Saneringsintyg för fartyg

Saneringsintyg för fartyg 1

ISBN 978-91-85999-92-7 Artikelnr 2009-130-2 Foto Omslagsfoto: Matton Sättning Edita Tryck Edita Västra Aros, Västerås, juni 2009 2

Förord En viktig uppgift för Världshälsoorganisationen, WHO, har ända sedan starten varit att samordna arbetet med att bekämpa den internationella spridningen av smittsamma sjukdomar. Ett internationellt hälsoreglemente, IHR, skapades 1969 och har fram till nu haft som syfte att förebygga att tre sjukdomar (pest, kolera och gula febern) sprids över världen. Sverige har, tillsammans med de flesta andra länder i världen, anslutit sig till IHR. Utvecklingen under de senaste decennierna har dock visat att de globala hoten mot människors hälsa inte längre utgörs av redan identifierade sjukdomar, utan främst av nya, smittsamma sjukdomar. Hoten kan även komma från andra håll, t.ex. från avsiktliga eller oavsiktliga utsläpp av kemikalier och radioaktiva ämnen. Mot denna bakgrund har WHO arbetat fram ett nytt internationellt hälsoreglemente (IHR 2005) som trädde i kraft den 15 juni 2007. Syftet är som tidigare att förhindra att smittsamma sjukdomar sprids internationellt, samtidigt som detta ska innebära minsta möjliga hinder för den internationella handeln och trafiken. IHR är inte längre uppbyggt kring speciellt angivna sjukdomar, utan omfattar nu samtliga allvarliga hot mot människors hälsa som kan spridas internationellt. Regelverket är infört i svensk lagstiftning genom lag (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Det nya regelverket innehåller bland annat nya bestämmelser om utfärdandet av saneringsintyg för fartyg. Bestämmelserna innebär att de tidigare så kallade råttcertifikaten har ersatts med intyg som omfattar alla ämnen och vektorer, dvs. bärare av dessa ämnen, som kan innebära en hälsorisk för människor. Dessa rekommendationer är tänkt som ett stöd för de handläggare vid kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder som utfärdar de nya saneringsintygen. Rekommendationerna bygger på en teknisk vägledning från WHO som är anpassad till svenska förhållanden. Projektledare för rekommendationerna har varit Maria Möllergren på Socialstyrelsens smittskyddsenhet. Textunderlaget har tagits fram av miljökonsult Leif Lövström, GreenIT. Under arbetet har Leif Lövström tagit kontakt med miljöförvaltningar, statliga myndigheter och Danmarks smittskyddsmyndighet. Socialstyrelsen tackar alla som på olika sätt har bidragit till denna handbok. Ett speciellt tack riktas till miljöinspektör Torbjörn Göransson på Göteborgs miljöförvaltning. Anders Tegnell T.f. chef Tillsynsavdelningens nationella enheter 3

4

Innehåll Förord...3 Inledning...9 Inspektion av fartyg...11 Inspektionens syfte...11 När ska inspektion ske?...11 Vem får utfärda saneringsintyg?...11 Vilka intyg kan utfärdas?...12 Intyg om befrielse från sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Exemption Certificate)...12 Intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate)...12 Förlängning av intyg om befrielse från sanering av fartyg (Extension of the Ship Sanitation Control Exemption Certificate)...13 Särskilt intyg om åtgärder...13 Vad ska inspektionen omfatta?...13 Smittämnen...14 Vektorer som kan bära på smittämnen...14 Andra ämnen än smittämnen...15 Inspektionsområden...17 Hur bör inspektionen genomföras?...18 Vad sker när inspektionen är klar?...21 1. Inga tecken på smittämne eller annat farligt ämne...21 2. Tecken på smittämne eller annat farligt ämne...21 3. Tecken på internationellt hot mot människors hälsa...22 Provtagning...23 När bör provtagning ske?...23 Vilka prover är aktuella och vilka metoder bör användas?...23 Livsmedel och dricksvatten...23 Badvatten...24 Vektorer och reservoarer...24 5

Kontakt med andra myndigheter...25 Kontakt med smittskyddsläkare...25 Kontakt med Socialstyrelsen...25 Kontakt med andra myndigheter...26 Åtgärder...27 När ska åtgärder vidtas?...27 Kravnivå...27 Vilka åtgärder är aktuella?...27 Normala åtgärder...28 Extraordinära åtgärder...28 Ansvar och resurser för åtgärder...29 Ansvar...29 Resurser...29 Normala åtgärder gäller för alla hamnar där saneringsintyg utfärda...29 Extraordinära åtgärder gäller för karantänshamnar...29 Var ska åtgärder utföras?...30 Normala åtgärder...30 Extraordinära åtgärder...30 Utförande av åtgärder...31 Allmänna riktlinjer...31 Normala åtgärder...31 Extraordinära åtgärder...32 Resultat av åtgärder...32 Uppföljande inspektion...32 Positivt resultat...32 Negativt resultat...33 Särskilt intyg om åtgärder...33 Kontakt med Socialstyrelsen...33 Utfärdande av intyg...34 Hur saneringsintyget ska utfärdas...34 Förlängning av intyg om befrielse från sanering för fartyg...35 6

Flödesschema...36 Avgifter och kostnader för åtgärder...37 Tillsyn m.m...38 Arbetsmiljöaspekter...39 Lagstiftning...40 Ansvarsfördelning...43 Befälhavaren på ett fartyg...43 Transportoperatörer...43 Skeppsmäklare/hamnagenter...44 Kommunen...44 Verksamhetsansvarig vid hamn...44 Fartygsinspektörer samt lots- och hamnpersonal...44 Kommunens räddningstjänst...45 Landstinget...45 Tullverket...45 Kustbevakningen...45 Polismyndigheten...46 Transportstyrelsens sjöfartsavdelning...46 Länsstyrelse...46 Jordbruksverket...46 Socialstyrelsen...46 Definitioner...47 Ordförklaringar till bilagan...49 Referenser...52 Sverige...52 Internationellt...53 Bilagor...54 7

8

Inledning Före den 15 juni 2007 behövde fartyg i internationell trafik ett så kallat råttcertifikat eller ett undantag från råttcertifikat. Det var det dokument som använts sedan WHO:s internationella sanitetsregler trädde i kraft för mer än 50 år sedan. Dokumentet var ett internationellt överenskommet verktyg för hälsoskyddskontroll som hjälpte till att minska internationell spridning av sjukdomar överförda av råttor. Certifikaten skulle förnyas var sjätte månad. För förnyelse krävdes inspektion av alla utrymmen på fartyget. IHR 2005 innehåller förändrade krav och innehåller nya regler för utfärdandet av saneringsintyg för fartyg. Bestämmelserna innebär att de tidigare råttcertifikaten har ersatts med intyg som omfattar alla ämnen och vektorer, dvs. bärare, som kan innebära en hälsorisk för människor. Dessa rekommendationer kan användas som stöd då kommunen inspekterar och tar prover i samband med utfärdandet av saneringsintyg. WHO har även publicerat en teknisk vägledning med bilagor som ger fördjupad information om de olika inspektionsområdena, Interim technical advice for inspection and issuance of ship sanitation certificates, WHO augusti 2007. Observera att vägledningen kan användas som fördjupat stöd, men att den inte är bindande för hur inspektioner ska gå till. Vägledningen finns på: www.who.int/csr/ihr/ssc/en/index.html. En översatt sammanfattning av vägledningen finns även bifogad i bilaga 3. Huvudsyftet med att inspektera fartyg när saneringsintyg ska utfärdas är att minska risken för att smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd 2007:11 innehåller närmare bestämmelser om saneringsintyg och vilka kommuner som har rätt att utfärda dessa. 9

10

Inspektion av fartyg Inspektionens syfte Huvudsyftet med att inspektera fartyg enligt lagstiftningen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa är att minska risken för att smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Om sådana ämnen hittas vid en inspektion ska normalt åtgärder vidtas innan ett intyg kan utfärdas. Även hygieniska brister bör åtgärdas om dessa kan innebära en risk för spridning av smitta. När ska inspektion ske? Befälhavaren på ett fartyg ska visa upp saneringsintyg (eller lämna in kopia av intyget) till Tullverket eller Kustbevakningen när fartyget kommer till dess första svenska hamn. Om befälhavaren inte visar upp eller lämnar in intyget, ska Tullverket eller Kustbevakningen omedelbart underrätta kommunen som ska låta undersöka fartyget. Om det behövs ska kommunen vidta åtgärder för att utrota insekter, råttor och andra djur som kan vara bärare av smittämnen som utgör en hälsorisk för människor (22 och 23 i lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Skyldigheten att uppvisa saneringsintyg gäller för fartyg som har gjort en förhandsanmälan om varor att förtulla enligt Tullverkets regelverk. Exempel på fartyg som inte behöver visa upp saneringsintyg är färjor i linjetrafik och fritidsbåtar. Tullverket eller Kustbevakningen kan dock begära att även dessa fartyg ska visa upp intyg. Befälhavaren på ett örlogsfartyg ska alltid vara undantagen från skyldigheten att visa upp saneringsintyg (6 SOSFS 2007:11). Oftast är det inte Tullverket eller Kustbevakningen som begär en inspektion. I stället kontaktar fartygets agent eller skeppsmäklaren kommunen för att få förnyelse av det gällande saneringsintyget. Vem som tar initiativ till inspektionen påverkar dock inte inspektionens utförande. Vem får utfärda saneringsintyg? Enligt det internationella hälsoreglementet (IHR) är WHO:s medlemsländer ansvariga för att utse de hamnar som får utfärda saneringsintyg för fartyg, förlänga saneringsintyg samt utföra de tjänster som beskrivs i 11

Inspektion av fartyg bilagorna till IHR (2005). Vid sådana auktoriserade hamnar ska det finnas kapacitet för att inspektera, utfärda intyg om befrielse från sanering av fartyg och utföra eller låta utföra åtgärder för intyg om sanering av fartyg (i det följande används samlingsnamnet saneringsintyg). Medlemsländerna kan också utse hamnar som får utfärda intyg om befrielse från sanering av fartyg eller besluta att förlänga dem, om hamnen inte kan vidta lämpliga åtgärder. I Sverige är det de kommuner som tidigare har utfärdat råttsaneringsintyg som utfärdar de nya saneringsintygen även i fortsättningen. De kommuner som får utfärda saneringsintyg för fartyg finns angivna i bilaga 2 till SOSFS 2007:11. En kommun kan delegera rätten att besluta om utfärdande av intyg till en tjänsteman. En lista över kommuner som får utfärda saneringsintyg finns även på WHO:s webbplats under följande länk: http://www.who.int/csr/ihr/portslanding/en/ I de fall då fartyg begär saneringsintyg vid en svensk hamn som inte finns uppräknad i listan ska fartyget hänvisas till en hamn som har rätt att utfärda saneringsintyg. I vissa länder har en hamnmyndighet ansvar för samtliga inspektionsområden som finns angivna på saneringsintyget. I Sverige har dock flera myndigheter ansvar för de olika inspektionsområdena. Främst är det kommuner och landsting, men även Tullverket, Transportstyrelsens sjöfartsavdelning och Kustbevakningen. När kommunen inspekterar fartyget medverkar dock sällan någon annan myndighet. När inspektören upptäcker brister där normalt andra myndigheter har operativt ansvar bör han eller hon uppmärksamma dessa myndigheter på iakttagelserna (se Ansvarsfördelning ). Vilka intyg kan utfärdas? Intyg om befrielse från sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Exemption Certificate) Kommunen utfärdar intyget när inspektören inte hittar några tecken på risk för människors hälsa ombord, och fartyget är fritt från infektion och förorening, inklusive vektorer och reservoarer. Ett saneringsintyg är giltigt i sex månader (9 10 SOSFS 2007:11). Intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate) Kommunen utfärdar intyget när inspektören hittat tecken på risk för människors hälsa, men fartyget sedan har vidtagit de nödvändiga åtgärderna 12

