1. Grundläggande skillnader mellan svenska och japanska

Grammatik steg 1

1. Grundläggande skillnader mellan svenska och japanska Jag tänker börja med att lista fyra särtecken med japanska jämfört med svenska. Det mest kännetecknande är att verbet alltid kommer sist i meningen. Alltid! Svenska: Japanska: Jag ser på film hemma med mina kompisar klockan sju. Jag med mina kompisar klockan sju hemma på film ser. Det andra är systemet med partiklar. Partiklarna styr vilken funktion orden får i mening. Eftersom subjektet kommer före verbet och objektet efter verbet i svenskan behöver vi inga partiklar för att markera vad som är vad, utan det framgår av var i meningen orden placeras. På japanska kommer som sagt var verbet alltid sist. Detta gör att vi måste visa vad som är subjekt respektive objekt med hjälp av partiklar. (De övriga partiklarna fungerar i mångt och mycket som prepositioner i svenskan så de ställer i allmänhet inte till lika mycket bekymmer ur inlärningssynpunkt). Svenska: Jag ser på film. S V O Japanska: えいがは映画 みを見る S O V Det tredje kännetecknet är att japanska är ett så kallat agglutinerande språk. Detta innebär att man fogar ändelser till slutet av verbet. För att kunna göra detta måste man i många fall böja verbet till en viss form eftersom de olika ändelserna är knutna till specifika verbformer. I steg 1 har ni bara lärt er en verbform, nämligen verbstam. På denna verbform har ni sedan lagt till ます i olika tempus. Ett fjärde kännetecken är stilnivåer. På 60-talet i Sverige genomfördes något som kallades för du-reformen vilket innebar att alla blev du med varandra. Det innebar också att tydliga språkbundna artighets- och respektsmarkerande ord och uttryck föll ur bruk till förmån för en mer informell, kamratlig ton. Detta har också gjort att många svenska japanskastudenter har svårt att förlika sig med tanken att det kan behövas olika stilnivå på språket i olika sammanhang. När ni lägger till ます på verbstammen så blir det artigt.

2. Grundläggande om verb och böjningar Olika verbformer I japanska har man olika verbformer. Detta hänger ihop med att japanska, som jag skrev tidigare, är ett agglutinerande språk. Det hade ju kunnat fungera lättare för den sakens skull men som det är nu så finns det specifika verbformer som går ihop med specifika ändelser. På svenska är det ingen skillnad på formen på verbet om vi säger vill åka, kan åka, måste åka och så vidare, men på japanska måste man böja verbet till den form som ändelsen hör till. Exempel: 飲む ことができる 飲みますたいに行く 飲ま ないなくてもいい I steg 1 har ni bara lärt er två stycken; lexikonform och i-form (ofta kallad verbstam eller masuform). Lexikonform är den form verbet har när ni slår upp det i ett lexikon. Denna form kan även kallas för grundform. Eftersom den är som den är är det väl lite starkt att säga att ni har lärt er den. Ni har snarare fått reda på att den existerar. i-form är en form som ni böjer verbet till för att bland annat kunna lägga till den artiga ändelsen ま す. Olika artighetsnivåer Ni måste lära er att böja till i-formen om ni skall kunna tala artigt. På japanska markerar man respekt genom språkliga finesser som specifika verbböjningar på ett helt annat sätt än på svenska. Om ni skall tala formellt så måste ni ändra verbet till verbstam och sedan lägga till masu. Om ni väljer att avsluta med lexikonformen så betyder meningen exakt samma sak, men den blir inte lika artig.

Exempel: Informellt tal Formellt tal み はテレビを見る Jag ser på TV み はテレビを見ます Jag ser på TV Båda sätten att säga meningen på är lika korrekta sett till grammatiken, men beroende på sammanhang lämpar sig det ena bättre än det andra. Anledningen till att jag har valt att endast lära ut formellt tal först är tvådelad. Det första är att det är bättre att tala artigt än oartigt. Det andra är att det är lättare att böja i artighetsformen i de fyra tempus ( tidsformer ) som finns i japanskan. När det gäller de informella formerna är det svårare eftersom olika tempus läggs på olika verbformer. Alla tempus i artighetsform utgår däremot från samma verbform; i-formen.

