsområdet omfattar Tyresö kommuns tätort i Trollbäcken (Fornudden, Persudde, Sofieberg, Södergården, Skälsätra och Hanviken) och Bollmora (Lindalen, Farmarstigen, Tyresö centrum, Petterboda, Fårdala, Öringe, Krusboda 2

och Nyfors), samt Gimmersta och Tjärnstigen i Tyresö Strand. För beräkning av dagvattenföroreningsmängder och årsflöden har området indelats i delavrinningsområden. Dessa har benämnts med en bokstavs- och sifferkombination från område DU1 till område DU29 (se Bilaga 3), där DU står för DagvattenUtsläppsområde. 29 avrinningsområden studeras (Bilaga 3). Följande indelning i markanvändning har använts: villor, radhus, flerfamiljshus, industri, centrum, vägar, parkeringar, kolonilotter, skogsmark och parkmark. Markanvändningen och ytor för varje avrinningsområde presenteras i Bilaga 1. De ytor som bidrar med diffus tillrinning (d.v.s. det dagvatten som avrinner på naturmark, i motsats till dagvatten som rinner genom ledningar eller i öppna diken) direkt till sjöarna, redovisas separat. Dagvattnet från de urbaniserade områdena inom kommunen avleds framförallt i slutna duplikata ledningssystem (spillvatten och dagvatten leds i separata ledningar). Dessa dagvattenledningar mynnar omväxlande i diken, mindre vattendrag och sjöar. Från viss äldre villabebyggelse (t.ex. i strandnära bebyggelse mot Drevviken i områdena Fornudden och Persudde) där dagvattenledningar ej utbyggts avrinner dagvattnet i öppna väg- och terrängdiken eller direkt på marken ut till sjön. Även i vissa andra områden (t.ex. Tjärnstigen) leds dagvattnet på marken och i öppna diken. Inom vissa äldre bebyggelseområden är husdräneringar anslutna till spillvattennätet. Även avledning av takvatten sker till spillvatten i enstaka fall inom dessa områden (Signeul, 1996b). Sjörecipienter för dagvattnet från de studerade områdena är Drevviken, Gudö å, Långsjön, Tyresö-Flaten, Albysjön, Follbrinksströmmen och Öringesjön. 3

Figur 2Utlopp från Fnyskdiket (Albysjön) För beräkning av flöden har de urbana uppsamlingsområdena för dagvatten kategoriserats med hänsyn till områdestyp enligt Larm (1997c). Medelvärdet av det årliga dagvattenflödet från olika markanvändning kan uppskattas av produkten av nederbördsintensitet (regn+snö), area och avrinningskoefficienter. Dagvattenflödet har beräknats genom Formel (1) (Larm, 1996a): Q = p 3 (N i A i ), där: (1) Q=årligt dagvattenflöde (m 3 /år) p=nederbördsintensitet (m/år) N=avrinningskoefficient från litteraturstudier för delarea i=1,2,...n A=totalytan (m 2 ) av delarea i=1,2,...n Nederbördsintensiteten p har satts till 620 mm/år vilket har uppskattats motsvara ett medelvärde av den verkliga nederbörden för perioden 1961-90 för Stockholmsområdet (nederbördsstatistik för nederbördsstationen Stockholm från SMHI, med korrigering för mätfel enligt Larm (1996a)). För presentation av utförda flödesberäkningar hänvisas till Bilaga 1. 4

För beräkning av föroreningsmängder har de urbana uppsamlingsområdena för dagvatten kategoriserats med hänsyn till områdestyp enligt Larm (1997c). Dagvattnets föroreningsinnehåll varierar kraftigt med typen av uppsamlingsområden, nederbörd, kulturpåverkan m.m. Där långa mätserier inte finns måste därför schablonvärden och årsmedelvärden användas för uppgörande av en föroreningsbudget (Signeul, 1996b). Till vissa delar av dagvattennätet, samt till sjöar och vattendrag, erhålles ett visst föroreningstillskott från bräddat spillvatten från avloppspumpstationer. I Tumbaåns och Tullingesjöns avrinningsområden i Botkyrka kommun registrerades t.ex. bräddfrekvensen i ett driftövervakningssystem. Bräddvolymerna beräknades. Det konstaterades där att bräddningar endast förekom vid ett fåtal pumpstationer vid snabb snösmältning och kraftig nederbörd. De bräddade volymerna bedömdes vara mycket små på årsbasis och föroreningspåverkan bedömdes också vara marginell i förhållande till den totala föroreningsmängden (Signeul, 1994). I denna studie har ingen motsvarande beräkning utförts av bräddningen. Vid bedömning av dagvattnets föroreningsinnehåll har vi valt att redovisa nedanstående föroreningsparametrar: Tot-P Tot-N SS Pb Cu Zn totalfosfor totalkväve suspenderat material (uppslammade ämnen, Suspended Solids ) bly koppar zink I denna studie har använts schablonvärden från Larm (1997c). Dessa värden har dock korrigerats efter pågående undersökningar gjorda kring Flemingsbergsvikens våtmarksanläggning (Larm, 1997d). Detta betyder att mätdata använts som härstammar längre upp i samma sjösystem (Tyresåns sjösystem), d.v.s. att schablonvärdena har kalibrerats, eller anpassats, efter mätdata. Dagvattnets föroreningsinnehåll av Tot-P, Tot-N, SS, Pb, Cu och Zn inom de 5