Inspektion av fartyg på ett tillfredsställande sätt. Ett saneringsintyg för fartyg måste omfatta de bevis som inspektören har noterat vid inspektionen och de åtgärder som har utförts. Ett saneringsintyg är giltigt i sex månader (9 10 SOSFS 2007:11). Förlängning av intyg om befrielse från sanering av fartyg (Extension of the Ship Sanitation Control Exemption Certificate) Om kommunen inte kan inspektera fartyget i hamnen och om det inte finns tecken på att det ombord på fartyget finns smittämnen eller något annat ämne som utgör en hälsorisk för människor, får kommunen förlänga intygets giltighetstid med en månad (10 SOSFS 2007:11). Fartyget kan inom den tiden anlöpa en annan hamn för inspektion och vidta eventuella åtgärder så att ett nytt intyg om befrielse från sanering av fartyg kan utfärdas. Förlängning av saneringsintyget kan göras en gång och kan till exempel bli nödvändig om giltighetstiden har gått ut och kommunen inte kan besöka fartyget under den tid det ligger i hamnen. Särskilt intyg om åtgärder Om kommunen har utfört åtgärder som inte är kopplade till saneringsintygen ska kommunen även i andra fall utfärda ett intyg om åtgärden ifall den som berörs begär det (24 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Exempel på sådana åtgärder kan vara att kommunen har begärt sanering av ett fartyg som inte behöver saneringsintyg. Vad ska inspektionen omfatta? Inspektören bör fokusera på att hitta tecken på sådana smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa. Inspektören bör också leta efter tecken på förutsättningar för spridning av smittämnen genom vektorer eller reservoarer för smittämnen eller bristande hygieniska förhållanden. Med smittämnen avses ämnen som kan orsaka smittsamma sjukdomar som smittar mellan människor eller från djur eller livsmedel till människor. De samhällsfarliga sjukdomarna enligt smittskyddslagen (2004:168) ska alltid ses som ett internationellt hot mot människors hälsa. För närvarande rör det sig om smittkoppor och sars, men även polio till följd av vilt poliovirus (enligt 2 i förordningen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa), mänsklig influensa orsakad av en ny subtyp, kolera, pest, gula febern, virala hemorragiska febrar (blödarfebrar) ex- 13

Inspektion av fartyg klusive sorkfeber och West Nile-feber (enligt SOSFS 2007:12) ska ses som internationella hot mot människors hälsa. Även andra sjukdomar kan komma att omfattas om kriterierna för ett internationellt hot mot människors hälsa är uppfyllda. Definitionen omfattar även andra ämnen än smittämnen. Exempel på sådana ämnen är kemikalier samt radioaktiva eller skadliga biologiska ämnen. En förutsättning för att det ska kunna bli fråga om ett internationellt hot mot människors hälsa är att smittämnet eller ämnet riskerar att föras in i landet eller att spridas till andra länder. Definitionen omfattar såväl avsiktlig som oavsiktlig spridning av ämnen. Smittämnen Inspektören bör gå igenom de utrymmen och rutiner för kontroll på fartyget som finns upptagna på blanketten som ska fyllas i när kommunen utfärdar saneringsintyg. I första hand noteras synliga bevis på hygieniska brister. Inspektören tar prover främst om han eller hon har anledning att misstänka att det finns risk för spridning av smittämnen eller annat ämne som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Genom att ställa frågor till befälhavaren kan inspektören få en uppfattning om det finns farliga smittämnen ombord på fartyget. Frågorna kan till exempel gälla noteringar om sjuklighet i fartygets s.k. hälsodagbok (medical log) eller sjöfartshälsointyg (Maritime Declaration of Health) eller om besättningen har varit sjuk i smittsamma sjukdomar. Om inspektören hittar tecken på att en allvarligare smitta finns ombord bör han eller hon så snart som möjligt kontakta ansvarig smittskyddsläkare. Se under Ansvarsfördelning för information om den hälsoinformation som fartyget ska lämna vid smitta ombord. Vektorer som kan bära på smittämnen Vektorer som gnagare, insekter och fåglar utgör i första hand en hygienisk aspekt som samtidigt kan medföra smittaspekter. Det är svårt att ange vilka vektorer som kräver extra uppmärksamhet. Det beror på att andra vektorer än de som i dag är kända kan bära på smittämnen som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa. Gnagare och insekter bör generellt inte förekomma på fartyget av hygieniska skäl. Fåglar söker sig ofta till fartyg för att leta efter föda men utgör normalt inte en smittorisk om livsmedel och avfall hanteras på rätt sätt. 14

Inspektion av fartyg Tabell 1 nedan ger exempel på vektorer som ger upphov till kända infektionssjukdomar. Även vektorer som inte orsakar specifika sjukdomar, till exempel kackerlackor och flugor, måste dock uppmärksammas. De kan föra med sig smittämnen till livsmedel, dricksvatten med mera. Tabell 1 Exempel på vektorer som kan bära på smittämnen som orsakar allvarliga sjukdomar Vektor Reservoar Smittämne Sjukdom Loppor Råttor Yersinia pestis Pest Myggor Människa Människa Flavivirus plasmodium (protozo) Denguefeber Malaria Klädlus Människa Rickettsia prowazeki Epidemisk fläcktyfus Andra ämnen än smittämnen Skadliga föroreningar som inte har mikrobiologiskt ursprung, som kemikalier eller radioaktiva ämnen, kan också finnas på fartyg. Det kan vara svårt för inspektören att få kännedom om sådana ämnen. I första hand kan föroreningarna uppmärksammas genom att inspektören uppfattar att saker inte står rätt till på fartyget, till exempel genom lukt, förorening eller att besättningen verkar oförklarligt sjuk. Normalt sett ska lasten vara märkt så att det framgår vilka ämnen som finns ombord. Mer information om märkning av farligt gods finns på webbplatsen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, www.msbmyndigheten.se. Ämnena kan vara farliga bland annat på grund av olyckor eller läckor som gör att ämnena släpps ut ur sina emballage (kemikalier eller radioaktiva ämnen) felaktig hantering (bekämpningsmedel, t.ex. organiska fosforföreningar, kemikalier, radioaktivt skrot) herrelösa radioaktiva strålkällor, det vill säga radioaktiva strålkällor som lämnats utan kontroll avsiktlig spridning i kriminellt syfte eller terrorism (dumpning av kemikalier, kemiska eller radioaktiva stridsmedel). 15

Inspektion av fartyg Många radioaktiva strålkällor som transporteras för medicinskt och industriellt bruk är mycket starka och farliga. Om inspektören misstänker att något inte står rätt till med radioaktiv last bör han eller hon vara mycket försiktig och kontakta räddningstjänsten. Tabell 2 nedan ger exempel på radioaktiva ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Tabell 2 Exempel på radioaktiva ämnen Ämne Plutonium-239 (Pu-239) Kobolt-60 (Co-60) Iridium-192 (Ir-192) Cesium-137 (Cs-137) Egenskaper Ämnet är radioaktivt och kan användas som kärnbränsle samt är starkt cancerframkallande. Strålkällan är högaktivt radioaktiv och kan användas vid strålsterilisering och strålterapi. Strålkällan är högaktivt radioaktiv och kan användas till kontroll av svetsfogar och vid strålterapi. Strålkällan är högaktivt radioaktiv och kan användas till blodbestrålning. 16

Inspektionsområden Blanketten för utfärdande av saneringsintyg anger de viktigaste områdena att uppmärksamma vid inspektioner samt de brister som bör uppmärksammas. Olika typer av fartyg har dock olika egenskaper vilket påverkar vad som är relevant att titta närmare på. Passagerarbåtar och båtar med känslig last som kan dra till sig vektorer (spannmål, frukt, timmer med mera) kräver generellt större uppmärksamhet än till exempel bulk- och containerbåtar. När kommunen ska inspektera större passagerarbåtar är det lämpligt att personal med specialkompetens för livsmedelstillsyn deltar vid inspektionen. Faktorer som fartygets allmänna skick och skötsel kan också påverka, liksom det aktuella riskläget. Om fartyget kommer från ett område som WHO har pekat ut som ett område drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa behövs sannolikt en noggrannare inspektion än normalt som kommer att baseras på särskilda rekommendationer från WHO. I ett sådant läge kan det bli aktuellt att även en smittskyddsläkare kontaktas före inspektionen, alternativt räddningstjänsten om det rör sig om kemiskt eller radioaktivt ämne. Andra myndigheters tillsyn. Transportstyrelsens tillsynsansvar framgår av 5 Kap. 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364): Transportstyrelsen utövar, om något inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller 1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation, 2. säkring av last som ännu inte har förts ombord 3. rederiers säkerhetsorganisation, och 4. arbetsmiljö ombord. När det gäller svenska fartyg genomförs årliga besiktningar som omfattar en grundlig genomgång av fartyget, dess utrustning och rederiets organisation. Det förekommer även vissa oanmälda inspektioner som i första hand omfattar en kontroll av personalens behörighet och att fartyget är behörigt bemannat. 17

Inspektionsområden Paris Memorandum of Understanding är ett samarbete mellan europeiska länder och Kanada för att säkerställa att internationella fartyg uppfyller krav vad gäller säkerhet och standarder. Enligt överenskommelsen ska Transportstyrelsen inspektera minst 25 % av utländska fartygs anlöp i svenska hamnar och rapportera in i en central databas. Dessa in spek tioner omfattar i första hand en kontroll av fartygens certifikat, men en okulär besiktning görs alltid av de flesta delar av fartyget. Skulle inspektören finna att något avviker från certifikaten har Transportstyrelsen möjlighet att utöka inspektionen. Det kan även vara bra att känna till den Code of Practise för inspektörer som tagits fram kopplat till överenskommelsen: http://www.parismou.org/parismou/code +of+good+practice/xp/menu.4279/default.aspx Kustbevakningen är tillsynsmyndighet över farligt gods till och från fartyg samt för farligt gods ombord, i de fall då Transportstyrelsens sjöfartsavdelning begär det. Myndigheten svarar även för vissa andra tillsynsområden inom sjösäkerheten. Kustbevakningen har egen befogenhet för tillsyn av farligt gods inom hamnområden. Hur bör inspektionen genomföras? Innan man påbörjar inspektionen bör man tydliggöra för rederiet och/eller fartygets kapten syftet med inspektionen. Då bör man även fråga om fartygets last innebär särskilda risker, t.ex. att man inte bör ha med sig mobiltelefon eller annan utrustning som kan orsaka brand om fartyget transporterar brandfarliga kemikalier eller risk för syrebrist i lastutrymmena. Inspektionen bör börja med ett samtal med kaptenen eller annan ansvarig på fartyget för genomgång av deras kontrollsystem och rutiner. Vad som kan ingå i diskussionen är bland annat rutiner och kontroll av livsmedel och vatten, hantering av avfall och avlopp och rutiner vid skadedjursangrepp. En genomgång av relevanta dokument såsom tidigare saneringsintyg (Intyg om befrielse från sanering av fartyg eller Intyg om sanering av fartyg), hälsodagbok (medical log) och eventuellt analysprotokoll från kontroll av dricksvatten eller bassängvatten bör göras. På baksidan av blanketten (Attachment to ship sanitation certificate) kan det noteras om man har kontrollerat fartygets dokumentation och vilken dokumentation som har granskats. Inspektionen bör anpassas efter vilka risker som har identifierats under samtalet och hur mycket kontroll som utförts. En del av inspektionen blir att kontrollera om fartygets egen kontroll av eventuella risker är tillräcklig. Inspektören bör normalt översiktligt gå igenom de utrymmen som finns angivna på blanketten för saneringsintyg (inklusive bilagan), om möjligt 18

Inspektionsområden tillsammans med fartygets befälhavare. Inspektören och befälhavaren kan då diskutera de brister som uppmärksammas och vad som kan utgöra problem. Brister kan fastställas genom direkt observation eller mätning/ provtagning. För att undvika att man som inspektör sprider smittor och smuts så ska man försöka utföra inspektionen från renare utrymmen till smutsigare. Efter inspektionen bör man ha en sammanfattande genomgång av resultatet med kaptenen eller annan ansvarig på fartyget och belysa eventuella risker samt ge konstruktiv kritik. De brister som uppmärksammas noterar inspektören på blanketten. Köks- och förrådsutrymmen: Det är viktigt att uppmärksamma rutinerna för rengöring och personlig hygien, liksom hur livsmedel förvaras och hanteras så att de inte förorenas eller kan bli föda för insekter och gnagare. Skäl för krav på åtgärder kan vara: - att köket är rejält smutsigt och kan befaras härbärgera vektorer och värdar för smittsamma sjukdomar - om någon i kökspersonalen uppvisar symtom på en smittsam sjukdom - vid spår av eller förekomst av synliga vektorer och reservoarer. Om inspektören misstänker att livsmedel kan förorsaka sjukdomar som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa kan det vara aktuellt med provtagning. Lastrum: De allmänna råden till SOSFS 2007:11 anger att kommunen bör inspektera fartyget när lastrummen är tomma, alternativt endast innehåller barlast eller material som är placerat så att det går att grundligt gå igenom utrymmena. Observera att särskild aktsamhet krävs vid eventuell inspektion av lastrum, se under Arbetsmiljöaspekter. Om det inte är möjligt eller lämpligt att inspektera lastrummen noterar inspektören detta på saneringsintyget. Skäl för krav på åtgärder kan vara synliga insekter eller gnagare samt inflöde av vatten eller förorening om fartyget har känslig last. Förläggning för besättning, befäl och passagerare: Det kan i vissa fall vara aktuellt att kommunen gör stickprovskontroller av boendeutrymmen, till exempel om befäl, besättning eller passagerare är eller har varit sjuka. Fråga befälhavaren om detta och begär att få se hälsodagboken. Skäl för krav på åtgärder kan vara att det finns insekter och spår av gnagare i boendeutrymmena. 19

