2013-10-02 Ett försök till sammanställning av fakta ur ett kaotiskt arkiv vid Hjälmarstranden- Hälsn Lars-Åke Dahlqvist Ps. Risk finns att det kommer mer. Ds I KVARNTORP UTVANNS URAN REDAN UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET Våren 1940 tillsatte regeringen en kommitté för att börja utvinna olja ur alunskiffern i Kvarntorp i området. Under hösten samma år bilades Svenska Skifferolje Aktiebolaget SSAB. Även uran (c:a 50 ton) utvanns och bolaget hoppades att uranutvinningen skulle bidra till att göra verksamheten lönsam. År 1966 avvecklades emellertid hela verksamheten i Kvarntorp, eftersom den var olönsam och gav upphov till svåra miljöskador. Sidan 1 av 18
Bilder från Kvarntorp på femtiotalet ANSÖKNINGAR OM ATT FÅ Sidan 2 av 18
UNDERSÖKA ALUNSKIFFERN UNDER NÄRKESLÄTTEN På 1970-talet ansökte Boliden AB och LKAB om tillstånd att få utvinna olja och industrimineraler ur skiffern. Massiva protester ledde dock till att planerna lades ned. Tjugofem år senare avslogs motsvarande ansökningar från det australienska gruvbolaget Sothern Pacific Petroleum. Sidan 3 av 18
Barnet fick ett namn: "Freda skiffern" Sedan ett flertal år har Svenska Skifferoljeaktiebolaget ett antal undersökningstillstånd i Närke utan att ha gjort något mera påtagligt. Nu har en ny aktör köpt bolaget i juni 2013 och avser uppenbarligen att starta såväl undersökningar som borrningar. Den nya aktören är företaget URU Metals Limited, noterat på en börs i London. Sidan 4 av 18
En mycket detaljerad karta avseende gruvbolag och områden finns på hemsidan där kartor över varje delområde kan tas fram. Christina har sammanställt kartan. BOREALT LANDSKAP OVANFÖR HK NEMORAL BYGD NEDANFÖR HK Sidan 5 av 18
Borealt landskap Nemoralt d:o TRADITIONELL BRYTNING Att det är stor skillnad mellan länets båda Sidan 6 av 18
naturliga regioner avspeglar sig tydligt i synsättet hos människor vad gäller gruvbrytning och hur sådan verksamhet påverkar landskapet. I urbergsområdena med malmförande leptitbergarter har man i sekler utvunnit järn, zink, silver etc ur de malmförande leptitbergartrna, t ex i Grängesberg, Åmmeberg och Zinkgruvan. Där har man använt "traditionell brytningsteknik" med djupa lodräta schakt och horisontella orter. Jag hade kolleger på gymnasie- och högstadieskolor uppe i Bergslagen (Grängesberg etc) på 70-talet som inte alls kunde begripa; vad vi bråkade om där nere på slätten då vi protesterade mot planerad skifferbrytning. Då gällde det LKAB och Boliden, som ville utvinna olja, aluminium mm ur alunskiffern. Bolagen undvek av vissa skäl att att nämna uran då. En lärare i Hällefors undervisade mig om att arbetstillfällen skulle skapas om bolagen fick möjligheter att bryta skiffern. Den hade ju Sidan 7 av 18
länge brutits t ex i Grythyttan och verksamheten hade inte orsakat värre problem än att man gott kunde tåla dem. Jag fick också veta att skiffertak håller i evighet. Om jag invände att man inte ska blanda ihop päron och äpplen, dvs att slättens sedimentära alunskiffer "bara" är en halv miljard år gammal i jämförelse med den metamorfa (omvandlade) mörka, hårda lerskiffern i norra Örebro län, som bildades i ett urhav för nästan två miljarder år sedan, mötte jag oftast förströddhet eller ointresse. Det är viktigt att beakta att skiffer är ett samlingsnamn på en rad olika bergarter (Jfr eng. shale och slate ). Oljeskiffrar finns från många tidsperioder i jordens historia och har bildats av sediment som avsatts i ett grundhav där tillgången på fritt syre varit begränsad. Sidan 8 av 18
Den tekniken kan inte användas, om man vill utvinna brännbara ämnen och metaller i alunskiffern under Närkeslättens odlingsbygder, med sina åkrar, drumliner och bebyggelse, vilande på sedimentära lättvittrade bergarter. I stället måste stripmining tillämpas dvs avrymning av åkrar, skog, bebyggelse etc ovanför alunskiffersedimenten. Kort sagt skapas då som i norra Tysklan:d jättelika rullande dagbrott i vinkeln/sänkan mellan Kilsbergen i väster och Sidan 9 av 18
Hallsbergsbranten i söder. ISL-metoden Gruvbolagen förespråkar därför användandet av en kemisk lakningsmetod: den s k ISL-metoden (In Situ Leaching). Bilden visar ett "återställt isl-område" i Nevada. Metoden som väl förtjänar att på svenska heta "på plats läckage-metoden" bygger på att svavelsyra pumpas ner i borrhål för att laka ut metaller, t ex uran. Eftersom metallhalterna är låga i Närkeslättens alunskiffer skulle utvinning med isl- lakning kräva ett mycket stort antal borrhål inom stora områden för att Sidan 10 av 18