9nWDÃGDPPDU gyhuvloqlqjv\wru gssqdãglnhq 2OMHDYVNLOMDUH ) UGU MQLQJVPDJDVLQ )O\WEDVVlQJHU olika avrinningsområdena framgår av Bilaga 2. Formel (2) har använts för att beräkna föroreningsbelastningen på recipienterna: L = Q C, där: (2) L=massflödet (kg/år) Q=årligt dagvattenflöde (m 3 /år) beräknat ur Formel (1) C=schablonkoncentration (kg/m 3 eller mg/l). För lokalisering av utsläppsplatser, samt redovisning av storleken av utsläppen av Tot-P, Tot-N, Cu och Zn från dagvattenledningarna och de diffusa utsläppen, hänvisas till Bilaga 3. Generellt kan sägas att man skall försöka reducera flödena så nära källan som möjligt (se Avsnitt 1). Det är dock viktigt att komplettera med andra åtgärder, särskilt eftersom det kan vara svårt eller ta lång tid att implementera (sätta i bruk) LOD-anläggningar och/eller att ändra materialval i tillräckligt stor utsträckning. Under senare år har öppna dammar, översilningsytor och konstgjorda våtmarker alltmer börjat utnyttjas för utjämning och rening av dagvatten från urbana områden. I denna typ av anläggningar utnyttjas naturens egna reningsprocesser. Därmed kan dagvattnets negativa effekter på växt- och djurliv, såsom minskad artmångfald, eutrofieringsproblem, instabila ekosystem eller ändring av hela den ekologiska strukturen, minska påtagligt. Översvämningsproblem längre ned i systemet kan också reduceras. Här följer en kortfattad förklaring av de typer av dagvattenanläggningar som redovisas: Våta dammar avser öppna dammar med permanent vattenyta (till skillnad från torra dammar eller infiltrationsdammar). Översilningsytor avser grönytor över vilka dagvattnet leds ut på bred front, med möjlighet till infiltration. Öppna diken utgörs av kraftigare lutande grönytor för transport och viss rening av dagvattnet. Oljeavskiljare kan utgöras av separata enheter eller bassänger där oljan avskiljs från ytan. Ett exempel är lamelloljeavskiljare. Oljan kan även separeras direkt i dammar. Med fördröjningsmagasin avses magasin vars hela volym utnyttjas för utjämningsändamål. Med flytbassänger avses flytbryggor eller länsar med 6

9c70$5.6205c'(7Ã 9,'Ã.$1,1+2/0(1Ã Ã.80/$ +$1'(/675b'*c5'Ã2PUnGHÃÃ% g33(7ã ',.(Ã 9,'Ã /c1*6-g9b*(1ã Ã 6.b/6b75$. 2PUnGH Ã% )g5'5g-1,1*60$*$6,1ã,ã %2//025$Ã Ã :b77,1*( *c5'69b*ã2punghãã% plastdukar förankrade i sjöbotten. Dessa anläggningar beskrivs t.ex. närmare i Larm (1994). Dagvattenanläggningarna bör placeras och väljas med hänsyn till flödesvägarna från de största materialkällorna inom avrinningsområdet (för att fånga en stor del av mängderna), men också med beaktande av mark- och grundvattenförhållanden. Öppna dagvattenanläggningar kan antingen placeras för att fånga punktflöden i nedströmsändan av avrinningsområdet, eller fördelas på olika platser högre upp i systemet. Valet av anläggning beror av den reningseffekt som eftersträvas. Det är alltså viktigt att beräkna materialtransporten från olika markanvändning. Vilka material som skall beaktas är beroende av recipientförhållanden. Om eutrofiering (övergödning av näringsämnen på ekosystem i sjöar) är det största problemet så bör exempelvis fosfortransporten beräknas. Speciellt i eutrofa (näringsrika) sjöar bör dock även kvävetransporten uppskattas eftersom även kvävet kan vara den begränsande faktorn för algernas tillväxt i sjön. Anläggnings- och underhållskostnader är också viktiga att beakta. Valet bör även baseras på befintlig eller önskad användning av recipienten. Syftet är att maximera anläggningarnas reningseffekt och livslängd, och samtidigt minimera de negativa effekterna på recipienterna (ytvatten, mark och grundvatten). I Avsnitt 5.1 presenteras kortfattat befintliga åtgärder för rening och utjämning av dagvattnet. I Avsnitt 5.2 föreslås kompletterande åtgärder. För lokalisering av områdena hänvisas till Bilaga 3 och av befintliga och föreslagna anläggningar till Bilaga 4. Följande beteckningar inom parentes kopplar åtgärderna med nummerbeteckningarna i kartan, Bilaga 4; B1=Befintlig åtgärd nr 1, F10=Föreslagen åtgärd nr 10, AF27=Alternativt Föreslagen åtgärd nr 27, o.s.v. I nuläget är utloppsområdet en naturlig våtmark med etablerad vassvegetation. Denna har en funktion för rening av dagvattnet. Det finns ett öppet dike vid Långsjövägen-Skälsätra. Vissa utbyggnadsmöjligheter finns (damm etc), om än lågprioriterade (åtgärderna skulle bidra med en relativt liten belastningsminskning på Långsjön). Sådana åtgärder är ej medtagna i kommande områdesvisa åtgärdsförslag (Avsnitt 5.2). 7

1$785/,*à g9(56,/1,1*ã 9,'à 7<5(6gà 5$&.(7+$// 2PUnGHÃÃRFKÃÃ% '$*9$77(1/('1,1*à 0('à 3(5.2/$7,2160g-/,*+(7Ã, )c5'$/$ã2punghãã% Ã.2/$5'$00(1à 9c70$5.6$1/b**1,1*à 2PUnGHà % Det finns ett befintligt fördröjningsmagasin beläget under en bollplan relativt högt upp i avrinningsområdet (Vid Östra Farmarstigen-Dalskolan), d.v.s. i områdets södra del. Detta utjämnar en del av flödet till Fnyskdiket, det öppna diket i områdets norra del och som leder dagvattnet vidare till Albysjön. Det befintliga magasinet föreslås bli kompletterat med ytterligare ett fördröjningsmagasin längre norrut (d.v.s. längre nedströms), se Områdesvisa åtgärdsförslag (nr 9, DU21). Dagvatten från område Laxtrappan/Siklöjevägen rinner i ledning som mynnar ut i naturmark och avrinner ner mot Fnyskdiket. En ny dagvattenledning med perkolationsmöjlighet har byggts mellan Slåtter- och Tranbärsvägen. Detta för att undvika översvämningar vid häftigt regn för boende vid Slåttervägen. Söder om Fårdala Gård, i Alby naturreservat, anläggs under 1998 en våtmarksanläggning. Anläggningen kommer att ge Albysjön och nedströms liggande vattendrag ett renare vatten. Dagvattnet kommer att renas på naturlig väg genom oljeavskiljare, en större sedimenteringsdamm, en översilningsyta och vidare genom en våtmark. Dagvattnet leds sedan vidare i Fnyskdiket till Albysjön. Ett kontrollprogram för Kolardammen våtmarksanläggning skall upprättas. 8