Inspektionsområden Dricksvatten: Kontrollera var fartyget får sitt drickvatten ifrån. Fråga efter intyg om vattenkvaliteten. Om fartyget producerar dricksvatten bör inspektören undersöka fartygets egenkontroll av vattenkvaliteten. Vid miss tanke om att vattenkvaliteten kan innebära en hälsorisk kan det vara aktuellt med provtagning. Avloppsvatten: Kommunen behöver normalt inte uppmärksamma frågan närmare. Om inspektören uppmärksammar utsläpp av avloppsvatten ska detta rapporteras till Transportstyrelsens sjöfartsavdelning. Observera dock att avloppsvatten för bad, tvätt och dusch (s.k gråvatten) får släppas ut även i hamnar. Barlasttankar: Konvention om barlastvatten (Internationella konventionen om kontroll och hantering av barlastvatten och sediment från fartyg) reglerar frågan men den har ännu inte trätt i kraft och omsatts i svensk lagstiftning. I dag (juni 2009) saknas därför lagstöd i svensk lag för att förbjuda intag och utsläpp av barlastvatten. Kommunen ska tillsvidare inte uppmärksamma frågan närmare. Avfall: Inspektören bör kontrollera såväl lagring som rutiner för kvittblivning av avfall. Det är viktigt att avfallsbehållare har ordentliga lock så att inte vektorer som gnagare och fåglar kan komma åt avfallet. Skäl för krav på åtgärder kan vara olaglig eller riskabel kvittblivning eller lagring av avfall. När det gäller smittförande avfall finns bestämmelser i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården. Enligt dessa föreskrifter ska avfallet i första hand omvandlas till icke smittförande avfall. Om detta inte är möjligt ska avfallet förstöras genom förbränning. Stillastående vatten: Om fartyget trafikerar hamnar utanför Nord europa kan stillastående vatten medföra risk för smittspridning under sommarhalvåret då insekter kan föröka sig. Områden som livbåtsöverdrag, slag (båtens botten), spygatter (golvbrunnar utan vattenlås), sol segel, avloppsrännor och luftbehandlingsanläggningar bör inspekteras när de inte används. Maskinrum: Risken för problem med insekter eller gnagare är låg. Om den hygieniska nivån ombord är otillfredsställande kan det finnas skäl att inkludera maskinrummet i inspektionen. 20

Inspektionsområden Sjukvårdsutrymmen: Inspektören bör kontrollera de hygieniska förhållandena och utrymmena för omhändertagande av stickande och biologiskt sjukvårdsavfall. Skäl för krav på åtgärder kan vara olaglig/riskabel kvittblivning eller lagring av avfall. Se Avfall ovan. Badbassänger och spaanläggningar: Inspektören bör kontrollera hur bassängerna får sitt vatten, hur reningsanläggningen fungerar samt vilken egenkontroll av badvattnet som finns. Vid misstanke om att vattenkvaliteten kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa kan det vara aktuellt med provtagning. Socialstyrelsens allmänna råd för bassängbad och handbok om bassängbad kan användas som vägledning. Övriga utrymmen: Det kan också finnas andra utrymmen på fartyget som inspektören behöver uppmärksamma, till exempel träningslokaler för besättning och passagerare där duscharna kan vara en smittkälla. Vad sker när inspektionen är klar? När inspektören har inspekterat fartyget kan någon av följande tre situationer uppstå: 1. Inga tecken på smittämne eller annat farligt ämne Om inspektionen inte har visat på risk för människors hälsa ombord och om inspektören bedömer att fartyget är fritt från infektion och förorening, inklusive vektorer och reservoarer, kan inspektören utfärda ett intyg om befrielse från sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Exemption Certificate). Se Utfärdande av intyg. 2. Tecken på smittämne eller annat farligt ämne Om däremot inspektionen har påvisat risk för människors hälsa ombord måste inspektören ta ställning till: - vilka åtgärder som krävs (se Åtgärder ) - om smittskyddsläkare ska kontaktas (se Kontakt med andra myndigheter ) - om kontakt behöver tas med andra myndigheter (se Kontakt med andra myndigheter ). 21

Inspektionsområden Om åtgärder har vidtagits kan kommunen utfärda ett intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate). I det fall åtgärder inte kan vidtas innan fartyget går vidare ska detta antecknas på intyget samt datum för då bristen senast ska vara åtgärdad. 3. Tecken på internationellt hot mot människors hälsa Om inspektionen har påvisat allvarlig risk för människors hälsa ombord ska inspektören: - ta kontakt med smittskyddsläkare, Socialstyrelsen och eventuellt andra myndigheter för att kunna vidta eventuella åtgärder enligt lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Exempel på åtgärder är att hänvisa fartyget till karantänshamn eller fatta beslut om att fartyget inte ska släppa av eller ta ombord människor, ta ombord last, lossa last, och vatten (17, 18 och 19 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). - se till att fartyget saneras. Efter sanering kan kommunen utfärda intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate). 22

Provtagning När bör provtagning ske? Ofta kan det räcka med en synlig besiktning av fartyget först vid tecken på att det finns vektorer eller annat som kan innebära en hälsorisk för människor kan det bli aktuellt att gå vidare och ta prover. Det är i första hand aktuellt med provtagning om inspektören misstänker att det finns ett internationellt hot mot människors hälsa ombord. Om fartyget ska saneras på grund av insekter eller råttor kan det också vara bra att ta prover. Provtagning är också en bra metod för att kontrollera effekten av insatta åtgärder. Den blankett som ska användas vid utfärdande av saneringsintyg har kolumner där provresultat ska noteras (sample results) som del av en inspektion. Inspektören behöver dock inte ta och analysera sådana prover vid alla inspektioner. Huruvida prov ska tas eller inte beror också på faktorer som: - de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet - om brister har noterats vid inspektionen - karaktären på den misstänkta hälsorisken samt - hur lämpligt det i sammanhanget är att använda andra inspektionsmetoder än provtagning. Vilka prover är aktuella och vilka metoder bör användas? Var inspektören ska ta prover beror på vilka smittämnen som misstänks och hur dessa överförs till människor. Rådgör om möjligt med smittskyddsläkare och det laboratorium som ska analysera proverna före provtagning. Vid tecken på andra ämnen än smittämnen kan inspektören kontakta räddningstjänsten. Livsmedel och dricksvatten Provtagning av livsmedel och dricksvatten bör följa Livsmedelsverkets föreskrifter och vägledningsdokument. Ytterligare information om dricksvattenprovtagning finns i WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet: http:// www.who.int/water_sanitation_health/dwq/gdwq3rev/en/index.html 23

Provtagning Badvatten Provtagning av badvatten bör följa Socialstyrelsens allmänna råd om bassängbad, SOSFS 2004:7. Vektorer och reservoarer Provtagning av insekter och gnagare kan ingå i smittspårningen, men kan också vara av värde vid förberedelserna för sanering. Såväl levande eller döda djur som exkrementer från djuren är av intresse. Användbar utrustning för provtagning är till exempel små provrör och luppar samt pincetter eller dylikt. En kamera kan också vara bra. Mer information om provtagning finns i Socialstyrelsens handbok Hygien, smittskydd och miljöbalken Objektburen smitta, Artikelnummer 2008-101-3. 24

Kontakt med andra myndigheter Kommunen kan behöva kontakta andra myndigheter efter inspektionen för att informera om gjorda iakttagelser eller för att rådgöra inför beslut om åtgärder. Kommunen bör upprätta en kontaktlista med namn och telefonnummer till de relevanta lokala, regionala och centrala aktörer som kan behöva kontaktas vid utfärdande av saneringsintyg. Kontakt med smittskyddsläkare Kommunen är skyldig att kontakta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor (9 kap. 14 miljöbalken). Kommunen kan också behöva kontakta smittskyddsläkaren för att rådgöra om inspektionen bör medföra några åtgärder. Kontakt med Socialstyrelsen Vid ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa ska kommunen omedelbart underrätta Socialstyrelsen om det misstänkta hotet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som Socialstyrelsen behöver för att kunna bedöma om det föreligger ett internationellt hot mot människors hälsa (10 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Socialstyrelsen bedömer sedan med stöd av ett särskilt bedömningsschema i det nya internationella hälsoreglementet om det föreligger något internationellt hot mot människors hälsa. Om Socialstyrelsen anser att det gör det, rapporterar den vidare till WHO. Berörda myndigheter, kommuner och landsting ska informera Socialstyrelsen om vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas med stöd av lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Socialstyrelsen ska vidareförmedla information om åtgärderna till berörda myndigheter, kommuner och landsting (10 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Det är inte meningen att Socialstyrelsen ska kontaktas vid varje sanering av ett fartyg från råttor eller insekter, utan bara vid misstanke om internationellt hot mot människors hälsa. Kommunen kan gärna kontakta smittskyddsläkaren för råd vid bedömningen av detta. 25

Kontakt med andra myndigheter Enligt SOSFS 2007:12 ska underrättelsen till Socialstyrelsen, om det är möjligt, innehålla information om 1. vilket smittämne eller annat ämne som avses 2. epidemiologiska uppgifter av betydelse för att kunna bedöma hotet 3. risken för spridning av smittämne eller annat ämne 4. vidtagna åtgärder för att förhindra spridning av smittämne eller annat ämne. Kommunen bör även lämna information om - vilka myndigheter och övriga berörda aktörer som har kontaktats - vem på myndigheten (namn, adress och telefonnummer) som har lämnat underrättelsen. Mer information finns i Socialstyrelsens meddelandeblad Ny lag innebär att Socialstyrelsen ska underrättas vid internationella hot mot människors hälsa. Meddelandebladet finns på Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se/smittskydd under Internationellt arbete. Kontakt med andra myndigheter Om inspektören har uppmärksammat tecken på förekomst av kemiska och radioaktiva ämnen som kan innebära ett internationellt hot mot människors hälsa bör kommunens räddningstjänst kontaktas. Om inspektören upptäcker brister där normalt andra myndigheter har operativt ansvar bör han eller hon uppmärksamma dessa myndigheter på gjorda iakttagelser (se Ansvarsfördelning ). 26

Åtgärder När ska åtgärder vidtas? Om ett fartyg är drabbat eller misstänks vara drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa får ansvariga myndigheter och kommuner vidta de åtgärder mot fartyget som krävs för att skydda människors hälsa (17 i lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa blir tillämplig då andra författningar inte innehåller mer preciserade bestämmelser om vilka åtgärder som får vidtas. Exempel på sådana författningar är till exempel miljöbalken och smittskyddslagen. I förarbetena till lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa anges som exempel sanering och desinfektion av fartyg. Kravnivå Det är svårt att ange exakt vilka av de brister som uppmärksammas vid en inspektion som kan anses vara så allvarliga att inspektören bör ställa krav på åtgärder. Det blir ytterst upp till den enskilde inspektören att avgöra detta. Om inspektören uppmärksammar mindre brister kan han eller hon påpeka att bristerna bör rättas till omgående. Även sådana brister bör noteras på intyget innan fartyget kan släppas iväg med uppmaningen att bristerna måste åtgärdas senast i nästa hamn. Tidpunkt för åtgärd av tekniska brister, som inte snabbt kan åtgärdas av besättningen, kan knytas till ett kommande anlöp i en viss hamn där det finns goda förutsättningar för att åtgärda bristen. Bristerna kan i så fall noteras på saneringsintyget för att informera nästa hamn om vilka åtgärder som fartyget behöver åtgärda. Vilka åtgärder är aktuella? Generellt sett är det upp till den behöriga myndigheten att besluta om lämpliga hälsoskyddsåtgärder för att uppnå tillräcklig kontroll över en identifierad hälsorisk. Om WHO i en specifik situation har föreslagit vissa metoder eller material bör dock dessa användas, om inte den behöriga myndigheten beslutar att andra metoder är lika säkra och pålitliga. Man kan skilja mellan normala åtgärder och extraordinära åtgärder. 27

Åtgärder Normala åtgärder Normala åtgärder används vid identifierade hygieniska brister eller vid fynd av vektorer och reservoarer då inspektören inte misstänker att det finns smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Åtgärder som kan vara aktuella är främst: - desinfektion, - sanering av förorening, - insektssanering, - råttutrotning. Extraordinära åtgärder Den behöriga myndigheten får också vidta ytterligare åtgärder om det behövs för att förhindra sjukdomsspridning. Detta är normalt inte aktuellt annat än vid allvarlig misstanke om eller bevis för att det finns smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa. Fartyg får inte av smittskyddsskäl vägras tillträde till en hamn men kan dock hänvisas att fortsätta till en karantänshamn. Fartyg får inte heller av smittskyddsskäl hindras att släppa av eller ta ombord människor, ta ombord last, lossa last och ta ombord bränsle, vatten, mat och andra förnödenheter, om det inte framgår av lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen (18 ). Med undantag för om det föreligger en nödsituation, får enligt 19, inga människor lämna fartyget och ingen last lossas utan tillstånd från ansvariga myndigheter, om ett fartyg lägger till vid annan hamn än karantänshamn, och det finns misstanke om internationellt hot mot människors hälsa.. 28

