Övergångsreglerna i K2

Transkript

1 Övergångsreglerna i K2 - Effekten på eget kapital i forsknings- och utvecklingsföretag Magisteruppsats i företagsekonomi 15 hp Externredovisning och Företagsanalys Höstterminen 2008 Författare: Andreas Hallberg Andreas Larsson Handledare: Jan Marton Anna-Karin Petterson

2 Förord Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare Jan Marton och Anna- Karin Pettersson som under uppsatsens gång bidragit med insiktsfulla och värdefulla reflektioner. Vi vill även tacka opponentgrupperna för deras kommentarer under arbetets gång. Ni har samtliga bidragit med kritik, synpunkter och förslag på förbättringar som i slutänden resulterat i en bättre uppsats. Göteborg, januari 2009 Andreas Hallberg Andreas Larsson

3 Sammanfattning Examensarbete i företagsekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Extern redovisning och Företagsanalys, Magisteruppsats, HT 2008 Författare: Andreas Hallberg och Andreas Larsson Handledare: Jan Marton och Anna-Karin Pettersson Titel: Övergångsreglerna i K2 Effekten på eget kapital i forsknings- och utvecklingsföretag Bakgrund och problem: På senare år har internationella redovisningsregler påverkat den svenska redovisningen i allt högre utsträckning. Konsekvensen har blivit att redovisningsreglerna blivit allt för omfattande och komplexa för mindre företag. Mot bakgrund av detta har BFN infört ett nytt allmänt råd om redovisning i mindre aktiebolag, med tillhörande vägledning, även kallat K2. Målsättningen har varit att utforma ett regelverk utifrån användarnas behov genom att samla alla regler i ett allmänt råd, samt att förtydliga och förenkla reglerna överlag. K2 kommer att innebära ett antal förändringar gentemot nuvarande regelverk. En av dem är att egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar inte längre får aktiveras och redovisas i balansräkningen. Mer konkret betyder det att alla egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar måste omföras mot det egna kapitalet. En kategori av företag som kan antas påverkas i stor utsträckning av de nya reglerna är högteknologiska och vetenskapsbaserade företag. Med detta som grund är det intressant att undersöka vilken effekt övergångsreglerna får på det egna kapitalet i mindre forsknings- och utvecklingsföretag. Syfte: Syftet är att beskriva de effekter en eventuell övergång till K2 får på forsknings- och utvecklingsföretags egna kapital, samt att undersöka om det föreligger något samband mellan övergångsreglernas effekter och företagens storlek. Metod: En granskning av 500 st. årsredovisningar från mindre företag verksamma inom naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling har genomförts. De data som samlats in har bearbetats både genom deskriptiv och jämförande analys för att kunna svara på uppsatsens forskningsfrågor. Resultat och slutsatser: Resultaten visar att majoriteten av företagen inte kommer att påverkas av övergångsreglerna i K2. Den främsta orsaken är att endast ett mindre antal företag har aktiverat utgifter för egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar i balansräkningen. Bland de företag som har aktiverat sådana utgifter kommer drygt hälften av företagen att förbruka mer än halva sitt aktiekapital och därmed befinna sig i en kontrollbalansräkningssituation. Förslag till fortsatt forskning: En motsvarande studie kan genomföras med en enkätundersökning för att fånga upp samtliga egenupparbetade immateriella tillgångar i företagen. Vidare anser vi att det skulle vara intressant att ta del av en studie som undersöker hur de företag som redovisar FoU kommer att agera i framtiden, samt vilka argument som ligger till grund för deras val.

4 Förkortningar ABL BFL BFN BFNAR FoU IASB Aktiebolagslagen Bokföringslagen Bokföringsnämnden Bokföringsnämndens allmänna råd Forskning och utveckling International Accounting Standards Board K2 Kategori 2 K3 Kategori 3 OSU RR SKV SNI ÅRL Obundet slumpmässigt urval Redovisningsrådets rekommendationer Skatteverket Svensk Näringsgrensindelning Årsredovisningslagen

5 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Problemdiskussion Forskningsfrågor Syfte Fortsatt disposition Referensram Nuvarande reglering nationellt Bokföringslagen (BFL 1999:1078) Årsredovisningslagen (ÅRL 1995:1554) Kompletterande normgivning Förenklingsarbetet Ny klassificering av företag K2-regelverket Immateriella tillgångar Nuvarande reglering av forskning och utveckling Reglering av forskning och utveckling enligt K Kontrollbalansräkning Nytta och kostnad med redovisning Relevans och tillförlitlighet Intressenternas behov av information Metod Val av forskningsstrategi Undersökningsdesign Undersökningsmetod Val av undersökningsvariabler Studiens population och urval Analysmodell Reliabilitet och Validitet Litteraturstudier Källkritik Resultat och analys Andel företag som aktiverar FoU Påverkan på det egna kapitalet Samband mellan storlek och kvotvärde... 27

6 5 Slutsats och avslutande diskussion Slutsatser Slutdiskussion Förslag till fortsatt forskning Referenslista Bilaga Figurförteckning Figur 1:1 Uppsatsens fortsatta disposition... 4 Figur 2:1 Tidslinje över BFN:s normgivningsprojekt... 8 Figur 3:1 Undersökningens variabler Figur 4:1 Modell för analys Figur 4:2 Andel företag som aktiverar FoU Figur 4:3 Övergångsreglernas effekt på eget kapital Figur 4:4 Företagens fördelning per kvotvärde Tabellförteckning Tabell 3-1: Populationens och urvalets fördelning per undergrupp Tabell 4-1: Mann-Whitney-test kvotvärde och balansomslutning Tabell 4-2: Mann-Whitney-test kvotvärde och nettoomsättning... 28

