Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2013 Det nationella stödet är nödvändigt för många jordbruksföretag i norra Sverige. Utan stödet finns det risk att 31 procent av mjölkföretagen i norra Sverige skulle tvingas upphöra med verksamheten på grund av bristande lönsamhet. Trots det nationella stödet minskar produktionen inom flertalet av de berörda produktionsgrenarna. Minskad produktion och nedläggningar av jordbruksföretag kan leda till mer igenväxning som minskar landsbygdens attraktivitet för boende och verksamheter och även minskad biologisk mångfald. Rapport 2014:12
Landsbygdens utveckling i norra Sverige under 2013 Detta är den årliga rapporten om nationellt stöd till jordbruk i norra Sverige som varje år skickas till EU-kommissionen. Rapporten redovisar hur mycket stöd som Jordbruksverket har betalat ut till produktionsgrenarna under 2013. Rapporten ger också en analys över landsbygdens utveckling och vilka effekter stödet har haft i området. Nationellt stöd ges till mjölk- och getproduktion, slaktsvins-, smågrisägg-, potatisproduktion och samt bär- och grönsaksproduktion i stödområde 1-3. Författare Magnus Nilsson Thord Karlsson Gustav Helmers Svante Nilsson Foto på omslaget Markus Tiburzi
Rural Development in Northern Sweden during 2013 This is the annual report on national aid to agriculture in northern Sweden that Sweden submits annually to the European Commission. The report shows how much aid was paid to different branches of production in 2013.The report also provides an analysis of rural development and the contributions of said aid in the area. National aid is given to milk and goat production, pigs, piglet, egg and potato production, as well as berry and vegetable production in compensation areas 1-3 Authors Magnus Nilsson Thord Karlsson Gustav Helmers Svante Nilsson Photo on the cover Markus Tiburzi
Sammanfattning Jämfört med södra Sverige har norra Sverige, det vill säga stödområde 1-3, sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk. Detta förhållande beror dels på klimatet, dels på de långa avstånden, vilket bland annat innebär att transporter blir dyrare och att det blir svårare att samverka med andra brukare när det till exempel gäller maskiner. Syftet med det nationella stödet är att jämna ut de inkomstskillnader som uppstår på grund av de sämre förutsättningarna. Den övervägande delen av stödet går sedan länge till mjölkproduktionen. Rapporten beskriver hur stödet har fördelats under 2013 och vilka effekter det har fått för landsbygdens utveckling, för företagens lönsamhet, för jordbruket och för miljön. Det nationella stödet bedöms ha en stor ekonomisk betydelse för mjölkföretagen. Enligt analysen skulle 31 procent av företagen redovisa ett noll- eller sämre resultat för mjölkproduktion om inte stödet funnits. Detta förhållande gäller i första hand de små företagen. Uppskattningsvis finns cirka 25 procent av samtliga mjölkkor i stödområdet på dessa företag. Ytterligare faktorer påverkar emellertid förutsättningarna för ett framgångsrikt företagande. Det är därför inte möjligt att mer än grovt förutsäga hur utvecklingen skulle kunna gestalta sig. En faktor som talar för en fortsatt produktionsminskning är att stödbeloppen inte har förändrats i takt med inflationen utan i stort sett är nominellt oförändrade sedan år 1995. En faktor som dock måste beaktas i vid bedömningen av rapportens analyser är den sänkning av mjölkpriset med 6 procent som skedde mellan år 2011 och 2012. Den framtida utvecklingen av mjölkpriset kommer att vara en av de mer väsentliga faktorerna för utvecklingen av jordbruket i norra Sverige. Utöver produktionsekonomin och stödet till jordbruket i norra Sverige så har exempelvis även förutsättningarna för företagstillväxt genom strukturrationalisering en stor betydelse för utvecklingen av jordbruket i norra Sverige. Den sammantagna effekten av stödets påverkan på produktionsekonomi och en fortsatt företagstillväxt i norra Sverige bedöms som nödvändig för att försäkra sig om ett långsiktigt bestående jordbruk i dessa områden. I hela Sverige minskar antalet mjölkproducenter vilket medför färre mjölkföretag även i norra Sverige. Generellt för norra Sverige så visar analysen att de företag som upphör med sin produktion har färre än 75 kor medan de företag som har fler än 75 kor ökar sin produktion. Denna strukturförändring liknar i stort den som gäller för landet som helhet. I stödområdet ökar dock företag med mer än 150 kor sin andel av den sammanlagda produktionen i en större omfattning än i resten av landet. Analysen visar också på att små företag i inlandet lägger ned sin produktion medan lantbrukarna vid kusten satsar på att öka sina besättningar och sin produktion. Anledningen är att lantbruket vid kusten har bättre förutsättningar, till exempel något bättre klimat, kortare avstånd samt en närhet till konsumenter eftersom flera av norra Sveriges större tätorter ligger vid kusten. Om de betande djuren blir färre kommer också åker- och betesmarkerna att minska i området. Det innebär att områdets attraktivitet för boende och olika verksamheter minskar. I många områden i norra Sverige är redan idag andelen jordbruksmark liten och en ytterligare minskning kan därför befaras försämra attraktiviteten ytterligare. Det innebär också att vilda djur, växter, fåglar, och insekter som är beroende av det öppna jordbrukslandskapet får svårare att överleva. Det skulle påverka den biologiska
mångfalden negativt. Storspov och ortolansparv är två fågelarter som är beroende av ett varierat jordbrukslandskap med betesmark och åkermark och som riskerar att försvinna om jordbrukslandskapet växer igen..
Innehåll 1 Inledning... 1 1.1 Syfte med nationella stödet... 1 1.2 Geografisk avgränsning för nationella stödet... 2 2 Utvecklingen i norra Sverige utifrån perspektivet av det nationella stödet... 3 2.1 Befolkningens utveckling... 3 2.2 Sysselsättning... 5 2.3 Den ekonomiska tillväxten... 7 3 Nationella stödets betydelse för jordbrukets och miljöns utveckling... 9 3.1 Gemensamma förutsättningar för jordbruk i norra Sverige... 9 3.1.1 Djurproduktion... 9 3.1.2 Växtodling... 9 3.1.3 Andra faktorer... 10 3.2 Mjölksektorn... 10 3.2.1 Mjölkproduktionen... 10 3.2.2 Transportstödet kompenserar för de långa avstånden... 11 3.2.3 Flest getter i stödområde 1 och 2... 11 3.3 Svin och fjäderfä... 11 3.3.1 Stöd för slaktsvin... 11 3.3.2 Stöd för suggor... 12 3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet... 12 3.4 Bär- och grönsaksproduktion... 12 3.5 Potatisproduktion... 13 3.6 Inkomstutvecklingen... 13 3.7 Effekter på miljön... 15 4 Fördjupad analys av nationella stödets betydelse för mjölkföretagens utveckling i norra Sverige... 17
4.1 Analysmodeller för att belysa stödets effekter... 17 4.1.1 Täckningsgradsmodellen visar på sämre lönsamhet i norra Sverige... 17 4.1.2 Analys baserad på bokföringsuppgifter... 18 4.2 Beskrivning av företag i stödområdet... 20 4.2.1 Medelkoantalet ökar i samma takt som i södra Sverige... 20 4.2.2 Mjölkproduktionen ökar i områden med bra produktionsförutsättningar.. 21 4.2.3 Investeringstakten i de fyra nordligaste länen är lika hög som för övriga landet 22 4.2.4 Allmänna utgångspunkter... 22 5 Slutsatser... 25 6 Bilagor... 27 Bilaga 1 Svenska programmet för nationellt stöd... 27 Bilaga 2 Karta stödområdesindelning... 33 Bilaga 3 Tabeller över stödformernas och jordbrukets utveckling... 34 Mjölksektorn, komjölk, transport av komjölk och get... 35 Svin och fjäderfä... 39 Bär och grönsaker... 42 Potatis... 43 Avvikelser... 44 Övrigt utbetalt stöd till området... 44 Jordbruksstatistik Sverige... 45 Statistiska källor... 47 Bilaga 4 Mjölkföretagens geografiska spridning i stödområde 1-3 i förhållande till produktionsförutsättningar (tidsåtgång för att bruka 1 hektar).... 48 Bilaga 5 Ändringar i kommissionsbeslut 96/228/EG... 51
1 Inledning Enligt artikel 142 i anslutningsfördraget har Sverige rätt att ge ett långsiktigt nationellt stöd för att traditionellt jordbruk fortsättningsvis ska finnas i särskilda regioner. Området som Sverige valt att ge stöd till har svåra permanenta naturförhållanden som kort odlingssäsong och långa transportavstånd. Detta gör det svårt att bedriva jordbruk som ger en skälig inkomst i samma nivå som jordbrukare i andra områden. Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas, men inte bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU 1995. Sverige valde vid EU-inträdet att ange 1994 års produktion som referensnivå för komjölksproduktion samt för bär och grönsaksodling och 1993 års produktion för slaktsvin, smågris, potatisproduktion, get- och äggproduktion. Förutsättningarna för utformningen av det nationella stödet ges i Kommissionens beslut 2013/8554 av den 5 december 2013 om ändring av beslut 2010/6050. Samt Kommissionens beslut 2010/6050 av den 8 september 2010 om ändring av beslut 96/228/EG och i Förordning (1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Ytterligare bestämmelser finns i Jordbruksverkets föreskrift Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:37) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige. Denna rapport syftar till att ligga till grund för Sveriges rapportering till EUkommissionen om hur mycket stöd som har betalats ut inom ramen för det nationella stödet och vad effekterna av stödet har varit. För att kunna utvärdera effekterna av stödet redovisar Jordbruksverket hur mycket stöd som har betalats ut inom de olika produktionsgrenarna och hur detta påverkar den ekonomiska utvecklingen i stödområdena. 1.1 Syfte med nationella stödet Jämfört med södra Sverige har norra Sverige sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk. Det beror dels på klimatet men också på de långa avstånden, vilket bland annat innebär att transporter blir dyrare och att det blir svårare att samverka med andra brukare när det till exempel gäller maskiner. Syftet med det nationella stödet är att bidra till att jordbruk finns kvar i norra Sverige genom att jämna ut inkomstskillnader som uppstår på grund av sämre förutsättningar. Den övervägande delen av stödet går sedan länge till mjölkproduktion. Stödet är helt finansierat av den svenska staten och ska framför allt lämnas för att - bevara traditionell jordbruksproduktion särskilt lämpad för klimatförhållandena i stödområdet, - förbättra strukturen för produktion, omsättning och förädling av jordbruksprodukter, - underlätta avsättningen av jordbruksprodukter samt - säkerställa att miljön och naturvärden skyddas och bevaras. 1
1.2 Geografisk avgränsning för nationella stödet Det är främst tre faktorer som har använts för att bestämma vilka områden som ska vara berättigade till nationellt stöd för jordbruk. De tre faktorerna är - Låg befolkningstäthet - Jordbruksarealens andel av den totala arealen - Andel av jordbruksarealen som används för livsmedelsproduktion Området som omfattas av stödet utgör en yta på sammanlagt 335 676 hektar utnyttjad jordbruksmark vilket motsvarar 11 procent av Sveriges totala utnyttjade jordbruksmark. Denna yta är sedan indelad i fyra olika produktionsområden (1, 2a, 2b och 3) beroende på skillnader i produktionsförutsättningar inom det stödberättigade området. Stödområde 1 har sämst produktionsförutsättningar och stödområde 3 bäst. För mer detaljer om hur avgränsningen av stödområdet beräknades se bilaga 1 och för karta över vilka delar av Sverige som omfattas av nationella stödet samt hur de olika stödområdena är avgränsade geografiskt se bilaga 2. Området omfattar jordbruksområdena norr om den sextionandra breddgraden och några närliggande områden med liknande klimatförhållanden söder om sextioandra breddgraden. I stödområdet ingår följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Gävleborg, Dalarna och Värmland. Nationellt stöd lämnas för produktion av ko- och getmjölk, slaktsvin, smågrisar, ägg, potatis, samt bär och grönsaker. Vidare lämnas stöd för transport av komjölk mellan produktionsplats och uppsamlingscentrum eller platsen för första bearbetning. Ersättning lämnas dels för antal djur, med undantag för mjölkproduktion och transportstöd, dels för antal hektar. För stöden till mjölkproduktion och transport lämnas stöd för producerad respektive hämtad kg mjölk. Ersättning lämnas maximalt för de kilon mjölk som producenten har mjölkkvot för.