1$785/,*Ã 9c70$5.Ã 9,'Ã )1<6.',.(76Ã 87/233Ã 2PUnGH Ã% Figur 3Kolardammen våtmarksanläggning En naturlig våtmark ( Alkärret ) finns vid utloppet av Fnyskdiket, varmed vattnet som renas i föreliggande våtmarksanläggning ytterligare kommer att genomgå ett naturligt reningssteg innan det når Albysjön. 9

à g33(7ã0$*$6,1(5$1'(ã',.(ã9,'ãg5,1*(6-g1ãã5279,.ã % g33(1ã'$00ã,ã675$1'ãã*$0/$ã7<5(6gã% Figur 4Alkärret vid utloppet från Fnyskdiket Sydost om Öringesjön, i Rotvik (söder om Slumnäsvägen och väster om Vårvägen), finns ett öppet dike med magasinerande funktion. Norr om Tyresövägen, väster om Tyresö skola, finns en befintlig öppen damm för rening av dagvattnet från bebyggelsen i området Strand. 10

&(175$/3$5.(1Ã9,'Ã'5(99,.(1Ã2PUnGHÃ Åtgärder för rening och utjämning av dagvatten har föreslagits utifrån allmänna förutsättningar angivna i avsnittets inledning, t.ex. med ledning av beräknade föroreningsmängder, men även utifrån utförda fältinventeringar och diskussioner med berörda personer från Gatuavdelningen på Tekniska kontoret i Tyresö kommun. Med hänsyn till utredningsnivån beskrivs de föreslagna åtgärderna endast översiktligt med en översiktlig lägesangivning, samt föreslagen prioriteringsgrad (Avsnitt 5.3). De olika typer av komponenter som föreslås komplettera dagvattensystemet är våta dammar, översilningsytor, öppna diken, fördelningsdiken, oljeavskiljare, fördröjningsmagasin och flytbassänger. De senare bör dock endast användas som en sista utväg (se kommentarer Avsnitt 5.3). De alternativa åtgärder som föreslås kan kombineras. Åtgärder längre upp i sjösystemet (Drevviken) bör prioriteras eftersom dessa ger positiva effekter nedströms. Konstgjorda våtmarker är ett exempel på en annan effektiv reningsmetod. Sådana kräver dock relativt stor plats. Nedan följer de områdesvisa åtgärdsförslagen ordnade efter områdesnummer. Oljeavskiljare nämns ej, men någon typ av oljeavskiljare bör föregå, eller ingå i, samtliga reningsåtgärder. För lokalisering av områdena hänvisas till Bilaga 3 och av föreslagna åtgärdsplatser till Bilaga 3 och/eller till Bilaga 4. Dagvattenutsläpp DU9 omfattar ett uppsamlingsområde i Fornudden (Trollbäcken) bestående av villor, parker, flerfamiljshus, centrum, skog, vägar och parkeringsytor. Utsläppet sker i Drevviken. Åtgärder föreslås ske antingen i viken i form av en flytbassäng, i form av en översilningsyta ner till sjön eller i Centralparken där en damm kan ansluta till översilningsytan. Den senare lösningen kan dock vara svår att genomföra praktiskt (se kommentarer nedan). 11

$OWÃ $OWÃ )O\WEDVVlQJÃLÃYLNHQÃPHGÃLQGHOQLQJÃLÃHWWÃIDFNV\VWHPÃ) gyhuvloqlqjv\wdãqhuãwlooãvm QÃ$) Figur 5 Delavrinningsområde DU9 $OOPlQWÃLåg höjdskillnad i parkområde. Problem överföring vatten från ledning till eventuell damm eller översilningsyta. Flytbryggor och plastdukar förankrade i sjöbotten kan anläggas i viken. Inget reningsverk används (i Rönningesjön, norr om Stockholm, är flytbassängsystemet kopplat till ett reningsverk för dagvatten). Man bör undersöka åtgärdens acceptans från tomtägare, m.fl. Översilningsyta ner till sjön är ett alternativ men svårt att genomföra (höjdproblem). Möjligheten att få upp vattnet från ledningen till ytan avseende höjdskillnader bör då detaljstuderas. Pumpning bör helst undvikas. 12

$OWÃ 'DPPÃLÃ&HQWUDOSDUNHQÃ$) 9c70$5.6205c'(7Ã 1255Ã 20Ã.$1,1+2/0(1Ã Ã g67(5ã 20.80/$Ã+$1'(/675b'*c5'Ã2PUnGHÃ Figur 6 Fornudden nedanför Centralparken (Drevviken) Åtgärd i centralparken i form av ett dammsystem är förmodligen mycket svårt att genomföra p.g.a. avsaknaden av höjdskillnader, men om det är möjligt behövs ingen utjämningsbassäng i sjön. Detta alternativ skulle kunna vara en lösning som både kan innebära mycket effektiv rening och som kan öka de estetiska värdena för området. För att kunna tillämpa lösningen så bör möjligheten till överföring av vattnet från befintlig ledning till dammen avseende höjdskillnader detaljstuderas. Pumpning bör helst undvikas. Det kan i detta sammanhang också nämnas att parken utgörs av tippmassor som förts dit under lång tid. Dagvattenutsläpp DU10 omfattar ett uppsamlingsområde i Sofieberg (Trollbäcken) bestående av villor, flerfamiljshus och parker. De två punktutsläppen sker i Drevviken; söder om Kumla herrgård, respektive öster om Kaninholmen. Åtgärder har låg prioritet, men kan om möjligt utgöras av en dammanläggning uppströms, inom grönytan direkt i anslutning till det befintliga våtmarksområdet. 13