medge utvinning av mer än obetydliga mängder metaller. Det finns stor risk att lösningskemikalier med utlösta metaller och andra ämnen från alunskiffern sprider sig så att lösningen inte kan pumpas upp fullständigt. Det är mycket svårt att finna några rapporter om positiva resultat av ISLmetoden i regioner i världen, som motsvarar Närkeslätten med avseende på berggrundsstruktur, hydrologi, natur, Sidan 11 av 18
kultur, bebyggelse och infrastruktur. Vissa positiva resultat redovisas från utpräglade glesbygdstrakter i t ex tundraområden i Canada och ökenområden i USA och Australien. Jag har inte hittat några bilder. Före murens fall fanns det dock vackra bilder från östra Estland. Några omfattande protester mot planerna har inte förekommit i dessa trakter. På några platser i Australien har några aboriginer haft synpunkter på islmetodens tillförlitlighet, men myndigheterna har på "ett sakligt sätt" (bl a med tårgas) förklarat att landskapet inte alls kommer att skadas av svavelsyran som sprutas ner i borrhålen DET HAR BOTT MÄNNISKOR PÅ NÄRKESLÄTTEN I TUSENTALS ÅR Sidan 12 av 18
Från istiden och framåt Oavsett vilken metod som används - stripmining eller isl-teknik -, om man vill ta till vara olja, metaller mm i alunskiffern under Närkeslätten, blir resultatet att en urgammal kulturbygd blir helt förstörd samt att såväl ytvatten som grundvatten skadas av giftigt och förorenat lakvatten. "Mit der Dummheit kämpfen Götter selbst vergebens." (Friedrich Schiller) (Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.) NÄRKESLÄTTENS HYDROLOGI Större delenav avrinningsområdet ligger i Sidan 13 av 18
Örebro län, medan mindre delar ligger i Västmanlands län och Södermanlands län. Hjälmarens huvudsakliga utlopp, Eskilstunaån, mynnar i Mälaren vid Torshälla, medan ca åtta procent av utflödet går via Hjälmare kanal till Arbogaån. Svartån och Täljeån/Kvismare kanal samt hundratals bäckar och diken bildar det ömtåliga kapillärnätet som avvattnar Närkeslätten till Hjälmaren. Från alunskiffern utmed Kilsbergskanten rinner t ex Garphytteån, Frösvidalsån och Ranglabäcken till Svartån. Täljeån (som byter namn vid Almbro till Kvismare kanal) får vatten från skifferlagren utmed förkastningsbranten i söder och de smärre förekomsterna ute på slätten. Bland alla dessa bäckar, vars vatten så småningom når Segersjöviken, kan nämnas Kyngensbäcken, Pryskebäcken, Torpabäcken, Skeppstabäcken, Ruggabäcken, Kvarnabäcken, Sidan 14 av 18
Koängsbäcken, Frommestabäcken, Sköllerstabäcken, Kånstabäcken, Hammarsån, Meningaskerbäcken, Tybblebäcken, Prästgrfaven och Sibbasbäcken. Alla dessa vattendrag, som bildar ett ömtåligt kapillärnät, påverkades kraftigt av de stora sjösänkningsprojekten som igångsattes i mitten av 1800-talet. Nya odlingsmarker skapades men också omfattande hydrologiska problem, då sjöar sänktes eller försvann t ex de båda Kvismaresjöarna, Mosjön och Skarbysjön samt när våtmarker torrlades. All gruvhantering kräver stora mängder processvatten. Myndigheterna i slättens tätorter funderar ständigt över var man ska hämta sitt dricksvatten. Hjälmaren, Vättern Järleån, Sottern, Tisaren etc finns med i diskussionerna. Svartån räcker inte till och Täljeån är ett dike under torrsomrar. Sidan 15 av 18
Hur resonerar man egentligen i gruvbolagens tankesmedjor? Detaljerade hydrologiska kartor finns på nätet Sandstenen - en ypperlig grundvattenreservoar Under stora delar av Närkeslätten finns den kambriska sandstenen, som är en en ypperlig grundvattenreservoar. Även den ordoviciska kalkstenen, där den inte är Sidan 16 av 18
borteroderad, har ofta bra vatten. Förkastningssprickor har resulterat i att det finns vertikala förbindelser mellan alla skikten i den kambrordoviciska lagerföljden, från kalkstenen via alunskiffern, lerskiffern och sandstenen ner till urbergsytan i botten, vilket gör att otjänligt vatten från borrhål kan förorena såväl ytvatten som de båda akvifererna i berggrunden. Sidan 17 av 18
RAMDIREKTIVET STÄLLER KRAV Ökade utsläpp av föroreningar från Svartåns och Täljeåns vattensystem till Hjälmaren, Mälaren och Östersjön strider helt mot Ramdirektivet för vatten där det står att god status måste uppnås för allt vatten i Europa senast 2015 och att hållbar vattenanvändning säkerställs över hela Europa. Läs mer om (ramdirektivet för vatten) http://europa.eu/ legislation_summaries/agriculture/ environment/l28002b_sv.htm okt 2013 Lars-Åke Sidan 18 av 18