ます i olika tempus Betydelse 飲みます飲みません飲みました飲みませんでした dricka inte dricka drack drack inte Jämför med hur det blir i kortform. Kortform i fyra tempus verbböjning betydelse の飲む Lexikonform Dricka の飲まない a-form Dricker inte の飲んだ ta-form Drack の飲まなかった a-form Drack inte

Hur man böjer verbet till i-form För att kunna böja verbet korrekt måste ni känna till om det är ett e-dan/i-dan-verb, ett u-verb eller ett oregelbundet verb. Har ni väl koll på det så kan ni böja alla verb korrekt eftersom böjningsreglerna är regelbundna. 1) e-dan/i-danverb E-dan/i-danverb slutar alltid på る i lexikonform och det är alltid en e- eller i-stavelse framför る. Ibland förekommer det dock att ett verb som har en i- eller e-stavelse framför る inte är ett e-dan/idan-verb men i 90% (min gissning) av fallen fungerar det. Regeln är egentligen bättre för att tydligt se vilka som inte är e-dan/i-dan-verb. Om stavelsen som är före る inte är en e- eller i-stavelse så vet man med 100% säkerhet att det är ett u-verb. 2) u-verb U-verb kan sluta på vilken som helst av u-stavelserna utom ゆ. Det finns vissa u-verb som slutar på る och har en i- eller e-stavelse framför る, men de är få och i regel är den typen av verb e-dan/i-danverb. 3) Oregelbundna verb Det finns bara två stycken oregelbundna verb i japanskan. Dessa är くる (komma) och する (göra). Det som gör dem oregelbundna är att det inte bara är sista stavelsen som ändras utan även den första. När man väl har gjort om verbet till i-form är det emellertid bara att sätta på masu i valfritt tempus precis som vanligt. Exempel på böjningar för e-dan/i-dan-verben; ta bort る lexikonform Verbstam Artigt/formellt た食べる い居る み見る た食べ い居 み見 た食べます い居ます み見ます

Exempel på böjningar för u-verb Ändra u-stavelsen till dess motsvarande i-stavelse lexikonform Verbstammen Artigt /formellt か書く か書き 書きます の飲む ある し死ぬ の飲み あり し死に 飲みます あります 死にます De orgelbundna ändras helt. Man tar både bort る och ändrar den stavelse som blir kvar. lexikonform Verbstam Artigt/formellt く来る する き来 し 来ます します

Partiklar Partiklarna är småord vars funktion är att vissa hur ordet skall förstås i meningen eftersom ordens roll inte bestäms av var i meningen de står. De placeras alltid efter det ord de hör till. Förutom は och を går alla partiklar att översätta till en svensk preposition (till, med och så vidare). はをものとで markerar den/det vi talar om markerar det direkta objektet även, också (blanda inte ihop det med och ) genitiv (min, din o.s.v.) tillsammans med (sätts efter kompisar, arbetskamrater osv. Blanda inte ihop det med det と som man sätter mellan substantiv) 1) med (om det står bakom ett redskap av något slag). 2) markerar den plats en handling utförs på/i (om det står bakom en plats) に 1) markerar tid och placeras bakom veckodagar, tider osv. 2) markerar plats något befinner sig på (blanda inte ihop det med で som markerar platsen där något händer) 3) markerar riktning dit någonting/någon färdas. から まで från (plats eller tid). till (plats eller tid).