7 1 Inledning I det inledande kapitlet redogörs för bakgrunden till problemet följt av en problemdiskussion som leder fram till uppsatsens forskningsfrågor och syfte. Därefter presenteras uppsatsens fortsatta disposition. 1.1 Bakgrund De senaste decennierna har regleringen på redovisnings- och revisionsområdet utvecklats påtagligt. Den svenska lagstiftningen har anpassats till EG-rätten och olika internationella standarder har fått ett allt större inflytande på den svenska redovisningen (Regeringen, 2006), bland annat genom Redovisningsrådets anpassning av sina rekommendationer till International Accounting Standards (IAS) och senare genom Europaparlamentets beslut om tillämpning av International Financial Reporting Standards (IFRS) för samtliga noterade koncerner inom Europa (Smith, 2006). De internationella redovisningsreglerna var ursprungligen avsedda för börsföretagen men även andra företag har möjlighet att använda dessa redovisningsregler. Bokföringsnämnden (BFN) har därför lagt ner ett omfattande arbete på att anpassa de svenska reglerna till övriga företags behov. Anpassningen har resulterat i en utveckling mot mer komplicerade regler, vilket har skapat problem för de mindre företagen då reglerna blivit för omfattande och invecklade. (Regeringen, 2006) Som en följd av de allt mer komplicerade redovisningsreglerna påbörjade BFN och Skatteverket år 2002 ett förenklingsprojekt. Tillsammans bildade de Aktiebolagsgruppen vars uppgift var att föreslå förenklingar av reglerna inom redovisning och beskattning för mindre aktiebolag. (BFN, 2005) Mer konkret var målsättningen att utforma ett regelverk utifrån användarnas behov och inte med de internationella reglerna som utgångspunkt, genom att samla alla reglerna i ett allmänt råd och att förtydliga och förenkla reglerna överlag. (BFN, 2007a) Aktiebolagsgruppens arbete resulterade i ett förslag om att förenklade regler upprättas och samlas i ett heltäckande regelverk för mindre aktiebolag (BFN, 2005). Aktiebolagsgruppens förstudie lade grunden till det som senare skulle resultera i Bokföringsnämndens allmänna råd om årsredovisning i mindre aktiebolag (BFNAR 2008:1) samt tillhörande vägledning, även kallat K2, vilket är frivilligt att tillämpa på årsredovisningar som upprättas per den 31 december 2008 eller senare (BFN, 2008a). K2 kommer att innebära ett antal förändringar gentemot nuvarande redovisningsregler. En av dem är att egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar inte längre får aktiveras och redovisas i balansräkningen. Av Bokföringsnämndens remiss (BFN, 2007a) framgår att ett av skälen för att inte tillåta aktivering är försiktighetsprincipen som ligger till grund för det allmänna rådet (K2). BFN menar att värdet av en immateriell tillgång ofta kan vara svårt att bedöma, särskilt för egenupparbetade tillgångar, eftersom ingen transaktion mellan oberoende parter ligger till grund för värderingen. Vidare pekar BFN på att K2 endast består av 1

8 förenklade av- och nedskrivningsregler. För att aktivering av egenupparbetade immateriella tillgångar ska vara möjlig krävs mer komplicerade regler kring detta. Det faktum att Bokföringsnämnden i och med införandet av K2 inte längre tillåter aktivering av egenupparbetade immateriella tillgångar för mindre aktiebolag har dock varit omdiskuterat (Drefeldt & Lundqvist, 2008). Vissa av de remissinstanser som beretts tillfälle att yttra sig angående K2 har ställt sig tveksamma till det nya förhållningssättet (Företagarna 2006, SRF 2007). Ett av de argument som framfördes mot denna punkt i K2 var att aktivering av utvecklingsutgifter är tillåtet enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) och att BFN därmed inte kan förbjuda det. (BFN, 2007a) 1.2 Problemdiskussion Förändringen avseende egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar kommer mer explicit innebära att forsknings- och utvecklingsarbeten (FoU) som bedrivits av företagen själva inte får aktiveras, istället redovisas utgifterna som en kostnad i takt med att de uppstår. Detsamma gäller utgifter i samband med FoU, exempelvis utgifter för att söka patent (BFN 2008a). Empiriska studier av bland annat Healy (1998) har dock visat att aktivering av FoU bättre återspeglar företagens värde och därför är relevant för redovisningsinformationens användare. Eftersom BFN:s huvudsakliga mål med införandet av K2 är förenkling, har de medvetet valt att i vissa fall avstå från redovisningsteoretiskt mer idealiska lösningar till fördel för förenklingseffekten (BFN 2007a). För de företag som vid övergången till K2 har FoU aktiverat i sina balansräkningar finns särskilda övergångsregler som säger att tillgångens ingående redovisade värde ska korrigeras mot posten balanserade vinster i det ingående egna kapitalet. (BFN, 2008a) En minskning kommer således att ske av företagets tillgångar samtidigt som det egna kapitalet minskar med motsvarande belopp. Omföringen mellan FoU och eget kapital som K2 kräver kommer att påverka företagens egna kapital i olika stor utsträckning. I företag där det egna kapitalet är stort i förhållande till de aktiverade utgifterna för FoU kommer övergångsreglerna att få en relativt liten påverkan på det egna kapitalet. I de fall där det omvända gäller kan omföringen däremot innebära att företagen förbrukar mer än hälften av sitt aktiekapital. Detta är inte förenligt med reglerna i Aktiebolagslagen (ABL) och effekten för dessa företag kan, om åtgärder inte vidtas, i slutänden bli tvångslikvidation (ABL 25 kap ). För de företag, som vid övergången till K2 saknar täckning i sitt egna kapital för att klara omföringen, återstår tre alternativ för att undgå likvidering. För det första kan de välja att redovisa enligt K3, där aktivering av FoU är tillåtet. De kan också välja att sälja sina immateriella tillgångar till ett nystartat bolag eftersom förvärvade immateriella anläggningstillgångar får aktiveras i K2. Problemet med dessa båda alternativ är dock att den förenkling som är syftet med K2 uteblir. (SRF 2007) Det tredje alternativet är att kapital 2

