FORSKNING OCH UTVECKLING OCH VÄRDERELEVANS

FORSKNING OCH UTVECKLING OCH VÄRDERELEVANS Kan en balansföring av investeringar i forskning och utveckling öka redovisningsinformationens värderelevans? ELISABET TORSLOW & FREDRIK YTTERBERG HANDLEDARE: MATTIAS HAMBERG KANDIDATUPPSATS I FÖRETAGSEKONOMI HÖSTTERMINEN 2012 FÖRETAGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN INLÄMNAD 17 JANUARI 2013

SAMMANFATTNING Under de senaste årtiondena har värdering och redovisning av immateriella tillgångar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsättare och akademiker. En av de debatterade immateriella tillgångarna är forskning och utveckling och den internationella standarden IAS 38 redogör för hur en sådan tillgång ska redovisas. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida redovisningsinformationens värderelevans påverkas av en balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling. Studien utgår från en kvantitativ ansats och omfattar de svenska börsnoterade företag som redovisade investeringar i forskning och utveckling under räkenskapsåren 2001 till 2010. För att utreda syftet konstruerades en balansföringsmodell och därefter gjordes multipla regressionsanalyser på resultaten från den modellen. Vi förväntar oss ett samband mellan att balansföra investeringar i forskning och utveckling och en ökad värderelevans, samt ett samband mellan balansföring och aktiepriser. Nyckelord: Forskning och utveckling, FoU, värderelevans, immateriella tillgångar, redovisning, redovisningsinformation, IAS 38, balansföring. II

FÖRORD Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Mattias Hamberg, för hans stöd och handledning under uppsatsarbetes utveckling. Vi vill även tacka våra familjer för stöd och hjälpande ord, samt till de medstudenter som har bollat idéer med oss under många timmar på Ekonomikum. Uppsala den 17 januari 2013 Elisabet Torslow Fredrik Ytterberg III

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1 1.1 PROBLEMBAKGRUND 1 1.2 PROBLEMDISKUSSION 2 1.3 SYFTE 4 1.4 AVGRÄNSNING 4 1.5 DISPOSITION 4 2. REDOVISNINGSPRAXIS OCH NORMER 5 2.1 STANDARDSÄTTAREN IASB OCH UPPSÄTTNINGEN AV IFRS 5 2.1.2 REDOVISNINGENS KVALITATIVA EGENSKAPER 6 2.2 REDOVISNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR ENLIGT IAS 38 6 2.2.1 KRITERIER FÖR ATT BALANSFÖRA INVESTERINGAR 8 2.2.2 AVSKRIVNING OCH NEDSKRIVNING AV FOU- INVESTERINGAR 8 3. TEORETISK REFERENSRAM 9 3.1 GRUNDLÄGGANDE REDOVISNINGSPRINCIPER 9 3.1.1 KONSERVATIV REDOVISNING OCH FÖRSIKTIGHET 9 3.1.2 FÖRSIKTIGHET OCH REDOVISNINGENS RELEVANS 11 3.2 HYPOTESEN OM EFFEKTIV MARKNAD 11 3.2.2 EFFEKTIVA MARKNADER OCH FORSKNING OCH UTVECKLING 12 3.3 MARKNADENS VÄRDERING AV FÖRETAG 12 3.3.1 OHLSONMODELLEN 14 3.4 TIDIGARE FORSKNING 14 3.5 HYPOTESER 15 3.6 ANALYSMODELL 16 4. METOD 17 4.1 VAL AV METOD 17 4.2 TILLVÄGAGÅNGSÄTT 18 4.2.1 DATAINSAMLING 18 4.2.2 URVAL 18 4.2.3 BORTFALL 19 5. STATISTISK METOD 19 5.1 STATISTISKA GRUNDER 20 5.2 STUDIENS MÅTT OCH MODELLER 21 5.2.1 BALANSFÖRINGSMODELLEN 21 5.2.2 UTVECKLING AV PRISSÄTTNINGSMODELLEN 22 5.3 PRÖVNING AV HYPOTESERNA 24 6. EMPIRISKT RESULTAT 26 6.1 STUDIENS VARIABLER 26 6.2 REGRESSIONSRESULTAT 27 6.2.1 SAMBAND MELLAN VARIABLERNA 29 6.2.2 UTOMSTÅENDE PÅVERKAN PÅ DEN BEROENDE VARIABELN 29 IV

6.4 ANALYS 30 6.4.1 ANALYS AV MODELLERNA 31 6.4.2 DUMMYVARIABLER 32 6.4.3 REDOVISNINGENS KVALITET 32 7. KONKLUSION 33 7.1 SLUTSATS 33 7.2 STUDIENS TROVÄRDIGHET 34 8. FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING 35 REFERENSLISTA 36 TRYCKTA KÄLLOR 36 ELEKTRONISKA KÄLLOR 39 BILAGOR 41 BILAGA I BALANSFÖRINGSMODELLEN 41 BILAGA II ANVÄNDNINGEN AV FIXERAD EFFEKT 43 BILAGA III HÄRLEDNING AV PRISSÄTTNINGSMODELLEN 44 Figurförteckning FIGUR 1: EGEN TOLKNING AV REGLERNA I IAS 38 7 FIGUR 2: STUDIENS EGENKONSTRUERADE ANALYSMODELL 17 Tabellförteckning TABELL 1: STUDIENS URVAL 19 TABELL 2: STUDIENS SIGNIFIKANSNIVÅER 20 TABELL 3: BALANSFÖRINGSMODELLENS POSTER 21 TABELL 4: DEFINITIONER AV MODELLERNAS VARIABLER 24 TABELL 5: EN KARTLÄGGNING ÖVER STUDIENS BESKRIVANDE STATISTIK 26 TABELL 6: REGRESSION ÖVER SAMBANDET MELLAN AKTIEPRISET OCH FÖRKLARANDE VARIABLER 28 TABELL 7: PEARSONS KORRELATION. DE STARKASTE SAMBANDEN 29 TABELL 8: KARTLÄGGNING ÖVER SAMBANDEN MELLAN ÅRLIGA DUMMYS OCH AKTIEPRISER 30 V