Formellista för de meningsstrukturer som ni kommer att lära er. 1 Något är något. S は S です S の S です S も S です S と S です 2 Något finns på en plats Plats に Sak がある い Plats に Sak が居る 3 Göra något med något (Subjekt Objekt Verb) Ngn は Ngt を V 4 göra något på en plats Ngn は Plats で Ngt を V

5 Färdas till en plats Plats に V Plats に Fordon で V 6 Gör något med hjälp av ett redskap S で S を V 7 Åker för att göra ngt V-stam+ に行く 8. Gör något en viss tid Tid に V

1 Något är något. Det vi började med på steg 1 var att lära oss självintroduktion och hälsningsfraser. I samband med det lärde ni er på ett naturligt sätt den grundläggande meningsstrukturen på japanska. S は S です = Något är något För att säga att något är något använder ni er av S wa S desu. S kan vara vilket substantiv som helst. Tänk på att は bara har som funktion att markera vad vi talar om. Verbet kommer som jag nämnt tidigare alltid sist så det är です som betyder är. せいと は生徒です Jag är student. にほんじん は日本人です Jag är japan. Samma meningsstruktur går även att göra om till en fråga genom att sätta ka på slutet av meningen. Ni kan, som i första meningen, ha med frågeord som nan/nani eller, som i andra meningen, göra det till en fråga genom att helt enkelt lägga till か. なんこれは何ですか 私は日本人ですか Vad är det här? Är jag japan? Om ni vill ändra tempus på påståendet så måste ni böja です till respektive tempus. Det är bara på slutet av meningen som det ändras. わたしせいと私は生徒 です じゃありません でした じゃありませんでした Jag är student Jag är inte student Jag var student. Jag var inte student

S も S です = Något är också något För att säga att något också är något använder ni も istället för は. Tänk på att mo alltid måste kunna kopplas till något som har sagts tidigare. せいと も生徒です Jag är också student にほんじん も日本人です Jag är också japan. Om ni böjer です till nekande form så ändrar も betydelse från även/också till inte heller これもりんごじゃありません Det här är inte heller ett äpple にほんじん も日本人じゃありません Jag är inte heller japan. S の S です = Någots något De har inte possessiva pronomen i japanskan, men det går att bilda sådana genom att ta till exempel watashi och lägga till no efter. Betydelsen ändras då från jag till min. ぺん のペンです Min penna やまだほんこれは山田さんの本です Det här är Yamadas bok. Partikeln no kan även användas för att visa på tillhörighet. Det kan underlätta att tänka på engelskans of.

きょうし は Hvitfeldtska の教師です にほんごきょうかしょ日本語の教科書 です Jag är lärare på Hvitfeldtska En japansk lärobok/japanskabok S と S です = Något och något För att rada upp flera substantiv så kan ni använda と. Tänk på att to endast kan användas för att säga flera substantiv på raken. Om ni vill säga flera adjektiv eller verb på raken så måste ni dessvärre böja dessa till speciella former som kallas för te-form. けこれは消 ごむしゴム きょうかしょと教科書 です Det här är ett suddgummi och en lärobok. Tänk på att inte blanda ihop mo och to. mo betyder också/även medan to helt enkelt betyder och. 2 Plats に Ngt が V = Något finns på en plats När vi väl hade fått kläm på S +partikel+ S -strukturer var det dags att introducera användningen av verb. Det jag började med för att få så god användning som möjligt för de olika ord ni hade lärt er i tidigare moment var att lära ut hur man säger att något/någon finns på en plats. På japanska skiljer man på levande varelser (som dessutom kan röra sig av egen vilja) och döda föremål och använder två olika verb där vi bara använder finnas. Verbet ある används för ting い medan 居る används för levande varelser. Plats に Sak がある = Något finns på en plats Ni börjar med att säga platsen som något finns på följt av partikeln に och sedan lägga till Sak + ga aru.

まち町 ゆうびんきょく に郵便局がある I staden finns ett postkontor. にほん日本 とうきょう に東京がある I Japan finns Tokyo. きょうしつ教室 こくばん に黒板がある Det finns en svarta tavla i klassrummet. ある är ett u-verb så ni böjer det genom att ändra ru till ri. まち町 ゆうびんきょく に郵便局がありました Det fanns ett postkontor i staden. にほん日本に Stockholm がありません Stockholm ligger inte i Japan. きょうしつ教室 こくばん に黒板がありませんでした Det fanns inte en svarta tavlan i klassrummet.

