Rovdjur i Västra Götalands län Nyhetsbrev om rovdjur från Länsstyrelsen i Västra Götalands län Nr 5 /2012 Törstig varg. Foto: Martin Fransson
Kontakter Spårare och besiktningmän Jimmy Carlsson B,S 070-513 57 46 Kent-Åke Gustavsson S 070-627 30 27 Göte Johansson B,S 070-232 24 02 B= besiktningsman S= spårare Gillis Persson B,S 073-378 99 18 Alfred Akersten B,S 07o-910-06 29 Ulf Jonasson S 070-268 15 00 Annika Larsson S 076-842 62 28 Mia Bisther S 073-036 04 92 Bertil Andersson B,S 070-432 04 23 Länsstyrelsens kontaktpersoner: Anita Bergstedt-Söderström 010-224 54 60 Lisbeth Johansson 010-224 54 67 Nelly Grönberg 010-224 54 71 Lisette Fritzon S 0739-33 07 84 Andreas Eriksson B,S 070-568 44 87 Vem ska jag kontakta? Du kan ringa direkt till någon av Länsstyrelsens spårare eller besiktningsmän som framgår av kartan. Ring rovdjursspårare vid fynd av spår eller frågor om rovdjur. Ring besiktningsmän vid skada på dina tamdjur. Det går också bra att ringa till Nelly Grönberg, Lisbeth Johansson eller Anita Bergstedt-Söderström. Du kan även lägga in dina egna rovdjursobservationer i databasen: www.rovobs.se. Har du fått dina tamdjur angripna av rovdjur? Du kan ringa direkt till en besiktningsman eller 070-60 45 721 och tala in ett meddelande. Då ringer Länsstyrelsen upp och hjälper dig till kontakt med en besiktningsman. Bakgrundskarta ur GSD-Översiktskartan Lantmäteriet, dnr 106/2004-188 Redaktion Nyhetsbrevet ges ut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län Utgivningsplan Nr 5 20 oktober Nr 6 20 december Nelly Grönberg Naturvårdsenheten 010-224 54 71 Lisbeth Johansson Rättsenheten 010-224 54 67 Om du vill maila till någon i redaktionen tillämpas principen: fornamn.efternamn@lansstyrelsen.se Anita Bergstedt-Söderström Naturvårdsenheten 010-224 54 60 Webbadress www.lansstyrelsen.se/vastragotaland Layout Amelie Wintzell 2 Rovdjur i Västra Götalands län 5/2012
Gränslös inventering av lodjur Naturvårdsverket har bett bland annat länsstyrelserna i landet att lämna synpunkter på ett förslag om hur inventeringar av lodjur ska samordnas i Skandinavien. En svensk-norsk arbetsgrupp har utrett frågan på uppdrag av Naturvårdsverket och Direktoratet for naturforvaltning. Regeringen har gett Naturvårdsverket uppdraget att utveckla metoder för inventering av de stora rovdjuren. Detta för att kunna följa upp de av riksdagen beslutade målen för rovdjursstammarnas storlek och utbredning. Föreskrifter har utvecklats och reviderats i takt med nyvunna erfarenheter och kunskaper om hur inventeringar bäst utförs. Nu vill Naturvårdsverket tillsammans med direktoratet for naturforvaltning i Norge ha samma inventeringsmetodik och kvalitetssäkring i de båda länderna. Biologiskt sett delar Sverige och Norge samma rovdjurspopulationer. I Norge litar man mer på lokal delaktighet och observationer från allmänheten, medan inventeringsarbetet i Sverige i huvudsak utförs av länsstyrelsepersonal och personer knutna till Svenska Jägarförbundet. Detta föreslår arbetsgruppen för samordning av lodjursinventering: Inventering Övervakningen av lobeståndet i Skandinavien ska också i framtiden koncentreras till familjegrupper. Grundpelaren i övervakningen av familjegrupper ska vara allmänhetens observationer. Detta för att få lokal medverkan i övervakningen av stora rovdjur, och för att hålla nere kostnaderna. Sökningen efter familjegrupper kan ske genom så kallad snoking, områdesinventering, rullande områdesinventering, taxeringslinjer och viltkamera. Obsevationer Spårobservationer ska även i framtiden vara det viktigaste underlaget för registrering av familjegrupper. Även döda lodjursungar, foto och film på vuxna djur med unge/ungar, radiomärkta lodjur och synobservationer kan utgöra underlag. För varje underlag finns det krav som måste vara uppfyllda för att underlaget ska kunna räknas som tillförlitligt och ingå i materialet. Familjegruppsobservationer kategoriseras som säker, sannolik, osäker och felanmäld utifrån givna kriterier. Endast djur som hamnar i kategorierna säker och sannolik räknas vid den slutliga utvärderingen. Rapportering Det bör i högre grad än idag göras lätt för allmänheten att rapportera sina rovdjursobservationer. Öppna lösningar på Internet för allmänhetens rapportering av rovdjursobservationer bör finnas. Exempel på system som finns idag är Rovobs (www. rovobs.se) i Sverige och Rovdatas rapportsystem (storerovdyr.rovdata. no) i Norge. Svenska Jägarförbundet och Norges Jeger och Fiskerforbund bör fortsatt vara viktiga samarbetspartners. Gruppering Kontroll av samtliga observationer av familjegrupper kräver ökade resurser och mer fältpersonal hos länsstyrelserna. Kontrollen är viktig för att en beräkning av antalet familjegrupper med hjälp av avståndskriterier ska vara möjlig. Vissa familjegrupper kommer att observeras flera gånger. Om det inte finns dokumentation som säkert visar att två närboende familjegrupper faktiskt är två och inte bara en, ska