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2 Utvecklingen i norra Sverige utifrån perspektivet av det nationella stödet I detta kapitel presenteras en allmän bild av utvecklingen av befolkning, sysselsättning och ekonomisk tillväxt i de sex nordligaste länen. Länen utgör inte det exakta området för det nationella stödet, men i allmänna termer som gäller den generella utvecklingen i norra Sverige är stödområdet integrerat med den övriga ekonomin i de nordliga delarna av landet. 2.1 Befolkningens utveckling Det har varit en svagare befolkningsutveckling i de sex nordliga länen i Sverige än i övriga riket. Detta förhållande kan sägas spegla ett mönster som har en lång historik. I figuren nedan visas den relativa tillväxttakten för de sex nordliga länen och för resten av riket. Medan övriga Sverige har haft en befolkningstillväxt som motsvarar omkring 15 procent åren 1990-2013, har de sex nordliga länen upplevt en minskning med ungefär 4 procent. Den mest omfattande tillbakagången skedde under andra hälften av 1990-talet, därefter har den totala befolkningsstorleken i de sex nordliga länen i det närmaste varit konstant. Det finns variationer mellan olika delar av de sex nordliga länen, där exempelvis de större städerna med omland växer medan glest befolkade områden i inlandet har en större minskning. 120 115 110 105 100 Riket förutom de sex nordliga länen De sex nordliga länen 95 90 85 Figur 1 Befolkningsutveckling i de sex nordliga länen respektive övriga Sverige (index 1990=100) 3
År 2013 hade de sex nordliga länen ungefär 56 000 färre invånare jämfört med år 1990, och ungefär 64 000 färre invånare än 1995 som var det år Sverige blev medlem i EU, se tabell 1. Som framgår i tabellen nedan kan nästan hela denna befolkningsminskning kopplas till åren 1995-2000. Befolkningstätheten i de sex nordligaste länen är 5,3 invånare per kvadratkilometer och tätheten har också minskat över tiden. Det finns en variation mellan länen i norra Sverige när det gäller befolkningstäthet och de glesaste områdena finns i Norrbotten, Jämtland och Västerbottens län. I alla dessa tre län finns det färre än 5 invånare per kvadratkilometer. Tabell 1 Sveriges folkmängd uppdelat på de sex nordliga länen och övriga riket samt befolkningstäthet 1990-2013 År De sex nordliga länen Riket förutom de sex nordliga länen Riket totalt Inv./km 2 i de sex nordliga länen Inv./km 2 i riket förutom de sex nordliga länen 1990 1 490 945 7 099 685 8 590 630 5,6 51,2 1995 1 498 822 7 338 674 8 837 496 5,6 52,9 2000 1 445 868 7 436 924 8 882 792 5,4 53,6 2005 1 431 905 7 615 847 9 047 752 5,3 54,9 2010 1 430 766 7 984 804 9 415 570 5,3 57,5 2013 1 434 484 8 210 380 9 644 864 5,3 59,2 Källa: SCB, Raps-RIS och egen beräkning. Befolkningsutvecklingen från 1995 (tiden för det svenska EU-inträdet) till 2012 har varit negativ i de sex nordliga länen med en minskning med 4,5 procent. Under samma tidsperiod hade övriga riket en befolkningsökning med 10,7 procent. Detta innebär att utvecklingen går i en helt annan och negativ riktning i de nordliga länen jämfört med trenden i övriga riket. Den glesa befolkningsstrukturen anges som ett skäl och motiv till det nationella stödet till norra Sverige. Detta motiv kan bekräftas när vi ser till relationen mellan befolkningstillväxt 1990-2013 och antalet invånare per kvadratkilometer i landets 21 län. Det finns en positiv relation mellan befolkningstillväxt och befolkningstäthet som visas i figuren nedan. I län som har en befolkningstäthet som är lägre än 5 invånare per kvadratkilometer kan knappast någon befolkningstillväxt alls förväntas om vi utgår från det mönstret som vi ser i figur 2 nedan. Län som har få invånare per kvadratkilometer verkar därför ha ett handikapp när de vill öka sin befolkning. Däremot kan det sägas att befolkningsökningen från 2012 till 2013 i de sex nordliga länen (4 256 personer) är den största sedan 1990 till 1991 (4 740 personer).
0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00-0,05 0 50 100 150 200 250 300-0,10 Figur 2 Befolkningstillväxt under åren 1990-2013 redovisat som procentuell förändring av befolkningen i förhållande till antalet invånare per kvadratkilometer 1990 i Sveriges län Den glesa befolkningsstrukturen i nordliga Sverige är utmärkande såväl i ett nationellt som internationellt perspektiv. I Sverige är den genomsnittliga befolkningstätheten 24 invånare per kvadratkilometer (SCB 2012), det vill säga genomsnittet i riket är nästan fem-dubbelt så hög som i de sex nordliga länen. Den genomsnittliga europeiska befolkningstätheten är 69 invånare per kvadratkilometer, vilket är väsentligt högre än både det svenska genomsnittet och nivån i de nordliga länen. De problem som följer med en gles befolkningsstruktur är exempelvis svaga köpkraftsunderlag för olika marknader som är beroende av den köpkraft och efterfrågan som finns i ett närområde (service, dagligvaruhandel, mm). 2.2 Sysselsättning Sysselsättningsutvecklingen följer i stor utsträckning ett liknande mönster som befolkningsutvecklingen. 1990-talet präglas mycket av den ekonomiska kris som drabbade den svenska ekonomin i början av decenniet då nästan 500 000 jobb försvann. Nedgången i antalet förvärvsarbetande mellan åren 1990 och 1995 motsvarade 463 000 jobb, vilket var mer än 11 procent av den samlade arbetsmarknaden. Under den andra hälften av 1990-talet återhämtade sig den svenska ekonomin. Detta framgår i figur 3 nedan, som också visar att återhämtningen var väsentligt svagare i de sex nordliga länen jämfört med övriga riket. Från tiden för det svenska inträdet i EU (1995) fram till dagens situation har en svag ökning skett i sysselsättningen i de sex nordliga länen. Tillväxttakten i sysselsättning är väsentligt svagare jämfört med övriga riket, vilket tydligt framgår i figuren nedan. 5
1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Riket förutom de sex nordliga länen De sex nordliga länen 0 Figur 3 Sysselsättningsutveckling (antal sysselsatta 20-64 år, förvärvsarbetande nattbefolkning) i de sex nordliga länen respektive övriga Sverige 1990-2012 (index 1990=100) I tabell 2 visas uppgifter för antalet förvärvsarbetande nattbefolkning (personer som är bosatta i respektive län och som är sysselsatta). Mellan åren 1995 och 2012 har antalet förvärvsarbetande ökat med 2,7 procent i de sex nordliga länen. Motsvarande tillväxttakt i övriga riket under dessa år är 18,0 procent, och rikets genomsnittliga tillväxt är 15,4 procent. Även om sysselsättningsutvecklingen i de nordliga länen inte visar samma starka utveckling som i övriga ekonomin så är den ändå starkare jämfört med befolkningsutvecklingen som var negativ under de aktuella åren. Tabell 2 Förvärvsarbetande nattbefolkning 20-64 år i de sex nordliga länen och övriga riket 1990-2012 År De sex nordliga länen Riket förutom de sex nordliga länen Riket totalt 1990 705 039 3 468 264 4 173 303 1995 616 028 3 094 011 3 710 039 2000 612 404 3 311 971 3 924 375 2005 625 168 3 400 642 4 025 810 2010 624 853 3 549 722 4 174 575 2012 632 613 3 647 164 4 279 777 Källa: SCB, Raps-RIS. Tabellen bekräftar utvecklingsmönstret som visas i figur 3 ovan. Det finns en nedgång under 1990-talets första hälft som i de sex nordliga länen motsvarar drygt 12 procent av arbetsmarknaden i antalet förvärvsarbetande. Nivån i antalet förvärvsarbetande är sedan
nästan oförändrad mellan åren 1995 och 2000 (en svag minskning). Därefter följer en svag tillväxtperiod under 2000-talet. 2.3 Den ekonomiska tillväxten Efter de svaga åren i början av 1990-talet har den svenska ekonomin återhämtat sig och den reala ekonomiska tillväxten (bruttonationalprodukt när korrigering har gjorts för inflation) har totalt sett varit god i ett internationellt perspektiv från mitten av 1990-talet och framåt. Den årliga genomsnittliga reala tillväxten per invånare perioden 1995-2007 motsvarade omkring 3,5 procent. Under andra halvåret 2008 drabbades även den svenska ekonomin av den lågkonjunktur som spreds internationellt. Nedgången i ekonomin fortsatte under hela 2009 och övergick sedan i en återhämtning 2010. Åren 2011 och 2012 kan varken kännetecknas som låg- eller högkonjunkturår. Bruttonationalprodukten per invånare 2012 är något högre jämfört med 2007 (före krisen) och tillväxttakten kan sägas vara måttlig med någon procent real tillväxt per år under 2011 och 2012. Sedan mitten av 1990-talet och tiden för det svenska inträdet i EU har bruttoregionalprodukten (BRP), som mäter värdet på den samlade produktionen, i de sex nordliga länen reducerats som andel av den samlade produktionsvolymen i riket, se figur 4. Detta kan ses som en logisk följd av att sysselsättningen utvecklats svagare jämfört med övriga landet. De sex nordliga länens andel av landets produktion, om vi mäter den som BRP, har minskat från drygt 16 procent år 1995 till knappt 14,5 procent år 2010. 16,5% 16,0% 15,5% 15,0% 14,5% 14,0% 13,5% 13,0% 12,5% 12,0% Figur 4 Bruttoregionalprodukten (BRP) i de sex nordliga länen som andel av rikets samlade BNP 1993-2011 En mer djuplodande analys av den svenska landsbygdens utveckling finns exempelvis i Jordbruksverkets rapport 2012:19. Av naturliga skäl har landsbygden, och även de sex nordliga länen, fördelar jämfört med andra delar av landet inom verksamheter som utgår från naturgivna tillgångar som exempelvis råvaruproduktion och naturnära turism. Detta 7
gäller trots att en allt större del av den övriga ekonomin koncentreras till städerna. Tillverkningsindustrin finns förhållandevis väl representerad i många landsbygdskommuner, men sysselsättningstillväxten är ofta begränsad eftersom kapital i allt större utsträckning ersätter arbetskraft i produktionen. Glesheten i de nordliga länen innebär också begränsningar för både företag och hushåll med avseende på det platsbundna utbudet av varor och tjänster. Detta kan innebära brister i försörjningsstrukturer som i sin tur bestämmer hur attraktiv en plats är för såväl hushåll som företag, inklusive lantbruket.