Ansvar och resurser för åtgärder Ansvar Kommunen och landstinget delar på ansvaret för åtgärder enligt lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Kommunen ansvarar för åtgärder till skydd för människors hälsa i fråga om transportmedel, bagage och annat gods samt djur, medan landstinget ansvarar för smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor (4 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Se Ansvarsfördelning för mer information. Resurser Normala åtgärder gäller för alla hamnar där saneringsintyg utfärdas Kommuner med ansvar för att utfärda saneringsintyg bör ha god beredskap för att låta utföra åtgärder som desinfektion, sanering av föroreningar eller rått- och insektssanering. Alternativt kan kommunen hänvisa till privata sanerings- och skadedjursföretag för att utföra åtgärderna. Extraordinära åtgärder gäller för karantänshamnar För att åtgärdsresurserna ska utnyttjas på bästa sätt har vissa hamnar utsetts till karantänshamnar. Dessa hamnar finns angivna i bilaga 1 till SOSFS 2007:11. Den som ansvarar för verksamheten vid en karantänshamn har en skyldighet att upprätta rutiner för sin verksamhet för att hantera internationella hot mot människors hälsa. Med detta avses att kunna anvisa fartyg till särskild plats i hamnen och att kunna tillhandahålla lämpliga lokaler för att förhindra spridning av smitta eller annat ämne. Rutiner ska också finnas för att underrätta de myndigheter som ansvarar för att vidta åtgärder vid ett sådant hot. Rutinerna ska dokumenteras och tas fram i samråd med smittskyddsläkaren och kommun (3 4 SOSFS 2007:11). Kommuner och landsting svarar för att de utsedda karantänshamnarna har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för att hantera internationella hot mot människors hälsa (7 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). I hamnarna ska det finnas beredskap 29

Ansvar och resurser för åtgärder för att vid behov kunna kontrollera passagerare, transportmedel, bagage och annat gods samt djur. Smittskyddsläkaren ska samordna smittskyddskontrollen vid karantänshamnar och även hjälpa kommuner och myndigheter när de utför uppgifter enligt lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (8 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Var ska åtgärder utföras? Om inspektören bedömer att åtgärder är nödvändiga måste kommunen ta ställning till om åtgärderna kan utföras i den aktuella hamnen eller om fartyget behöver hänvisas till en karantänshamn som har bättre resurser för åtgärder. Kommunen kan behöva kontakta smittskyddsläkaren vid denna bedömning. Om kommunen eller smittskyddsläkaren bedömer att det inte går att utföra godtagbara åtgärder i hamnen ska inspektören notera detta i saneringsintyget. Han eller hon ska också notera alla tecken på risk för människors hälsa på fartyget samt vilka åtgärder som är nödvändiga när fartyget går i hamn härnäst. Om fartyget lämnar hamnen ska Socialstyrelsen underrättas i egenskap av kontaktpunkt för internationella varningssystem. Detta gör det möjligt att kontakta den behöriga myndigheten vid nästa kända gränspassage om påträffade bevis och nödvändiga åtgärder. Det är särskilt viktigt när en risk för människors hälsa kan befaras få internationell spridning eller utgöra en allvarlig och direkt fara för befolkningens hälsa. Informationen bör dessutom vidarebefordras till nästa hamn genom en anteckning i saneringsintyget. Normala åtgärder Normala saneringsåtgärder kan utföras i alla hamnar som har tillgängliga resurser för att utföra åtgärderna. Extraordinära åtgärder Om extraordinära åtgärder är nödvändiga bör fartyget hänvisas till en karantänshamn, såvida behörig myndighet inte gjort bedömningen att detta är alltför riskabelt med tanke på riskerna för spridning av smittämne eller annat farligt ämne. 30

Ansvar och resurser för åtgärder Utförande av åtgärder Allmänna riktlinjer Sanitära åtgärder får utföras av den behöriga myndigheten eller av andra som står under myndighetens överinseende. Detta inkluderar fartygsoperatörer antingen genom den egna besättningen eller efter avtal med ett privat saneringsföretag. Nödvändiga hälsoskyddsåtgärder bör utföras först sedan alla huvudintressenter (till exempel fartygets befälhavare) har blivit fullständigt införstådda med vilka metoder som ska användas och med de säkerhetsvillkor som bör gälla. Behöriga myndigheter är skyldiga att så långt i förväg som möjligt underrätta fartyg och andra transportoperatörer om att de ska vidta åtgärder. Om möjligt ska de överlämna skriftlig information om de metoder som ska användas. Förseningar av internationella fartyg är kostsamma för fartygsoperatörer och onödiga dröjsmål i hamn måste därför minimeras. Alla åtgärder som rör internationella fartyg ska ske enligt tillämpliga internationella avtal för fartygs- och hamnverksamhet. Beroende på vilka stater som är berörda och på relevanta omständigheter kan den internationella sjöfartsorganisationen IMO:s avtal ingå (se Referenser). När myndigheter vidtar åtgärder till skydd för människors hälsa ska dessa bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och får inte vara mer ingripande än vad som krävs för att uppnå detta skydd. Åtgärderna ska vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet. Åtgärder som den enskilde motsätter sig får vidtas endast när inga andra möjligheter står till buds. Myndigheter som vidtar åtgärder som gäller transportmedel, bagage och annat gods samt djur ska vara så försiktiga som de kan för att förhindra att egendomen skadas (14, 15 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Normala åtgärder Råd om rutiner för rengöring och desinfektion finns i Socialstyrelsens Hygien, smittskydd och miljöbalken Objektburen smitta. Råd om bekämpning av skadedjur finns i Socialstyrelsens handbok Bekämpningsmedel och skadedjur. 31

Ansvar och resurser för åtgärder Extraordinära åtgärder Enligt lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa 17 får ansvariga myndigheter och kommuner vidta de åtgärder mot ett drabbat fartyg som krävs för att skydda människors hälsa. Det kan till exempel vara sanering som inte är kopplad till begäran om saneringsintyg. Ett annat exempel är att hänvisa fartyget till särskild plats om det behövs för att förhindra sjukdomsspridning. Det är normalt smittskyddsläkaren som beslutar om detta. Rutiner bör finnas i karantänshamnens beredskapsplan. Om en myndighet har beslutat om särskilda åtgärder ska de kontakta Socialstyrelsen. Resultat av åtgärder Uppföljande inspektion För att kontrollera att nödvändiga åtgärder har utförts bör alltid en uppföljande inspektion göras. Oftast är åtgärderna inte av den arten att fartyget måste ligga kvar i hamn i avvaktan på en sådan inspektion. Uppföljningen får då göras i nästa hamn. Vid uppföljningsinspektionen noterar inspektören på intyget hur tidigare anmärkningar har åtgärdats. Positivt resultat Om nödvändiga åtgärder har blivit tillfredsställande utförda kan inspektören utfärda intyg om sanering av fartyg (Ship Sanitation Control Certificate) (se Utfärdande av intyg ). Negativt resultat Om inspektören inte bedömer att de åtgärder som har utförts är tillräckliga, får inspektören ta ställning till om kommunen ska kräva ytterligare åtgärder, gärna efter samråd med smittskyddsläkaren. I normalfallet kan man inte hindra att fartyget lämnar hamnen, men inspektören måste notera på saneringsintyget att problemet kvarstår. Lagstöd för hålla kvar ett fartyg i hamn finns i 6 kap. 1 fartygssäkerhetslagen (2003:364). Där framgår det att ett fartygs resa får förbjudas (nyttjandeförbud) om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall. Det är Transportstyrelsens sjöfartsavdelning som fattar beslut om detta. 32

Ansvar och resurser för åtgärder Särskilt intyg om åtgärder Kommunen ska utfärda ett intyg om åtgärden, om den som berörs av åtgärden begär det (24 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Kontakt med Socialstyrelsen Observera att kommunen i vissa fall ska kontakta Socialstyrelsen om vilka åtgärder som har vidtagits. Se Kontakt med andra myndigheter. 33

Utfärdande av intyg Hur saneringsintyget ska utfärdas När kommunen utfärdar saneringsintyg ska blankett SoSB 25155 användas (11 SOSFS 2007:11), se bilaga 1. Blanketten kan laddas ner som pdf-fil från Socialstyrelsens webbplats, http://www.socialstyrelsen. se/smittskydd/, välj Internationellt arbete. Här finns också en svensk översättning av intyget. Blanketten innehåller två delar: själva saneringsintyget som anger de viktigaste utrymmena vid en fartygsinspektion samt en bilaga som hänvisar till systemledning för livsmedel, vatten, avfall, badbassänger och spaanläggningar, utrymmen för läkarvård och övriga utrymmen som kan kräva noggrannare inspektion beroende på fartygets storlek och typ. Det går att fylla i blanketten och spara informationen på en dator under förutsättning att man har installerat en senare version av Acrobat Reader. Gör så här när du fyller i blanketten: När det inte finns något att anmärka på vid inspektionen ska du bara fylla i rutorna under Ship Sanitation Control Exemption Certificate. Rutan för Ship Sanitation Control Certificate kan då strykas över. Den senare rutan använder du när åtgärder har vidtagits. 1. Fyll i uppgifterna om aktuell hamn, datum, fartyget med sin last och namnet på den som gör inspektionen. 2. Fyll i de aktuella rutorna för inspektionsområden. Se kommentar om vad som bör granskas under Hur bör inspektionen genomföras?. - Skriv NO under Evidence found om inga tecken på risker för människors hälsa har noterats. Om det finns tecken på risker för människors hälsa ska du i stället skriva in dessa i rutorna; även baksidan kan användas. Om allt inte får plats i rutan kan du hänvisa till en bilaga som bifogas intyget (skriv See attachment ). Skriv N/A (som står för not applicable = inte tillämpligt) för de inspektionsområden som inte är aktuella. Om ett inspektionsområde inte har granskats skriver man Not inspected i den rutan. 34

Utfärdande av intyg - I kolumnen Sample results anger du resultat från eventuell mätning och provtagning. - I kolumnen Documents reviewed anger du vilka dokument som har granskats vid inspektionen. 3. Om åtgärder har utförts ska du även fylla i blankettens högra del. - I fältet Control measures applied anger du vilka åtgärder som har utförts, till exempel disinfection, decontamination, disinsection eller deratting. - Kommentarer om utfallet av återbesöket kan du skriva ner i fältet Comments regarding conditions found. 4. Innan underskrift av blanketten för saneringsintyg bör du gå igenom de viktigaste slutsatserna av inspektionen med befälhavaren på fartyget, eller en representant för denna. Befälhavaren bör få möjlighet att kommentera inspektörens slutsatser. Detta är speciellt viktigt om du bedömer att åtgärder är nödvändiga. Eventuellt kan kommunen även behöva kontakta smittskyddsläkaren, Socialstyrelsen och andra myndigheter (se Kontakt med andra myndigheter ). 5. Avslutningsvis skriver den som utfärdar intyget under med sitt namn och stämplar intyget med kommunens stämpel. Datum anges först vid utfärdandetillfället, alltså vid återbesöket om åtgärder har utförts. 6. En kopia av intyget bör sparas, till exempel i en pärm, och inspektionen bör registreras i förvaltningens diarium. Förlängning av intyg om befrielse från sanering för fartyg Om man vill förlänga det gällande intyget om befrielse från sanering av fartyg (Extension of the Ship Sanitation Control Exemption Certificate) med upp till en månad kan man anteckna detta på det existerande intyget. Normalt besiktigar kommunen inte fartyget i detta fall, men kommunen bör fråga rederiet eller fartygets befälhavare om någon ombord på fartyget var sjuk innan det anlöpte hamn. 35

Flödesschema Kontakt tas från tull, kustbevakning eller rederi med begäran om utfärdande av saneringsintyg Inspektion av fartyget. Giltighetstiden för gällande intyg håller på att gå ut och det finns inga möjligheter att utföra inspektion av fartyget. Utfärdande av: Förlängning av intyg om befrielse från sanering av fartyg Inga tecken på smittämne eller annat farligt ämne ombord. Tecken på smittämne eller annat farligt ämne ombord Ev. provtagning vid behov. Tecken på smittämne eller annat farligt ämne ombord som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa Utfärdande av: Intyg om befrielse från sanering av fartyg Sanering eller andra åtgärder vidtas. Kontakt med smittskyddsläkare, Socialstyrelsen och ev. andra myndigheter. Utfärdande av: Intyg om sanering av fartyg Fartyget kan hänvisas till karantänshamn. Sanering av fartyget och eventuella andra åtgärder. Utfärdande av: Intyg om sanering av fartyg 36

Avgifter och kostnader för åtgärder Kommunen får ta ut avgifter av ägaren till ett fartyg för den undersökning och de åtgärder som krävs för att skydda människors hälsa. Avgiften ska motsvara den faktiska kostnaden för åtgärderna (8 förordning om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Kommunen bestämmer själv taxan utifrån sina faktiska kostnader för inspektion, restid, provtagning, desinfektion, sanering, utrotning av råttor och insekter med mera. 37