9 tillförs bolaget för att klara omföringen. Oavsett hur de enskilda företagen väljer att göra kommer det faktum att FoU inte får aktiveras inom K2 att påverka de företag som saknar täckning i sitt egna kapital för att genomföra en eventuell omföring. En kategori av företag som kan antas påverkas i större utsträckning av de nya reglerna i K2 är högteknologiska och vetenskapsbaserade företag, eftersom FoU ofta utgör deras huvudsakliga tillgång (Lev, 1999). Gruppen högteknologiska och vetenskapsbaserade företag utgör i sig ingen homogen grupp. Eftersom 90 procent av Sveriges företag kommer att ha möjlighet att redovisa enligt K2 berör regelverket ett stort spann av företag som skiljer sig åt bland annat med avseende på storlek (SOU 2008:67). 1.3 Forskningsfrågor Med anledning av ovanstående resonemang har vi formulerat följande forskningsfrågor: Vilken effekt kommer övergångsreglerna i K2 att få på det egna kapitalet i mindre forsknings- och utvecklingsföretag? Finns det något samband mellan företagens storlek och den effekt övergångsreglerna får på det egna kapitalet? 1.4 Syfte Syftet är att beskriva de effekter en eventuell övergång till K2 får på forsknings- och utvecklingsföretags egna kapital, samt att undersöka om det föreligger något samband mellan övergångsreglernas effekter och företagens storlek. 3

10 1.5 Fortsatt disposition isposition Referensram Metod Resultat & Analys Kapitlet innehåller en genomgång av nuvarande och kommande redovisningsregler, samt skillnaderna däremellan. Det avslutas med en redogörelse för relavanta teorier och studier för det studerade området. I metodkapitlet beskrivs hur studien genomfördes samt vilken metod som användes och varför. Vi redogör också för hur urvalet gjorts, vilka variabler som undersökts och vilka informationskällor som använts. Kapitlet innehåller även en kritisk granskning utifrån begreppen reliabilitet och validitet. Här presenteras det empiriska material som undersökningen genererat, resultaten analyseras och jämförs utifrån uppsatsens referensram. I uppsatsens avslutande kapitel kommer de forskningsfrågor som formulerats att besvaras och diskuteras. Vidare förs ett utvidgat resonemang om de slutsatser som gjorts. Kapitlet avslutas med förslag till Slutdiskussion fortsatt forskning på området. Figur 1:1 Uppsatsens fortsatta disposition 4

11 2 Referensram Uppsatsens referensram redogör inledningsvis för hur regleringen för de berörda företagen ser ut idag, förenklingsarbetet samt vilka förändringar K2 kommer att innebära på området. Därefter presenteras tidigare forskning och teorier relevanta för problemområdet. 2.1 Nuvarande reglering nationellt En årsredovisning ska enligt svensk rätt upprättas i enlighet med god redovisningssed. Det är den så kallade rättsliga standarden för svensk lagstiftning. Underlagen för den rättsliga standardens innehåll bestäms i lag, men även kompletterande normgivning och praxis ligger till grund. Den kompletterande normgivningens betydelse har ökat kraftigt på senare år och är idag den dominerande källan till vad som anses vara god redovisningssed. Orsaken till detta är att den rättsliga standarden är av ramlagskaraktär vilket innebär att den inte ger några svar på konkreta redovisningsfrågor, dessa får istället sökas i den kompletterande normgivningen. (Edenhammar & Thorell, 2005) God redovisningssed innebär att företag ska följa lagar, rekommendationer och praxis vid årsredovisningens upprättande för att ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Rättvisande bild skiljer sig mellan företag då den är beroende av vilka intressenter som finns och deras förväntningar på informationen. (Ibid.) Den huvudsakliga målsättningen med de finansiella rapporterna är att tillmötesgå intressenternas behov (De Meza Graziano, 2006). De centrala lagar som ligger till grund för redovisningen är 1999 års bokföringslag (BFL) och 1995 års årsredovisningslag (ÅRL). (Edenhammar & Thorell, 2005) Bokföringslagen (BFL 1999:1078) Den senaste upplagan av bokföringslagen tillkom år 1999 och ersatte 1976 års bokföringslag. Lagen behandlar numera ett mer begränsat område då många delar har överförts till ÅRL. I princip samtliga juridiska personer samt privatpersoner som bedriver näringsverksamhet omfattas av lagen. (Nilsson, 2005) BFL anger vilka som är bokföringsskyldiga samt vad denna skyldighet innebär. Dessa regler är exklusiva vilket innebär att den kompletterande normgivningen inte spelar någon roll på det här området. (Edenhammar & Thorell, 2005) Enligt BFL 6 kap. 1-2 är samtliga aktiebolag skyldiga att för varje räkenskapsår avsluta bokföringen med en årsredovisning och upprätta den enligt reglerna i årsredovisningslagen Årsredovisningslagen (ÅRL 1995:1554) Årsredovisningslagen innehåller bestämmelser om upprättande och offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter (ÅRL 1:1). Bestämmelserna reglerar både de offentliga boksluten, dvs. årsredovisningen och den löpande bokföringen (Nilsson, 2005). Enligt lagen så ska årsredovisningens delar bestå av balansräkning, resultaträkning, noter samt förvaltningsberättelse. För större företag ska även en finansieringsanalys ingå. 5

12 Årsredovisningens delar ska upprättas på ett sådant sätt att rapporterna som helhet ger en rättvisande bild av företagets resultat och finansiella ställning. Även tilläggsupplysningar ska lämnas om det är nödvändigt för rättvisande bild. Lagen säger också att upplysningar i not ska lämnas om företaget avviker från vad som gäller enligt allmänna råd eller rekommendationer. (ÅRL 2 kap. 1, 3 ) Kompletterande normgivning Utöver lagstiftningen ska icke-noterade företag tillämpa antingen Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR) eller Redovisningsrådets motsvarande rekommendation (RR). Företag kan använda olika råd på olika områden i redovisningen, men har företaget väl valt en rekommendation på ett område ska den tillämpas i sin helhet. (BFNAR 2000:2, p.5) Bokföringsnämndens allmänna råd Bokföringsnämnden är den statliga myndighet som har ansvaret för utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och årsredovisning. Det gör BFN bland annat genom att ge ut allmänna råd för hur årsredovisningslagen och bokföringslagen ska tillämpas. Dessa allmänna råd benämns bokföringsnämndens allmänna råd. (BFN, 2008c) I de allmänna råden finns riktlinjer för vilka regler som gäller för olika företag och i vilken utsträckning Redovisningsrådets rekommendationer ska tillämpas i onoterade bolag (Edenhammar & Thorell, 2005). Redovisningsrådet Redovisningsrådet har haft som uppgift att utfärda rekommendationer på olika redovisningsområden och på så sätt underlätta god redovisningssed. Rekommendationerna utfärdades till och med år 2004 och benämns RR 1 RR 29. I april 2007 lades Redovisningsrådet ner och ersattes av Rådet för finansiell rapportering, men Redovisningsrådets rekommendationer får fortfarande tillämpas av onoterade företag. (Redovisningsrådet, 2008) 2.2 Förenklingsarbetet Det samlade regelverket som existerar för närvarande består av ett flertal allmänna råd, rekommendationer, uttalanden etc. I många fall har den befintliga regleringen sin utgångspunkt i de internationella redovisningsreglerna. Resultatet blir att företagen kan redovisa enligt flera olika lösningar, vilket ställer stora krav på tilläggsupplysningar. Sedan ett antal år tillbaka bedriver Bokföringsnämnden ett förenklingsprojekt för mindre företag med syftet att minska antalet regler. Avsikten är också att generellt förenkla och förtydliga reglerna samt att samla samtliga regler i ett allmänt råd. Intressenternas perspektiv och behov ska vara i fokus när reglerna utformas, istället för de internationella reglerna. (BFN, 2007a) Arbetet har pågått sedan år 2002 när BFN tillsammans med Skatteverket och ett antal intresse- och näringslivsorganisationer startade ett projekt för att se över förenklingsmöjligheter för små enskilda näringsidkare avseende redovisning och beskattning. 6

