Resebrev från La Palma, Madeira o Porto Santo samt med besök av Inger o Jan Vi lämnade Teneriffa den 20 mars för motor och gick hela sydvästra sidan upp, det var ingen vind o mycket vågor. När vi skulle svänga av lite mer väster ut för att gå Norr om La Gomera o direkt på La Palma, så började vinden komma, först lite lagom så vi hann sätta alla segel och SEDAN kom resten av vinden, från 0-100 på tio minuter. Nu börja vi förstå, hur det fungera här nere, det finns något som heter accelerations zoner (finns mellan alla öar), det kan vara lugnt på ett ställe o någon sjömil därifrån så blåser det kuling, och det var vad som hände oss. Fullt sjå med att få ner alla segel, som vi nyss fått upp, med 20 sekundmeter in från sidan o fullt ställ uppe så går det tungt och det tar tid med allt som ska göras. Vis av lärdomen, så ska man inte ha för mycket uppe på en gång! Men med facit i hand så fick vi god fart över till La Palma, som låg en Skagen resa bort. Ny färg under botten som kom på i Puerto Mogan, gjorde också susen för farten! Här är vi i La Palma Mycket mysig stad, fina fastigheter och mysiga gränder. Både ris o ros på husen, det fanns allt från fint till gamla ruckel.
Vi hann med att ta ett par turer upp i bergen, det är helt otroligt hur fantastiskt detta är att få komma in i en gammal vulkankrater o se flera 100 meter både upp o ner (går inte att beskriva med ord måste ses) La Palma är en mycket vacker ö som absolut är värt ett nytt besök igen. Nu blev vistelsen rätt så kort för att vinden kom in till vår fördel under 2 dagar, så bar det i väg igen! Bananer är goda att äta!
Vädret här nere är normalt mycket stabilt o vinden kommer för det mesta från Nord Ost. Nu så skulle vår resa gå just mot detta håll o det betyder motvind (inte så kul). Nu blev det plötsligt en lucka med ett högtryck över Madeira som gjorde att vinden vred mer mot Ost. Så vi drog iväg, till en början med ett dygn på väg en bra bit väster om Madeira. Nästa dygn kom det ett vind som vred som prognosen utlovat, o vi kunde lägga om kursen direkt mot Madeira men fortfarande var det ett kryssben med mycket sjö som sköljde över båten. Tror inte att allting är lugnt under en sådan resa! Ungefär halvägs så ropar Agneta att något håller på att gå sönder på lillemasten (Runo sov just då). Vid närmare koll så håller lillemasten på att ramla i sjön, en vant håller på att gå av. Så nu var det bråda tider med att få ner segel och få dit ett extra stag som kunde hålla uppe masten igen. Puuu.. efter några svettiga minuter så hade vi räddat läget o masten var säkrad. Av 18 kardeler i en wire så är det bara 5 kvar som höll uppe masten. Champang (Cava blev det) det hör till när vi firar Det blev bråda tider med att fixa någon som kunde göra en ny vant. Vi visste att Inger o Jan (som firade 70) var nere på ön, och vi lyckades att få till flera träffar innan de var tvungna att åka hem igen. Lite tråkigt att alla måste åka hem när vi har som roligast!
Under vistelsen på Madeira så hann vi med att åka linbana upp till Monte, samt vandring på levador, en del promenader i staden, och en tur upp i bergen o mycket mer. Vi besökte ett stenmuseum i Monte. Här är en av stenarna. Vandring ner för backen från Monte är inte att rekommendera, det lutade med ca 30%. Dagen efter så gjorde det ont i knäna. Blommor, blommor, blommor underbart Många levador var stängda efter ras, men här är vi ute och ser på lite blommor o fin utsikt. En resa med minibuss upp i deras berg och sedan utmed Nord Västra kusten var en fantastisk upplevelse. Denna gång så hade Runo glömt badbyxor (tur var det bara 17 grader i vattnet o kallt i luften).