Tillsyn m.m. Socialstyrelsen har tillsyn över efterlevnaden av lagen om internationella hot mot människors hälsa, samt de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av lagen. Polis-, tull-, lots- och hamnpersonal, fartygsinspektörer och kustbevakningstjänstemän samt trafikpersonal vid flygplats ska, inom sina respektive verksamhetsområden, vara uppmärksam på att efterlevnaden av lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa efterlevs och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att behörig myndighet ska kunna vidta de åtgärder som behövs (26 28 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). 38

Arbetsmiljöaspekter De som arbetar med smittskyddsutredningar eller sanering kan komma att utsättas för olika risker. Därför ska arbetsgivaren alltid bedöma vilka, och hur stora, riskerna är för personalen. Personalen måste ha rätt kunskaper och tillgång till rätt utrustning för att skydda sig. Det kan inte förväntas att fartygsinspektören ska stöta på farliga kemiska eller radioaktiva ämnen, men personalen måste ha beredskap även för detta. I första hand är det viktigt med en mental beredskap för att man kan stöta på kemiska eller radioaktiva ämnen. Personal som inspekterar lastrum måste vara uppmärksamma på riskerna för syrebrist, eftersom brist på syre kan leda till dödsolyckor genom kvävning i samband med lastning och lossning. Det gäller framförallt när fartyget transporterar organiskt material som pellets, flis, obarkat virke samt fisk. De gaser som bildas i sådan last är bland annat kolmonoxid, koldioxid och svavelväte som förbrukar eller tränger undan syre. Förhållningssättet vid en sådan inspektion bör vara: att man aldrig går ensam ner i lastrummet att man i förväg frågar befälhavaren eller annan ansvarig om det är säkert att gå ner i lastrummet och om lastrummet har vädrats efter urlastning (även om så skett kan det finnas syrefria fickor i delar av lastrummet) att om det finns minsta osäkerhet i fråga om luftens kvalitet bör man avstå från att inspektera lastrummet. Ytterligare information om arbetsmiljöaspekter vid smittskyddsutredningar och saneringsarbete finns i Socialstyrelsens Hygien, smittskydd och miljöbalken Objektburen smitta. 39

Lagstiftning Svenska regler som behandlar utfärdande av saneringsintyg samt åtgärder med anledning av besiktningen finns i: lag (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa förordning (2007:156) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:11) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:12) om underrättelseskyldighet vid internationella hot mot människors hälsa. Anknytande regler finns dessutom bland annat i följande lagstiftning: miljöbalk (1998:808) livsmedelslag (2006:804) smittskyddslag (2004:168) epizootilag (1999:657) zoonoslag (1999:658) fartygssäkerhetslag (2003:364). Lag (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa Lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa implementerar Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente i svensk lagstiftning. Lagen trädde i kraft den 15 juni 2007 då den ersatte karantänslagen (1989:302) och ska ses som ett komplement till annan lagstiftning som rör smittskyddsfrågor, så som miljöbalken, smittskyddslagen, livsmedelslagstiftning etc. Den största förändringen är att reglerna inte längre rör hantering av vissa bestämda karantänssjukdomar utan istället alla internationella hot mot människors hälsa. Detta kan omfatta såväl smittämnen som andra farliga ämnen som kan spridas internationellt (t.ex. radioaktiva eller kemiska ämnen). Ett internationellt hot mot människors hälsa innebär en risk för att smittämnen eller andra ämnen som utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Se Definitioner för en utförligare beskrivning av vad som omfattas. 40

Lagstiftning De bestämmelser i lagen som har betydelse för utfärdande av saneringsintyg behandlar främst: ansvarsfördelning och organisatoriska bestämmelser (4 9 ) underrättelse- och informationsskyldighet (10 13 ) bestämmelser om åtgärder till skydd för människors hälsa (14 15 och 17-19 ) bekämpning av djur som kan bära på smittämnen (22 23 ) hälsointyg och andra intyg (24 ) avgifter (25 ) tillsyn (26 29 ). Förordning (2007:156) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa Förordningen bemyndigar Socialstyrelsen att utfärda ytterligare föreskrifter till lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. I förordningen finns också mer detaljerade regler om avgifter. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:11) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa SOSFS 2007:11 innehåller föreskrifter och allmänna råd om: karantänshamnar och karantänsflygplatser (2 4 ) saneringsintyg (5 10 ) hälsodeklarationer (11 13 ). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:12) om underrättelseskyldighet vid internationella hot mot människors hälsa SOSFS 2007:11 innehåller föreskrifter och allmänna råd om: vilka sjukdomar som ska rapporteras till Socialstyrelsen utöver de som anges i lag och förordning om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (3 ) vad en underrättelse ska innehålla (4 ). Miljöbalk (1998:808) I 9 kapitlet 14 15 miljöbalken finns bestämmelser om att kommunen är ansvarig för smittspårning och smittskyddsåtgärder mot objektsburen smitta eller hos privatpersoners sällskapsdjur. Kommunen ska informera smittskyddsläkare om iakttagelser som har betydelse för smittskyddet för människor. 41

Lagstiftning Livsmedelslag (2006:804) Kommunerna har tillsyn över flertalet livsmedelslokaler, bland annat många fartyg med livsmedelslokal. Vid livsmedelsburna utbrott av smittsamma sjukdomar eller annan livsmedelsrelaterad sjuklighet ska kommunen göra epidemiologiska utredningar i samarbete med smittskyddsläkare, länsstyrelse och Smittskyddsinstitutet. Smittskyddslag (2004:168) Lagen reglerar utredning och åtgärder vid smittsamma sjukdomar hos människor. Allmänfarliga sjukdomar och vissa andra smittsamma sjukdomar ska anmälas eller bli föremål för smittspårning enligt bestämmelserna i denna lag. Landstinget ansvarar för åtgärder genom behandlande läkare och smittskyddsläkare. Epizootilag (1999:657) Lagen reglerar allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska sjukdomar). Länsstyrelsen och Jordbruksverket ansvarar för utredning och åtgärder. Zoonoslag (1999:658) Lagen reglerar sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till människa (zoonoser) och som inte är epizootiska sjukdomar. Länsstyrelsen och Jordbruksverket ansvarar för utredning och åtgärder. Fartygssäkerhetslag (2003:364) Lagen reglerar säkerheten på alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt på svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen behandlar bland annat fartygs konstruktion, drift och arbetsmiljö. Transportstyrelsens sjöfartsavdelning, och i vissa fall Kustbevakningen, utövar tillsyn över lagens bestämmelser. 42

Ansvarsfördelning Befälhavaren på ett fartyg Enligt lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa och SOSFS 2007:11 är befälhavaren skyldig att: - om vissa förutsättningar är uppfyllda lämna information om hälsotillståndet ombord (hälsodeklaration) när fartyget kommer till första svenska hamn - visa upp saneringsintyg när fartyget kommer till första svenska hamn. Befälhavaren har även ett allmänt ansvar för säkerheten på fartyget. Enligt 2 kap. 6 fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska befälhavaren: - se till att ha den kännedom om fartyget som han eller hon behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter i fråga om säkerheten på fartyget och för att förhindra förorening - se till att fartyget görs sjöklart innan en resa påbörjas - se till att ombordanställda får veta allt de behöver om fartyget, om grundläggande säkerhetsbestämmelser, om bestämmelser till skydd mot förorening från fartyg och om åtgärder vid sjöolycka. Bestämmelserna gäller utländska fartyg endast i den mån regeringen har föreskrivit det. Allmänna bestämmelser för befälhavare på svenska fartyg finns också i 6 kapitlet sjölagen (1994:1009). Enligt 18 kap. 1 3 sjölagen är befälhavaren på handelsfartyg med en bruttodräktighet om minst 20 ton ansvarig för att det förs skeppsdagbok och maskindagbok eller kombinerad skepps- och maskindagbok. Enligt SJÖFS 1996:12 ska det bland annat antecknas i en skeppsdagbok när någon i besättningen, någon annan som arbetar ombord eller passagerare blir sjuk, skadas allvarligt eller avlider. Transportoperatörer Det är av stor vikt att alla internationella fartyg sköts så att risken för internationell spridning av sjukdomar minimeras så mycket som möjligt. Enligt IHR måste parter göra allt som är praktiskt möjligt, som är förenligt med reglementet, för att säkerställa att transportoperatörer ständigt 43

Ansvarsfördelning håller sina transportmedel fria från infektions- eller föroreningskällor, inklusive vektorer och reservoarer. Enligt IHR ska transportoperatörer a) underlätta inspektion av last, containrar och transportmedel b) se till att personer ombord kan undersökas av läkare c) möjliggöra andra åtgärder enligt IHR-reglerna d) tillhandahålla den relevanta hälsoinformation som någon part efterfrågar, inklusive sjöfartshälsodeklaration. Skeppsmäklare/hamnagenter Skeppsmäklaren förmedlar kontakten mellan redaren och lastägaren, mellan fartyget och hamnen och så vidare. Kommunen Kommunen ansvarar för att utfärda saneringsintyg samt för åtgärder mot objekt i form av transportmedel, bagage och annat gods samt djur. I kommunens ansvar ingår åtgärder mot livsmedel, dricksvatten, badvatten och mot alla utrymmen på fartyget. Observera att alla kommuner med hamn (alltså inte bara karantänshamnar) ansvarar för att vidta de åtgärder som behövs för att i hamnen utrota insekter, råttor och andra djur som vanligen är bärare av smittämnen som utgör en hälsorisk för människor. Kommunen ansvarar också för att skydda hamnens anläggningar mot sådana djur (22 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Kommuner med karantänshamn svarar tillsammans med landstinget för att karantänshamnen har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för att hantera internationella hot mot människors hälsa. Verksamhetsansvarig vid hamn Den som ansvarar för verksamheten vid en karantänshamn är skyldig att upprätta rutiner för sin verksamhet för att hantera internationella hot mot människors hälsa. Fartygsinspektörer samt lots- och hamnpersonal Fartygsinspektörer samt lots- och hamnpersonal ska, inom sina verksamhetsområden, vara uppmärksamma på efterlevnaden av lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 44

Ansvarsfördelning Kommunens räddningstjänst Den kommunala räddningstjänsten ansvarar för akuta åtgärder mot kemiska och radioaktiva ämnen. Landstinget Landstinget ansvarar för smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor. Smittskyddsläkaren ska samordna smittskyddskontrollen vid karantänshamnar och även stödja kommuner och myndigheter när de utför uppgifter enligt lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Tullverket och Kustbevakningen vidarebefordrar information om hälsotillståndet ombord (hälsodeklaration) till smittskyddsläkaren och Socialstyrelsen vid misstanke om internationellt hot mot människors hälsa. Den informationen är befälhavaren på ett fartyg skyldig att lämna om en person ombord har blivit sjuk och om symtomen tyder på att det rör sig om en allvarlig infektionssjukdom. Landsting med karantänshamn svarar tillsammans med de berörda kommunerna för att karantänshamnen har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för att hantera internationella hot mot människors hälsa. Tullverket Tullverket informerar kommunen om ett fartyg saknar giltigt saneringsintyg. Myndigheten tar även emot sjöfartshälsodeklaration från fartyget. Tullpersonal ska, inom sitt verksamhetområde, vara uppmärksam på efterlevnaden av lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Kustbevakningen Kustbevakningen informerar kommunen om ett fartyg saknar giltigt saneringsintyg, om inte Tullverket redan har gjort det. Myndigheten tar emot sjöfartshälsodeklaration från fartyget. Kustbevakningen är tillsynsmyndighet över farligt gods till och från fartyg samt för farligt gods ombord, i de fall då Transportstyrelsens sjöfartsavdelning begär det. Myndigheten svarar även för vissa andra tillsynsområden inom sjösäkerheten. Kustbevakningen har egen befogenhet för tillsyn av farligt gods inom hamnområden. Kustbevakningstjänstemän ska, inom sitt verksamhetområde, vara uppmärksam på efterlevnaden av lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. 45

Ansvarsfördelning Polismyndigheten Polisen ska lämna den hjälp som behövs för att vidta nödvändiga åtgärder. Polispersonal ska, inom sitt verksamhetområde, vara uppmärksam på efterlevnaden av lagen om skydd mot internationella hot mot människors hälsa och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Transportstyrelsens sjöfartsavdelning Transportstyrelsens sjöfartsavdelning är tillsynsmyndighet över fartygs säkerhet och arbetsmiljön på fartyg. Myndigheten inspekterar även utländska fartyg. Transportstyrelsens sjöfartsavdelning kan meddela nyttjandeförbud för fartyg om fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall. Länsstyrelse Länsstyrelsen ansvarar för utredning och vissa åtgärder beträffande smittsamma sjukdomar hos djur. Jordbruksverket Jordbruksverket ansvarar för utredning och vissa åtgärder beträffande smittsamma sjukdomar hos djur. Socialstyrelsen Socialstyrelsen har tillsyn över lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Myndigheten är nationell IHR-kontaktpunkt för underrättelser om internationella hot mot människors hälsa. Myndigheter, kommuner och landsting som får information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa ska omedelbart underrätta Socialstyrelsen om det misstänkta hotet. Socialstyrelsen ansvarar för att en bedömning görs och vidarerapporterar vid behov till WHO. 46