3 Nationella stödets betydelse för jordbrukets och miljöns utveckling I det här kapitlet beskrivs utvecklingen av de produktionsgrenar som har fått nationellt stöd under 2013. Dessa är produktion av ko- och getmjölk, slaktsvin, smågrisar, ägg, potatis, samt bär och grönsaker. Dessutom finns det ett stöd för transport av komjölk till mejeri. I redogörelsen beskrivs hur mycket stöd som har betalats ut, hur många företag som fått stöd, samt hur mycket som har producerats under 2013. De referensnivåer som Sverige har valt för det nationella stödet baseras på hur omfattande produktion var innan EU-inträdet och stödet som betalas ut årligen får inte överstiga dessa referensnivåer. För produktion av ko- och getmjölk samt transport av komjölk är referensstödsnivån 293 miljoner kronor. Referensnivån för slaktsvin, suggor och ägg är 20,97 miljoner kronor och för bär och grönsaker är referensnivån 2,03 miljoner kronor. För potatisproduktion är referensnivån 5,7 miljoner kronor. Ingen av referensnivåerna har överskridits under 2013 (bilaga 3, tabell 2). Den totala referensstödsnivån för det nationella stödet är för närvarande 318,67 miljoner kronor. 1995 var den referensstödsnivån 316,09 miljoner kronor vilket betyder att referensstödsnivån endast har ökat med 0,82 procent. Detta kan jämföras med att inflationen för samma period har varit 23,23 procent. 3.1 Gemensamma förutsättningar för jordbruk i norra Sverige Det finns vissa svårigheter med att bedriva jordbruk i norra Sverige som är gemensamma för de flesta produktionsgrenar som ingår i det nationella stödet. Dessa gemensamma utmaningar beskrivs nedan. 3.1.1 Djurproduktion Djurhållare i norra Sverige har sämre förutsättningar för odling av foder än sina motsvarigheter i södra Sverige. Dels kan de på grund av den korta odlingssäsongen sällan ta mer än två vallskördar per år. Detta får till följd att de behöver använda större arealer för att producera samma mängd vallfoder som en lantbrukare i södra Sverige som kan ta fler skördar på samma fält. Eftersom man måste skörda mer areal betyder det oftast längre, och därmed dyrare, transporter. Dels kan lantbrukare i norra Sverige oftast inte odla tillräckligt med foderspannmål för att vara självförsörjande på foderspannmål utan blir ofta tvungna att köpa in färdigblandat foder från foderleverantörer, vilket leder till högre foderkostnader. 3.1.2 Växtodling Den korta odlingssäsongen och det hårda vinterklimatet begränsar dels vilka arter av bär och grönsaker som går att odla, dels vilka sorter som är tillräckligt vinterhärdiga. Även för odling av foder och spannmål finns det begränsningar för vilka sorter som är lämpliga att odla. 9
3.1.3 Andra faktorer De långa avstånden som präglar norra Sverige betyder att det ofta är långt mellan åkrar och brukningscentra, att det är långt mellan grannar vilket t.ex. leder till sämre möjligheter till extra arbetskraft, och att det är långt till reservdelar och andra förnödenheter. De långa avstånden minskar även möjligheterna till maskinsamverkan och erfarenhetsutbyte med andra lantbrukare. Dessutom är det långa transporter till mejerier, slakterier, och eventuella andra kunder såsom butiker och restauranger. De längre avstånden leder till högre transportkostnader både för transport av foder och andra insatser till gården och transport av djur och produkter från gården. Det nationella stödet ska till viss del kompensera för dessa högre kostnader. 3.2 Mjölksektorn Inom mjölksektorn ges stöd till både ko- och getmjölk dels som ett produktionskopplat stöd för hur många kilo komjölk företaget producerar och dels som ett transportstöd för komjölk. För getter ges stöd för antalet getter som företaget håller, se bilaga 3 tabell 11-12. 3.2.1 Mjölkproduktionen Det nationella stödet kompenserar mjölkproducenterna för de sämre produktionsförhållandena och de längre transportavstånden, vilket är två faktorer som påverkar lönsamheten negativt. Under 2013 betalades 268,47 miljoner kronor ut i nationellt stöd för mjölkproduktion. Det är en marginel ökning med1,12 miljoner kronor jämfört med 2012. Under 2013 fick 857 mjölkföretag nationellt stöd. Det är en minskning med 60 företag sedan föregående år (bilaga 3, tabell 5). Däremot så har inte antal ton mjölk med stöd minskat utan istället ökat; 2013 producerades 384 117 ton vilket då är en ökning med 4 145 ton från föregående år (bilaga 3, tabell 6). Utveckling visar också att mjölkproduktionen koncentreras till större gårdar vilket är en trend som vi kan se i hela landet. Stödområde 1-3, dvs. det geografiska område som omfattas av det nationella stödet, står för drygt tretton procent av Sveriges totala mjölkproduktion. Samtidigt motsvarar antalet företag i området ca 18 procent av det totala antalet företag med mjölkproduktion i Sverige (bilaga 3, tabell 3). Totalt producerades 384 117 ton mjölk i stödområdet 2013. Den mjölk som säljs direkt till kund är en högst marginell del av den totala mängd mjölk som produceras i området. Under 2012 (senaste året som data är tillgängligt för) betalades 0,25 miljoner kronor ut i stöd för de 344,6 ton mjölk som säljs direkt till kund. Detta utgjorde mindre än 0,1 procent av den producerade mängden mjölk i stödområdet. De företag som förädlar och säljer mjölk direkt till konsument är bland annat de företag som under sommaren flyttar djuren till fäbodar och har öppet för besökare som en del av fäbodverksamheten. Det finns även företag som förädlar den producerade mjölken under hela året och säljer till exempel ost till konsument. Det totala antalet företag som säljer direkt till kund och som fick stöd under 2012 var 37 stycken. Den direktsålda mjölken redovisas tillsammans med leveransmjölken i bilaga 3, tabell 5.
En utförligare analys över mjölkföretagens utveckling finns i kapitel 4 och i bilaga 4, kartorna A-C, där det anges var de olika mjölkföretagen, sorterade i tre storleksklasser, är belägna. 3.2.2 Transportstödet kompenserar för de långa avstånden Transportstödet betalas ut till mejerierna och 2013 betalades stöd ut till 7 mejerier. Stödets syfte är att kompensera för kostnaderna av de längre avstånden mellan gårdar och mejerier i området jämfört med i övriga landet. Transportstöd lämnas för den mjölkmängd som företag har levererat till mejerierna inom företagets leveranskvot. Under 2013 betalades det ut 14,59 miljoner kronor i transportstöd vilket motsvarar 383 733 ton mjölk. Den totala mjölkproduktionen i norra Sverige var 384 117 ton mjölk. Detta innebär att 384 ton mjölk som producerades inte har fått transportstöd, detta är då mjölk som säljs direkt till kund (bilaga 3, tabell 8-9). 3.2.3 Flest getter i stödområde 1 och 2 Flest getter finns i stödområde 1 och 2. I dessa områden finns också de flesta företagen med getmjölksproduktion. För att producera getmjölk är lantbrukarna inte i lika hög grad beroende av stora odlingsarealer och spannmål som för övriga produktionsgrenar. Under flera år har det varit en ökning av både antalet företag och antal getter, men denna trend bröts under 2012. Men under 2013 har både antalet företag och antal getter ökat igen till liknade nivåer som under 2011 och det är svårt att säga vad denna ökning beror på. Under 2013 var det 101 företag som sökte stöd, vilket var 7 fler än under 2012. Totalt har det betalats ut 1,36 miljoner kronor i nationellt stöd för produktion av getmjölk under året (bilaga 3, tabell 10-12). 3.3 Svin och fjäderfä För uppfödning av svin och fjäderfä samt äggproduktion ges stöd i förhållande till antalet djur företaget håller, se bilaga 3 tabell 13-21. 3.3.1 Stöd för slaktsvin En svårighet för slaktsvinsproducenter i norra Sverige är att det endast finns ett fåtal slakterier. Detta i kombination med långa avstånd minskar producenternas möjligheter att välja vilket slakteri som slaktsvinen ska levereras till och därför har producenterna oftast sämre möjligheter att förhandla till sig bättre slaktpriser. De flesta slaktsvinsproducenterna finns utmed kusten i stödområde 2. Av de totalt 39 producenterna finns 28 i stödområde 2. Här finns något bättre infrastruktur och produktionsförutsättningar jämfört med i resten av det stödberättigade området. Företagen i stödområde 2 har också fler grisar per företag (1 872 slaktsvin per företag). Under 2010 ändrades reglerna genom att den övre gränsen för stöd på 2 500 slaktsvin per företag togs bort och samtidigt höjdes stödnivån (bilaga 5). Borttagandet av den övre gränsen för stödet kan vara en förklaring till att antalet slaktsvin med nationellt stöd ökade i norra Sverige mellan 2010-2011, samtidigt som antalet företag minskade. 11
Men efter det så har produktion minskat igen och under 2013 fanns det 62 977 stycken slaktvin, vilket är det lägsta antalet under perioden 2009-2013. Likaså har antalet företag minskat och under 2013 fanns det 39 stycken slaktsvinsproducenter. Under 2013 betalades det ut 8,08 miljoner kronor i stöd för slaktsvinsproduktion, vilket är en minskning på 1,42 miljon kronor från 2012 (bilaga 3, tabell 13-15). 3.3.2 Stöd för suggor De flesta smågrisproducenterna inom stödområdet, 29 av de totalt 40 företag som finns i norra Sverige, finns i stödområde 2. Sedan 2009 har antalet företag minskat med 23 stycken, en minskning med 37 procent. Trots den kraftiga minskningen av antalet smågrisproducenter har antalet suggor istället ökat med 153 stycken, till 3 065 suggor, vilket är en ökning med 5,3 procent från 2009 års nivå. Att vi inte har haft en minskning i antalet suggor beror troligtvis till stor del på att man 2010 tog bort den övre gränsen för stöd på 120 suggor per företag och att stödnivåerna höjdes. Under 2013 betalades det ut 1,97 miljoner kronor i stöd till smågrisproducenter (bilaga 3, tabell 16-18). 3.3.3 Få äggproducenter inom stödområdet Under 2013 har 13 äggproducenter sökt stöd. Ett av villkoren för att vara berättigad till stöd är att äggproducenten har fler än 1 000 hönor. Det kan finnas fler äggproducenter inom området men dessa har troligen för få hönor för att vara berättigade till det nationella stödet. Eftersom det är få företag som söker stödet är det svårt att dra några generella slutsatser om i vilken mån produktionen ökar eller minskar, särskilt då stora variationer i statistiken mellan åren kan förekomma beroende på när gamla hönor byts ut och nya sätts in. Äggproducenter är i hög grad beroende av att köpa in foder, då förutsättningar för spannmålsodling i norra Sverige är mycket sämre än i södra Sverige, vilket ger högre produktionskostnader. Dessutom är avstånden långa och antalet foderleverantörer begränsat. Alla dessa omständigheter påverkar företagens lönsamhet negativt. De stora geografiska avstånden kan också göra att antalet kunder inom rimligt transportavstånd är färre jämfört med företag som finns nära mer tätbefolkade områden. Dessa faktorer kan vara förklaringar till att antalet äggproducenter är större i stödområde 2 än i övriga stödområden. Utbetalt stöd för äggproduktion under 2013 var 2,26 miljoner kronor, vilket är en ökning med 0,14 miljoner kronor sedan föregående år. Antalet stödberättigade höns för 2013 var 211 104 stycken, vilket är en ökning med 11 910 stycken från 2012. Trenden generellt är uppåtgående för antalet höns i stödområdet men det är stora årliga variationer. Däremot ligger antalet stödsökande företag kvar på samma nivå som under 2012(bilaga 3, tabell 19-21). 3.4 Bär- och grönsaksproduktion Den korta odlingssäsongen och det hårda vinterklimatet i stödområdet begränsar dels vilka bär och grönsaker som går att odla, dels vilka sorter som är tillräckligt härdiga. Nationella stödet kompenserar till viss del för de sämre odlingsförutsättningarna men också för de långa transporterna i området jämfört med i övriga landet.