Plats に Sak が居る = Någon finns på en plats Om ni skall säga att det finns någon levande varelse som en elefant, en kamel, en elev eller varför い inte en lärare så behöver ni använda 居る istället för ある. きょうしつ教室 せんせい い に先生が居る Det finns en lärare i klassrummet にほん日本 にほんじん い に日本人が居る Det finns japaner i Japan どうぶつえん動物園 ぞう らくだ に像と駱駝 いが居 る I djurparken finns en elefant och en kamel. い居る är till skillnad mot ある ett e-dan/i-dan-verb. Detta innebär att ni tar bort る helt och lägger till tempusböjningarna. きょうしつ教室 せんせい い に先生が居ません Det finns inte en lärare i klassrummet どうぶつえん動物園 ぞう らくだ に像と駱駝 いが居 ました I djurparken fanns en elefant och en kamel. 3 Ngn は Ngt を V = Göra något med något (Subjekt Objekt Verb) Om ni skall säga att ni gör något med något så måste ni markera objektet med partikeln を. Vi behöver inte använda någon partikel på svenska för att markera objektet eftersom det markeras genom att vi sätter det efter verbet. Objektet är alltid det substantiv som kommer efter verbet. Så fort man har ett direkt objekt så behövs partikeln を på japanska.

Svensk ordföljd japansk ordföljd Jag äter äpple Jag äpple äter Jag dricker kaffe Jag kaffe dricker Allt är inte guld som glimmar. Jag har sagt att objektet alltid kommer efter verbet men det är inte alltid att man har ett objekt i meningen. Alla verb kan nämligen inte ta objekt. Ni behöver därför vara medvetna om vilken typ av verb det är som ni har att göra med. Ett direkt objekt i mening är alltid ett föremål eller en person som blir direkt påverkad av den handling som utförs. Exempel på verb som tar direkt objekt är äta, dricka, läsa, skriva, se, höra och så vidare. Exempel på verb som inte tar direkt objekt är stiga upp, lägga sig, sova, brinna, återvända och så vidare. De verb som tar direkt objekt kallas för transitiva verb. De verb som inte tar direkta objekt kallas för intransitiva verb. Ni kan bara använda objektsmarkören wo i meningar där ni har ett transitivt verb. Det finns många par med transitiva och intransitiva verb. Brinna Bränna Sjunka Sänka Vakna Väcka Om ni testar att göra en mening på svenska så märker ni om det verb ni använder är transitivt eller intransitivt och om det går att använda tillsammans med ett objekt. Om det inte låter rätt på svenska så vet ni att ni inte kan använda wo i den japanska meningen. Ett problem är dock att det finns fler transitiva/intransitiva verbpar på japanska än svenska. Se appendix för en mer utförlig lista än den ovanstående. Rätt Fel

Jag vaknar klockan sju. Jag väcker klockan sju Båten sjunker Jag sjunker båten. Det vi talar om markeras med は och det vi gör något med markeras med を. Kom ihåg att verbet alltid kommer sist. せんせい先生 にほんご は日本語 おしを教 える Läraren lär ut japanska か はぶどうを買います Jag köper vindruvor えいがみ Kalle は映画を見る Kalle ser på film 4 Plats で Ngt を V = Göra något på en plats För att markera att en handling utförs på en plats använder ni partikeln で efter platsen. Tänk på skillnaden mellan att göra något på en plats och att något finns på en plats. Att vara på en plats kräver ingen aktiv handling. かいしゃ会社 ともだち はな で友達と話す Jag pratar med en kompis på företaget きっさてん喫茶店 こ でコ ひーヒ のーを飲 む Jag dricker kaffe på ett kafé