Definitioner Definitionerna följer artikel 1 i det internationella hälsoreglementet (IHR 2005). Behörig myndighet: I detta dokument hänvisar vi till behöriga myndigheter i stället för hälsomyndigheter, hamnmyndigheter eller dylikt. Det beror på att en behörig myndighet enligt IHR är en myndighet som ansvarar för genomförande och tillämpning av åtgärder enligt reglementet. Termen används också i många relevanta IHR-artiklar. Desinfektion: Förfarandet består i att vidta åtgärder för att bekämpa eller oskadliggöra infektiösa ämnen på en människas eller ett djurs kroppsyta eller i eller på bagage, last, containrar, transportmedel, gods eller postförsändelser genom direkt behandling med kemiska eller fysikaliska metoder. Fartyg: Ett fartyg gör en internationell resa till havs eller på inlandsvatten. Fartygsoperatör: En fartygsoperatör är en fysisk eller juridisk person som ansvarar för eller representerar ett fartyg. Förorening: Med förorening avses förekomst av ett infektiöst eller farligt ämne som kan utgöra en risk för människors hälsa på en människas eller ett djurs kroppsyta, i eller på en produkt som är avsedd för förtäring eller på andra ickelevande föremål, däribland transportmedel, eller i luften. Gränspassage: Med gränspassage menas plats för internationell in- eller utresa för resenärer, bagage, last, containrar, transportmedel, gods och postförsändelser samt verksamheter och områden som tillhandahåller tjänster för dem vid in- eller utresa. Insektssanering: Förfarandet består i att vidta åtgärder för att bekämpa eller döda insekter som kan vara bärare av mänskliga sjukdomar som förekommer i bagage, last, containrar, transportmedel, gods eller postförsändelser. 47

Definitioner Inspektion: En inspektion är en besiktning som en behörig myndighet utför eller övervakar. Myndigheten inspekterar områden, bagage, containrar, transportmedel, anläggningar, gods eller postförsändelser, med tillhörande uppgifter och dokumentation, för att fastställa om det finns risker för människors hälsa. Nationell IHR-kontaktpunkt: Kontaktpunkten är ett nationellt organ utsett i alla WHO:s medlemsländer som ska vara ständigt tillgängligt för kommunikation med WHO. I Sverige är Socialstyrelsen nationell IHRkontaktpunkt. Parter: Parter är de stater som har blivit knutna till den reviderade IHR (2005). När denna tillfälliga vägledning var klar var 192 av WHO:s 193 medlemsstater parter till IHR (2005). Den återstående staten, som nyligen blev medlem av WHO, kommer troligen att bli en part när vissa procedurfrågor har klarats av. Reservoar: En reservoar är ett djur, en växt eller en substans där ett infektiöst ämne kan finnas och vars förekomst kan utgöra en risk för människors hälsa. Risk för människors hälsa: Risken är sannolikheten av en händelse som skadligt kan påverka hälsan hos befolkningen, särskilt ett ämne som kan spridas internationellt eller som utgör en allvarlig och direkt fara. Råttutrotning: Förfarandet består i att vidta åtgärder för att bekämpa eller döda gnagare som kan vara bärare av smittämnen som kan innebära en risk för människors hälsa i bagage, last, containrar, transportmedel, anläggningar, gods och postförsändelser vid gränspassagen. Sanering: Förfarandet består i att vidta åtgärder för att avlägsna ett infektiöst eller farligt ämne som kan utgöra en risk för människors hälsa från en människas eller ett djurs kroppsyta, i eller på en produkt som är avsedd för förtäring eller på andra icke-levande föremål, däribland transportmedel. Vektor: En vektor är en insekt eller något annat djur som är bärare av ett infektiöst ämne som utgör en risk för människors hälsa. 48

Definitioner Övriga definitioner Smittämne eller annat ämne som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa: En definition av termen finns på sidorna 81 82 i regeringens proposition 2005/06:215 till lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Med smittämnen avses ämnen som kan orsaka smittsamma sjukdomar som smittar mellan människor eller från djur eller livsmedel till människor. Samhällsfarliga sjukdomar enligt smittskyddslagen (2004:168), vilka anges i bilaga 2 till smittskyddslagen, räknas dit. För närvarande är det smittkoppor och sars men även polio vilket framgår av 2 i förordningen, mänsklig influensa orsakad av en ny subtyp, kolera, pest, gula febern, virala hemorragiska febrar exklusive sorkfeber och West Nile-feber (enligt SOSFS 2007:12). Definitionen omfattar även andra ämnen än smittämnen. Exempel på sådana ämnen är kemikalier, radioaktiva ämnen samt biologiska ämnen. En förutsättning för att det ska kunna bli fråga om ett internationellt hot mot människors hälsa är att smittämnet eller ämnet utgör eller kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa. Ett ytterligare villkor som måste vara uppfyllt är att det finns risk för att smittämnet eller ämnet förs in i landet eller sprids till andra länder. Definitionen omfattar såväl avsiktlig som oavsiktlig spridning av ämnen. Värddjur (värd): Värden är det djur på vilket en parasit lever, eller annars en bärare av en annan organism. Ordförklaringar till bilagan Cleaning log: En s.k. cleaning log är en rengöringsjournal med anteckningar om när rengöring har skett, vem som har rengjort, vilka utrymmen som är rengjorda samt vem som har kontrollerat rengöringen. Garbage record book: Fartyg med en bruttodräktighet om 400 eller mer samt fartyg som är certifierade för att ta emot 15 eller fler personer för internationella resor ska ha en avfallsdagbok (en s.k. garbage record book eller garbage log). Detta följer International Maritime Organisation s konvention MARPOL (International convention for the prevention of pollution from ships). I avfallsdagboken ska ansvarig för fartyget notera avfallsmängder, typ av avfall och hur avfallet slutligt har omhändertagits. 49

Definitioner Medical log: En medicinsk dagbok (hälsodagbok) innehåller anteckningar om patienter, diagnoser och medicinering. Maritime declaration of health: Sjöfartshälsodeklaration är det dokument som befälhavaren på ett fartyg ska överlämna om hälsotillståndet ombord (s.k. hälsodeklaration), om en person ombord har blivit sjuk och symtomen tyder på att det rör sig om en allvarlig infektionssjukdom. Det finns regler om vilken hälsoinformation fartyget ska lämna om sjukligheten ombord, såväl i lag om skydd mot internationella hot mot människor som i SOSFS 2007:11. Befälhavaren på fartyget ska lämna information om hälsotillståndet ombord till Tullverket eller Kustbevakningen. Detta gäller om: 1. befälhavaren har anledning att anta att smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa finns ombord 2. fartyget kommer från en hamn i ett område som har förklarats drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa och ankomsten sker inom inkubationstiden för en smittsam sjukdom 3. det ombord på fartyget finns en person som har vistats inom ett område som har förklarats drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa under sådan tid att inkubationstiden för en smittsam sjukdom inte har gått ut vid fartygets ankomst till hamnen. Befälhavaren ska lämna anmälan om hälsotillståndet när fartyget anlöper första svenska hamn eller senast vid ankomsten till hamnen. Tullverket och Kustbevakningen ska omedelbart föra sådan information vidare till smittskyddsläkare och Socialstyrelsen. När det gäller militära fartyg ska även generalläkaren informeras (16 lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa). Befälhavaren på ett fartyg ska alltid lämna information om hälsotillståndet ombord (s.k. hälsodeklaration), om en person ombord har blivit sjuk och symtomen tyder på att det rör sig om en allvarlig infektionssjukdom (12 SOSFS 2007:11). Blanketter för hälsodeklaration finns på Socialstyrelsens webbplats (Internationella hälsoregler): http://www.socialstyrelsen.se/smittskydd/ under Internationellt arbete, Internationella hälsoregler. On board log: Loggbok är en allmänspråklig benämning på den dagbok som formellt heter skeppsdagbok, maskindagbok, eller kombinerad skepps- och maskindagbok. Enligt 18 kap. 1 sjölagen ska befälhavaren 50

Definitioner eller annan person under befälhavarens överinseende på noga angivet sätt föra loggbok. Det gäller på de flesta handelsfartyg. I skeppsdagboken ska noggranna uppgifter föras in om vad som inträffar under resan. Uppgifterna ska vara av det slag som kan vara till nytta för redare, lastägare, försäkringsgivare eller någon annan vars rätt kan vara beroende av resans utgång. I maskindagboken ska den loggboksansvariga uppge förrådet av de förnödenheter som behövs för maskineriets drift vid fartygets avgång från hamn, förbrukningen av dessa för varje dygn samt allt annat av vikt som rör maskineriets gång och skötsel. Närmare föreskrifter finns i Transportstyrelsens sjöfartsavdelning kungörelse med föreskrifter angående skeppsdagbok, maskindagbok och kombinerad skepps- och maskindagbok, m.m.; SJÖFS 1996:12. 51

Referenser Sverige Socialstyrelsens webbsidor om saneringsintyg (http://www.socialstyrelsen.se/ Smittskydd/specnavigation/Internationellt+arbete/Saneringsintyg.htm) Socialstyrelsens webbsidor om internationella hälsoregler (IHR) (http://www. socialstyrelsen.se/smittskydd/specnavigation/internationellt+arbete/internationella_halsoregler.htm ) Proposition 2005/06:215 om lag om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (innehåller bland annat en svensk översättning av det internationella hälsoreglementet IHR 2005) (http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/95/54/37da0786.pdf) Hälsoskydd Bassängbad, Socialstyrelsens allmänna råd, SOSFS 2004:7. Bassängbad, Hälsorisker, regler och skötsel. Handbok, Socialstyrelsen 2006. Artikelnummer 2006-101-1 Bekämpningsmedel och skadedjur. Handbok, Socialstyrelsen 2002. Artikelnummer 2002-110-3 Hygien, smittskydd och miljöbalken Objektburen smitta, Socialstyrelsen 2008. Artikelnr 2008-101-3. Krisberedskap för hälsoskydd och objektinriktat smittskydd. Socialstyrelsen 2007. Artikelnummer 2007-123-23. Livsmedel Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten, SLVFS 2001:30 Vägledning till Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (2006-03-01) Livsmedelsverkets föreskrifter om offentlig kontroll av livsmedel, SLVFS 2005:21 Vägledning om offentlig kontroll av livsmedel, Livsmedelsverket (2006-01-01) Vägledning om livsmedelsprovtagning i offentlig kontroll och mikrobiologisk bedömning av livsmedelsprov, Livsmedelsverket (2007-01-24) 52

Referenser Internationellt CAC (2003). CAC/RCP1-1969 (Rev.4-2003), Recommended International Code of Practice General Principles of Food Hygiene; incorporates Hazard Analysis and Critical Control Point (HACCP) system and guidelines for its application. Codex Alimentarius Commission (http://www.codexalimentarius. net/). International Labor Organization (1976). The Merchant Shipping (Minimum Standards) Convention No. 147 (and its Protocol of 1976, supplemented by Recommendation No. 155). International Labour Organization (http://www. ilo.org). ILO (1990). Inspection of labour conditions on board ship: Guidelines for procedures (http://www.ilo.org) ILO (2006). Maritime Labor Convention (not entered into force) (http://www. ilo.org). International Maritime Organization (2000). Guidelines for Ensuring the Adequacy of Port Waste Reception Facilities, IMO, London, 2000 (http://www. imo.org). IMO. International Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978 relating thereto (MARPOL 73/78) as amended (http://www.imo.org). IMO (2004). International Convention for the Control and Management of Ships Ballast Water and Sediments (not entered into force) (http://www.imo.org). IMO (1997). Resolution A.868 (20). Guidelines for Control and Management of Ships Ballast Water to Minimize the Transfer of Harmful Aquatic Organisms and Pathogenic Agents (http://www.imo.org). WHO (2007). International Health Regulations Guide to Ship sanitation (third edition) DRAFT, Version10 (http://www.who.int/water_sanitation_health/ gdwqrevision/rrships/en/index.html) WHO (2001). Sustainable Development and Healthy Environments. Sanitation on Ships. Compendium of outbreaks of foodborne and waterborne disease and Legionnaires disease associated with ships, 1970-2000. WHO/SDE/ WSH/01.4 (http://www.who.int) WHO (2004a). Guidelines for Drinking Water Quality 3rd Edition. Geneva, World Health Organization (http://www.who.int) WHO (2004b). Guidelines for Safe Recreational Water Environments Volume 2 Swimming Pools and Similar Recreational Water Environments. Geneva, World Health Organization. WHO-FAO (1999) - HACCP Principles and Practice Teacher s Handbook (http://www.who.int). WHO (1989). Safe Food Handling, A Training Guide for Managers of Food Service Establishments (http://www.who.int) 53