$OWÃ 'DPPÃXSSVWU PVÃYnWPDUNVRPUnGHWÃ$) 87/233Ã,Ã *5g1205c'(Ã 125'267Ã 20Ã.$1,1+2/0(1 2PUnGHÃ Figur 7 Delavrinningsområde DU10 och DU11 $OOPlQW: I nuläget är utloppsområdet en kombinerad naturlig våtmark och översilningsyta med etablerad vassvegetation. Denna har en funktion för rening och utjämning av dagvattnet. Det finns ett synligt utlopp. Höjdskillnadsproblem föreligger om åtgärd uppströms våtmarken skall anläggas. Att utföra en damm uppströms vid det befintliga våtmarksområdet är ett alternativ, men bedöms ha låg prioritet. Möjlighet med överföring av vattnet från ledning till dammen bör då studeras med avseende på höjdskillnader. Pumpning bör helst undvikas. Dagvattenutsläpp DU11 omfattar ett uppsamlingsområde i Sofieberg och Södergården (södra Trollbäcken) bestående av villor och parker. Utsläppet sker i Drevviken, nordost om Kaninholmen. Åtgärder som eventuellt kan anordnas är ett öppet dike och/eller en översilningsyta. $OOPlQW: Vid eventuella åtgärder kan problem med dämning uppströms uppstå. Det måste studeras om systemet klarar en sådan dämning. 14

$OWÃ gsshwãglnh $) $OWÃ $OW gyhuvloqlqjv\wdã$) *8'gÃcÃ9,'Ã380367$7,21(1Ã2PUnGHÃ 'DPPÃRFKÃ SSHWÃGLNHÃ) Kulvert från området kan möjligen göras om till öppet meandrande dike som leder dagvattnet ut till Drevviken. Ett dike skulle innebära viss rening. Låg prioritering. En översilningsyta är en annan lösning, dock även denna med låg prioritering. Dagvattenutsläpp DU12 omfattar ett uppsamlingsområde i Södergården (södra Trollbäcken) bestående av villor, flerfamiljshus, parker och skogsmark. Utsläppet från två dagvattenledningar sker i Gudö å, väster om pumpstationen. Åtgärder föreslås ske i grönområde norr om pumpstationen där en damm och ett öppet dike kan anordnas, eventuellt kombinerat med en översilningsyta. Det finns dock endast små ytor att tillgå. H 8 8 YYLNHQ 6RILHEHUJ 6 GHUJnUGHQ * X G Ãn /nqjvm Q 6NlOVlWUD Figur 8 Delavrinningsområde DU12 och DU13 $OOPlQWÃ Områdena med kolonilotter kan ej användas. Utjämningsmagasin för bräddat spillvatten finns. 15

9c70$5.6205c'(Ã9,'Ã/c1*6-g1Ã2PUnGHÃ $OOPlQWÃ $OWÃ $OWÃ ) UGHOQLQJVGLNHÃLÃEHILQWOLJÃYnWPDUNÃ) )O\WEDVVlQJÃLÃYLNHQÃ$) +$19,.69,.(1'5(99,.(1Ã6g'5$Ã2PUnGHÃ Strax norr om pumpstationen finns viss plats för en avlång damm och dike, samt eventuell översilningsyta. En detaljstudie krävs för att utreda om platsen är tillräckligt stor. Vattnet från det intilliggande västra dagvattensystemet bör också ledas till en eventuell anläggning. En damm kan eventuellt placeras i grönyta längre upp i systemet $). Dagvattenutsläpp DU13 omfattar ett uppsamlingsområde i Skälsätra (sydöstra Trollbäcken) bestående av villor, flerfamiljshus, radhus, parker och skogsmark. Utsläppet sker i Långsjön. Åtgärder föreslås ske i den befintliga våtmarken. Förslagsvis kan ett fördelningsdike anordnas. Viken kan även avskärmas genom en flytbassäng. Ont om plats. Ingen möjlighet att utföra dammar eller dylikt (undantaget LOD) längre upp i systemet. Förbättrad spridning behövs för en effektivare rening i våtmarken, vilket kan ske genom att ett fördelningsdike anordnas efter befintligt utlopp. Våtmarken är relativt liten; ca 20-30 meter ut i viken. Eventuellt kan man utöka området några meter uppströms genom att öppna ledningen. Detta är förmodligen svårt att genomföra, men bör utredas. En annan möjlighet är att kombinera Alternativ 1 med en flytbassäng med skärmar ute i viken. Dagvattenutsläpp DU14 omfattar ett uppsamlingsområde i Trollbäcken/ Hanviken bestående av villor, radhus, flerfamiljshus, parker och skogsmark. Utsläppet sker i Hanviksviken (vik i Drevviken). Åtgärder föreslås ske i viken i form av en flytbassäng, alternativt naturlig damm (se DU15) och/eller i grönområdet uppströms, där förslagsvis en damm och ett öppet dike kan anordnas. 16

$OWÃ )O\WEDVVlQJÃ LÃ YLNHQÃ PHGÃ LQGHOQLQJÃ LÃ HWWÃ IDFNV\VWHPÃ DOWHUQDWLYW $OW QDWXUOLJÃGDPPÃVHÃÃ) 'DPPÃRFKÃ SSHWÃGLNHÃLÃJU Q\WDÃOlQJUHÃXSSÃLÃV\VWHPHWÃ) Figur 9 Delavrinningsområde DU14 och DU15 $OOPlQWÃHöjdskillnadsproblem, lite utrymme (varmed översilning ner till viken är svår/omöjlig att genomföra). Flytbryggor och plastdukar förankrade i sjöbotten kan anläggas i viken. En annan möjlighet är att utnyttja den naturliga tröskeln i viken och använda viken i princip som en naturlig damm (se DU15). Uppströms, i grönytan söder/väster om Knektvägen, finns utrymme för damm och ett meandrande dike. Ledningarna ligger grunt, varmed åtgärden troligtvis är genomförbar. +$19,.69,.(1'5(99,.(1Ã1255$Ã2PUnGHÃ. Dagvattenutsläpp DU15 omfattar ett uppsamlingsområde i Hanviken bestående av villor, radhus och parker. Utsläppet sker i Hanviksvikens nordöstra del. Åtgärder föreslås utgöras av att antingen den befintliga tröskeln i viken utnyttjas (och eventuellt byggs upp i nivå) så att viken kan användas och skötas liksom en dammanläggning. Alternativt anordnas flytbassänger i viken. En kombination med att utnyttja grönytan ner till viken som en översilningsyta är möjlig. 17