De flesta bär- och grönsaksföretagen och den mesta odlingsarealen finns i stödområde 2. Här finns 75 av de totalt 197 företagen och 971 hektar av de totalt 1 726 hektaren. I stödområde 2 finns de något bättre produktionsförutsättningarna i norra Sverige men också den största befolkningstätheten med tillhörande bättre infrastuktur och närhet till butiker, restauranger och konsumenter, vilka alla är förutsättningar för att kunna sälja produkterna. Under 2011 ändrades Jordbruksverkets föreskrifter (2006:37) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige (bilaga 5). Ändringen innebär att stöd nu ges för odling av alla bär och grönsaker. Tidigare har stödet varit begränsat till ett mindre antal arter. Nya arter, som genom ändringen fått stöd under 2011, är till exempel åkerbär och havtorn. Ändringen har i sig inte inneburit någon ökning av arealen bär och grönsaker. Under 2013 har 0,99 miljoner kronor betalats ut till bär- och grönsaksodling (bilaga 3, tabeller 22-24). 3.5 Potatisproduktion De flesta potatisproducenterna och den mesta odlingsarealen finns i stödområde 2. Här finns 120 av de totalt197 företagen och 971 hektar av de totalt 1 726 hektaren. I stödområde 2 finns de något bättre produktionsförutsättningarna i norra Sverige men också den största befolkningstätheten med tillhörande bättre infrastuktur och närhet till butiker, restauranger och konsumenter, vilka alla är förutsättningar för att kunna sälja produkterna. Under 2013 har 3,81 miljoner kronor betalats ut till potatisprodukten (bilaga 3, tabeller 25-27). 3.6 Inkomstutvecklingen I figur 5 visas utvecklingen för jordbrukarhushållens inkomst av samlad näringsverksamhet 2007-2011. Hushållen i område 1-3 har en lägre inkomst än genomsnittet i riket. Hushållen i stödområde 2b - 3 har en inkomstutveckling på samma nivå som genomsnittet i riket. I område 1 2a är inkomstutvecklingen betydligt sämre, 80 90 procent. Den samlade näringsinkomsten var år 2011 80-98 procent av inkomsten 2007 för stödområde 1-3. För riket var motsvarande värde 96 procent. Tolkningen av måttet samlad inkomst av tjänst måste ske med stor försiktighet. Inkomst från andra källor än jordbruk ingår och inkomsten mellan år kan justeras av skattetekniska skäl. Inkomstutvecklingen påverkas också av jordbrukets inriktning och struktur i olika regioner. Till exempel gynnar högre avräkningspriser för vegetabilieprodukter växtodlingsföretag i framför allt södra Sverige, medan mjölkföretag, som är viktiga i norra Sverige, får högre foderpriser. Jordbruksföretagen i Norrland är i medeltal mindre än företagen i södra delen av landet, och en lägre inkomst kan därför förväntas. Det är därför snarast trenden över tiden som är intressant. Inkomstuppgifterna tyder på att det nationella stödet inte fullt ut har kompenserat för produktions- och marknadsnackdelar i alla delar av norra Sverige. 13
Figur 5 Samlad inkomst av näringsverksamhet för jordbruksföretagare under 2007 2011 för stödområde 1 3 samt medeltal för riket. När näringsinkomsten fördelas på kvinnor och män har kvinnor haft en svagare utveckling än män (figur 6). Kvinnors näringsinkomst var år 2011 59-96% av näringsinkomsten 2007. Motsvarande värde för män var 83-100%. 120000 Inkomst av näringsverksamhet 100000 80000 60000 40000 20000 0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Män, 1 Män, 2a Män, 2b Män, 3 Kvinnor, 1 Kvinnor, 2a Kvinnor, 2b Kvinnor, 3 Figur 6 Samlad inkomst av näringsverksamhet för jordbruksföretagare under 2007 2011 för kvinnor och män i stödområde 1-3.
3.7 Effekter på miljön Jordbruket har både positiva och negativa påverkan på miljön. Till den negativa påverkan hör utsläpp av kväve och fosfor till vatten, och ammoniak och växthusgaser till luft. Den positiva miljöpåverkan är bland annat att ängs- och betesmarker fortsätter hävdas, vilket gynnar den biologiska mångfalden och kulturmiljöerna på dessa marker. I områden med starka inslag av skog, som i norra Sverige, ger jordbruket också ett positivt bidrag till landskapsbilden genom att hålla landskapet öppet. I norra Sverige finns cirka elva procent av Sveriges åkermark och nästan åtta procent av betesmarkerna. Den dominerande grödan i området är vall som odlas på nästan 70 procent av åkermarken. Klimatet i norra Sverige innebär sämre odlingsförutsättningar och behov av längre installningsperiod för djuren. Det kalla klimatet och det höga inslaget av vall i växtföljden är positivt för att binda kol i marken och för att bevara markens mullhalt, vilket är bra ur ett klimatperspektiv och för att behålla markens produktionsförmåga. Enligt de två vattenmyndigheterna i norra Sverige finns enbart ett mindre antal sjöar och vattendrag som är påverkade av övergödning i norra Sverige. Av de påverkade vattenförekomsterna ligger de i främst i kustområdet. Det finns också ett mindre antal påverkade sjöar och vattendrag inne i landet, men de ligger då i nära anslutning till tätorter och påverkan kommer troligen inte i första hand komma från jordbruket. Utlakningen från jordbruksmark i norra Sverige är betydligt lägre än i södra delarna av landet. Anledningen är den långa vinterperioden, den stora andelen vall i växtföljden och de låga mängderna kväve och fosfor som tillförs åkermarken med stall- och mineralgödsel. Både Bottenviken och Bottenhavet är områden som tillhör Östersjön men dessa områden har i dagsläget inte problem med låga syrehalter, höga koncentrationer av närsalter eller algblomning. Därför räknas områdena inte som påverkade av övergödning. Försäljningen av mineralgödsel, i form av kväve och fosfor, är väsentligt lägre i de norra delarna av Sverige än längre söderut i landet. Den senaste beräkningen på kväveoch fosforbalanser gjordes 2009 och visar på en kväve- och fosforeffektivitet i området på 65 till 75 procent. För kväve är effektiviteten därmed i linje med vad som gäller i övriga landet men för fosfor är den något lägre än för genomsnittet för landet. Orsaken till detta är att stallgödsel används i högre grad för tillförsel av fosfor och effektiviteten blir därmed något lägre än vid användning av mineralgödsel. Den extensiva användningen av gödselmedel borde peka på att utsläppen av lustgas är låg. Men uppgifter om lustgasutsläpp är osäkra och därmed är det svårt att ange förändringar över tid. Då jordbruksproduktionen i norra Sverige bedrivs extensivt är miljöbelastningen i form av utsläpp till vatten och luft lägre än i områden med mer intensivt jordbruk. Positiva faktorer för miljön är också det kalla klimatet och de långa vintrarna. I norra Sverige är också användningen av växtskyddsmedel lågt, främst beroende på den stora vallandelen med liten bekämpning av ogräs och skadegörare. Norra Sverige består av stora skogsområden och de få områden som finns med öppen mark får stor betydelse för landskapets utformning och för den biologiska mångfalden. 15
Någon enhetlig metod för att mäta graden av biologisk mångfald finns för närvarande inte, vilket medför att det inte är möjligt att entydigt ange hur det nationella stödet påverkar den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. I utvärderingen av landsbygdsprogrammet används förekomsten av vissa fågelarter, så kallade jordbruksfåglar, som mått på biologisk mångfald. I en studie från Lunds universitet mäts sambanden mellan tillgång på jordbruksmark och hur många jordbruksfåglar det finns. Studien visar tydligt att om jordbruksmarken minskar i omfattning minskar också antalet jordbruksfåglar. Storspov och ortolansparv är två fågelarter som är beroende av ett varierat jordbrukslandskap med betesmark och åkermark. Storspoven har varit vanlig i bland annat Västerbotten och den, liksom ortolansparven, riskerar att försvinna om jordbrukslandskapet växer igen. Slutsatsen är att det nationella stödet inte bidrar till några större negativa effekter på miljön. Ersättningen bidrar till att jordbruksproduktionen behålls, vilket bidrar till att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap genom att gynna odlingslandskapets biologiska mångfald, kulturmiljöerna och landskapsbilden i norra Sverige.