1. INLEDNING 1.1 PROBLEMBAKGRUND Under de senaste årtiondena har värdering och redovisning av immateriella tillgångar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsättare och akademiker (Kothari, Laguerre & Leone, 2002; Marton, Falkman, Lumsden, Pettersson & Rimmel, 2008). I och med att ekonomin har blivit mer kunskapsbaserad, har immateriella tillgångar blivit allt viktigare (Marton et al., 2008). En immateriell tillgång brukar definieras som en identifierbar och icke-monetär tillgång utan fysisk substans (Redovisningsrådets rekommendation, 15). De principer och riktlinjer som redogör för hur företag ska identifiera och redovisa sådana tillgångar återfinns i den internationella redovisningsstandarden IAS 38 (International Accounting Standard 38) (Keys & Ardern, 2008). Dock är det svårt att behandla dessa tillgångar i redovisningen, då det i praktiken är svårt att objektivt bestämma dess värde (Marton et al., 2008). För att alla företag ska kunna tillämpa samma standarder i alla situationer, krävs det att de är väl utarbetade och generella (Johansson & Östman, 1992). Enligt IASB (International Accounting Standards Board), den organisation som utvecklar internationella redovisningsstandarder, ska finansiell rapportering ge användbar information till investerare (Deegan & Unerman, 2007). Beroende på hur rapporterna utformas, ger de mer eller mindre relevant information till företags intressenter (Marton et al., 2008). Tidigare forskning visar att det kan uppstå en informationsasymmetri 1 mellan företaget och dess intressenter, på grund av att företaget ges utrymme att tolka och tillämpa redovisningsstandarder av immateriella tillgångar (Ding, Richard & Stolowy, 2008). Redovisningsinformations värderelevans är en av de grundläggande egenskaperna för att skapa en kvalitativ redovisning (Hellström, 2006). Information är värderelevant när den är associerad med investerares värdering av företag och reflekteras i företagets aktiepris (Wyatt, 2008). Det innebär vid undersökning av redovisningsinformations värderelevans, krävs det att de uppgifter som är av intresse är signifikant associerade med den information som investerare använder när de värderar 1 Informationsasymmetri definieras enligt Aboody & Lev (2000) som när chefer kan följa förändringar i investeringar, medan utomstående endast får samlad information om investeringarnas produktivitet vid enskilda tidpunkter. 1

företaget för att slutsatsen ska kunna dras att uppgifterna är relevanta (Wyatt, 2008). Francis, Olsson, LaFond och Schipper (2004) menar att värderelevans är en av de viktigaste egenskaperna i skapandet av en kvalitativ redovisning, mycket viktigare än konservatism eller aktualitet. Detta argument stödjer även resonemanget att redovisningsinformationens värderelevans är inte bara viktig för investerare, utan även för andra intressenter och standardsättare (Barth, Beaver, Landsman, 2001). Svårigheten med att värdera immateriella tillgångar beror på att de är osäkra tillgångar i sin natur (Wyatt, 2008) och det är därmed svårt att objektivt definiera och värdera dess framtida ekonomiska fördelar (Marton et al., 2008). Denna problematik har gjort att redovisare och finansanalytiker värderar immateriella tillgångar med försiktighet och investeringar i dessa tillgångar har kostnadsförts direkt i resultaträkningen. Dock har denna försiktighet i redovisningen kritiserats, då den inte ansågs vara aktuell och användbar i den nya kunskapsbaserade ekonomin. Därmed har redovisningen utvecklats till att fler immateriella tillgångar redovisas i balansräkningen än tidigare, till exempel webbrelaterade tillgångar och forskning och utveckling (Marton et al., 2008). Företag som bedriver arbete med forskning och utveckling (FoU) 2 höjer successivt nivån på sitt tekniska och vetenskapliga kunnande. Arbetet syftar huvudsakligen till att utveckla kunskap (Bokföringsnämnden, 2012). Redovisning av investeringar i forskning och utveckling kan därför vara ett tecken på framtida lönsamhet (Han & Manry, 2004). Företagens investeringar i FoU har ökat markant de senaste årtiondena (Lev & Sougiannis, 1996; Pandit, Wasley, Zach, 2011). Detta har lett till att många studier har genomförts för att bidra till den pågående diskussionen kring hur redovisningen av FoU-investeringar skall ske (Kothari et al., 2002). 1.2 PROBLEMDISKUSSION Redovisningen av FoU-investeringar är en öppen fråga och i dagsläget sker den inte på samma sätt 2 Genomgående i uppsatsen kommer forskning och utveckling att benämnas vid förkortningen FoU (Nationalencyklopedin, 2012). 2

världen över. FASB 3 (Financial Accounting Standards Board) förespråkar att samtliga FoU-investeringar ska kostnadsföras direkt i resultaträkningen, medan internationella standarder som IAS 38 kräver att de balansförs, förutsatt att de uppfyller vissa kriterier. De som förespråkar direkt kostnadsföring, menar att den metoden är att föredra eftersom den eliminerar möjligheten för företag att aktivera 4 investeringar i projekt som sannolikt inte kommer att lyckas. De som förespråkar att balansföra FoUinvesteringar, menar att genom att inte erkänna framgångsrika investeringar som tillgångar, påverkas redovisningens relevans negativt. (Cazavan-Jeny & Jeanjean, 2006) Förutsatt att investeringen möter givna kriterier i IAS 38, visar tidigare studier att en högre värderelevans uppnås genom att balansföra FoU-investeringar (Holthausen & Watts, 2001; Ronen, 2001; Barth et al., 2001). Att balansföra investeringar innebär även att informationsasymmetrin mellan företag och dess intressenter minskar (Lev & Sougiannis, 1996). Anledningen till detta är att en balansföring av en FoU-investering tydligare visar om investeringen kan generera framtida vinster (Anagnostopoulou, 2010). I slutet av 1990-talet blev det tillåtet för företag i vissa europeiska länder att använda sig av IAS som ett substitut till inhemska standarder (Soderstrom & Sun, 2007; Marton et al., 2008). I Sverige blev det tillåtet att ta upp FoU-investeringar som en immateriell tillgång i balansräkningen 1999. För att en sådan investering ska få tas upp, måste den med största sannolikhet visa på framtida lönsamhet. (Bokföringsnämnden, 2012) Då det är svårt att avgöra vilka FoU-investeringar som kommer att generera framtida lönsamhet, kan det leda till att marknaden undervärderar de fördelar sådana investeringar kan ge (Deegan & Unerman, 2006). Osäkerheten om framtida ekonomiska fördelar stödjer FASB:s argument att kostnadsföra FoU-investeringar direkt i resultaträkningen (Kothari et al., 2002; Pandit et al., 2011) Dock är ett implicit antagande angående värderelevans att den mest attraktiva redovisningsmetoden är den som förbättrar det statistiska sambandet mellan aktiepriser och-/eller avkastning på resultatet, det bokförda värdet eller andra redovisningsvariabler (Cazavan-Jeny & Jeanjean, 2006). Då tidigare 3 FASB är en amerikansk organisation som fastställer standarder för finansiell redovisning vid upprättandet av finansiella rapporter för amerikanska icke-statliga företag (FASB, 2013). 4 Att aktivera en kostnad innebär att en den tas upp som en tillgång i balansräkningen, det vill säga att kostnaden balansförs. 3