13 Projektet resulterade i en principskiss med förslag till nya regler för sådana företag, vilken mottogs positivt av olika remissinstanser. (BFN, 2005) Samarbetet fortsatte under år , där BFN och SKV såg över möjligheterna att förenkla reglerna för andra företag än enskilda näringsidkare. Rapporten som presenterades föreslog att det skulle tillsättas två arbetsgrupper som skulle fortsätta förenklingsarbetet. Den ena gruppen skulle arbeta med handelsbolag som ägs av fysiska personer och den andra med mindre och medelstora aktiebolag samt ekonomiska föreningar. Den senare gruppen benämns aktiebolagsgruppen och bildades den 28 juni (BFN, 2005) Utifrån aktiebolagsgruppens förenklingsförslag arbetade Bokföringsnämnden fram ett utkast till allmänna råd avseende mindre aktiebolag som sändes ut på remiss (Ekonomistyrningsverket, 2006). Förslaget har senare omarbetats och BFN har gett ut ett nytt utkast som förutom allmänt råd, även innehåller kommentarer och exempel, och går under namnet K2 (BFN, 2007a). 2.3 Ny klassificering av företag Bokföringsnämnden beslutade under 2004 att ändra inriktning på hur normgivningen av företag skulle se ut (Ekonomistyrningsverket, 2006). Motiveringen till detta var att det ansågs vara den enda lösningen i förenklingsarbetet av redovisningen då de befintliga reglerna hade blivit för komplicerade och omfattande för mindre företag (Regeringen, 2006). Den nya normeringen innebär att företag delas in i fyra olika kategorier (K1-K4), samt att fullständiga regelverk ska utarbetas efter dessa kategorier (Ekonomistyrningsverket, 2006). Företagen klassificeras enligt följande: Kategori 1 (K1) omfattar enskilda näringsidkare och handelsbolag med en nettoomsättning som understiger tre miljoner kronor, som upprättar förenklat årsbokslut. Regelverket börjar gälla från och med januari Kategori 2 (K2) omfattar privata aktiebolag och ekonomiska föreningar som uppfyller kraven i ÅRL för att räknas som mindre företag. Nuvarande regelverk får tillämpas för årsredovisningar (K2-ÅR), men BFN kommer längre fram även att ge ut ett regelverk för företag som upprättar årsbokslut (K2-ÅB). Kategori 3 (K3) är huvudalternativet för de företag som upprättar årsredovisning. Regelverket omfattar mindre företag, samt större företag som inte följer de internationella redovisningsreglerna (IFRS). Kategori 4 (K4) omfattar företag som tillämpar de internationella redovisningsreglerna (IFRS) i koncernredovisningen, detta gäller i första hand noterade bolag. 7

14 Företagen delas in i respektive kategori efter storlek och kan välja att tillämpa de nya heltäckande reglerna allteftersom de blir färdiga. Detta innebär grundläggande förenklingar mot nuvarande reglering som är samlade per område, dvs. en vägledning för intäkter, en annan för varulager osv. (BFN, 2008b) Regeringen har tillsatt två statliga utredningar sedan BFN påbörjade sitt normeringsarbete, Sambandet mellan redovisning och beskattning och Enklare redovisning.. De ändringar i skatte- och redovisningslagstiftningen som de statliga utredningarna leder till medför att K2 och K3 kommer att behöva anpassas. Efter att regeringens utredningar gett effekt på lagstiftningen och anpassning har skett, kommer nuvarande normgivning att upphävas. Det är först då K2 och K3 blir obligatoriska val för företagen. (BFN, 2008b) Figur 2:1 Tidslinje över BFN:s normgivningsprojekt, Källa: BFN (2008b) 8

15 2.4 K2-regelverket K2 är ett frivilligt regelverk som kommer att kunna tillämpas av mindre aktiebolag istället för att redovisa enligt K3 (BFN, 2008b). Mindre företag definieras enligt Årsredovisningslagen (ÅRL 1:3) som företag som inte är större företag. Större företag definieras i sin tur som företag som uppfyller mer än ett av följande villkor: a) medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50, b) företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 25 miljoner kronor, c) företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50 miljoner kronor, (ÅRL 1 kap. 3, p. 4) K2 innebär förenklade redovisningsregler, bland annat genom begränsningar av företagens valmöjligheter, färre krav på tilläggsupplysningar och schablonregler med tydliga gränser. (BFN, 2008b) Exempelvis har företag som tillämpar K2 möjligheten att fastställa nyttjandeperioden för maskiner, inventarier och immateriella anläggningstillgångar till fem år. Väljer ett företag att redovisa enligt K2 ska regelverket tillämpas i sin helhet, dvs. det går inte att endast tillämpa valda delar. (BFN, 2008a) De förenklingar som ligger till grund för K2 kan i vissa fall innebära att reglerna inte blir helt redovisningsteoretiskt riktiga. Det är något som BFN är medveten om men anser dock att förenkling är ett överordnat mål för mindre företag. (BFN, 2007a) BFN menar att tidsåtgången och de administrativa kostnaderna vid upprättande av årsredovisning kommer att minska för de mindre företagen då det nya regelverket innebär att samtliga regler är samlade i ett dokument (BFN, 2007b). K2 får tillämpas på årsredovisningar som upprättas per den 31 december 2008 eller senare (BFN, 2008a). 2.5 Immateriella tillgångar Immateriella tillgångar är resurser som varumärken, patent, licenser och investeringar i forskning och utveckling (Thomasson et al., 2005). Denna typ av tillgångar definieras som icke-monetära tillgångar utan fysisk form (Marton et al., 2008). För att få redovisa en immateriell tillgång i balansräkningen krävs att den dels uppfyller definitionen av en immateriell tillgång, samt att den uppfyller ett antal kriterier. Dessa kriterier föreskriver att det är sannolikt att tillgången kommer att generera framtida ekonomisk nytta och att anskaffningsvärdet går att beräkna på ett tillförlitligt sätt. (RR 15, 2008) Immateriella tillgångar kan antingen anskaffas utifrån genom förvärv eller upparbetas internt i företaget (Thomasson et al., 2005). 9