4 Fördjupad analys av nationella stödets betydelse för mjölkföretagens utveckling i norra Sverige Över 90 procent av det nationella stödet betalas ut till mjölkproducenter. Övriga producenter som får stöd är få och relevant underlag för att göra analyser saknas till stora delar. Därför har vi valt att begränsa denna fördjupade analys av företagens utveckling till mjölkföretag. 4.1 Analysmodeller för att belysa stödets effekter Vi har använt två olika modeller för att analysera nationella stödets betydelse för mjölkproduktionen i norra Sverige. Täckningsgradsmodellen visar hur lönsamheten för driftsgrenen mjölk i området med nationellt stöd förhåller sig till motsvarande lönsamhet för övriga landet. Bokföringsmodellen visar hur lönsamheten för grupper av företag påverkas av det nationella stödet. I följande avsnitt visas resultaten av analyserna. 4.1.1 Täckningsgradsmodellen visar på sämre lönsamhet i norra Sverige Området som berörs av det nationella stödet har sämre produktionsförutsättningar än övriga Sverige, vilket bland annat medför högre produktionskostnader. Tillsammans med LFA- och vallersättningen inom landsbygdsprogrammet 2007-2013 kompenserar det nationella stödet delvis för dessa handikapp. Jämfört med ett referensområde i Sydoch Mellansverige (9m, mellersta Sveriges slättbygder) utan LFA-stöd är lönsamhetsnivån totalt sett låg i området. Våra analyser pekar på att skillnaden uppgår till cirka 30 procent. I figur 1 visas skillnaderna för respektive stödområde. 17
Figur 7 Täckningsgrad i förhållande till 9 m Täckningsgraden har i figuren uttryckts som ett index där indextalet för referensområdet är satt till 100. Figuren visar att indextalen för stödområdena 1-3 ligger i omkring 70, det vill säga 30 procent lägre än för referensområdet. I grunden beräknas täckningsgraden som en kvot enligt följande uppställning. Täckningsgraden = Täckningsbidrag 1 (totalintäkter driftskostnader) Beräknad timlön på allt arbete+ ersättning på allt kapital I intäkter ingår: produktintäkter, nationellt stöd, LFA-ersättning och vallersättning. Gårdsstöd och övriga miljöersättningar är inte inkluderade i intäkterna. Underlaget för beräkningen utgörs av Jordbruksverkets lönsamhetsmodell, som bland annat visar lönsamheten vid olika besättningsstorlekar. I de ovan redovisade resultaten har besättningsstorleken 120 mjölkkor valts. Denna besättningsstorlek är en vanlig storlek för en lantbrukare som i dagsläget nyinvesterar i mjölkproduktion. 4.1.2 Analys baserad på bokföringsuppgifter Genom analyser av bokföringsmaterial är det möjligt att bedöma vilka effekter ett intäktsbortfall får på enskilda företag eller på en grupp av företag. De företag som redan från början har en svag lönsamhet antas slås ut om lönsamheten försvagas ytterligare genom intäktsbortfall. Hur många företag som skulle tvingas lägga ner beror på storleken på inkomstbortfallet samt på spridningen i lönsamhet för de företagare som ingår i gruppen. I detta avsnitt har bokföringsdata använts för att göra lönsamhetsberäkningar som svarar på hur ett intäktsbortfall i form av ett avskaffande av det nationella stödet påverkar antalet mjölkproducenter i stödområde 1-3. Det nationella stödet utgör för flertalet mjölkproducenter i stödområde 1-3 en stor del av de direkta intäkterna. Genom att dela genomsnittligt stödbelopp i respektive stödområde med genomsnittliga direkta intäkter för mjölkföretagare i respektive område kan stödbeloppets genomsnittliga andel av de direkta intäkterna beräknas. För
mjölkproducenter i stödområde 1 utgör stödet cirka 30 procent, i stödområde 2a och 2b knappt 20 procent och i stödområde 3 cirka 7 procent av intäkterna. 2012 fick 917 mjölkföretag nationellt stöd. Beräkningar har gjorts för att bedöma hur många mjölkföretag som skulle gå med ett nollresultat eller ett negativt resultat i stödområde 1-3 vid ett avskaffande av det nationella stödet. Av det totala antalet företag i området återfinns en stor del i LRF Konsults databas. Siffrorna bygger på 2012 års resultat då 2013 års resultat inte var klart då denna rapport skrevs. Schabloner har använts för att beräkna avskrivningar med mera och nyckeltal har använts för att beräkna arbetstid samt timlön, enligt uppställningen i tabell 3. Arbetsersättningen per timme avser i huvudsak ersättningsanspråk för eget arbete, vilket kan variera mellan lantbrukare. Utgångspunkten i detta sammanhang är en relativt låg timersättning på 100 kronor per timme. Tabell 3 Uppställning för lönsamhetsberäkning. Lönsamhetsberäkning + Produktionsintäkter mjölk inkl. nationellt stöd (från bokföringen) - Driftskostnader, mjölk (från bokföringen) - Avskrivningar med mera (schablon) - Arbetstid x timlön (nyckeltal) Resultat I lönsamhetsberäkningarna ingår bara direkta intäkter och kostnader. Gårdsstödet ingår således inte som en intäkt i dessa beräkningar. Gårdsstödet är ett stöd som är frikopplat från produktion och det är inte villkorat till om lantbrukaren bedriver mjölkproduktion eller ej. Lantbrukarnas långsiktiga beslut om att bedriva mjölkproduktion bedöms alltså inte påverkas av gårdsstödet. Dock kan gårdsstödet antas ha en effekt för lantbrukarnas kortsiktiga produktionsbeslut. Bearbetningen av materialet visar hur många företag som i dagsläget har ett nollresultat eller ett negativt resultat och hur många som skulle få det om det nationella stödet avskaffades. Skillnaden i resultat mellan de båda alternativen visar effekten av stödet. Denna skillnad kan uttryckas antingen som antal företag som inte når upp till ett nollresultat när stödet tas bort och på sikt tvingas upphöra med mjölkproduktion, eller som antal mjölkkor som skulle försvinna. Uppgifter om antalet utslagna kor är en beräkning som bygger på hur många företag i olika besättningsintervall (0-49, 50-99 och >100 kor) som beräknas slås ut i respektive stödområde. Beräkningarna visar att om det nationella stödet till mjölkproduktion slopas skulle det medföra att 286 företag och därmed 11757 mjölkkor skulle få ett nollresultat eller lägre i stödområde 1-3 på lång sikt, enligt tabell 4. Det är detsamma som nästan 25 procent av alla mjölkkor i området eller 31,3 procent av alla mjölkföretag. Av de 286 företagen som riskerar att slås ut tillhör 60 procent de företag som har minst antal kor, 0-49 stycken. De företag som har minst besättningar verkar alltså vara mest känsliga för inkomstbortfall. Tabell 4 visar också att minskningen av antalet företag till stor del sker i stödområde 1, vilket är det området som har sämst produktionsförutsättningar. De slutsatser som dras av beräkningarna i det här kapitlet är förväntningar av vad som kommer ske på lång sikt om mjölkproducenternas lönsamhet inte förbättras. År 2012 19
var ett svårt år för mjölkföretagare, med sänkta mjölkpriser och stigande foderpriser, vilket även måste beaktas vid bedömning av resultatet. Tabell 4 Antal företag samt beräknat antal mjölkkor på företag som skulle få nollresultat eller lägre utan nationellt stöd, beräkningarna bygger på 2012 års resultaträkning. Stödområde 1 2a 2b 3 Totalt 1-3 Antal företag 78 138 63 8 286 Andel av samtliga företag 66,0 % 32,0 % 30,0 % 5,0 % 31,3 % Antal mjölkkor 2330 6013 3055 360 11757 Andel av samtliga kor 49 % 26 % 27 % 4 % 25 % De analyser som redovisas i avsnittet bygger på vissa förenklade antaganden, men resultatet indikerar stödets stora betydelse för mjölkproduktionen i norra Sverige. Utan stödet skulle nästan var femte mjölkko slås ut på lång sikt, vilket i första hand skulle drabba de delar av stödområde 1-3 som har sämst produktionsförutsättningar. 4.2 Beskrivning av företag i stödområdet I följande stycke jämförs utvecklingen av mjölksektorn i de stödområden som omfattas av det nationella stödet med övriga Sverige. 4.2.1 Medelkoantalet ökar i samma takt som i södra Sverige Mjölkproduktionen i Sverige genomgår en strukturförändring som sker i allt snabbare takt. Det innebär färre besättningar och ökat antal mjölkkor per besättning, vilket visas i tabell 5 nedan. Den snabba utvecklingen förklaras främst av förbättrad teknik inom produktionsgrenen mjölk samt ökade krav på förbättrad effektivitet och arbetsmiljö. På tekniksidan har allt fler investerat i mjölkrobotar. Tabell 5 Medelkoantal per besättning 2007 och 2012. Stödområde 2007 2012 1 32,6 42,5 2a 41,6 55,7 2b 41,9 56,4 3 38,8 53,5 Viktat medel Stödområde 1-3 40,3 53,8 Resten av landet 55,7 73,6 Riket 53,5 70,0 I tabell 5 framgår det att utvecklingen av antalet mjölkkor för stödområde 1-3 är jämförbar med den generella utvecklingen i Sverige. Dock är besättningsstorlekarna i de områden som omfattas av det nationella stödet låga jämfört med övriga Sverige.
Tabell 6 Antal mjölkkor 2007 och 2012 efter besättningsstorlek samt procentuell förändring. Besättningsstorlek 1-24 25-49 50-74 75-99 100-149 150- Totalt Stödområde 1-3 2007 7 950 16 709 11 472 5 394 6 845 3 876 52 246 Stödområde 1-3 2012 3 990 9 949 11 192 6 199 8 568 7 754 47 652 Procentuell förändring -50 % -40 % -2 % 15 % 25 % 100 % -9 % Resten av landet 2007 20 364 84 558 67 764 37 915 48 879 57 920 317 400 Resten av landet 2012 10 318 49 715 52 000 37 090 55 906 95 288 300 317 Procentuell förändring -49 % -41 % -23 % -2 % 14 % 65 % -5 % Siffrorna i tabellen ovan visar tydligt hur utvecklingen går mot allt större besättningar. En skillnad mellan stödområde 1-3 och resten av landet är att antalet besättningar med 75 99 mjölkkor ökar i stödområdet medan de minskar i övriga landet. Förklaringen är att många av företagen som nyinvesterat i stödområdet har satsat på att göra mindre utbyggnader. Besättningarna har då hamnat i intervallet 75-99 mjölkkor. I resten av landet är den typen av investering inte lika vanlig. Här väljer många av företagen vid investeringar att bygga för besättningar med 99 kor eller fler. Totalt sett minskar antalet mjölkkor med nio procent i området och med fem procent i resterande landet. Huvudförklaringen till att minskningen sker så snabbt i området är den omfattande nedläggningen av mjölkföretag i de delar av området som har sämst produktionsförutsättningar. Även åldern på de producenter som slutar med mjölkkor kan studeras. Några jämförande uppgifter för området och södra Sverige finns inte, men studeras hela landet är de som slutar över 55 år. De har färre kor än medelbesättningen och många går över till annan produktion som till exempel köttdjursuppfödning. Det är rimligt att anta att förändringen är liknande över hela landet och därför också gäller för stödområde 1-3. 4.2.2 Mjölkproduktionen ökar i områden med bra produktionsförutsättningar Inom stödområdet finns stora regionala skillnader i produktionsförutsättningar. I kustområdet är förutsättningarna för odling av vissa grödor relativt goda. Detta karaktäriseras av bra form på åkerfälten vilket ger låg arbetstid för att bruka marken. Avstånden mellan åkrar och från åkrar till brukningscentrum är inte heller så långa jämfört med i andra delar av området. I kartorna i bilaga 4 har åkermarken delats in i tre områden utifrån dess produktionsförutsättningar. Den bästa åkermarken finns i områden som markerats med grön färg. Den näst bästa är markerad med gul färg och den sämsta med grå färg. Det gråmarkerade området täcker en stor geografisk yta, men innehåller relativt liten andel åker. Kartorna i bilaga 4 visar tydligt att företagen i det gråmarkerade området till stor del utgörs av företag med små besättningar. I karta A, 1-24 mjölkkor, är cirka 20 procent av företagen placerade i det grå området, i karta B, 25-74 mjölkkor, är det 18 procent och i karta C, fler än 75 mjölkkor, är det 11 procent. I det gråmarkerade området kan det ofta vara svårt att samla det nödvändiga arealunderlaget för en stor mjölkobesättning. Transportavstånden blir så stora mellan brukningscentrum och åkrarna att det blir orationellt. Här finns inte alternativet att bygga upp en större besättning, utan om 21