forskning visar att detta samband ökar vid en balansföring av FoU-investeringar, är denna redovisningsmetod mest lämplig (Lev & Sougiannis, 1996; Kothari et al., 2002; Callimaci & Landry, 2004; Han & Manry, 2004). 1.3 SYFTE Då liknande studier på området inte har undersökt företag i Sverige, är det av intresse att bredda forskningen inom detta fält. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan att balansföra FoU-investeringar och redovisningsinformationens värderelevans. För att uppnå syftet kommer det utredas om en balansföring och avskrivning av samtliga FoU-investeringar i enlighet med IAS 38, har en påverkan på redovisningsinformationens värderelevans. Därmed mynnar syftet ut i frågan: Finns det ett samband mellan en balansföring av samtliga FoU-investeringar och redovisningsinformationens värderelevans? 1.4 AVGRÄNSNING Denna studie avgränsar sig till att endast studera de svenska företag som bedriver arbete med forskning och utveckling. Vidare ämnar studien att endast undersöka de företag som redovisar efter internationella redovisningsstandarder, specifikt IAS 38 om immateriella tillgångar, vilket är samtliga företag noterade på svenska börsen. Avslutningsvis avgränsar sig studien till räkenskapsåren 2001 till 2010. 1.5 DISPOSITION Studien fortsätter efter detta avsnitt och är disponerad som följer. Kapitel två beskriver dagens redovisningspraxis och IAS 38. Sedan följer kapitel tre som redogör för studiens teoretiska referensram, som inleds med grundläggande redovisningsprinciper. Den teoretiska referensramen avslutas med formuleringen av hypoteserna som studien förväntas bekräfta. Kapitel fyra är det första av två metodkapitel, där det första redogör för tillvägagångssättet vid datainsamling, urval och bortfall. Det andra metodkapitlet redogör för den statistiska metoden som använts under studiens gång. Därefter presenteras de empiriska resultaten i kapitel sex, där de även analyseras och ställs mot 4

den teoretiska referensramen. I kapitel sju sammanfattas studien genom att dra slutsatser av resultatet och diskuterar studiens trovärdighet. Studien avslutas i kapitel åtta där det ges förslag till framtida forskning. 2. REDOVISNINGSPRAXIS OCH NORMER Detta kapitel inleds med en kortfattad introduktion till den organisation som ger ut internationella redovisningsstandarder. Vidare fortsätter kapitlet att presentera IAS 38, den standard som anger hur FoU-investeringar ska behandlas i redovisningen samt vilka kriterier som måste uppfyllas för att få aktiveras i balansräkningen. 2.1 STANDARDSÄTTAREN IASB OCH UPPSÄTTNINGEN AV IFRS IASB är en oberoende Londonbaserad organisation (Ball, 2006; Perry & Nölke, 2006; Marton et al., 2008) som ger ut IFRS (International Financial Reporting Standards). Tanken med denna uppsättning av standarder är att de ska gälla för den finansiella rapporteringen för alla börsnoterade företag världen över (Ball, 2006). Mellan 1973 och 2000 utfärdades internationella standarder av föregångaren till IASB, IASC (Accounting Standards Commitee), ett organ som grundades av redovisningsinrättningar i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Irland, Australien, Kanada, Japan, Mexico och USA (ibid). Under den perioden kallades de regler som IASC gav ut International Accounting Standards (IAS). När IASB 5 tog över standardsättningen i april 2001 kallas de internationella standarderna som tidigare nämnt för IFRS, men de tidigare standarderna (IAS) accepteras fortfarande som legitima (Ball, 2006). Alla standarder som IASB utvecklar efter 2001, kallas för IFRS. Om en tidigare IAS revideras så att dess innehåll ändras väsentligt, betyder den namn till IFRS (Marton et al., 2008). Avsikten med IASB:s arbete är att utveckla principbaserade redovisningsstandarder. Dessa standarder utgår från IASB:s föreställningsram för finansiell rapportering (Marton et al., 2008). Principbaserade standarder ger inte tydliga riktlinjer för hur principerna skall tillämpas i enskilda fall, utan istället får de företag som tillämpar standarderna göra egna tolkningar och bedömningar. Principbaserade redovisningsstandarder innefattar kvalitativa normer mer än vad regelbaserade 5 IASC är sedan 2001 moderstiftelse till IASB och är lokaliserat i Delaware, USA. 5

standarder gör (Marton et al., 2008). De företag som har övergått till att redovisa enligt IFRS har generellt mindre resultatmanipulering, erkänner förluster snabbare och har mer värderelevanta resultat, vilket tolkas som ett bevis på högre redovisningskvalitet (Barth et al., 2001). 2.1.2 REDOVISNINGENS KVALITATIVA EGENSKAPER I IASB:s föreställningsram tas de kvalitativa egenskaperna för redovisning upp. Redovisning måste innefatta dessa egenskaper för att vara användbar för företags intressenter (Marton et al., 2008). De främsta egenskaperna som har identifierats i IASB:s ramverk är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (Deegan & Unerman, 2007). För att redovisningsinformationen ska vara begriplig, kräver det att den förstås av användare med kunskap om ekonomi eller redovisning. Dock innebär det inte att komplex information ska uteslutas från årsredovisningar bara för att det finns en möjlighet att inte alla läsare begriper den (ibid). Enligt ramverket klassas redovisningsinformation som relevant om den influerar användarnas ekonomiska beslut, genom att hjälpa dem utvärdera tidigare, pågående eller framtida händelser, eller att bekräfta/korrigera tidigare gjorda utvärderingar. Redovisningens information anses vara tillförlitlig om den är fri från värderingar och felaktigheter och därmed kan användarna lita på den (ibid). Den sista kvalitativa egenskapen i IASBs ramverk är jämförbarheten. För att förenkla jämförelsen mellan olika enheter, måste mätmetoder och redovisning vara konsekvent. (Deegan & Unerman, 2007) 2.2 REDOVISNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR ENLIGT IAS 38 IAS 38 6 är en internationell redovisningsstandard som redogör för hur immateriella tillgångar ska behandlas i redovisningen, om de inte behandlas av någon annan standard. Definitionen av en immateriell tillgång är identifierbarhet, kontroll över tillgången och att den genererar framtida ekonomiska fördelar. Om en post inte motsvarar definitionen av en immateriell tillgång, kostnadsförs den vid den tidpunkt den förvärvas eller när den internt upparbetas. För att ett företag ska kunna redovisa en immateriell tillgång i balansräkningen 7, måste företaget kunna visa att posten dels motsvarar definitionen, samt att den uppfyller vissa ställda kriterier. 6 Samtlig information om IAS 38 är hämtad från den svenska översättningen av International Accounting Standards (IAS), tillgänglig via Uppsala Universitets biblioteksresurser i FAR Komplett. 7 I de nya förordningarna i IAS kallas balansräkning numera rapport över finansiell ställning, men i denna studie kommer det gamla begreppet balansräkning att användas. 6