Bilaga 1 Bilagor Blankett SOSB 25155 för utfärdande av saneringsintyg 54

Bilaga 1 55

Bilaga 2 Svensk översättning av saneringsintyg (inofficiell) 56

Bilaga 2 57

Bilaga 3 Del 1. Riktlinjer för inspektionsområden enligt Bilaga 3 till IHR (2005): Exempel på Intyg om befrielse från sanering av fartyg/intyg om sanering av fartyg 1. Kök: förhindrande av internationell spridning av livsmedels- och vektoröverförda sjukdomar 1.1 Finns det rutiner för rengöring och underhåll av inredning, tillbehör och utrustning som används vid tillagning och annan livsmedelshantering. Bevis: smutsavlagringar, smutsig utrustning. Använd rengöringsjournal eller fråga kökspersonalen för information. 1.2 Förstår kökspersonalen principerna för fungerande rengöring och säkra metoder för förvaring och tillagning av livsmedel, som att det krävs olika temperatur vid förvaring av olika typer av livsmedel och att korskontamination ska undvikas vid beredning av livsmedel? Bevis: uppmärksamma fel vid förvaring och tillagning. Använd köksjournal eller fråga kökspersonalen för information. 1.3 Iakttar kökspersonalen god personlig hygien och visar man prov på när och hur man ska tvätta händerna? Bevis: personalen tvättar inte händerna, eller på ett felaktigt sätt, när de borde göra det, som när händerna förorenats innan de ska hantera oförpackade livsmedel eller vid risk för korskontamination av livsmedel. 1.4 Finns det åtminstone ett tvättställ tillgängligt för kökspersonalen med pappershanddukar/värmetork, tvål och papperskorg? Bevis: Frånvaro av något av ovanstående. 1.5 Är utrustning, grytor och kastruller, bestick, glas, muggar med mera tillfredsställande rengjorda och desinfekterade? Bevis: förekomst av upplagrad disk (våt eller torr smuts, matrester och andra rester från livsmedelshantering) 1.6 Finns det upplagrade matrester som kan dra till sig gnagare och insekter? Bevis: matrester under bord eller bakom köksutrustning. 1.7 Finns det några köksutrymmen som kan vara tillhåll för vektorer eller värdar för gnagar- eller insektsöverförda sjukdomar? Bevis: ostädade utrymmen som inte är lätt rengörbara där gnagare eller insekter kan gömma sig. 58

Bilaga 3 1.8 Är köksutrymmena endast till för detta ändamål? Bevis: förekomst av föremål som inte hör till köket, obehörig personal, ingen separation från andra fartygsaktiviteter. Fråga besättningen för information. 1.9 Finns det ett tillräckligt förråd av varmt och kallt vatten av god kvalitet? Är varmt och kallt vatten alltid tillgängligt vid matlagning och servering? Bevis: otillräckligt förråd av varmt och kallt vatten till köket för tillagning och servering, bristande vattenbehandling. Använd laboratorieresultat som analyserats ombord eller på annat laboratorium. 1.10 Uppvisar någon i kökspersonalen några symtom av en smittsam sjukdom, som gulsot, diarré, kräkningar, feber, synligt infekterade hudskador eller bölder eller utsöndringar från näsa, ögon eller öron? Bevis: förekomst av något av symtomen ovan hos en besättningsmedlem ombord eller före ombordstigning inför resan. Använd hälsodagbok (Medical log) för noteringar om sjukdomsbehandling eller prata med besättningen. 1.11 Finns det tillräcklig frånluftsventilation för köksutrymmen och kökspersonal? Bevis: synlig kondens på däcktak eller skott, kökspersonal som svettas ymnigt på grund av stark hetta och luftfuktighet, och/eller kondens på ytor som kan komma i kontakt med livsmedel. 1.12 Är belysningen tillräcklig? Bevis: köks- och serveringsbänkar och utrustning ska vara tillfredsställande belysta för att kunna bedöma renlighet, notera smuts och tecken på/närvaro av skadegörare på öppna ytor. 1.13 Har alla utrymmen för livsmedelshantering vattentäta, släta och lätt rengörbara material som utestänger vektorer och värdar för gnagare eller insekter? Bevis: olämpliga, skadade eller nedsmutsade ytmaterial och/eller förekomst av vektorer och värdar. 2. Pentry och förråd: förhindrande av internationell spridning av livsmedelseller vektoröverförda sjukdomar 2.1 Har alla utrymmen för livsmedelsförvaring vattentäta, släta och lätt rengörbara material som utestänger vektorer och värdar för gnagare eller insekter? Bevis: olämpliga, skadade eller nedsmutsade ytmaterial och/eller förekomst av vektorer och värdar. 2.2 Livsmedel ska förvaras på ett säkert avstånd (cirka 15 cm) ovanför däck och skyddas från inforsande vatten och annan förorening. Bevis: livsmedel som förvaras i kontakt med däck, eller i kontakt med stillastående vatten eller annan föroreningskälla. 59

Bilaga 3 2.3 Livsmedel bör inte utsättas för felaktig temperatur under någon längre tid. Exempel på rekommenderad temperatur för ömtålig livsmedelsförvaring är: 2.3.1 Livsmedel som ska varmhållas bör normalt som lägst förvaras vid 62,8ºC. 2.3.2 all ömtålig mat eller dryck bör normalt förvaras vid högst 4ºC förutom under beredning eller alldeles före servering. Vid förvaring av sådana livsmedel under längre tid är förvaring vid 4ºC rekommenderad. Frukt och grönsaker bör normalt förvaras i svala rum. Idealiskt sett borde kött och fisk förvaras vid 0-3ºC, mjölk- och mjölkprodukter vid 4ºC och frukt och grönsaker vid 7-10ºC. Om det är ont om kylda förvaringsutrymmen kan kött och köttprodukter, fisk och fiskprodukter, mjölk och mjölkprodukter samt ägg och äggprodukter förvaras under 5ºC medan frukt och grönsaker förvaras under 10ºC. 2.3.3 frysta livsmedel bör normalt förvaras vid högst -12ºC. Bevis: förstörda livsmedel, för höga temperaturer. Fråga besättningen för information. 2.4 Är livsmedlen säkra, utan tillsatser av kemikalier eller andra ämnen, med ett pålitligt ursprung som överensstämmer med tillämpliga lokala, regionala eller ursprungslandets lagar och bestämmelser? Bevis: tecken på att livsmedlen spätts ut eller tillförts ämnen, föroreningar eller förstörda livsmedel samt livsmedel vars ursprung inte överensstämmer med tilllämpliga lokala, regionala eller ursprungslandets lagar och bestämmelser. 2.5 Vid lagring av livsmedel bör det förhindras att livsmedlen förorenas av främmande föremål, damm, skadliga lukter, oönskade kemikalier och korskontamination med andra livsmedel. Bevis: förekomst av föroreningar, damm, skadliga lukter eller kemikalier som kommer i kontakt med livsmedel eller när olika slags livsmedel lagras tillsammans och det medför korskontamination. 3. Lastrum: förhindrande av internationell spridning av föroreningar eller infektioner från last 3.1 Alla lastrum, speciellt de som innehåller konsumerbara produkter, bör skyddas från inflöde av vatten eller insekts- och gnagarvektorer samt annan förorening eller infektion. Om lasten består av konsumerbara produkter bör den hållas under uppsikt för tecken på föroreningar eller förstörelse. Bevis: inflöde av vatten eller annan förorening, synliga insekter eller gnagare. 60

Bilaga 3 3.2 Lastrummen bör normalt vara tomma vid inspektion. Om barlastvatten eller andra material finns i lastrummet, bör det ändå vara möjligt att göra en grundlig inspektion. Bevis: last eller andra material i lastrummet utgör hinder för inspektion. 4. Förläggning för besättning och befäl: förhindrande av person till person spridning av sjukdomar internationellt 4.1 Besättningens förläggning bör överensstämma med gällande konventioner för besättningsmedlemmars boende enligt ILO-konventioner om besättningsmedlemmars boende och förplägnad. Besättningens förläggning bör inte utgöra tillhåll för insekter eller gnagare (avskärmning av hytter med fönster eller ventiler som vetter mot däck kan övervägas om lokala angrepp av vektorer eller reservoarer förekommer) och vara rena samt ha god belysning. Bevis: förekomst av insekter och gnagare, frånvaro av vektorskyddande avskärmning utanför hytter (om nödvändigt för vektorskydd på grund av lokala angrepp av vektorer och reservoarer), otillräcklig belysning och rengöring. 4.2 Sjukdom hos besättningen bör noteras i hälsodagboken (Medical log). Bevis: all förekomst av sjuklighet bland besättningen som inte är rapporterad och införd i hälsodagboken. Fråga besättningen och begär att få se sjöfartshälsodeklaration (Maritime Declaration of Health) om skriftlig information behövs. 5. Dricksvatten 5.1 Alla tankar, slangar, ventiler och utrustning för hantering av dricksvatten bör enbart användas för detta ändamål och bör vara tydligt märkta med endast för dricksvatten ( for potable water only ). Färgkodning får användas för rörledningar. Bevis: tankar, slangar, ventiler och utrustning som inte enbart används för hantering av dricksvatten, och/eller inte är tydligt identifierbara för detta ändamål. Dricksvattenslang passar också till andra vätskebehållare. 5.2 Dricksvattentankar bör inte ha gemensam vägg med fartygets skrov eller med tankar eller ledningar som innehåller icke drickbart vatten eller andra vätskor och material. Bevis: förekomst av korskontamination eller dricksvattentanksväggar som inte är avskiljda från andra tankar eller ledningar innehållande icke drickbart vatten eller andra vätskor och material. 61

Bilaga 3 5.3 Dricksvattentankar bör ha ett sådant ytmaterial som inte bidrar till att det lagrade vattnet blir förorenat. Bevis: förekomst av förorening från vattentankens ytmaterial eller okontrollerat stor risk för förorening på grund av vattentankens ytmaterial. 5.4 Dricksvattentankar bör vara lokaliserade till sådana platser på fartyget där de inte utsätts för smuts, insekter, gnagare, annan förorening eller stark hetta. Bevis: förekomst av smuts, insekter, gnagare, annan förorening eller stark hetta. 5.5 Dricksvattentankar bör ha en inspektionslucka för snabbinspektion och tillträde för rengöring eller underhåll och bör vara utrustade med ett eget dräneringssystem. Bevis: frånvaro av inspektionslucka och ett eget dräneringssystem, vilket skapar svårigheter att få tillträde för rengöring och underhåll. Förekomst av damm eller andra restmaterial. 5.6 Dricksvattensystemet bör ha en anläggning för halogenering/klorering eller annat sätt att avdöda mikroorganismer och avlägsna föroreningar. Bevis: frånvaro av fungerande system för att avlägsna eller avdöda mikroorganismer och avlägsna andra föroreningar. 5.7 Vid bunkring av vatten bör rapporter om vattenkvalitet begäras in från hamnförrådet. Kvaliteten på vattnet ombord bör regelbundet verifieras. Om det inte går att få tag i någon rapport från hamnen kan testutrustning ombord accepteras om den uppfyller standardmetoder för vattenundersökning. Bevis: frånvaro av acceptabla vattenkvalitetsrapporter eller resultat från testutrustning ombord. 5.8 Dricksvattensystem bör ha utrustning som förhindrar baksug. Bevis: förekomst av föroreningar och/eller frånvaro av utrustning som förhindrar baksug. 6. Avloppsvatten: förhindrande av internationell sjukdomsspridning från utsläpp samt förorening orsakad av besättningsmedlemmar genom läckor eller bräddning 6.1 Avloppssystem bör vara säkra, täta och avskilda från andra system för att förhindra korskontamination. Tankar bör ha tillräcklig kapacitet så att de inte kan brädda över. Avloppsreningsverk bör regelbundet inspekteras. Utsläpp bör inte förekomma inom avgränsade områden (hamnar) och inga utsläpp bör ske till slag (rundningen på ett fartygs botten). Bevis: tecken på läckor, bräddning eller korskontamination. Titta på konstruktionsritningar eller fråga besättningen för information. 62