mjölkproduktion för mindre besättningar blir olönsam, läggs mjölkproduktionen ner och marken brukas inte. Antalet företag i de minsta storlekskategorierna har minskat under de senaste åren. Fortsätter den här trenden, vilket mycket tyder på, kommer både antal företag och antal mjölkkor att fortsätta minska i framförallt det gråmarkerade området. Flertalet av de företag som har över 75 kor i det gråmarkerade området finns i närheten av gröna och gula områden vilket framgår av karta C, bilaga 4. 4.2.3 Investeringstakten i de fyra nordligaste länen är lika hög som för övriga landet Investeringsstödet till mjölkproducenter (stöd för modernisering av jordbruksföretag, som finns i landsbygdsprogrammet) är ett betydelsefullt komplement till det nationella stödet. Bland de mjölkproducenter som fått moderniseringsstöd i de fyra nordligaste länen är förnyelsetakten per mjölkkoplats 20,2 år. För resten av Sverige är förnyelsetakten per mjölkkoplats 23,1 år. Siffrorna visar att viljan att investera inom stödområdet inte är lägre än i övriga landet. En osäkerhet i jämförelsen är att en del investeringar kan ha gjorts utan moderniseringsstöd och att studien endast omfattar tre år (2007-2009). 4.2.4 Allmänna utgångspunkter Utveckling av jordbruket i norra Sverige som kan läsas ut av statistiken är ett resultat av många faktorers påverkan. En generell figur över de faktorer som påverkar utvecklingen visas i figur 8. Produktpriser Infrastruktur Produktionsförutsättningar Arbetsmiljö Stöd Strukturförändringar i jordbruket Yrkesval Sociala aspekter Entreprenörsanda Åldersstruktur hos lantbrukarna Tillgång på riskkapital Figur 8 Exempel på faktorer som styr jordbrukets strukturutveckling i norra Sverige. Typiskt för stora delar av norra Sverige är att området är glest befolkat, vilket bland annat påverkar infrastruktur och sociala funktioner. På goda grunder är det också möjligt att anta att långa avstånd till grannar och tätorter gör att färre yngre brukare vill ta över jordbruk i Norrlands inland. Det som också påverkar utvecklingen av jordbruket
i området är de speciella produktionsförutsättningarna, med långa transportavstånd till och från fält samt låg avkastning i växtodlingen, vilket har redovisats tidigare i rapporten. En viktig faktor för utvecklingen är nivån på avräkningspriset på mjölk. Under de senaste åren har detta varierat kraftigt, vilket syns i tabell 7 nedan. Tabell 7 Avräkningspriser mjölk åren 2005-2012. År Öre/kg Förändring i öre/kg 2005 283,2 2006 279,1-4,1 2007 303,1 24,0 2008 357,9 54,8 2009 297,0-60,9 2010 343,4 46,4 2011 357,6 14,2 2012 336,6-21,0 2013 362,4 25,8 Källa: Jordbruksverkets statistikdatabas. Bortsett från en höjning 2010 har det nationella stödet per kg mjölk varit konstant under perioden och påverkar därför inte variationerna i avräkningspriset. Det innebär att när ett företag planerar sin ekonomi är osäkerheten om kommande avräkningspris ungefär detsamma för företag i området som för företag i resten av landet. 23
5 Slutsatser Det nationella stödet är tänkt att kompensera för de sämre förutsättningar som finns för att bedriva jordbruk i norra Sverige. De nackdelar som finns beror dels på klimatet och dels på långa avstånd. En annan faktor av betydelse för delar av området är den splittrade ägostrukturen. Dessutom har både befolkningsutvecklingen och sysselsättningsutvecklingen varit betydligt sämre i norra Sverige jämfört med resten av landet sedan EU-inträdet. Sedan 1995 har befolkningen i norra Sverige minskat medan den har ökat i resten av Sverige. Detta tillsammans med en svagare sysselsättningsutveckling har lett till att den ekonomiska tillväxten har varit svagare för norra Sverige än för resten av landet. Detta är särskilt tydligt när man ser till utvecklingen för jordbrukares näringsinkomst som under perioden 2007 2011 var svagare i stödområde 1-3 än för landet som helhet. Mjölkproduktionen i stödområdet utgör 13 procent av den totala produktionen i landet. Den andelen har varit relativt konstant över de fem senaste åren. Däremot har antalet mjölkkor i området minskat med nio procent mellan åren 2008 och 2013 jämfört med fem procent i resten av landet. När mjölkkorna försvinner finns det risk att igenväxningen av ängs- och betesmarker ökar, i alla fall om mjölkkorna inte ersätts av andra betande djur. En paradoxal effekt av att trenden går mot färre men större besättningar är att man kan få igenväxning av betesmarker i vissa områden men brist på betesmarker i andra områden. Trots att ersättningsnivåerna höjdes för majoriteten av stöden under 2010 har produktionen minskat de senaste fem åren inom de flesta produktionsgrenarna, med undantag för äggproduktionen där det är stora fluktuationer från år till år men en generell trend mot högre produktionsnivåer. För de flesta andra produktionsgrenar var det ett tillfälligt avbrott i produktionsminskningen under 2011 för att därefter minska igen under 2012. Däremot ser vi inte riktigt samma trend under 2013 där det är mer splitrat bland de olika produktionsgrenarna med både ökningar och nedgångar. Men generellt sett så kan man säga att antal företag minskar men de som finns kvar ökar sin omsättning. Totalt betalades det ut 301,53 miljoner kronor i stöd under 2013 vilket är några miljoner högre än 2012 och detta beror till stor del på ökad mjölkproduktion och att stöd till potatisprodukten numera redovisas inom det nationella stödet. Referensnivån som för närvarande uppgår till 318,67 miljoner kronor har inte överskridits. Två metoder har använts för att studera lönsamheten för mjölkföretag i stödområdet. En metod är en syntetisk kalkyl, täckningsgradsmodellen, som visar att det belopp som återstår till arbete och kapital uppgår till cirka 70 procent i området jämfört med referensområdet. En annan metod är en beräkning som grundas på bokföringsmaterial, bokföringsmodellen, som visar att ungefär 25 procent av samtliga mjölkkor i området finns på gårdar som högst skulle visa ett nollresultat om det nationella stödet tas bort. I stödområde 1 är motsvarande andel 49 procent. En slutsats blir att om utvecklingen fortsätter i samma riktning som hittills så kommer mjölkproduktionen i norra Sverige alltmer att koncentreras till de områden som har de bästa produktionsförutsättningarna för jordbruk, vilket i stor utsträckning är längs med kusten (stödområde 2). Det nationella stödet är nödvändigt för många jordbruksföretag i norra Sverige. Utan stödet skulle uppskattningsvis 31 procent av mjölkföretagen visa så dålig lönsamhet att 25
de på sikt skulle tvingas lägga ner verksamheten. Därför anser vi att det nationella stödet är av stor betydelse för att målet att behålla jordbruk i norra Sverige uppfylls. Tyvärr måste vi också konstatera att om målet är att produktionen i norra Sverige ska utvecklas på samma sätt som i övriga landet är insatserna uppenbarligen inte tillräckliga. Tillgängliga data tyder på att det inte räcker med försiktiga höjningar av stödnivåerna. Snarare krävs det nya kombinationer av insatser för att jordbruk i norra Sverige ska vara tillräckligt attraktivt för att produktionen ska återgå till de nivåer som existerade innan EU-inträdet.
6 Bilagor Bilaga 1 Svenska programmet för nationellt stöd Stödets syfte Enligt anslutningsfördaget artikel 142 har Sverige rätt att ge ett långsiktligt nationellt stöd för att traditionellt jordbruk fortsättningsvis ska finnas i särskilda regioner där det är svårt att bedriva jordbruk. Området som Sverige har valt att ge nationellt stöd, har svåra permanenta naturförhållanden som kort odlingssäsong och långa transportavstånd. Detta gör det svårt att driva jordbruk som ger en skälig inkomst i samma nivå som jordbrukare i andra områden. Stödet är helt finansierat av den svenska staten och regleras i den svenska förordningen (1996:93). Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas men inte öka och bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU. Geografisk avgränsning Området för nationellt stöd är indelat i fyra stödområden (1, 2a, 2b och 3) och omfattar jordbruksområdena norr om sextioandra breddgraden samt några angränsande områden söder därom med liknade klimatförhållanden. I stödområdet ingår följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland samt delar av Gävleborg, Dalarna och Värmland. Stödområdets yta är 335 676 hektar och motsvarar 11 procent av Sveriges totala utnyttjade jordbruksmark. Områdets geografiska omfattning visas på kartan i bilaga 2. De faktorer som styrt avgränsningen av stödområdet har varit: Befolkningstäthet: i stödområdet bor det högst 10 personer/km 2 Jordbruksarealens andel av den totala andelen areal: i stödområdet är jordbruksarealen mindre än 10 procent än den totala andelen areal. Andelen jordbruksareal som utnyttjas för livsmedelsproduktion: i stödområdet används mindre än 20 procent av jordbruksmarken till livsmedelsproduktion. Referensnivå Grundförutsättningen för nationella stödet är att produktionen i stödområdet ska behållas, men inte bli högre än den var vid Sveriges anslutning till EU. Sverige valde enligt kommissionsbeslut nr 96/228/EG år 1994 som referensperiod för komjölksproduktion och bär- och grönsaksproduktion både för kvantitet och för stödnivå. För smågris, get, potatisproduktion, svin- och äggproduktion valdes år 1993. Kommissionen anger i sina beslut den maximala genomsnittliga stödnivån för att stödnivån inte ska överskridas. Enligt kommissionens ändring av beslut 2010/6050 tillkom potatis som en egen produktionsgren vilket gör att det finns fyra olika referensstödnivåer istället för tre och Sverige får besluta om vilket stödbelopp som gäller inom respektive stödområde och produktionsgren. Den totala referensstödnivån är 318,67 miljoner kronor. 27
Redovisningskrav till kommissionen Sverige ska varje år lämna en redogörelse till kommissionen om effekterna av det nationella stöd som betalts ut till jordbruket i norra Sverige. Redogörelsen ska omfatta närmast föregående kalenderår och innehålla; Utvecklingen av den produktion och de produktionsmetoder som gynnas av stödet. Den ekonomiska utvecklingen i stödområdena. Effekterna på miljön och landsbygden. Förändringar över tiden och strukturutvecklingen för respektive stödområde och produktionsgren ska beaktas. Vart femte år ska en sammanfattande redogörelse över utfallet under de fem närmast föregående kalenderåren lämnas. Gällande regelverk Kommissionens beslut 2013/8554 Kommissionens beslut 2010/6050 Regeringsförordning 1996:93 Statens jordbruksverks föreskrifter 2006:37 Regelverk för mjölkkvot Förordning (EG) nr 1788/2003 Förordning (EG) nr 595/2004 Regeringsförordningen (1999:1319) Ändringarna i regelverken finns beskrivna i bilaga 5. Generella villkor för stödet Nationellt stöd lämnas, i enlighet med kommissionsbeslut 2010/6050, för produktion och transport av komjölk, slaktsvin, getter, smågrisar, ägg, potatis samt bär och grönsaker. Stöd lämnas per antal djur till slaktsvin, smågris, ägg- och getproduktion och per hektar för stöd till bär, grönsaker och potatisodling. För stöden till mjölkproduktion och transport lämnas stöd för producerad respektive hämtad kg mjölk. Ersättning lämnas bara för kg mjölk producenter har mjölkkvot för.