Att beskriva hur det såg ut här, efter det stora regnväder som drabbat Madeira den 18 februari är svårt, det måste ses. Men att utrycka det som KATASTOF är bara förnamnet. Bilden ger ingen rättvisa, men rasen som är på bild är ca 300 meter långa! Här ovan ser ni vi en före detta levada som inte finns mer, den hade rasat ner i ravinen. Bara att vända och gå samma väg tillbaks. Till höger ser ni ett ras som skett inne i den park som ligger ovanför linbanan, här hade det stått statyer på japaner, och längst upp ligger (låg) en fotbollsplan, som förmodligen aldrig mer går att använda. Hela muren (på ca 30 meter som höll uppe planen var borta)! Hemma pratar vi om snölaviner, men här är det jord som rasat ner i raviner, o på vissa håll har det tagit med sig hus o vägar. Alla floder som kommer från bergen var chokladfärgade av allt jord som följer med. Men över till något trevligare, blommor, blommor. Vi såg massor av blommor, att plocka 7 sorter att lägga under kudden är inget problem. Här kommer ett LITET axplock av vad vi såg.
Efter 2 veckor i Funchal o efter mycket tjat, fick vi äntligen vårt vant utbytt, så kom vi i iväg lite NO ut till en lite Marina Quinta do Lorde. Marinan var bara 5 år gammal o vi möttes långt ut till havs av en hamnkapten i gummibåt som fråga om vi vill komma in i Marinan, ok, sa vi o han sa, följ mig så visar jag vägen. Väl inne i marinan, så står det en gubbe till vi bryggan o visar var vi ska ligga. Att knyta fast båten, det fixade grabbarna lätt. Här vore roligt att jobba ett tag och hjälpa till med att rationalisera. Under de 2 dagarna som vi låg där så såg vi ingen mer båtar komma in, med det gick 2 man på bryggan som hjälpte till, o det satt minst 3 personer till på kontoret (varje dag i veckan). Men vi har lärt oss att ta seden dit vi kommer, och att föreslå lite mindre byråkrati är ju att ta jobben ifrån dem, och det vill inte vi! På vägen från Funchal o till Qinta do Lorde så ser vi den nya flygplatsen, förr var ju Madeira känt för att var en av dem värsta landningsbanor som fanns. Nu är den rejält utbyggd så nu borde det var säkert att landa här. Här sluta r den gamla banan o här tar den nya vid. Minst 80 pelare för att hålla uppe banan! En hamn fanns det t.o.m under landningsbanan En ny stad växer fram, men än hade ingen flyttat in i husen. Marinan, som var invigd 2005 var jättefin och en restaurang fanns förstås på plats. Öde stad Här tar vi en promenad ut på Madeiras NO spets. Hela spetsen är naturpark och mycket väl upplagd för en promenad, ca 4 km ut o tillbaks igen, fantastiskt (ordet börjar bli slentrian). Den 12 april tog vi oss över till Porto Santo, en liten ö som ligger NO om Madeira. Här blev vi lika väl och omständigt bemötta som i förra hamnen. I hamnen ligger det EN till långseglare, men det finns säkert 5-7 personer i administrationen i marinan, sedan har vi ju också hamnpolisen som vill ha reda på ALLT (färg på båten, hur många master, radar, plast..., ja det tar minst en timme). Men som sagt, vi tar seden dit vi kommer, men sedan vi kom till Porto Santo har vi inte sett mer än enda långseglare till, måste vara svettigt att hinna med allt? (här är det lugnet som råder).
Porto Santo är inte likt någon annan ön, här råder ett otroligt lugn o en lång Praja. Fina badstränder, men i så här i april är det mellan 16-18 grader i vattnet Vi hyrde en skooter för en dag, för att ta oss runt ön, lite otur för den dagen så regnade o blåste det mycket (det var 2 månader sedan vi hade regn). På toppen så fanns det ett Pico Castello, någon som släpat hit en hel fästing för länge sedan (otroligt vad dom kunde förr)! Här är vi nästan på toppen En fransk gästbåt. Här nere ligger Pegasus, resten är båtar o fiskebåtar från Porto Santos. Det måste vara slitigt att vara hamnkapten o hamnpolis här, tur vi är pensionärer!! Många fina öar har vi besökt, hit kan vi tänka oss att komma tillbaks. Här är temperaturen helt perfekt, o snö lyser med sin frånvaro. Vädret är nu perfekt för att dra, så vi lämnar Porto Santo för att ta skuttet över till Algarvekusten igen, där väntar förhoppningsvis Micke på att få mönstra på, vi hörs först om 4 dagar (det är vad resan tar). _/)_/)_/) -hälsningar PEGASUS Agneta o Runo