Även om forskning och utveckling kan resultera i en tillgång av fysisk form, såsom en prototyp, behandlas själva kunskapen som en immateriell tillgång och skall därför redovisas enligt IAS 38. Dock ska ingen immateriell tillgång som uppstår genom forskning eller under en forskningsfas i ett internt projekt redovisas som en tillgång i balansräkningen, utan de ska istället kostnadsföras direkt i resultaträkningen. Det beror på att det är svårt för ett företag att bevisa att en immateriell tillgång under forskningsperioden kommer att generera framtida ekonomiska fördelar. Det är därmed endast de immateriella tillgångar som uppstår genom utveckling eller under utvecklingsfasen som ska tas upp i balansräkningen 8. Då en investering i FoU tas upp i balansräkningen, tas den upp till redovisat värde. Det innebär att det belopp som redovisas i balansräkningen är värdet som kvarstår efter ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar. Enda undantaget är första gången en immateriell tillgång tas upp i balansräkningen, då den värderas och tas upp till dess anskaffningsvärde. En utgift för forskning och utveckling som en gång kostnadsförts, får inte senare tas upp i balansräkningen. I figur 1 tydliggörs det hur en FoU-investering ska behandlas i redovisningen. FoU- investering Uppfyller kriterierna i IAS 38 Uppfyller inte kriterierna i IAS 38 Aktiveras i balansräkningen Ackumulerade avskrivningar & nedskrivningar dras av Kostnadsförs i resultaträkningen FIGUR 1: EGEN TOLKNING AV REGLERNA I IAS 38 8 Immateriella tillgångar som uppstår genom utveckling eller under utvecklingsfasen, måste uppfylla ställda förutsättningar i IAS 38 att få balansföras. Dessa tas upp under avsnitt 2.2.1 7

2.2.1 KRITERIER FÖR ATT BALANSFÖRA INVESTERINGAR En immateriell tillgång ska redovisas i balansräkningen endast om den troligtvis kommer att ge framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången och tillfalla företaget, samt om tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett trovärdigt sätt. Framtida ekonomiska fördelar innebär att tillgången kan innefatta intäkter från försäljning av produkter eller tjänster, kostnadsbesparingar eller andra ekonomiska fördelar som tillgången kan innefatta. För att kunna visa hur en tillgång ska kunna generera framtida ekonomiska fördelar, uppskattas dessa i enlighet med reglerna i IAS 36 Nedskrivningar 9. 2.2.2 AVSKRIVNING OCH NEDSKRIVNING AV FOU-INVESTERINGAR Enligt IAS 38 så fördelas det avskrivningsbara beloppet systematiskt över nyttjandeperioden. Det innebär att avskrivningsprincipen 10 ska återspegla mönstret för hur tillgångens framtida ekonomiska fördelar förväntas användas av företaget. Då detta inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt, skall avskrivningen ske linjärt. Även enligt Bokföringsnämndens rekommendationer 11, ska kostnader för arbete med forskning och utveckling skrivas av enligt planenlig linjär avskrivning. Enligt Bokföringslagen 17 2st., skall minst en femtedel skrivas av varje år (Bokföringsnämnden, 2012). Det avskrivna beloppet ska redovisas i företagets resultat, men om de framtida ekonomiska fördelarna kan utnyttjas i tillverkning av en annan tillgång, utgör avskrivningsbeloppen då en del av en annan tillgångs anskaffningsvärde. Avskrivningen kan påbörjas då tillgången är färdig att användas, vilket innebär att den måste vara i ett sådant skick att den är användbar och att den är på plats. 9 Om en immateriell tillgång kommer att generera framtida ekonomiska fördelar i kombination med andra tillgångar i företaget, tillämpas istället IAS 36 om kassagenererande enheter. 10 Linjär avskrivningsprincip, degressiv princip samt produktionsberoende principen. 11 Bokföringsnämndens rekommendationer syftar till att harmonisera redovisningen av FoU-kostnader i svenska börsnoterade företag med internationell redovisningspraxis. Den internationella redovisningspraxisen är den som är utvecklad av OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) och IASC. 8

3. TEORETISK REFERENSRAM I detta kapitel kommer den teoretiska referensramen att presenteras. Med hjälp av denna kommer förväntningar på studiens resultat att skapas och den ligger även till grund till analysen. Avsnittet avslutas med de hypoteser som den empiriska undersökningen genomförs utifrån. 3.1 GRUNDLÄGGANDE REDOVISNINGSPRINCIPER 3.1.1 KONSERVATIV REDOVISNING OCH FÖRSIKTIGHET Problematiken med att objektivt värdera immateriella tillgångar, har lett till att både redovisare och finansanalytiker är försiktiga i denna värdering (Marton et al., 2008). När en immateriell tillgång bedöms om den ska få aktiveras i balansräkningen, gäller principiellt försiktighetsprincipen (ibid). Därför talar rådande internationella redovisningsstandarder om försiktighet vid redovisning i balansräkningen (Beaver & Ryan, 2005; Deegan & Unerman, 2007; Whittington, 2008). I IASB:s ramverk beskrivs försiktighet vid redovisning som följer: A degree of caution in the exercise of judgment needed in making the estimates required under conditions of uncertainty (IASB:s ramverk, 37) 12. Förutom standardsättare, förespråkar även statliga institutioner en högre grad av försiktighet i redovisningen (Basu, 1997). Detta har sin grund i att statliga institutioner föredrar en redovisning som är närmre kopplad till skattesystemet. Beskattningen av företag baseras på en hög grad av försiktighet för att beskattningen inte ska bli felaktig eller orättvis. (Watts, 2003) Betoningen på försiktighet kan utgöra hinder för att skapa användbar finansiell information (IASB, 2012). Försiktighetsprincipen innebär att företag ska vara självkritiska i sin redovisning av genomförda transaktioner, vilket betyder att osäkerhet om framtida vinster i transaktioner resulterar i att de direkt kostnadsförs (Basu, 1997). Principen kan tillämpas på två olika sätt, forskningen talar om villkorlig (conditional) och ovillkorlig (unconditional) försiktighet (Beaver & Ryan, 2005; Iatridis, 2011). 12 Citerad i Deegan & Unerman, p.182, 2007. 9