Grundläggande villkor för nationellt stöd är att: Minst tre hektar jordbruksmark (åker- eller betesmark) brukas inom stödområde 1-3. Stödbelopp under 1000 kronor betalas inte ut. Utöver detta gäller särskilda villkor för de enskilda stödformerna. Dessa villkor redovisas i bilaga 2 under respektive produktionsform. Ansökan, kontroll och utbetalning av stödet Mjölkproduktion och transport av mjölk Nationellt stöd för mjölkproduktion och transport av mjölk handläggs, kontrolleras och beslutas av Jordbruksverket. Ansökan för stöd till mjölkproduktion och transport av mjölk lämnas en gång till Jordbruksverket och gäller så länge som villkoren för stödet uppfylls. Kontroll av att stödmottagarna uppfyller de grundläggande villkor som gäller för stödet brukning av minst tre hektar jordbruksmark - genomförs av utbetalningssystemet Ararat. Varje månad skickar mejerierna elektroniska invägningsrapporter till Jordbruksverket om producenters mjölkleveranser och stödområdestillhörighet. Dessa uppgifter kontrolleras mot gällande ansökan och giltig mjölkkvot. Utbetalning av stöd till mjölkproducenten sker månaden efter mejeriernas inrapportering. Jordbruksverket kontrollerar varje mejeris totala redovisning av inlevererad mjölk minst vart femte år. Vidare görs varje år kontroller på en procent av mjölkproducenterna där man kontrollerar att mejeriernas rapportering stämmer mot tankbilens avräkningskvitto. Avvikelsen i båda kontrollerna är noll procent. Vid direktförsåld mjölk rapporterar mjölkproducenten till Jordbruksverket senast 14 maj mängden försåld mjölk. Jordbruksverket gör kontroller varje år på fem procent av mjölkproducenterna med direktförsåld mjölk. Den direktförsålda mjölken är en liten del av det totala nationella stödet och varje gård levererar små volymer, ofta del av året. Vid kontroll bedöms om direktförsäljningens omfattning är rimlig i förhållande till antalet kor/leverans till uppköpare. Inga avvikelser i detta hänseende har konstaterats. Transportstöd till mejerier betalas ut med utgångspunkt från de invägningsrapporter som mejerierna redovisar. Jordbruksverket kontrollerar att mjölken hämtats hos producent med mjölkkvot innan stödet betalas ut. Slaktsvins- och äggproduktion Nationellt stöd för slaktsvins- och äggproduktion handläggs, kontrolleras och beslutas av Jordbruksverket. 29
Ansökan för stöd till slaktsvins- och äggproduktion lämnas en gång till Jordbruksverket och gäller så länge som villkoren för stödet uppfylls. De företag som börjar med dessa verksamheter kan få stöd för svin och ägg som producerats eller hämtats föregående stödår om ansökan lämnas senast den 1 april. Kontroll av att stödmottagarna uppfyller de villkor som gäller för stödet brukning av minst tre hektar jordbruksmark - genomförs av utbetalningssystemet Ararat. Slakterierna rapporterar slaktade svin till Jordbruksverket och uppgifterna om levererade slaktsvin hämtas från Jordbruksverkets databas Regina. Kontroll görs att brukaren är registrerad som svinproducent på produktionsplatsnumret. Utbetalning sker månaden efter redovisning från slakterier. Jordbruksverket kontrollerar genom administrativa kontroller att villkoren är uppfyllda. Äggproducenterna skickar in kvitto på antal inköpta höns. Jordbruksverket kontrollerar kvittona och att producenten är registrad som äggproducent. Utbetalning sker månaden efter redovisning från producenten. Smågris- och getproduktion, potatisprodukten samt bär- och grönsaksproduktion Ansökan om stöd för smågris- och getproduktion, potatisprodukten samt bär- och grönsaksproduktion söks på SAM blankett eller SAM internet. Tillsyn och kontroll görs av länsstyrelserna. För kontrollerna har IAKS-systemet med dess tillhörande sanktionssystem tillämpats enligt föreskrift 2006:37. Jordbruksverket har ansvaret för samordningen av kontrollerna. Vid Länsstyrelsernas kontroller av stöden för smågris- och getproduktion, potatisprodukten samt bär- och grönsaksproduktion har stora kontrollavvikelser konstaterats. Detta kan dock förklaras med att det är relativt få sökande vilket ger ett litet kontrollunderlag. Eftersom det är ett så pass litet kontrollunderlag betyder det att varje konstaterad avvikelse ger ett stort utslag i statistiken. Ett större kontrollunderlag, som till exempel är möjligt för rikstäckande stödformer, leder till en helt annan säkerhet i avvikelsestatistiken. Stödvillkor för respektive produktionsform Produktion av komjölk Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att mjölkproducenten har minst två mjölkkor och mjölkkvot. I bilaga 3, tabell 3 redovisas bland annat uppgifter om antalet mjölkföretag i stödområde 1-3. I dessa tabeller redovisas det totala antalet företag som Sveriges officiella statistik fastställt i sina årliga undersökningar, samt det antal företag som fått nationellt stöd enligt Jordbruksverkets datasystem. Dessa uppgifter baseras på något skilda definitioner av företag och är därför inte helt jämförbara. Jordbruksverkets databas redovisar de företag som söker stöd, redovisar mjölkleverans och har mjölkkvot. Sveriges officiella statistik har andra kriterier på företag, räknar företagen vid ett tillfälle om året och räknar samman företag som har gemensam driftsledning. I slutet av bilaga 3 finns skillnaderna mellan de statistiska källorna beskrivna.
Getproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd lämnas för lägst 5 getter per företag och år. Det är bara get av honkön som är äldre än ett år eller har fått killingar som berättigar till stöd. Djuren ska finnas hos sökanden under minst två månader efter ansökan lämnats till länsstyrelsen. Transport av mjölk Stöd lämnas till den som transporterar mjölk inom stödområdet och hämtas hos mjölkproducenter som har kvot. Stöd utgår per kg mjölk. Det finns vissa mindre skillnader mellan antal kg mjölk som får produktionsstöd och som får transportstöd. Under tidigare år har det varit mer mjölk som fått transportstöd än som fått produktionsstöd. Detta har berott på att det har varit möjligt att få transportstöd för mjölk utöver kvoten. Under 2011 gjordes en ny regeltolkning och nu gäller samma kvotbegränsning för transportstödet som för produktionsstödet. Detta har lett till att skillnaden i antal kg mjölk med stöd skiljer sig endast marginellt mellan de två stödformerna. Den skillnad som består kan troligtvis bero på att direktförsåld mjölk inte hämtas av mejeri och därför inte får transportstöd, men mjölken kan fortfarande få produktionsstöd. Det finns även andra faktorer som kan leda till skillnader i antal kg mjölk som får stöd. En möjlig faktor är att mejerierna kan rapportera fel organisationsnummer på mjölkproducenten. Detta kan ibland ske vid ägarbyte eller ombildningar i företag. En annan faktor är att mjölk kan hämtas hos producenter med leveranskvot men som inte har sökt nationellt stöd. Slaktsvinsproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten måste bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att de slaktsvin producenten lämnar måste ha befunnit sig inom samma stödområde under tre månader innan slakt. Enligt EU:s regelverk måste köttet ha besiktigats och godkänts. Stöd lämnas för lägst 40 slaktsvin per företag och år. Smågrisproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten måste bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd lämnas till jordbruksföretag med minst 2 suggor. Djuren måste finnas på den sökandes produktionsplats under minst två månader efter ansökan lämnats till länsstyrelsen. Äggproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten måste bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att värphönorna måste vara yngre än 25 veckor då de sätts in i produktion för att få rätt till stöd. Stöd lämnas för det antal insatta hönor som under kalenderåret överstiger 1 000 stycken. Under denna gräns ges inget stöd. Stöd lämnas endast en gång per höna. 31
Bär- och grönsaksproduktion Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd för bär- och grönsaksproduktion lämnas för en minsta areal på 0,30 hektar. Varje skifte måste minst vara 0,10 hektar. Stöd lämnas för odling av alla sorters bär och grönsaker som odlas enligt lokalt erkända normer. Potatisprodukten Utöver grundkravet för nationellt stöd att producenten minst måste bruka 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3, finns också kravet att stöd för potatisproduktion lämnas för en minsta areal på 0,50 hektar. Varje skifte måste minst vara 0,10 hektar.
Bilaga 2 Karta stödområdesindelning 33
Bilaga 3 Tabeller över stödformernas och jordbrukets utveckling Tabeller Statistik har huvudsakligen hämtats ur Sveriges officiella statistik och stödsystemets databaser. Stödnivå och utbetalt stöd Tabell 1. Stödbelopp per stödområde för respektive produktionsgrupp Stödområde 1 2a 2b 3 Mjölk (öre/kg) 136 75 63 20 Transport (öre/kg) 4,3 3,9 3,9 3 Slaktsvin (kr/djur) 229 147 147 30 Värphöns (kr/höna) 14,45 11,70 11,70 1,90 Sugga (kr/sugga) 1 093 687 687 350 Get (kr/get) 508 430 430 430 Bär, grönsaker (kr/ha) 2 850 2 850 2 850 1 850 Potatis (kr/ha) 3 400 2 800 1 700 1 200
Tabell 2. Utbetalt nationellt stöd (MSEK), 2013 i jämförelse med referensnivåerna Ton MKR Areal ha/de Ref.nivå MKR Ref.nivå Antal Mjölk 384 117 268,47 Transport 383 733 14,59 Get* 2 364 1,36 Totalt ** 284,42 293 450 000 ton Slaktsvin 8,08 6 298 Suggor 1,97 1 022 Höns 2,26 2 111 Totalt 12,31 9 431 17,94 16 532 DE Bär, grönsaker 0,99 365 2,03 750 ha Potatis 3,81 1 726 5,7 2 910 Summa utbetalt stöd 301,53 318,67 * antal getter x uppskattad kg mjölk/get ** Mjölk och get. Transport är samma som mjölk Mjölksektorn, komjölk, transport av komjölk och get Mjölk Tabell 3. Andel mjölkföretag med stöd jämfört med mjölkföretag i Sverige, 2009-2013 Antal stödföretag* Antal kvotföretag i Sverige** Stödföretags andel av kvotföretag i riket Stödföretagens andel av mjölkproduktion i riket 2009 1 132 6 020 18,8 13,2 2010 1 056 5 619 18,8 14,1 2011 989 5 260 18,7 12,1 2012 917 4 968 18,4 12,1 2013 857 4 668 18,4 13,3 *Källa: Stödsystemets databaser **Källa: Sveriges officiella statistik 35
Tabell 4. Antal mjölkkor, stödområdet, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2009 4 779 23 667 11 956 8 260 48 662 356 776 2010 4 829 23 193 11 946 7 485 47 453 348 095 2011 4 876 23 065 11 515 8 217 47 673 346 495 2012 4 674 23 397 11 390 8 191 47 652 347 969 2013 4 600 23 364 11 378 8 039 47 381 344 021 Källa: Sveriges officiella statistik. Tabell 5. Antal företag med stöd för mjölkproduktion, leverans och direktförsåld mjölk, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2009 136 571 221 204 1 132 2010 131 532 208 185 1 056 2011 128 504 186 171 989 2012 115 475 171 156 917 2013 107 443 164 143 857 Källa: Stödsystemets databaser Tabell 6. Antal ton mjölk med stöd och antal ton producerad mjölk i Sverige, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige * 2009 35 972 213 552 81 320 57 515 388 361 2 932 666 2010 36 089 211 359 81 118 55 400 383 967 2 862 214 2011 37 478 206 059 81 734 57 523 382 794 2 850 400 2012 37 705 203 677 82 759 55 831 379 972 2 860 379 2013 37 660 202 664 84 861 58 932 384 117 2 870 112 Källa: Stödsystemets databaser. Leverans och direktförsåld mjölk, *Källa: Svensk Mjölk (2009-2012), LRF Mjölk (2013)
