Värdering av onoterade innehav i finansiella rapporter

Transkript

1 Värdering av onoterade innehav i finansiella rapporter Nordiska Värdepappersregistret AB (publ) It is a trueism that the value of any asset depends on the benefits derived from ownership. It is equally axiomatic to state that the nature and magnitude of asset s benefit vary according to who owns it. Begg (1991, avsnitt 3.07) Sammanfattning Det finns ett intresse av många aktörer att kontinuerligt ta del av information av finansiell karaktär. För att läsaren på effektivt sätt skall kunna ta del av och förstå rapporter skrivna av olika författare finns det även ett intresse av att rapporterna upprättas på ett standardiserat sätt. När det gäller värdering av finansiella tillgångar finns tre principiella möjligheter. Dessa är anskaffningsvärde, omvärdering och verkligt värde. Dessa värderingsmöjligheter begränsas dock beroende på vilken K-klassificering ett företag har eller väljer att följa. T.ex. mindre privata aktiebolag, som väljer att upprätta ÅR enligt K2, måste värdera sina finansiella tillgångar enligt anskaffningsvärde. Både IFRS och US GAAP förespråkar värdering av finansiella tillgångar till verkligt värde och de strävar mot att införa det på de områden där det kan tillämpas och beräknas på ett tillförlitligt sätt. Även IPEVC och EVCA poängterar användandet av verkligt värde i sina så kallade Reporting Guidelines. Härvidlag finner Nordiska Värdepappersregistret AB (publ) ingen anledning att framföra en avvikande åsikt, utan tvärt om ser vi en nytta med praxis som också omfattar fler onoterade moderbolags värdering av finansiella innehav i sina rapporter.

2 Inledning Ett företags värde är principiellt lika med det diskonterade nuvärdet av alla framtida betalningsströmmar från företaget vars netto kommer att tillfalla ägaren. I en verklighet där det råder osäkerhet om framtida utfall är det emellertid enkelt att föreställa sig att det inte finns ett objektivt bestämbart, tidsoberoende eller sant värde på ett företag. Värdet på ett företag är alltid tids- och situationsspecifikt och beror bl.a. på de antaganden som köparen och/eller säljaren gör i sina värderingar. Av detta följer att utfallet av transaktioner också är tillfällen när ett verkligt, tidsoch situationsspecifikt värde sätts på en tillgång, aktie och/eller företag. Denna utgångspunkten är i linje med de två mest grundläggande axiomen inom rationellt beslutsfattande d.v.s. förväntad nytta och tillgångsintegration. Förväntad nytta: Den sammanlagda värdet är lika med summan av förväntade värdet av framtida utfall Tillgångsintegration: Om parterna i en transaktionssituation upplever att de har en större förmögenhet efter en transaktion än innan, är den värd att genomföra och i annat fall förväntas parterna avstå ifrån att genomföra transaktion. Intresse och standardsättare Det finns ett intresse av många aktörer inklusive nuvarande ägare, potentiella investerare, myndigheter m.fl. att kontinuerligt ta del av information av finansiell karaktär. För att uppfylla detta intresse upprättas olika typer av finansiella rapporter. Emellertid för att läsaren på effektivt sätt skall kunna ta del av och förstå rapporter skrivna av olika författare finns det även ett intresse av att rapporterna och dess innehåll skapas på ett likartat sätt, d.v.s. det finns ett intresse av att finansiella rapporter upprättas på ett standardiserat sätt. Standardsättare på den Europeiska och internationella marknaden (exklusive USA) anses vara principbaserad, precis som den svenska traditionen. Den största och mest inflytelserika organisationen är: IASB International Accounting Standards Board sköter standardsättningen (IFRS) för primärt bolag verksamma på den Europeiska marknaden. IFRS International Financial Reporting Standards. Denna standard är obligatorisk för svenska börsnoterade bolag. Standardsättare på den Nordamerikanska marknaden ha en mer regelbaserad, anglosaxisk redovisningstradition och där finner vi främst: FASB Financial Accounting Standards Board sköter standardsättning (US GAAP) för primärt noterade bolag verksamma i USA. US GAAP United States (of America) Generally Accepted Accounting Principles (motsvarande Sveriges god redovisningssed ) För att bistå bolag som ofta måste ta hänsyn till frågeställningar förknippade med bolag i en utvecklingsfas finns även andra stora intresseorganisationer som påverkar standardsättningen, så som t.ex.:

3 IPEVC International Private Equity and Venture Capital och är en samling riskkapitalföreningar som gått samman och bl.a. skapat riktlinjer för hantering och värdering av investeringar. EVCA European Venture Capital Association och är en samling riskkapitalföreningar som gått samman och bl.a. skapat riktlinjer för hantering och värdering av investeringar. Upprättande av finansiella rapporter När finansiella rapporter upprättas enligt IASBs principer, används den så kallade Föreställningsramen som vägledande princip. I Föreställningsramen anges bl.a. de kvalitativa egenskaper som gör informationen i de finansiella rapporterna användbara för läsarna t.ex. tillförlitlighet, relevans och jämförbarhet. Tillförlitlighet: Enligt Föreställningsramen är informationen tillförlitlig då den i huvudsak är korrekt och inte innehåller väsentliga felaktigheter eller är vinklad. Med andra ord, läsaren måste kunna lita på att informationen i en finansiell rapport återger det som sker i företaget på ett korrekt sätt. Här finns det också en ömsesidig avvägning mellan relevans och tillförlitlighet. Informationen kan anses vara relevant, men så osäker att de finansiella rapporterna skulle vara vilseledande om den togs med. Å andra sidan, all tillförlitlig information är inte nödvändigtvis relevant. För potentiella investerare, de primära användarna av de finansiella rapporterna, är information som på ett verklighetstroget sätt avspeglar de ekonomiska händelserna relevant. Relevans: Informationen i de finansiella rapporterna måste vara relevant för att vara en bra grund för användarna vid beslut. Den är relevant om den underlättar för användaren vid bedömning av inträffade, aktuella och framtida händelser. Väsentlighet, som är en del av relevansen, avser informationens betydelse. Det krävs således att företagen gör en bedömning av vad som är väsentligt att ta med i redovisningen. Information i en finansiell rapport anses vara väsentlig om den förväntas påverka användarens beslut om informationen innehåller felaktigheter eller den utelämnas helt. Jämförbarhet: För att användarna ska kunna jämföra företagens redovisning, dels mellan företag men även över tid, måste företagen presentera och värdera likartade händelser på ett likformigt sätt. Företagen ska möjliggöra detta genom att presentera de redovisningsprinciper som rapporterna upprättats efter, ändringar av dessa samt vilka effekter ändringarna får. Detta utesluter inte att företagen ska anta nya förbättrade standarder som innebär en högre tillförlitlighet och relevans. Standardisering är en förutsättning för att öka jämförbarheten. En ökad jämförbarhet leder i sin tur till lägre transaktionskostnader och en effektiv marknad. Värdering av tillgångar Under de senaste 30 åren har både FASB och IASB systematiskt eftersträvat att ersatta kostnadsbaserade mått med marknadsbaserade mått. I Sverige har det, historiskt sett, funnits en tradition av att använda sig av historiska anskaffningsvärden, men det har även här börjat läggas fokus på värdering till verkligt värde och det som gäller vid bokslutsögonblicket istället för historiska värden. Tre möjligheter används inom IFRS för värdering av tillgångar. Dessa är anskaffningsvärde, omvärdering och verkligt värde. Anskaffningsvärde är det som traditionellt har använts inom redovisningen, t.ex. för materiella tillgångar. När tillgången anskaffas redovisas den till