Ovillkorlig försiktighet innebär att förväntad framtida ekonomisk vinning av en transaktion aldrig får tas upp i balansräkningen, utan ska istället kostnadsföras direkt, exempelvis internt utvecklade immateriella tillgångar (Beaver & Ryan, 2005). Detta bidrar till att relevansen minskar i de rapporterade värdena och skapar möjligheter för opportunistiskt beteende från företagens sida i form av resultatmanipulering (Basu, 2005; Beaver & Ryan, 2005; Iatridis, 2011). Penman och Zhang (2002) visar i sin studie till exempel hur investeringar i FoU som direkt kostnadsförs bidrar till lägre kvalitet i redovisade resultat och skapar dolda reserver. De dolda reserverna kan sedan användas till resultatmanipulering, genom att minska på investeringarna inom FoU och på så sätt få större effekt av tidigare investeringar i form av dess genererade inkomster (ibid). Dagens standarder (IAS) medger dock att immateriella tillgångar får tas upp i balansräkningen under vissa förutsättningar, för att sedan skrivas av och därefter genomgå en nedskrivningsprövning (Beaver & Ryan, 2005). Däremot får tillgångarna aldrig skrivas upp. Denna tolkning är en villkorlig applicering av försiktighetsprincipen (ibid). Exempelvis visar en studie av företag på den brittiska marknaden att en villkorlig tolkning av principen bidrar till en högre relevans av rapporterade värden och ett starkare samband med rapporterade resultat (Anagnostopoulou, 2010). Både IASB och FASB:s föreställningsramar diskuterar förekomsten av försiktighet eller konservatism i redovisningen, då företag och ekonomiska verksamheter omges av osäkerhet (IASB, 2008). Konservatism brukar enligt ett gammalt ordspråk definieras som att förutse ingen vinst, men förutse alla förluster (Bliss, 1924; Watts, 2003). Att förutse vinster innebär att erkänna dem innan det finns rättsligt anspråk på intäkterna som genererar vinsten och innan intäkterna kan verifieras. Enligt tidigare forskning tolkas ordspråket som revisorers tendens att kräva en högre grad av kontroll för att tolka goda nyheter som vinster och tolka dåliga nyheter som förluster (Basu, 1997; Watts, 2003). En annan konservativ preferens är att resultat och tillgångar helst ska undervärderas snarare än övervärderas. Dock tenderar konservativ redovisning att strida mot redovisningens kvalitativa egenskaper (IASB, 2008). 10

3.1.2 FÖRSIKTIGHET OCH REDOVISNINGENS RELEVANS Penman och Zhang (2002) visar hur konservatism i redovisningen bidrar till inkonsekventa resultat och ger investerare sämre möjligheter att förutse framtida resultat. På samma sätt visar Basu (1997) att redovisningen av investeringar i till exempelvis FoU inte rapporteras tidsenligt. Faktorer som dessa gör att redovisningens relevans blir lidande och skapar svårigheter för investerare att bedöma framtida kassaflöden och därigenom korrekt värdera företagen marknadsmässigt (Iatridis, 2011). Ett exempel på detta är det som Basu (1997) finner i sin studie om utnyttjandet av försiktighet i redovisningen. Genom att göra en så kallad vinstvarning för ett större negativt resultat än väntat innan bokslutet rapporteras till marknaden, kan företag påverka aktiekursen. Eftersom marknaden reagerar starkare på den tidigare nyheten, tappar den senare publicerade redovisningsinformationen sin relevans (Basu, 1997). 3.2 HYPOTESEN OM EFFEKTIV MARKNAD Hypotesen om effektiv marknad uppkom 1970 när Eugene Fama sammanställde ett flertal empiriska studier. Hypotesen innebär att all information som finns tillgänglig för de som köper och säljer aktier, kommer att reflekteras i aktiers rätta pris. Vidare definierades tre kategorier för att undersöka hur pass effektivt aktier får sitt rätta pris. Dessa kategorier baseras på vilken information som finns tillgänglig och hur snabbt den når ut till samtliga intressenter på marknaden. (Fama, 1970) Kategorierna är svag, semistark och stark form av effektivitet. Svag innebär att informationen att basera aktiepriser på är begränsad till tidigare aktiekurser och ny information flödar långsamt. Under den semistarka kategorin finns det mer information att tillgå, i form av årsredovisningar, analysrapporter och nyheter. I den starka kategorin är all informationen så effektivt fördelad på marknaden att ny information som kommer inte påverkar aktiepriset, då den redan reflekteras av aktiepriset. (Copeland, Thomas, Weston & Kuldeep, 2005) För att aktiens pris ska reflektera all befintlig information, krävs det att aktien handlas på marknaden. Det är via handeln som aktien får sitt rätta pris. Vid svag form av effektivitet tar det längre tid för aktien att nå sitt rätta pris, jämfört med stark form av effektivitet. Den tid det tar för aktien att 11

handlas tills den når sitt rätta pris kallas för random walk. Då den information som påverkar aktiepriset uppkommer slumpmässigt, är det svårt att förutse priset. (Fama, 1970) Det finns kritik mot hypotesen om effektiv marknad. Möjligheten att genomföra analyser och att komma fram till ny information är tekniskt krävande och kostsamt. Marknadens aktörer har därför inte samma tillgång till information och prissättning av aktier blir då ineffektiv. (Copeland et al., 2005) Hypotesen får även kritik från de som analyserar marknaden ur psykologiska perspektiv. Kritiken är att marknader inte är effektiva i prissättning av aktier, eftersom människor värderar och reagerar olika på den information som finns. (Malkeil, 2003; Shiller, 2003). 3.2.2 EFFEKTIVA MARKNADER OCH FORSKNING OCH UTVECKLING FoU-investeringar är svåra att värdera. Det har uppmärksammats inom forskningen hur marknaden på bästa sätt kan värdera dessa investeringar (Anagnostopoulou, 2010; Pandit et al., 2011). Det har bevisats att innovativa företag vars investeringar resulterar i nya patent, får en mer korrekt värdering än företag vars investeringar inte gör det. Investerare kan bättre förstå FoU-investeringar genom att använda sig av annan information än den given i årsredovisningen, till exempel genom patent (Pandit et al., 2011). Redovisningen av investeringar i FoU påverkar även marknadens förmåga att förstå dem. Jämförelser mellan företag som kostnadsför samtliga investeringar i FoU och de som balansför vissa utgifter, visar att marknaden värderar det sistnämna alternativet med mindre felmarginaler. Redovisning som innehåller viss balansföring av utvecklingskostnader informerar alltså marknaden om framtida vinster från dessa investeringar på ett bättre sätt än den information som ges vid direkt kostnadsföring. (Anagnostopoulou, 2010) 3.3 MARKNADENS VÄRDERING AV FÖRETAG Redovisningens huvudsakliga uppgift är att förse investerare med information om företagets ekonomiska ställning (Marton et al., 2008). När redovisningens värderelevans studeras är det för att förstå hur marknaden använder redovisningsinformationen och hur den reflekteras i aktiepriset (Barth et al., 2001). När investerare ska värdera ett företag, baserar de stora delar av sin analys på 12