$OWÃ )O\WEDVVlQJÃ LÃ YLNHQÃ PHGÃ LQGHOQLQJÃ LÃ HWWÃ IDFNV\VWHPÃ DOWHUQDWLYW $OWÃ QDWXUOLJÃGDPPÃ) gyhuvloqlqjv\wdãylgãylnhqã) /,1'$/(1Ã9,'Ã1-83.b5569b*(1Ã2PUnGHÃ $OOPlQWÃLite utrymme. Befintlig dagvattenledning går ut en bit i viken; över den naturliga befintliga tröskeln (se Alt. 1 nedan). Flytbryggor och plastdukar förankrade i sjöbotten kan anläggas i viken. Alternativt så används den befintliga naturliga tröskeln en bit ut i viken i kombination med att man kapar dagvattenledningen så att utloppet mynnar i början av den vid stranden belägna grönytan. Den senare fungerar då som en översilningsyta (Alt. 2). Föroreningarna kan i princip hållas i viken innanför tröskeln. Vid tröskeln kan en flytfläns anläggas så att flytande föroreningar (olja, skräp m.m.) kan omhändertas. En slags damm har skapats. Denna måste skötas; sedimentkontroll, borttagning av sediment och växter, m.m. Man bör undersöka åtgärdens acceptans från tomtägare, m.fl. Översilning kan var möjlig men ytan blir liten. Vattenutloppet omläggs lite längre uppströms så att vattnet silar genom en översilningsyta innan det når viken. Endast ca 10 meter översilning ner till viken kan användas. Denna lösning kan kombineras med föreslagen flytbassäng i viken. Hela Skrubba industriområde har fördröjningsmagasin. Området bidrar med belastning till viken (dagvattnet ansluter till befintlig dagvattenledning för område DU15). Dagvattenutsläpp DU20 omfattar ett uppsamlingsområde i Lindalen (norr om Hanviken, väster om Bollmora) bestående av villor, parhus, flerfamiljshus, industri, parker och skogsmark. Utsläppet sker i Fnyskdiket vid golfbanans sydvästra del. Åtgärder föreslås ske i befintlig trädfylld sänka i grönområdet öster om Njupkärrsvägen (i områdets nordöstra del, öster om Bollmora kyrkogård) där en öppen damm kan anordnas, främst med fördröjande funktion. 18

$OWÃ gsshqãgdppãi UÃI UGU MQLQJÃRFKÃYLVVÃUHQLQJÃ) %2//025$ÃÃ:b77,1*(Ã*c5'69b*Ã2PUnGHÃ ' Figur 10 Delavrinningsområde DU20 $OOPlQWÃBefintlig trädfylld sänka i området. Det förekommer översvämningar av dagvatten från Fnyskdiket i områdets norra del till golfbanans södra del, vilket bör åtgärdas. Preliminära dimensioneringsberäkningar tyder på att en damm får plats i sänkan. Den naturliga sänkan kompletteras med vall. Dammens huvudsakliga funktion är att utjämna flödestoppar till Fnyskdiket. Viss rening av grövre sediment kan ske. Befintliga träd bör vara kvar i sänkan. En undersökning av detta trädbestånd i sänkan måste göras avseende hur väl träden kan klara vattnets fluktuationer och en eventuell låg permanent vattenyta. Dagvattenutsläpp DU21 omfattar ett uppsamlingsområde i centrala Bollmora bestående av centrum, flerfamiljshus, parker, villor, radhus, industriytor och skogsmark. Utsläppet sker i Fnyskdiket vid golfbanans sydvästra del. Åtgärder föreslås ske i grönstråket längs med Wättinge gårdsväg där förslagsvis ett fördröjningsmagasin under mark kan anordnas. 19

$OOPlQW Små $OW ) UGU MQLQJVPDJDVLQÃ) 3HWWHUERGD /LQGDOHQ )nugdod +DQYLNHQ.UXVERGD Figur 11 Delavrinningsområde DU21 höjdskillnader försvårar möjligheten till utförande av öppna dammsystem i parkstråket längs Wättinge gårdsväg. De enda möjligheterna till att skapa sådana dammsystem är antingen att ledningarna "öppnas" längre upp i systemet (öppna diken), eller att dagvattnet pumpas ut från det slutna ledningssystemet under parkstråket. Det förra kan vara svårt att genomföra och det senare är inte att rekommendera av kostnadsskäl. I övrigt förekommer översvämningar av dagvatten från Fnyskdiket i områdets norra del till golfbanans södra del, vilket bör åtgärdas. Det befintliga fördröjningsmagasinet längre uppströms, i områdets södra del, har tydligen inte tillräckligt stor utjämnande kapacitet. Detta beror åtminstone delvis på att magasinet är anordnat så långt uppströms i ledningssystemet, varmed dagvattnet från områdena nedströms inte utjämnas alls innan det når diket. Fördröjningsmagasin erfordras för att utjämna flödet till Fnyskdiket. Det finns ett befintligt fördröjningsmagasin längre upp i avrinningsområdet (Vid Östra Farmarstigen-Dalskolan). Detta bör kompletteras med ett större magasin, längre ned i systemet, d.v.s. närmare Fnyskdiket. Ett fördröjningsmagasin föreslås anläggas under nyplanerad aktivitetsyta/bollplan, i grönstråket öster om Nyboda skola. 20