Bilaga 3 7. Barlasttankar: förhindrande av internationell sjukdomsspridning genom utsläpp 7.1 Barlasttankar bör ha ventiler avstängda och bör inte utgöra någon risk för oavsiktliga utsläpp såvida inte en riskbedömning har gjorts och utsläpp har tillåtits av behöriga hamn- och hälsomyndigheter i enlighet med bestämmelserna i IHR och den Internationella konventionen om kontroll och hantering av barlastvatten och sediment från fartyg. Bevis: ventiler som inte är avstängda, risk för otillåtna utsläpp. Inhämta information från den blankett/formulär som rekommenderas enligt IMO 868-20, journaler ombord, egna iakttagelser eller frågor till besättningen. 8. Fast avfall och sjukvårdsavfall: förhindrande av internationell sjukdomsspridning genom utsläpp 8.1 Lagerutrymmen bör skyddas mot ohyra (livsmedelsavfall och torra sopor) 8.2 Smittsamt sjukvårdsavfall bör förvaras säkert. 8.3 Kvittblivning av fast avfall, livsmedels- och sjukvårdavfall bör ske i enlighet med internationella och lokala regler och föreskrifter om kvittblivning. Bevis: olaglig/riskabel kvittblivning eller lagring av avfall. Titta i journaler och företagskontrakt eller fråga besättningen för information. 9. Stillastående vatten: förhindrande av internationella transporter av insektsvektorer 9.1 Stillastående vatten bör inte förekomma då det kan härbärgera insektslarver. Områden som livbåtsöverdrag, slag (båtens botten), spygatter (golvbrunnar utan vattenlås), solsegel, avloppsrännor och luftbehandlingsanläggningar bör inspekteras när de inte används. Bevis: förekomst av stillastående vatten. 10. Maskinrum: förhindrande av internationella transporter av vektorer och värdar 10.1 Maskinrum bör vara fria från gnagare och insekter. Motorhöljen och isolering bör inspekteras för tecken på angrepp från gnagare och insekter. Bevis: tecken på gnagar- och insektsangrepp. 63

Bilaga 3 11. Sjukvårdsutrymmen: förhindrande av person till person-spridning av sjukdomar 11.1 Utrymmen som är avsedda för undersökning och behandling av sjuka besättningsmedlemmar bör vara avskilda från andra besättningsutrymmen. Lokalerna bör vara väl upplysta, rena och väl underhållna, med dricksvatten och handtvättmöjlighet. En behandlingsjournal bör föras och det bör finnas utrymme för godtagbart omhändertagande av stickande och biologiskt sjukvårdsavfall. Sådana driftsmanualer som motsvarar lokalernas behandlingsmöjligheter bör finnas tillgängliga. Om medicinskt kvalificerade besättningsmedlemmar inte finns ombord bör rutiner finnas för att ta kontakt med extern sjukvårdsrådgivning i händelse av att det inträffar ett hälsonödläge och/eller utbrott av en smittsam sjukdom ombord. Bevis: utrymmen är inte tillgängliga, hälsodagböcker som inte förs ordentligt, utrustning som inte underhålls, olämplig förvaring av läkemedel, biologiskt och stickande sjukvårdsavfall som inte tas om hand på ett godtagbart sätt, förekomst av vektorer och andra föroreningskällor. 64

Bilaga 3 Del 2. Riktlinjer för inspektionsområden enligt Bilaga 3 till IHR (2005): Bilaga till Exempel på Intyg om befrielse från sanering av fartyg/intyg om sanering av fartyg Vid inspektion av stora fartyg bör följande kompletterande information till del 1 tas i beaktande då det är tillämpligt. 1. Livsmedel 1.1 Ursprung Alla livsmedel bör i normalfallet anskaffas från sådana leverantörer i land som är godkända eller betraktas som godtagbara av hälsoadministrationen. Livsmedel måste vara rena och hälsosamma och får inte vara förstörda, utspädda eller på annat sätt tillförda skadliga ämnen samt i övrigt säkra att förtära. Råmaterial och ingredienser bör normalt inte accepteras om man vet att de innehåller parasiter, oönskade mikroorganismer, bekämpningsmedel, veterinärmediciner eller toxiner, nedbrutna eller ovidkommande ämnen som inte kan reduceras till en acceptabel nivå genom sortering eller någon annan vanlig process. Om det är lämpligt kan specifikationer sättas upp och tillämpas för råmaterial. Vid lagring ska råmaterial och ingredienser normalt omsättas på ett effektivt sätt. 1.2 Lagring 1.2.1 Kylda och frysta livsmedel bör hållas vid lämplig temperatur. Journal bör föras över förvaringstemperaturen. 1.2.2 Kemikalier eller giftiga föremål bör lagras i separata och säkra utrymmen och aldrig tillsammans med eller ovanför födoämnen. 1.2.3 Livsmedel ska förvaras i säkra och för ändamålet särskilt avsedda utrymmen som är skyddade från förorening och angrepp från skadegörare. 1.2.4 Livsmedel ska förvaras i torra och rena utrymmen som inte är utsatta för vattenstänk, damm eller annan förorening och minst 15 cm ovanför däck. 1.3 Tillagning 1.3.1 Skriftliga riktlinjer och rutiner för rengöring och underhåll bör finnas för varje riskutrymme i köket som kan bidra till att livsmedel ombord blir infekterade eller förorenade. 65

Bilaga 3 1.3.2 Kökspersonalen bör ha genomgått en kurs i livsmedelshantering och matlagning. Kursen bör vara nyligen genomförd och det bör finnas dokument om kursen. 1.3.3 Journaler bör finnas över förvaringstemperaturen för livsmedel. 1.3.4 Alla ytor, och all utrustning och inredning bör vara lämpliga för sina ändamål till exempel vattenavstötande, lätt rengörbara, ordentligt täta och ge skydd mot angrepp från insekter och gnagare. 1.3.5 Livsmedel bör köpas in från säkra leverantörer och vara ordentligt lagerhållna, tillagade och serverade. 1.3.6 Alla utrymmen för hantering och tillagning av livsmedel ska ha lämpligt belägna och lättillgängliga handtvättställ som är försedda med tvål, engångspappershanddukar och papperskorg. 1.3.7 Handtvättstället bör endast användas av kökspersonalen och bör vara ständigt tillgängligt för handtvätt. 1.4 Servering Livsmedel som serveras öppet vid buffeservering och liknande bör skyddas av lämpliga lock eller på annat effektivt sätt för att förhindra föroreningar från besättning eller gäster. Det gäller vare sig maten är förpackad, uppställd på serveringsbänk, om den finns vid bricklunchservering eller under en salladsbordsskärm. 1.4.2 Självserveringsbuffeer eller salladsbord med oförpackade livsmedel bör vara försedda med sådana serveringsverktyg och använda sådana utlämningsmetoder att mat och dryck inte förorenas. 1.4.3 Vid lagring och transport bör livsmedel skyddas från föroreningar i havsvatten, slagvatten, avloppsvatten, hydrauliska ledningar och bränsleledningar. 1.4.4 Varma livsmedel bör förvaras varmt och kylda livsmedel kallt före och under servering. 2. Vatten 2.1 Ursprung 66

Bilaga 3 2.1.1 Innan dricksvatten tas ombord från ett lager i land bör vattenkvaliteten bedömas. Hamnmyndigheten och behörig lokal myndighet bör undersöka i vilken utsträckning vattnet är pålitligt. Denna undersökning bör rutinmässigt ingå i fartygets rutiner för god vattenhantering. Vattenkvaliteten bör verifieras antingen genom analysprotokoll från den hamn där vattnet har hämtats eller genom vattenundersökning ombord som uppfyller standardmetoder för vattenundersökning. 2.1.2 Fartyg som producerar vatten med evaporatorer eller system för omvänd osmos bör inte använda utrustningen i förorenade områden, hamnar eller för ankar. 2.1.3 Fartyg bör inte hämta vatten från tvivelaktiga förråd i land såsom tankvagnar och pråmar som används för flera ändamål, utan bör säkerställa att tankvagnar/pråmar endast används för dricksvatten och att dricksvattnet är godkänt eller anses tillfredsställande av hälsovårdsmyndigheten. Fartygets rutiner för god vattenhantering bör säkerställa att mottagande, hantering, lagring och leverans av vatten till fartyget sker under bästa tänkbara sanitära förhållanden. 2.1.4 Slangar för påfyllning av dricksvatten bör vara konstruerade och användas endast för detta ändamål. 2.2 Lagring 2.2.1 Dricksvatten bör lagras i behållare som är konstruerade, lokaliserade och skyddade mot alla slags föroreningar utanför behållaren. 2.2.2 Om vattnet behandlas ska behandlingsmetoden vara lämplig för vattnets egenskaper och säkerställa att produktionen av dricksvatten sker i enlighet med WHO:s riktlinjer för dricksvattenkvalitet eller varje behörig myndighets krav. Om klorering används bör kloret ha tillräcklig kontakttid och ge en mätbar mängd fritt klor i vattnet. 2.2.3 Om dricksvatten leds från tankar till ändpunkter i ledningsnätet bör godkända baksugsskydd installeras för att skydda dricksvattenförsörjningen. 2.2.4 Dricksvattenbehållare bör inte ha gemensam vägg med fartygets skrov eller behållare för vatten som inte är drickbart. 2.2.5 Ledningssystem för vatten som inte är drickbart bör inte kunna användas för dricksvattenbehållare. 2.3 Distribution 2.3.1 Distributionssystemet för dricksvatten bör ha godkända baksugsskydd på alla ställen där det finns korskopplingar med vatten som inte är drickbart, industriella vätskor eller gaser. 67

Bilaga 3 2.3.2 Baksugsskydd bör inspekteras och underhållas väl. 2.3.3 Dricksvatten under distribution bör behandlas ytterligare om det behövs för att säkerställa att det klarar WHO:s krav på dricksvatten för slutkonsumenter. 3. Avfall 3.1 Allt fast avfall och sjukvårdsavfall bör förvaras på en tydligt utmärkt plats som endast är avsedd för detta ändamål. 3.2 Allt slags hållande och kvittblivning av avfall bör omfattas av skriftliga riktlinjer och rutiner som en del av en avfallshanteringsplan. Denna plan bör ta hänsyn till lokala regler eller gällande praxis för avfallshantering i de hamnar som besöks. 3.3 Avfall bör avlägsnas enligt avtal med godkända avfallshanteringsföretag. 4. Badbassänger och spaanläggningar 4.1 Badbassänger och bubbelbad bör uppfylla WHO:s riktlinjer för säkra fritidsvattenmiljöer, volym 2 om badbassänger, spaanläggningar och liknande fritidsvattenmiljöer (2004). 4.2 Badbassänger och bubbelbad ska förses med havsvatten eller ett förråd av dricksvatten som passerar genom ett lufthål eller ett godkänt baksugsskydd. 4.3 Inga badande bör tillåtas använda en badbassäng innan vattnet desinfekterats ordentligt och mikroorganismer har avdödats eller inaktiverats genom kemiska metoder (till exempel klorering) eller fysikaliska metoder (till exempel filtrering eller UV-strålning). Undantag gäller om poolen är i genomflödesläge och tar in havsvatten och inte utgör någon betydande risk för infektion. 4.4 Skriftliga eller elektroniska journaler bör föras över verksamheten, desinfektionsprocesser och underhåll i enlighet med tillverkarens rekommendationer. 5. Sjukvårdsutrymmen 5.1 Medicinteknisk- och annan utrustning 5.1.2 Lämplig medicinsk utrustning bör vara i gott funktionellt och hygieniskt skick och bör handhas och underhållas i enlighet med tillverkarens rekommendationer. 68

Bilaga 3 5.2 Verksamheten 5.2.1 Vitsordad vårdpersonal (läkare/sköterska) eller andra besättningsmedlemmar som avdelats att arbeta med sjukvård bör ha utbildning i grundläggande första hjälpen. 5.2.2 I lokalen bör finnas en välstrukturerad, läsbar och aktuell hälsodagbok (Medical log). Journalen bör förteckna inträffade sjukdomsfall, berörda passagerare eller besättningsmedlemmar samt vilken medicin som har getts till patienterna. För varje person bör följande noteras: 1) datum för första besöket på kliniken och patientens namn, ålder och kön; 2) benämning på passagerare eller besättningsmedlem; 3) besättningsmedlemmars yrke eller ställning; 4) hyttnummer; 5) tidpunkt och datum när sjukdomen bröt ut; 6) sjukdomssymtom; 7) notering om provtagning eller annan åtgärd, om tillämpligt. 5.2.3 Hälsodagboken bör vara tillgänglig vid inspektioner. 5.2.4 Det bör finnas tillfredsställande handtvättsmöjligheter i undersöknings- och behandlingsutrymmena. 5.3 Läkemedel 5.3.1 Läkemedel bör endast ges till passagerare eller besättning av utbildad och bemyndigad personal. Noteringar måste föras om medicinförbrukning. 5.4 Konfidentialitet för personlig hälsoinformation 5.4.1 Sådan personlig hälsoinformation och annan hälsoinformation om passagerare, besättning eller andra som finns i hälsodagböcker eller på annat ställe måste behandlas och bevaras konfidentiellt enligt gällande lagar och regler. 6. Övriga utrymmen 6.1 Sanitära åtgärder bör tillämpas för alla djur och deras avfallsprodukter. 6.2 Rutiner för fekala olyckor kan behövas för passagerarfartyg. 6.3 Passagerares förläggning: alla praktiskt genomförbara åtgärder som står i överensstämmelse med IHR (2005) bör tillämpas för att varaktigt hålla passagerarnas boendeutrymmen fria från infektions- och föroreningskällor, inklusive vektorer och reservoarer (som insekts- och gnagarvektorer). 69