16 Då studien undersöker egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar i form av forskning och utveckling, redogörs nedan för hur regleringen på den punkten ser ut idag respektive med det kommande regelverket K Nuvarande reglering av forskning och utveckling Årsredovisningslagen Enligt ÅRL 4 kap. 2 så tillåts aktivering av utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten (FoU-arbeten) och liknande arbeten som är av väsentligt värde för företaget under kommande år. Bokföringsnämndens allmänna råd BFN anser att utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten som huvudregel ej ska aktiveras utan kostnadsföras allteftersom de uppkommer. Anledningen är att möjligheten bedöms som liten att man med säkerhet kan fastställa att ett FoU-arbete kommer att generera framtida ekonomisk nytta. Aktivering får dock ske i vissa fall om utgifterna kan anses vara av väsentligt värde för företaget under kommande år. (BFN R1, 2008) Redovisningsrådet Redovisningsrådet skiljer på forskningsfas och utvecklingsfas avseende internt upparbetade immateriella tillgångar. Utgifter för forskning får inte aktiveras utan ska kostnadsföras direkt. Utvecklingsutgifter ska tas upp i balansräkningen som en immateriell tillgång om samtliga nedanstående förhållanden föreligger: (RR 15, 2008) a) Det är tekniskt möjligt för företaget att färdigställa den immateriella tillgången så att den kan användas eller säljas. b) Företagets avsikt är att färdigställa den immateriella tillgången och använda eller sälja den. c) Företaget har förutsättningar att använda eller sälja den immateriella tillgången. d) Den immateriella tillgången medför att framtida ekonomiska fördelar för företaget sannolikt ökar. Företaget skall bland annat kunna påvisa att det finns en marknad för det som produceras med den immateriella tillgången eller för den immateriella tillgången som sådan. När tillgången avses att användas internt skall dess användbarhet kunna påvisas. e) Det finns erforderliga och adekvata tekniska, finansiella och andra resurser för att fullfölja utvecklingen och för att använda eller sälja den immateriella tillgången. f) Företaget kan på ett tillförlitligt sätt beräkna de utgifter som kan hänföras till den immateriella tillgången. (RR 15, 2008, p.45) Reglering av forskning och utveckling enligt K2 K2-regelverket anger i punkt 10.3 att en egenupparbetad immateriell tillgång inte får aktiveras i balansräkningen. Detta går emot vad som anges i ÅRL och skiljer sig från normgivarnas rekommendationer. Vidare så uppges att om ett företag har egenupparbetade immateriella tillgångar i balansräkningen hänförbara till tidigare år så ska dessa omföras mot balanserat 10

17 resultat. Reglerna ska alltså tillämpas retroaktivt vilket medför att forsknings- och utvecklingsarbeten som företaget självt har bedrivit inte får aktiveras utan ska kostnadsföras över resultaträkningen. Förvärvade immateriella tillgångar får dock fortfarande aktiveras enligt K2. (BFN, 2008a) Skälet till att inte tillåta aktivering är baserat på att en av huvudprinciperna i K2 är försiktighetsprincipen. I likhet med BFNAR anges att det är svårt att bedöma värdet av immateriella tillgångar och då framförallt de egenupparbetade. Dessutom är BFN:s uppfattning att tillåtelse av egenupparbetade immateriella tillgångar skulle kräva mer komplicerade avskrivnings- och nedskrivningsregler, vilket anses gå emot syftet att förenkla redovisningen. (BFN, 2007a) Att inte tillåta aktivering har kritiserats av vissa remissinstanser där man bland annat anser att Bokföringsnämnden inte kan förbjuda något som är tillåtet i lagstiftningen, ÅRL. (Ibid.) De företag som har internt upparbetade immateriella tillgångar i balansräkningen vid övergången till K2, kan bli tvungna att upprätta en kontrollbalansräkning om det visar sig att omföringen påverkat aktiekapitalet i för stor utsträckning. 2.6 Kontrollbalansräkning Ett aktiebolag kan försättas i likvidation om en så kallad likvidationsgrund föreligger. En sådan likvidationsgrund anknyter till reglerna om företagets bundna kapital (Johansson, 2007). Finns det skäl att anta att bolagets egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen enligt Aktiebolagslagen (ABL) 25 kap. 13, genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning. Det egna kapitalets storlek beräknas något annorlunda vid en kontrollbalansräkning än i den vanliga balansräkningen. Tillgångarna värderas till försäljningsvärdet minus försäljningskostnader, vilket kan resultera i högre värden än i den vanliga balansräkningen. Visar kontrollbalansräkningen att bristen på aktiekapital föreligger ska styrelsen snarast sammankalla en bolagsstämma som prövar om bolaget ska likvideras. Fattar inte den första bolagsstämman beslut om likvidation ska en andra bolagsstämma upprättas inom åtta månader som återigen prövar om likvidationsgrund föreligger. Styrelsen ska inför den andra bolagsstämman låta upprätta en ny kontrollbalansräkning samt låta bolagets revisor granska den. (Johansson, 2007) Underlåter styrelsen att vidta de åtgärder som redogjorts för ovan, så svarar styrelsens ledamöter solidariskt för bolagets förpliktelser som uppkommer, dvs. personligt betalningsansvar föreligger för bolagets företrädare (ABL 25 kap. 18 ). 2.7 Nytta och kostnad med redovisning Att utöka och förbättra redovisningsinformation är kostsamt för företagen. Kostnadssidan består av alla de processer som ligger till grund för att ta fram och presentera redovisningsinformationen, medan nyttan eller intäktssidan består av värdet av de beslut som fattas utifrån den information som presenterats. Det är därför av stor vikt att företagen även 11