redovisningsinformation (Penman, 2009). Denna information ligger till grund för skapandet av nyckeltal och värderingsmodeller, som hjälper investeraren att fastställa ett rimligt pris på ett företags aktier. Värderingen görs genom att beräkna nuvärdet av framtida vinster för en bestämd eller obestämd tidsperiod. Detta görs främst med hjälp av två modeller, Discounted Cash Flow modeller (DCF) eller Residual Earnings modeller (RE-modeller) (Penman, 2009). RE-modeller fastställer ett företags värde genom att diskontera framtida övervinster (residual earnings), som är den del av nettoresultatet som överstiger investerares förväntade avkastning på dess investeringar (Penman, 2009). Investerares förväntade avkastning är den ränta som investeringen i företaget förväntas ge, vanligen räknas den ut med hjälp av en CAPM-formel (Capital Asset Pricing Model). Genom att addera framtida diskonterade övervinster till företagets eget kapital, fastställs företagets marknadsvärde och därmed aktiepriset. När modellen används kan även förväntningar på framtida resultat inkluderas genom att uppskatta eventuella övervinster för varje kommande år efter förväntan (Penman, 2009). Han och Manry (2004) finner till exempel att investerare ser FoUinvesteringar som en indikation på framtida vinster. Till skillnad från RE-modeller, använder sig DCF-modeller av framtida kassaflöden istället för övervinster (Penman & Sougiannis, 1998). Genom att diskontera framtida kassaflöden med den vägda genomsnittliga kostnaden för kapital (WACC), fastställer DCF-modeller företags värde (Frykman & Tolleryd, 2003). Framtida kassaflöden baseras likt RE-modeller på investerares prognos om framtida vinster (Penman, 2009). En variant av DCF-modellen använder sig istället av en diskontering av förväntade framtida utdelningar. Denna variant använts inte lika mycket som den med rena kassaflöden eftersom företags policy för utdelningar skiljer sig åt mellan företag och över tiden. (Penman, 2009). DCF-modeller är matematisk kopplade till RE-modeller och bör ge samma resultat när de värderar företag över en oändlig tidshorisont (Penman & Sougiannis, 1998; Penman, 2009). Modellerna är så pass lika att det går att härleda DCF-modellen så att värderingen baseras på eget kapital och nettoresultat precis som en RE-modell (Penman, 2009) Denna härledning är vidare förklarad i Bilaga 3. Eftersom redovisningsinformation ligger till grund för en stor del av den analys som investerare gör, är det därför av betydelse att den är relevant och begriplig (Barth et al., 2001). 13

3.3.1 OHLSONMODELLEN 1995 publicerades James Ohlsons artikel Eamings, Book Values, and Dividends in Equity Valuation där han genom vissa antaganden utvecklade en RE-modell till ett linjärt samband. I modellen är aktiepriset en funktion av redovisningsinformation samt kostanden för kapital och övrig information (Lundholm, 1995; Ohlson, 1995). Hans modell är vida känd som Ohlsonmodellen och har använts flitigt inom forskningen om sambandet mellan redovisningens olika delar och aktiepriset (Easton, 1999; Wang, 2008). Genom att bortse från kostnaden för kapital skapar modellen förutsättningar att undersöka värderelevansen av redovisningsinformation (Collins, Maydew & Weiss, 1997; Barth et al., 2001). Denna modell ser ut enligt följande: Pris! = α! + α! BVE! + α! NV! + ε! Där Pris! är aktiepriset för år t och den beroende variabeln av funktionen. BVE! är företagets bokförda värde för år t (per aktie) och NV! är nettoresultatet för år t (per aktie). Variabeln ε! är övrigt relevant information som påverkar aktiepriset och därmed värderingen av företaget. (Easton, 1999) Vid empirisk forskning om värderelevans bortser många forskare från variabeln ε! och anger den som 0 (Ferraro & Veltri, 2011). Ett viktigt antagande för användningen av Ohlsonmodellen är att marknaden är effektiv enligt Effektiva marknads hypotesen. Antagandet har även varit en källa till kritik mot användningen av modellen då marknaders effektivitet ofta ifrågasätts (Barth et al., 2001). I denna studie kommer Ohlssonmodellen att benämnas som Prissättningsmodellen. 3.4 TIDIGARE FORSKNING Det finns mycket tidigare forskning kring ämnet om värderelevans och hur den påverkas av redovisningen av forskning och utveckling (Lev & Sougiannis, 1996; Aboody & Lev, 1998; Cazavan- Jeny & JeanJean, 2006; Collins et al., 1997), även om resultaten av denna forskning inte är enhetlig. Större delen av den tidigare forskningen behandlar hur en balansföring av kostnaderna reflekterar värderelevansen. Lev och Sougiannis (1996) studerade hur tillförlitligheten, objektiviteten och värderelevansen påverkas vid en balansföring av FoU-kostnader. De gör justeringar i redovisade resultat och bokfört 14

värde för de studerade företagen och därefter beräknas en balansföring. Med dessa uträkningar visas att de justerade posterna har stakare signifikant samband med aktiepriser och avkastningar, vilket indikerar på att redovisningsinformationens värderelevans når investerare. En viktig slutsats är att de delar upp sin population efter industrier, för att visa hur redovisningen av FoU-kostnader skiljer sig mellan olika typer av företag. Även i studien av Aboody och Lev (1998) visar de att årligen balansföra FoU-investeringar ökar värderelevansen och att denna metod är högre associerat med aktieavkastning. För att undersöka värderelevansen i redovisningen av FoU-investeringar har Aboody och Lev (1998) samt Cazavan-Jeny och JeanJean (2006) använt sig av det linjära sambandet i prissättningsmodellen (Ohlsonmodellen). Genom att utföra multipla regressioner och stegvis bryta ut poster i årsredovisningen berörande FoU, har de undersökt dess samband med aktiepriset (Aboody & Lev, 1998; Cazavan-Jeny & JeanJean, 2006). Liknande metod har även använts av Hamberg och Beisland (2012) för att undersöka värderelevansen i redovisningen av goodwill efter införandet av IFRS 3 13. 3.5 HYPOTESER Enligt den teoretiska referensramen och tidigare forskning på områden, är det ett rimligt antagande att redovisningsinformationen kan påverkas av hur FoU-kostnader redovisas. Enligt den tidigare forskningen (Lev & Sougiannis, 1996; Aboody & Lev, 1998) finns det ett positivt samband mellan en balansföring av FoU och en ökad värderelevans. Därav är det av intresse att undersöka huruvida värderelevansen påverkas av en balansföring av samtliga investeringar i FoU. Denna metod kan ses som en villkorlig tolkning av reglerna i IAS 38. H 1 = Redovisningsinformationens värderelevans ökar med en balansföring av företags investeringar i forskning och utveckling. En konservativ redovisning kan innebära att resultaten blir inkonsekventa. Enligt Basu (1997) 13 IFRS 3 togs i bruk den 1 juli 2009 och är den rådande standarden för redovisningen av rörelseförvärv. Denna information är hämtad från den svenska översättningen av International Financial Reporting Standards (IFRS), tillgänglig via Uppsala Universitets biblioteksresurser i FAR Komplett. 15