4 anskaffningsvärde och därefter sker avskrivningar och eller nedskrivningar om tillgången har en begränsad nyttjandeperiod eller om värdeförändringar sker. Omvärdering sker vid bokslut då det redovisade och det verkliga värdet skiljer sig från varandra, t.ex. vid inkurans. En tillgång kan även värderas till sitt verkliga värde. Verkligt värde är det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas eller en skuld regleras, mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs. Värderingshierarkin för verkligt värde ser, ut på följande sätt: Definitionen på verkligt värde, enligt IASB 1. Först och främst används noterade marknadspriser, eller verkliga transaktioner. 2. Om priser på en aktiv marknad saknas används priser för liknande tillgångar. 3. I sista hand används diverse värderingsmodeller, t.ex. diskonterat nuvärde. Värdering av finansiella tillgångar Vid anskaffningstillfället värderas finansiella tillgångar till verkligt värde. Vid efterföljande värderingar klassificeras de finansiella tillgångarna i tre kategorier som värderas på olika sätt. 1. Den första kategorin innehåller finansiella tillgångar som värderas till verkligt värde via rapporten över totalresultat. Dessa innehas för handel med ett syfte att generera avkastning på kort sikt eller som vid första redovisningstillfället identifieras som en post som värderas till verkligt värde via rapporten över totalresultat. 2. Den andra kategorin, investeringar som hålls till förfall, är tillgångar med fastställbara betalningar och löptid som företaget har för avsikt att behålla till förfall. 3. Den sista kategorin utgörs av finansiella tillgångar som kan säljas men inte kan delas in i någon av de tre andra kategorierna KATEGORI VÄRDERING I BR VÄRDEFÖRÄNDRING Finansiell tillgång värderad till verkligt värde Investering som hålls till förfall Finansiella tillgångar som kan säljas Verkligt värde Upplupet anskaffningsvärde Verkligt värde Via rapporten över totalresultatet Direkt till EK Värderingsmetod beroende på K-klassificering Förvärv av rörelseföretag skall i Sverige initialt alltid värderas och bokföras till sitt anskaffningsvärde oavsett så kallad K-klassficering. Anskaffningsvärdet för andelar i ett rörelseföretag utgörs av de utgifter som krävs och som kan hänföras till förvärvet av innehavet eller de utgifter som kan hänföras

5 till nybildandet av rörelseföretaget. Som huvudregel, och i linje med IFRS, skall en redovisningsenhet fortsättningsvis värdera sina finansiella anläggningstillgångar till verkligt värde. Om detta inte går, skall värdering ske till anskaffningsvärde. Enligt årsredovisningslagen (1995:1554) får ett företag inte värdera andelar i dotterföretag, intresseföretag och/eller joint ventures till verkligt värde via resultaträkningen. Ett aktiebolag eller en ekonomisk förening får dock enligt samma lag, skriva upp värdet på andelar i ett rörelseföretag om uppskrivningen används för att öka aktiekapitalet i en fondemission eller sätts av till en uppskrivningsfond i eget kapital. Enligt bokföringsnämndens rekommendationer för K2-företag tillåts inte heller värdering till verkligt värde när det gäller finansiella anläggningstillgångar, utan för de företag som tillämpar dessa rekommendationer skall värdering ske till anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade nedskrivningar. Vidare, rörelseinnehav i utländsk valuta skall initialt omräknas enligt växelkursen per det datum då rörelseinnehavet anskaffades. Rörelseinnehav noterade i utländsk valuta får omräknas till balansdagens växelkurs vid bokslut och den orealiserade valutakursdifferensen skall redovisas i en fond för verkligt värde i eget kapital istället för i resultaträkningen. På samma sätt, om det finns indikationer på att finansiella anläggningstillgångar kan ha minskat i värde så skall en redovisningsenhet pröva nedskrivningsbehovet för dessa finansiella anläggningstillgångar och vid behov göra en nedskrivning till återvinningsvärdet. Återvinningsvärdet är det högsta värdet av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Alla onoterade (privata) aktiebolag ska som huvudregel tillämpa det så kallade K3- regelverket. Onoterade aktiebolag som definieras som mindre enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) kan emellertid istället välja att tillämpa K2-regelverket. Ett företag som är ett publikt aktiebolag eller är ett moderbolag i en större koncern får inte tillämpa K2, även om de uppfyller kraven för att räknas som ett mindre företag, utan måste följa K3. Ett mindre företag är ett företag som överstiger maximalt ett av följande gränsvärden: 50 stycken anställda 40 miljoner kronor i balansomslutning 80 miljoner kronor i nettoomsättning Dessa gränsbelopp mäts över de senaste två räkenskapsårens fastställda årsredovisningar. Observera att det ska vara samma gränsbelopp som överskrids båda åren för att företaget skall tvingas att följa K3-regelverket. Verkligt värde kontra anskaffningsvärde Förespråkare för användandet av verkligt värde poängterar att ett värde som avspeglar de aktuella ekonomiska förhållandena och uppdaterade förväntningar om framtiden resulterar i mer användbar information som kan ligga till grund för beslut. Värdering av finansiella tillgångar till verkligt värde ger värdefull information till investerare eftersom de får tillgång till aktuell finansiell information. Det är naturligtvis svårt att bedöma tillförlitligheten av värderingen av finansiella instrument utan en aktiv marknad. Det är ständigt en avvägning mellan tillförlitlighet och relevans. Värdering till verkligt värde innebär även en högre volatilitet än vid tillämpningen av anskaffningsvärde. Vid värdering till