18 tar hänsyn till den nytta som den utökade finansiella formationen ger. Det räcker inte att företagen endast ser att utökad information leder till bättre beslut. Hänsyn måste även tas till om värdet på de förbättrade besluten överstiger kostnaderna för att ta fram och presentera informationen. (Smith, 2006) Problematiken i att hitta en balans ligger dels i att det är mycket svårt att beräkna värdet av förbättringen i kronor, dels i att avvägningen mellan nytta och kostnad måste göras utifrån bedömningar från fall till fall. Dessutom kan en ojämn fördelning uppstå bland företagets intressenter avseende nyttan och kostnaden med informationen som presenteras. Exempelvis genom att aktieägarna drar fördelar av informationen genom ett bättre underlag för beslut, medan företaget tvingas höja priserna för att täcka kostnaderna vilket i slutändan drabbar konsumenterna. (Ibid.) Informationen som presenteras bör även vara anpassad för intressenternas behov. Mindre företag har inte lika många intressenter och därmed finns inte ett lika stort behov av utförlig redovisningsinformation som det gör i större företag. Intressenterna i större företag har större nytta av den finansiella informationen, vilket motiverar de ökade administrativa kostnader detta innebär för företaget. (Ibid.) Behovet är lägre i mindre privata företag eftersom ägarna överlag är mer involverade i företaget och i högre grad medvetna om företagets finansiella ställning till skillnad från noterade bolag, där intressenterna ofta endast kan erhålla information utifrån de finansiella rapporter som presenteras (De Meza Graziano, 2006). Några av huvudargumenten för att samtliga företag ska redovisa på liknande sätt är för att öka harmoniseringen i redovisningen och jämförbarheten mellan företag. Kritik har riktats mot dessa argument eftersom kostnaderna för mindre företag i hög grad skulle överstiga nyttan av att tillämpa de mer utförliga redovisningsreglerna, då den utökade informationen som presenteras saknar relevans för användarna. (Evans et al., 2005) Det anser även Friedlob och Plewa (1992) i sin artikel, där de menar att kostnaderna för ökade redovisningskrav blir proportionellt högre för mindre företag eftersom dessa har begränsad personal och resurser för att hantera redovisningen. Mindre företag har inte heller lika stora resurser för att influera normgivarna om hur redovisningen bör utformas. Systemet är därför inte lika förstående för de mindre företagens behov. (Lippitt & Oliver, 1983) 2.8 Relevans och tillförlitlighet IASB definierar information som relevant om den resulterar i att förändrade beslut tas av användarna efter att de tagit del av informationen. IASB:s föreställningsram identifierar två värden som viktiga komponenter av relevans, bekräftande värde och förutsägande värde. Bekräftande värde innebär att informationen konfirmerar giltigheten av tidigare förutsägelser eller korrigerar dem. Förutsägande värde innebär att informationen kan användas till att göra förutsägelser om resultaten av inträffade, aktuella och framtida händelser samt dess effekter på framtida kassaflöden. (IASB, 2008) Informationen brister i relevans om den inte finns tillgänglig när den behövs och är därmed till liten eller ingen nytta för användarnas beslut (Marton et al., 2008). 12

19 Att informationen är tillförlitlig innebär att den inte innehåller några väsentliga felaktigheter och inte är vinklad. Användarna måste kunna förlita sig på att informationen återspeglar företagets verksamhet på ett korrekt sätt. (IFRS, 2008) Vilken nivå av tillförlitlighet som krävs beror på användarnas preferenser. Intressenter accepterar i varierande utsträckning olika nivåer av tillförlitlighet (Marton et al., 2008). En avvägning görs även mellan relevans och tillförlitlighet av företagens redovisningsinformation (Ibid.). Information som är relevant för användarna kan vara så osäker att de finansiella rapporterna riskerar att bli vilseledande om informationen presenteras i resultat- eller balansräkningen. Om informationen å andra sidan dröjer och lämnas först då samtliga konsekvenser är kända är informationen mycket tillförlitlig men kan i detta skede ha förlorat relevans. (IFRS, 2008) Intressenterna har störst nytta av information som innebär ett användbart utbyte mellan relevans och tillförlitlighet (Scott, 1997). I en artikel av Wyatt (2008), diskuteras relevansen och tillförlitligheten avseende immateriella tillgångar. Lagstiftare och flera forskare har reservationer angående kostnaden och nyttan för företagen av att redovisa immateriella tillgångar samt informationens tillförlitlighet för investerare. Det är grundat i att immateriella tillgångar, till skillnad från materiella, generellt sett är overifierbara och osäkra i sin natur. Studier har dock visat att informationen är relevant för användarna för att förstå hur företagen genererar värde. Wyatt anser att det ger en felaktig bild av företaget om man inte redovisar de immateriella tillgångarna. (Wyatt, 2008) 2.9 Intressenternas behov av information Det primära syftet med redovisningen är enligt Smith (2006), att förmedla information om företagets finansiella ställning till olika användare och då framförallt till intressenter utanför företaget. Ägarna i företaget intar en särställning bland användarna då deras ersättning inte är kontraktsbunden, utan erhålls först efter att övriga intressenter erhållit sitt. Intresset för redovisningen är därför särskilt stort bland denna grupp eftersom det är där de får vetskap om ersättningen. Övriga användare som har ett intresse av företagens finansiella ställning är långivare, kunder, leverantörer, konkurrenter, anställda samt stat och kommun. (Smith, 2006) För att informationen ska vara av nytta för intressenterna måste även de olika gruppernas behov identifieras. Om informationen i de finansiella rapporterna anpassas till att möta de specifika behov som intressenterna har, kommer bättre beslut att fattas och redovisningen blir mer användbar. (Scott, 1997) Debatten kring immateriella tillgångar En fråga som har varit omdebatterad är om aktivering av immateriella tillgångar i form av forskning och utveckling ska tillåtas och om det ger någon meningsfull information till intressenterna. I den amerikanska motsvarigheten till god redovisningssed, Generally Accepted Accounting Principles (US GAAP), föreskrivs att utgifter för FoU ska kostnadsföras. Informationen anses på så sätt bli mer tillförlitlig, objektiv och relevant jämfört med om motsvarande utgifter aktiveras. (Lev & Sougiannis, 1996) Kostnadsföring av FoU har emellertid kritiserats utifrån liknande premisser, dvs. att det reducerar relevansen för 13