$OWÃ ) UGU MQLQJVPDJDVLQÃ$) Ã7<5(6gÃ)/$7(1ÃÃ:b77,1*(Ã*c5'69b*Ã2PUnGHÃ $OOPlQW Det Utmed Wättinge Gårdsväg, väster om Skördevägen, kan alternativt ett fördröjningsmagasin anordnas. Befintlig mark kan användas om undersökningar skulle visa att marken utgörs av bergsfyllnad. Ny ledningsdragning kan bli aktuell. Dagvattenutsläpp DU22 omfattar ett uppsamlingsområde i västra Krusboda och grönområden vid södra delen av Wättinge gårdsväg. Det består av radhus, grönytor och skogsmark. Utsläppet sker i Tyresö-Flaten. Åtgärder föreslås ske i grönområdet uppströms utsläppet där förslagsvis en dammanläggning kan anordnas.ã Till denna kan vattnet ledas i öppna och slingrande (meandrande) diken.ã Möjligheten attã leda vattnet från område DU23 till dammen bör också utredas. Figur 12 Delavrinningsområde DU22 och DU23 västra dagvattensystemet leds i öppet dike och det större östra i ledning. Vid södra delen av Wättinge gårdsväg så transporterar en gemensam kulvert dagvattnet vidare. Transporten de sista metrarna innan utloppet sker öppet. 21

$OWÃ gsshqãgdppã)ãrfkã SSQDÃGLNHQÃ) Ã7<5(6gÃ)/$7(1ÃÃ9b67(5Ã20Ã1<)256Ã2PUnGHÃ $OOPlQW Lite $OW $YOHGQLQJÃ WLOOÃ I UHVODJHQÃ GDPPÃ YLGÃ :lwwlqjhã JnUGVYlJVÃ VOXW nwjlugããã) Ã1255Ã20Ã$/%<%$'(7Ã9,'Ã$/%<6-g1Ã2PUnGHÃ En öppen damm föreslås anläggas i det öppna fältet vid slutet av Wättinge gårdsväg. Det finns utrymme för en sådan anläggning. Dagvatten från det öppna diket västerut bör också ledas till dammen. Detta kan ske via ett meandrande dike. Även delar av det befintliga diket bör ändras så att det löper mer meandrande. Ledningen som kommer från Krusboda och löper under, och parallellt med, Wättinge gårdsväg kan öppnas och anslutas till ett nyanlagt öppet dike. Även här föreslås en meandrande utformning. Det bör studeras om man kan leda vattnet från område DU23 till dammen. På så sätt kan dammanläggningen rena och utjämna ett större dagvattenflöde. Dagvattenutsläpp DU23 omfattar ett uppsamlingsområde i södra Krusboda bestående nästan enbart av radhus (mindre grönytor finns i områdets södra del). Utsläppet sker i Tyresö-Flaten. Åtgärder föreslås p.g.a. utrymmesbrist ske i form av en överledning av befintlig ledning via ny ledningsdragning till föreslagen damm för område DU22. utrymme. Överledning till och samordning med föreslagen dammanläggning för område DU22 är troligtvis en möjlig åtgärd. Detta förutsätter att den nya ledningsdragningen får tillräcklig lutning och att kostnaderna inte blir alltför stora. Dagvattenutsläpp DU24 omfattar ett uppsamlingsområde i östra Krusboda och Alby friluftsområde bestående av radhus, skogs- och parkmark. Utsläppet sker i Albysjön i en vik norr om Albybadet. Åtgärder som kan utföras är anläggande av en översilningsyta i området närmast utloppet till viken. 22

$OW gyhuvloqlqjv\wdã$) Ã3(77(5%2'$ÃÃ$/%<Ã*c5'69b*Ã2PUnGHÃ Figur 13 Delavrinningsområde DU24, samt Gimmersta $OOPlQWÃJämfört med vad som släpps ut till norra viken vid Alby friluftsområde, trots förmodad effektiv rening vid Kolardammen våtmarksanläggning (som håller på att byggas), är andelen belastning på Albysjön från detta utsläpp liten, men ej försumbar. En översilningsyta vid stranden utjämnar flödestoppar och minskar belastningen av lösta och partikelbundna föroreningar från delar av Krusboda. Lösningen ger liten effekt jämfört med övrigt bidrag till Albysjön, men i viken i det specifika utloppsområdet DU24 kan akuttoxiska (snabbt giftiga) effekter orsakade av stora plötsliga flöden mildras om dagvattnet renas och fördröjs. Dagvattenutsläpp DU25 omfattar ett uppsamlingsområde i Fårdala bestående av villor, radhus, skogs- och parkmark. Utsläppet sker i Fnyskdiket som i sin tur transporterar vattnet vidare till den dagvattenanläggning som anläggs där under 1998. Vattnet släpps därefter ut i Albysjön. Åtgärder föreslås ske genom att öppna huvudledningen och istället anlägga ett öppet meandrande dike. Detta kan eventuellt kompletteras med mindre öar och någon enkel damm. 23

$OW gsshwãphdqgudqghãglnhã) g33(1ã'$00ã,ã*2/)%$1$1ã) *,00(567$Ã)Ã)ÃRFKÃ) Figur 14 Delavrinningsområde DU25 Huvudledningen ligger grunt och kan därför göras om till ett öppet dike med meandrande utformning. Detta medför viss rening och utjämning av dagvattnet, samtidigt som diket kan förhöja området estetiskt. På någon plats under dikets väg mot Fnyskdiket kan en mindre damm eventuellt anläggas. Att utforma mindre öar, runt vilka diket delar sig för att sedan gå ihop igen, är en annan möjlighet. På gränsen till Nacka kommun och i golfbanans västra del skall, enligt uppgifter från kommunen, ägaren till golfbanan vara beredd att anlägga en öppen damm vid utbyggnad av banan. Möjligheten att leda dagvatten från Lindalen/Bollmora till dammen bör studeras. Dammen kan på så vis användas för både utjämning och rening av dagvatten från bebyggelse, samtidigt som den utgör ett positivt inslag i, och en del av, golfbanan. VBB VIAK utförde 1996 en inventering och redovisning av möjligheterna till naturanpassad dagvattenhantering för området Gimmersta, bestående av fritidsoch permanentbebyggelse (enfamiljsbostäder). Dagvattnet avleds i dag främst på marken och i öppna diken. Recipient för dagvattnet är Albysjön. Föreslagna åtgärder var olika typer av LOD-lösningar på tomtmark. Dagvattnet som ej kan 24