ぱん パン や屋 ぱんでパン かを買 う Jag köper bröd på bageriet. Tänk på att det inte alltid blir で bara för att ordet på är med i den svenska meningen. Vi använder nämligen på ibland när vi syftar till ett direkt objekt. Om det är en mening med ett direkt objekt så skall ni använda を istället. てれびテレビ みで見 る Jag ser på (platsen) TV/ Jag ser med TV てれびテレビ みを見 る Jag ser på TV 5. Sak で V= använda ett redskap för att göra något Det finns ett annat sätt att använda で, nämligen att markera att ni använder ett redskap för att utföra handlingen. Ni sätter då partikeln で efter föremålet ni använder. で kan i dessa fall direktöversättas till med hjälp av på svenska. ばすバス いで行 く åker med (hjälp av) buss ぺんペン かで書 く skriver med (hjälp av) penna 6 Plats に V = Färdas till en plats

Om ni skall markera riktning så behöver ni använda riktningsmarkören に. Ni sätter に efter platsen ni färdas till. Verbet ni använder måste vara ett som uttrycker rörelse. De verb som ni har lärt er som uttrycker rörelse är åka, komma och återvända. やまもと山本 もくようび とうきょう さんは木曜日に東京に Yamamoto åkte inte till Tokyo i torsdags い行きませんでした うちゅうじん宇宙人 ちきゅう き は地球に来ました Utomjordingen kom till jorden いえ かえ は家に帰ります Jag skall återvända hem. Det går givetvis att kombinera platsen med fordonet ni använder för att ta er dit. やまもと山本 もくようび とうきょう きょうと でんしゃ さんは木曜日に東京から京都まで電車で行きませんでした Yamamoto åkte inte tåg från Tokyo till Kyoto i torsdags. い 7 V-stam+ に行く = Åker för att göra ngt På grund av hur språket är uppbyggt så kommer ni inte att lära er att binda ihop huvudsats och bisats under steg 1. Det finns dock ett sätt att använda två verb i samma mening. Om ni utgår från verbstammen och lägger till に行く så säger ni att ni åker för att göra något. Meningsuppbyggnaden är likadan som tidigare fast ni lägger till に行く på verbstammen istället för ます.

た は食べます Jag äter た は食 いべに行きます Jag åker för att äta. Om ni skall markera vad ni skall göra på en plats ni åker till blir det som exemplet nedan. まち い は町に行きます Jag åker till staden. まち た は町に食 いべに行 きます Jag åker till staden för att äta. 8. Tid に V =Gör något en viss tid. Ni går bara att lägga till efter tid som är kvantifierbar. Det vill säga om det lika gärna kan vara vid flera tillfällen. Varje dag sätter ni alltså inte partikeln ni efter. I sin enklaste form tar ni bara och lägger till ett verb efter en tid något sker. はち 8 じ 時 おに起きる Stiger upp klockan 8. じゅうじね 10時に寝る Lägger mig klockan 22. Ni kan lägga till ett subjekt framför tiden om ni vill. えいが映画 しちじ は七時 はじに始 まる Filmen börjar klockan sju. じゅぎょう授業 くじ は9時 おに終 わる Lektionen slutar klockan nio. Eller så kan tiden stå framför handlingen. にちようび日曜日 きっさてん の に喫茶店でコーヒーを飲みました Jag drack kaffe på ett kafé i söndags

Kooooooombooooooootajm Det är givetvis möjligt att kombinera alla olika delar och bygga längre meningar. De är ju sanningen att säga lite otympliga men det är bra mycket bättre än att säga en mening åt gången och upprepa samma verb hela tiden. い は行く Jag åker. しちじ は七時 いに行 く Jag åker klockan sju. しちじ は七時 ともだちに友達 い と行く Jag åker klockan sju med en kompis しちじ は七時 ともだちに友達 ばす とバス いで行く Jag åker buss med en kompis klockan sju. しちじ は七時 ともだちに友達 ばす とバス まちで町 に行く Jag åker buss med en kompis till staden klockan sju. しちじ は七時 ともだちに友達 ばす とバス まちで町 た に食 いべに行く Jag åker buss med en kompis till staden klockan sju för att äta. しちじ は七時 ともだちに友達 ばす とバス まちで町 た にすしを食 いべに行 Jag åker buss med en kompis till staden klockan sju för att äta sushi く