20 investerare (Chambers et al.,1998). En studie av Healy et al. (1998), visar på att aktivering av FoU är överlägsen en kostnadsföring vad gäller att ge relevant information till investerare. I en annan studie utförd av Aboody och Lev (1998), undersöks relevansen för investerare av att aktivera mjukvarukostnader. Aboody och Lev anser att aktivering av mjukvarukostnader i hög grad återspeglar företagets värde och framtida intäkter på ett mer korrekt sätt och därmed ger relevant information till investerare. Lev (1999) menar att frånvaron av FoU i balansräkningen förnekar investerare möjligheten att utvärdera ett företags avkastning på innovativa produkter. Det finns även bevis på att företag med en stor andel FoU är undervärderade på grund av bristfällig information avseende de immateriella tillgångarna. Lev anser att information om FoU är viktigt för investerare då kapitalmarknader återspeglar sådana tillgångar i aktiepriser. Det kan dock argumenteras för att ägare av mindre företag får information från källor på insidan av företaget istället för de finansiella rapporterna (Friedlob & Plewa, 1992). 14

21 3 Metod I följande kapitel redogörs för uppsatsens genomförande och val av metod. Vidare diskuteras studiens urval och val av undersökningsvariabler, samt eventuella metodproblem och vilka tänkbara effekter det kan ha fått på undersökningen. 3.1 Val av forskningsstrategi För att svara på uppsatsens forskningsfrågor har vi valt att använda oss av en kvantitativ forskningsstrategi. En kvantitativ strategi var lämplig eftersom studien syftar till att kunna göra generaliseringar om vilken effekt övergångsreglerna i K2 kommer att få på det egna kapitalet i mindre forsknings- och utvecklingsföretag (Holme & Solvang, 1997). Den kvantitativa strategin avspeglas också i studiens datainsamling och den därpå följande analysen där kvantifiering av undersökningens enheter och variabler spelat en central roll (Bryman & Bell, 2005, Patel & Davidson, 2003). 3.2 Undersökningsdesign Undersökningsdesignen utgör ramen för insamling och analys av data, den ska också passa studiens frågeställning samt de kriterier som satts upp (Bryman & Bell, 2005). Vårt huvudsakliga mål med studien har varit att, utifrån de forskningsfrågor som formulerats, beskriva variationer i hur mindre företag redovisar egenupparbetade immateriella tillgångar. Med variationer avses två saker. För det första variationen i huruvida företagen aktiverar egenupparbetade immateriella tillgångar och för det andra, variationen i företagens täckning i det egna kapitalet för att klara den omföring K2 kräver. Studien avser också att kunna visa på eventuella samband mellan de variabler som undersökts samt generalisera resultaten för hela den undersökta populationen. Vi har därför valt att låta en tvärsnittsdesign utgöra grunden för vår studie. Bryman och Bell (2005) menar att en tvärsnittstudie består av fyra olika element med varierande tyngd. För det första ska studien omfatta fler än ett fall eftersom det är variationer i populationen som är det intressanta. Vanligtvis ingår fler företag än så eftersom variationen då ökar, dessutom krävs ofta att flera enheter studeras om urvalet ska fungera. För det andra genomförs informationsinhämtningen endast en gång och vid en och samma tidpunkt för samtliga enheter. För det tredje utgörs den information som inhämtas av kvantitativa eller kvantifierbara data. Kopplat till vår undersökning innebär det att vi har granskat 500 företags redovisning av egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar för 2007 års räkenskapsår. Den information som samlats in kommer från företagens årsredovisningar vilket säkerställer att informationen är från samma tidpunkt (mer information om insamlingstekniken återfinns i avsnitt 3.3). Det fjärde elementet Bryman och Bell fokuserar på är sambandsmönster mellan variabler. Ett av syftena med vår studie har varit att studera just samband mellan variabler. Utöver samband har även fördelningen mellan de värden variabler antagit studerats för att kunna svara på uppsatsens forskningsfrågor. 15

22 Fördelarna med den design vi valt är att de resultat som stickprovsundersökningen genererar är generaliserbara för hela populationen samt att relationer mellan olika variabler kan studeras. (Bryman & Bell, 2005). Tvärsnittsdesignen innehåller dock en del brister. Eftersom informationen samlas in vid endast ett tillfälle är det svårt att dra några slutsatser om orsaksriktningar, det vill säga vilka variabler som påverkar vilka. Tvärsnittsundersökningar resulterar därför ofta i kopplingar och samvariationer mellan variabler medan orsaksriktningen kan vara svår att fastställa. (Ibid.) 3.3 Undersökningsmetod Begreppet undersökningsmetod eller forskningsmetod syftar till att beskriva den teknik som använts för att samla in data (Bryman & Bell, 2005). I den studie vi genomfört har vi valt att samla in data genom att studera årsredovisningar. En fördel med den valda undersökningsmetoden är att företagen själva inte kan påverka de variabler vi studerat, vilket hade varit möjligt om vi istället genomfört exempelvis en enkätundersökning. Även bortfallsproblematiken elimineras i stor utsträckning eftersom alla företag har kunnat studeras förutsatt att deras årsredovisning funnits tillgänglig. Vi har således inte varit beroende av att företagen haft tid och möjlighet att delta i studien. En nackdel med att studera årsredovisningar kan kopplas till de sätt på vilket de är utformade. K2 kräver att samtliga egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar ska korrigeras mot det egna kapitalet. I de årsredovisningar vi har studerat har det dock inte varit möjligt att identifiera alla sådana tillgångar. Som exempel kan posten patent i företagens balansräkning nämnas. Där kan både utgifter för förvärvade och egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar förekomma. Vi har därför inte haft möjlighet att avgöra om företagen har några egenupparbetade tillgångar aktiverade i posten, eftersom det är företagsintern information som inte förmedlas i årsredovisningen. För en utförligare diskussion om ovan nämnda problematik och dess påverkan på studien, se kapitel Val av undersökningsvariabler Den information som studerats i respektive årsredovisning bygger på de fyra variabler vi bedömt som relevanta utifrån uppsatsens forskningsfrågor. Den första variabeln som studerats är förekomsten av egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar bland de undersökta företagen. De företag som har aktiverat den typen av tillgångar har genererat en etta och undersökts vidare. Resterande bolag, dvs. de som inte har några egenupparbetade immateriella tillgångar aktiverade, har genererat en nolla och inte studerats närmare. Med hjälp av de data som denna del av undersökningen genererat har det varit möjligt att klarlägga både vilka och hur många mindre aktiebolag som aktiverar kostnader för immateriella anläggningstillgångar. I studiens nästa steg har endast de företag som redovisar egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar i balansräkningen undersökts. Den variabel som varit av intresse är 16