7-b5167,*(1 ) omhändertas på det sättet, samt dagvatten från vägar och andra allmänna ytor, föreslogs avledas i öppna diken eller allmänna dräneringsledningar. För vissa vägområden har föreslagits makadamfyllda diken. I grönområden föreslogs anläggande av översilningsytor innan dagvattnet leds ut i Albysjön (Signeul, 1996a). Åtgärderna avses utföras i samband med att kommunala VA-ledningar byggs ut i området. VBB Viak utförde 1996 en inventering och redovisning av möjligheterna till naturanpassad dagvattenhantering för området Tjärnstigen, bestående av fritidsoch permanentbebyggelse (enfamiljsbostäder). Dagvattnet avleds i dag främst på marken och i öppna diken. Recipient för dagvattnet är Follbrinksströmmen som rinner ut i Kalvfjärden. Föreslagna åtgärder var olika typer av LOD-lösningar på tomtmark. Dagvattnet som ej kan omhändertas på det sättet, samt dagvatten från vägar och andra allmänna ytor, föreslogs avledas i öppna diken eller allmänna dräneringsledningar till det uppsamlingsdike som går parallellt med Tjärnstigen till Follbrinksströmmen (Signeul, 1996b). Åtgärderna avses utföras i samband med att kommunala VA-ledningar byggs ut i området. Figur 15 Follbrinksströmmen vid Tyresö kyrka De föreslagna åtgärder presenterade i Avsnitt 5.2 och som har bedömts som mest aktuella för denna dagvattenhanteringsplan har givits olika prioriteringar. De faktorer som ligger till grund för denna prioritering är följande: 25

A) Områdets bidragande belastning på recipienten (total föroreningsmängd). B) Föroreningshalten i utloppet jämfört med gränsvärden för effekter på akvatiska organismer (vattenlevande djur). C) Områdets bidragande belastning i förhållande till kommunens totala bidragande belastning per recipient. D) Kommunens totala bidragande fosforbelastning per recipient i förhållande till uppskattad acceptabel fosforbelastning för recipienten. E) Recipientens läge i sjösystemet. Åtgärder uppströms prioriteras eftersom de medför positiva effekter nedströms. F) Åtgärdernas kostnader. I Tabell 1 har de 10 mest aktuella områdena bedömts genom att vart och ett av ovanstående förhållanden har beräknats, varmed varje område erhållit ett prioriteringsnummer (1-10), där lägst nummer innebär att åtgärden har högst prioritering. Därefter har faktorerna A till F summerats och en slutlig prioritering har erhållits. Detta är ett förenklat tillvägagångssätt, där det antagits att varje faktor har lika stor vikt. Även andra faktorer kan ha stor betydelse, såsom estetiska, allmänhetens acceptans m.m. varmed resultaten av beräkningarna bör betraktas kritiskt. De kan dock förhoppningsvis vara till viss vägledning. Kostnaderna (F) är speciellt osäkra eftersom de beror på vald utformning och vilken, eller vilka, åtgärd(er) för respektive område som väljs. Tabell 1 Prioritering av föreslagna åtgärder i de mest aktuella områdena och efter olika faktorer. 2PUnGH Belastning Halt Bel./totbel. Totbel./acc. Rec. läge Kostnad Sum Tot-prio A B C D E F 3 5 7 1 3 3 22 4 8 6 9 1 4 2 30 7 10 7 10 1 5 1 34 9 4 3 1 1 6 4 19 2 2 9 2 2 7 1 23 5 1 8 5 1 2 2 19 1 5 4 8 1 1 2 21 3 7 10 3 3 8 4 35 10 6 1 4 3 9 3 26 6 9 2 6 4 10 1 32 8 Det bör observeras att områdena DU20 och DU21 ej ingått i ovanstående beräkningar eftersom det i dessa fall rör sig om föreslagna åtgärder framförallt för fördröjning (utjämning) av dagvattnet. Område DU25 har inte heller ingått. Förklaringen till detta är att i det området föreslås att dagvattenledningen görs om till ett öppet dike. Recipienten är Kolardammen våtmarksanläggning. Dessa tre områden har dock klassats (se * i nedanstående prioriteringslista). Åtgärderna har indelats i tre olika prioriteringsklasser enligt följande: 26

Klass 1: Klass 2: Klass 3: Åtgärder som bör vidtagas snarast och som bedöms ge god effekt. Åtgärder som ger god effekt men som p.g.a. olika orsaker kan senareläggas. Åtgärder som inte ger lika stor effekt som andra åtgärder, men som kan bli aktuella om dessa andra förslag ej kan åtgärdas av olika anledningar. Indelningen i ovanstående klasser har delvis bedömts subjektivt medan prioriteringsordningen har utförts strikt efter ovanstående tabell, varmed klass och prioriteringsordning inte alltid överensstämmer. De områden där vi föreslår att åtgärder i första hand utförs är, utifrån ovanstående metodik, i prioriteringsordning: Område Nr Föreslagna åtgärder. Klass 1. DU14 Hanviken 10 Flytbassäng/naturlig damm i viken, 1 damm+dike i grönyta uppströms. 2. DU12 Södergården 14 Damm och öppet dike. 1 3. DU15 Hanviken 10 Flytbassäng/naturlig damm i viken 1 (samordning med DU14), översilning. 4. DU9 Fornudden 13 Flytbassäng. 1 5. DU13 Södergården 15 Fördelningsdike i befintlig våtmark, 1 eventuell flytbassäng. 6. DU23 Krusboda 21 Avledning till föreslagen damm 2 (DU22). 7. DU10 Sofieberg 29 Damm. 3 8. DU24 Alby frilufts- 34 Översilningsyta. 3 område 9. DU11 Sofieberg 30 Öppet dike, översilningsyta. 3 10. DU22 Krusboda 20 Damm, öppna diken 2 (samordning med DU23). * DU20 Lindalen 16 Öppen utjämningsdamm (viss rening) 1 * DU21 Bollmora 18 Fördröjningsmagasin. 1 * DU25 Petterboda 22 Öppet dike. 2 * Tomtmark, LOD, ändrade materialval 1 vägar, tak m.m. * Sjöar Sjörestaurering. 2 I ovanstående lista har även medtagits att åtgärder närmare källan bör utföras (LOD och ändrade materialval etc.). Dessa åtgärder föreslås vidtagas snarast och ingår därför i Klass 1. Även olika typer av sjörestaureringsåtgärder (muddring/utpumpning av sjösediment, syrsättning av bottenvatten etc.) kan erfordras. Dessa föreslås i nuläget ingå i Klass 2. Flytbassänger föreslås i några områden. Dessa tar dock en bit av recipienterna i anspråk, i vilken påverkan på existerande ekosystem kan bli stor. De negativa effekterna kommer troligen att bli än större eftersom sedimenten måste borttagas 27