innebär en villkorlig tolkning av försiktighetsprincipen ökar redovisningsinformationens värderelevans och även skapar ett starkare samband mellan aktiepriset och redovisningsinformationen. Då en villkorlig tolkning innebär att immateriella tillgångar får tas upp i balansräkningen, skapas ännu en förväntning med denna studie. H 2 = En balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling har ett positivt samband med aktiepriset. 3.6 ANALYSMODELL Enligt studiens teoretiska referensram och tidigare forskning, avslutas detta kapitel med en egenkonstruerad analysmodell. Modellen är konstruerad efter de svenska företag som redovisar immateriella tillgångar i sina rapporter, där denna studie fokuserar på FoU. Därefter tas tillgångarna upp i balansräkningen, specifikt enligt principerna i IAS 38 Immateriella tillgångar. Därpå tillämpas studiens balansföringsmodell (som vidare tas upp i avsnitt 5.2.1) för att skapa poster till användningen av prissättningsmodellen (som senare tas upp i avsnitt 5.2.1). Det förutsätts att den grundläggande redovisningsinformationen innehar de kvalitativa egenskaper som definieras i IASB:s ramverk. Analysmodellen mynnar ut i huruvida ovanstående steg innebär en ökad värderelevans i redovisningsinformationen och hur den informationen kan användas till beslutsfattande av dess användare. 16

REDOVISNINGENS KVALITATIVA EGENSKAPER REDOVISNINGSINFORMATION ENLIGT IAS 38 IMMATERIALLA TILLGÅNGAR BALANSFÖRING KOSTNADSFÖRING BALANSFÖRINGS- MODELLEN PRISSÄTTNINGS- MODELLEN VÄRDERELEVANS FIGUR 2: STUDIENS EGENKONSTRUERADE ANALYSMODELL 4. METOD I detta kapitel förklaras studiens tillvägagångssätt och motiverar de val som gjorts. Kapitlet avslutas med att åskådliggöra studiens urvalsprocess i en tabell. 4.1 VAL AV METOD En kvantitativ metod innebär att den information forskaren samlar in är i form av siffror och mängder. Utifrån den omvandlingen kan sedan statistiska analyser göras. En fördel med en kvantitativ metod är att frågeställningen kan täcka betydligt fler komponenter, men den främsta styrkan i en kvantitativ ansats är att den kan förklara olika företeelser och genom statistiska metoder möjliggöra generaliseringar. Eftersom denna studie baseras på ett stort urval i en statistisk undersökning, är det av stor betydelse att resultaten kan generaliseras och därför kommer studien att utgå från en kvantitativ ansats. (Holme & Solvang, 1997) 17

4.2 TILLVÄGAGÅNGSÄTT 4.2.1 DATAINSAMLING Insamlingen av data består främst av sekundärdata, i form av redovisningsinformation från företagens koncernredovisningar och vetenskapliga artiklar. Den information om FoU från årsredovisningarna som behövs för att möjliggöra den statistiska analysen är årets investering, årets balansförda belopp samt årets avskrivning och eventuell nedskrivning av det balansförda beloppet. Utöver denna information, behövs även företagens aktiepris, som inhämtas från Datastream, som är en databas som innehåller ekonomisk och finansiell data för bland annat svenska noterade företag. Aktiepriset kommer i likhet med Collins et al. (1997) att hämtas från den första april för respektive år. Detta på grund av att redovisningsinformationen som undersöks ska ha funnits tillgänglig för marknaden och reflekterats i aktiepriset (Barth et al., 2001). 4.2.2 URVAL Ett icke-slumpmässigt urval har genomförts, då vi avsiktligt valt företagen (Saunders, Lewis & Thornhill, 2009). De företagen som utgör urvalet är därmed de företag som anses vara lämpliga för studiens utformning. På grund av att en del av studien går ut på att balansföra samtliga investeringar i FoU och skriva av dem enligt IAS 38, är ett krav att urvalet består av företag som redovisar enligt internationella standarder. Enligt Bokföringsnämndens första rekommendation skall alla svenska börsnoterade företag redovisa enligt internationell redovisningspraxis (Bokföringsnämnden, 2012), varav urvalet består av företag noterade på den svenska aktiemarknaden, NASDAQ OMX Nordic Stockholm. Likt studien av Cazavan-Jeny och JeanJean (2006), har vi valt att studera de företag som redovisar information om FoU under en tioårig period. Valet av tidsperiod är delvis bestämt av den balansföringsmodell som beskrivs under statistiska metoder, som innebär att investeringarna i FoU skall balansföras och skrivas av linjärt på fem år. Det innebär att företagen i urvalet måste redovisa arbete för FoU i minst fem år i följd för att modellen ska ge relevanta resultat. Dessutom spelar möjligheten att generalisera resultaten in och då är en längre tidsperiod att föredra. Sammanlagt studerades årsredovisningar från samtliga företag noterade på svenska börsen mellan räkenskapsåren 2001-2010, sammanlagt 2671 observationer. 18

4.2.3 BORTFALL Då finansiella företag, som investmentbolag och banker, inte bedriver något betydande arbete med forskning och utveckling, kommer de därmed inte att räknas med och utgör bortfall 1. De observationer (företagsår) som saknar tillgänglig data för FoU-arbete, räknas också bort och utgör bortfall 2. Anledningen att datan saknas beror antingen på att de aktuella företagen inte funnits på svenska börsen under hela perioden eller för att de inte har bedrivit arbete för FoU under hela tidsperioden. Efter uträkningar i balansföringsmodellen, räknas de observationer bort som redovisat information för FoU-arbete i färre än fem år i följd. Detta för att vår balansföringsmodell innebär en linjär avskrivning på fem år, vilket gör att resultatet inte blir rättvist om ett företag redovisat information om FoU under en kortare tidsperiod än fem år 14. Dessa observationer utgör därmed bortfall 3, men ligger endast till grund för balansföringsmodellen. Efter appliceringen av modellen får studien slutligen ett urval bestående av 480 observationer (se Tabell 1). TABELL 1 STUDIENS URVAL Antalet observationer = antal företagsår OBSERVATIONER PÅ SVENSKA BÖRSEN ÅREN 2001-2010 2671 Bortfall 1: Investmentbolag och banker Bortfall 2: Företagsår då verksamhet för FoU inte bedrivs Totalt bortfall - 214-1356 - 1570 Antal observationer till balansföringsmodellen 1101 Bortfall 3: Saknar tillgänglig data för minst 5 år i följd* - 621 Studiens urval 480 Tabell 1: Studiens urval Kommentarer: * Bortfall 3 används endast till uträkningarna i balansföringsmodellen och skapar de 480 observationerna, vilka kommer användas till kommande regressioner. Anledningen till att bortfall 3 klassas som ett bortfall är på grund av att de inte används till regressionerna. 5. STATISTISK METOD I följande avsnitt kommer grundläggande begrepp för de statistiska undersökningarna beskrivas samt att vi ingående kommer att beskriva vårt tillvägagångssätt i den statistiska metoden. 14 För mer information om detta steady-state, se avsnitt 5.2.1. 19