23 kvoten mellan storleken på det egna kapitalet kvar att förbruka och storleken på de egenupparbetade immateriella tillgångarna. Eget kapital kvar att förbruka definieras som det totala egna kapitalet minus halva aktiekapitalet. Det utgörs därmed av det egna kapital företagen kan förbruka innan de befinner sig i en kontrollbalansräkningssituation. De olika värdena på variabeln som undersökningen genererat, illustrerar storleken på det egna kapitalet kvar att förbruka i förhållande till storleken på de egenupparbetade immateriella tillgångarna. Ett kvotvärde på exakt ett betyder att företaget har precis så mycket eget kapital som fordras för att täcka omföringen av de aktiverade immateriella tillgångarna. Företag med ett kvotvärde högre än ett har mer eget kapital än vad som krävs, medan det motsatta gäller för företag med ett kvotvärde lägre än ett. Således genererar de värden variabeln antar inte bara information om täckning finns eller inte, utan också hur nära företagen är att klara omföringen. I figur 3:1 nedan har för enkelhetens skull företagen grupperats utifrån om täckning finns eller inte, ingen hänsyn har tagits till att företagen har kvotvärden som avviker mer eller mindre från ett. Genom att studera kvoten mellan storleken på eget kapital kvar att förbruka och egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar har det varit möjligt att avgöra vilken effekt övergångsreglerna i K2 kommer att få på mindre forsknings- och utvecklingsföretags egna kapital. Figur 3:1 Undersökningens variabler Den tredje variabeln som undersökts är företagens omsättning och den fjärde utgörs av bolagens balansomslutning. Genom att studera dem tillsammans med företagens kvotvärde har det varit möjligt att ta reda på om det finns något samband mellan den effekt övergångsreglerna får och företagens storlek i form av omsättning och balansomslutning. 17

24 3.5 Studiens population och urval Den studie vi genomfört ämnar studera företag verksamma inom forskning och utveckling. För att fånga upp så många företag som möjligt inom detta verksamhetsområde, samt utesluta företag med annan verksamhet, har vi valt att använda oss av Svensk Näringsgrensindelning (SNI), där företag kategoriseras efter den aktivitet som bedrivs. (SCB, 2008). Utifrån detta register har vi valt att studera de företag som kategoriserats inom grupp 721, Naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling. Eftersom studien syftar till att studera de företag som uppfyller kraven för att redovisa enligt K2 ingår endast mindre aktiebolag, enligt definitionen i ÅRL, i studien. Vi har således uteslutit alla företag med mer än 50 anställda, en balansomslutning över 25 miljoner kronor och en nettoomsättning högre än 50 miljoner kronor. Även moderbolag i större koncerner och publika aktiebolag har utelämnats eftersom de inte heller har möjlighet att redovisa enligt K2. De 1071 företag som återstod efter tidigare nämnda avgränsningar utgör studiens population (N). Populationen kan på ett mer konkret sätt definieras som alla mindre aktiebolag inom SNI-grupp 721, Naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling, som inte är moderbolag i större koncerner eller är publika aktiebolag. Det bör noteras att det råder en viss diskrepans mellan det sätt som ÅRL definierar mindre företag och vårt tillvägagångssätt vid avgränsningen av populationen. För att ett företag ska definieras som mindre enligt ÅRL, krävs endast att mer än ett av de tre kriterier vi använt oss av är uppfyllt. Vår avgränsning utesluter därmed de företag som på en av de tre punkterna överstiger våra gränsvärden, men som i övrigt uppfyller kraven för att definieras som ett mindre företag. Detta kan ha medfört att vår avgränsning eliminerat större företag som endast överstiger ett av gränsvärdena. Vidare kräver ÅRL att kriterierna varit uppfyllda under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren. Vår avgränsning tar endast hänsyn till 2007 års räkenskapsår vilket kan ha resulterat i att även större företag kan ha inkluderats i populationen. Utifrån definitionen av populationen har vi med hjälp av de sökfunktioner databasen Affärsdata inrymmer skapat en urvalsram där samtliga företag inom populationen ingår. Att arbeta med Affärsdata var lämpligt av två anledningar. För det första innehåller databasen en förteckning över samtliga aktiebolag i Sverige, för det andra kan sökningar göras utifrån bolagsform, SNI-kod och bokslutsinformation som t.ex. omsättning och balansomslutning. Ett led i definitionen av populationen är, som tidigare nämnts, en avgränsning efter SNI-grupp 721, Naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling. Denna grupp innehåller i sin tur två stycken undergrupper: 7211 Bioteknisk forskning och utveckling och 7219 Annan naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling. Av den anledningen har vi valt att stratifiera populationen utifrån vilken undergrupp företagen tillhör. Fördelen med att stratifiera populationen är att vi på så sätt säkerställer att urvalet är fördelat på samma sätt som populationen (Bryman & Bell, 2005). Av tabell 3-1 framgår hur populationen är fördelad per undergrupp. Det framgår också att 16 av företagen i populationen bedriver verksamhet inom båda aktivitetsområdena, dessa företag har sorterats under en egen kategori för att undvika att de slumpas fram två gånger. 18