särskiljningen ske i fält eller med hjälp av avståndskriterier (baserade på flyttningsavstånd hos radiomärkta lohonor i Skandinavien) eller DNA-analyser. Dokumentation Övervakningen av lo ska vara möjlig för en tredje part att kontrollera och förstå. Alla observationer av familjegrupper ska kontrolleras och dokumenteras på ett sätt som gör det möjligt för en utomstående att se vilka värderingar som gjorts. Länsstyrelsen bör även fortsatt gruppera familjegrupperna löpande under säsongen, och en oberoende part bör kvalitetssäkra och samordna över länsgränserna. Övervakningen ska resultera i beståndsantal och beståndsöversikter på skandinavisk nivå. Resultaten ska rapporteras i en gemensam årlig rapport. Ansvar för detta samarbete ska Naturvårdsverket och direktoratet for naturforvaltning ha. Lodjur, Kolmårdens djurpark. Foto: Fotoakuten Länsstyrelsens synpunkter Länsstyrelsen bedömer att förslagen om större kunskapsunderlag vid bedömning av lodjursstammen storlek är bra. Vi kommer att kunna erbjuda mer faktabaserade slutsatser om vår regions lodjursstam. Förslagen innebär ökade krav på personalens arbetsinsatser, kunskaper och tillgänglighet, vilket kommer att bli dyrare för länsstyrelserna. Vi behöver ha fler spårare vilka återkommande ska utbildas. Det är viktigt att förändringarna följs av pengar, annars kan de högre ambitionerna inte genomföras. Rovdjur i Västra Götalands län 5/2012 3
Den svenska vargstammen Vargstammen i Sverige och Norge utgör en gemensam population, även om de flesta djuren finns i Sverige. En inventering genomförs varje vinterhalvår, och liknande inventeringsmetoder används i båda länderna. I Sverige är Länsstyrelserna ansvariga för insamling av data i fält (snöspårning och DNA prov), medan Viltskadecenter på Grimsö Forskningsstation är ansvarig för utvärdering och sammanfattning av resultatet från inventeringen. Vargavintern 2011-2012 gav valpar i länet Foto: Mia Bisther I Sverige har vargpopulationen växt med i medeltal 14 procent per år de senaste tio åren. Under perioden 2000-2011 har populationen vuxit från 16 till 60 flockar och par. Nu har vi runt 300 vargar i landet. I länets äldsta revir, Kynnefjäll, har det fötts nya valpar både våren 2011 och 2012. Vinterns inventeringsresultat i Skandinavien är huvudsakligen baserat på snöspårning och DNAanalyser av insamlad spillning. Fältarbetet har utförts från 1 oktober 2011 till 29 februari 2012. Förekomst av varg har registrerats på revirnivå och klassificerats som 1. familjegrupper (flockar) 2. revirmarkerande par 3. övriga stationära vargar 4. övriga vargar (används i Sverige endast i renskötselområdet, men för hela Norge). Resultatet för inventeringen av vargstammen vintern 2011/2012 Två immigrerade vargar (kända sedan tidigare) från den finsk-ryska populationen fanns fortfarande kvar i populationen under vintern 2011-2012, men reproducerade sig inte. Åtta av valpkullarna 2011 har en föräldrar som härstammar från en av de två sentida finsk-ryska invandrade vargarna. Antal vargflockar: 33 flockar, varav föryngring i 28. Antal revirmarkerande par: 27-28 stycken. I Norge: Tre flockar (alla med valpkullar) och två revirmarkerande par. I gränstrakter mellan Norge och Sverige: 4 flockar (3 med valpkullar) och 3-4 revirmarkerande par. I Sverige: 26 flockar (varav 22 med valpkullar) samt 22 revirmarkerande par. Fem revir klassificerades till kategorin övriga stationära vargar. Antalet vargar i Skandinavien under vintern 2011-2012 uppskattades till mellan 260 och 330 stycken. I Finland: Totalt 14 helfinska revir konstaterades under vintern 2011-12. Dessutom har 10 flockar registrerats med revir på gränsen mellan Finland och Ryssland. Ytterligare 8-16 stationära vargpar har konstaterats i Finland och längs den finsk-ryska gränsen. Resultat för Västra Götalands län Dals Ed-Eidsberg Norsk-svensk familjegrupp bestående av minst tre vargar vintern 2011-2012. Ingen föryngring våren 2011. Kynnefjäll. Svensk-norsk familjegrupp bestående av minst sex vargar vintern 2011-2012. Föryngring våren 2011 och 2012. Källa: Högskolan i Hedmark. Uppdragsrapport nr. 6-2012. 4 Rovdjur i Västra Götalands län 5/2012
Foto: Dan Melander Vi behöver din hjälp! Nu börjar snart den mest intensiva delen av året för länsstyrelsens rovdjursspårare. Uppdraget är att under vintersäsongen upptäcka spår och följa dessa så att det är möjligt att göra kvalificerade uppskattningar av storleken på länets rovdjursstam. Länsstyrelsen är beroende av allmänhetens medverkan för att klara det här arbetet. Vi behöver tips från dig! Tips om spår som du misstänker att björn, lo eller varg har gjort. Anmäl också om du tror att du sett björn, kungsörn, varg och lo. Ring någon av länsstyrelsens spårare! Du ser på kartan var i länet respektive person verkar, men får du inte tag i den som finns närmast observationen eller spåret, så går det bra att ringa någon annan. Se kartan på sidan 2. Rovdjur i Västra Götalands län 5/2012 5