så småningom m.m. Man bör också undersöka åtgärdens acceptans från tomtägare. Dessutom har åtgärden troligtvis låg reningseffekt på lösta föroreningar. Detta bör man vara medveten om. Att åtgärden ändå föreslås beror på att det i dessa områden bedömts som särskilt svårt att finna andra lösningar som i dagsläget kan reducera tillräckligt stor del av föroreningarna. Detta beror t.ex. på bristen på utrymmen att anlägga öppna dagvattenanläggningar i och på mer tekniska problem, såsom nivåproblem. Innan sådana i recipienten placerade åtgärder kan tillämpas rekommenderas att man detaljstuderar möjligheterna till andra alternativ. Pumpning av dagvatten till en dammanläggning kanske, trots kostnaden och andra nackdelar, ändå blir ett alternativ att överväga. En annan möjlighet är att man kanske kan uppnå tillräcklig rening med lokala åtgärder, såsom olika typer av LOD-lösningar. Möjligheterna att minska dagvattenföroreningarna genom att genomföra de olika naturanpassade åtgärderna bedöms som goda. Hur mycket föroreningarna kan minskas beror i hög grad på vilka åtgärder som är möjliga att genomföra. Sammanfattat kan de här föreslagna åtgärderna för dagvattenbehandling i genomsnitt över året beräknas reducera föroreningsmängderna i dagvattnet enligt Tabell 2. Värdena skall ses som riktvärden och är starkt beroende på detaljutformning, dimensionering m.m. De kan därför i praktiken bli antingen mycket lägre eller mycket högre än vad riktvärdena anger. Riktvärdena är framtagna ur diverse litteraturstudier. Nya värden på reningseffekter bör fastställas när utformning och dimensionering av anläggningarna utförts. Tabell 2 Riktvärden över uppskattad reningseffekt (%) för några typer av dagvattenanläggningar. % Våt damm Översilningsyta Öppet dike Tot-P 55 30 30 Tot-N 35 20 10 SS 85 70 60 Pb 80 70 50 Cu 70 70 50 Zn 45 70 50 28

6N WVHO.RQWUROO Den föreslagna dagvattenhanteringen kräver en utökad skötsel och ett utökat underhåll jämfört med konventionell dagvattenhantering. Oljeavskiljare och sedimenteringsdammar måste underhållas med vissa intervall som varierar med omfattning av nederbörd, struktur på området och dammstorlek (Signeul, 1996b). Sedimentavlagringar på dammarnas botten måste avlägsnas för att en hög avskiljning av föroreningar skall erhållas. Detta kan ske genom muddring eller slamsugning. Problemet med frigörelse av metaller under anaeroba (syrefria) vinterförhållanden kan minska om sedimenten avskiljs innan vintern (Pettersson, 1996). Mer förorenade sediment kan deponeras på tippar och mindre förorenade återanvändas i jordbruket (Folkeson, 1994). Växterna bör skördas (under september) så att inte de upptagna lösta metallerna frigörs när växtsäsongen är slut. Bortrensning av skräp bör också ske. En allmän funktionskontroll av in- och utloppsanordningarna bör ske flera gånger per år. Konstgjorda våtmarker och översilningsytor kräver störst skötsel under de tre första åren efter etableringen (Larm, 1994). För att erhålla en effektivare reduktion av närsalter och metaller krävs regelbunden skördning av vegetationen och avskiljning av avsatta sediment. Efter det att sedimentlagret "hyvlats av" kommer sannolikt växtligheten att återhämta sig snabbt (Wittgren, 1994) (Larm, 1996b). Diken och grönytor kräver tillsyn och eventuell gräsklippning och rensning (Signeul, 1996b). Som uppföljning av dagvattenanläggningarnas funktion är det önskvärt att kontinuerligt registrera nederbörd, inflöde och utflöde, samt anläggningarnas vattennivå. Det är viktigt att mäta flödet både vid (varje) in- och utlopp eftersom diffusa tillflöden och utflöden via omgivande ytor förekommer. Vattenprovtagningar bör ske flödesproportionellt strax före varje inlopp och efter utloppet för att man skall kunna uppskatta anläggningens reningseffekt. Därmed erhålls flödesproportionerliga medelhalter som multipliceras med det totala flödet under perioden för att ge totalt transporterad massa av materialet (Wittgren, 1994). En provpunkt i recipienten, nära anläggningens utlopp, bör ingå. Grundvattenrör bör också utsättas i området. Grundvattenytans nivå mäts och vattenprover analyseras med avseende på t.ex. konduktivitet, klorid, nitrat och metaller. Provtagningar innan konstruktionsarbetena påbörjas bör ingå i kontrollprogrammet för att man bättre skall kunna utvärdera anläggningens förbättrande effekter. Dessa skall helst vara flödesproportionerliga. En 29