Tabell 7. Mjölkproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2009 38,33 151,07 38,02 5,09 232,52 2010 43,59 153,31 43,76 7,89 248,55 2011 50,97 154,54 51,49 11,50 268,51 2012 51,28 152,76 52,14 11,17 267,35 2013 51,22 152,00 53,46 11,79 268,47 Källa: Stödsystemets databaser Transport Tabell 8. Antal ton mjölk med transportstöd 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2009 36 078 214 067 81 840 60 388 392 374 2010 36 114 211 601 81 121 57 082 385 920 2011 37 950 206 944 82 097 58 916 385 907 2012 37 627 203 541 82 675 55 833 379 676 2013 37 617 202 634 84 815 58 667 383 733 Källa: Stödsystemets databaser Tabell 9. Transportstöd för mjölk, utbetalt (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2009 1,55 8,35 3,19 1,81 14,90 2010 1,55 8,25 3,16 1,71 14,68 2011 1,64 8,07 3,20 1,77 14,68 2012 1,62 7,94 3,22 1,67 14,45 2013 1,62 7,90 3,31 1,76 14,59 Källa: Stödsystemets databaser 37
Get Tabell 10. Antal företag med stöd för getproduktion, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 28 46 20 94 2010 33 46 22 101 2011 31 50 22 103 2012 29 45 20 94 2013 33 46 22 101 Källa: Stödsystemets databaser Tabell 11. Getproduktion, antal djur med stöd, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 1 147 1 263 399 2 809 2010 1 263 1 090 426 2 779 2011 1 267 1 266 414 2 947 2012 1 174 1 223 372 2 769 2013 1 269 1 189 497 2 955 Källa: Stödsystemets databaser. Uppgift för SE saknas Tabell 12. Getproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 0,58 0,54 0,17 1,29 2010 0,64 0,47 0,18 1,29 2011 0,64 0,54 0,18 1,37 2012 0,60 0,53 0,16 1,29 2013 0,64 0,51 0,21 1,36 Källa: Stödsystemets databaser
Svin och fjäderfä Svin Tabell 13. Antal företag med stöd för slaktsvinsproduktion, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 3 57 12 72 2010 2 54 11 67 2011 2 40 9 51 2012 2 32 8 42 2013 3 28 8 39 Källa: Stödsystemets databaser. Tabell 14. Antal slaktsvin med stöd, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2009 622 69 127 11 937 81 684 942 521 2010 157 67 739 10 739 78 635 936 910 2011 163 74 476 10 429 85 068 900 897 2012 134 62 388 10 050 72 572 851 358 2013 246 52 418 10 313 62 977 847 022 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 15. Slaktsvinsproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 0,14 9,89 0,27 10,30 2010 0,04 9,96 0,32 10,32 2011 0,04 10,93 0,31 11,28 2012 0,03 9,17 0,30 9,50 2013 0,06 7,71 0,31 8,08 Källa: Stödsystemets databaser 39
Smågris Tabell 16. Antal företag med stöd för smågrisproduktion, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 3 49 11 63 2010 6 43 11 60 2011 3 33 9 45 2012 5 28 9 42 2013 4 29 7 40 Källa: Stödsystemets databaser. Tabell 17. Smågrisproduktion, antal djur med stöd, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2009 16 2 401 495 2 912 157 851 2010 34 3 165 505 3 704 153 635 2011 15 3 031 427 3 473 150 955 2012 15 2 819 437 3 271 140 055 2013 11 2 639 415 3 065 148 066 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 18. Smågrisproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 0,02 1,53 0,15 1,70 2010 0,04 2,17 0,18 2,39 2011 0,02 2,08 0,15 2,25 2012 0,02 1,94 0,15 2,11 2013 0,01 1,81 0,15 1,97 Källa: Stödsystemets databaser
Ägg Tabell 19. Antal företag med stöd för äggproduktion, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 2 11 1 14 2010 1 12 3 16 2011 1 10 3 14 2012 1 11 2 14 2013 1 10 2 13 Källa; Stödsystemets databaser. Tabell 20. Äggproduktion, antal djur med stöd, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2009 38 033 134 949 10 690 183 672 5 260 612 2010 20 915 153 837 49 950 224 702 6 061 498 2011 38 177 148 612 46 071 232 860 6 376 041 2012 15 850 159 844 23 500 199 194 6 735 325 2013 26 788 155 842 28 474 211 104 6 873 650 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 21. Äggproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 0,51 1,44 0,01 1,97 2010 0,28 1,66 0,05 1,99 2011 0,55 1,74 0,09 2,38 2012 0,23 1,87 0,04 2,14 2013 0,39 1,82 0,05 2,26 Källa: Stödsystemets databaser 41
Bär och grönsaker Tabell 22. Antal företag med stöd för bär- och grönsaksproduktion, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 11 77 12 100 2010 13 71 11 95 2011 12 80 6 98 2012 14 81 8 103 2013 13 75 9 97 Källa: Stödsystemets databaser. Tabell 23. Bär- och grönsaksproduktion, areal med stöd (ha), 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 Sverige * 2009 71,3 279,4 25,8 376,5 2010 72,4 262,7 41,0 376,1 2011 71,02 268,6 34,7 374,3 10 466 2012 71,3 274,9 27,0 373,2 2013 71,9 257,9 35,0 364,8 Källa: Stödsystemets databaser *Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 24. Bär- och grönsaksproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 2009 0,20 0,80 0,05 1,05 2010 0,21 0,75 0,08 1,04 2011 0,20 0,77 0,06 1,03 2012 0,20 0,78 0,05 1,03 2013 0,20 0,73 0,06 0,99 Källa: Stödsystemets databaser
Potatis Tabell 25. Antal företag med stöd för potatisproduktion, 2009 2013 Stödområde 1 2 3 1 3 Tot. 1-3* Sverige* 2009 30 141 49 220 927 4 559 2010 29 141 53 223 851 4 201 2011 33 148 51 231 758 3819 2012 29 125 51 205 700 3466 2013 30 120 47 197 712 3 334 *Antal företag som bedriver produktion av matpotatis eller stärkelsepotatis Källa: Stödsystemets databaser. Källa:* Sveriges officiella statistik Tabell 26. Potatisproduktion, areal med stöd (ha), 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2009 225 845 225 591 1 886 2010 186 841 223 623 1 873 2011 213 881 223 591 1 908 2012 203 784 223 567 1 777 2013 193 757 214 562 1 726 Källa: Stödsystemets databaser Tabell 27. Potatisproduktion, utbetalt stöd (MSEK), 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 2009 0,61 2,28 0,22 0,57 3,68 2010 0,63 2,36 0,38 0,75 4,12 2011 0,69 2,45 0,38 0,71 4,23 2012 0,68 2,20 0,38 0,71 3,97 2013 0,66 2,12 0,36 0,67 3,81 Källa: Stödsystemets databaser 43
Avvikelser Kontrolluppgifterna i Jordbruksverkets databas skiljer inte på bär-, grönsaks- eller potatisodling. Eftersom det är relativt få brukare som söker stöd för bär-, grönsaks- eller potatisodling blir det också få kontroller (31 kontrollerade brukare av 294 stödmottagare). Av de 31 kontrollerade brukarna konstaterades arealavvikelser hos 19 (61%). Tabell 29. Avvikelser vid kontroll av suggor och getter åren 2009 2013 Avvikelse, brukare Antal brukare med avvikelser Procent av alla kontrollerade brukare Antal djur med avvikelser Avvikelse, djur Procent av alla kontrollerade djur 2009 2 10,5 11 1,0 2010 4 25,0 59 11,8 2011 3 14,3 24 4,4 2012 7 35,0 29 4,3 2013 5 33,3 51 4,9 Källa: Stödsystemets databaser Övrigt utbetalt stöd till området Tabell 30. Kompensationsbidrag och miljöersättningar, totalt utbetalt i stödområde 1 3 (MSEK), 2009 2013 Lfak* Nmvall** Nationellt stöd Summa 2009 301,79 276,24 263,29 841,32 2010 313,18 298,11 280,10 891,39 2011 307,01 295,44 301,50 903,95 2012 312,83 297,13 297,87 906,71 2013 301,95 293,62 301,53 897,10 *Lfak: Kompensationsbidrag **Nmvall: Miljöersättning för vallodling. Manuell korrigering är gjord då delar av totalsumman saknas stödområdestillhörighet. Därför kan det finnas en osäkerhet i uppgiften. Källa: Stödsystemets databaser
Jordbruksstatistik Sverige Tabell 31. Antal jordbruksföretag i stödområdet och hela landet, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2009 1 791 4 604 3 354 3 285 13 034 71 196 2010 1 723 4 335 3 125 3 091 12 300 70 820 2011 1 694 4 248 3 030 2 973 11 945 69 470 2012 1 638 4 153 2 916 2 904 11 611 68 155 2013 1 583 4 080 2 925 2 874 11 462 67 146 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 32. Jordbruksareal (ha), stödområdet och hela landet, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2009 35 991 135 702 83 916 80 095 335 704 3 079 651 2010 38 514 135 839 83 383 79 412 337 603 3 085 365 2011 35 684 133 353 83 107 78 021 330 165 3 065 787 2012 35 030 131 912 81 337 76 547 324 826 3 048 848 2013 35 725 131 897 81 173 76 636 325 431 3 047 430 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 33. Spannmålsareal (ha), stödområdet och hela landet, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2009 790 16 768 10 303 14 413 42 274 1 048 582 2010 775 15 982 9 606 12 969 39 292 962 758 2011 859 15 672 9 662 12 619 38 812 992 764 2012 662 14 690 9 923 12 828 38 103 1 000 242 2013 791 15 643 9 820 11 997 38 251 984 490 Källa: Sveriges officiella statistik 45
Tabell 34. Vallareal (ha), stödområdet och hela landet, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2009 22 515 94 703 61 234 49 854 228 306 1 134 777 2010 22 301 94 919 61 728 50 399 229 346 1 137 642 2011 21 570 94 610 61 251 50 423 227 854 1 139 695 2012 21 509 93 758 60 463 49 594 225 324 1 121 769 2013 21 585 93 822 61 212 50 275 226 894 1 124 505 Källa: Sveriges officiella statistik Tabell 35. Betesmarksareal (ha), stödområdet och hela landet, 2009 2013 Stödområde 1 2a 2b 3 1 3 Sverige 2009 8 996 11 483 6 377 8 330 35 186 436 301 2010 12 332 11 482 6 128 8 865 38 807 451 908 2011 10 231 10 240 6 459 8 226 35 156 446 902 2012 9 996 9 921 5 435 7 433 32 785 440 574 2013 10 923 10 402 5 365 7 887 34 576 442 897 Källa: Sveriges officiella statistik
Statistiska källor Statistiken i denna rapport kommer i huvudsak från två källor. Sveriges officiella statistik och Jordbruksverkets stödsystems databaser. Dessa båda källor har olika kriterier för definitionen av bland annat företag, Sveriges officiella statistik avser, under åren 2006-2009, med jordbruksföretag att det uppfyller något av följande kriterier: Brukade mer än 2 hektar åkermark. Bedrev trädgårdsodling omfattande minst 0,25 hektar frilandsodling eller 200 kvm växthusyta. Innehade minst 50 mjölkkor, eller 250 nötkreatur, eller 250 svin, eller 50 suggor, eller 50 tackor eller 1 000 fjäderfä. Inför 2010 anpassades Sveriges officiella statistik till EU:s avgränsningar. För 2010 avses med jordbruksföretag att det uppfyller något av följande kriterier: Brukade mer än 2 hektar åkermark eller sammanlagt minst 5 hektar jordbruksmark. Bedrev trädgårdsodling omfattande minst 0,25 hektar frilandsareal av trädgårdsväxter eller 200 kvm växthusyta. Hade minst 10 nötkreatur, eller 50 svin, eller 10 suggor, eller 20 får eller 1 000 fjäderfä. Data i Jordbruksverkets stödsystems databaser grundar sig på de villkor som krävs för att uppfylla stödet. Det grundläggande kravet är att bruka minst 3 hektar jordbruksmark inom stödområde 1-3. Varje ersättningsform har därutöver egna villkor som finns beskrivna under respektive stycke. Eftersom definitionen av jordbruksföretag skiljer sig åt går det inte att fullt ut att jämföra det antal företag som får stöd inom stödområdet med det antal företag inom stödområdet som finns angivet i Sveriges officiella statistik. Jordbruksverket har inte några uppgifter om hur många företag som uppfyller kraven för stöd, bara det antal företag som söker. Därför är det inte möjligt att göra en fullständig jämförelse mellan de företag som fått utbetalt stöd och de uppgifter som anges för totala antalet företag inom ett stödområde. 47
Bilaga 4 Mjölkföretagens geografiska spridning i stödområde 1-3 i förhållande till produktionsförutsättningar (tidsåtgång för att bruka 1 hektar). <601 min/ha 604-638 min/ha >638 min/ha Karta A 1-24 mjölkkor
Karta B 25-74 mjölkkor 49