5.1 STATISTISKA GRUNDER Inom forskningen kring värderelevans har användandet av multipla regressioner blivit djupt rotad och vida accepterat (Hamberg & Beisland, 2012). Den multipla regressionsfunktionen (y = α + β! x! + β! x! + ε) är uppbyggd så att fler variabler anses förklara värdet på y. Den multipla regressionsmodellen består av den variabel som ska förklaras eller utredas, den beroende variabeln (y) och minst två förklarande (x!, x! ) variabler. Funktionens konkretiseringsgrad ökar om man byter ut y och x!, x! osv. mot beteckningar som ger en starkare association till variablerna. Fördelen med multipla regressioner är att effekterna av förändringarna i de olika variablerna kan särskiljas. (Andersson, Jorner & Ågren, 2007) Därefter kan residualvariansen, residualspridningen och förklaringsgraden (justerat R 2 ) beräknas. Förklaringsgraden beskriver hur väl de oberoende variablerna gemensamt förklarar den beroende variabeln y. Till exempel innebär ett värde på R! = 0,786 att de oberoende variablerna förklarar den beroende variabeln till 78,6 % (Andersson et al., 2007) R! antar sitt största värde 1 när alla residualer är lika med 0, det vill säga att det finns ett perfekt samband (Dahmström, 2011). Om vi finner ett samband mellan vår beroende och våra förklarande variabler, måste resultatet även vara statistiskt signifikant (se tabell 2). Om hypoteserna testas på en 10 % signifikansnivå, så innebär ett p-värde som är mindre än 10 % ( p < 0,10) ett signifikant testresultat. Ju lägre p-värde, desto kraftigare är signifikansen (Andersson et al., 2007). p- värde TABELL 2 STUDIENS SIGNIFIKANSNIVÅER Nivå p <1,0 % p <5,0 % p <10,0 % p >10,0 % Tabell 2: Studiens signifikansnivåer *** trestjärnig signifikansnivå ** tvåstjärnig signifikansnivå * enstjärnig signifikansnivå Ingen statistisk signifikans Om denna studies poster ger p-värden som är större än 10 %, finns det ingen statistisk signifikans 20

för dessa poster (Körner & Wahlgren, 2006). Detta innebär att ju fler stjärnor en signifikans har, desto starkare stöd ges till våra hypoteser. 5.2 STUDIENS MÅTT OCH MODELLER För att undersöka frågeställningen och testa våra forskningshypoteser, har vi konstruerat en balansföringsmodell. Med hjälp av denna modell skapas det förutsättningar att genomföra multipla regressionsanalyser. Det är önskvärt att det finns ett samband mellan variablerna i balansföringsmodellen och aktiepriset. 5.2.1 BALANSFÖRINGSMODELLEN Balansföringsmodellen är konstruerad så att samtliga investeringar i FoU först balansförs och därefter skrivs av linjärt på fem år, i enlighet med reglerna i IAS 38. Posterna är inhämtade från de studerade företagens årsredovisningar. Nedan kartläggs de poster som behövdes för att skapa värdena i modellen. TABELL 3 BALANSFÖRINGSMODELLENS POSTER Utgående balans av balansförda forskning- och utvecklingskostnader Årets balansförda belopp av forskning och utveckling (som uppfyller kriterierna i IAS 38) Kostnader för FoU som uppkommit under året Årets avskrivningar på FoU Årets nedskrivningar på FoU Tabell 3: Balansföringsmodellens poster Med dessa poster har ett värde för årets investeringar inom forskning och utveckling skapats, bestående av årets balansförda belopp och kostnader för forskning och utveckling samma år. Därefter skrivs detta värde av under de kommande fem åren. Det sammanlagda beloppet av årliga investeringar som finns kvar som utgående balans varje år skapar variabeln FoU. Valet av avskrivningsperiod är gjort på de regler som finns i IAS 38 samt bokföringsnämndens rekommendationer 15. Det sammanlagda beloppet som skrivs av varje år skapar variabeln FoUAvsk. 15 Bokföringsnämnden rekommenderar huvudsakligen en planenlig linjär avskrivning på minst fem år och även enligt reglerna i IAS 38 skall tillgången skrivas av linjärt, om annan avskrivningsprincip inte går att tillämpa (mer information återfinns i kapitel 2). 21

Vi har som följd av vår balansföringsmodell valt att exkludera de observationer där FoU och FoUAvsk inte uppnått fem år av tidigare balansföring och avskrivning. Anledningen till detta är att dessa observationer måste uppnå ett steady-state för att vara användbara till modellen. För vidare förklaring och exempel av balansföringsmodellen se bilaga 1. 5.2.2 UTVECKLING AV PRISSÄTTNINGSMODELLEN För att undersöka det önskade sambandet och testa vår hypotes använder vi oss i vår analysmodell av en nivåbaserad multipel regressionsmodell. Det innebär att vi med tre multipla regressioner kommer att försöka förklara sambandet mellan redovisningsinformation och aktiepriset, det vill säga redovisningsinformationens värderelevans. I varje regression kommer vi att använda oss av olika variabler som vi har inhämtat för att förklara aktiepriset. Den starkaste indikatorn på ett starkt samband mellan våra variabler och marknadens värdering av företagen, visas med styrkesambandet justerat R 2. Ett högt justerat R 2 -värde indikerar på ett starkt samband mellan studiens beroende och oberoende variabler. Likt tidigare forskning kommer vi att bryta ut den redovisningsinformation som vi ämnar undersöka från den grundläggande prissättningsmodellen. Det resulterar i ytterligare två modeller (Hamberg & Beisland, 2012). Fördelen med att använda prissättningsmodellen är att den inte drabbas av systematiska fel lika lätt som andra modeller (Kothari & Zimmerman, 1995). Dock förutsätter prissättningsmodellen att prissättning av aktier sker på en effektiv marknad, enligt hypotesen om effektiv marknad. (Kothari & Zimmerman, 1995; Hamberg & Beisland, 2012). Vår första modell (Modell 1) utgår från prissättningsmodellen, men har justerats för den multipla regressionen. I prissättningsmodellen är aktiepriset (Pris) den beroende variabeln av funktionen och företagets redovisade bokförda värdet för året per aktie (BVE) samt årets nettoresultat per aktie (NV), är de förklarande variablerna. Med analysmodellen ska vi undersöka värderelevansen av redovisningsinformation om utgifter för 22