6 anskaffningsvärde redovisas inte förluster löpande och påverkar således inte nyckeltal såsom soliditet. Motståndare till verkligt värde ifrågasätter tillförlitligheten först och främst när värderingstekniker längre ner i värderings hierarkin används. Vidare menar motståndarna att orealiserade vinster påverkar resultatet. Motståndare till verkligt värde poängterar att fördelen med att använda sig av anskaffningsvärdet är att det motsvarar en inträffad och verifierad händelse i företagets verksamhet och att denna metod eliminerar arbetet med redovisningsjusteringar. Å andra sidan, riskerar dock anskaffningsvärdet att vara övervärderat om tillgången anskaffades i en period med höga marknadspriser, vilket innebär att hänsyn inte tas till försiktighetsprincipen. Fördelen med att använda sig av verkligt värde är att det mest aktuella värdet används, vilket ger en högre relevans. Nackdelen är dock att merarbete krävs för att upprätthålla en aktuell värdering och resultatet riskerar också att fluktuera mycket eftersom varje förändring går genom resultaträkningen. Vidare, för att bibehålla relevans och jämförbarhet kan även krävas att verkliga transaktioner exkluderas om de inte sker till marknadsvillkor, så som t.ex. vid underprisöverlåtelser. Hur gör aktörer i marknaden några exempel? Onoterade aktier ägs inte bara av privatpersoner utan även av både noterade och onoterade företag, samt både privata och statliga investmentbolag. Investmentbolag nämner ofta i sina noter att de använder sig av värderingsmodeller enligt antingen IPEVCs eller EVCAs riktlinjer. De uppsatta normerna är även uppsatta för att skapa homogenitet i branschen samt överensstämma med både IFRS och US GAAP. Finansinspektionen ställningstagande angående onoterade innehav i fonder Onoterade innehav i fonder ska alltid, precis som noterade, värderas till marknadsvärde. Innehaven i fonden ska vid varje tillfälle vara rätt värderade för att garantera att alla andelsägare behandlas lika. FI anser att fondbolag aktivt ska marknadsvärdera onoterade innehav. Värderingen ska utföras av oberoende och kompetent personal enligt konsekvent tillämpade och förutbestämda principer. Spiltan - Värderingsprinciper onoterade aktier Fastställande av det uppskattade substansvärdet för de onoterade innehaven har skett till senaste externa emission, senast kända försäljning av aktier till extern part eller, om sådana transaktioner inte genomförts efter Spiltans placering, till bedömt marknadsvärde (enligt European Venture Capital Association - EVCAs - principer). Då Spiltan anser att vi har ett ansvar både mot säljare och köpare av aktier i Spiltan är det styrelsens målsättning att Spiltans uppskattade substansvärde alltid skall ge en så korrekt bild som möjligt av Spiltans värde.

7 Första AP-fonden Värderingsprinciper för onoterade innehav Onoterade innehav i fonder värderas till Första AP-fondens andel av den värdering som fondadministratören gör baserat på fondens sammanlagda innehav. Värderingen uppdateras normalt då ny värdering erhållits och justeras för eventuella kassaflöden fram till bokslutstillfället. Värderingen följer EVCA:s principer eller likvärdiga värderingsprinciper och ska i första hand vara baserad på transaktioner med tredje part, men även andra värderingsmetoder kan användas. Generellt gäller att innehaven ska uppvisa verkligt värde med beaktande av försiktighet och konsekvens i värderingen. Avslutande kommentarer och NVRs ställningstagande Både IFRS och US GAAP förespråkar värdering av finansiella tillgångar till verkligt värde i redovisningen och de strävar båda mot att införa det på de områden där det kan tillämpas och beräknas på ett tillförlitligt sätt. Även IPEVC och EVCA poängterar användandet av verkligt värde i sina så kallade Reporting Guidelines. Härvidlag finner Nordiska Värdepappersregistret AB (publ) ingen anledning att framföra en avvikande åsikt, utan tvärt om ser vi en nytta med praxis som också omfattar fler onoterade moderbolag. Allt annat lika, borde därför fler mindre företag välja att upprätta sin Årsredovisning i linje med K3. Henrik Kristensen Ekon Dr., Fil. Dr. Verkställande direktör Nordiska Värdepappersregistret AB (publ)